Riksdagens arbetsformer
Betänkande 1990/91:KU42
Konstitutionsutskottets betänkande
1990/91:KU42
Riksdagens arbetsformer
Innehåll
1990/91 KU42
Sammanfattning
I betänkandet behandlas vissa motioner från allmänna motionstiden 1991 rörande riksdagens arbetsformer. Samtliga motioner avstyrks. Utskottet aviserar en utvärdering av försöksverksamheten med förändrad budgetbehandling i riksdagen men föreslår att sista tidpunkten för avgivande av andra anslagspropositioner än kompletteringspropositionen även under 1991/92 års riksmöte skall vara den 25 februari. Vidare föreslås en förlängning av den ordning som gällt under innevarande riksmöte för frågestundens förläggning samt vissa smärre förändringar i reglerna för kammarens arbete. Till betänkandet har fogats tre reservationer.
Motionerna
1990/91:K216 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
3. att riksdagen beslutar att varje riksdagens utskott skall bestå av 15 ledamöter,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvärdering av stiftade lagar.
1990/91:K228 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
4. att riksdagen beslutar i enlighet med vad i motionen anförts om hur utvärdering och kontroll skall ske.
1990/91:K301 av Birgitta Hambraeus och Karin Israelsson (c) vari yrkas att riksdagen uppdrar åt förvaltningsstyrelsen att publicera riksdagsbesluten enligt vad som föreslagits i motionen.
1990/91:K303 av Daniel Tarschys (fp) vari yrkas att riksdagen godkänner den i motionen föreslagna förändringen av 8 kap. 1 § första stycket riksdagsordningen.
1990/91:K311 av Hugo Andersson (c) vari yrkas
1. att riksdagen av talmanskonferensen begär en översyn av arbetsformerna i riksdagen för kontroll av hur beslut verkställs enligt vad som anförts i motionen.
1990/91:K316 av Lars Ahlmark (m) vari yrkas
1. att riksdagen uppdrar åt talmanskonferensen att övervaka att riksdagens arbete strikt följer regeringsform, riksdagsordning och andra lagar som reglerar riksdagens verksamhet,
1990/91:K318 av Ylva Johansson (v) vari yrkas att riksdagen beslutar begära att talmannen på prov låter anordna en utmaningsdebatt av den typ som beskrivits i motionen.
1990/91:K320 av Hans Leghammar m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen beslutar i enlighet med vad i motionen anförts om deltagande i utrikesnämnden.
1990/91:K321 av Anders Björck och Hans Leghammar (m, mp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att frågan om sanningsförsäkran för den som lämnar upplysningar till riksdagsutskott skyndsamt utreds i syfte att framlägga lagförslag om sådan försäkran.
Utskottet
1. Utvärdering m.m.
Motionerna
Enligt motion 1990/91:K311 yrkande 1 av Hugo Andersson (c) bör sådana förändringar vidtas i riksdagens arbetsformer att en bättre kontroll möjliggörs från riksdagsledamöternas sida av hur beslut tolkas och verkställs. Krav på att utskottens verksamhet i högre utsträckning skall syfta till utvärdering av verkställigheten av fattade beslut framförs också i motionerna 1990/91:K216 yrkande 19 av Carl Bildt m.fl. (m) samt 1990/91:K228 yrkande 4 av Inger Schörling m.fl. (mp).
Utskottets bedömning
Talmanskonferensen beslöt våren 1990 på förslag av såväl finansutskottet som konstitutionsutskottet att tillsätta en utredning om riksdagens arbetsformer och organisation. En central uppgift för utredningen är att, mot bakgrund av den betydelse som frågan om uppföljning och utvärdering av den statliga verksamheten fått under senare år, göra en översyn av den organisation som riksdagen har för dessa uppgifter. I detta arbete ingår att undersöka frågan om hur en ökad samordning av utskottens och riksdagens revisorers verksamhet skall kunna åstadkommas. Syftet med motionerna K311 yrkande 1, K216 yrkande 19 samt K228 yrkande 4 är därmed tillgodosett.
2. Riksdagens laglydnad
Motionen
I motion 1990/91:K316 yrkande 1 av Lars Ahlmark (m) ges tre exempel på vad motionären anser vara bristande respekt för riksdagsordningens bestämmelser. Det första exemplet gäller bestämmelsen i 1 kap. 4 § riksdagsordningen om tidpunkten för riksmötets avslutande. Riksdagen har enligt motionären tagit för vana att år efter år förlänga riksmötet till att pågå efter den angivna tidpunkten 31 maj. Detta trots bestämmelsen att så får ske endast om särskilda skäl föreligger. Enligt motionären har riksdagsordningen på denna punkt kommit att sättas ur spel.
Det andra exemplet avser det förfarande med förenklad motionsbehandling i vissa fall som tillämpats av bl.a. jordbruksutskottet. I motionen ifrågasätts om detta förfarande är förenligt med bestämmelserna i 4 kap. 3§ regeringsformen om ärendenas beredning.
Slutligen erinras i motionen om att det under tiden oktober--november 1990 fanns en lag som klart angav på vilken nivå riksdagsledamöternas arvode skulle ligga, men att denna lag inte tillämpades. Enligt motionären kan orsaken möjligen ha varit att den kommande lagstiftningens retroaktiva verkan eljest skulle ha framträtt i mer öppen dager.
I motionen sägs att det samlade intrycket av den redovisade utvecklingen är att riksdagen nu måste välja om den i enlighet med regeringsformen skall arbeta under lagarna eller om förändrad praxis skall uppkomma ad hoc utan föregående beredning och lagstiftning.
Utskottets bedömning
Utskottet vill först framhålla att den självklara utgångspunkten är att riksdagens verksamhet i alla delar skall följa bestämmelserna i riksdagsordningen och i annan lagstiftning. I de fall arbetsbelastningen i riksdagen eller ändrade förhållanden i övrigt leder till svårigheter härvidlag bör initiativ tas till en översyn av såväl lagstiftningen som arbetsordning i riksdagen.
Den av talmanskonferensen tillsatta utredningen kommer enligt vad utskottet inhämtat utöver frågan om riksdagens utvärderande verksamhet att behandla en rad frågor som rör riksdagsarbetets organisation. Ett av de centrala områdena för utredningens verksamhet rör årsrytmen i riksdagsarbetet. Den i motionen berörda frågan om tidpunkten för riksdagsarbetets avslutande kommer att behandlas i detta sammanhang. Utredningen kan också förväntas behandla formerna för riksdagsärendenas beredning. Utskottet kommer för sin del att i ett senare betänkande behandla den i motionen berörda frågan om förfarandet med förenklad motionsbehandling uppfyller regeringsformens krav på beredning av ärenden.
När det gäller frågan om riksdagsledamöternas arvoden kan utskottet konstatera att lagrådet fann (1990/91:KU10) att även om en viss oklarhet vidlät stadgandet i 3§ första stycket i lagen (1988:589) om ledamöternas arvoden torde utformningen dock få till följd att det konstitutiva elementet vid bestämmande av ledamotsarvodets storlek var förvaltningskontorets beslut om arvodets beräkning. När denna beräkning skall företas sägs inte uttryckligen. Lagrådet konstaterade att någon sådan beräkning för tiden 1 oktober 1990 -- den 30 september 1991 inte hade gjorts och drog slutsatsen att den föreslagna undantagsregeln inte kunde sägas ha karaktären av retroaktiv lagstiftning, trots att den avsåg förmåner för viss tid som redan förflutit.
Det är enligt utskottets mening en central och självklar uppgift för talmanskonferensen att övervaka att riksdagens arbete följer regeringsform, riksdagsordning och andra lagar som reglerar riksdagens verksamhet. Något behov av ett särskilt uppdrag från riksdagen av det slag som föreslås i motion K316 yrkande 1 föreligger enligt utskottets mening därför inte.
3. Val till vissa organ
Motionerna
I motion 1990/91:K216 yrkande 3 av Carl Bildt m.fl. (m) erinras om den utökning av antalet ledamöter i utskotten från 15 till 17 som en majoritet i riksdagen beslöt om efter valet 1988.
Enligt motionärernas uppfattning var denna förändring ägnad att öppna vägen för framtida snabba förändringar av riksdagsordningen beroende på hur kommande val skulle komma att utfalla. Övertygande skäl talar enligt motionen för att riksdagen bör besluta återgå till tidigare gällande ordning med 15 ledamöter i varje utskott.
I motion 1990/91:K320 av Hans Leghammar (mp) föreslås en utredning som syftar till att skapa förutsättningar för att företrädare för samtliga i riksdagen representerade partier får minst en ledamot i utrikesnämnden.
Utskottets bedömning
Riksdagen beslöt våren 1990 på förslag av utskottet (1989/90:KU36) om en ändring av tilläggsbestämmelsen 4.3.1 till riksdagsordningen. Förändringen innebär att antalet ledamöter i utskotten fastställs av riksdagen på förslag av valberedningen. Utskottet anförde i sammanhanget att huvudregeln alltjämt bör vara att varje riksdagsutskott har 15 ledamöter. Med tanke på de skiftande partimässiga förhållandena i riksdagen var det dock önskvärt med en viss flexibilitet i ledamotsantalet utöver det minimiantal av 15 som fastslås i riksdagsordningens huvudbestämmelse. För att utskotten skulle kunna arbeta i smidiga och effektiva former kunde det dock endast bli aktuellt med en utökning med några enstaka platser. Undantagsvis kunde man enligt utskottet tänka sig att ledamottalet var olika i olika utskott.
Enligt motion K216 yrkande 3 föreligger en risk att riksdagen i syfte att bereda alla riksdagspartier utskottsrepresentation beslutar om ett så stort antal ledamöter i varje utskott att det menligt påverkar effektiviteten i utskottsarbetet. Mot bakgrund av vad utskottet tidigare anför är denna risk enligt utskottet liten. Motionen avstyrks.
Utskottet behandlade våren 1990 också en motion rörande utrikesnämndens sammansättning. Utskottet (1989/90:KU36) fann då att utrikesnämnden, med hänsyn till sina uppgifter, borde vara begränsad till sin storlek och ha proportionell sammansättning. Förslaget i motionen förutsatte att man gav avkall på endera eller båda dessa principer. Utskottet gör samma bedömning nu och avstyrker motion K320.
4. Sanningsförsäkran vid utskottsutfrågning
Motionen
Enligt motion 1990/91:K321 av Anders Björck (m) och Hans Leghammar (mp) är det otillfredsställande att det är möjligt att vid utfrågning inför ett riksdagsutskott lämna felaktiga eller vilseledande uppgifter liksom att förtiga viktig information, utan att detta går att åtgärda juridiskt. Motionärerna hemställer om en utredning i syfte att skyndsamt införa en ordning med sanningsförsäkran inför ett riksdagsutskott. I samband härmed bör övervägas om olika regler bör gälla för olika kategorier av utfrågade. Att statsråd, statssekreterare och politiskt sakkunniga bör avlägga sanningsförsäkran är enligt motionen självklart.
Utskottets bedömning
Utskottet har tidigare vid flera tillfällen behandlat motioner om sanningsförsäkran vid utskottsutfrågningar. Senast skedde det våren 1990 (1989/90:KU36). Utskottet framhöll bl.a. att en regel om någon form av edgång eller sanningsförsäkran vid utskottsutfrågning för att få effekt måste vara kopplad till bestämmelser om plikt att delta i sådan utfrågning och att lämna upplysningar. Utfrågningarna skulle då få en helt annan karaktär än att vara ett led i utskottets inhämtande av sakupplysningar. Utskottet vidhåller denna uppfattning. Motionen avstyrks.
5. Tidpunkten för val av talman
Motionen
I motion 1990/91:K303 av Daniel Tarschys (fp) påpekas att talmännen och vice talmännen numera spelar en avgörande roll för regeringsbildningen. Enligt motionären är det därför olyckligt att nyval av talmän sker precis vid den tid efter ett val då regeringsbildning i många fall måste ske. I vissa lägen skulle oenighet om talmansposterna kunna fördröja och komplicera bildandet av en ny regering. I motionen föreslås därför en förändring av bestämmelsen i 8 kap. 1§ riksdagsordningen om val av talmän. Innebörden av förslaget är att om statsministern vid tidpunkten för första sammanträdet med kammaren efter ett val anhållit om entledigande, skall talmansvalen anstå till dess att regeringsskifte ägt rum.
Utskottets bedömning
Som även påpekas i motionen föreligger den komplikationen med den föreslagna ordningen att riksdagens arbete under någon tid skulle kunna komma att ledas av talmän som inte längre var ledamöter av riksdagen. Utskottet finner detta betänkligt från konstitutionell synpunkt. Därtill kommer att den nuvarande ordningen enligt utskottets mening fungerat väl vid de tillfällen då val av talmän i tiden sammanfallit med regeringsbildning. Motionen avstyrks.
6. Nya debattformer i riksdagen
Motionen
De allmänpolitiska debatternas utformning behandlas i motion 1990/91:K318 av Ylva Johansson (v). Enligt motionären blir det tyvärr sällan de enskilda ledamöternas "hjärtefrågor" som får utrymme i dessa debatter, som i alltför liten utsträckning skiljer sig från övriga debatter i kammaren. I motionen föreslås att riksdagen på prov använder ett eller två av de tillfällen som är avsatta för allmänpolitiska debatter till utmaningsdebatter. I dessa skulle partierna få utmana varandra i vilka debattämnen de ville. Detta skulle ge en möjlighet också för regeringspartiets riksdagsledamöter att ställa ett oppositionsparti till svars för dess politik eller för de olika oppositionspartierna att ställa frågor till varandra. Partierna skulle i förväg få lämna in sina utmaningar till lämplig instans, t.ex. talmannen, som sedan i samråd med samtliga partier skulle göra nödvändiga prioriteringar och fastställa dagordningen.
Utskottets bedömning
Talmannen kan enligt bestämmelserna i 2 kap. 10§ tredje stycket riksdagsordningen efter samråd med de av partigrupperna utsedda ledamöterna i talmanskonferensen besluta att debatt utan samband med annan handläggning får äga rum vid sammanträde med kammaren. De allmänpolitiska debatterna, de utrikespolitiska debatterna och finansdebatterna är exempel på sådana särskilt anordnade debatter.
Konstitutionsutskottet (KU 1984/85:36) tillstyrkte 1985 ett förslag från folkstyrelsekommittén om en försöksverksamhet med nya arbetsformer i riksdagen som sedermera har permanentats. I denna ingick bl.a. anordnande av fler debatter i aktuella frågor. Utskottet påpekade att bestämmelserna i 2 kap. 10§ riksdagsordningen möjliggjorde sådana debatter.
Ett annat led i försöksverksamheten som kommit att bli ett reguljärt inslag i riksdagsarbetet är att regeringen på torsdageftermiddagarna skall kunna redovisa viktigare regeringsbeslut vid en informationsstund som kan följas av frågor från riksdagsledamöterna. Utskottet påpekade 1985 att det enligt 3 kap. 6 § riksdagsordningen fanns möjlighet för regeringen att lämna ett muntligt eller skriftligt meddelande till riksdagen. Om meddelandet var muntligt kunde det enligt utskottet utgöra utgångspunkten för en debatt.
Såväl debatter i aktuella ämnen som de föreslagna informationsstunderna kunde således enligt utskottet anordnas utan ändring i riksdagsordningen. Enligt utskottets mening fanns det dock behov av närmare riktlinjer rörande bl.a. formerna för informationsstunden. Det borde ankomma på utskottets arbetsgrupp att överväga detta. Arbetsgruppen borde härvid samråda med företrädare för talmanskonferensen och regeringen.
Under innevarande mandatperiod har på talmannens initiativ bedrivits ytterligare försök med förändrade arbetsformer i riksdagen. Försöksverksamheten har bl.a. innefattat ändrad debattordning i de allmänpolitiska debatterna och övriga särskilt anordnade debatter. Talmannen beslöt vidare vid starten av innevarande riksmöte, efter samråd med partiernas företrädare i talmanskonferensen, att med stöd av bestämmelserna i 2 kap. 10 § riksdagsordningen vid några tillfällen under våren anordna försök med en ny form av "frågestund" i riksdagen. Vid dessa tillfällen skulle statsministern och några statsråd oförberedda svara på korta frågor från riksdagsledamöterna.
Enligt utskottets mening är det värdefullt att arbetet med att finna nya former för riksdagsdebatterna fortsätter. Förslag av det slag som framförs i motion K318 får övervägas i ett sådant sammanhang.
Utskottet vill dock betona att om nya typer av debatter är avsedda att bli reguljära inslag i riksdagsarbetet bör formerna för dem närmare regleras i riksdagsordningen. Detta gäller även den speciella form av debatt som de nya "frågestunderna" utgör. Utskottet vill i sammanhanget påpeka att dessa utgör en form för särskilt anordnade debatter och inte har något samband med det spörsmålsinstitut, dvs. interpellationer och enkla frågor, som regleras i 12 kap. 5§ regeringsformen samt i 6 kap. riksdagsordningen.
7. Publicering av riksdagsbeslut
Motionen
Riksdagsbesluten bör enligt motion 1990/91:K301 av Birgitta Hambraeus och Karin Israelsson (båda c) publiceras med sammanhållen text omedelbart efter det att beslut fattats. När riksdagen fattat ett beslut bör ett häfte eller en bok utges i vilken det underliggande utskottsbetänkandets text ändras så att det klart framgår vad riksdagen beslutat. När riksdagsbeslutet avviker från propositionen bör detta klart framgå och avvikelserna listas i ett register med sidhänvisning. Enligt motionen är det av stort demokratiskt intresse var de olika partierna står. Texten bör därför avslutas med uppgifter om vilka reservationer som lämnats mot besluten och vilka särskilda yttranden som fogats därtill.
Utskottets bedömning
Enligt vad utskottet inhämtat pågår ett utvecklingsarbete inom förvaltningskontoret i syfte att med datorteknikens hjälp göra riksdagsbesluten mera lättillgängliga. Motionens förslag bör övervägas i detta sammanhang. Någon riksdagens åtgärd därutöver är enligt utskottets mening ej erforderlig.
8. Riksdagens budgetprocess
Pågående försöksverksamhet
Riksdagen beslöt våren 1988 (KU 1987/88:43) att inleda försök med en förändrad budgetprocess i riksdagen under innevarande mandatperiod. Målsättningen för försöket skulle vara att budgetförslaget (utom kompletteringspropositionen) behandlas före den 1 maj. För att uppnå detta mål var det önskvärt att budgetpropositionen var mera fullständig än vad som varit fallet tidigare. Anslagspropositionerna skulle under försöksperioden lämnas senast den 25 februari i stället för den 10 mars. Med början under senare delen av mars skulle sedan ske en samlad behandling av varje utskottsområde av budgetförslaget. Kompletteringspropositionen och andra ekonomiska åtgärdspaket skulle under försöksperioden behandlas i finansutskottet efter hörande av berörda utskott.
Utskottets bedömning
Utskottet har vid flera tillfällen redovisat erfarenheter från den hittillsvarande försöksverksamheten. Senast skedde det våren 1990 (1989/90:KU36). Utskottet aviserade då att inför den slutliga utvärderingen av försöket som avsågs göras under 1991 skulle synpunkter på erfarenheterna komma att inhämtas från samtliga utskott.
Utvärderingen bör omfatta erfarenheterna från hela mandatperioden, alltså även från det nu pågående budgetarbetet. Utskottet har därför för avsikt att utföra den under hösten 1991 och därvid som tidigare angivits inhämta synpunkter från samtliga riksdagens utskott.
På en punkt vill dock utskottet mot bakgrund av de gjorda erfarenheterna redan nu föreslå att den ordning som gällt under försöksperioden skall gälla även under nästa riksdagsår. Det gäller frågan om tidpunkten för anslagspropositionernas avgivande. För 1991/92 års riksmöte bör gälla att sådan proposition får avlämnas senast den 25 februari.
9. Interpellationer och frågor
Pågående försöksverksamhet
Riksdagen beslöt våren 1989 (1988/89:KU37) att under 1989/90 års riksmöte pröva en ordning för frågestunderna som innebär att dessa äger rum på tisdagar med början kl. 14.30. Sista tidpunkt för inlämnande av fråga till denna frågestund fastställdes till kl. 10.00 fredagen i föregående vecka. Utskottet föreslog våren 1990 (1989/90:KU36) att samma ordning skulle prövas under innevarande riksmöte.
Utskottets förslag
Utskottet föreslår att den ordning som gäller för närvarande prövas även under 1991/92 års riksmöte. Utskottet har dock uppmärksammats på att bestämmelsen rörande tidpunkten för frågornas avgivande kan behöva ges en mera villkorlig utformning. Under tiden kort före riksmötets avslutande liksom under sista veckan före juluppehållet kan arbetsförhållandena i kammaren vara så ansträngda att tid för frågestund helt saknas. Talmannen bör då ha möjlighet att inställa frågestunden under de perioder som ärendebehandlingen tar all tid i kammaren.
Vidare bör det på grund av de problem som kan uppstå i samband med helgdagar anges att talmannen kan bestämma att frågor för att kunna besvaras vid kommande veckas frågestund skall ges in vid en tidigare tidpunkt än kl. 10.00 på fredag.
Enligt 6 kap. 1 § andra stycket riksdagsordningen skall ett statsråd, som inte besvarat en interpellation inom fyra veckor från det den fått framställas, muntligen meddela riksdagen varför svar uteblir eller anstår. Eftersom ett statsråd inte är skyldigt att svara på en interpellation får ett sådant meddelande inte följas av debatt. I samband med att interpellationsinstitutet försöksvis reviderades ifrågasattes i propositionen det fortsatta behovet av bestämmelsen. Därvid gjordes dock endast den ändringen att ett statsråd skall kunna överlämna till ett annat statsråd att meddela varför en interpellation inte besvaras inom den stipulerade tiden. Som regel lämnas dock meddelandet av det statsråd till vilket interpellationen har ställts. Bestämmelsen medför att statsråd inte sällan utan att ha något annat ärende i riksdagen måste inställa sig för att meddela att svaret t.ex. på grund av statsrådets eller interpellantens utrikes resor kommer att lämnas senare än inom fyraveckorsperioden.
Enligt utskottet finns det därför skäl att revidera regeln så att möjlighet även finns för ett statsråd att lämna riksdagen ett skriftligt meddelande, vilket då läses upp i kammaren.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande utvärdering m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K311 yrkande 1, 1990/91:K216 yrkande 19 och 1990/91:K228 yrkande 4,
2. beträffande riksdagens laglydnad
att riksdagen lämnar motion 1990/91:K316 yrkande 1 utan vidare åtgärd,
3. beträffande utskottens ledamotsantal
att riksdagen avslår motion 1990/91:K216 yrkande 3, res. 1 (m)
4. beträffande utrikesnämndens sammansättning
att riksdagen avslår motion 1990/91:K320, res. 2 (v, mp)
5. beträffande sanningsförsäkran vid utskottsutfrågning
att riksdagen avslår motion 1990/91:K321, res. 3 (m, mp)
6. beträffande tidpunkten för val av talman
att riksdagen avslår motion 1990/91:K303,
7. beträffande nya debattformer i riksdagen
att riksdagen avslår motion 1990/91:K318,
8. beträffande publicering av riksdagsbeslut
att riksdagen avslår motion 1990/91:K301,
9. beträffande riksdagens budgetprocess
att riksdagen antar det i bilaga införda förslaget till lag om ändring i riksdagsordningen såvitt avser 3 kap. 2§,
10. beträffande interpellationssvar
att riksdagen antar det i bilaga införda förslaget till lag om ändring i riksdagsordningen såvitt avser 6 kap. 1§,
11. beträffande frågestund att riksdagen antar det i bilaga intagna förslaget till lag om ändring i riksdagsordningen i den mån det inte omfattas av mom. 9 och 10.
Stockholm den 23 april 1991
På konstitutionsutskottets vägnar
Olle Svensson
Närvarande: Olle Svensson (s), Kurt Ove Johansson (s), Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Sture Thun (s), Hans Nyhage (m), Anita Modin (s), Torgny Larsson (s), Elisabeth Fleetwood (m), Bengt Kindbom (c), Bo Hammar (v), Hans Leghammar (mp), Ulla Pettersson (s), Rosa-Lill Wåhlstedt (s), Stig Bertilsson (m), Ingela Mårtensson (fp) och Margareta Persson (s).
Reservationer
1. Utskottens ledamotsantal (mom. 3)
Hans Nyhage, Elisabeth Fleetwood och Stig Bertilsson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med "Enligt motion K216" och på s. 5 slutar med "Motionen avstyrks" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottet talar övervägande skäl för att riksdagen bör besluta att återgå till tidigare gällande ordning med 15 ledamöter i varje utskott. Om ytterligare partier i framtida val passerar 4-procentsspärren, men inte erhåller tillräckligt antal mandat för att vara garanterade ordinarie platser i utskotten, kommer troligen nya krav att resas om ytterligare ökning av antalet ledamöter i utskotten. Det kommer att bli mycket svårt att motsätta sig dessa krav. Med inte alltför orealistiska antaganden om kommande valresultat skulle t.o.m. situationer kunna uppstå då antalet ledamöter i riksdagen inte skulle förslå för att besätta samtliga utskottsplatser.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande utskottens ledamotsantal
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K216 yrkande 3 antar följande
Förslag till Lag om ändring i riksdagsordningen
Härigenom föreskrivs att tilläggsbestämmelse 4.3.1 skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4.3.1
Antalet ledamöter i Varje utskott skall bestå
utskotten fastställs av av femton ledamöter.
riksdagen på förslag av
valberedningen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991 och skall tillämpas första gången vid riksdagens val av utskott efter nästa riksdagsval.
2. Utrikesnämndens sammansättning (mom. 4)
Bo Hammar (v) och Hans Leghammar (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med "Utskottet behandlade" och slutar med "avstyrker motion K320" bort ha följande lydelse:
I ett parlamentariskt system är det viktigt att vissa partier inte diskrimineras när det gäller viktig samhällsinformation. De partier som inte är representerade i utrikesnämnden har sämre möjligheter att bedriva opinionsbildning i dagsaktuella utrikespolitiska frågor. Av den anledningen anser utskottet att alla riksdagspartier som passerat 4-procentsspärren bör vara representerade i utrikesnämnden med minst en ledamot. En utredning med syfte att skapa förutsättningar för detta bör enligt utskottet göras. Motion K320 tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande utrikesnämndens sammansättning att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K320 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Sanningsförsäkran vid utskottsutfrågning (mom. 5)
Hans Nyhage (m), Elisabeth Fleetwood (m), Hans Leghammar (mp) och Stig Bertilsson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med "Utskottet har" och slutar med "Motionen avstyrks" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottet är det självfallet av största vikt att de informationer som lämnas till utskotten är korrekta och fullständiga. Frånvaron av regler om sanningsförsäkran i samband med utskottsutfrågningar kan förmodligen förklaras av att sådana var sparsamt förekommande vid tidpunkten för arbetet med nu gällande regeringsform och riksdagsordning. Situationen i dag är emellertid en helt annan. Så har t.ex. granskningen av regeringen vuxit i omfattning och blivit mer inträngande. Det finns enligt utskottet starka skäl att införa någon form av sanningsförsäkran för dem som utfrågas av riksdagsutskotten. Frågan bör därför bli föremål för skyndsam utredning. I samband härmed bör övervägas om olika regler bör gälla för olika kategorier av utfrågade. Att statsråd, statssekreterare och politiskt sakkunniga bör avlägga sanningsförsäkran är enligt utskottet självklart.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande sanningsförsäkran vid utskottsutfrågning
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K321 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Förslag till Lag om ändring i riksdagsordningen Bilaga
Härigenom föreskrivs i fråga om riksdagsordningen1 att 3 kap. 2 §, 6 kap. 1 § samt tilläggsbestämmelse 6.2.3 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
2 §
Budgetåret börjar den 1 juli. Regeringen skall senast den 10
januari, eller om hinder möter till följd av nyligen inträffat
regeringsskifte, snarast möjligt därefter avlämna proposition
med förslag till statsbudget (budgetproposition) för det närmast
följande budgetåret. Propositionen skall innehålla finansplan
och nationalbudget. Regeringen skall avgiva särskilt förslag
till slutlig reglering av statsbudgeten
(kompletteringsproposition). Sådant förslag skall om hinder ej
möter avlämnas före utgången av april månad.
Annan proposition angående Annan proposition angående anslag för det närmast anslag för det närmast följande budgetåret följande budgetåret skall avlämnas senast den skall avlämnas senast den 10 mars, såvida regeringen 10 mars, såvida regeringen icke finner att propositionens icke finner att propositionens behandling kan uppskjutas till behandling kan uppskjutas till följande riksmöte. Vid följande riksmöte. Vid 1990/91 års riksmöte 1991/92 års riksmöte skall dock en sådan skall dock en sådan proposition avlämnas senast proposition avlämnas senast den 22 februari. den 25 februari.
Proposition med förslag om nytt eller väsentligen höjt anslag eller om sådana riktlinjer för viss statsverksamhet som avses i 9 kap. 7§ regeringsformen bör innehålla uppskattning av framtida kostnader för det ändamål som förslaget avser. Om förslag till anslag grundar sig på plan för längre tid än den för vilken anslaget har beräknats i propositionen, bör planen redovisas.
6 kap.
1 §
Interpellation skall ha bestämt innehåll och vara försedd med
motivering. Interpellation bör väckas endast i angelägenhet av
större allmänt intresse. Talmannen får besluta att
interpellationen får framställas. Om talmannen finner att
interpellationen inte bör få framställas, skall han hänskjuta
frågan till riksdagen för avgörande. Riksdagens beslut fattas
utan föregående överläggning.
Om ett statsråd inte Om ett statsråd inte
besvarar en interpellation besvarar en interpellation
inom fyra veckor från det inom fyra veckor från det
att talmannen eller riksdagen att talmannen eller riksdagen
medgav att interpellationen medgav att interpellationen
fick framställas, skall ett fick framställas, skall ett
statsråd före statsråd före
utgången av denna tid utgången av denna tid
muntligen meddela riksdagen muntligen eller skriftligen
varför svar uteblir eller meddela riksdagen varför
anstår. Sådant svar uteblir eller anstår.
meddelande får ej följas Sådant meddelande får ej
av överläggning. följas av
överläggning.
Interpellation förfaller om den ej har besvarats vid det riksmöte då den väcktes.
6.2.3
Vid 1990/91 års riksmöte Vid 1991/92 års riksmöte skall följande tillämpas skall följande tillämpas i stället för i stället för tilläggsbestämmelse tilläggsbestämmelse 6.2.2. 6.2.2.
Frågor besvaras vid en Frågor besvaras vid en frågestund varje tisdag som frågestund varje tisdag som riksdagen sammanträder. Vid riksdagen sammanträder. Vid denna frågestund besvaras denna frågestund besvaras frågor som har ingivits frågor som har ingivits till kammarkansliet senast kl. till kammarkansliet senast kl. 10 under fredagen i 10 under fredagen i föregående vecka. föregående vecka.
Om arbetsförhållandena i Om arbetsförhållandena i
riksdagen kräver det får riksdagen kräver det får
talmannen besluta att talmannen utan hinder av vad
frågesvar skall lämnas som stadgas i föregående
på annan dag än stycke besluta att
tisdagen. Talmannen får frågesvar skall lämnas
även besluta att en annan dag än tisdag, att
fråga skall besvaras frågestund får
tillsammans med en inställas och att frågor
interpellation. för att besvaras kommande
vecka skall inges vid annan
tidpunkt än senast kl. 10
fredag. Talmannen får
även besluta att en
fråga skall besvaras
tillsammans med en
interpellation.
Meddelande om när en fråga skall besvaras skall anslås senast kl. 14 dagen före sammanträdet och tas upp på föredragningslistan.
Efter det att statsrådet har lämnat ett frågesvar får det första anförandet från varje talare räcka längst två minuter och varje följande anförande längst en minut. När ett statsråd besvarar en fråga tillsammans med en interpellation tillämpas de regler om anföranden som gäller för interpellationer.
En fråga som inte besvaras på dag som avses i andra eller tredje stycket förfaller, om inte den ledamot som ingivit frågan, senast kl. 10 följande fredag meddelar kammarkansliet att frågan skall kvarstå till nästa frågestund.
Vid frågestund får talmannen utan hinder av tilläggsbestämmelse 2.15.4 anvisa plats i plenisalen från vilken talare skall yttra sig.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
1 Riksdagsordningen omtryckt 1988:1446. Senaste lydelse av 3 kap. 2§ och tilläggsbestämmelse 6.2.3 1990:532.