Personalpolitik
Betänkande 1991/92:AU3
Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1991/92:AU03
Personalpolitik
Innehåll
1991/92 AU3
Sammanfattning
I betänkandet behandlas sex motioner från den allmänna motionstiden 1991 rörande olika frågor inom personalpolitiken. Motionerna rör den allmänna inriktningen av den statliga personalpolitiken, vissa ersättningsfrågor, domares skiljande från tjänsten samt muslimerna på arbetsmarknaden. Samtliga motioner avstyrks av utskottet, bl.a. med hänsyn till att de frågor som tas upp för närvarande är föremål för utredning.
Motionerna
1990/91:A601 av Allan Ekström (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av berörda lagar som föranleds av motionen.
1990/91:A603 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om personalpolitiken inom den offentliga sektorn.
1990/91:A604 av Magnus Persson och Roland Brännström (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning av statligt anställda tjänstemän.
1990/91:A607 av Ivar Virgin (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en höjning av ersättningsnivån i allmänna reseavtalet för resor med cykel och en höjning av avdragsrätten vid resor till och från arbetet med cykel.
1990/91:A608 av Karin Starrin och Gunnar Björk (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att nivån på det statliga nattraktamentet bör ökas till 300 kr. per övernattning.
1990/91:A727 av Pär Granstedt (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i samverkan med muslimska organisationer och arbetsmarknadens parter försöka åstadkomma regelsystem på arbetsplatser och i offentliga sammanhang, som respekterar muslimernas religiösa sedvänjor i den utsträckning de inte strider mot svenskt rättsmedvetande.
Utskottet
Inriktningen av statlig personalpolitik
I moderata samlingspartiets kommittémotion A603 anförs följande om personalpolitiken inom den offentliga sektorn. Mot bakgrund av den offentliga sektorns problem -- som kommer till uttryck bl.a. genom köer och brister i den offentliga verksamheten -- finns två huvudstrategier för förbättring. Dels behövs en yttre omvandling som innebär avreglering och framväxt av nya enskilda konkurrerande alternativ. Dels behövs en inre omvandling som innebär att personalen inom den offentliga sektorn kan få ett större utrymme för enskilda initiativ och att arbetsorganisationen kan anpassas till verksamhetens behov.
Detta innebär enligt motionärerna att stat och kommuner måste kunna erbjuda konkurrenskraftiga arbetsvillkor i förhållande till andra sektorer inom arbetslivet. Vidare måste chefsrollen utvecklas inom den offentliga sektorn och ansvar och befogenheter följas åt. Lönesättningen bör utgå från en individuell bedömning. Det är också viktigt att sekretessreglerna tillåter att personalrekryteringen till offentliga tjänster kan ske utan att de sökandes namn blir allmänt kända.
Magnus Persson och Roland Brännström (båda s) tar i motion A604 upp frågan om utbildning av statstjänstemän. Enligt motionärerna finns ett mycket stort behov av utbildningsinsatser på alla nivåer inom statsförvaltningen, vilket hittills inte har blivit tillräckligt uppmärksammat. Den planerade tioprocentiga minskningen av antalet statsanställda kommer att ställa stora krav på utbildning, såväl för de övertaliga tjänstemännen som för kvarvarande personal. Den kompetenshöjande utbildningen skall vara ett led i förnyelsearbetet hos de statligt anställda.
Med anledning av de ovan refererade motionsyrkandena vill utskottet erinra om följande. Sedan några år tillbaka präglas den statliga förvaltningen i Sverige av ett genomgripande förnyelsearbete. Bl.a. skall ett treårigt program genomföras där den statliga administrationen skall reduceras med 10 % genom strukturella förändringar (prop. 1990/91:100 bil. 2, FiU25, rskr. 278). För den statliga personalpolitiken har redovisats bl.a. följande huvudpunkter (prop. 1989/90:100 bil. 2, AU17, rskr. 137): en prioritering av fortsatt avreglering, decentralisering och delegering bättre möjligheter att rekrytera och behålla personal bl.a. genom att införa verksamhetsanpassade lönesystem en effektivare kompetensutveckling bättre rekrytering, utveckling och rörlighet bland chefer.
Utskottet har erfarit att uppgiften att svara för den statliga personalpolitiken organisatoriskt kommer att förändras.
Som ett led i förnyelsearbetet uppdrog regeringen i oktober 1989 åt en utredning (C 1989:07) att göra en översyn av lagen om offentlig anställning (LOA). Enligt direktiven (dir. 1989:50) skall översynen ha följande tre huvudsyften:
För det första skall lagstiftningen utformas så, att den skapar bättre förutsättningar för förnyelsen av den offentliga sektorn i linje med den förändrade synen på offentlig anställning och offentlig personalpolitik. Lagstiftningen skall -- så långt det är möjligt med hänsyn främst till demokratisk styrning, insyn och rättssäkerhet -- stämma överens med vad som tillämpas inom arbetsmarknaden i stort.
För det andra skall sådana regler som inte kan anses grundläggande för arbetstagarnas rättsställning utmönstras ur lagstiftningen.
För det tredje skall lagstiftningen göras enklare att förstå, överblicka och tillämpa för dem som i olika egenskaper har att syssla med frågor om offentliga anställningar.
Vidare heter det i direktiven att utredaren bör pröva hur en grundläggande rättslig reglering av offentlig anställning samtidigt kan dels tillgodose kraven på decentralisering, verksamhetsanpassning samt anpassning till den reglering som gäller för arbetsmarknaden i stort, dels slå vakt om medborgerliga krav på demokratisk styrning, insyn och rättssäkerhet och på att offentliga uppgifter fullgörs på ett riktigt sätt. Utredaren bör vidare beakta behovet av att i samverkan åstadkomma större rörlighet bland statliga chefer, bland annat på nivån närmast under verkschefen. Vidare bör regeringskansliets prövning av möjligheten till minskad offentlighet i vissa rekryteringsärenden beaktas.
Utskottet har under hand inhämtat att utredningsarbetet beräknas vara slutfört under det första kvartalet 1992.
Utskottet vill för egen del betona att personalpolitiken är av stor betydelse i arbetet med att förnya den offentliga sektorn. Ett övergripande mål är att staten skall kunna rekrytera och behålla bra arbetskraft. I mycket hög grad är det de anställdas motivation och kompetens som är avgörande för kvalitet, service och effektivitet inom den offentliga sektorn. Faktorer som de anställdas befogenheter och ansvar måste uppmärksammas vid en mer flexibel utformning av lönesystemen. Decentralisering och delegering är väsentliga delar i förnyelsearbetet.
Utan att i detalj gå in på samtliga de spörsmål som behandlas i motionerna kan utskottet konstatera att de framförda kraven ligger i linje med pågående arbete. Genom det ovan refererade utredningsarbetet tas ytterligare steg i den riktning motionärerna efterlyser. I avvaktan på resultatet av utredningen kan någon riksdagens åtgärd med anledning av motionerna A603 (m) och A604 (s) inte anses påkallad.
Ersättningsfrågor
I motion A607 av Ivar Virgin (m) förordas mer generösa regler för cykelresor. Dels föreslås en höjning av ersättningsnivån i allmänna reseavtalet för resor med cykel, dels föreslås en höjning av avdragsrätten vid resor till och från arbetet med cykel. Mer generösa regler kan väntas ge positiva miljöeffekter.
Utskottet kan konstatera att ett nytt allmänt reseavtal (ARA) slöts den 9 januari 1991. Enligt avtalet innebär den skattereform som genomförts fr.o.m. den 1 januari 1991 ett helt nytt synsätt i fråga om traktamenten och resekostnadsersättningar. Parterna konstaterar i avtalet att det kan finnas skilda lokala behov vid myndigheterna av särskilda insatser vid sidan av de skattefria ersättningar som betalas enligt ARA. Cykelresor ersätts inte enligt ARA.
Beträffande avdragsreglerna för resor mellan bostad och arbetsplats har regeringens avsikt varit att en särskild utredare skall se över grunderna för detta avdrags utformning på längre sikt (prop. 1990/91:54 s. 186). Skatteutskottet har i sitt av riksdagen godkända betänkande 1990/91:SkU17 noterat att reglerna om avdrag för resor mellan bostad och arbetsplats skall bli föremål för en översyn. Utskottet har under hand inhämtat att direktiven för denna översyn kan väntas under hösten 1991.
Med hänsyn till vad som ovan anförts avstyrker utskottet bifall till motion A607.
Karin Starrin och Gunnar Björk (båda c) begär i motion A608 en höjning av det statliga nattraktamentet till 300 kr. per övernattning. Motionärerna konstaterar att en höjning skett till 75 kr. per natt men att detta inte är tillräcklig stimulans för att resenärerna skall fundera över andra alternativ än hotell.
Som utskottet redovisat ovan har skattereformen fr.o.m. 1991 medfört ett nytt synsätt på traktamentsfrågorna. I sådana fall där logikostnader inte kan visas av resenären innebär reglerna enligt kommunalskattelagen att ett nattraktamente från arbetsgivaren uppgående till högst 75 kr. inte blir beskattat. Därutöver kan lokala avtal slutas på de statliga arbetsplatserna angående ytterligare traktamentsbelopp i sådana fall där faktisk logikostnad inte begärs. Tilläggsbeloppet är skattepliktigt. Som exempel kan nämnas att detta tilläggsbelopp enligt avtal inom riksdagsförvaltningen uppgår till 225 kr., vilket gör ett sammanlagt traktamentsbelopp på 300 kr. Tilläggsbeloppet varierar mellan olika statliga arbetsplatser.
Med hänvisning till vad som anförts påkallar motion A608 inte någon riksdagens åtgärd.
Övriga frågor
Allan Ekström (m) tar i motion A601 upp frågan om domares rättsliga ställning. Domarna måste vara garanterade integritet och oavsättlighet, anförs i motionen. Prövningen av domares skiljande från tjänsten bör överföras från arbetsdomstolen till allmän domstol och i sista hand till högsta domstolen. För närvarande ankommer det på den korporativistiskt sammansatta arbetsdomstolen att pröva denna fråga. Enligt motionären måste det grundlagsskydd som 11 kap. 5 § regeringsformen tillerkänner domare eller grunderna för detta skydd anses stödja motionskravet. Berörda lagar bör därför ändras.
Utskottet vill anföra följande. LOA har särskilda bestämmelser om avskedande. I 11 kap. stadgas att en arbetstagare får avskedas om han har begått brott eller grov tjänsteförseelse som visar att han uppenbarligen är olämplig att inneha sin anställning. Frågan om avskedande prövas normalt av den myndighet som arbetstagaren lyder under. Beträffande vissa högre befattningshavare och domare prövas frågor om avskedande av en särskild nämnd, nämligen statens ansvarsnämnd. Nämndens beslut kan överklagas till tingsrätt/arbetsdomstolen enligt bestämmelserna i arbetstvistlagen.
Enligt 11 kap. 5 § regeringsformen får den som utnämnts till ordinarie domare skiljas från tjänsten om han genom brott eller grovt eller upprepat åsidosättande av tjänsteåliggande har visat sig uppenbarligen olämplig att inneha tjänsten. Har domaren skilts från tjänsten genom beslut av annan myndighet än domstol, skall han kunna påkalla domstols prövning av beslutet.
Frågan om ett överförande av prövningen av domares skiljande från tjänsten till allmän domstol har flera gånger tidigare behandlats av utskottet i samband med liknande motionskrav -- senast i utskottets betänkande 1990/91:AU7. I detta betänkande avstyrktes motionsyrkandet med hänvisning till översynen av LOA. Enligt direktiven står det utredningen fritt att utöver vad som direkt angetts i uppdraget ta upp de förslag till förändringar i LOA som utredningen finner lämpliga. I en särskild bilaga till direktiven tas upp speciella frågor där ändringar i LOA bör övervägas särskilt. I denna bilaga nämns förhållandet till brottsbalken. Utskottet har under hand inhämtat att utredningen bl.a. behandlar frågor om ordinarie domare. Utskottet utgår ifrån att den i motionen behandlade frågan blir föremål för överväganden i detta sammanhang. Enligt vad utskottet tidigare i framställningen redogjort för beräknas översynen av LOA vara slutförd under det första kvartalet 1992. Mot denna bakgrund bör motion A601 inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
I motion A727 av Pär Granstedt (c) begärs att arbetsmarknadens parter i samverkan med muslimska organisationer försöker åstadkomma regelsystem som respekterar muslimernas religiösa sedvänjor i arbetslivet i den utsträckning de inte strider mot svenskt rättsmedvetande. I motionen anförs att det i Sverige finns ca 100 000 invandrare och flyktingar från länder vilka kan betraktas som islamiska. Till muslimernas grundläggande kulturella behov hör deltagande i fredagsbönen, tillgång till bönelokal på de större arbetsplatserna, ledighet vid Ramadans första och sista dag m.m. Motionären förordar en bred översyn av muslimernas rättigheter i Sverige, utarbetande av handlingslinjer och förbättrad information.
Utskottet har behandlat en likartad motion i sitt betänkande 1990/91:AU7. Utskottet vidhåller den uppfattning som framförts i detta betänkande, nämligen att det är angeläget att bereda våra invandrare möjlighet att utveckla det egna kulturarvet inom ramen för de grundläggande normer som i det svenska samhället gäller för mänsklig samlevnad. Religionen är en del av det egna kulturarvet. För muslimer liksom för andra trosbekännare är det därför viktigt att det svenska samhället försöker underlätta för dem att utöva sin religion. En sådan inställning innebär emellertid inte att man genom lagstiftning skall skapa ett generellt regelsystem för arbetsplatser angående ledigheter för olika religiösa aktiviteter eller för inrättande av särskilda bönelokaler. Dessa frågor bör i stället lösas i lokala avtal eller genom överenskommelser på resp. arbetsplats.
Utskottet vill därutöver tillägga att invandrarverket har ett brett åtgärdsprogram avseende muslimer. Huvudsyftet med detta arbete är att underlätta muslimska invandrares integration i det svenska samhället. Detta kan ske via direkt stöd och kontaktarbete gentemot muslimska organisationer men även genom att stödja kommunikationsprocessen mellan muslimska organisationer och offentliga organ.
Med hänsyn till vad som anförts bör motion A727 inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande inriktningen av statlig personalpolitik att riksdagen avslår motionerna 1990/91:A603 och 1990/91:A604,
2. beträffande generösa regler för cykelresor att riksdagen avslår motion 1990/91:A607,
3. beträffande höjning av det statliga nattraktamentet att riksdagen avslår motion 1990/91:A608,
4. beträffande prövningen av domares skiljande från tjänsten att riksdagen avslår motion 1990/91:A601,
5. beträffande respekt för muslimernas religiösa sedvänjor i arbetslivet att riksdagen avslår motion 1990/91:A727.
Stockholm den 5 november 1991
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Mona Sahlin
I beslutet har deltagit: Mona Sahlin (s), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m), Kjell Nilsson (s), Georg Andersson (s), Marianne Andersson (c), Lahja Exner (s), Charlotte Cederschiöld (m), Sten Östlund (s), Harald Bergström (kds), Laila Strid-Jansson (nyd), Monica Öhman (s), Isa Halvarsson (fp), Johnny Ahlqvist (s), Karin Pilsäter (fp)
Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.