Penningtvätt
Betänkande 1992/93:JuU37
Justitieutskottets betänkande
1992/93:JUU37
Penningtvätt
Innehåll
1992/93 JuU37
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet ett regeringsförslag om en ny lag med åtgärder mot penningtvätt. Förslaget, som bygger på ett EG-direktiv, går ut på att skapa ett regelsystem som förhindrar att det finansiella systemet används för tvättning av svarta pengar.
Utskottet tillstyrker förslaget. I ärendet föreligger tre reservationer (s) och två särskilda yttranden (s).
Propositionen
I proposition 1992/93:207 (Finansdepartementet) har regeringen föreslagit riksdagen att anta ett i propositionen framlagt förslag till lag om åtgärder mot penningtvätt.
Motioner
1992/93:Ju22 av Jan Bergqvist (s) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till författningsändringar med anledning av Europarådets konvention om förverkande m.m.,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utvidgning av lagen om åtgärder mot penningtvätt,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för att hindra penningtvätt i samband med skattebrottslighet.
1992/93:Ju23 av Sverre Palm och Bo Forslund (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om vidgade befogenheter för Tullverket att rapportera misstanke om "tvättning" av pengar.
1992/93:Ju24 av Lars-Erik Lövdén m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådana författningsändringar med anledning av Europarådets konvention om förverkande m.m. som ovan anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utvidgning av tillämpningsområdet för lagen om åtgärder mot penningtvätt,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om åtgärder i syfte att förhindra penningtvätt i samband med skattebrottslighet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om straffsanktioner och företagsbot,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheter att tillfälligt frysa pengar i avvaktan på beslut om förverkande.
1992/93:Ju25 av Rolf L Nilson m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om påföljder i samband med penningtvätt.
Utskottet
Inledning
Med penningtvätt förstås åtgärder som vidtas i syfte att dölja eller omsätta vinning av brottslig verksamhet.
Ett omfattande internationellt arbete har bedrivits de senaste åren för att komma till rätta med penningtvättstransaktioner.
På det straffrättsliga området finns ett internationellt samarbete mellan rättsvårdande organ genom Förenta Nationernas konvention den 19 december 1988 mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen (narkotikabrottskonventionen). Konventionen ställer krav på kriminalisering av penningtvätt i fråga om inkomster från narkotikabrottslighet. Sverige har ratificerat konventionen och anpassat lagstiftningen om häleri till konventionens krav (prop. 1990/91:127, JuU32, rskr. 323). De utvidgade häleribestämmelserna är till skillnad från narkotikabrottskonventionen generella och omfattar förvärv genom alla slags brott och inte endast genom narkotikabrott.
Här bör också nämnas att det inom Europarådet har utarbetats en konvention om förverkande m.m. Även i denna konvention behandlas åtgärder mot penningtvätt. Sverige har undertecknat konventionen, som har generell karaktär, men ännu inte ratificerat den. I Justitiedepartementet har nyligen utarbetats en promemoria (Ds 1993:17) Sveriges tillträde till Europarådets förverkandekonvention med förslag till lagstiftningsåtgärder med anledning av konventionen. Promemorian remissbehandlas för närvarande. Remisstiden går ut den 1 juli.
Också på det finansiella området har det träffats internationella överenskommelser om åtgärder som syftar till att förhindra att det finansiella systemet utnyttjas för penningtvätt. Här kan nämnas en principdeklaration som antogs i december 1988 i Basel av den s.k. tiogruppens banktillsynsmyndigheter. Vidare kan hänvisas till de rekommendationer som antogs av den finansiella aktionsgrupp mot penningtvätt som bildades vid ett möte i Paris i juli 1989 mellan länderna i den s.k. G 7-gruppen och i vars arbete Sverige deltagit från början (Financial Action Task Force on Money Laundering, FATF). Också Europarådet har utfärdat rekommendationer på området.
Mot den angivna bakgrunden antog EG:s ministerråd den 10 juni 1991 ett direktiv om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar (91/308/EEG). Direktivet har fogats som bilaga till propositionen i detta ärende.
Sverige har genom avtalet mellan EG och EFTA-länderna om ett ekonomiskt europeiskt samarbetsområde (EES), vilket väntas träda i kraft under innevarande år, åtagit sig att anpassa sin lagstiftning till direktivets innehåll.
En promemoria med utkast till lagrådsremiss om åtgärder mot penningtvätt utarbetades under sensommaren 1992 inom Finansdepartementet. Promemorian, som remissbehandlats, ligger till grund för det nu aktuella förslaget.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att en ny lag om åtgärder mot penningtvätt införs.
Lagstiftningen bygger som nyss nämnts på ett EG-direktiv om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar.
Lagförslaget omfattar i huvudsak företag som driver bankrörelse, livförsäkringsrörelse, värdepappersrörelse och verksamhet enligt lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag. Enligt förslaget skall sådana företag kräva att kunder legitimerar sig när ett affärsförhållande inleds eller, såvitt rör tillfälliga kunder, vid större transaktioner (över 110000 kr). Företagen skall vidare granska alla transaktioner avseende medel som kan antas härröra från brottsliga förvärv av allvarligare slag och får inte medvetet medverka vid sådana transaktioner. Alla sådana förhållanden skall enligt förslaget anmälas till Rikspolisstyrelsen eller den polismyndighet som regeringen bestämmer. Lämnandet av upplysningar med stöd av lagen skall enligt förslaget inte betraktas som brott mot någon sekretessregel om den som lämnade uppgiften hade anledning att räkna med att uppgifterna borde lämnas.
Något straffansvar föreslås inte för den som bryter mot lagens bestämmelser. Det förutsätts att efterlevnaden av bestämmelserna i stället skall kunna upprätthållas med stöd av arbetsrättslig lagstiftning och de avtal som träffats på arbetsrättens område samt det sanktionssystem som Finansinspektionen förfogar över i sin tillsynsverksamhet.
Lagförslaget, som har granskats av Lagrådet, föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.
Överväganden
Allmänt
Sverige har genom EES-avtalet förbundit sig att införa regler med anledning av EG-direktivet om penningtvätt. Även med bortseende från Sveriges internationella förpliktelser på området ser utskottet med tillfredsställelse på det nu aktuella lagförslaget. Det finns, som utskottet i andra sammanhang understrukit (se senast 1992/93:JuU21), anledning att se allvarligt på den ekonomiska brottsligheten, och det är enligt utskottets mening nödvändigt med kraftfulla åtgärder. Enligt utskottets uppfattning är ett led i kampen mot sådan brottslighet att på olika sätt försvåra åtgärder som syftar till att dölja eller omsätta vinningen av brottslig verksamhet och att öka upptäcktsrisken vid sådana transaktioner. Utskottet kan alltså i princip ställa sig bakom förslaget.
Tillämpningsområdet
Enligt förslaget skall lagen tillämpas på transaktioner inom det finansiella systemet. Lagen tar härutöver sikte på brottsliga förvärv. Endast sådana förvärv träffas alltså av lagens regler.
I flera motioner tas frågan om den sålunda angivna avgränsningen upp.
I motionerna Ju22 och Ju24 begärs regeringsåtgärder så att lagens tillämpningsområde kommer att utsträckas till att omfatta bl.a. posten, växlingskontor för utländsk valuta och andra företag, t.ex. guldsmedshandel, där det typiskt sett omsätts stora summor pengar. I motion Ju23 aktualiseras också frågan om tullen borde åläggas rapporteringsskyldighet enligt lagen.
I motionerna Ju22 och Ju24 anförs att också skattebrott -- och inte enbart brottsliga förvärv -- borde omfattas av lagstiftningen.
EG-direktivet om penningtvätt är ett minimidirektiv. Det finns alltså i och för sig ingenting som hindrar att den svenska regleringen går längre än vad direktivet föreskriver. Förslaget har också ett vidare tillämpningsområde än direktivet såtillvida att direktivet endast omfattar brottsliga förvärv av narkotika medan förslaget omfattar alla slags brottsliga förvärv. Härigenom kommer förslaget i den delen att ansluta till vad som gäller för häleriansvar enligt 9 kap. 6 och 7 §§ brottsbalken (BrB) -- i 6 § 4 föreskrivs att den som med uppsåt att dölja egendomens ursprung medverkar till att bortföra, överlåta, omsätta eller vidta annan sådan åtgärd med egendom som härrör från brottsligt förvärv skall dömas för häleri. Bestämmelsen är tillämplig bl.a. på penningtvättstransaktioner (se prop. 1990/91:127, JuU32, rskr. 323). -- Utanför lagens tillämpningsområde faller alltså enligt det nu aktuella förslaget sådana brott där egendom undandragits beskattning, tull eller någon annan avgiftsskyldighet. Sådana brott medför, som anförs i propositionen, visserligen ekonomiska fördelar för gärningsmannen men ger inte upphov till något omedelbart förvärv.
Utskottet instämmer i uppfattningen i propositionen att det torde föra för långt att låta lagen vara direkt tillämplig på t.ex. skattebrott. Som anförs finns risk att det oftast skulle vara omöjligt för en bank att ha någon uppfattning om huruvida fullbordat brott föreligger när transaktionen görs. Genom anknytningen till brottsliga förvärv är lagens tillämpningsområde ändå vidsträckt, och utskottet ser det som särskilt värdefullt att de nya bestämmelserna om åtgärder mot penningtvätt kommer att ansluta till vad som redan gäller för häleriansvar. Utskottet tillstyrker förslaget i nu aktuell del och avstyrker bifall till motionerna Ju22 och Ju24 i motsvarande delar.
När det sedan gäller vem som skall åläggas rapporteringsskyldighet enligt den nya lagen vill utskottet först nämna att det enligt direktivet i och för sig åligger medlemsstaterna att se till att bestämmelserna utvidgas till att omfatta också andra institut än kreditinstitut och finansiella institut, om den verksamhet som bedrivs där är särskilt ägnad att utnyttjas för penningtvätt. Av propositionen (s. 8) framgår emellertid att EG-staterna har överenskommit att avvakta med en utvidgning till dess att erfarenheter vunnits om hur direktivet fungerar i praktiken.
Härutöver bör nämnas att posten enligt vad som anförs i propositionen kommer att lägga om sin verksamhet på ett sådant sätt att i vart fall postgirot kommer att omfattas av lagen. Vidare gäller att valutaväxlingskontoren för närvarande är föremål för utredning av Betaltjänstutredningen (Fi 1992:14). I sammanhanget bör dock också noteras att flera remissinstanser, däribland Finansinspektionen och Rikspolisstyrelsen, framfört önskemål om att valutaväxlingskontor bör omfattas av uppgiftsskyldigheten.
Redan vad som anförts om EG-ländernas inställning till en utvidgning av uppgiftsskyldigheten talar enligt utskottets mening för att tills vidare inte gå längre än vad som föreslås i förslaget. Härtill kommer det nyssnämnda pågående arbetet. Utskottet kan alltså inte nu tillstyrka en utvidgning av tillämpningsområdet till valutaväxlingskontor, posten m.m. utan avstyrker bifall till motionerna Ju22 och Ju24 i dessa delar.
När det gäller en utvidgning till Tullen kan saken emellertid ställa sig annorlunda.
Skatteutskottet behandlade nyligen vissa frågor om Tullens befogenheter i ett EG-perspektiv. I en motion yrkades att Tullens befogenheter att ingripa med kontrollåtgärder skulle utvidgas till att avse hela Sveriges yta. Enligt samma motion skulle tullens möjligheter att ingripa vid penningtvätt stärkas. Skatteutskottet, som avstyrkte bifall till motionen, anförde i sitt betänkande följande.
Tullverket bedriver för närvarande ett omfattande analysarbete om konsekvenserna för tullverksamheten av ett svenskt EG-medlemskap. Detta arbete har pågått sedan ett par år tillbaka och kommer nu att intensifieras. Samtidigt genomför en arbetsgrupp inom Utrikesdepartementet en fördjupad och samlad analys av följderna av ett slopande av gränsformaliteter och gränskontroller gentemot EG/EU. I arbetet deltar representanter från flera departement och myndigheter. Arbetsgruppen utreder bl.a. hur den kontroll, statistikinsamling och annan myndighetsutövning i fråga om varor, transportmedel och personer som i dag utförs vid gränsen bör hanteras i en medlemskapssituation. Arbetsgruppen skall klarlägga vilka av de nuvarande kontrolluppgifterna som måste behållas även vid ett medlemskap samt var och hur erforderlig kontroll bör utföras. Generaltullstyrelsen och Rikspolisstyrelsen kommer att analysera konsekvenserna för tullens resp. polisens del och lämna förslag till lösningar. Enligt vad utskottet erfarit har Tullverket nyligen lämnat verkets redovisning till arbetsgruppen.
Skatteutskottet förutsatte följaktligen att bl.a. den i detta ärende aktuella frågan kommer att behandlas i det omfattande analysarbete som pågår.
Generaltullstyrelsen anför i sitt remissvar på promemorian om penningtvätt att det bör ligga helt i linje med direktivets intentioner att införa en skyldighet även för tullmyndigheter att rapportera misstankar om penningtvätt.
Justitieutskottet har för sin del förståelse för motionskravet men vill samtidigt erinra om att utskottet nyss tagit ställning för att endast transaktioner som syftar till att dölja brottsliga förvärv m.m. skall omfattas av lagstiftningen. Tullverksamheten ligger utanför utskottets beredningsområde, och utskottet saknar tillräckligt ingående kännedom om verksamheten där och den i det sammanhanget aktuella lagstiftningen för att kunna bedöma i vilken utsträckning tullen kommer i kontakt med transaktioner som omfattas av de nya reglerna. Det faller sig emellertid, också enligt utskottets uppfattning, naturligt att denna fråga får en närmare belysning i det fortsatta beredningsarbetet i fråga om tullens framtida uppgifter. Det ankommer på regeringen att se till att så blir fallet. Vad som nu anförts bör riksdagen med anledning av motion Ju23 som sin mening ge regeringen till känna.
Meddelandeförbud
Enligt 11 § i lagförslaget får ett företag, dess styrelseledamöter eller anställda inte röja för kunden eller för någon utomstående att en granskning enligt lagen genomförts. Inte heller får kunden underrättas t.ex. om att polisen genomför en undersökning av misstänkta transaktioner. Meddelandeförbudet är inte straffsanktionerat.
I motion Ju25 begärs att riksdagen skall uttala sig för att meddelandeförbudet sanktioneras med straff.
Utskottet konstaterar att den föreslagna regleringen motsvarar den som gäller vid brott mot banksekretessen; inte heller den är straffsanktionerad. Däremot gäller naturligtvis vanliga arbetsrättsliga regler. Utskottet ser ingen anledning till en annan ordning här, och utskottet avstyrker bifall till motion Ju25.
Sanktioner
I motion Ju24 begärs att skyldigheterna enligt lagen, t.ex. att inte förmedla vissa transaktioner och att fullgöra uppgiftsskyldigheten, skall fullgöras under straffansvar. Vidare begärs att det skall vara möjligt att besluta om företagsbot om ett företag bryter mot bestämmelserna.
I 3 § lagförslaget erinras om att förfaranden som syftar till att dölja brottsliga förvärv och som åsyftas med lagen kan vara straffbara enligt bestämmelserna om häleri i 9 kap. 6 och 7 §§ BrB. I sådana fall torde även företagsbot enligt 36 kap. 7--10 §§ BrB kunna komma i fråga. I sistnämnda hänseende gäller bl.a. att företagsbot kan åläggas näringsidkaren för brott som har begåtts i utövningen av näringsverksamhet om brottsligheten har inneburit ett grovt åsidosättande av de särskilda skyldigheter som är förenade med verksamheten eller annars är av allvarligt slag och näringsidkaren inte gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten. Företagsbot skall fastställas till lägst tio tusen kronor och högst tre miljoner kronor.
Straffet för häleri är fängelse i högst två år eller om brottet är grovt fängelse lägst sex månader och högst fyra år. Maximistraffet för grovt häleri höjs den 1 juli 1993 till fängelse sex år (prop. 1992/93:141, JuU16, rskr. 220). Vid häleriförseelse är straffet böter eller fängelse högst sex månader.
I övriga fall torde, som anförs i propositionen, det mest lämpliga tillvägagångssättet vara att bestämmelserna upprätthålls med stöd dels av de regler som finns i lag och avtal på det arbetsrättsliga området, dels genom de sanktioner som Finansinspektionen förfogar över i sin tillsynsverksamhet. Härigenom kommer samma regler att gälla för upprätthållandet av reglerna om penningtvätt som redan i övrigt gäller inom det finansiella lagstiftningsområdet. Vid denna bedömning har utskottet även tagit hänsyn till de rekommendationer om restriktivitet med nykriminalisering som förts fram i betänkandet Ett reformerat åklagarväsende (SOU 1992:61). Utskottet avstyrker sålunda bifall till motion Ju25 i här behandlad del.
Övriga frågor
I motionerna Ju22 och Ju24 begärs ett uttalande med innebörden att regeringen snarast bör lägga fram förslag för riksdagen med anledning av den inledningsvis i detta betänkande omnämnda Europarådets konvention om förverkande m.m.
Som där framgått pågår remissbehandling av en promemoria med förslag till lagändringar med anledning av Sveriges tillträde till konventionen.
Yrkandena i motionerna Ju22 och Ju24 bör inte föranleda någon ågärd från riksdagens sida och utskottet avstyrker bifall till dem.
I motion Ju24 begärs vidare att en ordning införs som gör det möjligt att "frysa" tillgångar i avvaktan på ett beslut om förverkande.
Frågor om förverkande regleras i 36 kap. 1--6 §§ BrB.
Enligt huvudregeln skall utbyte av brott enligt BrB förklaras förverkat om det inte är uppenbart oskäligt. Detsamma gäller vad någon har tagit emot som ersättning för kostnader i samband med ett brott om mottagandet utgör brott enligt BrB; i stället för det mottagna får dess värde förklaras förverkat. Förverkande är också möjligt bl.a. om det till följd av ett brott som är begånget i utövningen av näringsverksamhet uppkommit ekonomiska fördelar för näringsidkaren. Liknande regler finns även i specialstraffrätten. Av särskilt intresse är här att narkotika som varit föremål för brott enligt narkotikastrafflagen (1968:64) eller värdet därav samt vinning av sådant brott skall förklaras förverkat om det inte är uppenbart obilligt.
Enligt 26 kap. 1 § rättegångsbalken (RB) får kvarstad i vissa fall läggas på egendom som tillhör en person som skäligen kan misstänkas för brott. Detta gäller t.ex. om det skäligen kan befaras att den misstänkte genom att undanskaffa egendom eller annorledes undandrager sig att betala värdet av förverkad egendom, böter eller företagsbot m.m.
Vid kvarstad berövas den misstänkte möjligheten att disponera över den egendom beslutet rör. Då rätten förordnar om kvarstad skall den samtidigt enligt 26 kap. 5 § RB, om åtal inte redan väckts, bestämma den tid inom vilken åtal skall vara väckt. Tiden får inte bestämmas längre än vad som är oundgängligen erforderligt. Även här finns liknande regleringar t.ex. i narkotikastrafflagen.
Den ordning som efterfrågas i motionen finns alltså redan. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju25 i denna del.
I övrigt har utskottet ingenting att anföra med anledning av propositionen eller motionerna.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande skattebrott att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju22 yrkande 3 och 1992/93:Ju24 yrkande 3, res. 1 (s)
2. beträffande valutaväxlingskontor m.m. att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju22 yrkande 2 och 1992/93:Ju24 yrkande 2, res. 2 (s)
3. beträffande Tullen att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju23 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. beträffande tillämpningsområdet för bestämmelserna om penningtvätt att riksdagen antar regeringens förslag till lag om åtgärder mot penningtvätt såvitt avser 2 och 3 §§,
5. beträffande meddelandeförbud att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ju25 antar det i moment 4 nämnda lagförslaget såvitt avser 11 §,
6. beträffande sanktioner att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju24 yrkande 4, res. 3 (s)
7. beträffande lagförslaget i övrigt att riksdagen antar det i moment 4 nämnda lagförslaget i den mån det inte omfattas av utskottets hemställan ovan,
8. beträffande Europarådets konvention om förverkande att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju22 yrkande 1 och 1992/93:Ju24 yrkande 1,
9. beträffande tillfällig frysning av tillgångar att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju24 yrkande 5.
Stockholm den 18 maj 1993
På justitieutskottets vägnar
Britta Bjelle
I beslutet har deltagit: Britta Bjelle (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Jerry Martinger (m), Göthe Knutson (m), Birthe Sörestedt (s), Nils Nordh (s), Göran Magnusson (s), Liisa Rulander (kds), Karl Gustaf Sjödin (nyd), Sigrid Bolkéus (s), Siw Persson (fp), Kent Carlsson (s), Christel Anderberg (m), Anders Svärd (c) och Alf Eriksson (s).
Reservationer
1. Skattebrott (mom. 1)
Lars Erik Lövdén, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med "Utskottet instämmer" och slutar med "motsvarande delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att regeringen borde ha utformat lagstiftningen så att den också blir tillämplig på skattebrott. Utskottet är inte berett att annat än som en tillfällig lösning tillstyrka propositionen i denna del. Utskottet vill här understryka att skattebrotten är en central del i ekobrottsligheten. Det är mot den bakgrunden särskilt angeläget att också det redskap i kampen mot ekobrottsligheten som lagstiftningen mot penningtvätt utgör kan användas i det sammanhanget. Enligt utskottets mening bör regeringen således få i uppdrag att genast inleda ett utredningsarbete som syftar till att bemästra de svårigheter som uppstår om skattebrott inkluderas i lagens tillämpningsområde. Vad utskottet med anledning av motionerna Ju22 och Ju24 nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande skattebrott att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Ju22 yrkande 3 och 1992/93:Ju24 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Valutaväxlingskontor m.m. (mom. 2)
Lars Erik Lövdén, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med "Redan vad" och slutar med "dessa delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill först erinra om att direktivet om penningtvätt är ett minimidirektiv. Utskottet anser för sin del, i likhet med flera tunga remissinstanser, att det är angeläget att lagen omfattar transaktioner också hos t.ex. växlingskontor och guldhandel, det vill säga verksamheter där det typiskt sett omsätts stora mängder pengar. Något hinder däremot föreligger inte. Regeringen bör få i uppdrag att snarast återkomma till riksdagen med ett förslag med inriktningen att transaktioner i bl.a. nyss nämnda verksamheter bör omfattas av lagen. Ett förslag bör enligt utskottets mening kunna föreligga i god tid innan lagen träder i kraft. Vad utskottet med anledning av motionerna Ju22 och Ju24 i aktuella delar nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande valutaväxlingskontor m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Ju22 yrkande 2 och 1992/93:Ju24 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Sanktioner (mom. 6)
Lars Erik Lövdén, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med "I övriga" och slutar med "behandlad del" bort ha följande lydelse:
I övriga fall torde, i linje med vad som anförs i propositionen, det mest lämpliga tillvägagångssättet i normalfallet vara att bestämmelserna upprätthålls dels med stöd av de regler som finns i lag och avtal på det arbetsrättsliga området, dels genom de sanktioner som Finansinspektionen förfogar över i sin tillsynsverksamhet. Utskottet finner emellertid inte detta tillräckligt. Det kan väl tänkas förekomma grova överträdelser av lagstiftningen som ändå inte är straffbara som häleribrott. Utskottet anser att det för sådana fall bör finnas en särskild straffbestämmelse i lagen om penningtvätt. Detta har också förutsatts i EG-direktivet. Regeringen bör således få i uppdrag att i god tid före ikraftträdandet återkomma till riksdagen med förslag i denna del. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion Ju24 i denna del som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande sanktioner att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju24 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Europarådets konvention om förverkande
Lars Erik Lövdén, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla s) anför:
Vi vill ytterligare understryka vikten av att Sverige på ett kraftfullt sätt deltar i det internationella samarbetet mot bl.a. narkotikabrott och ekonomisk brottslighet. Ett led i detta arbete är att se till att de lagändringar som behövs för att Sverige skall kunna ratificera Europarådets konvention om förverkande m.m. genomförs så snabbt som möjligt. Med hänsyn till att arbetet med i sammanhangt aktuella lagstiftningsfrågor är långt framskridet i regeringskansliet kan vi godta att riksdagen inte gör något uttalande i saken.
2. Tillfällig frysning av tillgångar
Lars Erik Lövdén, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus, Kent Carlsson och Alf Eriksson (alla s) anför:
Vi delar utskottets bedömning när det gäller reglerna om förverkande och kvarstad. Vi ifrågasätter emellertid om regleringen ger tillräckliga möjligheter att tidigt ingripa när det handlar om pengar som kan misstänkas vara föremål för penningtvätt. Enligt vår mening bör det skapas möjlighet att tillfälligt stoppa sådana transaktioner i avvaktan på en bedömning av t.ex. Rikspolisstyrelsen eller Finansinspektionen. Vi avser att ta upp frågan i ett senare sammanhang.
Bilaga