OSSE år 1997
Betänkande 1997/98:UU21
Utrikesutskottets betänkande
1997/98:UU21
Verksamheten inom OSSE under 1997
Innehåll
1997/98 UU21
Sammanfattning
Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens skrivelse 1997/98:88 Redogörelse för verksamheten i Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) under 1997. Utskottet föreslår att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna. En motion från allmänna motionstiden behandlas i betänkandet. Denna besvaras av utskottet.
Skrivelsen Regeringen yrkar i skrivelse 1997/98:164 att riksdagen tar del av Redogörelse för verksamheten i Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) under 1997.
Motionen 1997/98:U210 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samarbetet inom OSSE,
Utskottet
Skrivelsens huvudsakliga innehåll I skrivelse 1995/96:164 lämnar regeringen en redogörelse för verksamheten i Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) under 1997 och för sin bedömning av OSSE:s roll i det säkerhetspolitiska samarbetet i Europa.
Ministerrådsmötet i Köpenhamn OSSE:s ministerråd samlades i Köpenhamn den 18-19 december 1997, vilket markerade slutet på det danska ordförandeskapet för organisationen. Ministerrådet fattade sammanfattningsvis följande beslut: - att anta riktlinjer för det fortsatta arbetet med att utarbeta en stadga för europeisk säkerhet, - att fastställa tidpunkten för nästa OSSE-toppmöte senast i mars 1998, efter en utvärdering av stadgearbetet, - att genomföra en översyn av OSSE-sekretariatets operativa kapacitet, - att införa en särskild bidragsskala för stora OSSE-representationer och -projekt, - att granska översynsmötena inom den mänskliga dimensionen, dvs. åtaganden som gäller frågor om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer, - att utse en OSSE-representant för fria medier, - att utse en samordnare för förhandlingar om regional rustningskontroll på Balkan samt - att som ordförandeland för år 1999 välja Norge. Frågan om riktlinjer för det fortsatta arbetet med stadgan för europeisk säkerhet var central under ministerrådets möte. Regeringen framhåller i skrivelsen att Sverige under förhandlingen ägnade betydande uppmärksamhet åt försvaret av rätten till fritt säkerhetspolitiskt vägval. Det slutliga resultatet av riktlinjearbetet får anses ha stärkt OSSE. Ett viktigt bidrag var att den tidigare till den mänskliga dimensionen begränsade ?interventionsrätten? - dvs. att det inte är en stats ensak hur den uppfyller sina åtaganden, utan en angelägenhet för alla - utvidgades till att gälla samtliga åtaganden inom OSSE. Ett annat viktigt område, anför regeringen, som behandlades vid ministerrådsmötet rörde OSSE:s interna funktionssätt. Beslut fattades om en särskild bidragsskala för finansiering av större representationer och projekt. Dessutom fattade ministerrådet beslut om att göra en översyn av sekretariatets operativa kapacitet, dvs. dess förmåga att stödja ordförandeskapet och olika fältinsatser. Beslut fattades även om att organisationen skall se över hur övervakningen av medlemsländernas genomförande av åtagandena inom den mänskliga dimensionen skall kunna stärkas. Ministerrådets beslut, fattat i enlighet med Daytonavtalet, att utse en samordnare för förhandlingarna om regional rustningskontroll på Balkan innebär ett startskott för dessa förhandlingar. De kommer att äga rum inom OSSE:s ram och syftar till att nå fram till ett separat avtal för rustningskontroll i Balkanregionen.
OSSE:s verksamhetsfält Regeringen framhåller i skrivelsen att OSSE verkar utifrån det breda säkerhetsbegreppet ( dvs. att säkerheten inkluderar såväl militära aspekter som frågor om mänskliga rättigheter, demokrati och ekonomi ( vilket gör det möjligt för organisationen att på ett flexibelt sätt ingripa i alla typer av konflikter, oberoende av deras orsak. Regeringen menar att OSSE har visat sig ha särskild förmåga att agera inom konfliktförebyggande, politisk krishantering samt försoningsinsatser och återbyggnad av samhällsfunktioner efter en kris. Huvuddelen av OSSE:s verksamhet utgörs i dag av konkreta konflikthanteringsinsatser. Även i det nya OSSE är rustningskontrollen av central betydelse. En modernisering av de centrala överenskommelserna om europeisk rustningskontroll (CFE och Wiendokumentet) håller på att förhandlas fram. Normbildningsarbetet har av hävd stått i centrum för OSSE konstaterar regeringen i skrivelsen men noterar att fokus under senare tid har förskjutits från utveckling av nya åtaganden till åtgärder som syftar till att förbättra efterlevnaden av de normer och principer som redan existerar. Det arbete med en ny s.k. säkerhetsstadga som nu inletts har dock en viktig normutvecklande aspekt menar regeringen.
OSSE:s konfliktförebyggande och krishanterande insatser OSSE har under 1990-talet successivt utvecklat en rad instrument för förebyggande åtgärder, krishantering och insatser efter konflikter. Ordförandelandet svarar för den politiska ledningen av OSSE och kan därmed spela en aktiv roll i alla stadier av en konflikt. Ett viktigt instrument för ordförandeskapet är möjligheten att utse en s.k. personlig representant. Ordförandeskapet har också befogenhet att på eget initiativ sända ut en undersökningsgrupp för att granska en viss situation och inhämta faktaunderlag inför kommande beslut. Det instrument som minoritetskommissarien utgör är väl utnyttjat och framgångsrikt för att förebygga olika former av minoritetskonflikter. Verksamheten som bedrivs av Kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR) syftar också till att förebygga konflikter. OSSE har i dag även olika typer av långtidsrepresentationer. Regeringen framhåller även i skrivelsen att OSSE själv kan besluta, utan mandat från FN, att ge mandat till en fredsbevarande insats under förutsättning att den inte innehåller fredsframtvingande element. Något sådant beslut har ännu inte fattats. Stabilitetspakten i OSSE är en mekanism för regionala åtgärder som syftar till att stärka goda grannskapsförbindelser över nationsgränserna inom en region. Inom ramen för denna finns två s.k. regionala bord, ett för Östersjöregionen och ett för Central- och Östeuropa. I dag bedrivs dock inget aktivt arbete inom ramen för dessa bord. Ett liknande initiativ har tagits beträffande Balkan, men möten och diskussioner kring detta initiativ äger rum utanför OSSE:s ram, till dess att frågan om Förbundsrepubliken Jugoslaviens ställning i organisationen lösts. I OSSE finns också en förliknings- och skiljedomstol, med säte i Genève. Stater som ratificerat ?Konventionen om förlikning och skiljedom inom OSSE? kan hänskjuta mellanstatliga tvister, som inte lösts inom rimlig tid, till domstolen. I dag har 23 länder ratificerat konventionen, men domstolen har ännu inte utnyttjats.
Minoritetskommissarien Då de enskilda ländernas politik gentemot sina nationella minoriteter har stor betydelse för stabilitet och säkerhet tillsatte OSSE 1992 en Högkommissarie för nationella minoriteter (High Commissioner on National Minorities, HCNM). Dennes uppdrag är varken att föra minoriteters talan eller att skydda enskilda individer, utan att förebygga konflikter. Minoritetskommissarien skall söka dämpa motsättningar i frågor som rör nationella minoriteter och som annars skulle riskera att trappas upp till en konflikt. Under 1996 och 1997 genomfördes särskilda insatser bl.a. i Albanien, Estland, Förbundsrepubliken Jugoslavien, Kazakstan, Kirgizistan, Kroatien, Lettland, Makedonien, Slovakien, Ukraina och Ungern. Minoritetskommissarien diskuterade under besök i dessa länder bl.a. medborgarskapsfrågor och minoritetsspråkens ställning med regeringsrepresentanter. Regeringen framhåller i skrivelsen att genom sina tysta men effektiva arbetsmetoder har minoritetskommissarien på ett ytterst förtjänstfullt sätt bidragit till att lösa problem med anknytning till nationella minoriteter. Hans verksamhet har tydliggjort OSSE:s roll som konfliktlösare.
Mänskliga rättigheter, demokratibyggnad och valövervakning Främjandet av demokrati och respekt för mänskliga rättigheter har satt sin prägel på OSSE:s verksamhet alltsedan Helsingforsakten 1975. OSSE:s kontor i Warszawa för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR) spelar med sitt huvudansvar för arbetet inom den mänskliga dimensionen, dvs. respekten för demokrati, rättsstaten och de mänskliga rättigheterna, en viktig roll vid valövervakning, principen att regelbundet hålla fria och demokratiska val och att inbjuda till övervakning är grundläggande åtaganden inom OSSE. Valövervakning på plats ger möjlighet till en god insyn i hur medlemsländerna efterlever sina åtaganden och ger organisationen ett underlag för att rekommendera eller anpassa olika stödåtgärder. Under året ledde ODIHR valövervakningen vid ett tiotal val. Den ojämförligt största insatsen genomfördes i samband med valen i Bosnien-Hercegovina i september. Därutöver anordnade ODIHR under året även valövervakning i bl.a. Albanien, Bulgarien, Kroatien, den serbiska republiken inom Bosnien-Hercegovina (Republika Srpska) samt i delrepublikerna Serbien och Montenegro i Förbundsrepubliken Jugoslavien. ODIHR fungerar som kontaktpunkt inom OSSE för enskilda organisationer. I Albanien har omfattande insatser gjorts för att bl.a. skapa lokala nätverk för enskilda organisationer i syfte att stödja återuppbyggnaden av samhället efter händelserna våren 1997. Kontoret genomförde under 1997 utbildningsprogram riktade till bl.a. statstjänstemän och enskilda organisationer i främst central- och östeuropeiska länder. ODIHR ägnar sig i ökad utsträckning åt projekt i olika medlemsländer avsedda att ge stöd åt en demokratisk utveckling, effektiva nationella institutioner och framväxten av ett aktivt civilt samhälle. Kontoret fyller även tillsammans med FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) och internationella organisationen för minoriteter (IOM) en roll för att i samarbete med berörda länder genomföra ett handlingsprogram för migration och flyktingbehandling. Handlingsprogrammet antogs vid en stor flyktingkonferens i Genève våren 1996 (den s.k. CIS- konferensen). Genom Daytonavtalet tillfördes OSSE flera uppgifter i Bosnien-Hercegovina med anknytning till mänskliga rättigheter och demokratibyggande. Enligt Daytonavtalet skall OSSE förutom att övervaka valprocessen även utöva tillsyn över respekten för mänskliga rättigheter och ge råd vid utformningen av ny lagstiftning. Genom att stödja lokala enskilda organisationer främjas den civila återuppbyggnaden. OSSE ger även stöd till de tre ombudsmän för mänskliga rättigheter som skall utreda klagomål i hela landet och utsåg 1996 en internationell ombudsman för mänskliga rättigheter i Bosnien-Hercegovina.
Rustningskontroll inklusive förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder Rustningskontroll, inklusive förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder, utgör en central del av OSSE:s verksamhet och har en grundläggande betydelse för det konfliktförebyggande arbetet och för säkerheten i Europa, framhåller regeringen. I januari 1997 inleddes förhandlingar om en modernisering av CFE-avtalet. Målet med moderniseringen är att anpassa avtalet till dagens säkerhetspolitiska situation. En viktig aspekt i detta sammanhang är den förestående Natoutvidgningen, då denna utvidgning kommer att medföra att stater från f.d. Warszawapakten ansluter sig till Nato, vilket rubbar balansen i det ursprungliga CFE-avtalet. I juli hade man lyckats nå fram till en överenskommelse rörande vissa grundläggande element, vilket kan ses som en viktig etapp i förhandlingsarbetet. Överenskommelsen innebär att avtalets syfte att begränsa innehavet av tung krigsmateriel (stridsvagnar, pansarskyttefordon, artilleri, attackhelikoptrar och stridsflygplan) består. Detsamma gäller de genomgripande informations- och verifikationsregimerna. Den viktigaste förändringen är att den bipolära strukturen, som var utformad för det kalla krigets alliansstruktur, tas bort och i stället ersätts med ett system av nationella begränsningar för innehav av tung krigsmateriel. Förutom dessa begränsningar tillkommer även ett system av territoriella tak som medger en begränsad stationering av materiel på andra staters territorium. Nato och Natos medlemsstater har deklarerat vilka militära nedskärningar man är villig att åta sig inom ramen för avtalet, medan andra stater, däribland Ryssland, ännu inte uttalat sig i frågan. De fortsatta förhandlingarna väntas bli besvärliga menar regeringen och den ursprungliga tidsgränsen på 18 månader kommer troligen inte att kunna hållas. De två svåraste frågorna rör framtiden för de s.k. flankbegränsningarna och balansen mellan stabilitet och militär flexibilitet. Den första frågan är särskilt viktig för Sverige då den direkt påverkar den ryska militära närvaron i vårt närområde. Sverige deltar inte i förhandlingarna, men kommer även fortsättningsvis att följa förhandlingsarbetet noggrant. Det är angeläget att flankbegränsningarna i sak består i det omförhandlade avtalet. Avsikten är att det moderniserade CFE-avtalet skall öppnas för deltagande av nya stater. Sverige kommer att ta ställning till frågan om eventuell anslutning när det omförhandlade avtalet föreligger. Under 1997 har Säkerhetsforum, den del av OSSE där de militära frågorna behandlas, beslutat att modernisera 1994 års Wiendokument. Detta blir sannolikt den största moderniseringen av dokumentet sedan det kalla krigets slut. Syftet är att stärka öppenheten, förutsägbarheten och samarbetet med hänsyn till den förändrade säkerhetsbilden i Europa. Realförhandlingar påbörjas under 1998, och Sverige kommer att delta aktivt i dessa. Ett stort antal förslag föreligger. Bland dessa märks stärkande av dokumentets tillämpning i kris, införande av marina åtgärder och öppenhet om militär infrastruktur. OSSE:s s.k. uppförandekod antogs vid toppmötet i Budapest 1994. Den är ett normverk som, förutom att behandla mellanstatliga förhållanden, också ställer långtgående krav på relationerna mellan försvarsmakt och civilt samhälle. Under 1997 har Säkerhetsforum genomfört ett första uppföljningsmöte kring tillämpningen av uppförandekoden. Mötet visade att flertalet deltagande stater fäster stor vikt vid koden. Sverige spelar, genom att arrangera och delta i internationella seminarier, bl.a. i Baltikum, en aktiv roll i detta sammanhang, framhåller regeringen i skrivelsen.
Den ekonomiska dimensionen OSSE:s ekonomiska dimension omfattar samarbete i ekonomiska frågor, vetenskap, teknik och miljö. Organisationens femte ekonomiska forum ägde rum i Prag i juni 1997 på temat Marknadsekonomin och rättssamhället. De aspekter som främst belystes gällde de legala strukturernas betydelse för den ekonomiska utvecklingen, respektive deras betydelse för säkerhet och stabilitet. Under det pågående mötet bildade företrädare för den privata sektorn den fristående europeiska affärskongressen (European Business Congress, EBC). Under maj 1997 har det i Skopje anordnats ett seminarium på temat Miljövänlig varaktig utveckling i sydöstra Europa samt ett i Almaty i oktober, som var en regional uppföljning av årets forum om betydelsen av ett på lagstiftning grundat regelverk för den ekonomiska och sociala reformprocessen i övergångsekonomierna. Permanenta rådet fastställde hösten 1997 mandatet för en samordnare för verksamhet inom OSSE:s ekonomiska dimension och detta bekräftades vid ministermötet i Köpenhamn. Den amerikanske diplomaten Tom Price utsågs i januari 1998 till ekonomisk samordnare. Samordnaren skall öka OSSE:s möjlighet att bevaka ekonomiska, sociala och miljömässiga säkerhetsaspekter. Han skall hålla regelbundna kontakter med t.ex. Världsbanken, Europeiska utvecklingsbanken och FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE). Den ekonomiske samordnaren skall bl.a. använda sig av fältkontorens rapportering för sin analysverksamhet och bidra till de årliga utvärderingarna av den ekonomiska och sociala utvecklingen i OSSE-området. Han skall även hålla nära kontakt med den parlamentariska församlingens ekonomiska utskott.
Frågan om en europeisk säkerhetsstadga och säkerhetsmodellen Vid toppmötet i Budapest 1994 fattade OSSE beslut om att påbörja arbetet med en allomfattande säkerhetsmodell för det 21:a århundradet. Säkerhetsmodellarbetet har av stora västeuropeiska länder, i första hand Frankrike och Tyskland, uppfattats som ett sätt att balansera Natoutvidgningen med en vidareutveckling av OSSE och det alleuropeiska samarbetet. Detta synsätt ligger också bakom beslutet vid ministerrådet i Köpenhamn om riktlinjer för utarbetandet av en europeisk säkerhetsstadga. Regeringen konstaterar att många länder, däribland Sverige, länge intog en avvaktande attityd till tanken på en ny stadga eftersom de såg en risk att tidigare, framför allt i Parisstadgan, gjorda OSSE-åtaganden skulle kunna urholkas. Det svenska förhandlingsarbetet under hösten präglades därför av ansträngningar att värna om dessa åtaganden, inte minst principen om staters rätt att fritt välja säkerhetspolitisk väg. Beslutet i Köpenhamn återspeglar väl svensk syn. Det kan i detta sammanhang noteras att beslutet i Köpenhamn talar om en dokumentstadga. Denna skrivning är en kompromiss mellan olika viljor om resultatets förmodade betydelse för OSSE. Stadgan skall bidra till att stärka OSSE:s förmåga att verka som regional organisation i enlighet med FN-stadgans kapitel VIII. Den skall vara ett politiskt dokument som skall vidareutveckla de normer och principer som hittills antagits inom OSSE. Av särskild vikt är härvid de deltagande staternas rätt att fritt välja sina säkerhetsarrangemang samt synen på enskilda staters åtaganden som en gemensam angelägenhet för alla medlemsstater. Stadgearbetet skall omfatta samtliga OSSE:s verksamhetsområden Inom ramen för arbetet med stadgan finns ett av EU utarbetat s.k. plattformsbegrepp (Platform for Cooperative Security). En huvudpunkt i detta är att OSSE skall stärka sitt samarbete med andra säkerhetsorganisationer i Europa. Samarbetet skall bedrivas på jämställd fot och med sådana organisationer vars medlemsstater individuellt och kollektivt åtagit sig att följa OSSE:s principer. OSSE:s ordförandeskap kommer i sitt arbete att ge särskild prioritet åt utvecklingen av plattformen. Förra året inbjöd OSSE:s ordförande till ett möte i Wien mellan OSSE, Nato, EU, Europarådet, VEU och OSS. Mötet var ett exempel på det slags samverkan som EU förordar i sitt plattformsförslag. Avsikten är att genom informationsutbyte och samverkan bilda ett nätverk i vilket organisationerna ömsesidigt stöder varandra.
OSSE:s fältinsatser Fältrepresentationerna är, sedan verksamheten inleddes 1992, ett av OSSE:s viktigaste instrument. Dessa representationer skall på ett flexibelt sätt arbeta inom ramen för organisationens kompetens med att försöka förebygga tvister och konflikter, värna om respekt för de mänskliga rättigheterna, medla i redan uppkomna konflikter och medverka i återuppbyggnadsarbetet sedan konflikter upphört. För närvarande verkar OSSE-representationer i 12 länder. Representationerna samarbetar nära med bl.a. OSSE:s minoritetskommissarie (HCNM), kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter i Warszawa (ODIHR) och andra delar av OSSE.
Baltikum Representationernas verksamhet i Estland och Lettland skiljer sig väsentligt från den på Balkan. Det rör sig inte om krishantering och konfliktlösning utan om en förebyggande insats avsedd att underlätta integrationen av de stora ryskspråkiga befolkningsgrupperna.
Estland Representationens verksamhet är främst inriktad på att främja de olika folkgruppernas integration genom att bidra till ökad förståelse dem emellan. Representationen upprätthåller kontakt med nationella och lokala myndigheter, i synnerhet med dem som ansvarar för medborgarskapsfrågor, invandring, språkfrågor och sociala frågor. Kontakter upprätthålls även med politiska partier, fackföreningar och massmedier. Representationen har främst inriktat sig på frågor om medborgarskap, uppehållstillstånd och främlingspass. Under 1997 har samarbetet med enskilda organisationer utvidgats, bl.a. genom att man under året arrangerat flera seminarier.
Lettland Verksamheten vänder sig huvudsakligen till den ryskspråkiga befolkningsgruppen och omfattar bl.a. frågor om medborgarskap och uppehållstillstånd. Verksamheten under 1997 har huvudsakligen inriktats på medborgarskapsfrågor, språkfrågor, naturaliseringsprocessen och utfärdandet av främlingspass. Representationen har följt utvecklingen och bistått de lettiska myndigheterna med rådgivning om utformningen av relevant lagstiftning samt om dess tillämpning. Råd och stöd ges även till enskilda.
Balkan Krishantering och konfliktlösning på Balkan utgör numera OSSE:s mest omfattande uppgift. Organisationen ägnar en betydande del av sina resurser åt detta område.
Bosnien-Hercegovina OSSE:s ministerråd beslutade i december 1995 att med hänvisning till fredsavtalet från Dayton upprätta en representation i Bosnien-Hercegovina. Den växte snabbt till OSSE:s största. I fredsuppgörelsen tilldelades organisationen en central roll i återuppbyggnadsprocessen. Genom detta kom Bosnienrepresentationen att få stor betydelse för OSSE:s utveckling till en operativ organisation med betydande fältinsatser. Mandatet för OSSE- representationen i Bosnien-Hercegovina anger tre verksamhetsinriktningar: övervakning av allmänna val, rustningskontrollåtgärder och mänskliga rättigheter.
Kroatien Representationens arbete är främst inriktat på flyktingfrågor, minoritetsfrågor samt mänskliga rättigheter. Av central betydelse är att mandatet även ger representationen i uppgift att tillse att åtaganden om återflyttning av såväl serber som kroater till de platser de bebodde före kriget följs (s.k. tvåvägs- återvändande).
Makedonien OSSE-representationen söker i dag primärt att främja en dialog i syfte att försöka dämpa motsättningarna och förebygga interna konflikter, främst mellan befolkningsmajoriteten och den albanska minoriteten. Även OSSE:s minoritetskommissarie (HCNM) har genom sitt arbete bidragit till ansträngningarna att minska de etniska spänningarna. OSSE har i Makedonien bl.a. verkat för att högre undervisning även bedrivs på det albanska språket.
Förbundsrepubliken Jugoslavien I samband med valmanipulationerna och de omfattande folkliga protesterna i Jugoslavien under vintern 1996/97 inbjöd den federala regeringen, efter upprepade propåer, en OSSE-delegation att besöka landet. Den förre spanske premiärministern González utsågs till personlig representant för OSSE:s ordförandeskap och fick i uppdrag att leda delegationen. Resultatet av besöket blev att González lämnade en rad rekommendationer avsedda att dels rättmätigt återbörda valsegern till oppositionen, dels bidra till demokratiseringsprocessen i landet. Bland rekommendationerna märks förslag till grundläggande förändringar i valsystemet, domstolsväsendets oberoende samt mediereformer. I syfte att underlätta genomförandet av rekommendationerna erbjöds Jugoslavien tekniskt bistånd från OSSE. Det internationella samfundet har under det senaste året betonat vikten av att rekommendationerna genomförs fullt ut och omsätts i konkreta demokratiserande åtgärder. Hittills har myndigheterna inte kunnat uppvisa några entydigt positiva resultat vad gäller demokratisering, något som bl.a. konstaterats av OSSE:s valobservatörer. Det finns även internationella krav på att ge OSSE-representationen tillstånd att återuppta verksamheten i Kosovo, Sandzjak och Vojvodina. Frågorna om Kosovos ställning inom FRJ och situationen för den albanska befolkningsmajoriteten i området är centrala för en stabil utveckling i regionen menar regeringen. En lösning av dessa frågor är avhängig demokratiseringsprocessens utveckling i hela Förbundsrepubliken Jugoslavien.
Albanien Den akuta krisen i Albanien våren 1997 ledde till att OSSE:s ordförande utsåg Österrikes f.d. förbundskansler Franz Vranitzky till sin personlige representant i Albanien. OSSE:s engagemang ledde kort därefter till att en representation upprättades i Tirana. Representationen har till uppgift att i samverkan med andra internationella organ bistå Albanien med bl.a. arbete för demokratisering, efterlevnad av mänskliga rättigheter och förberedelser för allmänna val.
Tjetjenien Orsaken till att OSSE-representationen i Tjetjenien upprättades var det krig som brutit ut i denna ryska delrepublik. Ryssland hade utsatts för stark kritik av OSSE-staterna för urskillningslös våldsanvändning och anklagades bl.a. för att inte ha efterlevt OSSE:s uppförandekod, som slår fast vissa principer och begränsningar för militär våldsanvändning.
Ukraina OSSE-representationens främsta uppgift är att följa förhandlingarna om Krims status. Representationen bevakar också utvecklingen beträffande de mänskliga rättigheterna, tillämpningen av den nya författningen, medborgarskapsfrågan och mediefrihet.
Moldova I Moldova strävar två regioner efter större självständighet: området som bebos av gagauzminoriteten och den självutnämnda transnistriska republiken, främst bebodd av ryssar och ukrainare. I Transnistrien finns också delar av den ryska 14:e armén fortfarande kvar tillsammans med en fredsbevarande styrka bestående av ryska, moldaviska och transnistriska trupper. Förutom de kvarvarande ryska soldaterna finns även stora lager av vapen och ammunition som skall bortföras eller förstöras på plats. Trots ryska åtaganden har denna process ännu inte påbörjats.
Georgien Det internationella samfundet försöker utarbeta hållbara politiska lösningar, i vilka både Abchazien och Sydossetien ges viss autonomi medan Georgiens territoriella integritet bevaras. OSSE har framför allt engagerat sig för att finna en lösning på konflikten i Sydossetien, medan FN har motsvarande roll i Abchazienkonflikten.
Tadzjikistan Sedan 1994 har OSSE en representation i Tadzjikistans huvudstad Dusjanbe. Huvuduppgifterna är att främja dialog och förtroende mellan olika grupper, att uppmuntra till respekt för mänskliga rättigheter och att stödja upprättandet av demokratiska institutioner. Representationen skall också bevaka efterlevnaden av åtaganden inom den mänskliga dimensionen.
Vitryssland OSSE:s senast upprättade representation är den i Vitryssland. Efter långvariga förhandlingar med värdlandet om OSSE:s närvaro kunde representationen inleda sitt arbete i februari 1998. En av representationens prioriteringar är kontakter med mänskliga rättighetsorganisationer och andra enskilda organisationer.
Nagorno-Karabach-konflikten och Minskgruppens arbete Sverige ingår i den s.k. Minskgruppen, som inrättades 1992 och är ett särskilt forum knutet till OSSE för hantering av konflikten i Nagorno-Karabach. 1994 förhandlade Minskgruppen, under svenskt ordförandeskap, fram en vapenvila som i stort sett iakttagits sedan dess. Sedan våren 1996 är Frankrike, Förenta staterna och Ryssland tillsammans ordförande för Minskgruppen. De tre samordförandena presenterade 1997 ett förslag till fredsplan för konflikten, som dock ännu inte accepterats av samtliga parter. Det förtjänar att nämnas att Nagorno-Karabach-konflikten är den enda konflikt i vilken möjligheten till en fredsbevarande OSSE-insats på allvar diskuterats.
Förbindelsekontoret för Centralasien Kontoret spelar en viktig roll för att stödja integrationen av de nya central- asiatiska länderna i organisationen och genom att sprida kunskaper om de åtaganden som medlemskapet innebär. Förbindelsekontoret arrangerade under 1997 bl.a. kurser och konferenser om ämnen som mänskliga rättigheter och miljövård. Inför 1998 har ODIHR utarbetat ett program med en rad projekt i de centralasiatiska länderna, bl.a. utbildning i valadministration inför de kommande valen i regionen.
OSSE:s parlamentariska församling Den parlamentariska församlingen är fristående i förhållande till OSSE:s övriga institutioner. Församlingens talman deltar dock numera regelbundet i möten med OSSE:s trojka på utrikesministernivå i syfte att förbättra informationsflödet mellan de två organen. Församlingens 315 ledamöter kan fatta majoritetsbeslut och omfattas alltså inte av OSSE:s konsensusregel. 1997 års möte med OSSE:s parlamentariska församling ägde rum i War-szawa i juli. Mötet antog en deklaration med rekommendationer inom OSSE:s tre huvudområden politik och säkerhet, ekonomi och miljö samt demokrati och mänskliga rättigheter. Vidare antogs en resolution till stöd för fredlig lösning av Abchazienkonflikten och ett uttalande av kvinnliga parlamentariker om kvinnor och arbetslöshet. Ett svenskt initiativ resulterade i att församlingen slog fast att våldtäkt i väpnade konflikter är en grov krigsförbrytelse. Förslaget hade lagts fram av ordföranden i riksdagens OSSE-delegation Viola Furubjelke (s) och antogs enhälligt såsom ett separat kapitel i slutdeklarationen från mötet. Riksdagsledamoten Helena Nilsson (c) är vice ordförande i församlingens utskott för ekonomi- och miljöfrågor för perioden 1996-1998. Församlingens talman, spanjoren Ruperez, ledde en delegation till Turkiet för samtal om MR-frågor. Den svenska riksdagsledamoten Göran Lennmarker (m) ingick i delegationen. Den parlamentariska församlingens nästa möte äger rum i juli i Köpenhamn.
OSSE:s samverkan med andra organisationer
EU och OSSE Europeiska unionen är en av de mer framträdande aktörerna i OSSE. EU är även en viktig samarbetspartner för organisationen. Samarbetet rörande OSSE-frågor inom ramen för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP) är väl etablerat sedan många år och utvecklas kontinuerligt. Representanter för EU- medlemsländerna möts varje månad i Bryssel inom ramen för en rådsarbetsgrupp för att diskutera aktuella frågor inom OSSE. Rustningskontrollfrågorna i OSSE är inte, förutom frågor relaterade till den s.k. uppförandekoden, föremål för EU-samordning. Under år 1997 har diskussionerna inom EU främst rört utarbetandet av konkreta förslag till arbetet med säkerhetsstadgan och behandlingen av regionala frågor, i synnerhet utvecklingen och inriktningen av OSSE:s engagemang i Albanien, Bosnien-Hercegovina, Kroatien och Vitryssland. EU bidrog till OSSE:s insats för lokalvalen i Bosnien-Hercegovina genom en gemensam åtgärd (enligt art. J.3 FEU), i vilken man ställde ett större antal valövervakare till förfogande.
OSSE och samverkan med FN och Europarådet Erfarenheterna från fältet har visat att samarbetet mellan olika organisationer är ett villkor för att förebyggande insatser, krishantering och återuppbyggnadsinsatser efter en kris skall ha önskad verkan. Att OSSE är en regional organisation enligt FN-stadgans kapitel VIII innebär att organisationen på det regionala planet kan komplettera FN-insatser eller bidra med alternativ till sådana. I Kroatien har OSSE för första gången direkt övertagit vissa uppgifter som tidigare åvilade FN. OSSE och FN har i Georgien ett gemensamt kontor som arbetar för att främja respekten för mänskliga rättigheter. OSSE och Europarådet har båda till uppgift att främja mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. Det gäller således att genom samverkan mellan organisationerna på bästa sätt utnyttja respektive organisations möjligheter att stödja en långsiktig demokratibyggnad i Europa. Möten hålls varje halvår mellan OSSE och Europarådet, i vilka såväl ordförandena som generalsekreterarna deltar. För att på bästa sätt utnyttja existerande resurser och undvika dubbelarbete är det av största vikt att organisationerna kan samarbeta väl ute på fältet. Arbetet kring valövervakning, där båda organisationerna varit engagerade, har visat på behovet av såväl politisk som praktisk samordning. Under det senaste året har samordningen mellan OSSE och Europarådet i samband med konkreta insatser fungerat allt bättre. Organisationerna har tillsammans bl.a. anordnat gemensamma seminarier i de nya medlemsstaterna. Intensiva diskussioner pågår om hur samarbetet skall kunna byggas ut ytterligare.
Kontakter med enskilda organisationer Regeringen framhåller att enskilda organisationer (non-governmental organisations, NGO) har spelat en viktig roll inom OSSE alltsedan Helsingforsprocessen under 1970-talet. Genom sin verksamhet har de aktivt bidragit till att främja demokrati och mänskliga rättigheter i medlemsländerna. De enskilda organisationerna har möjlighet att delta vid större möten och seminarier inom ramen för OSSE. I Sverige har ett särskilt nätverk bildats av enskilda organisationer med intresse för OSSE:s verksamhet.
Budget De fastställda ordinarie budgetarna inom OSSE är sammantaget i storleksordningen 500 miljoner kronor, varav den svenska andelen är ca 15 miljoner kronor. Därutöver tillkom under 1997 frivilliga bidrag från Sverige till valfonderna för valen i Bosnien-Hercegovina respektive Kroatien om 15 miljoner kronor, kostnader för svenska delar av de gemensamma valövervakningsinsatserna på ca 12 miljoner kronor, kostnader för personal som Sverige ställer till OSSE:s förfogande om ca 8 miljoner kronor, samt ca 5 miljoner kronor för andra insatser. Bortsett från utrikesförvaltningens egna kostnader är därmed Sveriges bidrag till OSSE:s verksamhet för närvarande i storleksordningen 55 miljoner kronor per budgetår.
OSSE - en framåtblick Utmaningarna framöver för OSSE blir såväl av operativ som principiell och normativ natur framhåller regeringen i skrivelsen. Organisationen har en unik kompetens och en växande erfarenhet vad gäller tidig förvarning, konfliktförebyggande insatser, icke-militär krishantering, återuppbyggnad samt stöd för att upprätta demokratiska institutioner. Den snabba tillväxten av fältverksamheten under senare år har emellertid tydliggjort behovet av fortsatta förstärkningar. Regeringen menar att åtskilligt talar för att krav kommer att ställas på omfattande OSSE-insatser på Balkan samt i Kaukasusregionen och i Centralasien under de kommande åren. Ministerrådsmötet i Köpenhamn fattade flera beslut med syfte att stärka OSSE. Det polska ordförandeskapet kommer under sin period att prioritera samtliga dessa områden allt under det att särskild vikt kommer att läggas vid den mänskliga dimensionen. Regeringen understryker i skrivelsen att det nordiska samarbetet fortsätter att vara centralt. Under 1998 kommer de nordiska länderna att gemensamt ta fram förslag till hur OSSE kan stärkas ytterligare vad avser sekretariatets förmåga att stödja ordförandeskapets och representationernas arbete. Det starka nordiska/Östersjöinslaget i ordförandetrojkan under åren 1998/1999 ger mycket goda möjligheter för Sverige att agera. På det normativa området utgör beslutet i Köpenhamn om riktlinjer för en ny säkerhetsstadga grunden för det fortsatta arbetet. De försök som gjordes inför Köpenhamn att urholka centrala principer, såsom rätten till fritt säkerhetspolitiskt vägval, understryker vikten av fortsatt vaksamhet från svensk sida menar regeringen. Även rustningskontrollfrågorna lyfts nu fram i OSSE efter en tid i skymundan. Wiendokumentet blir föremål för en relativt omfattande översyn. CFE-avtalet, som är löst knutet till OSSE, utgör ett centralt inslag i den europeiska säkerhetsstrukturen. Regeringen anför att resultatet av de pågående förhandlingarna om en modernisering av CFE-avtalet blir av stor betydelse också för de länder som inte deltar. I arbetet med organisationens allsidiga utveckling spelar EU en central roll menar regeringen. Unionens utrikes- och säkerhetspolitiska samverkan har vad gäller OSSE-frågor nått längre än på andra områden. Regeringen framhåller vidare att OSSE även framgent utgör ett nödvändigt kitt i den framväxande europeiska säkerhetsstrukturen, inte minst i ljuset av den utveckling som äger rum inom EU och Nato. Den ryska ambitionen att göra organisationen överordnad andra kommer dock inte att förverkligas menar regeringen men framhåller att OSSE inte heller enbart kan utgöra ett pragmatiskt instrument för konfliktförebyggande insatser och för krishantering på fältet. Regeringen anför att OSSE även framgent måste förbli ett alleuropeiskt forum för dialog om säkerhet i dess vidaste bemärkelse. Samtidigt framstår uppgiften att bistå medlemsländerna att uppfylla de grundläggande principerna om demokrati och mänskliga rättigheter som allt viktigare, understryker regeringen i skrivelsen.
Motionen I motion U210 (c) yrkande 6 från allmänna motionstiden konstaterar motionärerna att Europas länder har tillgång till ett antal regionala och subregionala organisationer för att lösa gemensamma gränsöverskridande problem och för att fördjupa de mellanfolkliga kontakterna. De organisationer som motionärerna omnämner i sammanhanget är Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), Europarådet, EU och i Sveriges närområde det nordiska samarbetet, Östersjösamarbetet och samarbetet i Barentsregionen. Motionärerna menar att antalet organisationer med olika inriktning är ett uttryck för att Europas länder värnar mångfalden och respekterar varje lands rätt att självständigt välja grad och omfattning av samarbete med andra länder. Det framhålls i motionerna att Centerpartiet anser att Sverige aktivt bör delta i arbetet att konkretisera, forma och etablera en alleuropeisk fredsordning. Motionärerna menar att OSSE och Europarådet har utvecklats till Europas två ledande organisationer för alleuropeiskt samarbete. Vad gäller OSSE menar motionärerna att det som ger organisationen trovärdighet och bidrar till OSSE:s styrka är att organisationen har en bred skara av medlemsländer, att den har ett verksamhetsfält som väl överensstämmer med ett modernt säkerhetsbegrepp, att OSSE:s beslut bygger på konsensusprincipen samt att organisationen har rätt att verka även om det handlar om interna angelägenheter. Vidare framhålls i motionen att Centerpartiet anser att OSSE är en oundgänglig komponent i det europeiska samarbetet. Motionärerna anser vidare att OSSE bör bli den centrala alleuropeiska organisationen för konfliktförebyggande och konfliktläkande arbete. OSSE bör även stärkas institutionellt och organisatoriskt, miljöproblem som säkerhetspolitiskt hot bör uppmärksammas i högre utsträckning och i samband med detta bör OSSE:s ekonomiska dimension stärkas och ges ökad trovärdighet. I motionen framhålls även att OSSE:s status som regional organisation under FN-stadgan bör förtydligas. I motionen från Centerpartiet anförs även att OSSE bör ta initiativ till ökad samordning med andra regionala samarbetsorganisationer som likt OSSE kan fylla en sådan roll i andra världsdelar. Det parlamentariska inflytandet behöver stärkas, anser motionärerna och framhåller att Centerpartiet anser att Sverige aktivt skall ta del i arbetet att ta fram en stadga för gemensam europeisk säkerhet. Motionärerna begär att vad som anförts i motion U210 (c) yrkande 6 angående OSSE skall ges regeringen till känna.
Utskottets överväganden Utskottet har tagit del av regeringens skrivelse 1997/98:88 beträffande verksamheten i Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE). I skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för OSSE:s verksamhet under 1997 och för regeringens agerande och ställningstaganden i de frågor organisationen hade att hantera. Skrivelsen fyller enligt utskottets mening en viktig funktion vad gäller regeringens information till riksdagen i dessa frågor, och utskottet välkomnar den utförliga och klara redogörelsen. Utskottet anser att OSSE:s särskilda styrka ligger i att verksamheten tar sin utgångspunkt i det breda säkerhetsbegreppet. Vid sidan av de traditionella säkerhetspåverkande faktorerna innefattar detta även frågor som gäller respekten för demokrati, rättsstatsprincipen, de mänskliga rättigheterna samt ekonomiska och miljömässiga faktorer. Denna syn har legat till grund för de verksamheter och den speciella kompetens som OSSE under flera år har utvecklat för att aktivt kunna verka i konfliktförebyggande syfte. I motion U210 (c) yrkande 6 tar motionärerna upp ett flertal aspekter av verksamheten inom OSSE. Utskottet har nyligen i ett betänkande (1997/98:UU8) behandlat den säkerhetspolitiska situationen i Europa och konstaterade därvid att genomgripande förändringar har ägt rum och att det europeiska säkerhetsmönstret fortsatt är under stark utveckling. Utskottet menade att det svenska deltagandet i och samarbetet med de europeiska organisationerna bör anpassas till vad som bäst svarar mot svenska intressen och i takt med den internationella utvecklingen. Utskottet framhöll vidare att de förhållanden som nu håller på att byggas upp präglas av ett omfattande och växande samarbete inom ramen för delvis överlappande och samverkande organisationer och strukturer. Utskottet slog även fast att ett aktivt deltagande i det europeiska samarbetet inte minst för de mindre och medelstora europeiska staterna är en förutsättning för att en stat skall kunna påverka utvecklingen och bidra till att skapa en ny freds- och säkerhetsordning på vår kontinent. Utskottet framhöll att det är Sveriges strävan att, inom det fredsfrämjande arbetet, samarbeta med Europas alla säkerhetsorganisationer samtidigt som utskottet konstaterade att Sveriges medlemskap i FN alltid har bildat utgångspunkt för våra bidrag till det globala fredsfrämjande arbetet. Vid ett möte i permanenta rådet i Wien i maj 1997 framhöll utrikesministern att OSSE bygger på tanken att säkerheten i Europa är odelbar och att demokrati och respekten för mänskliga rättigheter är av avgörande betydelse för att uppnå säkerhet. Utrikesministern framhöll även att det på det regionala planet är viktigt att individer, samhällen, företag och organisationer från olika länder utvecklar sitt samarbete för att främja välstånd, miljösamarbete och kulturutbyte. Detta hjälper till att bygga broar mellan människor och länder, och utrikesministern menade att OSSE borde stärka sina band till det regionala samarbete som finns och omnämnde i detta sammanhang Östersjösamarbetet. Säkerhet bör uppnås genom samarbete snarare än genom avskräckning framhöll utrikesministern och pekade även på att EU, Nato och PFF har centrala roller att spela i detta sammanhang. Nätverket av organisationer i Europa med inriktning på att främja stabilitet och säkerhet har alla enligt utskottets uppfattning betydelsefulla roller att spela. Utskottet håller med motionärerna om att antalet organisationer med olika inriktning är ett uttryck för att Europas stater värnar mångfalden och respekterar varje lands rätt att självständigt välja grad och omfattning av samarbete inom det säkerhetspolitiska området med andra länder. Utskottet ser positivt på det arbete som organisationerna gör i arbetet med att utveckla en alleuropeisk fredsordning. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att Sverige aktivt deltar i utformningen av EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik och i OSSE:s breda konfliktförebyggande arbete förutom vår medverkan i FN. Sverige är observatör i Västeuropeiska unionen (VEU), och vi samarbetar med Nato och flertalet europeiska stater inom ramen för Euroatlantiska partnerskapsrådet (EAPR) och Partnerskap för fred (PFF). Därvid vill utskottet särskilt omnämna Sveriges deltagande i IFOR- och SFOR-styrkorna i det fredsbevarande arbetet i det forna Jugoslavien. Vad gäller OSSE vill utskottet framhålla att det är ett centralt alleuropeiskt instrument för konfliktförebyggande och konflikthanterande insatser. Olika former av förebyggande åtgärder, politisk krishantering och insatser efter kriser eller konflikter tillhör OSSE:s viktigaste uppgifter. Särskilt bör i detta sammanhang omnämnas OSSE:s fältverksamhet som utgör en mycket värdefull och effektiv del av OSSE:s övergripande verksamhet. Fältverksamheten har betydelse inom rådgivning i frågor om respekt för mänskliga, demokratiska och minoriteters rättigheter, att bevaka dessa i olika länder samt att sprida information om utvecklingen i dessa länder. Fältverksamheten kan således verka både konfliktförebyggande och konfliktdämpande. Enligt utskottets mening är de insatser som görs av Europarådet för att stärka demokratin och respekten för mänskliga rättigheter också mycket viktiga. Till denna bild kan, vilket också motionärerna gör, fogas det regionala samarbete som särskilt fokuserar på Östersjöområdet. I detta arbete finns viktiga kopplingar till EU:s arbete i regionen och inte minst till OSSE:s fältverksamhet i de baltiska länderna. Denna verksamhet har enligt utskottets uppfattning en viktig roll när det gäller bevakning och rådgivning i de för denna region centrala frågorna kring minoriteters rättigheter och respekten för de mänskliga rättigheterna. Vad gäller OSSE:s verksamhet vill utskottet även peka på betydelsen av omförhandlingen av avtalet om konventionella styrkebegränsningar i Europa (CFE- avtalet). Målet med omförhandlingen är att anpassa avtalet till dagens säkerhetspolitiska situation. Utskottet noterar även att det pågår ett arbete med att utarbeta en europeisk säkerhetsstadga. Stadgan skall bidra till att stärka OSSE:s förmåga att verka som regional organisation i enlighet men FN- stadgans kapitel VIII. Utskottet noterar även att det inom ramen för stadgan finns ett av EU utarbetat s.k. plattformsbegrepp. En huvudpunkt i detta är att OSSE skall förstärka sitt samarbete med andra säkerhetsorganisationer i Europa. Sammanfattningsvis vill utskottet i denna del framhålla betydelsen av att arbetet med att stärka stabilitet och säkerhet i Europa sker med hjälp av de organisationer som finns i ett ömsesidigt kompletterande nätverk. Varje organisation, innefattande även OSSE och Europarådet, har en viktig roll att spela i detta arbete. Varje organisation bör även enligt utskottets uppfattning utnyttjas i detta arbete och i de delar där den kan lämna det mest effektiva bidraget i säkerhetsarbetet. Det råder därvidlag, menar utskottet, inga motsättningar, ingen konkurrens, mellan olika fora. Ett mått av internationell arbetsfördelning förefaller utskottet både önskvärt och nödvändigt. Betydelsen härav har accentuerats inte minst sedan det breda säkerhetsbegreppet har vunnit allmän acceptans. För OSSE har 1990-talets snabba förändring av Europa medfört att di- plomatkonferensen ESK har omvandlats till den internationella organisationen OSSE. Det har inneburit en tyngdpunktsförskjutning från den ursprungliga normativa rollen till en konflikthanterande roll. Det är den senare som har ökat i omfattning och i dag står i fokus för organisationernas dagliga arbete. Utskottet menar, vilket även motionärerna framhåller, att denna förskjutning av inriktning ställer krav på organisatorisk och institutionell anpassning samt vad gäller fördelning av resurser för olika ändamål. Utskottet har erfarit att vissa initiativ i denna riktning redan har tagits. Vidare har utskottet inhämtat att de nordiska länderna igångsatt ett gemensamt analysarbete som syftar till att stödja arbetet med att stärka OSSE:s institutionella kapacitet. Motionärerna efterlyser även att OSSE:s ekonomiska dimension stärks och ges ökad trovärdighet. Utskottet konstaterar att regeringen i skrivelsen redogör för verksamheten på detta område under 1997. Därvid kan särskilt noteras att organisationens femte ekonomiska forum ägde rum i Prag i juni 1997 på temat Marknadsekonomin och rättssamhället. De för transitionsekonomierna centrala aspekter som där belystes var de legala strukturernas betydelse för den ekonomiska utvecklingen och deras betydelse för säkerhet och stabilitet. I maj 1997 anordnades ett seminarium på temat Miljövänlig utveckling i sydöstra Europa samt i oktober ett seminarium om betydelsen av ett på lagstiftning grundat regelverk för den ekonomiska och sociala reformprocessen i övergångsekonomierna. Vidare fastställde permanenta rådet hösten 1997 mandatet för en samordnare för verksamhet inom OSSE:s ekonomiska dimension. Samordnaren skall bl.a. öka OSSE:s möjlighet att bevaka sociala och miljömässiga aspekter. Utskottet kan konstatera att åtskilligt arbete under året har genomförts inom den ekonomiska dimensionen av OSSE:s verksamhet i syfte att stärka denna inom relevanta områden samt öka fokuseringen på miljöfrågornas betydelse. Utskottet behandlade utförligt miljöfrågornas säkerhetspolitiska betydelse och miljöfrågornas hantering inom OSSE i betänkande 1996/97:UU9. Utskottet konstaterade i nämnda betänkande bl.a. att regeringen lägger ned betydande ansträngningar inom OSSE-samarbetet i hela dess bredd, även vad avser den ekonomiska dimensionen. Utskottet framhöll även att, enligt dess uppfattning regeringens agerande inom detta område låg väl i linje med riksdagens tidigare säkerhetspolitiska överväganden, med utgångspunkt i det vidgade säkerhetsbegreppet. Regeringens agerande inom OSSE under det senaste året har bekräftat utskottets bedömningar på detta område. När det gäller frågan om initiativ till ökad samordning med andra regionala samarbetsorganisationer vill utskottet framhålla att OSSE:s parlamentariska församling bland andra stod värd för en parlamentarisk konferens om subregionala ekonomiska samarbetsprocesser som hölls i oktober 1997. Konferensen samlade ett brett spektrum av deltagare från OSSE-ländernas parlament och från regionala och subregionala parlamentarikerorganisationer. Regeringsrepresentanter och företrädare för internationella organisationer var också inbjudna. Konferensen behandlade subregionala ekonomiska samarbetsprocesser, de subregionala organisationernas relationer till europeiska institutioner och deras roll i att förstärka stabiliteten i Europa. Utskottet ser positivt på detta initiativ till utbyte mellan regionala och subregionala organisationer och konstaterar att ett sådant utbyte har en roll att spela i det breda arbetet med att främja stabilitet och säkerhet i Europa. Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion U210 (c) yrkande 6 är besvarad. Utskottet föreslår därmed att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1997/98:88 Redogörelse för verksamheten inom OSSE under 1997 till handlingarna.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande regeringens skrivelse 1997/98:88 att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1997/98:88 Redogörelse för verksamheten i Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) under 1997 till handlingarna, 2. beträffande verksamheten inom OSSE att riksdagen förklarar motion 1997/98:U210 yrkande 6 besvarad med vad utskottet anfört.
Stockholm den 29 april 1998
På utrikesutskottets vägnar
Viola Furubjelke
I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Göran Lennmarker (m), Inga-Britt Johansson (s), Nils T Svensson (s), Berndt Ekholm (s), Inger Koch (m), Urban Ahlin (s), Helena Nilsson (c), Carina Hägg (s), Bertil Persson (m), Karl-Göran Biörsmark (fp), Eva Zetterberg (v), Lars Hjertén (m), Ingrid Näslund (kd), Eva Thede (mp), Magnus Johansson (s) och Christina Axelsson (s).
Innehållsförteckning
Sammanfattning......................................1 Skrivelsen..........................................1 Motionen............................................1 Utskottet...........................................1 Skrivelsens huvudsakliga innehåll 1 Ministerrådsmötet i Köpenhamn 1 OSSE:s verksamhetsfält 2 OSSE:s konfliktförebyggande och krishanterande insatser 3 Minoritetskommissarien 3 Mänskliga rättigheter, demokratibyggnad och valövervakning 4 Rustningskontroll inklusive förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder 5 Den ekonomiska dimensionen 6 Frågan om en europeisk säkerhetsstadga och säkerhetsmodellen 6 OSSE:s fältinsatser 7 Baltikum 7 Balkan 8 Tjetjenien 10 Ukraina 10 Moldova 10 Georgien 10 Tadzjikistan 10 Vitryssland 10 Nagorno-Karabach-konflikten och Minskgruppens arbete 11 Förbindelsekontoret för Centralasien 11 OSSE:s parlamentariska församling 11 OSSE:s samverkan med andra organisationer 12 EU och OSSE 12 OSSE och samverkan med FN och Europarådet 12 Kontakter med enskilda organisationer 13 Budget 13 OSSE en framåtblick 13 Motionen 14 Utskottets överväganden 15 Hemställan 18