Ökad konkurrens inom den kollektiva persontrafiken
Betänkande 1991/92:TU21
Trafikutskottets betänkande
1991/92:TU21
Ökad konkurrens inom den kollektiva persontrafiken
Innehåll
1991/92
TU21
Sammanfattning
Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens förslag i proposition 1991/92:130 om ökad konkurrens inom den kollektiva persontrafiken jämte motioner. Utskottet bedömer att den långväga busstrafiken kan få en viktig roll i många relationer och stärka kollektivtrafiken. Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag om en fortsatt avreglering av den långväga busstrafiken. Detta innebär att nya busslinjer får etableras om inte järnvägsföretag eller länens trafikhuvudmän för kollektivtrafiken kan göra det sannolikt att deras ekonomiska förutsättningar att driva trafik skadas i betydande mån av tillkommande busstrafik. Kan en avsevärt bättre trafikförsörjning uppnås med busstrafiken får dock tillstånd ändå ges för nya busslinjer. Utskottet förutsätter att reformens konsekvenser för resandefördelningen, miljön och energiförbrukningen kommer att följas upp och redovisas för riksdagen. Utskottet tillstyrker vidare att statens köp av interregional persontrafik på järnväg fortsättningsvis sker i mer marknadsmässiga former. Detta innebär upphandling i konkurrens mellan olika järnvägsföretag. Möjlighet ges vidare att träffa trafikavtal på upp till fem år. Som alternativ till köp av trafik införs en möjlighet att upphandla rullande järnvägsmateriel som sedan kan få disponeras fritt av olika trafikföretag. Utskottet förutsätter att en tidigarelagd beställning av t.ex. motorvagnar snarast kan prövas i syfte att skapa goda trafikförutsättningar inför nästa upphandling.
Till betänkandet har fogats en meningsyttring av v-suppleanten avseende tre avsnitt i betänkandet.
SJÄTTE HUVUDTITELN
Propositionen
Regeringen (kommunikationsdepartementet) föreslår i proposition 1991/92:130 om ökad konkurrens inom den kollektiva persontrafiken 1. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i yrkestrafiklagen (1988:263), 2. att riksdagen godkänner de föreslagna riktlinjerna för upphandling i konkurrens och slutande av långsiktiga avtal fr.o.m. trafikåret 1993, 3. att riksdagen godkänner att andra trafikutövare än SJ kan tilldelas trafikeringsrätt på stomnätet för den interregionala persontrafik som upphandlas av staten och därtill kompletterande persontrafik som upphandlas av trafikhuvudmännen, 4. att riksdagen godkänner principerna om att trafikutbud och kostnadsnivå för trafikåret 1992 är utgångspunkt resp. maximinivå för förhandlingar om statens köp av interregional persontrafik för trafikåret 1993. Lagförslaget är som bilaga fogat till detta betänkande.
Motionerna
1991/92:T17 av Bengt Hurtig (v) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar avslå propositionens förslag om ändring av yrkestrafiklagen (1988:263), 2. att riksdagen beslutar avslå propositionens förslag om riktlinjer för upphandling i konkurrens och slutande av långsiktiga avtal fr.o.m. trafikåret 1993, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjerna för upphandling i konkurrens och slutande av långsiktiga avtal, 4. att riksdagen beslutar avslå propositionens förslag att andra trafikutövare än SJ kan tilldelas trafikeringsrätt på stomnätet för den interregionala persontrafik som upphandlas av staten och därtill kompletterande persontrafik som upphandlas av trafikhuvudmännen, 5. att riksdagen med avslag på propositionens förslag om trafikutbud och kostnadsnivå för interregional persontrafik trafikåret 1993 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om trafikutbud och kostnadsnivå för interregional persontrafik.
1991/92:T18 av Max Montalvo (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrad lydelse i 8§ yrkestrafiklagen där ordet avsevärd tillförs 8§.
1991/92:T19 av Maud Björnemalm m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förhandlingar om den rullande materielen.
Utskottet
1 Regleringen av den långväga busslinjetrafiken
1.1 Bakgrund
Långväga linjetrafik med buss har förekommit sedan 1930-talet då olika linjer öppnades i första hand som komplement till järnvägstrafiken. Trafiken har alltsedan dess varit starkt reglerad av statsmakterna. Tillstånd har sålunda krävts för att etablera trafik varvid en prövning skett såväl av trafikföretagets lämplighet som av behovet av den aktuella bussförbindelsen. Regleringen har också innefattat en statlig fastställelse av både taxor och tidtabeller. Samtidigt har inom yrkestrafiken i övrigt en successiv avreglering skett. Genom den s.k. trafikhuvudmannareformen har vidare villkoren starkt förändrats för den lokala och regionala kollektivtrafiken. Genom 1988 års trafikpolitiska beslut avreglerades dock delvis även den interregionala busstrafiken. Behovsprövningen slopades för linjetrafiken med buss, och den statliga regleringen av taxesättningen och tidtabellsläggningen utmönstrades. Däremot infördes en ny reglering med en skadlighetsprövning gentemot redan etablerad järnvägstrafik och trafik som trafikhuvudmännen driver enligt lagen om rätt att driva viss linjetrafik. Tillstånd till ny busslinjetrafik får därmed enligt nuvarande regler inte ges om den bedöms vara till skada för redan etablerad tågtrafik eller för trafik som bedrivs av en trafikhuvudman, såvida inte en avsevärt bättre trafikförsörjning kan uppnås genom den nya trafiken. Trafikmässigt beräknas att den långväga linjetrafiken med buss för närvarande svarar för ca 2% av det totala persontransportarbetet. Om även beställningstrafiken och turisttrafiken innefattas växer andelen till knappt 5%. Till skillnad från den lokala och regionala busstrafiken förekommer inte någon skattesubvention utan den långväga busstrafiken drivs i princip helt på affärsmässiga villkor.
1.2 Fortsatt avreglering
I propositionen framläggs förslag om en fortsatt avreglering av den långväga busslinjetrafiken genom en ändring i yrkestrafiklagen (1988:263). Som skäl för reformförslaget framhålls i propositionen att all erfarenhet talar för att en friare konkurrens medför lägre kostnader för resenärerna. En ökad konkurrens mellan den interregionala järnvägstrafiken och den långväga busslinjetrafiken anges dessutom kunna medföra ökad turtäthet, särskilt i relationer där det inte finns förutsättningar för ökad järnvägstrafik. På sikt bör därför enligt propositionen en fullständig avreglering genomföras av busslinjetrafiken. Enligt kommunikationsministern får dock fördelarna vid en avreglering med lägre biljettpriser och ökad turtäthet vägas mot de skäl som finns att åtminstone under ett övergångsskede ge SJ sådana förutsättningar för sin verksamhet att inte värdet av gjorda investeringar i bana och i rullande materiel minskar. I sammanhanget hänvisas till att SJ för närvarande befinner sig i ett omstruktureringsskede, som bl.a. innebär stora satsningar på såväl snabbtågstrafik som övrig tågtrafik. De omfattande ekonomiska satsningar som pågår motiverar enligt propositionen att en fullständig avveckling av skadlighetsprövningen gentemot järnvägstrafiken på stomnätet får anstå någon tid. På motsvarande grunder anförs att även trafikhuvudmännen torde behöva ett visst skydd för sådan kollektivtrafik som har ett stort resandeunderlag så att denna trafik kan bidra till att täcka kostnaderna för den starkt olönsamma trafik som de anser måste bibehållas. Det finns därmed enligt propositionen ett behov av en fortsatt skadlighetsprövning även gentemot huvudmannatrafiken i länen. Enligt propositionen bör den påbörjade avregleringen av linjetrafiken emellertid fortsätta och den fria konkurrensen begränsas endast i den omfattning som det verkligen behövs för att de trafikpolitiska målen skall kunna uppnås. Kommunikationsministern föreslår mot denna bakgrund att fram till dess att en fullständig avreglering kan ske bör skadlighetsprövningen bibehållas, men med omvänd bevisbörda för järnvägsföretag och trafikhuvudmän. Detta betyder att om dessa kan visa att deras ekonomiska förutsättningar att driva trafik rubbas i betydande mån, skall tillstånd till busslinjetrafik inte meddelas. Om en avsevärt bättre trafikförsörjning uppnås genom den sökta trafiken, skall dock tillstånd för nya busslinjer ändå kunna beviljas. I begreppet bättre trafikförsörjning kan även enligt propositionen innefattas om väsentligt lägre respriser kan erbjudas. I propositionen redogörs för hur den föreslagna reformeringen av reglerna för busstrafiken förhåller sig till motsvarande regler inom EG. Enligt propositionen synes i stort lagförslaget överensstämma med de regler för internationell busstrafik som EG nyligen har fattat beslut om. Även i EG:s regelsystem för gränsöverskridande busstrafik återfinns sålunda skadlighetskriterier för den sökta trafikens förhållande gentemot befintlig busstrafik eller järnvägstrafik. Kommunikationsministern framhåller att trafikföretagen bör få möjlighet att köpa bussar med så goda miljöegenskaper som möjligt. Med hänsyn till leveranstiderna hos busstillverkarna förordas att den föreslagna avregleringen träder i kraft först den 1 januari 1993.
Regeringens förslag om förändrade villkor för att etablera långväga busstrafik har behandlats i ett par motioner, där den ena motionen avstyrker förslaget medan den andra förordar en mer långtgående avreglering. I motion T17 (v) hänvisas till den mångmiljardsatsning som nu sker på järnvägens infrastruktur och den rekonstruktionsfas som SJ befinner sig i. För att nu inte ytterligare försämra förutsättningarna för att detta effektiviseringsprogram skall kunna lyckas måste enligt motionen SJ och banverket ges möjlighet att tillvarata sina stordriftsfördelar och genomföra sitt förnyelsearbete. Enligt motionen utsätts SJ redan i dag för kraftig konkurrens från andra trafikslag. Med hänsyn till att trafikens externa effekter, såsom miljöskador, trafikolyckor och trängseleffekter, bara delvis syns i kostnaderna för de olika trafikslagen är konkurrensvillkoren orättvisa, vilket leder till att järnvägen missgynnas. Motionären avstyrker mot denna bakgrund regeringens förslag och förordar i stället att en utredning tillsätts som får i uppdrag att klarlägga de totala samhällsekonomiska kostnader som belastar de olika trafikslagen. Först på grundval av en sådan analys kan enligt motionen förslag läggas fram om att införa en ökad konkurrens inom området. I motion T18 (nyd) bedöms däremot att avregleringen bör gå längre än vad propositionens förslag innebär. Motionären framhåller att en fortsatt utveckling av den långväga busstrafiken kan vara ett ekonomiskt tilltalande alternativ för många resenärer. En ökad konkurrens på transportmarknaden anges också kunna komma att vitalisera SJ. Mot denna bakgrund är enligt motionen regeringens förslag till ökad konkurrens alltför svagt formulerat. Motionären förordar i stället en ändrad lydelse av lagförslaget innebärande att tillstånd för nya busslinjer får ges om det inte görs sannolikt att en avsevärd skada uppstår för redan etablerad trafik.
Utskottet behandlade regleringen av den långväga busstrafiken senast våren 1991 med anledning av att den dåvarande regeringen aviserade sin avsikt att senare genomföra en avreglering inom området (prop. 1990/91:100 bil. 8, bet. TU25, rskr. 325). Utskottet framhöll därvid att kommande förslag om en avreglering av den långväga busstrafiken bör åtföljas av en konsekvensanalys för järnvägstrafiken och för gällande trafikpolitiska målsättningar. Utskottet konstaterar att den nu föreliggande propositionen innehåller en redovisning av vilka effekter i form av ett förändrat resande med buss, tåg, flyg och personbil som kan beräknas uppstå vid en liberalisering av tillståndsgivningen för busstrafiken. Beskrivningen ger vid handen att med en utbyggd järnvägstrafik och en avreglerad busstrafik ökar resandet med båda slagen av färdmedel. Minskningar sker däremot i resandet med personbil och i någon mån också med flyg. I ett övergångsskede, innan tågtrafiken hunnit förbättras i mera väsentlig utsträckning, kan tågtrafiken dock på åtskilliga sträckor i landet drabbas av så starkt minskat resande att de ekonomiska förutsättningarna för fortsatt järnvägstrafik skulle påverkas. Effekterna på miljön och energiförbrukningen av en utbyggd busstrafik och förbättrad tågtrafik blir enligt denna redovisning mycket små. Utskottet konstaterar att redovisningen bestyrker att en utveckling mot ökad konkurrens är angelägen inom transportområdet. En grundläggande princip i trafikpolitiken är också att de enskilda resenärerna skall ges möjlighet att själva avgöra vilket färdmedel som skall användas. För kollektivtrafikens fortsatta utveckling är det därför viktigt enligt utskottets mening att ta till vara de positiva drivkrafter som en sund konkurrens kan erbjuda. På en transportmarknad där de olika trafikföretagen svarar för sina samhälleliga kostnader och i övrigt verkar under likartade villkor främjas således en utveckling enligt det trafikpolitiska beslutet. Utskottet bedömer att kollektivtrafikens attraktivitet därmed kan förbättras och att dess andel på transportmarknaden totalt sett kan öka. Utskottet anser följaktligen att en fortsatt avreglering av den långväga busstrafiken är önskvärd. Vad gäller den föreslagna reformens konsekvenser bedömer utskottet att det är förknippat med en betydande osäkerhet att förutsäga de närmare effekterna för olika trafikrelationer. Den snabba utvecklingen på trafikområdet tillsammans med den allmänna utvecklingen i samhället gör det vidare sammantaget svårt att förutsäga följderna av olika trafikpolitiska beslut. Utskottet anser det därför angeläget att en uppföljning görs av reformens konsekvenser. Därmed ges även underlag för att överväga en fullständig avreglering av den långväga busstrafiken. Utskottet noterar i sammanhanget vad som anförs i propositionen om att en uppföljning i efterhand också avses ske av avregleringens effekter vad avser bl.a. resandet med olika färdmedel. Utskottet förutsätter att denna redovisning avrapporteras till riksdagen. Utskottet anser mot denna bakgrund att regeringens förslag till avreglering av den långväga busstrafiken är lämpligt avvägd. Härav följer att regeringens förslag tillstyrks medan motionerna T17 (v) yrkande 1 och T18 (nyd) avstyrks.
2 Statens köp av interregional persontrafik på järnväg
2.1 Bakgrund
Enligt gällande järnvägspolitiska riktlinjer kan staten upphandla sådan interregional persontrafik på järnväg som inte kan drivas på företagsekonomiska villkor men som är regionalpolitiskt angelägen. Detta sker för närvarande genom att en av staten utsedd förhandlingsman köper tågtrafik från SJ enligt riktlinjer som fastställs av regering och riksdag. Upphandlingen av trafiken sker i samråd med regionala intressenter vilka företräds av representanter för berörda trafikhuvudmän och länsstyrelser. Genom riksdagsbeslut tidigare i vår har för trafikåret 1992 anvisats 549 milj.kr. för ändamålet (prop. 1991/92:100 bil. 7, bet. TU12, rskr. 173). Detta innebär att persontrafik på 14 järnvägssträckor upphandlas, bl.a. sovvagnstrafiken till och från övre Norrland.
2.2 Reformerad trafikupphandling
I propositionen föreslås att upphandlingen av den interregionala persontrafiken reformeras fr.o.m. trafikåret 1993. Huvudpunkterna i förslaget är att trafikupphandlingen fortsättningsvis skall kunna ske i konkurrens mellan olika järnvägsföretag. Detta innebär att andra trafikutövare än SJ skall kunna tilldelas trafikeringsrätt på stomnätet för den interregionala persontågstrafik som staten upphandlar. Motsvarande regler föreslås även gälla för sådan kompletterande persontrafik på stomnätet som köps av trafikhuvudmännen. I propositionen framhålls att nuvarande ordning med ettåriga avtal kan skapa osäkerhet hos de berörda aktörerna vilket försvårar en långsiktig planering och samordning av den interregionala och regionala/lokala trafikförsörjningen. Avtal som sträcker sig längre än ett år, dock längst fem år, föreslås därför kunna träffas för vissa trafikrelationer. Vid långsiktiga avtal föreslås att staten även bör ha möjlighet att som alternativ upphandla rullande järnvägsmateriel som sedan får disponeras av den som innehar trafikeringsrätten. Detta innebär att staten i sådana fall står för kapitalkostnaden för trafiken medan innehavaren av trafikeringsrätten står för driftkostnaden. I propositionen anförs att vissa trafikrelationer har höga kostnader i förhållande till sin regionalpolitiska nytta. Mot denna bakgrund bedöms att det bör kunna övervägas att ersätta viss järnvägstrafik med annan persontrafik om en väsentlig kostnadsbesparing kan göras. Detta bör ske genom att statens förhandlare för dessa trafikrelationer, vid sidan av avtal om järnvägstrafik, även redovisar kostnaden för annan ersättande persontrafik. Därigenom anges att staten kan få en relevant information om kostnaderna för den aktuella trafikförsörjningen. Enligt propositionen bör ansvaret för upphandlingen av den interregionala persontrafiken, i avvaktan på att utredningen om en fullständig avreglering av järnvägstrafiken är slutförd, ligga kvar på central nivå.
Regeringens förslag till reformerad trafikupphandling har behandlats i ett par motioner. I det följande redovisas motionsförslagen och utskottets överväganden.
Beträffande riktlinjerna för trafikupphandlingen konstateras i motion T19 (s) att regeringens förslag bygger vidare på utskottets tidigare betänkande om statens köp av olönsam järnvägstrafik. Genom regeringens förslag till förändrad upphandling bedöms att goda möjligheter finns för att förverkliga Bergslagsregionens förslag till framtida tågtrafik. Förnyelsen av den rullande materielen kan dock bli försenad om regeringens förslag till utvidgad medelsanvändning kan förverkligas först för nästa trafikupphandling (T93). Motionärerna förordar därför att de medel som tidigare avsatts i samband med upphandlingen för trafikåret 1992 (T92) till fordonsutveckling används redan nu för att snabba på vagnsförnyelsen och därmed även bidra till att trygga sysselsättningen vid fordonstillverkningen i Örnsköldsvik. Mot denna bakgrund yrkas att statens upphandlare får i uppdrag att snarast genomföra förhandlingar med berörda parter och med årets utvecklingsmedel som grund inleda den förnyelse av den rullande materielen som erfordras för att få till stånd en bra framtida järnvägstrafik i bl.a. Bergslagen. I motion T17 (v) avvisas till stora delar regeringens förslag till nya riktlinjer. Enligt motionären är det tveksamt om de fördelar som eventuellt kan nås genom en återgång till en mer splittrad ägarstruktur med konkurrerande bolag kan överväga de fördelar som ett samhälleligt ägt och samordnat tågtrafiksystem kan ge. I motionen hänvisas vidare till de olika konkurrensvillkor som gäller för tågtrafiken och SJ:s behov av en sammanhållen trafik på stomnätet för att kunna genomföra det effektivitetsprogram företaget ålagts. Vidare anförs att vid statens köp av interregional tågtrafik och huvudmännens köp av tågtrafik på stomnätet av SJ kan redan nu flera prisjämförelser göras. Motionären anser dock att det är rimligt att statens avtal om köp av interregional tågtrafik blir mer långsiktiga. Vidare framhålls att om staten i vissa fall tillhandahåller rullande järnvägsmateriel till trafikföretag måste villkoren vara sådana att underhållet av materielen inte kommer att eftersättas.
Utskottet har vid flera tillfällen tidigare riktat kritik mot den gällande handläggningsordningen för trafikupphandlingen. Bakom kritiken har bl.a. legat att utskottet ansett att beslutsunderlaget varit otillräckligt och att riksdagens beslut om medelstilldelning har tagits för sent för att kunna påverka SJ:s tågplaner. För att upphandlingen skall kunna ske på ett marknadsmässigt sätt har också utskottet efterlyst mer affärsmässiga förhållanden i upphandlingen. Utskottet konstaterar mot denna bakgrund att propositionens förslag ligger väl i linje med utskottets tidigare uttalanden om att trafikupphandlingen fortsättningsvis bör utformas på ett mer marknadsmässigt sätt och ske mer långsiktigt. Vad gäller frågan om en påskyndad fordonsanskaffning som behandlas i motion T19 (s) kan konstateras att propositionens förslag innebär att staten fr.o.m. trafikåret 1993 som alternativ kan upphandla rullande järnvägsmateriel som sedan får disponeras av trafikföretagen. Utskottet vill vidare erinra om att redan för trafikupphandlingen avseende trafikåret 1992 har 24 milj.kr. avsatts för särskilda utvecklingsinsatser. Dessa medel kan användas bl.a. för att påskynda en anskaffning av nya motorvagnståg. Enligt vad utskottet erfarit pågår överläggningar mellan den statliga förhandlingsmannen och SJ om anskaffning av nya motorvagnar avsedda bl.a. för tågtrafiken i Bergslagsregionen. Utskottet vill vidare erinra om att SJ kan, om man bedömer det affärsmässigt lämpligt, tidigarelägga sina vagnsbeställningar avsedda för trafik som staten upphandlar. Utskottet anser det angeläget att den påtalade förnyelsen av vagnparken äger rum så att tågtrafiken kan göras mer konkurrenskraftig. Därmed kan även sysselsättningsläget påverkas positivt i samband med en nybeställning av motorvagnar. Utskottet anser med hänvisning till vad som nu har anförts att syftet med motion T19 (s) till väsentlig del torde kunna komma att bli tillgodosett. Vad gäller en eventuell upplåtelse av fordon till trafikföretag förutsätter utskottet, med anledning av vad som anförs i motion T17 (v), att villkoren blir sådana att fordonsunderhållet inte kommer att eftersättas. Med hänvisning till vad som nu har anförts tillstyrks regeringens förslag om riktlinjer för upphandling i konkurrens. Utskottet har inte heller något att erinra mot att långsiktiga avtal kan slutas och att andra trafikutövare än SJ kan tilldelas viss trafikeringsrätt. Utskottets ställningstagande innebär att motion T17 (v) yrkandena 2--4 samt motion T19 (s) avstyrks.
I propositionen anges följande riktlinjer för trafikåret 1993. Det trafikutbud som riksdagen beslutat om för trafikåret 1992 bör vara utgångspunkt för förhandlingar om statens köp av interregional persontrafik för trafikåret 1993. När det gäller kostnaderna anges att den anslagsnivå som riksdagen beslutat om för trafikåret 1992, dvs. 549 milj.kr., bör vara maximinivå för förhandlingarna för trafikåret 1993. I sammanhanget anförs att införandet av konkurrens och möjligheten att sluta långsiktiga avtal bör innebära minskade krav på statliga medel för upphandlingen redan för trafikåret 1993.
Regeringens förslag avvisas i motion T17 (v). Enligt motionären bör i stället även framgent behovet av att uppnå en god tågtrafikförsörjning i hela landet vara vägledande för upphandlingen. Utskottet har ingen erinran mot regeringens ställningstagande om trafikutbud och kostnadsnivå för nästa trafikupphandling avseende trafikåret 1993. Utskottet tillstyrker därmed regeringens förslag medan motionsyrkandet avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande yrkestrafiklagen att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:T17 yrkande 1 och 1991/92:T18 antar regeringens förslag till lag om ändring i yrkestrafiklagen (1988:263), men. (v) - delvis
2. beträffande trafikupphandlingen att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1991/92:T17 yrkandena 2--4 och 1991/92:T19 dels godkänner de i propositionen föreslagna riktlinjerna för upphandling i konkurrens och slutande av långsiktiga avtal fr.o.m. trafikåret 1993, dels godkänner att andra trafikutövare än SJ kan tilldelas trafikeringsrätt på stomnätet för den interregionala persontrafik som upphandlas av staten och därtill kompletterande persontrafik som upphandlas av trafikhuvudmännen, men. (v) - delvis
3. beträffande riktlinjer för trafikåret 1993 att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion 1991/92:T17 yrkande 5 godkänner principerna om att trafikutbud och kostnadsnivå för trafikåret 1992 skall vara utgångspunkt resp. maximinivå för förhandlingar om statens köp av interregional persontrafik för trafikåret 1993. men. (v) - delvis
Stockholm den 14 maj 1992
På trafikutskottets vägnar
Rolf Clarkson
I beslutet har deltagit: Rolf Clarkson (m), Sven-Gösta Signell (s), Håkan Strömberg (s), Sten-Ove Sundström (s), Jan Sandberg (m), Lars Svensk (kds), Kenneth Attefors (nyd), Lars Björkman (m), Anita Jönsson (s), Jarl Lander (s), Ines Uusmann (s), Hugo Bergdahl (fp), Rune Thorén (c), Tom Heyman (m) och Krister Örnfjäder (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Bengt Hurtig (v) anför:
Yrkestrafiklagen
Enligt Vänsterpartiets mening bör regeringens förslag till ändring i yrkestrafiklagen avvisas. Som framhålls i motion T17 (v) yrkande 1 bör bl.a. en grundlig utredning klarlägga de totala samhällsekonomiska kostnader som belastar de olika trafikslagen. Först mot bakgrund av en sådan analys bör förslag läggas fram om att införa en ökad konkurrens på området. Till bilden hör också att redan med gällande lagstiftning kan långväga busstrafik etableras i konkurrens med övrig kollektivtrafik om en avsevärt bättre trafikförsörjning därmed kan uppnås.
Trafikupphandlingen
Regeringens förslag om att upphäva SJ:s trafikeringsrätt bör avvisas. Det är som anges i motion T17 (v) bl.a. tveksamt om de fördelar som kan nås genom en återgång till en mer splittrad ägarstruktur med konkurrerande järnvägsföretag kan överväga de fördelar som ett samhälleligt ägt och samordnat tågtrafiksystem kan ge. Regeringens förslag om nya riktlinjer för trafikupphandlingen bör likaså avvisas. Vad gäller statens köp av tågtrafik är det dock av vikt att trafikupphandlingen fortsättningsvis sker i mer långsiktiga former för att främja uppbyggnaden av en effektiv trafikförsörjning.
Riktlinjer för trafikåret 1993
En utgångspunkt för Vänsterpartiets trafikpolitik är att alla människor skall ha en acceptabel tillgång till kommunikationer oavsett bostadsort och ekonomiska och fysiska möjligheter. Den vägledande bedömningen för statens trafikupphandling bör därför även framgent vara, som framhålls i motion T17 yrkande 5, behovet av att uppnå en god tågtrafikförsörjning i hela landet.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 1--3 borde ha hemställt:
1. beträffande yrkestrafiklagen att riksdagen med bifall till motion 1991/92:T17 yrkande 1 och med avslag på motion 1991/92:T18 dels avslår regeringens förslag till lag om ändring i yrkestrafiklagen (1988:263), dels som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
2. beträffande trafikupphandlingen att riksdagen med bifall till motion 1991/92:T17 yrkandena 2--4 samt med anledning av motion 1991/92:T19 dels avslår regeringens förslag till riktlinjer för upphandling i konkurrens och slutande av långsiktiga avtal fr.o.m. trafikåret 1993, dels avslår regeringens förslag att andra trafikutövare än SJ kan tilldelas trafikeringsrätt på stomnätet för den interregionala persontrafik som upphandlas av staten och därtill kompletterande persontrafik som upphandlas av trafikhuvudmännen, dels som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
3. beträffande riktlinjer för trafikåret 1993 att riksdagen med bifall till motion 1991/92:T17 yrkande 5 och med avslag på regeringens förslag som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts.
Propositionens lagförslag
Förslag till Lag om ändring i yrkestrafiklagen (1988:263)
Bilaga
Härigenom föreskrivs att 8 § yrkestrafiklagen (1988:263)1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 §
Tillstånd till linjetrafik Tillstånd till linjetrafik får ges endast om den får inte ges om det görs avsedda trafiken inte kan sannolikt att den avsedda antas bli till skada för trafiken i betydande mån redan etablerad skulle komma att skada järnvägstrafik eller förutsättningarna för trafik som drivs enligt lagen att driva järnvägstrafik (1985:449) om rätt att eller trafik enligt lagen driva viss linjetrafik. (1985:449) om rätt att Tillstånd får dock ges, driva viss linjetrafik. om sökanden gör Tillstånd får alltid sannolikt att en avsevärt ges, om en avsevärt bättre bättre trafikförsörjning trafikförsörjning därigenom skulle uppnås. därigenom skulle uppnås.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.
1 Lagen omtryckt 1988:1499.