Naturvård
Betänkande 1992/93:JoU3
Jordbruksutskottets betänkande
1992/93:JOU03
Naturvård
Innehåll
1992/93 JoU3
Sammanfattning
I betänkandet behandlas sammanlagt 41 motionsyrkanden om naturvården, väckta i januari 1992. Motionerna är behandlade under rubrikerna Allemansrätten, Våtmarksskydd, Naturreservat, Biologisk mångfald, Lokala miljöfrågor, Stranderosion, Strandstädning, Skoterförbud och Miljöskyddsområde. Samtliga motioner avstyrks av utskottet, mestadels med hänvisning till att de problem som tas upp behandlats i samband med 1991 års miljöpolitiska beslut resp. utreds av vederbörande myndigheter eller bereds i regeringens kansli.
Till betänkandet har fogats tre reservationer (s) och ett särskilt yttrande.
Motioner
1991/92:T221 av Ines Uusmann m.fl. (s) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om värnandet om allemansrätten.
1991/92:A484 av Elver Jonsson och Lars Sundin(fp) vari yrkas
11. att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av miljöskyddsområde för Göta Älvdalsbäckenet.
1991/92:Jo601 av Kenth Skårvik och Erling Bager(fp) vari yrkas
1. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att, enligt vad i motionen anförts, utreda hur kustkommunerna långsiktigt skall hjälpas att lösa problemen med nedsmutsningen från Nordsjön och Kattegatt.
1991/92:Jo611 av John Andersson (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av en dikningsdatabank.
1991/92:Jo612 av Ingvar Carlsson m.fl.(s) vari yrkas
41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ge utredningen om grundlagsskydd för äganderätten tilläggsdirektiv om hur allemansrätten m.m. skall tillgodoses i ett läge då äganderätten avses bli stärkt,
42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör redovisa sin inställning till en kampanj till försvar för allemansrätten,
43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag om principer för intrångsersättning i samband med naturvårdshänsyn,
52. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skynda på arbetet med att skydda våtmarker.
1991/92:Jo614 av Marianne Jönsson och Agne Hansson(c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om allemansrätten.
1991/92:Jo615 av Stina Eliasson och Tage Påhlsson(c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning gällande allemansrätten.
1991/92:Jo617 av Christina Linderholm (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående särskilt miljöskydd för Stockholms gröna lungor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående en särskild storstadslagstiftning för att skydda Stockholms parker,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående Grimstaskogen som naturreservat,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående Hanstaområdet som naturreservat,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående skyddet av Haga--Brunnsviken--Norra Djurgården.
1991/92:Jo619 av Inger René m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om begränsningar när det gäller antalet naturreservat och naturvårdsområden.
1991/92:Jo622 av Per Olof Håkansson m.fl.(s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot sanderosion m.m.
1991/92:Jo623 av Lena Klevenås (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en reglering av skoteråkandet.
1991/92:Jo627 av John Andersson och Björn Samuelson(v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av utredning och åtgärder angående till allemansrätten hörande frågor.
1991/92:Jo640 av Kaj Larsson och Börje Nilsson (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statligt engagemang i ett planerat projekt för att lösa erosionsproblem i Löderups strandbad,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning avseende erosions- och strandskyddsproblematik m.m.
1991/92:Jo653 av Tuve Skånberg (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om insatser mot stranderosion i Ystads kommun.
1991/92:Jo656 av Sverre Palm m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statligt stöd till strandstädningen.
1991/92:Jo659 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statsbidrag till strandstädning i Göteborgs och Bohus län och i Hallands län.
1991/92:Jo669 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om grundläggande forskning, konsekvensstudier samt skydd av sumpskogar.
1991/92:Jo670 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillägg till den svenska CW-listan till skydd för våtmarker i inre delen av Skälderviken och Lundåkrabukten.
1991/92:Jo671 av Monica Öhman m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av naturvårdslagens bestämmelse om strandskydd.
1991/92:Jo672 av Karl-Göran Biörsmark (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skydd för eklandskapet samt ängs- och hagmarker i Östergötlands län.
1991/92:Jo673 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av att upprätta en nationell naturvårdsstrategi,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ny översyn av naturvårdslagstiftningen i syfte att tydliggöra en ekologisk grundsyn,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regler för biotopskydd bör utformas så att de ger möjlighet för länsstyrelserna att genom generella regler skydda områden,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ansvaret för skydd av skogliga biotoper bör ligga på länsstyrelserna,
9. att riksdagen hos regeringen begär att Naturvårdsverket får i uppdrag att genomföra en utvärdering av det naturvårdsinriktade arbetet på kommunal nivå, i enlighet med vad som anförts i motionen,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbud mot användande av vattenskotrar, s.k. jet-skis.
1991/92:Jo674 av Lars Björkman (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ägar- och ersättningsfrågorna alltid skall vara fullt utredda innan nya reservat bildas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbytesmark vid reservatsbildningar.
1991/92:Jo677 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det angelägna i att se över lagstiftningen så att utrotningshotade groddjur ges ett varaktigt skydd.
1991/92:Jo683 av Tage Påhlsson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn med förslag till komplettering och ändring av gällande lagstiftning om körning med snöskoter i enlighet med vad som anförts i motionen.
1991/92:Jo690 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skydd för känsliga naturområden,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om öppna landskap, ängs- och hagmark,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i övrigt anförts om skydd för miljön i Stockholms län.
Utskottet
I betänkandet behandlar utskottet ett antal motioner om naturvårdspolitiken från allmänna motionstiden 1992. Motionerna tas i det följande upp ämnesvis.
Allemansrätten
Motionerna
I sju motionsyrkanden väcks frågor om allemansrätten. Enligt motion T221(s) yrkande5 bör riksdagen göra ett tillkännagivande om värnandet av allemansrätten. Motionärerna hävdar att "denna urgamla sedvänja är en omistlig del av vårt kulturarv och måste skyddas mot alla angrepp från marknadsliberalers profithunger". Enligt den socialdemokratiska partimotionen Jo612 yrkande41 bör utredningen om grundlagsskydd för äganderätten ges tilläggsdirektiv om hur allemansrätten (inkl. strandskydd) m.m. skall tillgodoses i ett läge då äganderätten avses bli stärkt. I samma motion begärs en redovisning av regeringen om dennas inställning till en kampanj till försvar för allemansrätten (yrkande42). Yrkandet bör enligt motionen ses mot bakgrund av att den borgerliga regeringen inte fört vidare ett arbete som startats av s-regeringen sommaren 1991 med inbjudan till folkrörelser, intresseorganisationer m.fl. till en nationell kampanj till försvar för allemansrätten.
I tre motioner begärs förslag till lagstiftning resp. utredning i den riktningen om allemansrätten. I motion Jo614(c) hänvisas till den ökade internationaliseringen och närmandet till EG. Enligt motion Jo615(c) bör lagstiftning ske i likhet med vad som gjorts i Norge. Många turister får felaktiga uppgifter i resebroschyrerna, anser motionärerna. Även i motion Jo627(v) begärs utredning och åtgärder angående frågor som hör till allemansrätten. Enligt motionen är norrmäns och polackers och på sistone även tyskars bärplockning -- då de stannar en längre tid -- inte förenliga med allemansrätten utan bör snarare betraktas som ren näringsverksamhet.
I motion Jo671 (s) yrkas på ett tillkännagivande om ändring av naturvårdslagens bestämmelser om strandskydd. Vid tillämpningen av strandskyddsreglerna är det viktigt att den lokala och regionala kunskapen om området får väga tungt, anser motionärerna. När det gäller tättbebyggda områden i södra delen av Sverige är en skärpning motiverad, medan det enligt motionen kan finnas skäl för en generösare tillämpning i andra delar av landet.
Utskottets överväganden
Frågor om allemansrättens innehåll och förslag om formalisering av detta rättsinstitut har behandlats av riksdagen vid snart sagt varje riksmöte under senare år. Våren 1991 anförde utskottet bl.a. följande.
Allemansrätten är en tillgång som det ligger i hela landets intresse att slå vakt om. Utskottet erinrar om att det rör sig om en sedvanerätt som är tämligen speciell för Sverige och som saknar direkt motsvarighet i övriga Europa. I 1§ naturvårdslagen (1964:822; NVL) uttalas att "naturen utgör en nationell tillgång som skall skyddas och vårdas. Den är tillgänglig för alla enligt allemansrätten." Någon närmare definition av allemansrättens innehåll ges ej i lagen. I stort brukar man med allemansrätten avse friheten för envar att färdas till fots över annans mark och att under en kortare tid uppehålla sig där, om det inte är fråga om tomt eller plantering eller över huvud om mark som kan skadas av beträdandet, samt att där plocka blommor, bär och svamp. Det har rått betydande politisk enighet om att de rättigheter och skyldigheter för såväl markägare som gemene man, vilka omfattas av allemansrätten icke lämpligen bör detaljregleras i lagstiftningen. När begreppet infördes i naturvårdslagens portalparagraf fann departementschefen att en lagstiftning om denna rätts innehåll skulle kunna leda till många svårbedömda tvister i skälighetsfrågor där olägenheterna inte ansågs vara större än att de kunde övervinnas med upplysning och uppmaning till hänsyn. Riksdagen följde regeringens förslag (prop. 1974:166, JoU52).
Mot den angivna bakgrunden avslog riksdagen motioner om detaljreglering av allemansrätten (1990/91:JoU30 s.195f.). Utskottet har icke ändrat uppfattning i detta avseende och avstyrker således motionerna Jo614, Jo615 och Jo627.
Utskottet har erfarit att Kommittén med uppdrag att utreda frågan om grundlagsskydd för äganderätten m.m. på eget initiativ tagit upp frågan om allemansrättens inverkan på äganderättens gränser. Därmed synes syftet med yrkande41 i motion Jo612 huvudsakligen tillgodosett, och någon ytterligare riksdagens åtgärd påkallas alltså inte. Utskottet utgår från att en förstärkning av äganderätten är fullt möjlig att genomföra utan att detta inkräktar på allemansrätten.
Det anförda innebär att även motion T221 yrkande5 bör avslås.
Utskottet vill i detta sammanhang något beröra en frågeställning som aktualiserats under den offentliga debatt som förs om följdverkningarna av en framtida svensk EG-anslutning. Det har yppats farhågor för att EG-domstolen i en eventuell rättslig tvist skulle kunna finna att den svenska allemansrätten begränsar äganderätten på ett sätt som är oförenligt med EG-rätten. Enligt utskottets mening saknar dessa farhågor grund. Utskottet vill för det första erinra om att allemansrätten gäller för envar. Den är inte begränsad till att gälla enbart svenska medborgare. Vidare skall enligt art.222 i Romfördraget detta fördrag inte i något hänseende ingripa i medlemsstaternas egendomsordning. Ett motsvarande stadgande återfinns i art.125 i EES-avtalet.
Vad avser den kampanj till försvar för allemansrätten som åberopas i motion Jo612 yrkande42 har utskottet inhämtat följande.
Regeringen gav den 27 februari 1992 Statens naturvårdsverk i uppgift att inför turistsäsongen samordna informationen om rättigheter och skyldigheter i samband med allemansrätten. Regeringen ställde samtidigt 250000kr till verkets förfogande för uppdraget. Tillskottet har använts för att utöka och förstärka det informationsarbete med allemansrätten som verket kontinuerligt bedriver.
Naturvårdsverket har nyligen i skrivelse till regeringen lämnat en redogörelse över de informationsinsatser som genomförts under budgetåret. Av skrivelsen framgår att verket tillskrivit ett stort antal myndigheter och organisationer och uppmanat dessa att delta i en gemensam aktion för att upplysa svenska och utländska turister om rättigheter och skyldigheter enligt allemansrätten. De medverkande har erhållit Naturvårdsverkets informationsmaterial utan kostnad. Annonsering har skett i TV i Sverige och i Tyskland samt i videoprogram på restauranger. Utländska turister på väg till Sverige har fått tryckt information. Verket har kontaktat Invandrarverket för att föra ut adekvat kunskap till invandrare och flyktingar. För närvarande följs arbetet upp genom en enkätundersökning till kommuner och organisationer vilken kommer att utmynna i ett rådslag. Naturvårdsverket förutser enligt skrivelsen fortsatt stort behov av information, utbildning och konkreta praktiska åtgärder på olika nivåer för att motverka fortsatt missbruk av allemansrätten.
Utskottet delar Naturvårdsverkets mening att det torde finnas ett fortsatt stort behov av information m.m. för att värna allemansrätten. Utskottet utgår från att det även i fortsättningen görs insatser av det slag som beskrivs i redogörelsen, anpassade efter det behov som bedöms föreligga. Motionärernas syfte synes därmed i stort sett tillgodosett, och något särskilt riksdagsuttalande med anledning av motion Jo612 yrkande42 är ej påkallat.
Naturvårdslagens strandskyddsregler syftar till att skydda allmänhetens tillgång till stränderna för bad och friluftsliv. Inom strandskyddsområde råder byggnads- och anläggningsförbud. Länsstyrelsen kan utvidga strandskyddsområdet men också ge dispens från byggnadsförbud m.m. Endast om särskilda skäl föreligger kan undantag från strandskyddsbestämmelserna medges, och denna undantagsmöjlighet tillämpas restriktivt. Bestämmelserna har setts över av Naturvårdslagsutredningen, SOU1990:38. Utredningens förslag genomfördes i 1991 års miljöpolitiska beslut (prop.1990/91:90, JoU30). Naturvårdslagens strandskyddsbestämmelser ändrades så att beviljad dispens numera är tidsbegränsad, och en möjlighet infördes till undantag från kravet på dispens för bl.a. komplementbyggnader till befintlig bebyggelse.
Regeringen har nyligen givit länsstyrelserna i Kronobergs, Jämtlands och Norrbottens län i uppdrag att inom ramen för gällande strandskyddslagstiftning klarlägga förutsättningarna för en mer flexibel tilllämpning av strandskyddet i glesbygderna. Strandskyddsreglerna är även föremål för översyn inom Miljöskyddskommittén (ME1989:04). Med hänsyn till att frågan alltså utreds avstyrker utskottet motion Jo671.
Våtmarksskydd
Motionerna
I motion Jo611 (v) begärs inrättande av en dikningsdatabank. Motionären anser det nödvändigt med en ökad faktainsamling och dokumentation av dikningsföretag som lämpar sig för studier. Arbetet bör börja snarast, förslagsvis i Västerbottens län. I motion Jo612(s) erinras om att Naturvårdsverket har fått i uppdrag att i samråd med Skogsstyrelsen och Jordbruksverket föreslå områden i landet som skall undantas från dikningsåtgärder. Regeringen bör påskynda arbetet och redovisa för riksdagen hur långt detta arbete har kommit (yrkande52).
I motion Jo669 (fp) begärs ett tillkännagivande om grundläggande forskning, konsekvensstudier samt skydd av sumpskogar. Motionären anser att Naturvårdsverket i stort sett lämnar sumpskogarna därhän i de pågående våtmarksinventeringarna och koncentrerar sig på öppna myrar trots att den årliga exploateringen av myrmark i landet bara torde uppgå till en tiondel av arealen sumpskog som dikas. Sumpskogarna saknar dock inte bevarandevärden, anför motionären.
Enligt motion Jo670 (fp) bör ett tillägg göras i den svenska CW-listan till skydd för våtmarker i inre delen av Skälderviken och Lundåkrabukten. Dessa utgör grunda havsområden med angränsande strandängsområden vilka till stor del ännu utgörs av betade havsstrandängar omväxlande med andra typer av ängsmarker.
Utskottets överväganden
Redan år 1977 uppdrog regeringen åt Statens naturvårdsverk (SNV) att genomföra en översiktlig inventering av de svenska våtmarkerna. En första genomgång av befintliga kunskaper publicerades år 1979 (SNV PM 1181--1184). År 1980 genomförde SNV en s.k. anspråkskartering (SNV PM1384). En försöksinventering med beskrivning av metod för våtmarksinventering (VMI) publicerades 1983 (SNV PM 1680--1683). Därefter har arbetet med VMI fortsatt länsvis. Elva län är klara. Sammanfattningsvis skall genom VMI samtliga våtmarker över en viss storlek (t.ex. 10ha) inventeras för att bilda ett godtagbart underlag för tillämpning av olika naturvårdskriterier. Högt klassade objekt skall inventeras mera noggrant, och en kunskapsbas skall framställas för att utgöra underlag för beslut i ärenden som rör våtmarker. Dessutom hoppas man inom Naturvårdsverket att genom inventeringen kunna öka den allmänna kunskapen om och därmed förståelsen för våtmarker.
Sedan år 1986 krävs tillstånd för markavvattning enligt 18c§ NVL. I dag avstyr de flesta länsstyrelser markavvattning på alla objekt av VMI-klass1 och klass2. Enligt 18d§ NVL (införd 1991) kan regeringen förbjuda avvattning av områden där det är särskilt angeläget att bevara våtmarkerna. År 1991 infördes även anmälningsplikt för skyddsdikning. Varje län skall redovisa alla beslut i dikningsärenden. Besluten registreras i en databank för naturvård som är under vardande. Arbetet med upprättande av denna databank betraktas som angeläget av Naturvårdsverket.
På uppdrag av regeringen har Naturvårdsverket i samråd med Skogsstyrelsen och Jordbruksverket utarbetat förslag till vilka områden som bör omfattas av avvattningsförbud. Arbetet har redovisats till regeringen den 30 september 1992.
Utskottet delar den mening som framförts i motion Jo611 om vikten av att kunskaperna om Sveriges våtmarker och skyddet av dessa marker aktiveras. Ett viktigt instrument är den kunskapsbas som läggs upp genom våtmarksinventeringen och som kommer att kunna nås genom databanken för naturvård. Enligt vad utskottet inhämtat kommer berörda naturvårds- och skogsvårdsmyndigheter liksom även markägare och organisationer att genom databanken få tillgång till fakta om och dokumentation av dikningsföretag som efterlyses i motionen. Dess syfte kommer därigenom att i allt väsentligt kunna tillgodoses utan något särskilt riksdagsuttalande.
Utskottet ansluter sig också till de synpunkter som framförs i den socialdemokratiska miljömotionen om att arbetet med att bestämma vilka områden i landet som skall undantas från dikningsåtgärder bör påskyndas. Av utskottets redogörelse ovan framgår att vederbörande centrala myndigheter lämnat sina förslag i frågan till regeringen. Utskottet utgår från att det fortsatta arbetet bedrivs aktivt, och att regeringen om så erfordras återkommer till riksdagen med förslag till åtgärder. Därmed får syftet med motion Jo612 yrkande52 anses tillgodosett.
I Naturvårdsverkets utredning Våtmarkerna och deras betydelse finns en utförlig diskussion av sumpskogarna (Naturvårdsverket Rapport3824). Som sumpskogar eller våtmarksskogar räknas alla våtmarker som är skogbevuxna. De beräknas omfatta 5milj.ha av sammanlagt 9,3milj.ha våtmarker i Sverige. Vissa sumpskogar är mycket artrika på växter och djur. Sumpskogarna är av stor betydelse för hotade, sällsynta och hänsynskrävande arter då nära 200 arter i hotkategori 0--4 i Naturvårdsverkets fastställda lista över hotade arter förekommer där. De typer av sumpskog som arterna föredrar är bl.a. örtrika sumpskogar, lövsumpskogar och strandnära sumpskogar. I de allra flesta fallen är skälet till att en art är hotad att dess miljö, eller biotop, har minskat i utbredning. Denna bakgrund ger anledning att klassa dessa sumpskogar som några av de mest hotade biotoperna i Sverige i dag.
Skogsstyrelsen inventerar för närvarande sumpskogarna i samråd med SNV. Inventeringen kommer enligt en grov bedömning att behöva pågå under 5--8 år med nuvarande resursinsats (6,5mkrför budgetåret 1992/93). Metodik för sumpskogsinventeringen är under utveckling. Enligt Naturvårdsverkets rapport föreligger stora inventeringstekniska problem.
Den kritik som riktas i motion Jo669 mot Naturvårdsverket för att negligera sumpskogsproblematiken kan bero på ett missförstånd. Medan Naturvårdsverket har det övergripande ansvaret för våtmarksinventeringen görs sumpskogsinventeringen i Skogsstyrelsens regi. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen.
I motion Jo670 förordas utvidgning av den s.k. CW-listan. I denna anges vilka områden som särskilt bör skyddas i enlighet med Konventionen i Ramsar angående våtmarker av internationell betydelse, i synnerhet som livsmiljö för våtmarksfåglar (Convention on Wetlands /SÖ1975:76/, ändrad enl. SÖ1986:74 samt enl. prot. 1987-06-03). Enligt vad utskottet inhämtat kan det i och för sig finnas goda skäl att utvidga CW-listan. Utskottet vill dock inte ställa sig bakom någon särskild prioritering av det område som anges i motionen. Denna avstyrks därför.
Naturreservat
Motionerna
Enligt motion Jo612 (s) yrkande 43 bör riksdagen göra ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag om principer för intrångsersättning i samband med naturvårdshänsyn. Motionärerna anser att av naturvårdshänsyn, och med hänsyn till budgetläget, var den rådande ordningen före 1987 bättre, vilket bör beaktas i det fortsatta arbetet.
Enligt motion Jo619 (m) bör en översyn göras av befintliga naturreservat och naturvårdsområden för att man skall kunna bedöma vilka som är av synnerligt högt värde för samhället. I övriga områden bör såväl äganderätt och skötsel som tillsyn återgå till ursprunglig ägare. I motion Jo674(m) yrkas att ägar- och ersättningsfrågorna alltid skall vara fullt utredda innan nya reservat bildas (yrkande1) samt att riksdagen gör ett tillkännagivande om utbytesmark vid reservatsbildningar från Domänverkets marker (yrkande2).
Utskottets överväganden
Enligt 26 § naturvårdslagen (1964:822) är en fastighetsägare berättigad till ersättning om föreskrifter om inrättande av naturreservat m.m. medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten. Motsvarande bestämmelse om intrångsersättning återfinns i bl.a. plan- och bygglagen (PBL, 1987:10). Den nu gällande formuleringen infördes år 1987, då orden "berörd del av fastigheten" tillfördes. Tidigare gällde enligt praxis generellt att det var vederbörande sakägares ekonomiska enhet som skadan skulle relateras till.
I samband med 1991 års miljöpolitiska beslut diskuterades den principiella frågan om vilka intrång en markägare skall vara skyldig att tåla av hänsyn till naturvården (prop. 1990/91:90, JoU30). Med anledning av riksdagsbeslutet tillsattes en arbetsgrupp som sedermera avgett ett betänkande, Naturvårdshänsyn och de areella näringarna (Ds1991:87). Arbetsgruppen har haft att överväga om behovet av ökad naturvårdshänsyn kräver ändringar i gällande ersättningsregler samt att utreda hur den av riksdagen antagna sektorsprincipen bör tillämpas med avseende på de areella näringarna. I betänkandet framhålls att reglerna inte får utformas så att de står i strid med vad som i svensk rättsordning anses acceptabelt i fråga om rådighetsinskränkningar och rätt till ersättning för sådana. De slutliga avvägningarna mellan enskilda och allmänna intressen bör enligt arbetsgruppen göras i de parlamentariskt sammansatta utredningarna Miljöskyddskommittén, Skogspolitiska kommittén och Äganderättskommittén (Fri- och rättighetskommittén).
Skogspolitiska kommittén har nyligen avslutat sitt arbete. I betänkandet Skogspolitiken inför 2000-talet (SOU1992:76) diskuteras frågan om hur stort intrång en markägare skall tåla utan ersättning vid naturvårdsåtgärder. Kommittén är inte beredd att föreslå en ändring av 1987 års riksdagsbeslut om att ersättning utgår till markägaren då pågående markanvändning avsevärt försvåras på berörd del av fastigheten. Däremot bör enligt kommittén den del av kostnaden som motsvarar ett intrång upp till kvalifikationsgränsen avräknas vid intrång som är ersättningsgilla. Betänkandet bereds i regeringens kansli med sikte på en proposition våren 1993. Miljöpolitiska kommittén beräknas framlägga sitt huvudbetänkande i april 1993, och Kommittén med uppdrag att utreda frågan om grundlagsskydd för äganderätten (Ju1992:01) eller Fri- och rättighetskommittén bör enligt sina direktiv avsluta sitt arbete före halvårsskiftet 1994.
Utskottet hänvisar till att det förslag som framlagts av Skogspolitiska kommittén bereds i regeringskansliet samt att närbesläktade problem ligger under utredning i ett par andra kommittéer. Med hänsyn härtill bör riksdagen icke vidta någon åtgärd med anledning av motion Jo612 yrkande43.
Riksdagen avslog våren 1991 en motion om begränsning av antalet naturreservat (1990/91:JoU30 s.201). Som skäl för avslaget framhöll utskottet att Naturvårdsverket och länsstyrelserna hade genomfört en översyn av samtliga naturvårdsobjekt med avseende på skyddsmotiv m.m. med resultat att det för ett litet antal mindre reservat och skyddsobjekt saknades motiv för att de skulle kvarstå som naturvårdsobjekt. Med samma motivering avstyrks motion Jo619.
Utskottet avstyrker även motion Jo674 yrkande1. Enligt vad utskottet erfarit gäller redan i dag krav på att ägar- och ersättningsfrågorna alltid skall vara fullt utredda innan nya reservat bildas. När det gäller yrkande2 i motionen om utbytesmark vid reservatsbildningar hänvisar utskottet till sitt yttrande över regeringens förslag om avveckling av Domänverket (prop. 1991/92:134, JoU9y, NU33). Jordbruksutskottet framhöll då, med instämmande i näringsministerns uttalande, att det vore opraktiskt att -- i vart fall för någon längre tid -- upprätthålla en markreserv för utbytesmark. Å andra sidan borde det enligt utskottet vara möjligt att inom den fyraåriga övergångsperiod som förutsågs för förvaltningen genomföra inventeringar av skyddsvärd enskilt ägd mark eller bolagsmark. Dessa inventeringar kunde läggas till grund för markbyten med domänmark innan denna överläts på bolaget. Markbyten skulle även kunna ske av mark som redan överlåtits på bolaget. Näringsutskottet erinrade å sin sida om det omfattande inventeringsarbete som redan genomförs löpande inom ramen för Naturvårdsverkets och länsstyrelsernas verksamhet liksom om den uppgift som har lagts på den skogspolitiska kommittén, och framhöll att de synpunkter som förs fram i jordbruksutskottets yttrande härvid bör ligga till grund för säkerställande av mark för naturvårdsändamål.
Som redovisats i det föregående bereds Skogspolitiska kommitténs förslag i regeringens kansli. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet yrkande2 i motion Jo674.
Biologisk mångfald
Motionerna
I motion Jo673 (v) yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om nödvändigheten av att upprätta en nationell naturvårdsstrategi. En sådan skall enligt motionen fungera som underlag för arbetet med att skydda hotade arter, unika naturområden och olika naturtyper samt även gälla i förhållande till det internationella naturvårdsarbetet. Enligt yrkande2 bör en ny översyn av naturvårdslagstiftningen göras i syfte att tydliggöra en ekologisk grundsyn. Även naturresurslagen bör ses över så att den blir ett skarpare instrument. Reglerna för biotopskydd bör utformas så att de ger möjlighet för länsstyrelserna att genom generella regler skydda smärre markområden av viss marktyp i länet; biotopskyddet bör anses falla inom ramen för den naturvård markägaren är skyldig att ansvara för, och skall därför normalt inte innebära rätt till intrångsersättning (yrkande3). Ansvaret för skydd av skogliga biotoper bör ligga på länsstyrelserna och inte på sektorsmyndigheten (yrkande4). I yrkande9 begärs att Naturvårdsverket får i uppdrag att genomföra en utvärdering av det naturvårdsinriktade arbetet på kommunal nivå. Denna utvärdering bör ligga till grund för insatser för att stödja och utveckla ekologisk kompetens hos kommunerna.
I motion Jo677 (fp) begärs en översyn av lagstiftningen så att utrotningshotade groddjur ges ett varaktigt skydd. Enligt motionen bör modellen med "kritiska områden" enligt USA-modell övervägas. Det är viktigt att Sverige lever upp till Bernkonventionen (om skydd av europeiska vilda djur och växter samt deras naturliga miljö /SÖ1983:30/) och ger lövgrodan varaktigt skydd.
Utskottets överväganden
Vid FN:s konferens om miljö och utveckling -- UNCED -- i Rio de Janeiro undertecknades i juni 1992 en internationell konvention om bevarande av biologisk mångfald av företrädare för mer än 150 länder och EG. Enligt konventionen avses med biologisk mångfald (biodiversitet) variationen bland levande organismer i alla miljöer, inklusive bl.a. land- och vattenmiljöer, samt de ekologiska relationer och sammanhang som organismerna ingår i. Detta innefattar mångfald inom arter, mellan arter och mellan ekosystem.
Regeringen har i skrivelse (skr.1992/93:13) lämnat en redogörelse för UNCED. Därav framgår (s.12f.) att regeringen nu bereder de frågor, som aktualiseras vid en ratificering av konventionen om biologisk mångfald, med sikte på en proposition redan under innevarande riksmöte. I propositionen kommer ratificeringen av konventionen om biologisk mångfald att tas upp. Vidare kommer frågor i anslutning till tillämpningen av konventionen att behandlas, såsom t.ex. genomförandet av en landstudie om biologisk mångfald. Landstudien är en statusrapport som skall utgöra underlag för utarbetande av en nationell strategi för bevarande och uthålligt nyttjande av biologisk mångfald. Vidare kommer att redovisas hur de under år 1991 införda förändringarna i naturvårdslagen (1964:822) rörande biotopskydd och biotoper för markavvattning skall tillämpas. Konventionen kommer i enlighet med principen om sektorsansvar för miljön att föra med sig behov av ökade insatser från olika sektorer.
Utskottet erinrar om att Naturvårdsverket för tre år sedan lade fram förslag till en samlad strategi för skydd av svensk natur i programmet Naturvårdsplan för Sverige. I naturvårdsplanen redovisas Naturvårdsverkets samlade bedömning beträffande mål och omfattning av och riktlinjer för det framtida säkerställandearbetet. Dokumentet avses bli utvecklat och preciserat i takt med att bättre underlagsmaterial kommer fram.
Naturvårdsplanen utgjorde ett av delunderlagen till aktionsprogrammet NATUR90 vilket i sin tur låg till grund för naturskyddskapitlet i det miljöpolitiska beslutet våren 1991 (prop. 1990/91:90, JoU30). Beslutet innebar bl.a. att ett nytt skyddsinstitut infördes i naturvårdslagen (21§NVL) för biotoper som utgör livsmiljöer för hotade djur- eller växtarter eller som annars är särskilt skyddsvärda.
Naturvårdsverket har nyligen i samråd med Skogsstyrelsen redovisat en utredning om biotopskyddet enligt 21§NVL till regeringen. Enligt utredningen bör biotopskyddet klassas enligt två modeller, nämligen ett generellt skydd för vissa biotoper som uppnås genom att särskilda bestämmelser för detta införs i naturvårdsförordningen (1976:484) -- modell A -- samt ett individuellt biotopskydd genom beslut i det enskilda fallet -- modell B. Enligt SNV bör länsstyrelserna ha ansvaret för biotopskyddet enligt modell B, medan Skogsstyrelsen anser att skogsvårdsstyrelserna skall ha detta ansvar när det gäller skogliga biotoper.
Biotopskyddet diskuteras även i Skogspolitiska kommitténs betänkande. Kommittén anser i anslutning till 1991 års miljöpolitiska beslut att skogsvårdsstyrelsen skall besluta om skydd av enskilda skogliga biotoper.
Utskottet har vidare erfarit att Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen i samarbete och inom ramen för Naturvårdsverkets pågående projekt MIST (Miljön i Sverige, tillstånd, trender) och MILJÖ 93 arbetar på att närmare precisera ansvarsfördelningen mellan myndigheterna på central, regional och lokal nivå inom området skogen och miljön. Därvid skall också definieras och beskrivas innebörden och utformningen av de instrument som kommer till användning för ansvarsfördelningen.
Utskottet anser att syftet med yrkande 1 i motion Jo673 får anses i huvudsak tillgodosett med hänvisning till vad som anförts om Naturvårdsverkets naturvårdsplan för Sverige och till den aviserade propositionen med anledning av konventionen om biologisk mångfald. Biotopskyddet har som framgår av det anförda nyligen införts, och förslag har framlagts om dess närmare utformning. Förslagen bereds vidare i regeringskansliet. Med hänvisning härtill avstyrks yrkandena3 och4 i motionen. Utskottet avstyrker även yrkande2 om ny översyn av naturvårdslagen och naturresurslagen. Dessa lagar omfattas av Miljöskyddskommitténs arbete (ME 1989:04) som är inriktat på att utforma förslag till en miljöbalk. Av direktiven till utredningen framgår att den nya lagstiftningen skall styras av en ekologisk grundsyn.
Naturvården är en såväl statlig som kommunal angelägenhet. I 2§ naturvårdslagen fastslås detta uttryckligen. Länsstyrelsen har att verka för naturvården i länet, och Naturvårdsverket har överinseende över naturvården i riket. Genom det miljöpolitiska beslutet våren 1991 utvidgades länsstyrelsens möjlighet att överlåta beslut i vissa naturvårdsärenden till kommun. Utskottet delar motionärens mening om att det naturvårdsinriktade arbetet på kommunal nivå bör utvärderas och att det kan behövas särskilda insatser för att stödja och utveckla ekologisk kompetens hos kommunerna. Som framgår av den lämnade redovisningen pågår ett arbete inom Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen på att närmare precisera ansvarsfördelningen mellan myndigheterna på central, regional och lokal nivå inom området skogen och miljön. Utskottet utgår från att i det sammanhanget en genomgång sker även av den ekologiska kompetensen i kommunerna och att åtgärder vidtas för att eventuella luckor i detta avseende fylls. Med detta uttalande får syftet med yrkande9 i motion Jo673 anses i viss mån tillgodosett.
Vad utskottet anfört om pågående arbete på biotopskyddets område är även ägnat att besvara motion Jo677. Enligt Naturvårdsverkets biotoputredning bör skyddet utgå från vissa biotoper och inte från vissa arter. En sådan biotop är småvatten och våtmarker i jordbruksmark. Småvattenbiotoper bör enligt förslaget komma i fråga för biotopskydd i syfte att bromsa utarmningen av den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet. Ett generellt biotopskydd med stöd av 21§ NVL är det effektivaste medlet att nå detta mål. Bl.a. groddjur riskerar i dag att lokalt utrotas i landets slättbygder till följd av utglesningen av lämpliga biotoper. Som exempel nämner utredningen lövgroda, klockgroda (båda hotkategori2) samt större vattensalamander (hotkategori4). För den framtida förekomsten av några hotade groddjur med huvuddelen av hela det svenska beståndet koncentrerat till Skåne kan bevarande av den aktuella biotopen i denna del av landet vara avgörande. Utöver de hotade arterna är givetvis biotopen viktig och avgörande för samtliga groddjursarter och andra arter knutna till våta miljöer, framhåller rapportförfattarna.
Enligt vad utskottet inhämtat hos Naturvårdsverket kommer förhoppningsvis t.ex. lövgrodans fortsatta existens att räddas om utredningsförslaget genomförs. Som redan anförts bereds förslaget i regeringskansliet. Motion Jo677 bör därför icke föranleda någon vidare åtgärd från riksdagens sida.
Lokala miljöfrågor
Motionerna
I två motioner väcks frågor om naturmiljön i Stockholm med omnejd. I motion Jo617(c) begärs ett tillkännagivande om särskilt miljöskydd för Stockholms gröna lungor (yrkande1) för att ge framtidens stockholmare förutsättningar för god livsmiljö och rekreation. Motionärerna hävdar att nuvarande generation har ansvar för detta och att hoten är många: grönområden naggas och stränderna hotas av byggnation, försurningen hotar grönskan, vattnet försämras, byggnader och skulpturer förstörs av försurande ämnen m.m. En särskild storstadslagstiftning för att skydda Stockholms parker bör komma till stånd (yrkande2), frilufts- och strövområden som Grimstaskogen (yrkande3) och Hanstaområdet (yrkande4) bör göras till naturreservat, och riksdagen bör göra ett tillkännagivande om skyddet av Haga--Brunnsviken--Norra Djurgården som går ut på att det skall finnas en statlig instans som har huvudansvaret för områden av riksintressen. Även i motion Jo690(fp) begärs uttalanden om skydd för känsliga naturområden (yrkande12). Den orörda naturens långsiktiga värde för samhället måste vara en viktig förutsättning för all planering och alltid ställas mot kortsiktiga ekonomiska intressen; när ett område väl är exploaterat går det inte att återställa, anser motionärerna. Det sammanhängande "gröna bältet" runt Storstockholm bör bevaras (yrkande13), och vad i övrigt anförts om skydd för miljön i Stockholms län bör ges regeringen till känna (yrkande15).
Enligt motion Jo672 (fp) bör eklandskapet samt ängs- och hagmarker i Östergötlands län skyddas. Motionären framhåller att ekskogen är nedläggningshotad. Naturvården måste få starkare ställning i samhällsplaneringen, och ädellövskogslagen bör ses över.
Utskottets överväganden
Riksdagen behandlade hösten 1991 tre motioner med yrkanden om skydd av områdena kring Haga--Brunnsviken och Ulriksdal samt Djurgården mot fortsatt exploatering. En omfattande remissomgång genomfördes. Under den tid utskottsbehandlingen pågick begärde regeringen den 21 november 1991 att Stockholms och Solna kommuner skulle redovisa hur man tänker tillgodose kulturminnesvårdens, naturvårdens och friluftslivets intressen i den planering som inletts för området. I betänkandet anförde utskottet bl.a. att hela området har utomordentligt stora natur-, kultur- och rekreationsvärden. Utskottet fann att skyddsbehovet av områdets miljövärden vad avser natur, kultur och stadsbild borde överordnas exploateringsintresset. Vidare erinrade man om att riksdagen i ett tidigare skede beslutat om stark restriktivitet vad gäller markutnyttjandet. Utskottet utgick från att regeringen, sedan länsstyrelsen gjort sin prövning, på lämpligt sätt återkommer till riksdagen och informerar om inriktningen av den fortsatta planeringsprocessen (1991/92:JoU10).
Enligt vad utskottet erfarit beräknas kommunerna lämna in sina planer till länsstyrelsen den 1december 1992 i enlighet med vad regeringen föreskrivit. Länsstyrelsen förväntas lämna sina kommentarer till regeringen strax efter årsskiftet, varpå riksdagen beräknas kunna få redovisning under första halvåret 1993.
Utskottet delar, som framgår av det anförda, motionärernas mening om vikten av att förutsättningarna för en god miljö i storstadsområdet bevaras. Ett omfattande planeringsarbete för att bevara naturvärden i Stockholm pågår. Detta arbete bör avvaktas. Utskottet är icke berett att i detta sammanhang tillstyrka de förslag som lagts fram i motion Jo617 yrkandena 1, 2 och 5 eller i motion Jo690 yrkandena12 och13. Yrkande15 i motion Jo690 är alltför opreciserat för att läggas till grund för någon särskild åtgärd. Det avstyrks av det skälet.
Beslut om bildande av naturreservat fattas av länsstyrelsen (7§NVL) i administrativ ordning. Innan länsstyrelsen fattar sådant beslut skall den samråda med kommunen. Det är även möjligt att inrätta kommunala naturreservat och naturvårdsområden m.m. (43§NVL). Dessa frågor utgör således, som utskottet vid ett flertal tillfällen framhållit, förvaltningsärenden som ligger utanför riksdagens ansvarsområde. Motion Jo617 yrkandena3 och4 avstyrks därför.
Med anledning av motion Jo672 får utskottet framhålla följande.
I 1982 års ädellövskogsutredning (SNVPM1587) framhölls att ädellövskogslagen måste kombineras med ett utökat reservatsskydd för de skogar som får sina värden spolierade av ett aktivt ädellövskogsbruk. Efter lagens ikraftträdande har dock relativt få områden skyddats. Enligt naturvårdsplanen är endast 5% av ädellövskogen skyddad i naturreservat, och den regionala fördelningen är mycket ojämn. En målmedveten satsning på ökat reservatsskydd av ädellövskog bör ges hög prioritet. Ett särskilt kriteriesystem för reservatsurval är under utarbetande i samarbete mellan Naturvårdsverket, Lantbruksuniversitetet och Skogsstyrelsen. Målet bör enligt naturvårdsplanen vara att på grundval av art- och biotopbevarande kriterier minst fördubbla den skyddade arealen fram till år 2000. På längre sikt bör ytterligare arealer skyddas.
Skogspolitiska kommittén föreslår att ädellövskogslagens bestämmelser överflyttas till skogsvårdslagen och att skogsvårdsstyrelsen blir tillsynsmyndighet rörande samtliga frågor enligt de bestämmelserna.
Utskottet vill för egen del betona vikten av att ädellövskogens regler efterlevs. Naturvårdsverket har avgränsat flera ädellövskogar i Östergötland som riksintressen för naturvård och friluftsliv. Eklandskapet kring Stora Rängen och Järnlunden bildar tillsammans med ekområdena vid Åtvidaberg Sveriges största samlade areal med ek. Utmärkande för innerskärgårdens öar är det ofta rika inslaget av ädellövskog, särskilt ekskog. Även kulturmark med lång kontinuitet som de hävdade lövängarna Sättra ängar och Hallstad ängar har förklarats som riksintressen.
Om så bedöms nödvändigt har länsstyrelsen möjlighet att bilda naturreservat eller naturskyddsområde.
Med hänvisning till det anförda och i avvaktan på den fortsatta beredningen av Skogspolitiska kommitténs betänkande avstyrker utskottet motion Jo672.
Stranderosion
Motionerna
I flera motioner yrkas på åtgärder mot stranderosion. Enligt motion Jo622(s) bör en samlad statlig uppfattning och strategi tas fram i huvudfrågan om åtgärder över huvud taget skall sättas in mot sanderosionen. Motstående intressen bör klarläggas, statliga och ev. andra aktörers på området roller måste klaras ut. I motion Jo640(s) begärs statligt engagemang i ett planerat projekt för att lösa erosionsproblem i Löderups strandbad (yrkande1). Ett niopunktsprogram har enligt motionen utarbetats som förutsätter ekonomiskt engagemang från såväl statens och kommunens som de enskildas sida. Riksdagen bör även göra ett uttalande om forskning avseende erosions- och strandskyddsproblematik m.m. på lång sikt (yrkande2). I motion Jo653(kds) yrkas likaledes på insatser mot stranderosion i Ystads kommun.
Utskottets överväganden
Utskottet erinrar om att en motion om statligt engagemang i niopunktsprogrammet mot stranderosionen i Löderups strandbad avslogs våren 1991 med hänvisning till att frågan om i vilken mån statliga medel bör ställas till förfogande bör prövas av vederbörande myndigheter. Samtidigt underströks att ytterligare forskning är angelägen (1990/91:JoU30 s.217).
Naturvårdsverkets generaldirektör har, enligt vad utskottet erfarit, i samband med en uppvaktning förklarat sig beredd att gå in med statligt engagemang i första etappen av ett forskningsprojekt i full skala för att utröna möjligheten att lösa erosionsproblemen vid Löderups strandbad. En förutsättning för att statsbidrag skall utgå är att SNV:s forskningsnämnd tillstyrker projektet.
Utskottet delar motionärernas mening att ökad forskning kring stranderosionsproblemen är värd att stödja. Som framgår av det anförda kommer också frågan om statsbidrag för sådan forskning att prövas närmare. Med hänsyn härtill synes någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida inte vara påkallad med anledning av motionerna Jo622, Jo640 och Jo653.
Strandstädning
Motionerna
I tre motioner begärs åtgärder för att bistå de kommuner på västkusten som drabbas av nedsmutsade stränder. Enligt motion Jo601(fp) yrkande1 bör regeringen tillsätta en utredning med uppgift att utreda hur kustkommunerna långsiktigt skall hjälpas att lösa problemen med nedsmutsningen från Nordsjön och Kattegatt. I avvaktan på att ett internationellt samarbete kan leda till mer kännbara restriktioner för dumparna och för ägarna, bör kommunernas renhållningsansvar för "skräppåslaget" revideras och utrymme ges för generösa bedömningar av krav på kostnadsersättning, anser motionärerna. Enligt motion Jo656(s) bör statligt stöd ges till strandstädningen av Bohuskusten. Ett liknande yrkande framförs i motion Jo659(c).
Utskottets överväganden
Utskottet erinrar om att motioner av samma innehåll som de nu aktuella har väckts en följd av år men avslagits med hänvisning till det kommunala avfallsansvaret. Våren 1991 välkomnade utskottet ett besked från regeringen att vissa medel från pantsystemet för dryckesförpackningar av aluminium kan disponeras för insatser i akuta nedskräpningssituationer. Utskottet framhöll vidare att det numera får anses belagt att betydande delar av nedskräpningen på den svenska västkusten härrör från soptömning i Nordsjöområdet. Problemet borde från svensk sida tas upp i samband med de ordinarie överläggningarna inom Paris- och Oslokonventionernas ram (prop. 1990/91:90, JoU30 s.131).
Sedan skräpmängden längs Bohuskusten med tiden tagit oroväckande dimensioner har enligt vad utskottet erfarit en grundlig strandstädning genomförts under den gångna sommaren. 20mkr har anslagits av Länsarbetsnämnden i Göteborg för genomförande av ett projekt "Rena stränder" som länsstyrelsens miljövårdsenhet startat i samarbete med berörda kommuner. I detta har 200 arbetslösa personer sysselsatts i fem månader, fram till oktober. Enligt projektledaren kommer behov att finnas av fortsatt verksamhet, dock i mindre skala.
Med hänsyn till att den akuta situationen nu förefaller att ha lösts bör motionerna Jo601 yrkande1, Jo656 och Jo659 yrkande8 icke föranleda någon vidare åtgärd från riksdagens sida. Vad utskottet anförde våren 1991 om att problemet bör tas upp i samband med de internationella Nordsjöförhandlingarna äger dock fortfarande full giltighet. Utskottet vill tillägga att det på längre sikt kan finnas anledning att överväga omfattningen av det kommunala renhållningsansvaret i de fall som avses i motionerna. Det kan också gälla sådan nedskräpning som drabbar större friluftsområden, trafikleder m.m.
Skoterförbud
Motionerna
I motion Jo623 (s) begärs reglering av skoteråkandet. Enligt motion Jo673(v) yrkande13 bör användande av vattenskotrar, s.k. jet-skis, förbjudas, och i motion Jo683(c) begärs översyn med förslag till komplettering och ändring av gällande lagstiftning om körning med snöskoter.
Utskottets överväganden
Regeringen tillkallade hösten 1991 en särskild utredare för att belysa möjligheterna till och konsekvenserna av restriktioner mot bullrande aktiviteter i landets fjällområden och skärgårdar. Utredningen har i en delrapport. Angående vattenskotrar (SOU1992:41), föreslagit allmänt förbud mot att använda vattenskotrar, kombinerat med möjligheter att använda vattenskotrar inom särskilt angivna områden. Utanför sådana särskilda områden bör tillstånd kunna lämnas för vattenskotertävlingar och för viss annan verksamhet om det finns något särskilt skäl härför, anser utredningen. Betänkandet är remissbehandlat. Ärendet bereds i regeringens kansli med sikte på en proposition i november 1992. Utredningen beräknar kunna avge sitt huvudbetänkande i februari 1993.
Med hänsyn till att hithörande frågor är under utredning avstyrks motionerna Jo623, Jo673 yrkande13 och Jo683.
Miljöskyddsområde
Enligt motion A484 (fp) yrkande 11 bör riksdagen begära förslag om inrättande av miljöskyddsområde för Göta Älvdalsbäckenet.
Utskottet erinrar om att riksdagen i samband med behandlingen av regeringens skrivelse om Miljöprojekt Göteborg avslog motioner om Göteborgsregionen som miljöskyddsområde (skr.1990/91:6, JoU16). Utskottet har inte funnit anledning till ändrad inställning i denna fråga och avstyrker motionen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande precisering av allemansrätten att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo614,1991/92:Jo615 och 1991/92:Jo627,
2. beträffande tilläggsdirektiv om allemansrätten att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo612 yrkande41 och 1991/92:T221 yrkande5, res. 1 (s)
3. beträffande kampanj till försvar för allemansrätten att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo612 yrkande42, res. 2 (s)
4. beträffande strandskydd att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo671,
5. beträffande dikningsdatabank att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo611,
6. beträffande avgränsningar angående markavvattning att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo612 yrkande52,
7. beträffande sumpskogar att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo669,
8. beträffande CW-listan att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo670,
9. beträffande principerna för intrångsersättning att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo612 yrkande43, res. 3 (s)
10. beträffande begränsning av antalet naturreservat att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo619,
11. beträffande bildande av nya reservat att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo674,
12. beträffande en nationell naturvårdsstrategi m.m. att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo673 yrkandena 1--4,
13. beträffande utvärdering av kommunernas naturvårdsarbete att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo673 yrkande 9,
14. beträffande skydd åt utrotningshotade groddjur att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo677,
15. beträffande naturmiljön i Stockholm med omnejd m.m. att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo617 yrkandena1, 2 och 5 och 1991/92:Jo690 yrkandena12, 13 och 15,
16. beträffande naturreservat att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo617 yrkandena3 och 4,
17. beträffande eklandskapet i Östergötlands län att riksdagen avslår motion 1991/92:Jo672,
18. beträffande stranderosion att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo622, 1991/92:Jo640 och 1991/92:Jo653,
19. beträffande strandstädning att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo601 yrkande1, 1991/92:Jo656 och 1991/92:Jo659 yrkande8,
20. beträffande skoterförbud att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Jo623, 1991/92:Jo673 yrkande13 och 1991/92:Jo683,
21. beträffande miljöskyddsområde att riksdagen avslår motion 1991/92:A484 yrkande 11.
Stockholm den 3 november 1992 På jordbruksutskottets vägnar
Göran Persson
I beslutet har deltagit: Göran Persson (s), Ivar Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Inga-Britt Johansson (s), Lennart Brunander (c), Åke Selberg (s), Inge Carlsson (s), Dan Ericsson i Kolmården (kds), Christer Windén (nyd), Kaj Larsson (s), Carl G Nilsson (m), Sinikka Bohlin (s), Patrik Norinder (m), Lena Klevenås (s) och Lennart Fremling (fp).
Reservationer
1. Tilläggsdirektiv om allemansrätten (mom. 2)
Göran Persson, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.6 börjar med "Utskottet har" och slutar med "på allemansrätten" bort ha följande lydelse:
Utskottet har erfarit att Kommittén med uppdrag att utreda frågan om grundlagsskydd för äganderätten m.m. på eget initiativ tagit upp frågan om allemansrättens inverkan på äganderättens gränser. Enligt utskottets mening bör det dock ankomma på regeringen att i särskilt tilläggsdirektiv uppdra åt utredningen att utreda hur allemansrätt, strandskydd m.m. skall tillgodoses i ett läge då äganderätten avses bli stärkt. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo612 yrkande 41bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed tillgodoses även motion T221 yrkande5.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande tilläggsdirektiv om allemansrätten att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Jo612 yrkande41 och 1991/92:T221 yrkande5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Kampanj till försvar för allemansrätten (mom.3)
Göran Persson, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.7 börjar med "Utskottet delar" och slutar med "ej påkallat" bort ha följande lydelse:
Utskottet erinrar om att den socialdemokratiska regeringen sommaren 1991 inbjöd folkrörelser, intresseorganisationer m.fl. till en nationell kampanj till försvar för allemansrätten. Avsikten var att skapa en medvetenhet om den hävdvunna allemansrättens innebörd -- rättigheter och skyldigheter -- samt att ta vara på viljan att ta ansvar för vår nationella tillgång -- den svenska naturen. Inbjudan fick som motionärerna påpekar ett mycket stort gensvar.
Den samordningsaktivitet som Naturvårdsverket svarat för under den gångna våren och sommaren är givetvis värdefull. Utskottet bedömer dock icke att den motsvarar de förväntningar som ställdes när den förra regeringen riktade sin inbjudan om en veritabel kampanj till försvar för allemansrätten, en kampanj som skulle genomföras av folkrörelserna och berörda organisationer. Enligt utskottets mening bör regeringen återuppliva det initiativ som togs sommaren 1991. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion Jo612 yrkande42 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande kampanj till försvar för allemansrätten att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Jo612 yrkande42 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Principerna för intrångsersättning (mom. 9)
Göran Persson, Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.11 börjar med "Utskottet hänvisar" och slutar med "yrkande43" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas mening att såväl naturvårdshänsynen som hänsynen till budgetläget talar för att den ordning som rådde före 1987 var bättre.
Utgångspunkten för förslagen att stärka skyddet för arter och biotoper bör vara följande. Naturvårdslagens regler om reservatsbildning och andra skyddsformer utgör grunden i naturvårdsarbetet. Inköp av mark är förenat med stora kostnader. Därför är det angeläget att planera omfattningen av de behov som finns. Den övergripande målsättningen för naturvården kan dock inte uppnås enbart genom bildande av nationalparker, naturreservat m.m. Naturvårdshänsyn och ekologisk anpassning av samhällsverksamheter som påverkar den biologiska mångfalden är därför av avgörande betydelse för att målet skall uppfyllas.
För de areella näringarna liksom för andra samhällsområden bör samma princip gälla, nämligen att näringen skall bära de kostnader som uppstår när verksamheten anpassas till miljökraven. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna med anledning av motion Jo612 yrkande43.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande principerna för intrångsersättning att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Jo612 yrkande43 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Strandstädning (mom. 19)
Inga-Britt Johansson (s) och Lennart Brunander(c) anför:
Under fem månader, fr.o.m. maj t.o.m. september 1992, har ca 200 beredskapsarbetare i 24 arbetslag städat så gott som samtliga öar och stränder på fastlandet från Göteborgs skärgård till Strömstad. Skräpmängderna har varit gigantiska och man räknar med att ha samlat in mellan 70000 och 80000 sopsäckar samt eldat upp drygt 1500kbm brännbart skräp. Bara på en mindre ö höll ett arbetslag på i tre veckor för att städa en mindre vik och samlade då ihop drygt 900 sopsäckar. I en kommun med 4000 invånare samlade man ihop 8500 sopsäckar. Plasten dominerar skräpet till 70%, och merparten har tillverkats i annat land än Sverige. Skräpet transporteras med strömmarna till kusten.
Trots en insats på 20 miljoner kronor är stränderna ännu inte rena. Kvar finns oljeklumpar från spill från oljeborrningarna ute i Nordsjön och utsläpp från fartyg.
Problemet behandlas i samband med de ordinarie överläggningarna inom Paris- och Oslokonventionernas ram. Därtill finns kanske en liten möjlighet att i nuvarande arbetsmarknadsläge avsätta pengar inom ramen för sysselsättningsskapande åtgärder.
Detta är ingen tillfredsställande lösning. Behov av städning kommer att finnas varje år inom överskådlig tid, och man kan inte hänvisa till det kommunala avfallsansvaret i en fråga som oförskyllt drabbar fattiga kustkommuner vilka inte har någon möjlighet att finansiera strandstädning i den omfattning som behövs. Vi anser det vara en nationell angelägenhet att Bohusläns och även Hallands stränder inte förstörs av det avfall som dumpas ute på Nordsjön.