Miljöskyddslagstiftning m.m.
Betänkande 1993/94:JoU8
Jordbruksutskottets betänkande
1993/94:JOU08
Miljöskyddslagstiftning m.m.
Innehåll
1993/94 JoU8
Sammanfattning
I betänkandet behandlas sammanlagt 21 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1993 om miljöskyddslagstiftningen, allemansrätten m.m. Samtliga motioner avstyrks av utskottet, mestadels med hänvisning till den fortsatta beredningen av Miljöskyddskommitténs förslag om miljöbalk.
Till betänkandet har fogats en reservation (nyd).
Motioner
1992/93:Jo610 av Stina Eliasson och Tage Påhlsson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning gällande allemansrätten.
1992/93:Jo618 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av större resurser och bättre samordning i miljötillsynsarbetet.
1992/93:Jo630 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om allemansrätten.
1992/93:Jo640 av Jan Jennehag m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändringar i enlighet med vad i motionen anförts.
1992/93:Jo658 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att miljöskyddsförordningen ändras i enlighet med vad som anförts i motionen.
1992/93:Jo663 av John Andersson (-) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av utredning och åtgärder angående till allemansrätten hörande frågor.
1992/93:Jo669 av Ian Wachtmeister och Christer Windén (nyd) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av att miljöpolitiken ställs i ett ekonomiskt perspektiv med beaktande av t.ex. arbetstillfällen och andra sidoeffekter,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att varje insats på miljöområdet måste ses och vägas mot resultatet i sin helhet och inte suboptimala lösningar för Sverige,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de avgifter för bl.a. miljöprövningar som myndigheter tar ut av företag måste stå i rimlig proportion till den faktiska kostnaden och inte får höjas i avsikt att förstärka budgeten för myndigheten,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör tillämpa en generös attityd mot sådana åtgärder som underlättar för konsumenterna att påverka sitt val av produkter i riktning mot miljövänlig produktion i den mån det inte strider mot EES-avtalet.
1992/93:Jo676 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en lagändring som innebär att miljöskyddslagen skall gälla också för farleder i svenskt vatten.
1992/93:Jo684 av Carl G Nilsson och Ingvar Eriksson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av information om skyldigheter och rättigheter förbundna med allemansrätten.
1992/93:Jo699 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en skärpning av miljöskyddslagen och införande av utsläppsgränser för vissa miljöskadliga ämnen.
1992/93:Jo700 av Bengt Silfverstrand och Jan Andersson (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätt för organisationer att överklaga beslut enligt miljöskyddslagen, naturresurslagen, naturvårdslagen, plan- och bygglagen samt vattenlagen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Koncessionsnämndens sammansättning.
1992/93:Jo705 av Annika Åhnberg (-) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär en analys av lågkonjunkturens effekter på miljöskyddsarbetet,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder för att stärka miljöskyddsarbetet i lågkonjunktur.
1992/93:Jo707 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till miljöhandlingsprogram i enlighet med vad i motionen anförts,
5. att riksdagen hos regeringen begär redovisning över förutsättningarna för det kommunala miljöarbetet.
1992/93:K205 av Lars Hedfors (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättrad information om allemansrätten.
1992/93:A471 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att miljösäkerhetsarbetet på svenskt territorialvatten bör intensifieras.
Utskottet
Miljöskyddslagstiftningen
Utskottets överväganden
Utskottet behandlar under detta avsnitt ett antal motionsyrkanden som berör ändringar i gällande miljöskyddslagstiftning. Yrkandena omfattar bl.a. frågor om tillstånd, tillsynsarbete, egenkontroll, miljökvalitetsnormer, omprövning, besvärsrätt, koncessionsnämndens sammansättning m.m. Våren 1993 överlämnade Miljöskyddskommittén sitt huvudbetänkande till regeringen med förslag om miljöbalk (SOU 1993:27). Förslaget innebär att de centrala lagarna på hälsoskydds- och miljöområdet samlas till en gemensam miljöbalk som skall ge uttryck för en enhetlig inställning till miljöfrågorna. Grundläggande principer för miljöarbetet skall vara att skador i första hand skall förebyggas (redan risken för skada beaktas), vad som utvinns från naturen skall kunna användas och slutligt tas om hand utan att denna skadas, och den som kan orsaka eller som orsakar skador och olägenheter skall betala kostnaderna för att förebygga eller avhjälpa dem. Betänkandet bereds för närvarande inom regeringskansliet, och enligt vad utskottet erfarit kan ett förslag till riksdagen väntas under våren 1994. De överväganden och synpunkter som framförs i aktuella motioner beträffande miljöskyddslagstiftning m.m. torde enligt utskottets mening ingå i den fortsatta beredningen av Miljöskyddskommitténs förslag om miljöbalk. Utskottet anser att det är lämpligt att avvakta resultatet av denna beredning och föreslår att motionerna Jo618, Jo640, Jo658, Jo676 yrkande 9, Jo699, Jo700 yrkandena 1 och 2, Jo705 yrkandena 2 och 3, Jo707 yrkande 5 och A471 yrkande 4 lämnas utan någon riksdagens vidare åtgärd.
Vissa miljöpolitiska frågor i övrigt
Motionerna
I motion Jo669 (nyd) betonas nödvändigheten av att miljöpolitiken inordnas i ett ekonomiskt perspektiv med beaktande av t.ex. arbetstillfällen och andra sidoeffekter (yrkande 3). Vidare konstateras att varje insats på miljöområdet måste vägas mot resultatet i sin helhet och att suboptimala lösningar för Sverige måste undvikas. Enligt motionärerna medför skillnader i produktionskostnader att företag flyttar sin tillverkning eller väljer att investera i länder som från ekonomisk synpunkt är mer fördelaktiga. Följden blir att man exporterar nedsmutsningen till ett annat land och sedan importerar varorna. Detta kan totalt sett leda till en försämring av miljön. Av samma skäl kommer man att förlora arbetstillfällen i Sverige (yrkande 4). I motionen framhålls vidare att de avgifter för bl.a. miljöprövning som berörda myndigheter tar ut av företagen måste stå i rimlig proportion till den faktiska kostnaden. Avgifterna får inte höjas i avsikt att förstärka myndighetens budget (yrkande 5). Enligt yrkande 6 bör Sverige, i den mån det inte strider mot EES-avtalet, tillämpa en generös attityd mot sådana åtgärder som underlättar för konsumenterna att påverka sitt val av produkter i riktning mot miljövänlig produktion.
Enligt motion Jo707 (v) yrkande 1 bör regeringen utforma ett förslag till miljöhandlingsprogram. Målsättningen skall vara att det svenska samhället om 30 år baseras på en ekologisk grundsyn. Arbetet måste bedrivas handlingsinriktat och en handlingsplan bör upprättas med hjälp av befintliga data. För varje sektor, som har betydelse för miljön, skall konkreta branschprogram tas fram. Miljökrav måste ställas av riksdag, regering, kommuner och konsumenter.
Utskottets överväganden
Utskottet har i olika sammanhang betonat behovet av hänsyn till miljön och naturresurserna i den ekonomiska politiken (se bl.a. 1992/93:JoU4 och 1993/94:JoU2). Den ekonomiska politiken skall leda till en långsiktigt hållbar utveckling, och ekonomiska beslut måste därför stå i överensstämmelse med grundläggande ekologiska lagar. Sambandet mellan ekonomi och ekologi måste bli tydligt så att balansen däremellan kan säkras. På samma sätt som Sveriges skuld på det ekonomiska området behöver minskas måste också Sveriges miljöskuld begränsas. En utveckling där miljöskulden tillåts växa innebär att resurser förbrukas och att kostnaderna ökar för att återställa redan uppkomna skador på miljön. På sikt kan förutsättningarna för ekonomisk tillväxt därmed försämras och sysselsättningen i vårt land skulle kunna påverkas negativt. Den ekonomiska tillväxten får aldrig hota livsvillkoren för människor, växter och djur. Samtidigt ger ekonomisk tillväxt ökat utrymme för nödvändiga miljösatsningar. En offensiv miljöpolitik är i sin tur en förutsättning för att tillväxten skall bli uthållig. En av miljöpolitikens viktigaste uppgifter är således att forma en långsiktig och hållbar utveckling mot ett samhälle med frisk luft och rent vatten, levande hav, sjöar och skogar.
Internationellt samarbete är av avgörande betydelse för att de olika miljömålen skall kunna uppnås. Miljöproblemen i vårt land är i många fall av likartad karaktär som i andra länder. Utsläpp i luft, hav och vattendrag kan spridas långa sträckor och flera av våra miljöstörningar beror på utsläpp i andra länder. Detta gäller särskilt de globala miljöproblemen som t.ex. växthuseffekten och uttunningen av ozonskiktet. Försurningen är ett annat stort problem som behöver åtgärdas såväl inom landet som i samverkan med andra länder. Sverige deltar i det internationella miljöarbetet och strävar efter att på ett europeiskt plan bedriva en aktiv miljöpolitik. Riksdagen har vid upprepade tillfällen anvisat särskilda medel för internationella insatser på miljöområdet, framför allt i Central- och Östeuropa. Stödåtgärder i Sveriges närområde har getts hög prioritet (se bl.a. 1992/93:JoU19, rskr. 361).
Sammanfattningsvis kan konstateras att gemensamma regler och insatser på en hög ambitionsnivå är nödvändiga för att skapa en god livsmiljö för alla. Med hjälp av internationella överenskommelser kan dessutom likvärdiga konkurrensvillkor uppnås för svenska och utländska företag. Enligt utskottets bedömning kan motion Jo669 såvitt avser yrkandena 3 och 4 med det anförda i allt väsentligt anses besvarad. Yrkandena påkallar således ingen ytterligare riksdagens åtgärd.
De avgifter som åsyftas i motion Jo669 yrkande 5 är avsedda att täcka vissa myndigheters kostnader för tillståndsprövning och tillsyn m.m. på miljöområdet. Avgifterna tillhör regeringens och berörda myndigheters kompetensområden. Den del av myndigheternas verksamhet som ej avgiftsfinansieras bekostas med anslag över statsbudgeten, anslag som behandlas av riksdagen i sedvanlig ordning. I samband med att avgiftssystemet infördes förekom en ingående principdiskussion om hur avgifterna skulle utformas. Utskottet framhöll i detta sammanhang bl.a. att man så långt möjligt måste upprätthålla sambandet mellan avgiftens storlek och kostnaden för myndighetens arbete med prövning och tillsyn i varje enskilt fall (JoU 1983/84:15 s. 11). Det anförda innebär att riksdagen redan gjort ett principiellt ställningstagande med den innebörd som motionären synes avse. Motionen avstyrks i denna del.
När det gäller åtgärder som underlättar för konsumenterna att påverka sitt val av produkter i riktning mot miljövänlig produktion pågår ett intensivt arbete både nationellt och internationellt. Svenska staten stödjer finansiellt det arbete som pågår för miljömärkning med hjälp av den nordiska svanen. Denna märkning har bl.a. till uppgift att underlätta för en framtida gemensam EG-märkning. EFTA-staterna kommer att ansluta sig till EG:s märkningssystem inom ramen för ett EES-samarbete. Utskottet vill i detta sammanhang även erinra om att Konsumentpolitiska kommittén bl.a. har till uppgift att undersöka om ytterligare åtgärder behövs för att få fram en god miljövägledning till konsumenterna (dir. 1992:63). Kommittén beräknas kunna avsluta sitt arbete vid årsskiftet 1993/94. Med det anförda anser utskottet att motion Jo669 såvitt avser yrkande 6 kan anses besvarad. Motionen avstyrks i berörd del.
I anslutning till motion Jo707 yrkande 1 vill utskottet framhålla följande beträffande ett handlingsprogram för den framtida miljöpolitiken. Miljöpolitikens mål, som redovisades senast i samband med riksdagens behandling av riktlinjerna för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling (prop. 1992/93:180, JoU14, rskr. 344) är att skydda människors hälsa, bevara den biologiska mångfalden, hushålla med uttagen av naturresurser så att de kan utnyttjas långsiktigt samt skydda natur- och kulturlandskap. I juni 1993 överlämnade Naturvårdsverket till regeringen ett samlat aktionsprogram för ett miljöanpassat samhälle (rapport 4234). Miljömål och åtgärdsprogram redovisas för samhällssektorerna energi, trafik, industri, vatten och avlopp, jordbruk, skogsbruk samt naturvård. I rapporten definieras en hållbar utveckling utifrån miljömålen i relation till olika miljöhot. Ett huvudsyfte med rapporten är att inte bara ange dessa miljömål i allmänna termer utan så långt som möjligt precisera och kvantifiera dem. Riksdagen har tidigare vid flera tillfällen haft att ta ställning till de övergripande målen för miljöpolitiken. Allteftersom utvecklingen fortsätter på detta område kommer miljöpolitikens uppgifter att utvidgas och dess medel att utvecklas och skärpas. Sådana fortlöpande förändringar och skärpningar av miljöpolitiken förutsätter ett väl grundat beslutsunderlag av den typ som Naturvårdsverkets aktionsprogram representerar. Enligt utskottets mening tillgodoser aktionsprogrammet således i allt väsentligt det i motionen framförda kravet på ett handlingsprogram för den framtida miljöpolitiken. Utskottet avstyrker därmed motion Jo707 yrkande 1.
Allemansrätten
Motionerna
I tre motioner framförs krav om antingen lagstiftning gällande allemansrätten eller utredning om allemansrättens närmare innebörd. I motion Jo610 (c) begärs ett förslag till lagstiftning gällande allemansrätten. Enligt motionärerna är dagens reglering oklar och beroende av sedvanor och värderingar som kan växla i olika delar av landet. Vidare framhålls vissa brister i turistinformationen beträffande allemansrättens ansvar och begränsningar. Enligt motion Jo630 (s) yrkande 29 bör Fri- och rättighetskommittén få ett tilläggsuppdrag att utreda hur allemansrätten skall tillgodoses i ett läge då äganderätten avses bli stärkt. Behovet av utredning och åtgärder angående till allemansrätten hörande frågor betonas även i motion Jo663 (-).
Enligt motion K205 (s) yrkande 2 måste informationen om allemansrätten förbättras och effektiviseras. Naturvårdsverket bör åläggas att samordna sin miljövårdsinformation med andra myndigheter, institutioner och organisationer. Särskilt viktigt är samarbetet med UD, Svenska institutet samt med det svenska skolväsendet. Även i motion Jo684 (m) betonas behovet av information om skyldigheter och rättigheter förbundna med allemansrätten.
Utskottets överväganden
Allemansrätten är en tillgång som det ligger i hela landets intresse att slå vakt om. Som framhållits i många sammanhang rör det sig om en sedvanerätt som är tämligen speciell för Sverige och som saknar direkt motsvarighet i övriga Europa. I stort brukar man med allemansrätten avse friheten för envar att färdas till fots över annans mark och att under en kortare tid uppehålla sig där -- om det inte är fråga om tomt eller plantering eller över huvud taget om mark som kan skadas av beträdandet -- samt att där plocka blommor, bär och svamp. I 1 § första stycket naturvårdslagen, NVL, (lydelse fr.o.m. 1975) anges att naturen utgör en nationell tillgång som skall skyddas och vårdas samt att den är tillgänglig för alla enligt allemansrätten. Någon närmare definition av allemansrättens innehåll ges ej i lagen. I förarbetena noterades att det på flera punkter rådde oklarhet om vad allemansrätten innebär. Enligt departementschefen skulle en lagstiftning om denna rätts innehåll kunna leda till många svårbedömda tvister i skälighetsfrågor där olägenheterna inte ansågs vara större än de kunde övervinnas med upplysning och uppmaning till hänsyn. Han ansåg det emellertid värdefullt att markera allemansrättens betydelse i NVL:s inledande bestämmelse (prop. 1974:166 s. 92).
Frågor om allemansrättens innehåll och förslag om formalisering av detta rättsinstitut har behandlats av riksdagen vid nästan varje riksmöte under senare år. Det har rått betydande politisk enighet om att de rättigheter och skyldigheter för såväl markägare som gemene man, vilka omfattas av allemansrätten, inte bör detaljregleras i lagstiftningen. Mot den angivna bakgrunden avstyrkte utskottet under hösten 1992 ett antal motioner om detaljreglering av allemansrätten (1992/93:JoU3). Utskottet har inte ändrat uppfattning i detta avseende och avstyrker därför motion Jo610. Det bör tilläggas att det finns möjligheter att beivra missbruk av allemansrätten i enskilda fall genom rättsliga åtgärder.
Med det anförda avstyrks även motion Jo663.
Kommittén med uppdrag att utreda frågan om grundlagsskydd för äganderätten m.m. har på eget initiativ tagit upp frågan om allemansrättens ställning (SOU 1993:40). Enligt kommittén är innebörden av allemansrätten så väl känd och ett så väl inrotat begrepp hos det svenska folket att något hinder mot att skriva in denna rätt i regeringsformen inte kan anses föreligga. Kommittén lämnar ett förslag till ändring i 2 kap. 18 § RF med det innehållet. Utskottet finner mot bakgrund av det anförda inte anledning föreslå någon riksdagens åtgärd i anledning av motion Jo630 yrkande 29. Motionen kan härmed anses tillgodosedd.
Vad avser behovet av information om allemansrätten m.m. som betonas i motionerna K205 yrkande 2 och Jo684 vill utskottet anföra följande. Regeringen gav den 27 februari 1992 Naturvårdsverket i uppgift att inför turistsäsongen samordna informationen om rättigheter och skyldigheter i samband med allemansrätten. Regeringen ställde samtidigt 250 000 kr till verkets förfogande för uppdraget. Tillskottet har använts för att utöka och förstärka den information om allemansrätten som verket kontinuerligt bedriver. Naturvårdsverket har i oktober 1992 lämnat en redogörelse över de informationsinsatser som hittills genomförts. Verket har kontaktat ett stort antal myndigheter och organisationer och uppmanat dessa att delta i en gemensam aktion för att upplysa svenska och utländska turister om rättigheter och skyldigheter enligt allemansrätten. De medverkande har erhållit Naturvårdsverkets informationsmaterial utan kostnad. Annonsering har skett i svensk och tysk TV samt genom videoprogram på restauranger. Utländska turister på väg till Sverige har fått tryckt information. Invandrarverket har kontaktats för att föra ut information till invandrare och flyktingar. I maj 1993 följdes arbetet upp med en enkätundersökning, och ett särskilt rådslag kommer att anordnas med berörda parter. Naturvårdsverket förutser ett fortsatt stort behov av information, utbildning och konkreta praktiska åtgärder på olika nivåer för att motverka missbruk av allemansrätten.
Utskottet instämmer i vad som anförs i motionerna K205 yrkande 2 och Jo684 när det gäller behovet av information om de skyldigheter och rättigheter som följer av allemansrätten. Som redovisats ovan pågår ett omfattande informationsarbete för att komma till rätta med missbruket av allemansrätten, och utskottet konstaterar i likhet med Naturvårdsverket att ytterligare insatser kommer att krävas på detta område. Resultatet av dessa ansträngningar och fortsatta informationsinsatser bör enligt utskottets mening i allt väsentligt kunna tillgodose syftet med ifrågavarande motioner. Motionerna K205 yrkande 2 och Jo684 påkallar därmed ingen ytterligare riksdagens åtgärd.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande miljöskyddslagstiftningen
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Jo618, 1992/93:Jo640, 1992/93:Jo658, 1992/93:Jo676 yrkande 9, 1992/93:Jo699, 1992/93:Jo700, 1992/93:Jo705 yrkandena 2 och 3, 1992/93:Jo707 yrkande 5 och 1992/93:A471 yrkande 4,
2. beträffande sambandet mellan ekonomi och ekologi m.m.
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo669 yrkandena 3 och 4,
res. 1 (nyd) - delvis
3. beträffande avgifter för miljöprövning
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo669 yrkande 5,
res. 1 (nyd) - delvis
4. beträffande miljövägledning för konsumenter
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo669 yrkande 6,
res. 1 (nyd) - delvis
5. beträffande förslag till miljöhandlingsprogram
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo707 yrkande 1,
6. beträffande lagstiftning om allemansrätten
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo610,
7. beträffande utredning om allemansrätten
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo663,
8. beträffande uppdrag till Fri- och rättighetskommittén
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo630 yrkande 29,
9. beträffande information om allemansrätten m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:K205 yrkande 2 och 1992/93:Jo684.
Stockholm den 9 november 1993
På jordbruksutskottets vägnar
Margareta Winberg
I beslutet har deltagit: Margareta Winberg (s), Ivar Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Inga-Britt Johansson (s), Bengt Rosén (fp), Lennart Brunander (c), Inge Carlsson (s), Mona Saint Cyr (m), Kaj Larsson (s), Max Montalvo (nyd), Ulla Pettersson (s), Carl G Nilsson (m), Lena Klevenås (s), Sverre Palm (s) och Carl Olov Persson (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservation
Sambandet mellan ekonomi och ekologi m.m. (mom. 2, 3 och 4)
Max Montalvo (nyd)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med "Utskottet har" och på s. 6 slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Utskottet har -- -- -- (= utskottet) -- -- -- rskr. 361). Utskottet vill sammanfattningsvis betona nödvändigheten av att miljöpolitiken inordnas i ett ekonomiskt perspektiv med beaktande av t.ex. arbetstillfällen och andra sidoeffekter. Varje insats på miljöområdet måste vägas mot resultatet i dess helhet och suboptimala lösningar för Sverige måste undvikas. Omotiverade skillnader i produktionskostnader kan leda till att företag flyttar sin tillverkning eller väljer att investera i länder som från ekonomisk synpunkt är mer fördelaktiga. Följden kan bli att man exporterar nedsmutsningen till ett annat land och sedan importerar varorna. Detta kan totalt sett leda till en försämring av miljön. Av samma skäl kommer man att förlora arbetstillfällen i Sverige. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo669 yrkandena 3 och 4 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Som framhålls i motion Jo669 yrkande 5 bör förekommande avgifter för myndigheternas miljöprövning stå i rimlig proportion till den faktiska kostnaden. Det får inte vara så att avgiften används som ett medel för att generellt förstärka myndighetens budget. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo669 yrkande 5 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Konsumenternas handlande har en avgörande betydelse för den positiva miljöutvecklingen. Det finns en grundläggande önskan om ren miljö, och konsumenterna ställer allt fler och högre krav på miljövänliga produkter. Denna kraft hos konsumenterna skall inte bara utnyttjas utan även uppmuntras. Sverige bör därför, i den mån det inte strider mot EES-avtalet, tillämpa en generös attityd mot sådana åtgärder som underlättar för konsumenterna att påverka sitt val av produkter i riktning mot miljövänlig produktion. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo669 yrkande 6 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2, 3 och 4 bort ha följande lydelse:
2. beträffande sambandet mellan ekonomi och ekologi m.m. att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo669 yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. beträffande avgifter för miljöprövning att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo669 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. beträffande miljövägledning för konsumenter att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo669 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,