Mellanstatliga organisationer
Betänkande 1997/98:UU7
Utrikesutskottets betänkande
1997/98:UU07
Mellanstatliga organisationer
Innehåll
1997/98 UU7
Sammanfattning
Detta betänkande behandlar Riksdagens revisorers förslag 1995/96:RR12 angående Sveriges deltagande i internationella mellanstatliga organisationer jämte en motion som väckts i anslutning till revisorernas förslag. Utskottet finner förslagen intressanta men konstaterar att den pågående utvecklingen innebär att flera av de av revisorerna påpekade förhållandena är föremål för studier. I vissa fall är också åtgärder, vilka ligger i linje med revisorernas förslag, under genomförande. Enligt utskottets uppfattning finns det mot denna bakgrund inte anledning för riksdagen att för närvarande göra något tillkännagivande till regeringen. Samtliga yrkanden besvaras.
Riksdagens revisorers förslag I Förslag till riksdagen 1995/96:RR12 föreslår Riksdagens revisorer 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna har anfört om budgetering och redovisning av resultat, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna har anfört om omprövning, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna har anfört om konsekvenser av medlemskapet i EU, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna har anfört om riksdagens delaktighet samt 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna har anfört om behovet av lättillgänglig information.
Motionen 1996/97:U5 av Jan Bergqvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att någon omprövning av Sveriges medlemskap i Europarådet inte bör ske.
Utskottet
Sammanfattning av revisorernas förslag
Bakgrund Utrikesutskottet har inom ramen för sitt arbete med uppföljning och utvärdering genomfört en preliminär kartläggning av i vilka organisationer Sverige är medlem. Mot bakgrund av denna har utskottet föreslagit en granskning av Sveriges medlemskap i internationella mellanstatliga organisationer. Riksdagens revisorer presenterar i Förslag till riksdagen 1995/96:RR12 sin granskning och de förslag som denna granskning föranlett. Revisorerna anser att det svenska deltagandet i internationella mellanstatliga organisationer behöver uppmärksammas, analyseras och regelbundet ifrågasättas.
Mellanstatliga organisationer Revisorernas granskning behandlar Sveriges medlemskap i internationella mellanstatliga organisationer. Med en internationell organisation avses, enligt de internationella organisationernas union (Union of International Associations), en organisation som uppfyller följande krav: * Organisationens syfte skall ha internationell karaktär och organisationen skall ha för avsikt att ha verksamhet som berör minst tre länder. * Medlemskap måste vara öppet för var och en inom organisationens verksamhetsområde. * Tjänstemän eller förtroendemän bör representera de olika medlemsländerna. Om antalet medlemsländer överstiger antalet platser på någon nivå i organisationen bör ett rotationssystem användas. * Organisationens stadga måste innehålla bestämmelser om val av beslutande organ. Ett permanent säte måste finnas. * Minst tre länder måste bidra till finansieringen. Det får inte finnas något vinstsyfte för medlemmarnas räkning. * Organisationen måste ha egen verksamhet. * Bevis på aktuella aktiviteter måste finnas tillgängliga. För att en organisation skall anses vara en mellanstatlig organisation måste den också, förutom vad som fordras för en internationell organisation, uppfylla kravet att ha bildats genom en överenskommelse mellan regeringarna i minst tre stater. Sådana organisationer brukar benämnas IGO:er (Inter-Governmental Organizations). De internationella organisationer som inte är mellanstatliga har beteckningen NGO:er (Non-Governmental Organizations).
Genomförandet av revisorernas granskning Riksdagens revisorers granskning har avgränsats till att främst avse följande frågor: * I vilka internationella mellanstatliga organisationer är Sverige medlem? * Vilka är motiven för deltagande i olika organisationer och i vilken utsträckning omprövas medlemskap? * Vad innebär arbetet i olika internationella organisationer och vilken aktivitetsnivå upprätthålls? * Hur är arbetet inom Sverige fördelat och samordnat? * Vilka typer av insatser är det fråga om? Vad får Sverige i utbyte av sitt medlemskap? * Hur har arbetet följts upp och utvärderats? * Hur har Sveriges inträde i Europeiska unionen (EU) påverkat deltagandet i internationella mellanstatliga organisationer? * Vilka möjligheter har riksdagen att ta ställning till det svenska arbetet i internationella mellanstatliga organisationer? För att få en översiktlig bild av Sveriges deltagande i internationella mellanstatliga organisationer genomförde revisorerna en enkät med departementen om Sveriges engagemang i sådana organisationer inom deras respektive ansvarsområde. Enkäten tillställdes expeditionscheferna i Regeringskansliet i juni 1995. Revisorerna har också svarat för genomförandet av fördjupade studier av det svenska deltagandet i fem organisationer: FN:s sjöfartsorganisation (IMO; International Maritime Organization), Helsingforskommissionen (Helcom), Europeiska patentorganisationen (EPO; European Patent Organization), Europeiska utvecklingsbanken (EBRD; European Bank of Reconstruction and Development) och EU:s utbildningsprogram Sokrates. Revisorerna har dessutom anordnat ett seminarium för att inhämta synpunkter. I seminariet deltog ledamöter och tjänstemän från utrikesutskottet och jordbruksutskottet, representanter för Utrikesdepartementet, Kommunikationsdepartementet, Finansdepartementet, Jordbruksdepartementet, Förvaltningspolitiska kommissionen och Statskontoret.
Sammanfattning av revisorernas granskning
Sveriges engagemang i internationella mellanstatliga organisationer Internationaliseringen har haft betydande återverkningar på stora delar av den statliga förvaltningen. Vad som tidigare varit frågor av i huvudsak nationell karaktär har successivt utvecklats till att bli frågor för över- eller mellanstatliga beslutsorgan. Medlemskap och aktivt deltagande i internationella mellanstatliga organisationer har ansetts vara ett sätt för Sverige att tillvarata landets intressen. Det svenska engagemanget i internationella mellanstatliga organisationer har därför vuxit snabbt under senare år. Sverige är ett av de länder i världen som innehar medlemskap i flest sådana organisationer. Något entydigt svar på frågan i exakt hur många organisationer Sverige är medlem finns dock inte. Olika kartläggningar av det internationella engagemanget ger olika resultat beroende på vilka avgränsningar som görs. Revisorerna betonar att inte heller deras undersökning nödvändigtvis behöver ge någon fullständig bild av Sveriges mellanstatliga engagemang. I enkätsvaren till revisorerna har departementen lämnat uppgifter om 190 organisationer och urskiljbara verksamheter inom organisationer. OECD:s, Europarådets och Nordiska rådets kulturverksamheter är exempel på ?urskiljbara verksamheter?. Antalet organisationer i enkätsvaren överensstämmer ganska väl med resultatet av den preliminära kartläggning som utrikesutskottet tidigare genomfört. Utrikesdepartementet, Kommunikationsdepartementet och Jordbruksdepartementet är de tre departement som, enligt enkätsvaren, har huvudansvaret för det svenska deltagandet i flest organisationer.
Insatser och utbyte Granskningen visar att i de flesta av de organisationer som beskrivs i revisorernas enkät har Sverige blivit medlem då organisationen bildades. Motivet för medlemskap är i allmänhet liktydigt med organisationens ändamål. För de allra flesta organisationer anges att de motiv som gällde vid inträdet i organisationen fortfarande gäller. Departementen har endast i två fall angivit att motiv och ändamål har ändrats. Endast undantagsvis har formella utvärderingar genomförts. Sverige har i enstaka fall utträtt ur internationella mellanstatliga organisationer. Revisorerna visar också att det inte finns någon samlad uppfattning om hur stora obligatoriska avgifter och frivilliga bidrag som varje år utbetalas till internationella organisationer. Av revisorernas enkät till departementen framgår att utgifter för medlemskap i internationella mellanstatliga organisationer uppgick till omkring 5 miljarder kronor för 1994. Drygt 2 miljarder utgörs av frivilliga bidrag. I beloppen ingår kostnaderna för fredsbevarande operationer och för svenskt deltagande i flygsäkerhetsmyndigheten Joint Aviation Authority, som betalas av Luftfartsverket. I enkäten har årliga obligatoriska och frivilliga bidrag efterfrågats. De obligatoriska avgifterna är beroende av vilka organisationer Sverige är med i, medan de frivilliga bidragen kan variera vid oförändrat medlemskap. De totala kostnaderna för deltagandet har inte efterfrågats. Exempelvis har inte rese- och traktamentskostnader och kostnader för förlorad arbetstid i Sverige kartlagts. Inte heller har de ersättningar Sverige i vissa fall erhåller från de internationella organisationerna kartlagts. Till de belopp som revisorerna redovisar kommer inbetalningar enligt kvoter, avtal om kapitalpåfyllnad etc. Utöver direkta inbetalningar kommer vissa garantiåtaganden. Av revisorernas granskning framgår att Sverige i mellanstatliga organisationer representeras såväl av regeringsledamöter och departementstjänstemän som av företrädare för myndigheter, statliga bolag eller intresseorganisationer. I vissa fall har ansvaret delegerats från departementen till myndigheter eller bolag. I det mellanstatliga samarbetet deltar också parlamentariker. Det gäller framför allt i Nordiska rådet, Europarådet, Förenta nationerna (FN) och olika FN-organ samt Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE). Inom Utrikesdepartementet har riktlinjer för ekonomisk styrning av internationella organisationer utarbetats. Den som företräder regeringen vid förhandlingar med en större internationell organisation till vilken bidrag lämnats ur statsbudgeten skall, enligt dessa riktlinjer, verka för att organisationen tillämpar de principer för ekonomisk redovisning som fastställts för organisationerna i FN-systemet (United Nations System Accounting Standards). Svenska representanter bör vidare verka för att organisationens externa revision bedrivs enligt de principer (Auditing Standards) som fastslagits av Intosai (International Organization of Supreme Audit Institutions). Avvikelser från riktlinjerna uppges dock ibland vara oundvikliga. Av revisorernas enkät framgår att riktlinjerna ännu inte haft någon större effekt för den ekonomiska styrningen av organisationerna. Många FN-organ följer de principer för ekonomisk redovisning som fastställts för organisationerna inom FN-systemet. Några organisationer, t.ex. Europarådet, uppges ha egna principer. Det stora flertalet enkätsvar till revisorerna utvisar dock att organisationerna inte tillämpar de principer för ekonomisk redovisning som fastställts för FN-systemets organisationer, eller att det är oklart om organisationerna gör det eller inte. Revisorerna menar att det kan finnas två anledningar till att regeringens riktlinjer ännu inte har haft någon större effekt: det kan bero på att det svenska inflytandet i organisationerna är litet eller på att de svenska deltagarna inte har tillmätt riktlinjerna någon särskilt stor betydelse.
Uppföljning och utvärdering, redovisning till riksdagen Av den granskning som revisorerna redovisar framgår att Sverige endast undantagsvis har gjort egna utvärderingar av deltagandet i internationella mellanstatliga organisationer. De utvärderingar som gjorts har vanligen resulterat i bedömningen att Sveriges medlemskap i en bestämd organisation är väl motiverat och att de medel som Sverige anslår används på från svensk synpunkt värdefulla aktiviteter. I några fall har utvärderingen föranlett organisatoriska förändringar i organisationen eller beträffande det svenska deltagandet. I enkätsvaren till revisorerna redovisas också några utvärderingar som gjorts inom organisationerna. Revisorerna karaktäriserar den skriftliga informationen till riksdagen om arbetet i internationella mellanstatliga organisationer som knapphändig. Informationen har i huvudsak varit deskriptiv och främst gällt aktiviteter som redan har genomförts. Endast i liten utsträckning har de överväganden som gjorts eller skall göras inom ramen för det mellanstatliga samarbetet redovisats för riksdagen. Enligt revisorerna kan detta bl.a. förklaras av tidsförskjutningar mellan den svenska budgetprocessen och de beslutsprocesser som rör Sveriges åtaganden i de internationella mellanstatliga organisationerna. Riksdagen får kontinuerlig information om arbetet i internationella mellanstatliga organisationer på olika sätt. Revisorerna beskriver t.ex. hur regeringen i 1995 års budgetproposition redovisade Sveriges internationella engagemang i respektive departements bilaga. Revisorerna nämner också den årliga berättelsen till riksdagen om verksamheten i Nordiska rådets svenska delegation, den årliga redogörelsen till riksdagen från Sveriges delegation i Europarådets parlamentariska församling och regeringens skrivelse med en redogörelse för verksamheten i Europarådets ministerkommitté. Därtill omtalas regeringens årliga redogörelse för verksamheten i Europeiska unionen och regeringens skrivelse om verksamheten i OSSE samt regeringens skrivelse 1995/96:40 FN inför framtiden. Revisorerna uppmärksammar också hur regeringen tidigare, genom skriften Fakta om svenskt bistånd, som ingått som en underbilaga till budgetpropositionen, har redogjort för det svenska biståndet. För budgetåren 1993/94 och 1994/95 har i stället årsberättelserna Svenskt bistånd respektive Sveriges utvecklingssamarbete upprättats inom UD. Förändringen innebär - enligt revisorerna - att riksdagen inte längre tillställs lika utförliga redogörelser för det svenska biståndet som tidigare. Vid sidan av skriftliga redogörelser får riksdagen information genom den årliga s.k. utrikesdeklarationen och genom muntliga redovisningar av tjänstemän till berörda utskott eller ledamöter. Ledamöter av riksdagens utskott kan också få information genom kolleger som deltar som ledamöter i olika internationella sammanslutningar. Revisorerna påpekar att även om riksdagen inte har begärt ytterligare formella redogörelser för arbetet i internationella mellanstatliga organisationer från regeringen, har man välkomnat sådana redogörelser.
Förändringar till följd av Sveriges medlemskap i EU Revisorernas granskning har även gällt frågan om - och i så fall hur - de nya samverkansformerna till följd av det svenska EU-medlemskapet påverkar medlemskap och arbete i de internationella mellanstatliga organisationer i vilka Sverige är medlem. För den övervägande delen av fallen kan man av departementens enkätsvar utläsa att EU-medlemskapet inte har påverkat Sveriges deltagande i organisationen. Samtidigt redovisas relativt många exempel på att deltagandet faktiskt har påverkats av medlemskapet i EU. Beträffande det nordiska samarbetet i Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet anges i enkätsvaren att Sveriges deltagande sannolikt kommer att påverkas av medlemskapet i EU. I ännu högre grad förefaller EU-medlemskapet ha påverkat arbetssättet i de internationella mellanstatliga organisationerna. I enkätsvaren finns exempel på att medlemskapet i EU har inneburit att Sverige blivit medlem i internationella organisationer som man tidigare inte var medlem i eller där man tidigare bara var observatör. Även innebörden av medlemskapet i en organisation kan ha ändrats till följd av medlemskapet i EU. Vidare ges exempel på att möjligheten att lämna organisationen har begränsats. Revisorernas enkät ger också exempel på att Sverige minskat sitt engagemang i organisationen, att samarbetsformerna har förändrats eller att deltagandet har påverkats av att Norge inte är med i EU. Andra exempel är att arbetet i organisationen betraktas på ett annat sätt än tidigare, att finansieringsformerna har förändrats eller att Sverige representeras av departement i stället för som tidigare av myndigheter.
Att förvalta det internationella Revisorerna har också behandlat frågan vad det alltmer omfattande och intensifierade arbetet i internationella mellanstatliga organisationer betyder för den svenska statsförvaltningen och då specifikt för riksdagens och regeringens möjligheter att styra och för relationerna mellan riksdag, regering och myndigheter. Arbetet i internationella mellanstatliga organisationer förutsätter nationella ställningstaganden i en rad frågor. De som representerar Sverige i en mellanstatlig organisation vill inte inför representanter från andra länder framstå som inbördes oense eller motsägelsefulla. Revisorernas granskning visar att man i Sverige lägger ned mycket arbete på att förbereda sammankomster i internationella mellanstatliga organisationer. I förberedelsearbetet deltar inte bara företrädare för regeringen och statliga myndigheter utan också bl.a. intresseorganisationer. Vikten av att finna en svensk ståndpunkt i internationella organisationer har tidigare berörts av Statskontoret i en undersökning om EU-medlem-skapets effekter på svensk statsförvaltning. Undersökningen visar att myndighetstjänstemän som deltar i EU-organens arbete ofta får enbart muntliga direktiv. Statskontoret rekommenderar att formkraven skärps genom skriftliga instruktioner och rutinmässig återrapportering, vilket skulle öka regeringens styrmöjligheter. Regeringen skulle bl.a. lättare kunna följa Sveriges och andra länders ståndpunkter under ett ärendes gång. Arbetet i internationella mellanstatliga och överstatliga organisationer innebär att regler av olika slag utformas och fastställs på tre olika nivåer: nationell, europeisk och global nivå. Enligt revisorerna får det betydelse för den offentliga förvaltningens arbete i Sverige. Den svenska förvaltningsstrukturen har emellertid hittills i allt väsentligt varit uppbyggd med utgångspunkt i nationella behov. Revisorernas granskning indikerar att ett vidgat deltagande i internationella mellanstatliga organisationer leder till att den centrala statsförvaltningen - och dess förmåga att skapa och förmedla svenska ståndpunkter - blir mer betydelsefull än tidigare. Frågor som tidigare har handlagts av statliga myndigheter blir i högre grad frågor för Regeringskansliet. Behovet av ett kontinuerligt informationsutbyte mellan departement och myndigheter leder till att den informella styrningen ökar, enligt revisorerna. Myndigheternas traditionella självständighet minskar när gränserna mellan departement och myndigheter suddas ut. Samtidigt skapas kontaktnät kring de internationella mellanstatliga organisationerna. Dessa avser inte bara kontakter mellan departement och myndigheter utan innefattar också privata företag och intresseorganisationer av olika slag. De följer inte nödvändigtvis nationsgränserna utan kan innefatta både svenska och utländska deltagare. Revisorerna anser att svenska tjänstemäns och politikers förmåga att förstå hur internationella mellanstatliga organisationer arbetar och inbördes samspelar är avgörande för Sveriges möjligheter att tillgodose sina egna intressen och driva bestämda uppfattningar. Om insikter i det internationella samarbetets villkor är begränsade hos tjänstemännen och politikerna finns det en risk för att det internationella arbetet kommer att skötas av en liten grupp tjänstemän som specialiserat sig på olika organisationer.
Revisorernas överväganden och förslag Revisorernas granskning har sammanfattningsvis utvisat att Sverige tillhör de stater som är mest engagerade i internationella mellanstatliga organisationer. Engagemanget har utvecklats och utvidgats under en lång följd av år och det förefaller ha ökat till följd av Sveriges medlemskap i EU. De svenska bidragen uppgår till mer än fem miljarder kronor per år. Motiven för medlemskap har sällan ändrats. Bara i undantagsfall har det internationella samarbetet utvärderats genom formella analyser av vilka kostnader och intäkter som är förknippade med Sveriges medlemskap. Vidare har granskningen visat att riksdagen får knapphändig information om pågående arbete i internationella mellanstatliga organisationer. Det svenska EU-medlemskapet har på olika sätt påverkat medlemskapet i internationella mellanstatliga organisationer. Granskningen har också påvisat behovet av att en svensk ståndpunkt formuleras i det internationella mellanstatliga samarbetet och att tjänstemän och politiker har insikter i hur det internationella samarbetet bedrivs och kan påverkas. De överväganden och förslag som revisorerna har redovisat mot bakgrund av sin granskning sammanfattas i detta avsnitt.
Budgetering och redovisning av resultat (yrkande 1) Revisorernas granskning har visat att kartläggningar av Sveriges deltagande i internationella mellanstatliga organisationer kan ge olika resultat. Något entydigt svar på frågan i hur många internationella mellanstatliga organisationer Sverige är medlem finns därför inte. Sammanställningar över i hur många organisationer Sverige är medlem, hur många organisationer respektive departement har ansvar för och ungefär vilka belopp som direkt betalas för medlemskapet, ger därför endast en allmän bild av omfattningen av det svenska engagemanget. Revisorerna anser att sådana sammanställningar ger begränsad information. Om de är ofullständiga och t.ex. saknar uppgifter om kostnaderna i Sverige för medlemskap finns risk för att de blir vilseledande. Trots att sammanställningarna kan förefalla mycket exakta ger de inte tillräcklig information för att kunna tjäna som underlag för bedömningar av värdet av svenskt medlemskap i internationella mellanstatliga organisationer. Enligt revisorernas uppfattning bör det svenska arbetet i internationella mellanstatliga organisationer så långt möjligt betraktas som en del av den statliga verksamheten och styras på samma sätt som andra delar av denna verksamhet. Samma krav på produktivitetsutveckling, budgetering och resultatredovisning som gäller för statliga myndigheter bör således även gälla för det svenska arbetet i internationella mellanstatliga organisationer. Revisorerna menar att deltagandet i internationella mellanstatliga organisationers arbete är en särskild uppgift för statliga myndigheter och därför kan betraktas som en speciell verksamhetsgren. Sådant arbete bör enligt revisorernas mening särredovisas i myndigheternas anslagsframställningar och i regeringens budgetförslag. Sådana särskilda redovisningar för arbetet i internationella mellanstatliga organisationer skulle tydliggöra det internationella arbetet. Riksdagen skulle därmed få underlag för egna ställningstaganden. Revisorerna menar att det inte behöver betyda att varje organisation måste tilldelas ett eget anslag. Utgifterna för arbetet i organisationerna skulle mycket väl kunna fördelas på flera olika verksamhetsområden. Revisorerna utgår därför från att regeringen tar initiativ till de förändringar av redovisningen som fordras för att riksdagen genom budgetprocessen skall få en bättre överblick över det svenska arbetet i internationella mellanstatliga organisationer. Revisorerna menar att myndigheterna även i sina årsredovisningar bör särredovisa kostnaderna och resultatet för sin internationella verksamhet. Denna del av resultatredovisningen bör granskas av Riksrevisionsverket på samma sätt som redogörelser för andra verksamhetsgrenar. Från och med budgetåret 1995/96 skall departementens årsredovisningar även innehålla en resultatredovisning. Revisorerna förutsätter i sitt förslag att departementen i dessa kommer att redovisa vilka utgifter man har haft för internationellt samarbete och hur värdet av detta samarbete bedöms. Enligt revisorernas bedömning bör myndigheternas och departementens resultatredovisningar tillsammans kunna ge en bild av hur arbetet i internationella mellanstatliga organisationer har bedrivits och vad det har kostat. Revisorerna föreslår att resultatredovisningarna 1997 får utgöra underlag för en redogörelse till riksdagen för arbetet i internationella mellanstatliga organisationer. Revisorerna förutsätter att regeringen samtidigt redovisar ställningstaganden till engagemangets omfattning i enskilda fall och till principiella frågor som rör svenskt deltagande i internationella mellanstatliga organisationer. För radikala omprövningar av medlemskapet i enskilda fall behövs dock enligt revisorernas bedömning mer inträngande studier av arbetet i bestämda organisationer som underlag.
Omprövning (yrkande 2) Revisorernas granskning visar att Sverige i allt väsentligt behåller sitt medlemskap i de organisationer man en gång beslutat sig för att delta i. Det tycks inte finnas något system för att ompröva - och verkligen ifrågasätta - det svenska deltagandet. Liksom vad gäller annan statlig verksamhet bör värdet av att Sverige är medlem i bestämda internationella mellanstatliga organisationer enligt revisorernas mening regelmässigt omprövas. Frågan om det svenska arbetets inriktning och omfattning bör då prövas, liksom Sveriges finansiella åtaganden. Särskilt gäller det i de fall då Sverige har varit medlem under lång tid, betydande statliga anslag beviljas och resultatredovisningen har varit ofullständig eller bristfällig. Det gäller också för organisationer där det knappast är aktuellt att ifrågasätta Sveriges medlemskap, såsom FN, OECD eller Nordiska rådet. I dessa fall handlar det om att ompröva formerna för och omfattningen av deltagandet samt inriktningen av organisationens verksamhet. I andra organisationer kan det, enligt revisorerna, vara motiverat att ifrågasätta medlemskapet som sådant. Revisorerna menar att de utvärderingar som görs av myndigheter och departement behöver kompletteras med mer oberoende bedömningar, eftersom det är naturligt att utvärderingar som genomförs av dem som själva deltar i arbetet i en organisation präglas av deltagarnas speciella erfarenheter och intressen. Det finns därför risk för att sådana utvärderingar inte ger någon tydlig information till den som inte själv är insatt i arbetet i en speciell organisation. Särskilt i de fall större förändringar av det svenska deltagandet kan vara aktuella eller inför nya avtal om kapitalinsatser och garantiåtaganden finns det enligt revisorerna behov av kompletterande oberoende bedömningar till de utvärderingar som myndigheter och departement gör. Revisorerna anser att regeringen årligen bör föranstalta om ett antal omprövningar av deltagandet i internationella mellanstatliga organisationer. En omprövning av Sveriges medlemskap i en internationell mellanstatlig organisation kan göras efter olika kriterier. Revisorerna anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till hur en systematisk omprövning av medlemskapet i internationella mellanstatliga organisationer skulle kunna utformas.
Konsekvenser av medlemskapet i EU (yrkande 3) Revisorernas granskning visar att medlemskapet i internationella mellanstatliga organisationer på olika sätt har påverkats av Sveriges medlemskap i EU. Av enkätsvaren kan det, enligt revisorerna, vara svårt att härleda någon entydig tendens, men det finns flera exempel på att Sveriges handlingsfrihet har reducerats som en följd av EU-medlemskapet. Sverige är numera obligatorisk medlem i ett antal organisationer. I flera organisationer framför EU en gemensam ståndpunkt, som medlemsstaterna i förväg kommit överens om. Sverige deltar då i de internationella organisationernas arbete inte i första hand som enskild nation utan i egenskap av EU-medlem. Enligt revisorernas bedömning är dock frågan om hur Sveriges deltagande i internationella mellanstatliga organisationer har påverkats av medlemskapet i EU - och vilka konsekvenser det får för det svenska arbetet - otillräckligt belyst. Frågan har inte behandlats i Statskontorets utvärdering av EU- medlemskapets effekter för svensk statsförvaltning, men passar enligt revisorernas bedömning väl in i Förvaltningspolitiska kommissionens arbete. Revisorernas förslag innebär att regeringen ges i uppdrag att genom Förvaltningspolitiska kommissionen eller på annat sätt utreda frågan om hur medlemskapet i EU har påverkat det svenska arbetet i internationella mellanstatliga organisationer. Riksdagen bör informeras om resultatet av detta arbete.
Riksdagens delaktighet (yrkande 4) I revisorernas granskning har riksdagen inte framställts som särskilt aktiv i det internationella mellanstatliga arbetet. Sveriges internationella engagemang sägs ha inverkat inte bara på statsförvaltningens uppgifter utan också på förhållandet mellan departement och myndigheter. Allt flera frågor tas om hand genom samarbete mellan olika myndigheter, mellan departement och myndigheter eller i Regeringskansliet. Revisorerna visar att frågor som tidigare hanterades av myndigheter har flyttats till departementen. Gränsdragningen mellan departements- och myndighetsuppgifter har blivit alltmer oklar. Enligt revisorerna har departementens informella styrning av myndigheterna ökat. Sveriges internationella engagemang förefaller ha resulterat i att inflytandet över betydelsefulla verksamheter har förskjutits från riksdagen till regeringen och till tjänstemän snarare än politiker. Tjänstemännens inflytande kan ha ökat på de folkvalda politikernas bekostnad. Samtidigt vidgas de internationella organisationernas inflytande över svenska förhållanden. Det har också visat sig att det blir allt viktigare att det finns en uttalad svensk ståndpunkt i de frågor som kommer upp till avgörande i internationella sammanhang. Revisorerna anser att riksdagen kan utöva ett väsentligt inflytande över arbetet i internationella mellanstatliga organisationer genom ställningstaganden till medlemskapet som sådant och till de resultatredovisningar som revisorerna förutsatt att regeringen kommer att lämna. Riksdagen behöver också ges möjligheter att påverka de svenska ståndpunkterna och besluten i de internationella mellanstatliga organisationerna. Berörda utskott behöver informeras om arbetet i organisationerna på ett så tidigt stadium att beslut och ståndpunkter verkligen kan påverkas. För detta behöver man mer information om arbetsformerna i olika organisationer. Sådan information skulle t.ex. kunna omfatta uppgifter om hur budgetprocesserna ser ut, när avtal löper ut och hur långt arbetet med regler av olika slag har nått. Frågan hur riksdagen skall informeras om pågående arbete i internationella mellanstatliga organisationer har emellertid inget givet svar. Revisorerna pekar på den beredningsordning som har utvecklats för EG/EU-frågor och menar att den bör kunna vara vägledande även när det gäller frågor som rör arbetet i internationella mellanstatliga organisationer. Statskontoret har tidigare rekommenderat skriftliga instruktioner till dem som utses att representera Sverige i EU samt rutinmässig återrapportering från tjänstemännen till regeringen. Sådana skärpta formkrav gör det lättare för regeringen att styra arbetet och förbättrar regeringens möjligheter att följa verksamheten. Revisorerna menar att arbetet i internationella mellanstatliga organisationer bör dokumenteras på motsvarande sätt. Det skulle öka riksdagens möjligheter till insyn i organisationernas arbete. Både utrikesutskottet och övriga utskott bör ges möjlighet att följa det internationella arbetet på ett sådant sätt att de kan ta till vara tillfällen att påverka arbetets inriktning. Den översyn av statsförvaltningens förhandlings- och beredningsstruktur som Statskontoret har föreslagit bör inte begränsas till endast EU-frågor utan även innefatta arbetet i internationella mellanstatliga organisationer. Det är väsentligt att riksdagens möjligheter att påverka det internationella arbetet beaktas i en sådan översyn, menar revisorerna. Revisorerna föreslår att regeringen prövar olika former för att öka riksdagens möjligheter att påverka förestående avgöranden i internationella mellanstatliga organisationer. Hur riksdagens inflytande över svenska samhällsförhållanden över huvud taget har påverkats av den ökade internationaliseringen behöver enligt revisorernas mening belysas närmare. Revisorerna efterlyser därför en redogörelse för förhållandet mellan riksdag, regering, förvaltningsmyndigheter och internationella mellanstatliga organisationer. Den frågan bör bli föremål för en särskild utredning.
Behov av lättillgänglig information (yrkande 5) Av det tidigare har framgått att revisorerna förordar att regeringen i väsentliga avseenden utvecklar den information om arbetet i internationella mellanstatliga organisationer som lämnas till riksdagen. Revisorerna menar att riksdagen måste ges goda förutsättningar att - genom frågor, motioner eller på annat sätt - reagera på speciella händelser eller förhållanden som rör arbetet i dessa organisationer. Samlade uppgifter om internationella mellanstatliga organisationer som t.ex. finns i Yearbook of International Organizations eller liknande publikationer ger inte den direkta och lättillgängliga information om specifikt svenska förhållanden som riksdagens ledamöter skulle behöva. Revisorerna anser att riksdagens arbete skulle underlättas om man kontinuerligt hade tillgång till konkreta uppgifter om det svenska engagemanget i internationella mellanstatliga organisationer. Revisorerna föreslår därför att uppgifter om sådana organisationer sammanförs i ett datorbaserat register som även görs tillgängligt för andra användare. En databas över internationella mellanstatliga organisationer där Sverige är medlem eller på annat sätt engagerat skulle kunna innehålla uppgifter om organisationens syfte, om vilket departement som är närmast ansvarigt, vilken myndighet som representerar Sverige i organisationen, om Sveriges ekonomiska bidrag med flera uppgifter. Den skulle också kunna innehålla uppgifter från den dokumentation kring aktuella frågor som revisorerna efterfrågat ovan. Ett datorbaserat register skulle ge riksdagens ledamöter möjligheter att på ett översiktligt sätt informera sig om arbetet i internationella mellanstatliga organisationer. De skulle få underlag för att på eget initiativ ta fram utförligare information som utgångspunkt för frågor till regeringen och förslag till riksdagen. Revisorerna anser det vara angeläget att olika vägar prövas för att öka politikers och medborgares insikt i hur internationellt arbete bedrivs och hur det kan påverkas. Genom att göra informationen om Sveriges medlemskap och arbete i internationella mellanstatliga organisationer mer lättillgänglig kan statsmakterna skapa förutsättningar för ett vidgat intresse för internationella frågor. Sådan information förbättrar också förutsättningarna för att svenska ståndpunkter kan formuleras efter offentlig debatt och beslut av riksdagen.
Revision Revisorerna behandlar också frågan om extern revision av Regeringskansliet och de utbetalningar som sker direkt från departementen. En betydande del av de utbetalningar regeringen beslutar om avser åtaganden inom ramen för det mellanstatliga samarbetet. Vikten av att utbetalningar till internationella mellanstatliga organisationer blir föremål för extern revision understryks av Riksdagens revisorer, som på grund av då pågående utredningsarbete i frågan dock inte lade fram något särskilt förslag i detta avseende. Sedan riksdagsrevisorerna presenterat sitt förslag har extern revision upphandlats.
Sammanfattning av motionen I den enskilda motionen U5 (s) anförs att Sveriges medlemskap i Europarådet inte bör omprövas. I samband med revisorernas överväganden och förslag om omprövning görs en uppräkning av sådana mellanstatliga organisationer där det, enligt revisorerna, knappast är aktuellt att ifrågasätta Sveriges medlemskap. I uppräkningen nämns FN, OECD och Nordiska rådet. Motionärerna anser att Europarådets arbete är av fundamental betydelse för utvecklingen i hela Europa och att ingen annan organisation kan ersätta Europarådet. Sveriges medlemskap i Europarådet är av sådan dignitet att organisationen borde ha varit med i revisorernas uppräkning enligt motionärerna, som också menar att det skulle väcka utomordentligt stort uppseende om Sveriges riksdag skulle fatta beslut som innebär ett ifrågasättande av medlemskapet i Europarådet. Enligt motionärerna kan revisorernas förslag att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna anfört om omprövning därför endast tillstyrkas under förutsättning av att Sveriges medlemskap i Europarådet inte omprövas.
Utskottets överväganden Inom ramen för arbetet med uppföljning och utvärdering inom sitt beredningsområde har utrikesutskottet i skilda sammanhang funnit anledning att intressera sig för olika aspekter av svenskt medlemskap i mellanstatliga organisationer. Efter interna diskussioner under riksmötet 1992/93 genomförde utskottet en egen pilotstudie på detta tema. På basis av vunna erfarenheter hemställde utskottet om Riksdagens revisorers bistånd med en mera omfattande granskning av förhållandena på området. Resultatet av den av revisorerna genomförda studien redovisas i Riksdagens revisorers förslag 1995/96:RR12 angående Sveriges deltagande i internationella mellanstatliga organisationer, som ligger till grund för föreliggande betänkande. Utskottets initiativ, som tidsmässigt föregått en rad andra studier men även åtgärder på statsbudgetens område, synes, bl.a. av åberopningar att döma, ha haft viss betydelse för den följande utvecklingen inom Sverige. Internationellt finns få jämförbara utvärderingar. Utskottet har erfarit att det under slutet av 1997 förekom kontakter mellan Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) och Statskontoret om förutsättningarna för vidare studier av Sveriges medlemskap i mellanstatliga organisationer. Statskontoret har på grundval härav genomfört en förstudie angående formerna för och omfattningen av det svenska engagemanget i mellanstatliga organisationer, vilken för närvarande är föremål för överväganden inom Regeringskansliet. Den pågående utvecklingen innebär att flera av de av revisorerna påpekade förhållandena är föremål för studier. I vissa fall är också åtgärder, vilka ligger i linje med revisorernas förslag, under genomförande. Enligt utskottets uppfattning finns det mot denna bakgrund skäl för riksdagen att anstå med mera långtgående ställningstaganden.
Budgetering, redovisning m.m. Revisorerna utgår från perspektivet att det svenska arbetet i mellanstatliga organisationer så långt möjligt bör betraktas som en del av den statliga verksamheten och styras på samma sätt som andra delar av denna verksamhet. Sedvanliga krav på produktivitetsutveckling, budgetering och resultatredovisning bör således gälla även för det svenska arbetet i mellanstatliga organisationer. I revisorernas förslag rörande budgetering och redovisning efterlyses en mer utförlig information till riksdagen om det internationella samarbetets kostnader och resultat. Revisorerna föreslår att det av departementens och myndigheternas års- och resultatredovisningar skall framgå vilka utgifter man har haft för internationellt samarbete och hur värdet av samarbetet bedöms. Enligt förslaget bör regeringen ta sådana initiativ att riksdagen genom budgetprocessen får en överblick över Sveriges arbete i mellanstatliga organisationer (yrkande 1). De framförda förslagen är ur många synpunkter beaktansvärda. Samtidigt finns det skäl att ifrågasätta om det av revisorerna anlagda perspektivet är helt adekvat utan betydande kvalifikationer. I motsats till vad som gäller för flertalet andra former av statlig verksamhet har statsmakterna i den internationella miljö det här är fråga om betydligt mindre möjligheter att utöva inflytande och kontroll. Ofta handlar Sveriges engagemang i diverse organisationer mera om att med långsiktiga insatser bidra till konstruktiva processer än om att uppnå lätt verifierbara resultat. Detta sätter naturligen gränser för exempelvis de krav på styrning och produktivitetsutveckling som kan ställas på det svenska arbetet i mellanstatliga organisationer. I de fall det dessutom rör sig om organisationer av politisk karaktär framträder även andra begränsningar i det huvudsakligen förvaltningsorienterade synsätt som revisorerna anlägger. Övervägandena i det följande bör ses mot denna bakgrund. Utskottet delar revisorernas uppfattning om det angelägna i att uppgifter om Sveriges åtaganden i mellanstatliga organisationer redovisas och att en rättvisande bild av kostnader och resultat därvid presenteras. Det borde i princip vara möjligt att i myndigheternas budgetunderlag och i regeringens budgetförslag avläsa kostnaderna för - och få en uppfattning om värdet av - deltagandet i mellanstatliga organisationers arbete. Samtidigt kan det konstateras att budgetpropositionerna under senare år i ökande utsträckning innehållit redovisningar under respektive utgiftsområde av Sveriges engagemang i mellanstatliga organisationer. Utskottet förutsätter att en utveckling i denna riktning fortsätter. Frågan om myndigheternas och Regeringskansliets årsredovisning m.m. regleras i förordning (1996:882) om myndigheters årsredovisning m.m. Av 5 § i nämnda förordning framgår att en årsredovisning bl.a. skall omfatta en resultatredovisning. Regeringskansliet fick en ny organisation från den 1 januari 1997 genom förordningen (1996:1515) med instruktion för Regeringskansliet. Enligt 45 § i denna skall också Regeringskansliet tillämpa de ekonomiadministrativa bestämmelser som gäller för myndigheter under regeringen, om regeringen inte beslutar något annat. Regeringskansliet skall dock inte lämna resultatredovisning enligt förordningen (1996:882) om myndigheters årsredovisning m.m. Det finns inte anledning att räkna med annat än att myndigheterna och Regeringskansliet tillämpar bestämmelserna om års- och resultatredovisningar samt om Riksrevisionsverkets roll m.m. i den utsträckning som förordningen (1996:882) om myndigheters årsredovisning m.m. föreskriver. Det borde kunna förutsättas att myndigheterna och Regeringskansliet i dessa sammanhang och på ett ändamålsenligt sätt redovisar kostnader och resultat av engagemanget i mellanstatliga organisationer. Riksdagen får av regeringen regelbundet, oftast årligen, redogörelser för arbetet i vissa mellanstatliga organisationer, bl.a. Europarådets ministerkommitté, Nordiska rådet och OSSE. Dessa ger främst en uppfattning om det politiska värdet av Sveriges deltagande i respektive organisation men innehåller inte sällan också bedömningar av ekonomisk och administrativ karaktär. Ett intryck är att Sverige i dessa och liknande organisationer strävar mindre efter att uppnå omedelbara och lättverifierbara resultat och mer efter att bidra till långsiktigt betydelsefulla, konstruktiva processer. Vad gäller exempelvis Nordiska rådet kan också konstateras att, bl.a. till följd av svenska insatser, framgång nåtts i strävandena att på ett kostnadseffektivt sätt anpassa och modernisera organisationen. Med det anförda anser utskottet revisorernas yrkande 1 besvarat.
Omprövning Ett av revisorernas förslag avser regelbunden omprövning av det svenska engagemanget i mellanstatliga organisationer. Regeringen bör, enligt revisorernas uppfattning, återkomma till riksdagen med förslag om utformning av sådana systematiska omprövningar av det svenska medlemskapet i olika organisationer (yrkande 2). Revisorerna redovisar i sin granskning några omprövningar som har skett under de senaste åren. Sedan de framlade sitt förslag har regeringen, vilket bl.a. framgår av den senaste budgetpropositionen, i flera fall genomfört ytterligare omprövningar av inriktningen och omfattningen av Sveriges engagemang i olika organisationer samt av de svenska finansiella åtagandena till följd av medlemskapet. I ett betydande fall, som implicerar medlemskap i och samarbete med mellanstatliga organisationer, nämligen det svenska östsamarbetet, har regeringen låtit genomföra en oberoende, internationell bedömning. En närmare redovisning av denna görs i proposition 1997/98:70, vilken i mars 1998 överlämnades till riksdagen. Man kan således konstatera att det redan skett en viss utveckling i riktning mot vad revisorerna föreslagit och att redovisningar av de omprövningar som gjorts av svenskt samarbete med, respektive medlemskap i, mellanstatliga organisationer gjorts inom ramen för budgetprocessen. Utskottet utgår från att den iakttagna tendensen kommer att fortsätta. Ett tillkännagivande med den av revisorerna föreslagna innebörden skulle därför på sakernas nuvarande ståndpunkt kunna anstå. Med det anförda anser utskottet revisorernas yrkande 2 besvarat. I den enskilda motionen U5 (s) yrkar motionärerna att Sveriges medlemskap i Europarådet inte bör omprövas. Europarådets huvuduppgift är att främja respekten för demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer. Under 1990-talet har Europarådet fått en ny och viktig roll i demokratiseringsprocessen i de central- och östeuropeiska staterna, varav flertalet redan har upptagits som fullvärdiga medlemmar i organisationen. Såväl i nyblivna medlemsländer som i kandidatländerna anordnas stödprogram med inriktning främst på uppbyggnad av rättssamhället och förankring av de mänskliga rättigheterna i det legala och politiska systemet. Representanter för regering och riksdag deltar regelbundet i Europarådets arbete, inom ramen för ministerkommittén respektive den rådgivande parlamentariska församlingen. Sveriges stats- och utrikesministrar har under 1990-talet avlagt ett flertal betydelsefulla besök i Europarådet. På grundval av den redovisning som regeringen samt riksdagens Europarådsdelegation lämnar granskar utskottet årligen Europarådets verksamhet och Sveriges engagemang i organisationen. I sina granskningsbetänkanden har utskottet hittills regelmässigt framhållit den vikt det fäster vid det värdefulla arbete som utförs av organisationen. Detta innebär emellertid inte att Europarådet, lika litet som någon annan mellanstatlig organisation i vilken Sverige är medlem, för all framtid eller under alla tänkbara förutsättningar bör undantas från en ifrågasättande granskning. Utskottet konstaterar också i sammanhanget att Europarådet självt i olika sammanhang tagit initiativ till översyner och effektiviseringar. I ett nu aktuellt fall gäller detta organisationen av prövning av mål enligt Europakonventionen. Med det anförda anser utskottet motion U5 (s) besvarad.
Konsekvenser av det svenska EU-medlemskapet Revisorernas tredje förslag innebär att regeringen genom någon utredning ges i uppdrag att undersöka vilka konsekvenser EU-medlemskapet har haft på Sveriges engagemang i mellanstatliga organisationer (yrkande 3). Förslaget är av intresse bl.a. mot bakgrund av preliminära bedömningar som tyder på att arbetsbelastningen i de främst berörda departementen, såsom UD och Jordbruksdepartementet, ökat med 25-30 % sedan inträdet i EU. Också andra delar av statsförvaltningen kan förmodas ha fått vidkännas betydande resursmässiga konsekvenser. Statskontoret, som haft i uppdrag att kartlägga och analysera förändringar i statsförvaltningens organisation och arbetsformer till följd av EU-medlemskapet samt i utvecklingen av formerna för samordning mellan regering och förvaltningsmyndigheterna, har publicerat en rapport om EU-medlemskapets effekter på svensk statsförvaltning (Statskontoret 1996:7). Som Riksdagens revisorer konstaterar har inte frågan om hur Sveriges medlemskap i mellanstatliga organisationer påverkats av EU-medlemskapet behandlats i denna utvärdering. Denna fråga aktualiseras emellertid i den ovan nämnda, av Statskontoret genomförda förstudien, som överlämnats till Regeringskansliet. Förvaltningspolitiska kommissionen har haft i uppdrag att utreda problem av liknande slag. I sitt huvudbetänkande I medborgarnas tjänst. En samlad förvaltningspolitik för staten (SOU 1997:57) berörs i någon mån här aktuella frågor, liksom, fast i mindre utsträckning, i rapporten Europa och staten. Europeiseringens betydelse för svensk statsförvaltning (SOU 1997:30). Viktigt i detta sammanhang är kommissionens slutsatser om den ökande betydelsen av informella samarbetsorgan och s.k. nätverk. Med det anförda anser utskottet revisorernas yrkande 3 besvarat.
Riksdagens delaktighet Revisorerna behandlar också frågan om riksdagens inflytande på arbetet i de mellanstatliga organisationerna (yrkande 4). De föreslår en översyn/utredning kring frågan om riksdagens möjligheter att påverka de svenska ståndpunkterna och besluten i mellanstatliga organisationer men även en särskild utredning för att belysa frågan om hur riksdagens inflytande över svenska samhällsförhållanden över huvud taget har påverkats av den ökande internationaliseringen. I förlängningen av de problem som revisorerna lyfter fram ligger frågor om hur operativ riksdagen skall vara och, ytterst, om den konstitutionella balansen mellan statsorganen. Frågor av denna typ har tidigare, på uppdrag av talmanskonferensen, berörts bl.a. av Riksdagsutredningen. Utskottet har, inom sitt beredningsområde, tagit begränsade initiativ, som kan sägas bottna i de frågeställningar revisorerna lyfter fram. Främst gäller detta olika åtgärder för att följa verksamheten inom FN. Delvis mot bakgrund av revisorernas förslag har utskottet även initierat en studie (?FN-konferensprojektet?) för att bl.a. analysera hur riksdagens inflytande över samhällsförhållanden har påverkats av den ökade internationaliseringen. Frågeställningen omfattar också förhållandet mellan riksdag, regering, förvaltningsmyndigheter, folkrörelser och mellanstatliga organisationer. Avsikten är bl.a. att genom detta projekt få belyst internationaliseringens konsekvenser för den representativa demokratin. Det är nu åtta år sedan maktutredningen presenterade sin slutrapport Demokrati och makt i Sverige (SOU 1990:44). Mot bakgrund av de stora förändringarna i Sveriges ekonomi, i den kommunala sektorn och i den internationella marknadens sätt att fungera har regeringen nyligen tillsatt en demokratikommitté. Denna parlamentariska kommitté har fått i uppdrag att belysa de nya förutsättningar, problem och möjligheter som det svenska folkstyret möter inför 2000-talet. Kommittén skall fokusera sitt arbete på internationaliseringen av ekonomin, Sverige i Europeiska unionen, nya informations- och kommunikationsmönster (informationstekniken) samt förändringarna i den offentliga sektorn. De frågeställningar som Riksdagens revisorer har identifierat torde bli väl belysta inom ramen för det av utskottet initierade utvärderingsprojektet och av den nämnda parlamentariska kommittén. Med det anförda anser utskottet revisorernas yrkande 4 besvarat.
Behov av lättillgänglig information Revisorernas förslag innebär även att regeringen skulle ges i uppdrag att upprätta ett datorbaserat register med uppgifter om det svenska engagemanget i mellanstatliga organisationer. Detta register skulle göras tillgängligt också för allmänheten (yrkande 5). Det är angeläget att olika vägar prövas för att öka såväl politikers som medborgares insikter i och intresse för hur internationellt arbete bedrivs. Ett register med uppgifter om det svenska engagemanget i mellanstatliga organisationer skulle kunna vara ett instrument för att uppnå detta syfte. Information av den typ som skulle kunna ingå i det av revisorerna föreslagna registret finns dock sedan länge redan tillgänglig i andra sammanhang. Utrikesdepartementet har ett övergripande ansvar i Regeringskansliet för traktatfrågor. Departementets enhet för folkrätt, mänskliga rättigheter och traktaträtt (UD-FMR) ansvarar bl.a. för ett traktatregister och publikationen Sveriges internationella överenskommelser (SÖ). Traktatregistret innehåller ett stort antal uppgifter om de internationella överenskommelser som varje år ingås med andra stater och med internationella organisationer. Utrikesdepartementet publicerar överenskommelserna i serien Sveriges internationella överenskommelser (SÖ). Av förordningen (1990:1070), vilken föregåtts av en inom Utrikesdepartementet genomförd utredning (Regler om publiceringen av Sveriges internationella överenskommelser; Ds 1990:13), framgår att överenskommelser som Sverige ingår med andra stater eller mellanfolkliga organisationer skall offentliggöras i publikationen Sveriges internationella överenskommelser (SÖ), såvida överenskommelsen inte är av mindre vikt eller på grund av sekretesslagen inte får lämnas ut. En tämligen ingående granskning av publicering m.m. av internationella överenskommelser gjordes våren 1992 av konstitutionsutskottet (bet. 1991/92:KU30). Konstitutionsutskottet påpekade därvid en rad brister i förvaltningsmyndigheternas förteckningar över internationella överenskommelser och även när det gäller inlämnandet av förteckningar. Emellertid, konstaterade konstitutionsutskottet, hade regeringen redan vidtagit en rad åtgärder för att förbättra redovisningen. Också i den årliga publikationen Utrikesfrågor redovisas i ett kapitel vad som hänt beträffande Sveriges överenskommelser med främmande makter m.m. under det gångna året. Med det anförda anser utskottet revisorernas yrkande 5 besvarat.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande budgetering, redovisning m.m. att riksdagen förklarar förslag 1995/96:RR12 yrkande 1 besvarat med vad utskottet anfört, 2. beträffande omprövning av medlemskap m.m. att riksdagen förklarar förslag 1995/96:RR12 yrkande 2 besvarat med vad utskottet anfört, 3. beträffande medlemskap i Europarådet att riksdagen förklarar motion 1996/97:U5 besvarad med vad utskottet anfört, 4. beträffande konsekvenser av Sveriges medlemskap i EU att riksdagen förklarar förslag 1995/96:RR12 yrkande 3 besvarat med vad utskottet anfört, 5. beträffande riksdagen och mellanstatliga organisationer att riksdagen förklarar förslag 1995/96:RR12 yrkande 4 besvarat med vad utskottet anfört, 6. beträffande behovet av information att riksdagen förklarar förslag 1995/96:RR12 yrkande 5 besvarat med vad utskottet anfört.
Stockholm den 26 mars 1998
På utrikesutskottets vägnar
Viola Furubjelke
I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Göran Lennmarker (m), Inga-Britt Johansson (s), Nils T Svensson (s), Inger Koch (m), Urban Ahlin (s), Helena Nilsson (c), Carina Hägg (s), Bertil Persson (m), Karl-Göran Biörsmark (fp), Tone Tingsgård (s), Eva Zetterberg (v), Agneta Brendt (s), Lars Hjertén (m), Ingrid Näslund (kd) och Magnus Johansson (s).
Innehållsförteckning
Sammanfattning......................................1 Riksdagens revisorers förslag.......................1 Motionen............................................1 Utskottet...........................................2 Sammanfattning av revisorernas förslag 2 Bakgrund 2 Mellanstatliga organisationer 2 Genomförandet av revisorernas granskning 2 Sammanfattning av revisorernas granskning 3 Sveriges engagemang i internationella mellanstatliga organisationer 3 Insatser och utbyte 4 Uppföljning och utvärdering, redovisning till riksdagen 5 Förändringar till följd av Sveriges medlemskap i EU 6 Att förvalta det internationella 7 Revisorernas överväganden och förslag 8 Budgetering och redovisning av resultat (yrkande 1) 8 Omprövning (yrkande 2) 9 Konsekvenser av medlemskapet i EU (yrkande 3) 10 Riksdagens delaktighet (yrkande 4) 10 Behov av lättillgänglig information (yrkande 5) 12 Revision 12 Sammanfattning av motionen 13 Utskottets överväganden 13 Budgetering, redovisning m.m. 14 Omprövning 15 Konsekvenser av det svenska EU-medlemskapet 16 Riksdagens delaktighet 17 Behov av lättillgänglig information 18 Hemställan 19