Mästarbrev för hantverkare
Betänkande 1995/96:NU2
Näringsutskottets betänkande
1995/96:NU02
Mästarbrev för hantverk
Innehåll
1995/96
NU2
Ärendet
I detta betänkande behandlas
dels proposition 1994/95:228 om mästarbrev för hantverkare,
dels en motion som har väckts med anledning av propositionen.
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om införande av en lag om mästarbrev för hantverkare. Lagen ger regeringen rätt att meddela föreskrifter om mästarbrev och att överlämna till en eller flera hantverksorganisationer att utfärda och återkalla mästarbrev.
Med anledning av en motion (fp) betonar utskottet vikten av konkurrensneutralitet och uppföljning av systemet.
Propositionen
I proposition 1994/95:228 föreslås att riksdagen antar regeringens förslag till lag om mästarbrev.
Lagförslaget, som har granskats av Lagrådet, återges i bilaga.
Motionen
Den motion som har väckts med anledning av propositionen är
1994/95:N28 av tredje vice talman Christer Eirefelt m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Konkurrensverkets ansvar för att noga följa utvecklingen så att inga nya etableringshinder utvecklas,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om praktiska erfarenheter av andra EU-länders behandling av svenska företagare med mästarbrev.
Utskottet
Bakgrund
Gällande bestämmelser
Enligt 1 § kungörelsen (1973:596) om mästarbrev för hantverksutövare får mästarbrev tilldelas förtjänta och skickliga hantverksutövare i ett visst yrke. Det är Företagarnas Riksorganisation (FR) som beslutar om tilldelande av mästarbrev efter yttrande från Mästarbrevsnämnden.
Mästarbrev får enligt 4 § tilldelas den som har arbetat i minst sex år det yrke som mästarbrevet avser och som har förvärvat skicklighet och erfarenhet samt har kunskaper i kalkylering och bokföring. Möjlighet finns för FR att återkalla ett mästarbrev (7 och 8 §§). Detta får ske, ont innehavaren av brevet i utövande av sitt yrke gjort sig skyldig till brottsligt förfarande, visat uppenbar vårdslöshet eller bristande skicklighet eller om han inte uppfyller de särskilda villkor som föreskrivs för tilldelande av mästarbrev. Mästarbrevsnämnden faställer de avgifter som enligt 10 § får tas ut vid ansökan om mästarbrev. Den som obehörigen utger sig för att inneha mästarbrev kan enligt 11 § dömas till böter. Organisationens beslut att avslå en ansökan om mästarbrev eller att återkalla mästarbrev kan överklagas till Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK). Mot verkets beslut i ett sådant ärende får talan inte föras.
Under den gångna tioårsperioden har det utfärdats mellan 142 och 333 mästarbrev per år inom sammanlagt ett 80-tal hantverksyrken. En viss nedgång har skett de senaste åren.
Gesällbrev är ett kompetensbevis som erhålls efter avlagt gesällprov. Någon författning som reglerar utfärdandet av gesällbrev finns inte. FR har under lång tid även beslutat om gesällbreven, men Sveriges Hantverks- och Småföretag har nyligen börjat utfärda egna gesällbrev.
Berörda organisationer
Företagarnas Riksorganisation bildades i juni 1990 av Småföretagens Riksorganisation och Företagareförbundet. FR är enligt sina stadgar en ideell näringspolitisk organisation, partipolitiskt obunden, som skall verka för enskild företagsamhet grundad på marknadsekonomi under socialt ansvar. Organisationen skall bl.a. främja yrkesutbildning och yrkesskicklighet inom hantverk och andra näringsgrenar.
Sveriges Hantverksråd, före den 1 juli 1994 Centrala Hantverksrådet, bildades år 1983 av SHIO- Familjeföretagen. Rådet har till huvuduppgift att initiera och stödja insatser inom hantverkssektorn i Sverige. Sedan april 1991 handlägger Hantverksrådet samtliga ansökningar om mästarbrev på uppdrag av FR.
Mästarbrevsnämnden utreder kvalifikationerna hos dem som söker mästarbrev. På grundval av denna utredning tillstyrker eller avstyrker nämnden ansökningar. I samverkan med yrkesförbund och branschorganisationer tar nämnden fram aktuella provbestämmelser för mästarbrev och reviderar bestämmelserna. Vidare skapar nämnden normer 1995/96:NU2 och riktlinjer för vilka kunskaper som krävs i t.ex. bokföring och kalkylering. Nämnden vidtar även åtgärder mot vilseledande marknadsfö- ring, t.ex. om någon i annonsering felaktigt har uppgett sig ha mästarbrev.
Sveriges Hantverks- och Småföretag (SHS) är en sammanslutning av lokala föreningar för hantverks- och småföretag inom enskilt näringsliv. Organisationen bildades år 1991, men bygger på erfarenheter från f.d. SHIO (Sveriges hantverks- och industriorganisation) och Små-företagens Riksorganisation. Målsättningen för SHS är att arbeta partipolitiskt obundet i förtroendefullt samarbete med myndigheter, bransch- och yrkesföreningar samt andra organisationer.
Regleringen i andra länder
Gesäll- och mästarbrev utfärdas i ett flertal länder i Europa, men reglerna skiljer sig starkt åt. Tyskland har en mycket välorganiserad hant- verkssektor. Hantverksutövare är anslutna till någon av de ca 45 hantverkskammare som finns i landet. Enligt tysk lag får bara personer som är inskrivna i hantverkskamrarnas yrkesregister utöva något av de över 100 hantverksyrken som finns förtecknade i registret. För detta krävs gesällbrev. Kraven för att få gesäll- och mästarbrev finns reglerade författningar. Österrikes mästarbrevssystem påminner om det tyska. 1 Storbritannien utges olika kompetensbevis för hantverkare, bl.a. mästarbrev. Mästarbrev finns även i Frankrike. Av de nordiska länderna har _ förutom Sverige _ endast Norge utvecklat ett system med mästarbrev. Reglerna om mästarbrev finns fastslagna i en lag från år 1986. Finland ersatte år 1972 sitt system med gesäll- och mästarbrev med olika yrkesexamina. 1 Danmark finns inte något system med traditionella mästarbrev.
Mästarbrevsutredningen
I december 1993 tillsattes en särskild utredning med uppdrag att utreda frågor om rätt att utfärda mästarbrev för hantverkare (dir. 1993:142). Utredningen (särskild utredare: rättschefen Marianne Eliason) antog namnet Mästarbrevsutredningen.
Bakgrunden till uppdraget var att bl.a. Sveriges Hantverks- och Småföretag till regeringen hade gjort en framställning om att tillerkännas rätt att utfärda mästarbrev. Vidare hade Konkurrensverket påtalat att det nuvarande systemet med att utfärda mästarbrev inte är förenligt med konkurrensintresset. Mästarbrevsutredningen lade i maj 1994 fram betänkandet Mästarbrev för hantverkare (SOU 1994:53).
I betänkandet föreslås att Mästarbrevsnämnden skall upphöra. Frågor om mästarbrev skall enligt utredningen tills vidare skötas av Centrala Hantverksrådet (efter den 1 juli 1994 Sveriges Hantverksråd). Hantverksrådet skulle samtidigt ges en bredare sammansättning, bl.a. skulle Sveriges Hantverks- och Småföretag beredas plats i rådet.
Propositionen
I propositionen läggs fram förslag om en lag om mästarbrev för hantverkare. Enligt förslaget skall systemet med att utfärda mästarbrev även fortsättningen regleras i offentligrättslig ordning för att garantera kvaliteten på mästarbrev och för att säkerställa det svenska mästarbrevets konkurrenskraft i andra europeiska länder.
Frågor om mästarbrev skall regleras i en särskild lag, eftersom det är fråga om myndighetsutövning. Med stöd av lagen ges regeringen rätt att meddela föreskrifter om mästarbrev och att utse särskilda organ att besluta om dem. Mästarbrevsnämnden skall samtidigt avskaffas. Rätten att utfärda och återkalla mästarbrev skall kunna ges till organisationer som bedöms kunna utföra uppgiften sakligt och opartiskt samt även övrigt på ett sådant sätt att mästarbrevens anseende som kompetensbevis upprätthålls. Organisationerna skall också ge staten en tillfredsställande insyn i verksamheten. Regeringen avser att överlämna till Sveriges Hantverksråd att pröva frågan om att utfärda och återkalla mästarbrev, under förutsättning att organisationen uppfyller dessa villkor.
Företagarnas Riksorganisation och Sveriges Hantverks- och Småföretag anmälde under våren 1995 till regeringen att de avsåg att ombilda Sveriges Hantverksråd till ett organ där alla rikstäckande organisationer med hantverksanknytning kan delta på lika villkor. Denna ombildning genomfördes i juni 1995.
Liksom tidigare skall den som obehörigen utger sig för att ha mästarbrev kunna dömas till böter. Regeringen avser att i förordning utfärda en bestämmelse om detta. 1 förordning skall också meddelas behövliga övergångsbestämmelser i samband med att mästarbrevskungörelsen upphävs.
I propositionen erinras om att de berörda organisationerna har förklarat sig önska statlig medverkan. Hantverksorganisationerna är överens om att en offentligrättslig reglering är nödvändig för att mästarbrevet skall behålla sin kvalitet och kunna medverka till att stimulera kompetensutveckling och yrkesskicklighet. Mästarbrevets kvalitet är också av intresse från konsumentsynpunkt. En offentligrättslig ordning är också av värde, betonas det, för att säkerställa det svenska mästarbrevets konkurrenskraft i andra europeiska länder. Enligt regeringen får frågan om konkurrensneutralitet nu sin lösning genom att Sveriges Hantverksråd ombildas till en organisation där alla kan delta på lika villkor.
Regeringen anser att skälen för en offentligrättslig reglering ar sa starka att en sådan bör finnas även i fortsättningen. Det bör dock i stor utsträckning överlåtas åt de berörda organisationerna att inom en offentligrättslig ram utforma verksamheten, påpekas det.
Motionen
Med anledning av propositionen har det väckts en motion, 1994/95:N28 (fp). Däri framhålls Konkurrensverkets ansvar att noga följa utvecklingen och vid behov ingripa så att inga nya etableringshinder skapas. Mästarbrevet skall enligt motionärerna vara ett frivilligt kompetensbevis och får inte utvecklas till ett auktorisationssystem som innebär eller uppfattas som ett etableringshinder. Skulle framtida praktiska erfarenheter visa att myndighetskontroll inte är en förutsättning för att svenska företagare inte skall diskrimineras i vissa EU-länder bör ett system utan offentligrättslig reglering prövas.
Vissa kompletterande uppgifter
Som tidigare nämnts, ombildades Sveriges Hantverksråd i juni 1995. Ombildningen innebär att rådet är en partipolitiskt obunden, branschmässigt fristående ideell förening, som bl.a. skall verka för hög kvalitet på all yrkesutbildning för att säkerställa de svenska yrkeskompetensbevisens internationella konkurrenskraft. Vidare skall rådet opartiskt fastställa enhetliga provbestämmelser för kompetensbevisen samt utfärda och återkalla mästarbrev.
Utskottets ställningstagande
Inledningsvis konstaterar utskottet att mästarbreven alltjämt fyller en funktion som kompetensbevis. Bland annat kan mästartiteln utgöra ett av flera underlag vid konsumentens val av leverantör av en tjänst eller produkt.
Bakgrunden till att mästarbreven är författningsreglerade är den kontroll från det allmännas sida som har ansetts önskvärd för att breven skall få en auktoritativ prägel. Som nyss anförts är mästarbrevets kvalitet av intresse även från konsumentsynpunkt. Frågan gäller nu statens fortsatta roll beträffande mästarbreven.
Synen på offentligrättsliga regleringar när det gäller näringslivet har förändrats under senare år, och åtgärder har vidtagits för avreglering och konkurrens inom många samhällssektorer. Det kan därför ifrågasättas om det allmänna över huvud taget skall engagera sig i en fråga av denna karaktär. De berörda hantverksorganisationerna har emellertid tydligt förklarat sig vilja ha statlig medverkan. De är sålunda ense om att en offentligrättslig reglering är nödvändig för att mästarbrevet skall behålla sin kvalitet och kunna bidra till att stimulera kompetensutveckling och yrkesskicklighet.
Innehav eller avsaknad av mästarbrev saknar formellt sett betydelse för den enskildes rätt att driva näring. Brevet är, och skall också vara, ett frivilligt kompetensbevis. Det bör understrykas att företagare som uppfyller kraven för mästarbrev måste kunna komma i fråga för mästartiteln oavsett deras eventuella medlemskap i en organisation, lika väl som att företagare utan mästarbrev inte får diskrimineras av detta skäl.
Utskottet är medvetet om den oro som finns på vissa håll för att det föreslagna systemet kan få konsekvenser som inverkar menligt på kon- kurrensneutraliteten. Den mest väsentliga frågan härvidlag har enligt utskottets mening nu fått sin lösning genom att Sveriges Hantverksråd har ombildats till en organisation där alla rikstäckande, branschövergripande näringslivsorganisationer inom hantverksyrkena kan delta på lika villkor. 1 sammanhanget vill utskottet framhålla det ansvar som åligger Konkurrensverket att följa utvecklingen så att systemet inte medför att oönskade etableringshinder uppstår.
Sverige är bundet av ett flertal EG-direktiv om ömsesidigt erkännande 1995/96:NU2 av examina. Syftet med dessa direktiv är att garantera en fri arbets- marknad inom medlemsländerna och att undanröja regler som är till hinder för en fri rörlighet. Som anförs i propositionen är det förenat med svårigheter att klarlägga vilken betydelse en offentlig reglering kan ha i internationella sammanhang. Det kan dock inte uteslutas att ett författningsreglerat mästarbrev i praktiken kan innebära en viss hjälp för en svensk hantverkare som söker arbete inom EU. För att kunskap skall kunna vinnas om systemets praktiska effekter förutsätter utskottet att berörda myndigheter noga följer utvecklingen när det gäller andra i EU-länders behandling av svenska hantverkare med och utan offentligrättslig reglerade mästarbrev.
Det sagda leder utskottet till slutsatsen att det finns skäl för en fortsatt offentligrättslig reglering av mästarbreven. Samtidigt vill utskottet återigen understryka vad som anförs i motion 1994/95:N28 (fp) om vikten av konkurrensneutralitet och uppföljning. Något uttalande av riksdagen i den frågan är dock enligt utskottet inte påkallat. Motionen bör därför inte föranleda någon vidare åtgärd från riksdagens sida.
Eftersom utfärdande och återkallande av mästarbrev utgör myndighetsutövning, bör frågorna regleras i en särskild lag. Som anförs i propositionen bör det dock i stor utsträckning överlåtas åt de berörda or- ganisationerna att utforma verksamheten inom en offentligrättslig ram. Det bör ankomma på regeringen att meddela förskrifter om mästarbrev och att utse enskilda organ att besluta om dem. Som en konsekvens härav bör Mästarbrevsnämnden avskaffas. Med det anförda tillstyrker alltså utskottet regeringens förslag till lag om mästarbrev.
Hemställan
Utskottet hemställer
att riksdagen med avslag på motion 1994/95:N28 antar det i proposition 1994/95:228 framlagda förslaget till lag om mästarbrev.
Stockholm den 17 oktober 1995
På näringsutskottets vägnar
Birgitta Johansson
1 beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand (s), Bo Bernhardsson (s), Kjell Ericsson (c), Sylvia Lindgren (s), Barbro Andersson (s), Lennart Beijer (v), Marie Granlund (s), Ola Karlsson (m), Eva Goes (mp), Göran Hägglund (kds), Dag Ericson (s), Laila Bäck (s), Sten Tolgfors (m), Jan Backman (m) och Eva Flyborg (fp).
Regeringens lagförslag
Förslag till lag om mästarbrev för hantverkare
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Mästarbrev är ett kompetensbevis som efter ansökan får tilldelas förtjänta och skickliga hantverkare i ett visst yrke.
2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om mästarbrev.
3 § Regeringen får överlämna till en eller flera hantverksorganisationer att pröva frågor om att utfärda och återkalla mästarbrev.
Uppgiften får överlämnas endast till organisationer som bedöms kunna utföra den sakligt och opartiskt samt även i övrigt på ett sådant sätt att mästarbrevens anseende som kompetensbevis upprätthålls.
4 § En hantverksorganisation som har rätt att utfärda och återkalla mästarbrev skall lämna den myndighet som regeringen bestämmer de upplysningar om sin verksamhet som myndigheten begär.
5 § En hantverksorganisations beslut om att inte tilldela en sökande mästarbrev eller att återkalla ett mästarbrev får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
1 fråga om överklagande av en hantverksorganisations beslut tilllämpas bestämmelserna i 23-25 och 30 §§ förvaltningslagen (1986:223).