Läkarnas vidareutbildning
Betänkande 1997/98:SoU8
Socialutskottets betänkande
1997/98:SOU08
Läkarnas vidareutbildning
Innehåll
1997/98 SoU8
Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens proposition 1997/98:5 Läkarnas vidareutbildning, sju motionsyrkanden som väckts med anledning av propositionen och fyra motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1997. Utskottet tillstyrker regeringens förslag till ändringar i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Ändringarna innebär att det i landstingen skall finnas möjligheter till anställning dels för läkares allmäntjänstgöring (AT) i en omfattning som medger att alla läkare som avlagt läkarexamen och vissa läkare med utländsk utbildning kan fullgöra praktisk tjänstgöring för att erhålla läkarlegitimation, dels för läkares specialiseringstjänstgöring i en omfattning som tillgodoser det beräknade framtida behovet av specialistkompetenta läkare i klinisk verksamhet. Även i övrigt tillstyrks propositionen. Motionsyrkandena avstyrks. Två reservationer har fogats till betänkandet.
Propositionen
I proposition 1997/98:5 Läkarnas vidareutbildning föreslår regeringen (Social- departementet) att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), 2. lag om ändring i lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m. Lagförslagen fogas till betänkandet som bilaga.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av propositionen 1997/98:So1 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördjupad etisk utbildning, 2. att riksdagen avslår regeringens förslag att förkorta allmäntjänstgöringen från 21 till 18 månader, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om handledning, 4. att riksdagen avslår regeringens förslag om allmäntjänstgöringens innehåll. 1997/98:So2 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om innehållet i sista terminen av läkarnas grundutbildning, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om innehållet i läkarnas AT-tjänstgöring, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredningen av SK-kurserna.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1997 1997/98:So214 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildningsplatser för barnläkare. 1997/98:So264 av Anita Jönsson och Berit Oscarsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående reumatologin. 1997/98:So300 av Barbro Westerholm och Kerstin Heinemann (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en nationell handlingsplan för reumatiska sjukdomar. 1997/98:So337 av Lars U Granberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad spridning av praktikplatser i anslutning till läkarutbildning.
Utskottet
Propositionen i huvuddrag I propositionen föreslås att det i landstingen skall finnas möjligheter till anställning för läkares allmäntjänstgöring (AT) i en omfattning som medger att alla läkare som avlagt läkarexamen och vissa läkare med utländsk utbildning kan fullgöra praktisk tjänstgöring för att erhålla läkarlegitimation. Vidare föreslås i propositionen att det i landstingen skall finnas möjligheter till anställning för läkares specialiseringstjänstgöring (ST) i en omfattning som tillgodoser det beräknade framtida behovet av specialistkompetenta läkare i klinisk verksamhet. I propositionen redovisar också regeringen sina planer på att införa ett nationellt planeringsstöd som skall underlätta den långsiktiga bedömningen av den framtida läkarförsörjningen och fördelningen av AT-tjänster över landet.
Nuvarande utbildningssystem Grundutbildning för läkare bedrivs vid Uppsala, Lunds, Göteborgs, Linköpings oc Umeå universitet samt vid Karolinska institutet. Den omfattar fem och ett halvt år och leder fram till läkarexamen, varefter allmäntjänstgöring (AT) under ett år och nio månader utgör villkor för legitimation. AT fullgörs med läkarförordnande under handledning inom kirurgi, medicin, allmänmedicin (sex månader vardera) samt psykiatri (tre månader). Mot slutet av AT-perioden skall läkaren genomgå godkänt kunskapsprov som anordnas av högskolan och som skall avse måluppfyllelsen för AT i dess helhet. För att uppnå specialistkompetens skall läkaren efter legitimation genomgå vidareutbildning under minst fem år och förvärva de kunskaper, färdigheter och förhållningssätt som anges i en särskild målbeskrivning för var och en av de fastställda specialiteterna. Specialistkompetens förvärvas genom tjänstgöring som läkare under handledning och genom deltagande i viss teoretisk utbildning i form av specialistkompetenskurser (SK-kurser). Vid sidan av de läkare som varje år avlägger läkarexamen (ca 750) tillkommer ett hundratal läkare med utländsk utbildning i länder utanför EU och EES som fått tillstånd att vistas permanent i Sverige. Under 1990-talet har vidareutbildningsvolymen minskat, såväl i termer av antal AT-block som antal ST-tjänster, de senare mer påtagligt, enligt propositionen. Utvecklingen är enligt propositionen bekymmersam och kan på sikt leda till ökade svårigheter att upprätthålla erforderlig läkarförsörjning. En förklaring till den vikande tjänsteutvecklingen i fråga om ST-tjänster är enligt propositionen samhällsekonomin med åtföljande besparingskrav och omstruktureringar i vården. I direktiv 93/16/EEG av den 5 april 1993 om underlättande av läkares fria rörlighet och ömsesidigt erkännande av deras utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis finns regler för grund- och vidareutbildning. Sverige uppfyller, med marginal, direktivets föreskrifter.
Landstingens skyldigheter
Propositionen I propositionen föreslås att nya bestämmelser skall införas i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) som innebär att det i landstingen skall finnas möjligheter till anställning för läkares allmäntjänstgöring (AT) i sådan omfattning att alla läkare med läkarexamen och vissa läkare med utländsk utbildning får möjlighet att fullgöra praktisk tjänstgöring som grund för legitimation. Landstingens skyldigheter i fråga om AT låter sig enligt propositionen definieras relativt entydigt eftersom de måste utgå från den faktiska examinationen inom högskolan och kompletteras med det beräknade antale läkare med utländsk utbildning i länder utanför EU och EES som varje år föreskrivs AT som villkor för legitimation. Landstingens skyldigheter förutsätter att läkaren bedöms lämplig för yrkesutövning. Regeringen föreslår också en lagreglering av landstingens skyldigheter att ge möjligheter till anställning för läkares specialiseringstjänstgöring (ST) i en omfattning som motsvarar det framtida behovet av specialister i klinisk verksamhet. När det gäller utrymme för specialiseringstjänstgöring är problematiken mer komplicerad enligt propositionen. Här måste uppskattas hälso- och sjukvårdens beräknade behov av specialister i klinisk verksamhet i ett långsiktigt perspektiv och med inslag av ett nationellt element. I propositionen föreslås också en ändring i lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m. för att förtydliga landstingens möjligheter att förlägga delar av AT till andra driftformer än den reguljära landstingskommunala verksamheten, under förutsättning att grund-läggande krav på handledning och måluppfyllelse tillgodoses. Här avses möjligheten att lägga delar av AT-tjänstgöringen till vårdenheter som drivs i enlighet med vårdavtal eller samverkansavtal mellan landstinget och privat vårdgivare. Regeringen tillkännager vidare sin avsikt att förkorta AT:s längd med tre månader till 18 månader. I behörighetsförordningen (1984:545) finns bestämmelser om AT:s längd, att den skall bedrivas under handledning samt hur fördelningen av tjänstgöringstiden skall göras. Regeringen anser att en förkortning av tiden kan genomföras utan förfång för kvaliteten om handledningen av AT-läkare samtidigt förbättras. Minimitid för de olika tjänstgöringsavsnitten avser regeringen införa i förordningen. Fördelningen bör enligt regeringen regleras på följande sätt (minimikrav): - nio månader fördelade mellan grupperna invärtesmedicinska respektive opererande specialiteter, - tre månader inom psykiatri (barn- och ungdomspsykiatri) - sex månader inom allmänmedicin. När det gäller handledning under AT finns redan i dag uttryckliga bestämmelser (behörighetsförordningen) att den skall fullgöras under handledning. Bestämmelsen innebär en skyldighet för huvudmannen och en rättighet för AT- läkaren. I propositionen anförs vidare att målbeskrivningen för AT är i behov av en översyn samt att en anpassning görs till de förändringar i AT som regeringen har för avsikt att genomföra med ikraftträdande den 1 juli 1998.
Motionerna I motion So2 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om innehållet i sista terminen i läkarnas grundutbildning (yrkande 1). Motionärerna anser att den borde ges en klinisk oc en samhällsmedicinsk inriktning. Vidare begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad motionärerna anfört om innehållet i läkarnas AT-tjänstgöring (yrkande 2). Motionärerna anser att utbildningstiden för AT bör disponeras på följande sätt. Den bör omfatta en obligatorisk del med tjänstgöring om vardera minst tre månader inom specialiteterna allmänmedicin, internmedicin, kirurgi oc psykiatri. Resterande månader bör enligt motionärerna kunna göras inom en valfr specialitet. I motion So1 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs att riksdagen avslår regeringens förslag att förkorta allmäntjänstgöringen från 21 till 18 månader (yrkande 2). Motionärerna anser att den föreslagna minskningen av den praktiska delen i utbildningen är negativ för kvaliteten. Motionärerna anser vidare att regeringens förslag om innehållet i AT bör avslås (yrkande 4). Motionärerna anser att Högskoleverkets utvärdering bör avvaktas innan beslut fattas i frågan I yrkande 3 begär motionärerna att handledarfrågan lyfts fram tydligare. Motionärerna anser att tid måste avsättas så att handledaren verkligen får den tid som behövs för handledaruppdraget. I yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om att den etiska utbildningen bör fördjupas inom vidareutbildningen. Motionärerna anser att det är angeläget att läkarutbildningen innefattar utbildning i etik, empati och personligt bemötande och förutsätter att det är e huvudfråga under grundutbildningen. Behovet av fördjupad kompetens inom etiska frågor är särskilt stort inom vården av gamla och långvarigt sjuka samt inom vården i livets slutskede. För att skapa en trygg vård och tillmötesgå de stora behoven i framtiden krävs en fördjupad kompetens. Därför måste de etiska och ickemateriella perspektiven få en högre status i vidareutbildningen av läkare, heter det i motionen.
Högskoleverkets utvärdering Högskoleverket har i rapporten Läkarutbildningen i Sverige - hur bra är den? (Högskoleverkets rapportserie 1997:29R, september 1997) gjort en utvärdering av den svenska grundutbildningen av läkare. I rapporten anförs bl.a. att alltför många studenter inte är tillräckligt förberedda för det lagarbete och den samverkan med andra yrkesgrupper inom sjukvården som läkaryrket många gånger innebär. Många har också bristande förmåga till inlevelse och ett etiskt förhållningssätt i relation till patienter och anhöriga. I rapporten anförs också att för den kliniska delen av undervisningen gäller att undervisningens uppläggning inte i tillräcklig utsträckning har anpassats till förändringarna i sjukvården som innebär att färre patienter vårdas inom slutenvården. Handledningen är inte tillräckligt bra, heter det. Under allmäntjänstgöringen sker en god utveckling av den kliniska kompetensen. De flesta AT-läkare har efter tjänstgöringens slut ett tillfredsställande kliniskt omdöme. Vissa briste kvarstår dock, enligt utvärderingen. Målen för allmäntjänstgöringen behöver ses över och inriktas mot problemlösningsförmåga, och kopplingen till grundutbildningen bör förstärkas. Handledningen behöver förbättras och tjänstgöringsblocken göras mer sammanhållna, enligt rapporten. Allmänmedicin är ett föredöme jämfört med övriga huvudområden vad avser handledningen av AT- läkare, heter det. Enligt uppgift från Högskoleverket är inte rapporten föremål för remissbehandling. Verket har emellertid planer på att ordna konferenser m.m. samt någon form av uppföljning under våren 1998 i avsikt att ta reda på hur rapportresultatet har uppfattats samt om rapportens rekommendationer följs.
Utskottets bedömning Utskottet delar regeringens bedömning av vilka förändringar som bör göras beträffande AT-tjänstgöringen. Utskottet anser sålunda att en förkortning av AT med tre månader till 18 månader kan genomföras utan förfång för kvaliteten. Förkortningen innebär att resurser frigörs vilket underlättar för sjukvårdshuvudmännen att anpassa AT-volymen till antalet examinerade och antale läkare med utländsk utbildning som föreskrivits AT. Utskottet delar också regeringens bedömning vad gäller innehållet i de olika tjänstgöringsavsnitten. I Högskoleverkets nyligen avslutade utvärdering av läkarutbildningen i Sverige framhålls att handledningen av AT-läkare måste förbättras. Många av de blivande läkarna brister enligt utvärderingen i förmåga till inlevelse och ett etiskt förhållningssätt i relation till patienter och anhöriga. Utskottet förutsätter att regeringen noga följer utvecklingen på området och tar de initiativ som kan behövas. Något initiativ från riksdagens sida behövs inte. Motionerna So1 (kd) yrkandena 1-4 och So2 (fp) yrkandena 1 och 2 avstyrks. Utskottet tillstyrker förslagen till ändring i 15 § hälso- och sjukvårdslagen och i 6 § behörighetslagen.
Vidareutbildning för specialistkompetens I propositionen anförs att den som erhåller en ST-tjänst kan räkna med handled och strukturerad utbildning, en mer gynnsam kompetensutveckling och en mer långsiktig delaktighet i verksamheten. Kvalitetsskillnaden mellan specialiseringstjänstgöring i egentlig mening och tjänstgöring med tillfälliga vikariatsförordnanden är från utbildningssynpunkt uppenbar, enligt propositionen. Ungefär hälften av de läkare som legitimerats lyckas erhålla en ST-tjänst. Det innebär ett slöseri med mänsklig kunskap och förmåga att inte ta till vara den resurs dessa legitimerade läkare utgör. Dessa förhållanden kan komma att försämra kvaliteten i framtidens hälso- och sjukvård, heter det i propositionen. I syfte att bl.a. sanera vikariatsmarknaden och skapa förutsättningar för kvalificerad specialiseringstjänstgöring i större omfattnin har regeringen för avsikt att inrätta ett nationellt planeringsstöd. Specialistkompetens förvärvas genom tjänstgöring som läkare under handledning och genom deltagande i teoretisk utbildning, s.k. SK-kurser. Kurserna anordnas som uppdragsutbildning med de medicinska fakulteterna som dominerande uppdragstagare, under överinseende av Socialstyrelsen. I propositionen anförs att regeringen har uppmärksammat de svårigheter att upprätthålla ett önskvärt kursutbud som Socialstyrelsen ställts inför under senare tid som en följd av ökade effektivitetskrav på myndigheten. Regeringen kommer att ta initiativ till en översyn och särskilt utreda SK-kursernas innehåll, finansiering och huvudmannaskap. I motion So2 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om utredningen av SK-kurserna (yrkande 3). Motionärerna välkomnar regeringens initiativ men anser det inte självklart att Socialstyrelsen skall ha ansvaret för denna utbildning i framtiden. Enligt motionärerna bör utredningen t.ex. se på hur denna typ av utbildning är organiserad i andra länder.
Utskottets bedömning Regeringen har i propositionen aviserat sin avsikt att ta initiativ till en översyn och särskilt utreda SK-kursernas innehåll, finansiering och huvudmannaskap. Motion So2 (fp) yrkande 3 får anses tillgodosedd och avstyrks.
Läkarförsörjning och planeringsstöd
Propositionen I propositionen redovisas att riksdagen år 1989 begärde att regeringen skulle återkomma med en redovisning och en analys beträffande den geografiska och verksamhetsmässiga fördelningen av läkare. Det framtida utbildningsbehovet borde också belysas enligt riksdagen. Även om vakanssituationen inte är lika allvarlig i dag som för tio år sedan anser regeringen att det finns anledning att noga bevaka utvecklingen och med hjälp av ett centralt planeringsstöd skapa en tydlig bild av situationen på nationell nivå. I propositionen anför regeringen att det är ett viktigt nationellt intresse at vidmakthålla den höga ambitionsnivå som präglat läkarnas kompetensutveckling under de senaste 25 åren, dvs. att i princip samtliga läkare som skall vara kliniskt verksamma i självständig ställning inom hälso- och sjukvården bereds möjlighet att uppnå specialistkompetens i enlighet med de intentioner som ligger till grund för gällande behörighetsreglering. Enligt propositionen bör planeringsarbetet på lokal och regional nivå intensifieras. Det har funnits en konflikt mellan det korta och det långa perspektivet. Det kända behovet av fler specialister inför de stora pensionsavgångarna en bit in på nästa sekel börjar enligt propositionen först nu bli en realitet i planeringen. Det är vidare svår för huvudmännen att få en tydlig och rättvisande bild av ST-volymens faktiska omfattning. Regeringen anser det otillfredsställande att en förhållandevis stor andel legitimerade läkare är hänvisade till vikariatsförordnanden utan inslag a strukturerad utbildning och handledning. Regeringen kommer att uppdra åt Socialstyrelsen att närmare överväga hur detta planeringsstöd bör utformas i nära samråd med berörda intressenter, främst Landstingsförbundet, Högskoleverket och läkarnas organisationer. Regeringen anser att uppdraget bör redovisas under våren 1998. Siktet är inställt på att skapa förutsättningar för operativ verksamhet fr.o.m. den 1 januari 1999.
Tidigare behandling I betänkande 1989/90:SoU9 Specialiseringstjänstgöring för läkare anförde utskottet sammanfattningsvis följande (s. 1).
När det gäller läkarförsörjningen erinrar utskottet om sina tidigare uttalanden om att samhället inte kan acceptera den brist på läkare som råder i vissa delar av landet och inom vissa prioriterade specialiteter. Utskottet har vid flera tillfällen efterlyst en samlad redovisning från regeringens sida för hur regeringen ser på problemen med läkarförsörjningen. Även om vissa förhoppningar nu kan knytas till ett förändrat system för planering och fördelning av läkarresurserna tillgodoser inte vad som anförs i propositionen kraven på en sådan samlad redovisning. Utskottet anser därför att regeringen bör återkomma till riksdagen med en redovisning och en analys beträffande den geografiska och verksamhetsmässiga fördelningen av läkarna. Effekterna av de olika förslag som lagts fram i utredningar och rapporter men även i motioner till riksdagen behöver belysas. Regeringen bör göra en förutsättningslös prövning av vilka åtgärder som lämpligen bör företas för att målsättningen om en rättvis fördelning av vårdresurserna skall uppnås. Utskottet delar den uppfattning som kommit till uttryck vid utskottsutfrågningen att det behövs en större flexibilitet när det gäller fördelningen av utbildningsplatser till bristområden. Utskottet anser därför att även det framtida utbildningsbehovet bör belysas i sammanhanget. Utskottet har flera gånger därefter återkommit till frågan, senast i betänkande 1994/95:SoU24 Primärvård, privata vårdgivare m.m. Utskottsmajoriteten anförde bl.a. följande (s. 21).
Utskottet konstaterar att det i förhållande till de dimensioneringssträvanden som huvudmännen angett för verksamheten ännu finns brist på läkare med specialistkompetens i allmänmedicin (ST). Möjligheterna att rekrytera fler allmänläkare genom traditionell specialistläkarutbildning är begränsade eftersom det totala antalet ST-tjänster har reducerats under de senaste åren. Det är angeläget att detta förhållande ändras, annars finns det risk för att en fortsatt uppbyggnad av primärvården försvåras. För att primärvården skall kunna fullgöra sina uppgifter måste den naturligtvis tillföras resurser som står i relation till de krav som ställs. Detta gäller även tillgången på läkare. Utskottet utgår ifrån att regeringen noga följer utvecklingen och tar de initiativ som kan behövas.
Motioner I motion So337 av Lars U Granberg (s) begärs ett tillkännagivande till regeringen om ökad spridning av praktikplatser i anslutning till läkarutbildningen. Motionären anser att ökningen med fler platser på läkarlinjen vid Umeå universitet är mycket viktig för regionens utveckling. Dock behöver en bättre samordning av läkarutbildningen genomföras för att förbättra situationen genom en spridning av praktikplatser till regioner där det i dag kan vara svårt att rekrytera rätt kompetens, heter det i motionen. I motion So214 från den allmänna motionstiden av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs ett tillkännagivande om utbildningsplatser för barnläkare (yrkande 7). Motionärerna anför att under de senaste 10-15 åren har antalet utbildningsplatser för blivande barnläkare reducerats kraftigt. Detta innebär att det kommer att bli ett glapp om 10-15 år när de nu arbetande barnläkarna gå i pension. Detta måste åtgärdas enligt motionärerna. De föreslår att en plan fö detta arbetas fram i respektive landsting. I motion So264 av Anita Jönsson och Berit Oscarsson (båda s) begärs ett tillkännagivande angående reumatologin. I motion So300 av Barbro Westerholm och Kerstin Heinemann (båda fp) begärs ett tillkännagivande om en nationell handlingsplan för reumatiska sjukdomar. Argumentationen i de båda sistnämnda motionerna är densamma. Reumatism är en av de största folksjukdomarna. Det finns förutsättningar för att kunna minska funktionsnedsättningen hos en reumatiker om diagnosen sätts tidigt samt rätt behandling och rehabilitering erbjuds. Inom länssjukvården är bristen på reumatologer stor, och möjligheterna till specialistinsatser inom primärvården är starkt begränsade. Enligt motionärerna borde ansvariga sjukvårdshuvudmän ha en gemensam plan för reumatologisk rehabilitering och bättre användning av försäkringskassans pengar i samband med sjukskrivning och förtidspension. Enligt en studie av Reumatikerförbundet år 1995 fanns det 141 reumatologer i tjänst. Enligt förbundet skulle det behövas åtminstone 216 reumatologer, heter det i motionerna.
Utskottets bedömning Utskottet har vid flera tillfällen uttalat att samhället inte kan acceptera att brist på läkare råder i vissa delar av landet och inom vissa specialiteter. Utskottet gav redan hösten 1989 regeringen till känna att riksdagen önskade en samlad redovisning och en analys beträffande den geografiska och verksamhetsmässiga fördelningen av läkarna. I propositionen har regeringen utförligt beskrivit de olika planeringsmodeller m.m. som prövats under åren för att skapa bättre överblick och verka för en mer långsiktig planering av läkarförsörjningen. I propositionen beskrivs också det nuvarande läget med bristande överblick och långsiktighet t.ex. beträffande framtida behov på grund av relativt nära förestående pensionsavgångar. Mot bakgrund av den utveckling som nu kan konstateras i fråga om ST-volymen under 1990-talet finns det därför anledning, enligt propositionen, att återkomma till frågan om nationell planering av tillgång till olika specialister i framtiden och om hur en rimligt balanserad fördelning av läkar-arbetskraften i landet kan uppnås. Även fördelningen av AT- block över landet bör hanteras i det sammanhanget. Utskottet delar bedömningen att utvecklingen på området noga bör följas i form av ett centralt planeringsstöd för att på nationell nivå skapa en tydlig bild av situationen. Det tidigare låga antalet ST-tjänster har skapat ett allvarligt problem som redan om några år kan förväntas leda till brist inom vissa specialiteter och regioner. Dessutom kommer stora pensionsavgångar omkring år 2010. Regeringen har aviserat ett uppdrag till Socialstyrelsen att i samråd med olika intressenter närmare överväga hur ett centralt planeringsstöd bör utformas. Ett sådant planeringsstöd på nationell nivå bör enligt utskottet bli av stort värde vid sjukvårdshuvudmännens långsiktiga planering av behovet av specialistkompetenta läkare. Planeringsstödet kan också tjäna som underlag för bedömningen av dimensioneringen av den grundläggande läkarutbildningen. Med det sagda är motionerna So214 (kd) yrkande 7, So264 (s), So300 (fp) och So337 (s) i huvudsak tillgodosedda och avstyrks. Behovet av en samlad redovisning och analys av läkartillgången är också tillgodosett.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande allmäntjänstgöringen att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So1 och 1997/98:So2 yrkandena 1 och 2, res. 1 (fp) res. 2 (kd) 2. beträffande lagförslagen att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), 2. lag om ändring i lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m., 3. beträffande SK-kurserna att riksdagen avslår motion 1997/98:So2 yrkande 3, 4. beträffande läkarförsörjning och planeringsstöd att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So214 yrkande 7, 1997/98: So264, 1997/98:So300 och 1997/98:So337.
Stockholm den 6 november 1997
På socialutskottets vägnar
Sten Svensson
I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Rinaldo Karlsson (s), Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö (m), Marianne Jönsson (s), Conny Öhman (s), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Stig Sandström (v), Christin Nilsson (s), Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp), Chatrine Pålsson (kd), Catherine Persson (s), Karin Olsson (s) och Karin Israelsson (c).
Reservationer
1. Allmäntjänstgöringen (mom. 1) Barbro Westerholm (fp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 5 börjar med ?Utskottet delar? och på s. 6 slutar med ?och 2 avstyrks? bort ha följande lydelse: Utskottet anser det bra att regeringen äntligen tar itu med de olika frågor om läkarnas utbildning som presenteras i propositionen. Utskottet uppskattar särskilt att regeringen visar uppskattning gentemot den privata vården genom att föreslå att landstingen också skall kunna förlägga delar av AT till andra driftformer än den reguljära landstingskommunala verksamheten under förutsättning att grundläggande krav på handledning och måluppfyllelse tillgodoses. Utskottet anser att det borde ha gjorts en ingående utvärdering av AT innan en förkortning av tiden görs. Utskottet accepterar dock den planerade förkortningen med tre månader av AT-tjänstgöringen mot bakgrund av att det råder brist på AT-block. Tjänstgöringen bör enligt utskottets mening omfatta en obligatorisk del med vardera minst tre månader inom specialiteterna allmänmedicin, internmedicin, kirurgi och psykiatri. Resterande månader bör kunna göras inom en valfri specialitet. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion So 2 (fp) yrkandena 1-2 ge regeringen till känna. Motion So 1 (kd) avstyrks. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande allmäntjänstgöringen att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So2 yrkandena 1 och 2 och med avslag på motion 1997/98:So1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Allmäntjänstgöringen (mom. 1) Chatrine Pålsson (kd) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 5 börjar med ?Utskottet delar? och på s. 6 slutar med ?och 2 avstyrks? bort ha följande lydelse: Utskottet anser det angeläget att läkarutbildningen också innefattar utbildning i etik, empati och personligt bemötande. Detta gäller enligt utskottets mening både grund- och vidareutbildningen. Behovet av fördjupad kompetens i etiska frågor är särskilt stort inom vården av gamla och långvarigt sjuka samt inom vården i livets slutskede. Utskottet delar inte regeringens bedömning att AT-tjänstgöringen kan förkortas med tre månader. Grundläggande teoretiska kunskaper är självklart av avgörande betydelse för att kunna ge patienterna en bra och medicinskt välanpassad vård. För att helheten ska fungera måste den praktiska erfarenheten också finnas i tillräcklig grad. Att omsätta kunskaper i praktiken är enligt utskottet en förutsättning för god vårdkvalitet. Utskottet anser vidare att handledarfrågan måste lyftas fram tydligare vilket i klartext innebär att tid måste avsättas så att handledaren verkligen får den tid som behövs för handledaruppdraget. Högskoleverket har också uttalat kritik i denna fråga i den nyligen gjorda utvärderingen av den svenska läkarutbildningen. Utskottet anser slutligen att ställningstaganden beträffande innehållet i AT-tjänstgöringen bör avvakta utvärderingens resultat. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion So1 (kd) ge regeringen till känna. Motion So2 (fp) yrkandena 1-2 avstyrks. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande allmäntjänstgöringen att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So1 och med avslag på motion 1997/98:So2 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört. I propositionen framlagda lagförslag
1 Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) 2 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Propositionen.........................................1 Motionerna............................................1 Motioner väckta med anledning av propositionen 1 Motioner väckta under allmänna motionstiden 1997 2 Utskottet.............................................2 Propositionen i huvuddrag 2 Landstingens skyldigheter 3 Utskottets bedömning 5 Vidareutbildning för specialistkompetens 6 Utskottets bedömning 7 Läkarförsörjning och planeringsstöd 7 Utskottets bedömning 9 Hemställan 10 Reservationer........................................10 1. Allmäntjänstgöringen (mom. 1) 10 2. Allmäntjänstgöringen (mom. 1) 11 Bilaga I propositionen framlagda lagförslag 12