Lag om Allmänna arvsfonden
Betänkande 1993/94:SoU23
Socialutskottets betänkande
1993/94:SOU23
Lag om Allmänna arvsfonden
Innehåll
1993/94
SoU23
I betänkandet behandlas regeringens proposition 1993/94:124 Ny lag om Allmänna arvsfonden. Ingen motion har väckts med anledning av propositionen. Utskottet har inhämtat lagutskottets yttrande över propositionen.
Utskottet tillstyrker propositionen.
Propositionen
I proposition 1993/94:124 har regeringen föreslagit riksdagen att anta förslagen till
1. lag om Allmänna arvsfonden,
2. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,
3. lag om ändring i föräldrabalken.
Lagförslagen fogas till betänkandet som bilaga 1.
Utskottet
Bakgrund
Allmänna arvsfonden tillkom enligt ett beslut av 1928 års riksdag i samband med att kusiner och avlägsnare släktingar uteslöts från arvsrätt.
Vid tillskapandet av Allmänna arvsfonden angavs som fondens ändamål att främja vård och fostran av barn och ungdom. Genom en lagändring år 1969 utvidgades fondens ändamål till att avse också omsorg om handikappade.
Under senare år har frågor om fondens ändamålsbestämmelse vid flera tillfällen varit föremål för riksdagsbehandling. Riksdagen har bl.a. avslagit motionsyrkanden om att utvidga fondens ändamål till att omfatta också äldre personer samt yrkanden om att fondmedel borde återföras till arvlåtarens kommun.
Med hänvisning till bestämmelsen i lagen, att medel ur fonden inte får lämnas för åtgärder som det åligger stat eller kommun att bekosta, uttalade socialutskottet (bet. 1989/90:SoU29) att det av regeringens redovisning för utdelning av fondmedel inte gått att helt klarlägga om utdelningen skett i överensstämmelse med ändamålsbestämmelsen. Utskottet hemställde att riksdagen skulle ge regeringen till känna att en översyn borde göras av arvsfondens ändamålsbestämmelse. Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr. 1989/90:318).
I januari 1991 tillkallades en särskild utredare för att göra en översyn av Allmänna arvsfondens ändamålsbestämmelse m.m. Utredaren som antog namnet 1991 års arvsfondsutredning, lämnade i november 1992 betänkandet Allmänna arvsfonden (SOU 1992:120).
Betänkandet har remissbehandlats.
Propositionen
I propositionen föreslås att en ny lag om Allmänna arvsfonden ersätter den nuvarande lagen från 1928. Den nya lagen innehåller, i förhållande till den nuvarande, vissa ändringar och förtydliganden huvudsakligen i fråga om arvsfondens ändamål och användningsområde, beslutanderätten, handläggningen av arvsfondsärenden, godmanskap samt avstående från arv.
Hittillsvarande praxis beträffande utdelande av stöd ur fonden lagfästs i princip. Stöd skall sålunda kunna ges till verksamhet av ideell karaktär till förmån för barn, ungdomar och personer med funktionshinder. I första hand skall nyskapande och utvecklande verksamhet stödjas. Sådant stöd får också, om det bedöms som särskilt angeläget lämnas till ideella organisationers anläggningar, lokaler och utrustning. Om det finns särskilda skäl får stöd även lämnas till en offentlig huvudman. Stöd får däremot inte lämnas till enskilda personer.
Den övergripande beslutanderätten beträffande stöd ur fonden föreslås ligga kvar hos regeringen, men en ny statlig myndighet, Arvsfondsdelegationen, inrättas. Delegationen, eller i vissa fall annan myndighet, skall besluta om stöd ur fonden inom de ramar och efter de riktlinjer som regeringen bestämmer.
Allmänna arvsfonden skall som hittills förvaltas av Kammarkollegiet. Reglerna om kollegiets förvaltning moderniseras och omarbetas språkligt. Möjligheten att återkräva stöd som inte kommit till användning eller som använts för annat ändamål än det avsedda föreslås bli lagfäst.
Arv som utgörs av egendom, vilken är av väsentlig betydelse från kulturhistorisk synpunkt eller från natur- eller kulturvårdssynpunkt får avstås till juridisk person som har särskilda förutsättningar att ta hand om egendomen. I samband med att fonden avstår sådan egendom skall, om det finns särskilda skäl, även ett penningbelopp av arvet kunna avstås för att användas för sådana omedelbara åtgärder som är nödvändiga för att bevara egendomen.
Regeringen eller Kammarkollegiet skall besluta om arvsavstående. Riksdagens tillstånd krävs inte i något fall.
Den nya lagen föranleder ändringar i föräldrabalken och lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.
Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1994.
Lagutskottets yttrande
Lagutskottet har inkommit med yttrande till socialutskottet över propositionens avsnitt som gäller avstående av arv (1993/94:LU3y). Yttrandet fogas till betänkandet som bilaga 2.
Lagutskottet ser med tillfredsställelse att regeringen i propositionen inte föreslår någon ändring när det gäller den år 1981 på lagutskottets initiativ införda regeln om avstående av arv för kulturhistoriska ändamål m.m. Av vad som redovisas i propositionen framgår att utskottet hade rätt i sina antaganden om att antalet sådana arvsavståenden skulle bli få. Sedan bestämmelsen infördes har i genomsnitt sju beslut fattats varje år.
Lagförslaget innehåller en särskild bestämmelse (25 § andra stycket) som innebär möjlighet att avstå också kontanta medel i samband med avstående för kulturella eller naturvårdande ändamål. Den föreslagna bestämmelsen innebär att avstående av kontanta medel bara får ske när det är aktuellt med omedelbara och nödvändiga åtgärder för egendomens fortsatta bestånd, t.ex. takläggning, flyttning av egendom, konservering eller restaurering av egendomen. Däremot bör det inte komma i fråga att avstå belopp för normalt underhåll eller drift. Kontanta medel bör därför enligt lagförslaget bara få avstås om det finns särskilda skäl.
Med det anförda förordar lagutskottet att propositionen i nu behandlad del tillstyrks.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker propositionen.
Hemställan
Utskottet hemställer att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till a) lag om Allmänna arvsfonden, b) lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, c) lag om ändring i föräldrabalken.
Stockholm den 15 mars 1994 På socialutskottets vägnar Bo Holmberg
I beslutet har deltagit: Bo Holmberg (s), Sten Svensson (m), Göte Jonsson (m), Anita Persson (s), Ulla Orring (fp), Ingrid Andersson (s), Rosa Östh (c), Rinaldo Karlsson (s), Ingrid Hemmingsson (m), Jan Andersson (s), Leif Bergdahl (nyd), Maj-Inger Klingvall (s), Leif Carlson (m), Hans Karlsson (s) och Chatrine Pålsson (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Bilaga 1
Lagutskottets yttrande
1993/94:LU3y Bilaga 2 Ny lag om Allmänna arvsfonden
Till socialutskottet
Socialutskottet har den 15 februari 1994 beslutat bereda lagutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1993/94:124 om ny lag om Allmänna arvsfonden och eventuella motioner, såvitt berör lagutskottets beredningsområde.
I propositionen föreslås en ny lag om Allmänna arvsfonden. Den nya lagen är avsedd att den 1 juli 1994 ersätta den nu gällande lagen om allmänna arvsfonden, som är från år 1928. Förslaget till ny lag innehåller, i förhållande till den nuvarande ordningen, vissa ändringar och förtydliganden huvudsakligen i fråga om Arvsfondens ändamål och användningsområde, beslutanderätten, handläggningen av arvsfondsärenden, godmanskap samt avstående från arv.
Propositionen grundar sig på betänkandet (SOU 1992:120) Allmänna arvsfonden, framlagt av 1991 års arvsfondsutredning. Utredningen tillsattes i januari 1991 med anledning av ett tillkännagivande från riksdagen (1989/90:SoU29, rskr. 318). Utredningens betänkande har remissbehandlats.
Några motioner med anledning av propositionen har inte väckts.
Lagutskottet, som har beslutat avge yttrande över det avsnitt som gäller avstående av arv (avsnitt 5.8), får anföra följande.
Utskottet vill först erinra om att den särskilda möjligheten att avstå egendom av intresse från bl.a. kulturhistorisk synpunkt infördes i den nu gällande lagen år 1981 efter ett initiativ av lagutskottet (bet. LU 1980/81:11). I lagstiftningsärendet konstaterade utskottet att de tidigare bestämmelserna om att egendom som tillfallit Arvsfonden skall försäljas till högsta möjliga pris leder till att kultur- och naturvårdande institutioner och organisationer i vissa fall får svårt att förvärva egendom, som det är önskvärt att bevara. Utskottet ansåg att det var angeläget att egendom av ifrågavarande slag kan övertas av sådana institutioner och organisationer som har särskilda förutsättningar att ta hand om egendomen på ett lämpligt sätt. Enligt utskottet torde det kunna bli fråga om arvsavstående för nu aktuella ändamål endast i något enstaka fall om året. Ett avstående torde därför, fortsatte utskottet, inte i någon nämnvärd grad påverka fondens understödjande verksamhet.
Våren 1992 behandlade utskottet en motion som gällde avstående av arv som tillfallit Allmänna arvsfonden (bet. 1992/93:LU35). Motionen remissbehandlades. Utskottet uttalade därvid som sin uppfattning att det fortfarande bör finnas möjligheter för juridiska personer som bedöms lämpliga att få överta egendom som tillfallit Allmänna arvsfonden och som är av intresse från kulturhistorisk eller från kultur- och naturvårdssynpunkt. Av remissyttrandena framgår emellertid, anförde utskottet, att det uppenbarligen i många fall är på det viset att de institutioner och sammanslutningar som kan komma i fråga -- ofta museer, bibliotek eller hembygdsföreningar -- saknar resurser för finansiering av nödvändiga upprustningar, t.ex. konservering och liknande kvalificerade åtgärder, beträffande egendomen och därför inte anser sig kunna ta emot egendomen. Som både motionärerna och remissinstanserna påpekar, framhöll utskottet, innebär detta att den särskilda möjligheten till arvsavstående som infördes år 1981 inte kan utnyttjas i enlighet med intentionerna vid bestämmelsens tillkomst. Detta förhållande är inte tillfredsställande. Arvsfondslagen bör därför ändras, framhöll utskottet, så att en möjlighet ges till avstående från inte bara kulturhistoriskt m.m. intressant egendom utan även medel för egendomens upprustande och bevarande. En lagändring med denna innebörd hade också tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinstanserna. Utskottet var emellertid inte berett att ta ställning till frågan om vilka närmare förutsättningar som borde gälla för att Arvsfondens medel skulle få avstås. Det spörsmålet borde enligt utskottet övervägas ytterligare. Enligt utskottets mening torde övervägandena lämpligen kunna ske i samband med det utredningsarbete som då bedrevs av 1991 års arvsfondsutredning. Vad utskottet sålunda anfört gav riksdagen regeringen till känna.
Mot bakgrund av det anförda ser utskottet med tillfredsställelse att regeringen i föreliggande proposition inte föreslår någon ändring när det gäller den år 1981 på lagutskottets initiativ införda regeln om avstående av arv för kulturhistoriska ändamål m.m. Av vad som redovisas i propositionen framgår att utskottet hade rätt i sina antaganden om att antalet sådana arvsavståenden skulle bli få. Sedan bestämmelsen infördes har i genomsnitt sju beslut fattats varje år.
När det sedan gäller den fråga som var föremål för ett tillkännagivande från riksdagen år 1992 konstaterar utskottet att problemet nu fått ett förslag till lösning. Lagförslaget innehåller nämligen en särskild bestämmelse (25 § andra stycket) som innebär möjlighet att avstå också kontanta medel i samband med avstående för kulturella eller naturvårdande ändamål. Den föreslagna bestämmelsen innebär att avstående av kontanta medel bara får ske när det är aktuellt med omedelbara och nödvändiga åtgärder för egendomens fortsatta bestånd, t.ex. takläggning, flyttning av egendom, konservering eller restaurering av egendomen. Däremot bör det inte komma i fråga att avstå belopp för normalt underhåll eller drift. Kontanta medel bör därför enligt lagförslaget bara få avstås om det finns särskilda skäl.
Även om det sålunda framlagda förslaget innebär att den lagliga möjligheten att kunna avstå kontanta belopp blir begränsad ligger förslaget helt i linje med vad utskottet uttalade år 1992.
Med det anförda förordar utskottet att propositionen i nu behandlad del tillstyrks.
Stockholm den 3 mars 1994
På lagutskottets vägnar
Maj-Lis Lööw
I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m), Owe Andréasson (s), Bengt Harding Olson (fp), Inger Hestvik (s), Bengt Kindbom (c), Bengt Kronblad (s), Bertil Persson (m), Gunnar Thollander (s), Lars Andersson (nyd), Hans Stenberg (s), Stig Rindborg (m) och Carin Lundberg (s).