Jämställdhet som ett nytt mål för Sveriges internationella utvecklingssamarbete
Betänkande 1995/96:UU18
Utrikesutskottets betänkande
1995/96:UU18
Jämställdhet som ett nytt mål för Sveriges internationella utvecklingssamarbete
Innehåll
1995/96 UU18
Sammanfattning
I föreliggande betänkande tillstyrker utskottet förslaget i proposition 1995/96:153 att jämställdhet mellan kvinnor och män skall vara ett mål för Sveriges internationella utvecklingssamarbete. Samtliga med anledning av propositionen väckta motioner besvaras eller avstyrks.
Propositionen
I proposition 1995/96:153 föreslår regeringen att riksdagen godkänner att jämställdhet mellan kvinnor och män skall vara ett mål för Sveriges internationella utvecklingssamarbete.
Motionerna
1995/96:U34 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens proposition om jämställdhetsmål i biståndspolitiken i enlighet med vad som anförts i motionen.
1995/96:U35 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar bifalla propositionens förslag om att göra jämställdhet till ett nytt mål för Sveriges internationella utvecklingssamarbete,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utredning med uppgift att göra en förnyad prövning av de biståndspolitiska målen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts avseende det s.k. oberoendemålet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts avseende biståndets demokratimål.
1995/96:U36 av Bodil Francke Ohlsson (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det övergripande biståndsmålet omformuleras, så att kampen mot fattigdomen och begreppet hållbar utveckling ingår i målformuleringen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en regelbunden jämställdhetsrevision granskar biståndsresultatet ur könssynpunkt,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i denna revision också ingår representanter från KIB och från NGO:er med erfarenhet av fältarbete inom biståndet.
1995/96:U37 av Margareta Andersson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om genomförandet av det sjätte biståndsmålet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återkommande revision och uppföljning av biståndsmålen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fler projekt med syfte att förbättra kvinnornas situation i mottagarländerna.
1995/96:U38 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om begreppet "resurstillväxt" som ett begrepp vidare än "ekonomisk tillväxt",
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen tillkänna vad i motionen anförts om att jämställdhetsmålet sätts som det första prioriterade delmålet efter det övergripande målet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Utrikesdepartementets formulering av en övergripande politik för jämställdhetsmålet skall ske i öppen debatt,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall arbeta för att få ett större kvinnligt inflytande inom de multinationella biståndsorganen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall verka för att strukturanpassningsprogrammen utformas så att jämställdheten mellan kvinnor och män främjas,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om formerna för kompetensutveckling och utvärdering av jämställdhetsmålet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om KIB.
Utskottet
Propositionens huvudsakliga innehåll
Ärendet och dess beredning
I budgetpropositionen 1994/95 presenterade regeringen sin avsikt att göra en översyn av de biståndspolitiska målformuleringarna i syfte att tydligare lyfta fram jämställdhetsfrågorna i biståndspolitiken.
Den 9 mars 1995 beslutade regeringen om direktiv till en särskild utredare (dir. 1995:32). Utredningen (UD 1995:03) fick i uppdrag att se över biståndsmålen i syfte att i utvecklingssamarbetet främja ökad jämställdhet mellan kvinnor och män. Barbro Westerholm, riksdagsledamot (fp), förordnades till utredare. Utredningen lämnade sitt betänkande (SOU 1995:116) den 31 oktober 1995.
Biståndsmålens framväxt
Målen för Sveriges utvecklingssamarbete har växt fram under bred politisk enighet. I regeringens budgetproposition 1962:100 angavs att målet för biståndsgivningen är att höja de fattiga folkens levnadsnivå .
Sedan den biståndspolitiska utredningen överlämnat sitt betänkande (SOU 1977:13) antog riksdagen år 1978 i bred enighet en liknande formulering för det överordnade målet (prop. 1977/78:135, bet. 1978/79:UU1, rskr. 1978/79:9). Målet preciserades så att biståndet skall bidra till
- resurstillväxt,
- ekonomisk och social utjämning,
- ekonomisk och politisk självständighet samt
- demokratisk samhällsutveckling i mottagarländerna.
Ett femte biståndsmål om framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om miljön antogs av riksdagen år 1988.
Under biståndsmålens framväxt har riksdagen anslutit sig till regeringens syn att biståndsmålen bör ses som en helhet och att det inte finns någon inbördes rangordning mellan biståndsmålen.
Jämställdhet och utveckling
En växande insikt om jämställdhetens betydelse
Vid alla de stora konferenser som FN arrangerat under 90-talet har jämställdhet varit ett återkommande tema.
Insikten om jämställdhetsfrågornas betydelse för att uppnå en långsiktigt hållbar samhällsutveckling har gradvis fördjupats. Den öppnar nu nya vägar för att erkänna kvinnors och mäns lika värde och rättigheter, vilket redan för femtio år sedan skrevs in som en av grundprinciperna i FN-stadgan.
Kvinnorna utgör hälften av jordens befolkning, men deras möjligheter att påverka, delta i och dra fördel av utvecklingen är i de flesta länder små. Detta tar sig bl.a. uttryck i betydande obalans mellan kvinnors och mäns arbetsbörda och mellan deras tillgång till resurser och makt.
U-landskvinnornas bristande politiska och ekonomiska makt är såväl en orättvisa som ett avgörande utvecklingsproblem.
Hur skall jämställdhetsarbetet utformas?
Kvinnors och mäns olika roller bestäms av sociala, kulturella, rättsliga, ekonomiska och politiska förhållanden i samhället. Formella och informella strukturer i samhället konserverar eller förstärker i varierande grad kvinnors underordning och mäns överordning. Roller, resursfördelning och maktförhållanden är invävda i ett komplext sammanhang.
Det går inte att föreskriva vilken jämställdhetspolitik enskilda länder skall ha eller vilka metoder eller medel som bör användas i arbetet för jämställdhet. Jämställdhet måste komma ur en inre samhällelig process.
På senare år har emellertid en betydande samsyn växt fram bland en majoritet av FN:s medlemsstater om viktiga utgångspunkter för jämställdhet. Denna samsyn förstärktes under Pekingkonferensen och återspeglas i dess slutdokument.
En ökad insikt finns också om vikten av mer kunskap om de bakomliggande orsakerna till bristande jämställdhet och det ojämna maktförhållandet mellan kvinnor och män. Det är genom att integrera ett jämställdhetsperspektiv på alla politikområden som varaktiga förutsättningar skapas för att förändra politiska, ekonomiska, sociala och kulturella betingelser i ett samhälle på ett sätt som bidrar till jämställdhet mellan kvinnor och män.
Pekingkonferensen slog bl.a. fast att det är regeringen i varje land som har huvudansvaret för att främja jämställdhet. Jämställdhet är därmed en viktig samhällsfråga och inte en fråga som rör enbart kvinnor. Det innebär också att männens ansvar och roll tydligt måste lyftas fram.
Jämställdhet som en genomgående fråga i biståndet
Jämställdhet har i praktiken under lång tid varit ett mål i svenskt utvecklingssamarbete. Erfarenheterna från flera årtiondens arbete, med såväl framgångar som motgångar, har fört jämställdhetsfrågorna till en alltmer central position. Fokus ligger inte längre på särskilda kvinnoprojekt, utan på att integrera jämställdhet i hela utvecklingssamarbetet. Nedan redovisas några centrala slutsatser utgående från de nuvarande biståndsmålen.
Resurstillväxt
Ekonomisk tillväxt är en förutsättning för utveckling i alla länder och förbättrar möjligheterna till ökad jämställdhet. Ekonomisk tillväxt leder emellertid inte automatiskt till ökad jämställdhet. Mycket kan också åstadkommas i fattiga länder för att öka jämställdheten utan att det kräver nya resurser. Viktigt är att se hur befintliga resurser i samhället används och i vilken utsträckning de gynnar eller missgynnar en utveckling i riktning mot jämställdhet.
Det ekonomiska argumentet för jämställdhet är starkt men ofta underskattat. Med ökad jämställdhet ökar förutsättningarna såväl för ökad tillväxt som för att tillväxten skall bli socialt och ekonomiskt hållbar.
Det är hög tid att kvinnors bidrag till den ekonomiska tillväxten värderas och beaktas i beslutsunderlaget vid all samhällsplanering.
Ekonomisk och social utjämning
Ekonomisk tillväxt måste ske i samspel med en jämnare resursfördelning för att alla medborgare, oberoende av kön, ekonomisk eller social ställning skall få del av utvecklingen. Som framgår av avsnitten ovan är resurstillväxt och utjämning ömsesidigt förstärkande processer. Båda målen är uppenbart direkt förknippade med jämställdhet.
En särskild rättvisefråga gäller funktionshindrade. Kvinnor och flickor med funktionshinder utsätts ofta för dubbel diskriminering. För en ändring krävs såväl upplysning och nya attityder som lagstiftning och praktiska åtgärder. Det är av särskild betydelse ur ett jämställdhetsperspektiv att demokratiska beslutsprocesser på lokal nivå i samhället förstärks.
Ekonomisk och politisk självständighet
När det gäller målet för det svenska utvecklingssamarbetet om ekonomisk och politisk självständighet, har situationen förändrats under senare decennier. Kampen mot kolonialism är i stort sett fullbordad. Oberoende i inskränkt mening är varken önskvärt eller möjligt. Självständighet i betydelsen att ett land har utrymme att självt utforma sin framtid är dock fortfarande ett angeläget mål.
Kvinnor och män har påverkats olika av det växande ömsesidiga beroendet. Det är därför viktigt att undersöka hur kvinnor respektive män påverkas av den ökade internationaliseringen.
En demokratisk samhällsutveckling
Kvinnor och män skall ha samma möjligheter att påverka besluten på alla nivåer i samhället. Jämställdhet går inte att lägga till i efterhand, utan måste utgöra en del av den demokratiska samhällsutvecklingen.
En fullvärdig demokrati kräver respekt för både kvinnors och mäns mänskliga rättigheter. Trots det har 90 länder ännu inte ratificerat konventionen om diskriminering mot kvinnor i dess helhet. Av de länder som ratificerat konventionen brister många i genomförandet.
Av särskild betydelse ur ett jämställdhetsperspektiv är också att demokratiska beslutsprocesser på lokal nivå i samhället förstärks.
Framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om miljön
Miljöhänsyn rör nästan alla samhällsområden. Kvinnors viktiga roll för att främja en miljömässig utveckling lyftes fram vid FN-konferensen om miljö och utveckling i Rio de Janeiro 1992. Det finns stora vinster med att i högre utsträckning än i dag lyfta fram jämställdhetsperspektiv på miljöplanering.
Jämställdhet som biståndspolitiskt mål
I propositionen föreslås att jämställdhet mellan kvinnor och män skall vara ett mål för Sveriges internationella utvecklingssamarbete. Som skäl för sitt förslag anför regeringen följande.
För att verklig förändring skall komma till stånd bör jämställdhet lyftas fram som ett explicit mål i utvecklingssamarbetet. Allt bistånd bör utgå från både kvinnors och mäns situation och bidra till att både kvinnor och män kan påverka, dra fördel av och själva medverka till utvecklingen. Särskilda kvinnoprojekt kan vara nödvändiga komplement för att stärka kvinnors situation och stödja kvinnors egna initiativ. Däremot har det visat sig vara otillräckligt att enbart driva särskilda projekt för kvinnor för att åstadkomma långsiktiga förändringar av attityder, sedvänjor och lagar. Samtidigt skulle införandet av ett jämställdhetsmål vara ett viktigt steg i vår strävan att nå de fattiga.
Ett särskilt biståndsmål ligger i linje med rekommendationen i maj 1995 från OECD:s biståndskommitté, som slår fast att jämställdhet bör vara ett av de övergripande, strategiska målen för biståndet. Det skulle också kunna utgöra en konsekvent uppföljning av besluten vid FN:s kvinnokonferens 1995.
Erfarenheter från andra länder, där jämställdhet fastställts som ett särskilt biståndsmål, visar att detta fungerar som en politisk markering både i den egna offentliga förvaltningen och gentemot samarbetsländer, enskilda organisationer och andra givarländer.
Argumenten för ett nytt biståndsmål understöds av att jämställdhet är ett övergripande mål för samhällsutvecklingen i Sverige och därför bör vara ett uttryckligt mål också för biståndet.
Regeringens slutsats är därför att jämställdhet bör formuleras som ett nytt biståndsmål, vilket liksom de nuvarande målen klargör och preciserar det övergripande målet för svenskt utvecklingssamarbete.
Övriga biståndsmåls lydelse och inbördes ordning
Regeringen bedömer att det nya målet om jämställdhet i det svenska utvecklingssamarbetet inte bör föranleda någon ändrad lydelse eller en rangordning av biståndsmålen.
Som skälen härför anför regeringen att biståndsmålen bör ses som en helhet. En omgruppering av de befintliga målen skulle antyda att det finns en rangordning mellan biståndsmålen, vilket inte är fallet. Jämställdhetsmålet placeras efter de befintliga målen, utan att detta innebär en lägre prioritet än något av de andra målen.
Frågan om en översyn av hela målformuleringen hänger samman med många andra frågor om mål och medel för Sveriges internationella ansvarstagande. Regeringen utesluter inte att en sådan översyn kan vara påkallad. En sådan bör dock föregås av en bred diskussion bland folkrörelser och allmänhet.
Genomförande
Regeringen avser att fastställa politiska riktlinjer för hur jämställdhetsmålet skall styra biståndsarbetet.
I propositionen anges att det inte räcker med att formulera ett mål. Målet måste konkretiseras så att det kan leda till faktiska förbättringar. Erfarenheterna från andra givarländer, där jämställdhet är ett biståndsmål, bekräftar att målet måste kompletteras med riktlinjer för att resultat skall kunna uppnås.
Regeringen arbetar för närvarande med att ta fram riktlinjer för jämställdhetsfrågor i utvecklingssamarbetet. Huvudprincipen i riktlinjerna skall vara att ett jämställdhetsperspektiv skall integreras i hela utvecklingssamarbetet. Jämställdhetsaspekterna måste beaktas vid prioritering mellan olika sektorer, mellan olika projekt inom en sektor och vid beslut om projektens inriktning och utformning. Såväl i det bilaterala biståndet som i EU-samarbetet och i det multilaterala biståndet skall Sverige arbeta för att landstrategier och sektorstrategier baseras på grundlig analys av relationerna mellan kvinnor och män. Sida kommer att presentera en handlingsplan för jämställdhet i biståndet.
Det är av största vikt att jämställdhetsfrågorna lyfts upp på en övergripande nivå i dialogen med våra samarbetsländer, med de multilaterala organen, andra givarländer och enskilda organisationer.
Under vissa förutsättningar kan integreringen av ett jämställdhetsperspektiv behöva kompletteras med särskilda insatser för att rätta till avgörande obalanser mellan kvinnors och mäns situation.
De politiska riktlinjerna kommer härutöver att ta upp t.ex. ansvarsfrågor, behov av kompetensutveckling, finansiella och personella resurser samt utvärdering och uppföljning. Resursbehovet skall täckas inom ramen för existerande budget.
Kompetensutveckling och uppföljning
Enligt regeringens bedömning bör en analys göras av
- hur kompetensen skall stärkas för att kunna driva jämställdhetsfrågor i utvecklingssamarbetet, och
- hur en regelbunden uppföljning av jämställdhetsarbetet i utvecklingssamarbetet skall kunna genomföras.
Som skäl härför anförs i propositionen bl.a. följande. Behovet av konsultstöd, utbildningsinsatser och ny forskning förväntas öka som följd av en markerad satsning på att genomföra jämställdhetsmålet. Arbetet med att bygga upp sådan kompetens behöver därför förstärkas. I första hand bör lösningar sökas som bygger vidare på den kompetens och de nätverk som finns, snarare än att initiera nya strukturer.
Vad gäller behovet av regelbunden översyn av jämställdhetsarbetet kommer regeringen att närmare ta ställning till formerna i samband med att de politiska riktlinjerna läggs fast.
Jämställdhet i samarbetet med Central- och Östeuropa
Regeringen har i proposition 1994/95:160 Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa förklarat att fyra mål skall gälla för östsamarbetet, nämligen att:
- främja en säkerhetsgemenskap,
- fördjupa demokratins kultur,
- stödja en socialt hållbar ekonomisk omvandling,
- stödja en miljömässigt hållbar utveckling.
Frågan om jämställdhet lyfts fram i proposition 1994/95:160. Där sägs: Ett könsrelaterat perspektiv bör anläggas på hela östsamarbetet, från demokratistöd till näringslivssamarbete och stöd till finansiella sektorn.
Det är angeläget att kunskapen om reformprocessens olika påverkan på män och kvinnor ökar, så att samarbetet kan utformas för att främja ökad jämställdhet. Traditionellt har kvinnor högre utbildningsnivå än män i Central- och Östeuropa. Ändå visar statistiken att kvinnor i högre utsträckning än män drabbas av arbetslöshet under reformprocessen. Östsamarbete bör därför medverka till att kvinnor återfår och bibehåller sin position på arbetsmarknaden. Att tillvarata kvinnors kunskap och förmåga skapar förutsättningar för högre tillväxt i ekonomin som helhet.
Jämställdhet mellan kvinnor och män är oskiljbar från demokrati och respekten för mänskliga rättigheter. Det är angeläget att både män och kvinnor tar aktiv del i det politiska livet och beslutsfattandet. Den politiska aktivitetsnivån hos kvinnor är emellertid låg i dagens Central- och Östeuropa. Stöd för att öka kvinnors möjlighet att engagera sig och delta i det politiska livet är således särskilt angelägna.
De fyra målen kan också i praktiken ses som verksamhetsfält inom vilka östsamarbetet bedrivs. Införandet av ett särskilt jämställdhetsmål i u- landssamarbetet föranleder inte någon förändring av målen för det nuvarande programmet för samarbete med Central- och Östeuropa. Däremot anser regeringen att de politiska riktlinjerna för hur jämställdhet skall integreras i det internationella utvecklingssamarbetet också bör tillämpas på samarbetet med Central- och Östeuropa.
En studie kommer att genomföras för att dels göra en kartläggning av läget beträffande jämställdhet i de prioriterade samarbetsländerna i Central- och Östeuropa, dels ge förslag på åtgärder för att främja jämställdhet i östsamarbetet.
Mot bakgrund härav gör regeringen följande bedömning: De riktlinjer som regeringen håller på att utarbeta för jämställdhet i utvecklingssamarbetet bör även omfatta östsamarbetet. Jämställdhetsperspektivet bör genomsyra hela samarbetet med Central- och Östeuropa. En särskild studie bör också göras av hur jämställdhet bättre kan främjas i samarbetet med Central- och Vsteuropa.
Sammanfattning av motionerna
Motion 1995/96:U34 av Göran Lennmarker m.fl. (m)
Utrotandet av fattigdomen är det övergripande målet för biståndspolitiken. Frihandeln har härvid, enligt motion 1995/96:U34 (m), varit det verksammaste instrumentet. Demokrati och respekt för mänskliga rättigheter är nödvändigt i sig och bidrar även kraftfullt till utrotning av fattigdomen. Svenskt bistånd skall motverka alla former av diskriminering oavsett om det handlar om kön, ras, hudfärg, religion eller politisk övertygelse. Det ligger i själva respekten för mänskliga rättigheter, vilket redan är en väsentlig del av demokratiutvecklingen. Att införa ett ytterligare, sjätte biståndsmål, vars centrala del redan täcks av nu gällande målsättning, är inte välbetänkt. Huvudproblemet för svenskt bistånd är inte bristen på mål utan möjligheten att se till att det effektivt bidrar till utrotandet av fattigdomen i världen. Med hänvisning härtill hemställs att riksdagen avslår regeringens proposition om jämställdhetsmål i biståndspolitiken.
Motion 1995/96:U35 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp)
Folkpartiet (motion U35) delar propositionens uppfattning om att jämställdhet är ett viktigt mål inom utvecklingssamarbetet (yrkande 1). Inte endast ur rättvisesynpunkt utan även ur effektivitetssynpunkt är en sådan inriktning nödvändig. Kvinnornas roll i många utvecklingsprojekt kan inte vverskattas.
Länderna i tredje världen har nu gjort sig fria från kolonialmakterna. Den andra frigörelsen då diktatorer körs bort från makten sker nu. Det är hög tid att Sverige får en biståndspolitik som verkar i en riktning där detta faktum uppmärksammas. I formell mening är det självklart att u-länder liksom andra länder skall vara ekonomiskt och politiskt självständiga, men detta mål kan inte nås med bistånd, utan genom att av världssamfundet accepterade folkrättsliga regler upprätthålls. Ett huvudmål för en liberal u-landspolitik är att de fattiga länderna skall integreras i en världsekonomi, där frihandel och företagsinvesteringar är centrala drivkrafter för utveckling. I detta perspektiv är biståndets gamla oberoendemål inte längre en tillgång utan riskerar snarare att vara en belastning.
Under en tidigare epok var u-ländernas frigörelse från de tidigare kolonialmakterna ett angeläget mål. Med det kalla krigets slut har också frågan om beroende av olika stormakter blivit allt mindre brännande. I dag riskerar oberoendemålet att skapa oklarhet kring synen på u-länderna och världsekonomin. Mot den bakgrunden menar vi att oberoendemålet kritiskt bör granskas i samband med en bredare översyn av de svenska biståndsmålen. Det bör då övervägas om detta mål helt kan strykas (yrkande 3).
Under de decennier då biståndet expanderade kraftigt sågs detta som ett viktigt inslag i Sveriges inställning till den internationella politikens bipolaritet, dvs. uppdelningen i två maktsfärer: en amerikansk och en sovjetisk. Sverige krävde av mottagarländernas regeringar varken demokrati eller diktatur och förespråkade inte heller något tydligt alternativ i valet mellan planekonomi och marknadsekonomi. Detta innebar i många fall ett stöd till länder som valde en helt annan rollfördelning mellan statsmakt och marknad än den som ansågs rimlig i vårt land.
Det slags tredje ståndpunkt som Sverige försökte inta har fallit. Att biståndet skall gynna en demokratisk utveckling i utvecklingsländerna kan därför inte längre vara ett biståndspolitiskt mål bland andra. Demokrati är en del av själva utvecklingsbegreppet. Det finns heller inga belägg för att fattigdom bekämpas mindre effektivt under ett demokratiskt statsskick, vilket några har framfört. Svenskt bistånd ska därför verka för att demokrati och mänskliga rättigheter blir verklighet genom utvecklingssamarbetet. Demokratimålet måste få en mer framträdande roll i det svenska biståndet än vad det har i dag (yrkande 4).
Folkpartiet ser en risk i att de sammanlagda målen, som går från fem till sex, kan bli alltför många. Därmed uppstår en risk för otydlighet. Denna otydlighet kan bidra till att göra biståndet mindre framgångsrikt. Detta har även utredningen, som också rekommenderar att en översyn av biståndsmålen kommer till stånd, antytt. Folkpartiet föreslår (yrkande 2) att biståndsmålen anpassas till 1990-talet och att en parlamentarisk utredning tillsätts med uppgift att formulera en biståndspolitik med beaktande av dessa synpunkter.
Motion 1995/96:U36 av Bodil Francke Ohlsson (mp)
I fråga om det övergripande biståndsmålet att höja de fattiga folkens levnadsnivå stödjer Miljöpartiet (motion U36 yrkande 1) utredningens förslag, att detta bör omformuleras. Ekonomisk tillväxt måste alltid ske på de villkor naturens gränser sätter och en hållbar utveckling kräver. Den utveckling som behövs för att framgångsrikt bekämpa fattigdomen måste ske inom naturens ramar i stället för på bekostnad av dessa. Både av sociala, ekonomiska och miljömässiga skäl är det viktigt att detta finns med i formuleringen av ett övergripande mål. Hållbar utveckling är ett begrepp som täcker detta, och som bör ingå i det övergripande biståndsmålet.
Miljöpartiet stödjer förslaget om en jämställdhetsrevision (yrkande 2), en regelbundet återkommande revision med deltagande, förutom av Sida, av representanter för såväl biståndsorganisationer som Kvinnorådet för internationellt bistånd (yrkande 3). Detta är nödvändigt för att få fram en bra biståndsmodell där jämställdheten är integrerad och inte kommer i konflikt med ett biståndslands kulturella traditioner.
Motion 1995/96:U37 av Margareta Andersson m.fl. (c)
I motion U37 (c) anförs att det är bra att regeringen nu lägger fram en proposition om jämställdhet som ett nytt mål för Sveriges internationella bistånd.
Jämställdhet mellan könen i det svenska biståndet är alldeles för viktigt för att det skall stanna vid en allmän målformulering. Regeringen måste även beskriva hur det skall genomföras i praktiken. Det är avgörande att regeringen utarbetar tydliga riktlinjer för hur jämställdhetsfrågorna skall integreras i utvecklingssamarbetet. Jämställdhetsmålet måste omsättas i nödvändiga operationella och, eventuellt, institutionella förändringar. Riksdagen bör ge regeringen till känna vad som här anförts om nödvändiga operationella och institutionella förändringar i samband med genomförandet av det sjätte biståndsmålet (yrkande 1).
Regeringen bör årligen genomföra en biståndsrevision som redovisar i vilken utsträckning de uppsatta målsättningarna för Sveriges internationella utvecklingssamarbete har uppfyllts (yrkande 2). Denna redovisning bör föreläggas riksdagen. Förutom att utnyttja forskning inom området bör kompetensen inom Kvinnorådet för internationellt bistånd (KIB) utnyttjas. KIB bör ges en tydlig och central roll i uppföljnings- och revisionsarbetet. Riksdagen bör ge regeringen till känna vad som här anförts om återkommande revision och uppföljning av målen för det svenska biståndet.
Även efter det att jämställdhet införs som ett mål för allt svenskt bistånd kommer det att finnas ett stort behov av särskilda projekt, vars syfte just är att förbättra kvinnornas situation. Av det svenska biståndet används i dag endast 1 % av Sida:s medel till direktinsatser för jämställdhet. Riksdagen bör ge regeringen till känna vad som här anförts om fler projekt vars direkta syfte är att förbättra kvinnornas situation i mottagarländerna (yrkande 3).
Motion 1995/96:U38 av Eva Zetterberg m.fl. (v)
I propositionen blir det, enligt Vänsterpartiet (motion U38), tydligt att de föreslagna biståndsmålen är oklart formulerade. Man anger ett övergripande mål och fem (sex) delmål. Därefter förklarar regeringen att de olika delmålen skall samverka för att det övergripande målet skall kunna uppnås. Därmed förvandlas delmålen till underordnade mål och till medel eller instrument som kan tillgripas för att man skall uppnå det eftersträvade huvudmålet.
Sex mål blir därmed i realiteten till ett smörgåsbord, från vilket regeringen/myndigheten (Sida) kan plocka ut något som passar den biståndsinsats den vill göra. I praktiken har då målet resurstillväxt blivit dominerande och med största sannolikhet blir detta begrepp tolkat som tillväxt i allmänhet, det vill säga insnävat till ekonomisk tillväxt . Förhållandet framgår av att regeringen själv i propositionen raskt och oreflekterat växlar spår från resurstillväxt till det betydligt snävare begreppet ekonomisk tillväxt . Motionärerna framhåller att begreppet resurstillväxt är vidare än begreppet ekonomisk tillväxt (yrkande 1).
Det är angeläget att sätta jämställdhetsmålet högt, eftersom alla numera är överens om att det inte blir någon utveckling utan kvinnornas deltagande. Vänsterpartiet anser att det nya delmålet för biståndsverksamheten skall utgöra det först prioriterade delmålet efter det övergripande målet (yrkande 2).
Utrikesdepartementet arbetar i dag med att utveckla en övergripande politik när det gäller jämställdhetsfrågor. Det torde vara en rimlig ståndpunkt att ett sådant arbete inte skall ske i slutna rum utan vara en del av en större allmän debatt. En väg att öppna debatt och efter hand uppnå ståndpunkter som har ett gensvar hos allmänheten kan till exempel vara att låta Utrikesdepartementets formuleringar av en övergripande politik för jämställdhetsmålet ske i en öppen debatt i pressen. Detta är angeläget i dag, inte minst med tanke på att det knappast förs någon biståndsdebatt i medierna (yrkande 3).
Den svenska politiken borde vara inriktad på att hävda kvinnornas intressen i Världsbanken, de regionala utvecklingsbankerna, FN:s biståndsorgan och EU-organen. I hela FN-systemet besätts endast 28,2 % av tjänsterna av kvinnor. I det skikt som brukar benämnas senior management utgör de 11,3 %. 4 av de 27 cheferna är kvinnor. Det torde vara ännu sämre inom Världsbanken. Ett krav på att fler kvinnor skall finnas på chefsposter i de multilaterala biståndsorganen bör, enligt yrkande 4, ingå i den svenska biståndspolitiken.
Det är tänkbart att det, i motsats till vad utredningen föreslagit, inte behövs en ny institution för kompetensutveckling och utvärdering av jämställdhetsmålet, att det räcker med ett nätverk. Men i så fall får detta inte begränsas till att vara expertgrupper enbart för regeringens och SIDA:s behov. Det måste fungera flexibelt, utnyttja enskilda organisationers erfarenheter och stimulera debatten i vida kretsar när det gäller jämställdhetens betydelse för utvecklingen och biståndspolitiken. Detsamma gäller för uppföljningen och utvärderingen av biståndet ur jämlikhetssynpunkt (yrkande 6).
Av alldeles särskild betydelse är att få mer och bättre forskning om hur strukturanpassningsprogrammen påverkar kvinnornas situation (yrkande 5).
Vänsterpartiet delar regeringens uppfattning att Kvinnorådet för internationellt bistånd (KIB) måste ses över. Det har sagts att KIB inte gjort särskilt mycket de senaste åren. Med det nya biståndsmålet får KIB en ny och viktigare arbetsuppgift. För att fylla den måste sammansättningen av rådet ses över så att man tillvaratar nya idéer och erfarenheter. KIB borde inte bara arbeta med Sida, utan även med UD:s avdelning för internationellt bistånd (IU-avdelningen) för att bevaka de multilaterala biståndsgivarnas verksamhet (yrkande 7).
Utskottets överväganden
Det överordnade målet för det svenska utvecklingssamarbetet är att höja de fattiga folkens levnadsnivå. I begreppet levnadsnivå innefattas människors möjligheter att på ett förutsägbart och säkert sätt livnära sig, att ha god hälsa och tillgång på utbildning och annan social service.
De av riksdagen tidigare fastslagna målen, nämligen att svenskt utvecklingssamarbete skall bidra till resurstillväxt, ekonomisk och politisk självständighet, ekonomisk och social utjämning, demokratisk samhällsutveckling samt en framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om miljön, kompletterar och förstärker varandra i det övergripande syftet att minska fattigdomen och skapa rättvisare levnadsvillkor för fattiga människor.
Misshushållningen med kvinnliga resurser och kvinnors svaga ställning utgör allvarliga hinder för utvecklingen i många länder, inte minst i u-världen. Utskottet har tidigare vid ett flertal tillfällen (senast i bet. 1993/94:UU15) understrukit att det är fullt motiverat att allt utvecklingssamarbete genomsyras av en vilja att identifiera och åtgärda problem som rör kvinnans ställning. Det omfattande arbete som pågår för att integrera kvinnofrågor i det svenska biståndet bör, framhöll utskottet i nämnda betänkande, byggas ut ytterligare. Mot bakgrund bl.a. härav noterade utskottet våren 1995 (bet. 1994/95:UU15) med tillfredsställelse att regeringen tillkallat en särskild utredare för att utarbeta förslag om hur jämställdhet mellan kvinnor och män bör uttryckas i de biståndspolitiska målen, eventuellt genom att ett särskilt biståndsmål upprättas.
Såväl utredningen som regeringen finner att jämställdhet mellan kvinnor och män bör vara ett mål för Sveriges internationella utvecklingssamarbete. Åtskilliga av de skäl härför som redovisas i propositionen ligger väl i linje med de uppfattningar som utskottet tidigare anfört. Därutöver anförs i propositionen att såväl erfarenheter från andra länder som rekommendationer från OECD:s biståndskommitté, utfärdade i maj 1995, är ytterligare argument för att jämställdhet bör vara ett biståndspolitiskt mål. Övervägande skäl talar därför, enligt utskottets uppfattning, för att riksdagen, med bifall till propositionen, godkänner att jämställdhet mellan kvinnor och män skall vara ett mål för Sveriges internationella utvecklingssamarbete. De argument i motsatt riktning som framförs i motion U34 är ej av sådan tyngd att de föranleder någon annan slutsats.
Utskottet vill i sammanhanget framhålla att det delar regeringens uppfattning att jämställdhetsperspektivet också bör genomsyra samarbetet med Central- och Vsteuropa samt att det välkomnar den av regeringen förutskickade studien om hur detta bäst skall kunna göras.
Med det anförda, och i enlighet med motion U35 (fp) yrkande 1, tillstyrker utskottet propositionens förslag. I konsekvens härmed avstyrks motion U34 (m).
I motion U37 (c) yrkande 1 framhålls att jämställdhetsmålet måste omsättas i nödvändiga operationella och, eventuellt, institutionella förändringar. Utskottet konstaterar med anledning härav att regeringen i propositionen anger att politiska riktlinjer för hur jämställdhetsmålet skall styra biståndsarbetet kommer att utarbetas. Huvudprincipen i dessa riktlinjer kommer att vara att ett jämställdhetsperspektiv skall integreras i hela utvecklingssamarbetet. Utskottet noterar med tillfredsställelse att denna inriktning överensstämmer med det synsätt utskottet redan tidigare givit uttryck för. Enligt propositionen kommer de politiska riktlinjerna därutöver att ta upp bl.a. ansvarsfrågor, resursfrågor samt uppföljning och utvärdering. Utskottet noterar i sammanhanget särskilt att resursbehovet skall täckas inom ramen för existerande budget.
Sammantaget synes det utskottet som om motionärernas krav i allt väsentligt kommer att bli tillgodosedda, varför motion U37 (c) yrkande 1 kan anses besvarad med det anförda.
Enligt Vänsterpartiets kommittémotion U38 (v) yrkande 3 bör utformningen av den övergripande politiken för jämställdhetsmålet ske i öppen debatt.
Utskottet har återkommande uttalat sig för öppenhet och debatt beträffande biståndspolitiken. Enligt utskottets uppfattning har såväl regeringen som biståndsmyndigheterna under lång tid verkat i enlighet med detta önskemål. Det av regeringen valda förfaringssättet med en omfattande remissbehandling av den utredning som ligger till grund för den här aktuella propositionen borgar för goda debattförutsättningar också vad avser de politiska riktlinjerna för hur jämställdhetsmålet skall styra biståndsarbetet. Utskottet utgår från att regeringen, på motsvarande sätt som sker i andra biståndssammanhang, verkar för öppen debatt om de här aktuella frågorna.
Med det anförda anser utskottet motion U38 (v) yrkande 3 besvarad.
I samma motion krävs att jämställdhetsmålet skall utgöra det första prioriterade delmålet efter det övergripande målet.
Enligt utskottets uppfattning strider motionärernas krav dels mot synsättet att huvudprincipen skall vara att ett jämställdhetsperspektiv skall integreras i hela utvecklingssamarbetet, dels mot utskottets tidigare uttalade uppfattning att biståndsmålen, genom att de kompletterar och förstärker varandra i det övergripande syftet att minska fattigdomen och skapa rättvisare levnadsvillkor för fattiga människor, bör ses som en helhet. Utskottet är således ej berett att tillmötesgå motionärernas förslag.
Därmed avstyrks motion U38 (v) yrkande 2.
I ett flertal motionsyrkanden föreslås förändringar av de hittills gällande biståndsmålen, såväl av det övergripande målet som av vissa av de övriga målen. Det föreslås också att en utredning tillsätts med uppgift att göra en förnyad prövning av de biståndspolitiska målen.
I likhet med regeringen utesluter utskottet inte att en översyn kan vara påkallad men att en sådan bör föregås av en bred diskussion bland folkrörelser och allmänhet. Utskottet menar också att eventuellt förändrade målformuleringar kan bidra till att skapa missförstånd under en tid då biståndsanslagen av akuta statsfinansiella skäl fluktuerar och då en större organisatorisk förändring nyligen genomförts. Enligt utskottets mening bör således målen för biståndspolitiken - formulerade som hittills samt med tillägg av ett jämställdhetsmål - alltjämt gälla.
Med det anförda anser utskottet motion U38 (v) yrkande 1 besvarad. Motionerna U35 (fp) yrkandena 2-4 samt U36 (mp) yrkande 1 avstyrks.
I motionerna U36 (mp) yrkandena 2-3, U37 (c) yrkande 2 och U38 (v) yrkandena 6-7 behandlas frågan om en uppföljning av jämställdhetsarbetet (jämställdhetsrevision).
Regeringens förslag stöds av Miljöpartiet (motion U36 mp yrkande 2). Det av motionärerna begärda tillkännagivandet är således obehövligt.
Utskottet konstaterar att ett fortlöpande uppföljnings- och utvärderingsarbete avseende hela det svenska utvecklingssamarbetet äger rum. Detta redovisas löpande i olika publikationer. I sina huvuddrag sammanfattas det av regeringen i budgetpropositionen. Enligt utskottets uppfattning har detta varit en dndamålsenlig ordning som dels givit ett gott underlag för den allmänna debatten, dels möjliggjort insyn för riksdagen. De gjorda utvärderingarna, som bl.a. varit relaterade till de biståndspolitiska målen, har givits olika utformning och haft som utgångspunkt såväl perspektiv från forskarsamhället som erfarenheter från enskilda organisationer m.fl.
Utskottet noterar att vad gäller behovet av regelbunden översyn av jämställdhetsarbetet kommer regeringen att närmare ta ställning till formerna i samband med att de politiska riktlinjerna läggs fast. Enligt utskottets uppfattning är det naturligt och ändamålsenligt att så sker.
Under 1970-talet föreslogs i ett tiotal riksdagsmotioner olika organisatoriska åtgärder för att inom det svenska biståndet förbättra planering, genomförande och utvärdering av stödet till u-ländernas kvinnor. Våren 1982 tillstyrkte utrikesutskottet ett motionsförslag om att en beredning för kvinnobistånd borde tillsättas (mot. 1981/82:1720 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s), bet. 1981/82:UU20). I sitt tillkännagivande anförde utskottet bl.a. följande: "Utskottet kan dela motionärernas synpunkt att en ökad tonvikt på kvinnor i det reguljära biståndet skulle underlättas om Sida får tillgång till ett samråd med organisationer och institutioner med intresse och särskild kompetens vad gäller kvinnors roll i samhällsutvecklingen. Ett sådant samråd skulle också ge ifrågavarande organisationer själva ytterligare insikt i biståndsarbetets villkor." Riksdagens beslut ledde till inrättandet av SIDA:s kvinnoråd eller, som det formellt kom att heta, Kvinnor i biståndet (KIB).
Utskottet har sedermera uttalat uppfattningen att det är betydelsefullt att den breda kunskap som finns inom KIB tillvaratas på lämpligt sätt i det svenska utvecklingssamarbetet. Utskottet har också noterat att KIB:s ställning diskuterats i olika sammanhang under de senaste åren.
Enligt utskottets uppfattning är det därför naturligt om regeringen, då den utformar de politiska riktlinjerna och därmed också tar ställning till behovet av och formerna för en regelbunden översyn av jämställdhetsarbetet, bl.a. prövar en eventuell roll för KIB. Utskottet noterar i sammanhanget att KIB i sitt remissvar på den underliggande utredningen ställer sig positivt till förslaget om en översyn av KIB:s egen roll och organisatoriska form. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att det tidigare (bet. 1993/94:UU15) uttalat att frågan om KIB:s roll inom SIDA inte bör göras till föremål för riksdagens ställningstagande.
Med det anförda anser utskottet motionerna U36 (mp) yrkandena 2-3, U37 (c) yrkande 2 och U38 (v) yrkandena 6-7 besvarade.
I motion U37 (c) yrkande 3 anförs att även efter det att jämställdhet införs som ett mål för allt svenskt bistånd kommer det att finnas behov av särskilda projekt för att förbättra kvinnornas situation.
Utskottet vill med anledning härav framhålla att ett jämställdhetsperspektiv skall integreras i allt utvecklingssamarbete. Utskottet anser dock att, under vissa förutsättningar, kan integreringen av ett jämställdhetsperspektiv behöva kompletteras med särskilda insatser för att motverka avgörande obalanser mellan kvinnors och mäns situation.
Med det anförda anser utskottet motion U37 (c) yrkande 3 besvarad.
Ett större kvinnligt inflytande inom de multinationella biståndsorganen krävs i motion U38 (v) yrkande 4. I samma motion (yrkande 5) krävs att Sverige verkar för jämställdhet vid utformningen av strukturanpassningsprogram.
Sverige är ett av de länder som varit pådrivande för att i olika sammanhang stärka kvinnans ställning. Detta har inte bara skett i det svenska biståndsarbetet utan även i multilaterala sammanhang. Så har Sverige t.ex. varit aktivt för att Världsbanken och de regionala bankerna skall uppmärksamma vikten av att ta till vara och stärka kvinnans situation i u- världen. Inom Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna har i dag en strategi utarbetats som innebär att de sociala aspekterna, och speciellt då kvinnoaspekterna, beaktas. Världsbanken har givit en av sina vicepresidenter policyansvaret för kvinnofrågorna.
Sverige verkar också sedan många år, vilket utskottet tidigare framhållit i en rad betänkanden, för en förbättrad jämställdhet i de internationella organisationernas sekretariat. En fortsatt strävan med denna inriktning kan dock ej ses som ett sätt att uppfylla det nya biståndspolitiska målet utan utgör ett led i ett mer allmän agerande från svensk sida för att främja jämlikhet. Som framhålls i propositionen är det av största vikt att jämställdhetsfrågorna lyfts upp på en övergripande nivå i dialogen med våra samarbetsländer, med de multilaterala organen och med andra givarländer. Härmed synes även utformningen av strukturanpassningsprogram komma att omfattas.
Med det anförda anser utskottet motion U38 (v) yrkandena 4-5 besvarad.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande ett jämställdhetsmål i biståndspolitiken
att riksdagen med bifall till propositionen och med anledning av motion 1995/96:U35 yrkande 1 samt med avslag på motion 1995/96:U34 godkänner att jämställdhet mellan kvinnor och män skall vara ett mål för Sveriges internationella utvecklingssamarbete,
res. 1 (m)
2. beträffande genomförandet av jämställdhetsmålet
att riksdagen förklarar motion 1995/96:U37 yrkande 1 besvarad med vad utskottet anfört,
3. beträffande öppenhet och debatt
att riksdagen förklarar motion 1995/96:U38 yrkande 3 besvarad med vad utskottet anfört,
4. beträffande jämställdhet som prioriterat delmål
att riksdagen avslår motion 1995/96:U38 yrkande 2,
5. beträffande en utredning om biståndsmålen
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:U35 yrkandena 2-4 och 1995/96:U36 yrkande 1 samt förklarar motion 1995/96:U38 yrkande 1 besvarad med vad utskottet anfört,
res. 2 (m, fp)
6. beträffande jämställdhetsrevision
att riksdagen förklarar motionerna 1995/96:U36 yrkandena 2-3, 1995/96:U37 yrkande 2 samt 1995/96:U38 yrkandena 6-7 besvarade med vad utskottet anfört,
7. beträffande särskilda kvinnoprojekt
att riksdagen förklarar motion 1995/96:U37 yrkande 3 besvarad med vad utskottet anfört,
8. beträffande kvinnligt inflytande inom biståndsorganisationer m.m.
att riksdagen förklarar motion 1995/96:U38 yrkandena 4-5 besvarad med vad utskottet anfört.
Stockholm den 9 maj 1996
På utrikesutskottets vägnar
Viola Furubjelke
I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Mats Hellström (s), Göran Lennmarker (m), Inga-Britt Johansson (s), Nils T Svensson (s), Inger Koch (m), Bertil Persson (m), Karl- Göran Biörsmark (fp), Urban Ahlin (s), Eva Zetterberg (v), Carina Hägg (s), Lars Hjertén (m), Bodil Francke Ohlsson (mp), Ingrid Näslund (kds), Agneta Brendt (s), Håkan Juholt (s) och Anna Corshammar-Bojerud (c).
Reservationer
1. Ett jämställdhetsmål i biståndspolitiken (mom. 1)
Göran Lennmarker, Inger Koch, Bertil Persson och Lars Hjertén (alla m) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 12 börjar med "Misshushållningen med kvinnliga" och på s. 13 slutar med "motion U34 (m)." bort ha följande lydelse:
Att arbeta för jämställdhet är inget nytt inom det svenska biståndet. Enligt propositionen har jämställdheten i praktiken under lång tid varit ett mål i svenskt uvecklingssamarbete. Erfarenheterna från flera årtiondens arbete, med såväl framgångar som motgångar, har fört jämställdhetsfrågorna till en alltmer central position. Fokus ligger inte längre på särskilda kvinnoprojekt utan på att integrera jämställdhet i hela utvecklingsarbetet.
Mot denna bakgrund är det inte motiverat att införa jämställdheten som ett nytt biståndsmål för Sveriges internationella utvecklingssamarbete. Självfallet skall svenskt bistånd motverka alla former av diskriminering oavsett om det handlar om kön, ras, hudfärg, ålder, handikapp, religiös eller politisk övertygelse. Detta ligger i själva respekten för mänskliga rättigheter.
Demokrati och respekt för mänskliga rättigheter är i sig nödvändigt men bidrar också kraftfullt till utrotning av fattigdom. Diskriminering av kvinnor i privatlivet, i arbetet och i utbildningen är både oacceptabelt och motverkar starkt det övergripande målet med biståndspolitiken, att utrota fattigdomen.
Frihandeln har varit det verksammaste instrumentet för att utrota fattigdomen. U-världen har under senare år genomgått något som närmast kan betecknas som en demokratisk och marknadsekonomisk revolution. Den helt dominerande delen av u-världens befolkning lever i dag i länder med snabb tillväxt.
Att införa ett nytt, sjätte biståndsmål, vars centrala innehåll redan är täckt är inte välbetänkt. Huvudproblemet för svenskt bistånd är inte bristen på delmål utan svårigheten att skapa den effektivitet som verksamt bidrar till fattigdomens utrotande.
Med bifall till Moderaternas kommittémotion U34 (m) bör därför regeringens proposition 1995/96:153 samt motion U35 (fp) yrkande 1 avslås.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
1. beträffande ett jämställdhetsmål i biståndspolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:U34 avslår propositionens förslag samt motion 1995/96:U35 yrkande 1,
2. En utredning om biståndsmålen (mom. 5)
Göran Lennmarker (m), Inger Koch (m), Bertil Persson (m), Lars Hjertén (m) och Karl-Göran Biörsmark (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 14 börjar med "I likhet med" och slutar med "yrkande 1 avstyrks." bort ha följande lydelse:
Det finns en uppenbar risk att de sammanlagda biståndsmålen, som går från fem till sex, blir alltför många och att därmed otydlighet uppstår. Denna otydlighet kan bidra till att göra biståndet mindre framgångsrikt, vilket också antytts av utredningen UD 1995:03. Utskottet anser därför att det finns goda skäl att regeringen tillsätter en utredning som får i uppdrag att göra en samlad översyn av biståndsmålen såsom föreslås i motion U35 (fp) yrkande 2. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Utskottet vill vidare framhålla att biståndspolitiken inte får drunkna i diskussioner om organisationsformer och myndighetsstrukturer. Det är dags att prioritera analys av innehåll och kvalitet i biståndet. En sådan analys bör bl.a. göras vad gäller det s.k. oberoendemålet. I formell mening är det självklart att u-länderna skall vara ekonomiskt och politiskt självständiga, men detta mål kan inte nås med bistånd. De fattiga länderna måste integreras i en världsekonomi där frihandel och företagsinvesteringar är centrala drivkrafter för utveckling. Mot den bakgrunden bör den ovan föreslagna utredningen kritiskt granska det s.k. oberoendemålet såsom föreslås i motion U35 (fp) yrkande 3. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Demokrati är en del av själva utvecklingsbegreppet. Om det finns någon enskild åtgärd som man med säkerhet vet skulle kunna förbättra situationen för världens fattiga kvinnor vore det att ge dem inflytande genom demokratins spridning och utveckling. En demokratisk utveckling, som inkluderar nödvändiga institutioner såsom fria val, organisationsfrihet, fri opinionsbildning och mänskliga fri- och rättigheter, har ett värde i sig.
Utskottet ställer sig därför bakom vad som framförs i motion U35 (fp) yrkande 4 om demokratimålets speciella ställning och betydelse bland de övriga biståndsmålen. Detta bör beaktas av den ovan föreslagna utredningen. Detta bör ges regeringen till känna.
Därmed tillstyrker utskottet motion U35 (fp) yrkandena 2-4. Med det ovan anförda anser utskottet motionerna U36 (mp) yrkande 1 och U38 (v) yrkande 1 besvarade.
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
5. beträffande en utredning om biståndsmålen
att riksdagen dels med bifall till motion 1995/96:U35 yrkandena 2-4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, dels förklarar motionerna 1995/96:U36 yrkande 1 och 1995/96:U38 yrkande 1 besvarade med vad utskottet anfört.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionen 1 Motionerna 1 Utskottet 2 Hemställan 16 Reservationer17