Intresserepresentation i vissa myndighetsstyrelser m.m.
Betänkande 1991/92:KU36
Konstitutionsutskottets betänkande
1991/92:KU36
Intresserepresentation i vissa myndighetsstyrelser m.m. (prop. 1991/92:123)
Innehåll
1991/92 KU36
Sammanfattning
I proposition 1991/92:123 föreslås att intresserepresentationen slopas i vissa statliga myndigheters styrelser inom arbetsmarknadsområdet. I stället skall för ledningen av dessa myndigheter gälla de allmänna riktlinjer för styrelsernas sammansättning i myndigheterna under regeringen som riksdagen har godkänt genom det s.k. verksledningsbeslutet. Vidare föreslås vissa ändringar i lagen (1962:381) om allmän försäkring i fråga om förfarandet när ledamöter utses i socialförsäkringsnämnderna. Ändringarna avses gälla från den 1 juli 1992. I ärendet föreligger tre motioner.
Konstitutionsutskottet har, efter att ha inhämtat yttranden från socialförsäkringsutskottet och arbetsmarknadsutskottet, avstyrkt motionsyrkandena och i huvudsak tillstyrkt propositionens förslag. De socialdemokratiska ledamöterna har reserverat sig; vidare föreligger en meningsyttring.
Propositionen
I proposition 1991/92:123 om slopande av intresserepresentation i vissa statliga myndigheters styrelser har regeringen (finansdepartementet) föreslagit att riksdagen
1. antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2. godkänner att intresserepresentationen i vissa statliga myndigheters styrelser slopas i enlighet med vad som sägs i propositionen.
Propositionens lagförslag framgår av bilaga 1.
Motionerna
1991/92:K20 av Bo Finnkvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bibehållandet av intresserepresentationen i arbetslivscentrum och övriga myndigheter.
1991/92:K21 av Thage G Peterson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar att avslå proposition 1991/92:123.
1991/92:K22 av Harriet Colliander (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att intresserepresentationen snarast bör avskaffas i myndigheters styrelser, i domstolar eller i domstolsliknande organ.
Ärendets beredning
Utskottet har inhämtat yttranden från socialförsäkringsutskottet (1991/92:SfU2y) och arbetsmarknadsutskottet (1991/92:AU6y). Yttrandena fogas till betänkandet som bilaga 2 och 3.
Utskottet
Bakgrund
För ledningen av andra statliga myndigheter än affärsverk och nämnder finns i princip tre grundmodeller. En innebär att verkschefen ensam har den yttersta beslutanderätten, en annan att det vid sidan av verkschefen också finns ett rådgivande organ. Den tredje och vanligaste modellen vid medelstora och större myndigheter är en verksstyrelse med verkschefen som ordförande. Genom verksledningsbeslutet (prop. 1986/87:99, KU29, rskr. 226) fastställdes även riktlinjer för hur myndigheternas ledning borde utformas.
Vad gäller styrelsernas sammansättning låg det enligt propositionen inte något allmänt intresse i att eftersträva representativitet i styrelsen för olika grupper i samhället. I vissa speciella undantagsfall, där det föreligger stora fördelar i att intresseavvägningar och samförstånd kan uppnås på myndighetsnivån, fanns emellertid skäl att sätta samman styrelserna så att intressena balanserades. Därvid nämndes arbetsmarknadsstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen och AMU-styrelsen; även i statens jordbruksnämnd borde liksom tidigare olika berörda intressen bli representerade.
Konstitutionsutskottet framhöll i sitt betänkande att lekmannastyrelsens sammansättning måste bestämmas från fall till fall med beaktande av de uppgifter som myndigheten i fråga har. Beträffande vissa styrelser på arbetsmarknads- och jordbruksområdet borde, som föreslagits i propositionen, dittillsvarande form för intresserepresentation finnas kvar. Även i andra styrelser kunde det enligt utskottet bli aktuellt att hämta styrelseledamöter från intresseorganisationer på grund av den sakkunskap som är representerad där. Utskottet förutsatte emellertid att det allmänna medborgerliga omdöme som företräds av personer i de folkvalda församlingarna skulle få en stark representation i lekmannastyrelserna.
I en vpk-motion hade tanken på intresseföreträdare avvisats. M-motionärer, vilka förordat att lekmannastyrelserna endast hade en rådgivande roll, såg inte skäl för någon särlösning på arbetsmarknads- och jordbruksområdet. På dessa punkter förelåg reservationer vilka avslogs.
Utskottsmajoriteten godkände således propositionens förslag till riktlinjer beträffande styrelsernas sammansättning (mom. 33) och riksdagen följde utskottet.
Myndighetschefens samt styrelsens ansvar och uppgifter har sedermera preciserats i verksförordningen (1987:1100) och i instruktioner för myndigheterna.
Regeringen beslutade i februari 1992 att tillsätta en utredning (Fi 1992:03) med uppgift att se över förvaltningsmyndigheternas ledningsformer m.m. Utredningen skall enligt sina direktiv (dir. 1992:10) -- mot bakgrund av att de allmänna villkoren för de statliga myndigheternas verksamhet successivt har förändrats, varvid nämns fortlöpande delegering av verksamhetsansvar och ekonomiskt ansvar -- bl.a. utreda verksstyrelsens relation till verkschefen och dess ställning i myndigheten. Behovet av lekmannastyrelser skall prövas förutsättningslöst. En annan utgångspunkt skall vara att intresserepresentation inte bör finnas på ledningsnivå. I förekommande fall skall sådan representation äga rum i rådgivande organ. För vissa domstolsliknande eller rättstillämpande organ kan, om särskilda skäl föreligger, intresserepresentation likväl övervägas att behållas. Utredningen skall även pröva om en återgång till kollegium som ledningsform i vissa myndigheter kan vara ändamålsenlig. Uppdraget bör i sin helhet vara slutfört före utgången av 1992.
I detta sammanhang kan erinras om att verksledningsbeslutet inte gäller domstolar. Den nyss berörda utredningen avser emellertid som nämnts även vissa domstolsliknande eller rättstillämpande organ m.m. Frågor om domstolarnas organisation behandlades tidigare inom domstolsutredningen. Dess uppdrag i denna del återkallades emellertid i november 1991, och frågorna -- däribland om specialdomstolarna -- bearbetades i stället inom justitiedepartementet (prop. 1991/92:100, bilaga 3, s. 9). I departementspromemorian Domstolsväsendet -- organisation och administration i framtiden (Ds 1992:38) konstateras att starka skäl talar för att specialdomstolarna avskaffas och att deras verksamheter inordnas i de vanliga domstolarna. En närmare utredning av dessa frågor kommer inom kort att äga rum inom justitiedepartementet. Redan nu föreslås i promemorian att regeringsrätten fr.o.m. den 1 juli 1993 i princip tar över försäkringsöverdomstolens uppgift att vara högsta instans inom socialförsäkringsområdet. Departementspromemorian har remitterats.
Närmare om propositionen m.m.
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) begärde i en skrift till regeringen i februari 1991 att intresserepresentationen i vissa verksstyrelser m.m. skulle avskaffas. Samtidigt förklarade föreningen att man inte hade för avsikt att vidare medverka i nominering av ledamöter i myndighetsstyrelser. Sedan årsskiftet 1991/1992 är till följd av detta platser i vissa styrelser vakanta.
Vad gäller regionala och lokala styrelser har regeringen efter framställningar från arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och arbetarskyddsstyrelsen (ASS) i ett beslut i januari 1992 konstaterat, att det förhållandet att SAF inte lämnat några förslag inte hindrar att AMS och ASS utser andra personer i länsarbetsnämnder resp. yrkesinspektionsnämnder.
I propositionen anför finansminister Anne Wibble att det enligt hennes mening är av avgörande betydelse för en effektiv och väl fungerande förvaltning att den styrs utan hänsyn till organisationers och andra intressegruppers särintressen. En intresserepresentation i beslutande organ i förvaltningen kan leda till diffusa ansvarsförhållanden och en oklar rollfördelning mellan myndigheter och intresseorganisationer; myndigheternas verksamhet kan komma att utvecklas i korporativ riktning.
Principen om intresserepresentation i vissa styrelser är att se som en del av de riktlinjer för myndigheternas ledning som riksdagen godkände i samband med verksledningsbeslutet. Regeringen anser sig därför på kort sikt -- dvs. vid sidan av den tillsatta utredningen -- förhindrad att, utan en ny anmälan för riksdagen, genomföra mera omfattande förändringar av styrelseformerna för de berörda myndigheterna. Mot bakgrund av en inom regeringskansliet utarbetad, remissbehandlad promemoria föreslås förändringar vilka begränsas till de fall som aktualiserats med anledning av att SAF inte längre medverkar vid nomineringar. Styrelseledamöter kan visserligen utses även om en intresseorganisation inte har lämnat något förslag. Då uppnås emellertid enligt propositionen inte den avsedda balansen mellan olika intressegrupper.
Till följd av det anförda föreslås att riksdagen godkänner att riktlinjerna i verksledningsbeslutet, till den del de avser intresserepresentation, upphävs. Därigenom kommer huvudprincipen i verksledningsbeslutet för myndighetsstyrelsers sammansättning att gälla för de styrelser som hittills har haft intresserepresentation. Det blir därefter en uppgift för regeringen att för dessa myndigheter bestämma hur ledningen skall utformas. Därvidlag nämns att regeringen kommer att ta ställning till huruvida de här aktuella myndigheterna skall vara s.k. enrådighetsverk eller ha styrelse eller rådgivande organ eller eventuellt en kombination av de olika modellerna. Myndigheter med omfattande verksamhet eller medelsförvaltning förutskickas emellertid ha en lekmannastyrelse.
Som en särskild fråga tas upp frågan om representation på kort sikt i socialförsäkringsnämnderna. Den tidigare nämnda, nyligen tillsatta utredningen skall även ta upp frågan om representation på lång sikt i socialförsäkringsnämnderna.
Lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) har i 18 kap. bestämmelser om allmänna försäkringskassor, vilka finns i varje landstingskommun resp. i kommun som inte tillhör en landstingskommun. I en allmän försäkringskassa skall finnas en styrelse och en eller flera socialförsäkringsnämnder. De senare har till uppgift att avgöra frågor om rätt till förtidspension, särskild efterlevandepension, handikappersättning, vårdbidrag och vissa andra förmåner. Regeringen utser nämndens ordförande. Av de övriga ledamöterna utses tre av riksförsäkringsverket (RFV) efter förslag av organisationer på arbetsmarknaden och ytterligare tre av landstinget (kommunfullmäktige). Vidare finns sex suppleanter vilka utses på motsvarande sätt (18 kap. 20 §). RFV har hittills inhämtat förslag från SAF, Företagarnas riksorganisation och LRF samt från LO, TCO och SACO innan de nu aktuella ledamöterna och suppleanterna utses.
För tiden från den 1 juli 1992 är ett tiotal ledamots- och suppleantplatser i socialförsäkringsnämnderna vakanta till följd av den ståndpunkt SAF har intagit.
Enligt propositionen skall riksförsäkringsverket som hittills utse tre ledamöter och tre suppleanter i socialförsäkringsnämnderna. I syfte att på kort sikt lösa den uppkomna situationen förordas emellertid den ändringen att verket får möjlighet att utse ledamöter och suppleanter utan att inhämta förslag från någon organisation. Detta förutsätter den ändring i 18 kap. 20 § AFL som framgår av bilaga 1.
Det finns för närvarande 26 allmänna försäkringskassor och 167 socialförsäkringsnämnder i landet. Enligt ett nyligen framlagt och av riksdagen godtaget förslag om ändring i 18 kap. 1, 7 och 20§§AFL öppnas en möjlighet att slå samman såväl försäkringskassor som socialförsäkringsnämnder (prop. 1991/92:106, SfU8, rskr. 232). I sådant fall beslutar regeringen om fördelningen mellan landsting resp. mellan landsting och kommun när det gäller val av de ledamöter dessa organ skall utse. Författningsändringarna skall träda i kraft den 1 juli 1992.
Vidare skall ILO-konventionen nr 88 om den offentliga arbetsförmedlingens organisation uppmärksammas. Den förutsätter bl.a. en avgiftsfri offentlig arbetsförmedling. Enligt konventionen skall lämpliga anordningar vidtas för att genom rådgivande nämnder trygga samverkan med representanter för arbetsgivare och arbetstagare vid den offentliga arbetsförmedlingens organiserande och verksamhet samt när riktlinjer dras upp för dess fortsatta utveckling (artikel 4). I proposition 1991/92:123 slås fast att de förpliktelser som Sverige har tagit på sig genom att tillträda konventionen lika väl kan tillgodoses genom rådgivande organ, knutna till en myndighets ledning. I det sammanhanget framhålls i propositionen också att rådgivande organ eller referensgrupper kan vara ett värdefullt tillskott till ledningskompetensen även hos andra myndigheter.
Ett särskilt avsnitt i propositionen har rubriken Nuvarande omfattning av intresserepresentation. Där redovisas en genomgång av de författningsbestämmelser där ordningen med intresserepresentation eller annan medverkan i nomineringsförfarandet för arbetsmarknadens parter finns inskrivna. Resultatet blev sammanfattningsvis att sådana bestämmelser finns i 21 författningar, varav sju är lagar. Det anges att flera rör domstolar eller andra, i vissa fall domstolsliknande, organ med rättstillämpande funktioner. Dessa har i propositionen inte bedömts vara aktuella i detta sammanhang med undantag för socialförsäkringsnämnderna. Sju förordningar har däremot bedömts vara relevanta i sammanhanget. De organ med intresserepresentation som berörs är: arbetarskyddsstyrelsen, arbetstidsnämnden och yrkesinspektionsnämnderna, arbetsmiljöinstitutets styrelse, AMU-styrelsen och de regionala AMU-myndigheternas styrelser, arbetslivscentrums styrelse, AMS styrelse, AMS personalansvarsnämnd, länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsnämnderna, den centrala arbetslivsfondens styrelse och de regionala arbetslivsfondernas styrelser samt arbetsmiljöfondens styrelse.
Motionerna m.m.
Arbetslivscentrum tillkom 1976 för att bedriva tvärvetenskapligt forsknings- och utvecklingsarbete, bl.a. i frågor om inflytande i arbetslivet. Åtta av styrelsens tio ledamöter representerar arbetsmarknadens parter. Riksdagen har beslutat att arbetslivscentrum skall omorganiseras till ett renodlat forskningsinstitut (prop. 1990/91:69, AU16, rskr. 166). Denna omstrukturering pågår för närvarande, och den nya organisationen beräknas kunna träda i kraft den 1 juli 1992 (prop. 1991/92:100, bilaga 11, s. 30).
Motion K20 av Bo Finnkvist m.fl. (s) gäller intresserepresentationen såväl i arbetslivscentrums styrelse som i övriga nu aktuella myndigheter. Just på arbetsforskningens område måste enligt motionärerna en utomvetenskaplig prövning vara stark och kontinuerlig. Det är därför viktigt att parterna, som har nära tillgång till problemen i arbetslivet, bereds möjligheter att delta i styrelsen. Motionärerna begär ett tillkännagivande om att intresserepresentationen bör bibehållas i arbetslivscentrums styrelse och i övriga nu aktuella myndigheters styrelser; av detta följer att propositionen bör avslås i denna del.
I motion K21 av Thage G Peterson m.fl. (s) framhålls att propositionen är ett rent beställningsverk av SAF. Något annat motiv för regeringsförslagen än att SAF inte längre vill vara representerat i de aktuella organen redovisas inte. Motionärerna delar inte heller uppfattningen att principen om intresserepresentationen med dess krav på balans står och faller med att de berörda intresseorganisationerna deltar i nomineringsförfarandet. Ledamöter som representerar det privata näringslivet kan utses utan förslag från SAF. Vidare betonas den särskilda betydelsen av att socialförsäkringsnämnderna har tillgång till den kompetens som arbetsmarknadens parter tillför. Därvid erinras om att arbetsgivarna har fått ett utökat ansvar i rehabiliteringsfrågor, vilket gör det än mer angeläget att representanter från näringslivet finns med i socialförsäkringsnämnderna. Slutligen anförs att -- bortsett från de principiella invändningarna -- det inte finns något skäl att föregripa den utredning som skall behandla bl.a. intresserepresentationen. I motion K21 yrkas således avslag på propositionen.
Motion K22 av Harriet Colliander (nyd) vidgar frågeställningen. Det påpekas att intresserepresentation i dag förekommer i domstolar och domstolsliknande organ med rättstillämpande funktioner. Dessa omfattas emellertid inte av propositionens förslag. I motionen anförs att det korporativistiska samhället måste brytas upp. Därför förordas ett tillkännagivnade om att intresserepresentationen snarast bör avskaffas i myndigheters styrelser, i domstolar eller i domstolsliknande organ -- i vart fall komma till användning endast i sådana fall där det befinns oundgängligen nödvändigt. Regeringen bör enligt motionen återkomma till riksdagen med ett sådant förslag.
Utskottets bedömning
Förvaltningsmyndigheternas ledningsformer m.m. på lång sikt ses över av en särskild utredning. En sådan genomlysning kommer även att omfatta behovet av lekmannastyrelser och frågan om intresserepresentation. Utskottet delar emellertid den åsikt som har kommit till uttryck i propositionen om att den nu uppkomna situationen kräver åtgärder på kort sikt, eftersom den enligt verksledningsbeslutet för vissa fall eftersträvade balansen mellan olika intressegrupper inte kan upprätthållas.
Med intresserepresentation förstås i det nu aktuella sammanhanget att representanter för arbetsmarknadens parter utses som ledamöter m.m. i styrelser efter att ha nominerats av resp. organisation. De föreslagna förändringarna i fråga om intresserepresentationen i vissa statliga myndigheters styrelser -- samtliga på arbetsmarknadsområdet -- är mot den angivna bakgrunden befogade.
Arbetsmarknadsutskottet har i sitt yttrande i anslutning till en ILO-konvention på arbetsförmedlingsområdet berört behovet av rådgivande organ eller referensgrupper. Dessa kan vara ett värdefullt tillskott till ledningskompetensen även hos andra myndigheter. Genom sådana organ finns förutsättningar för att ett väl fungerande samarbete, som kan ha etablerats i hittillsvarande styrelsearbete, kan fortsätta. Därmed bör enligt konstitutionsutskottets mening också redovisade betänkligheter mot att slopa intresserepresentationen i vissa fall kunna undanröjas.
Utskottet har således inte något att invända mot vad regeringen har föreslagit beträffande intresserepresentationen i vissa statliga myndigheters styrelser på arbetsmarknadsområdet. På grund härav samt då det inte finns några skäl att göra avsteg från de nu redovisade principiella övervägandena beträffande arbetslivscentrum avstyrker utskottet motion K20 och motion K21 i denna del.
I propositionen föreslås även en ändring i 18 kap. 20 § lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL), som gäller socialförsäkringsnämndernas sammansättning. Utskottet gör här en motsvarande bedömning. Det kan erinras om vad socialförsäkringsutskottet har uttalat i sitt yttrande. De synpunkter som i denna del har förts fram i motion K21 kan beaktas av riksförsäkringsverket när verket skall utse ledamöter och suppleanter i nämnderna. Därvid bör eftersträvas att få även representanter för näringslivet att åta sig uppdrag i nämnderna för att sammansättningen skall bli så allsidig som möjligt.
Med det anförda tillstyrks propositionen och avstyrks motion K21 även i denna del. Utskottet har emellertid, med beaktande av riksdagens beslut den 29 april 1992 (prop. 1991/92:106, SfU8, rskr. 232) om ändringar med verkan från den 1 juli 1992 i bl.a. 18 kap. 20 § AFL -- promulgerade genom ett regeringsbeslut den 7 maj 1992, SFS 1992:275 -- gjort därav föranledda ändringar i propositionens lagförslag.
Enligt direktiven till utredningen om förvaltningsmyndigheternas ledningsformer m.m. skall en utgångspunkt vara att intresserepresentation inte bör finnas på ledningsnivå. Genom utredningen och de överväganden i övrigt som pågår när det gäller intresserepresentation i domstolar är enligt utskottets mening motion K22 i huvudsak tillgodosedd. Något uttalande behövs således inte från riksdagens sida och motionen kan därför avstyrkas.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande intresserepresentation i vissa statliga myndigheters styrelser på arbetsmarknadsområdet att riksdagen med avslag på motion 1991/92:K20 och motion 1991/92:K21 i denna del godkänner vad som förordats i propositionen,
res. (s) - delvis 2. beträffande förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring att riksdagen med avslag på motion 1991/92:K21 i denna del samt med anledning av regeringens förslag antar följande förslag till lag om ändring i lagen (1992:275) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Förslag till Lag om ändring i lagen (1992:275) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att 18 kap. 20 § lagen (1962:381) om allmän försäkring i paragrafens lydelse enligt lagen (1992:275) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
18 kap.
20 §
En En socialförsäkringsnämnd socialförsäkringsnämnd skall bestå av sju skall bestå av sju ledamöter. Av dessa utses ledamöter. Av dessa utses en ledamot, som skall vara en ledamot, som skall vara nämndens ordförande, av nämndens ordförande, av regeringen. Av de övriga regeringen. Av de övriga ledamöterna utses tre av ledamöterna utses tre av riksförsäkringsverket riksförsäkringsverket efter förslag av och väljs tre av organisationer på landstinget. Om kassans arbetsmarknaden och väljs verksamhetsområde utgörs tre av landstinget. Om kassans av en kommun, skall tre verksamhetsområde utgörs ledamöter väljas av av en kommun, skall tre kommunfullmäktige i ledamöter väljas av stället för av kommunfullmäktige i landstinget. Om en kassas stället för av verksamhetsområde landstinget. Om en kassas bestämts av regeringen verksamhetsområde enligt 1 §, beslutar bestämts av regeringen regeringen om fördelningen enligt 1 §, beslutar mellan landsting respektive regeringen om fördelningen mellan landsting och kommun mellan landsting respektive när det gäller val av de mellan landsting och kommun tre sistnämnda när det gäller val av de ledamöterna. Nämnden tre sistnämnda utser inom sig en vice ledamöterna. Nämnden ordförande. utser inom sig en vice ordförande.
För var och en av de av För var och en av de av riksförsäkringsverket riksförsäkringsverket utsedda ledamöterna skall, utsedda ledamöterna skall efter förslag i samma verket utse en suppleant. ordning som enligt första För de ledamöter som har stycket, en suppleant utses. valts av landstinget eller För de ledamöter som har kommunfullmäktige skall valts av landstinget eller lika många suppleanter kommunfullmäktige skall väljas. lika många suppleanter väljas.
Bestämmelserna i 7 § fjärde stycket om val av ledamöter eller suppleanter i styrelse för allmän försäkringskassa skall tillämpas vid landstingets och kommunfullmäktiges val av ledamöter eller suppleanter i socialförsäkringsnämnd.
res. (s) - delvis
3. beträffande intresserepresentation i övrigt att riksdagen avslår motion 1991/92:K22.
res. (s) - delvis
Stockholm den 19 maj 1992
På konstitutionsutskottets vägnar
Thage G Peterson
I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Birger Hagård (m), Hans Nyhage (m), Catarina Rönnung (s), Ylva Annerstedt (fp), Sören Lekberg (s), Torgny Larsson (s), Harriet Colliander (nyd), Inger René (m), Lisbeth Staaf-Igelström (s), Henrik S Järrel (m), Elvy Söderström (s), Jan Bergqvist (s), Christina Linderholm (c) och Roland Lében (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Johan Lönnroth (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservation
Thage G Peterson, Catarina Rönnung, Sören Lekberg, Torgny Larsson, Lisbeth Staaf-Igelström, Elvy Söderström och Jan Bergqvist (alla s) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "Förvaltningsmyndigheternas ledningsformer" och på s. 8 slutar med "därför avstyrkas" bort ha följande lydelse:
Regeringen hävdar att principen om intresserepresentation i vissa styrelser på arbetsmarknadsområdet inte längre kan upprätthållas i och med att SAF inte längre vill delta i nomineringen av styrelseledamöter. Utskottet kan inte ansluta sig till denna uppfattning. Inte heller kan utskottet godta regeringens slutsats att det inte längre finns motiv för att undanta dessa styrelser från vad som följer av verksledningsbeslutet.
Enligt utskottets mening måste propositionen betecknas som ett rent beställningsverk från SAF. I en framställning förra året till den dåvarande regeringen angav SAF som sin uppfattning att intresseorganisationer inte bör representeras i beslutande myndighetsstyrelser utan enbart ha en rådgivande funktion. SAF vill således inte längre vara representerad i beslutande organ och fullföljer denna ståndpunkt med att underlåta att nominera styrelseledamöter till platser som skall återbesättas. Av detta agerande från SAF:s sida följer med regeringens synsätt att principen om intresserepresentation med krav på balans mellan olika intressegrupper inte längre kan upprätthållas. Utskottet har som nämnts en annan mening.
Det är i och för sig riktigt att det har varit en strävan att få en intresserepresentation som är balanserad mellan arbetsmarknadens parter. När nu en part inte längre vill vara representerad, kan detta emellertid inte rimligen anföras som motiv för att slopa representationen också för övriga parter och därmed låta SAF ensam avgöra om intresserepresentationen skall vara kvar. Det är av stort värde att arbetsmarknadens parter också i fortsättningen kan nominera ledamöter i styrelserna på arbetsmarknadsområdet. Ledamöter som representerar det privata näringslivet kan utses utan SAF:s medverkan.
Utöver de ovan anförda principiella invändningarna mot regeringens förslag kan hänvisas till den kommitté som regeringen nyligen har tillsatt för en översyn av myndigheternas ledningsformer m.m. Enligt direktiven ingår även frågan om intresserepresentation. Förslag med den inriktning regeringen har aktualiserat i den föreliggande propositionen bör lämpligen bedömas i samband med övervägandena kring de förslag kommittén kommer att avge.
Det anförda gäller med minst lika stor tyngd beträffande socialförsäkringsnämnderna. För deras del tillkommer att den kunskap om arbetsmarknadsmässiga förhållanden, som arbetsmarknadens parter tillför, har kommit att få särskild betydelse genom arbetsgivarnas nyligen utökade ansvar för rehabiliteringsfrågor.
Av det anförda följer att utskottet kan ge sin anslutning till motionerna K20 och K21. Utskottets sammanfattande bedömning blir således att riksdagen, med bifall till motion K21 och med anledning av motion K20, bör avslå proposition 1991/92:123.
Mot angiven bakgrund föreligger inte heller anledning att tillmötesgå synpunkterna i motion K22, vilken därför avstyrks.
dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
1. beträffande intresserepresentation i vissa statliga myndigheters styrelser på arbetsmarknadsområdet att riksdagen med bifall till motion 1991/92:K21 i denna del samt med anledning av motion 1991/92:K20 avslår proposition 1991/92:123 i denna del,
2. beträffande förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring att riksdagen med bifall till motion 1991/92:K21 i denna del avslår propositionens lagförslag,
3. beträffande intresserepresentation i övrigt att riksdagen avslår motion 1991/92:K22.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Johan Lönnroth (v) anför:
Enligt Vänsterpartiets mening är för statliga myndigheter den parlamentariska lekmannastyrelsen bäst skickad som form för politisk insyn samt för att garantera uppföljningen av riksdagens och regeringars beslut. Jag är därför av principiella skäl motståndare till intresserepresentation.
Bilaga 1
Socialförsäkringsutskottets yttrande
1991/92:SfU2y Bilaga 2 Slopande av intresserepresentation i vissa statliga myndigheters styrelser
Till konstitutionsutskottet Konstitutionsutskottet har den 2 april 1992 beslutat bereda socialförsäkringsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1991/92:123 om slopande av intresserepresentation i vissa statliga myndigheters styrelser jämte motioner i frågan.
Socialförsäkringsutskottet, som begränsar sitt yttrande till frågan om slopande av intresserepresentationen i socialförsäkringsnämnderna vid de allmänna försäkringskassorna, får anföra följande.
Allmänna försäkringskassor, f.n. 26 stycken, finns i varje landstingskommun resp. i kommun som inte tillhör en landstingskommun. I en allmän försäkringskassa skall finnas en styrelse och en eller flera socialförsäkringsnämnder.
Enligt ett nyligen framlagt och av riksdagen antaget förslag om ändring i 18 kap. 1, 7 och 20§§lagen (1963:362) om allmän försäkring (AFL) öppnas en möjlighet att slå samman såväl försäkringskassor som socialförsäkringsnämnder (prop.1991/92:106, SfU8, rskr. 232) Författningsändringarna skall träda i kraft den 1 juli 1992.
Förtroendemannainflytandet i försäkringskassornas beslutande organ ansågs redan vid tillkomsten av AFL ha stor betydelse. Varje försäkringskassa fick en styrelse med befogenhet att, i den mån inte annat var särskilt föreskrivet, besluta i de ärenden som kassan hade att behandla. För beslut i ärenden angående förtidspensioner m.m. skulle det finnas en eller flera pensionsdelegationer i varje kassa. Dessutom skulle det finnas försäkringsnämnder för varje kommun inom kassans geografiska område. I pensionsdelegationerna ingick bl.a. två av riksförsäkringsverket utsedda ledamöter som skulle ha särskild erfarenhet av arbetsförhållanden.
Pensionsdelegationerna och försäkringsnämnderna avskaffades år 1987 och ersattes av socialförsäkringsnämnder (prop. 1985/86:73, SfU 12, rskr. 142). Socialförsäkringsnämnderna, f.n. 167 stycken, avgör frågor om rätt till förtidspension, särskild efterlevandepension, handikappersättning, vårdbidrag och vissa andra förmåner. Nämnderna består av sju ledamöter. Regeringen utser nämndens ordförande. Av de övriga ledamöterna utses tre av riksförsäkringsverket (RFV) efter förslag av partsorganisationer på arbetsmarknaden och väljs tre av landstinget, eller om kassans verksamhetsområde utgörs av en kommun, av kommunfullmäktige. Vidare finns sex suppleanter vilka utses på motsvarande sätt. RFV har hittills inhämtat förslag från Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Företagarnas riksorganisation och LRF samt från LO, TCO och SACO innan de nu aktuella ledamöterna och suppleanterna utses.
I förarbetena till bestämmelserna om socialförsäkringsnämnder sägs att nämnderna beslutar i ärenden vilka har stor betydelse för den försäkrade från trygghets- och försörjningssynpunkt samtidigt som ärendena ofta inrymmer betydande inslag av skälighetsbedömningar. Nämnderna bör ha en så bred och allsidig representation som möjligt från det egna försäkringsområdet. I första hand bör således personer som är bosatta inom nämndens område komma i fråga. Av de tre personer som utses av RFV bör två föreslås från arbetstagarsidan och en från den inte offentliga arbetsgivar- eller egenföretagarsidan. Därigenom tillgodoses enligt förarbetena behovet av kunskap om arbetsmarknadsmässiga förhållanden. Det framhölls särskilt att dessa och övriga ledamöter, vilka ej utses av regeringen, inte skall agera som representanter för det ena eller andra intresset utan utifrån sina erfarenheter och kunskaper objektivt bedöma ärendena.
Riksdagen gjorde på förslag av socialförsäkringsutskottet en ändring i det av regeringen framlagda lagförslaget för att klart markera att även representanter för egenföretagarsidan kunde beredas plats i nämnderna.
Av den förevarande propositionen 1991/92:123 framgår att SAF i en framställning till regeringen i februari 1991 begärde att intresserepresentationen i vissa verksstyrelser m.m. skulle slopas. Samtidigt förklarade föreningen att man inte hade för avsikt att vidare medverka i nominering av ledamöter i myndighetsstyrelser. Framställningen avsåg även socialförsäkringsnämnderna. Inom regeringskansliet utarbetades därefter en regeringspromemoria, Intresserepresentation i vissa verksstyrelser m.m.
Enligt promemorian bör i ett längre perspektiv intresserepresentationen ses som en fråga rörande de allmänna principerna för myndigheternas ledning och som därför bör övervägas i den nyligen tillsatta utredningen (Fi 1992:03, dir. 1992:10) med uppdrag att se över förvaltningsmyndigheternas ledningsformer m.m. På kort sikt bör, enligt promemorian, om regeringen redan nu önskar frångå principen om intresserepresentation i fråga om de aktuella verksstyrelserna m.m., frågan anmälas för riksdagen med förslag att den huvudregel som riksdagen ställde sig bakom år 1987 för verksstyrelsernas sammansättning, nämligen att det inte skall finnas intresserepresentanter i verksstyrelserna, tillämpas också på de aktuella myndigheterna.
I promemorian framhålls att av de 21 författningar, som innehåller bestämmelser om organ med intresserepresentation såvitt rör arbetsmarknadens parter, rör flera domstolar eller andra, i vissa fall domstolsliknande, organ med rättstillämpande funktioner, vilka inte bedöms aktuella i sammanhanget. Vad angår den särskilda typ av aktuella myndigheter som socialförsäkringsnämnderna utgör konstateras att deras arbetsuppgifter närmast är domstolsliknande. Enligt promemorian bör de bedömas på samma sätt som andra liknande organ med rent rättstillämpande uppgifter och där intresserepresentation förekommer. I promemorian föreslås därför att någon ändring beträffande socialförsäkringsnämnderna inte bör aktualiseras i detta sammanhang.
Vid remissbehandlingen av promemorian har förslaget att behålla intresserepresentationen i socialförsäkringsnämnderna avstyrkts av statskontoret och SAF medan Försäkringskasseförbundet instämt i promemorians förslag. SAF har ansett att nämnderna är att betrakta som vilka myndigheter som helst och att det inte finns något skäl att särbehandla dem.
I syfte att på kort sikt lösa problem med tillsättningen av vakanta ledamots- och suppleantplatser från den 1 juli 1992 i socialförsäkringsnämnderna föreslås i propositionen att RFV även fortsättningsvis -- utan att inhämta förslag från någon organisation -- skall utse tre ledamöter och tre suppleanter i socialförsäkringsnämnderna. I propositionen erinras därvid om att det av förarbetena till gällande regler om socialförsäkringsnämndernas sammansättning framgår att man eftersträvar en bred och allsidig representation från olika verksamhetsområden, bl.a. arbetsmarknadsområdet, och att det understryks att ledamöterna som RFV utser på förslag av organisationer på arbetsmarknaden inte skall agera som intresserepresentanter. Enligt propositionen bör även med den föreslagna ordningen kraven på ledamöterna i fråga om erfarenheter m.m. vara desamma som hittills.
I motion K21 av Thage G Peterson m.fl. (s) påpekas att ledamöter som representerar det privata näringslivet kan utses utan förslag från SAF. Såvitt rör socialförsäkringsnämndernas sammansättning framhåller motionärerna att det är av stor betydelse att nämnderna har tillgång till den kompetens som arbetsmarknadens parter tillför. De pekar bl.a. på att arbetsgivarna genom nyligen genomförda reformer fått ett utökat ansvar i rehabiliteringsfrågor, varför det är om möjligt ännu mer angeläget att representanter för näringslivet finns med i nämnderna. Motionärerna hänvisar till den nyligen tillkallade kommittén med uppgift att se över förvaltningsmyndigheternas ledningsformer m.m., bl.a. just frågan om intresserepresentation, och menar att det inte finns något skäl att nu bryta ut dessa frågor. Motionärerna hemställer att riksdagen avslår propositionen.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är viktigt att socialförsäkringsnämnderna har tillgång till den kompetens som arbetsmarknadens parter tillför, eftersom erfarenheter från arbetslivet är av stor betydelse för bedömningen av de ärenden som nämnderna fattar beslut i. Utskottet har samtidigt förståelse för att regeringen ansett att den uppkomna situationen inom socialförsäkringsnämnderna på kort sikt bör lösas på det sätt som föreslagits i propositionen. De synpunkter som motionärerna fört fram kan emellertid enligt utskottets uppfattning beaktas av riksförsäkringsverket när verket skall utse ledamöter och suppleanter i socialförsäkringsnämnderna. Verket bör därvid sträva efter att även få representanter för näringslivet att åta sig uppdrag i nämnderna för att sammansättningen skall bli så allsidig som möjligt.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om att enligt lagen (1978:28) om försäkringsdomstolar skall de icke lagfarna ledamöterna i försäkringsöverdomstolen, som är högsta instans för avgöranden av frågor som socialförsäkringsnämnderna fattar beslut om, ha särskild erfarenhet av arbetsförhållanden eller eljest ha kunskaper av värde för domstolens arbete.
Utskottet föreslår med hänvisning till det anförda att konstitutionsutskottet tillstyrker regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring med de redaktionella ändringar i förslaget som föranleds av riksdagens ovan nämnda nyligen fattade beslut om ändring i 18 kap. 20 § samma lag. Motion K21 i nu behandlad del kan i väsentliga delar tillgodoses med vad utskottet anfört om de ledamöter och suppleanter i socialförsäkringsnämnderna som skall utses av riksförsäkringsverket.
Stockholm den 7 maj 1992
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Gullan Lindblad
I beslutet har deltagit: Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Birgitta Dahl (s), Börje Nilsson (s), Lena Öhrsvik (s), Nils-Olof Gustafsson (s), Leif Bergdahl (nyd), Gustaf von Essen (m), Maud Björnemalm (s), Liselotte Wågö (m), Widar Andersson (s), Ingela Mårtensson (fp), Rune Backlund (c), Märtha Gårdestig (kds) och Yngve Wernersson (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Berith Eriksson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
1991/92:AU6y Bilaga 3 Intresserepresentationen i vissa statliga myndigheters styrelser
Till konstitutionsutskottet
Konstitutionsutskottet har berett arbetsmarknadsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1991/92:123 om slopande av intresserepresentation i vissa statliga myndigheters styrelser samt de med anledning av propositionen väckta motionerna 1991/92:K20 av Bo Finnkvist m.fl. (s.), K21 av Thage G Peterson m.fl. (s) och K22 av Harriet Colliander (nyd).
Regeringen föreslår att riksdagen skall godkänna att intresserepresentationen i vissa statliga myndigheters styrelser skall slopas i enlighet med vad som förordas i propositionen. Arbetsmarknadsutskottet yttrar sig över detta förslag och motionsyrkandena i vad avser myndigheterna på arbetsmarknadsområdet.
Bakgrund
Aktuella myndigheter
Med intresserepresentation avses här att representanter för arbetsmarknadens parter ingår som ledamöter i myndigheternas styrelser efter att ha nominerats till sina uppdrag av resp. huvudorganisation.
Av förteckningen över verksinstruktioner (motsvarande) på s. 11 i propositionen framgår att regeringsförslaget berör följande myndigheter på arbetsmarknadsområdet:
1. Arbetsmarknadsverket
AMS styrelse och personalansvarsnämnd, länsarbetsnämnderna (LAN) och arbetsförmedlingsnämnderna,
2. AMU-gruppen
(Centrala) AMU-styrelsen och (de regionala) AMU-myndigheternas styrelser,
3. Arbetarskyddsverket
Arbetarskyddsstyrelsen (ASS), arbetstidsnämnden och yrkesinspektionsnämnderna (YI),
4. Arbetsmiljöinstitutet
5. Arbetsmiljöfonden (AMFO)
6. Arbetslivscentrum (ALC)
7. Arbetslivsfonden
Centrala fondstyrelsen och de regionala fondstyrelserna.
Partsrepresentationen i dessa myndigheter framgår av följande sammanställning:
Partssammansättning i verksstyrelser på arbetsmarknadsområdet
AMS LAN AMU AMU ALC AMFO centralt regionalt ______________________________________________________
Led. totalt 14 10 15 9 12 15 LO 3 2 3 2 2 3 TCO 2 1 2 1 1 2 SACO 1 1 1 - 1 1 SAF 3 2 2 1 1 3 Off. arb.givare 3 2 2 - 3 3
ASS YI Arb.miljö- Arbetslivsfonden institutet centralt regionalt ___________________________________________________________
Led. totalt 11 11 17 14 12 LO 2 3 2 2 2 TCO 1 1 1 1 1 SACO 1 1 1 1 1 SAF 2 2 2 2 2 Off. arb.givare 1 3 2 2 2
SAF:s framställning till regeringen
Det upplyses i propositionen att Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) i februari 1991 hemställt hos regeringen bl.a. att åtgärder vidtas för att ändra sammansättningen av statliga myndigheters styrelser så att SAF inte längre skall vara företrädd i dessa styrelser. Vidare anmäls att SAF i skrivelsen angett ett antal myndighetsstyrelser, i vilka SAF inte skall företrädas fr.o.m. ingången av år 1992, samt att SAF inte heller har nominerat några styrelseledamöter till platser som skulle återbesättas den 1 januari 1992. Dessa platser är nu vakanta.
1986 års beslut om sammansättningen av AMS styrelse och länsarbetsnämnderna
Med anledning av proposition 1985/86:138 om arbetsmarknadsverkets ansvarsområde m.m. uttalade riksdagen på förslag av utskottet (AU14 s. 17) att det fanns mycket som talade för att sammansättningen av AMS styrelse borde avspegla den trepartssamverkan mellan staten samt arbetstagar- och arbetsgivarorganisationerna som den svenska arbetsmarknadspolitiken så mycket är beroende av. Vidare uttalades att regeringen, såsom förutskickades i den då föreliggande propositionen, borde ha frihet att utforma styrelsens sammansättning utan bindning till tidigare riksdagsbeslut. Därmed åsyftades ett tidigare riksdagsuttalande om att jordbruksnäringen borde vara företrädd i styrelsen.
Uttalandena om AMS styrelse skulle också ha tillämpning på länsarbetsnämnderna.
1987 års verksledningsbeslut
I detta beslut (prop. 1986/87:99, KU29, rskr. 226) angavs att det i centrala myndigheter förutom verkschefen normalt skulle finnas en lekmannastyrelse. När det gällde styrelsernas sammansättning anförde föredraganden, dåvarande civilminister Holmberg, som sin bedömning (prop. s. 92) att ledamöterna borde utses efter de personliga förutsättningarna att fylla uppgifterna. Nomineringsförfarandet borde inte regleras, men regeringen borde då det är lämpligt använda sig av bl.a. riksdagspartiernas och intresseorganisationernas personkännedom och utse ledamöter efter deras förslag. I vissa speciella undantagsfall borde styrelserna sättas samman så att intressen balanseras.
Frågan om intresserepresentation utvecklades av föredraganden enligt följande (prop. s. 93):
Det ligger inget allmänt intresse i att eftersträva representativitet för olika grupper i samhället. Ledamöterna skall utses efter de personliga förutsättningarna att fylla uppgiften. Det ligger däremot i sakens natur att regeringen många gånger har anledning att använda sig av t.ex. intresseorganisationernas personkännedom och utnämna ledamöter på förslag av dessa, i förlitande på att nominerade personer har de nödvändiga kvalifikationerna. Men ledamöterna har alltid sitt uppdrag från regeringen.
Föredraganden fortsatte:
I vissa speciella undantagsfall, där det ligger stora fördelar i att intresseavvägningar och samförstånd kan uppnås på myndighetsnivån, finns emellertid skäl att sätta samman styrelserna så att intressena balanseras.
Jag vill således vad gäller arbetsmarknadsområdet slå vakt om den ordning som gäller i dag för främst arbetsmarknadsstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen och AMU-styrelsen. Detta medför i och för sig en form av intresseavvägning, som skiljer sig från andra myndigheters, genom att regeringen lämnar delar av den beslutskompetens som myndigheten förfogar över öppna för överläggningar mellan dem som berörs. Men eljest skulle de oundvikliga intressekonflikterna inom myndigheternas verksamhetsområde ständigt föras till regeringsnivån för avgörande där. Trepartssamverkan på myndighetsnivån erbjuder i dessa speciella fall mycket stora fördelar både när det gäller möjlighet till förankring av beslut och när det gäller administrativ smidighet.
Proposition 1991/92:123
Som inledningsvis nämnts vill regeringen att riksdagen skall godkänna att riktlinjerna i 1987 års verksledningsbeslut skall upphävas till den del de förutsätter intresserepresentation. Förslaget innebär att arbetsmarknadsparternas rätt att nominera ledamöter i de ovan redovisade myndigheterna på arbetsmarknadsområdet kommer att upphöra. Som skäl härför anger regeringen sammanfattningsvis, att intresserepresentationen tjänar syftet att i de verksstyrelser det här gäller få till stånd en balansering av olika intressen. Principen om intresserepresentation med dess krav på balans, sägs det vidare, står och faller med att de berörda intresseorganen deltar i nomineringsförfarandet. SAF deltar inte längre i nomineringen. Därmed kan principen om intresserepresentation inte längre upprätthållas.
I propositionen sägs vidare att om riksdagen godkänner regeringens förslag är det en uppgift för regeringen att i fråga om de aktuella myndigheterna bestämma hur ledningen skall utformas med utgångspunkt i huvudprincipen för verksledningsbeslutet. Det innebär att regeringen kommer att ta ställning till huruvida myndigheterna skall vara enrådighetsverk eller ha styrelse eller rådgivande organ eller eventuellt kombinationer av de olika modellerna. Avslutningsvis framhålls att det är naturligt att myndigheter med omfattande verksamhet eller medelsförvaltning har en lekmannastyrelse.
Motionerna
Thage G Peterson m.fl. (s) yrkar i motion K21 avslag på proposition 123. Motionärerna anser att propositionen kan betecknas som ett rent beställningsverk av SAF. De bestrider att principen om intresserepresentation med dess krav på balans, såsom sägs i propositionen, står och faller med att de berörda intresseorganisationerna deltar i nomineringsförfarandet. Ledamöter som representerar det privata näringslivet kan utses utan förslag från SAF. Det skulle vara orimligt att SAF:s beslut att ensidigt dra sig tillbaka skulle leda till att också löntagarnas representation slopas. Det skulle i praktiken innebära att SAF kan avgöra om intresserepresentationen skall finnas kvar.
Motionärerna erinrar vidare om tillkomsten av den nya kommittén med uppgift att se över myndigheternas ledningsformer m.m. De frågor regeringen har tagit upp bör bedömas i sammanhang med att utredningen lämnat sina förslag.
Bo Finnkvist m.fl. (s) föreslår i motion K20 ett tillkännagivande till regeringen om att intresserepresentationen skall behållas i arbetslivscentrum och övriga myndigheter. Motionärerna framhåller den betydelse LO:s och övriga arbetsmarknadsparters medverkan i styrelsen har för forskningsarbetet på arbetslivscentrum.
Harriet Colliander (nyd) förordar i motion K22 att riksdagen skall begära att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag om att avskaffa intresserepresentationen i myndigheters styrelser samt i domstolar och domstolsliknande organ.
Utskottets överväganden
Regeringen hävdar i den föreliggande propositionen att principen om intresserepresentation i de styrelser på arbetsmarknadsområdet som det här gäller inte längre kan upprätthållas. Utskottet anser att regeringen har fog för sin ståndpunkt i och med att SAF inte längre vill delta i nomineringen av styrelseledamöter. Vidare instämmer utskottet i regeringens slutsats att det därmed inte längre finns motiv för att undanta dessa styrelser från de regler för styrelsesammansättning som numera gäller inom statsförvaltningen i övrigt.
I den socialdemokratiska utskottsgruppsmotionen argumenteras för att intresserepresentationen skall finnas kvar. Motionärerna förutsätter därvid att ledamöter som skall företräda det privata näringslivet utses utan förslag från SAF. En sådan ordning skulle innebära för den privata arbetsmarknadens del att arbetstagarsidan i styrelserna representeras av ledamöter som företräder medlemskollektiven i LO, TCO och SACO, under det att det privata näringslivets företrädare inte längre representerar arbetsgivarkollektivet inom SAF utan verkar utifrån personliga mandat. Därmed uppnås för den betydelsefulla privata arbetsmarknaden uppenbarligen inte en intresseavvägning i det ovan redovisade verksledningsbeslutets mening. Det är dessutom tveksamt om den ordning motionärerna förespråkar tillgodoser kraven i de ILO-konventioner utskottet berör nedan.
Utskottet kan inte heller dela motionärernas uppfattning att arbetet inom den nyligen tillsatta kommittén för översyn av myndigheternas ledningsformer m.m. skulle vara ett hinder för att på kort sikt vidta åtgärder i den situation som uppstått genom SAF:s agerande.
Motionärernas allmänna synpunkter på värdet av att arbetsmarknadens parter medverkar i arbetet inom styrelserna för myndigheterna på arbetsmarknadsområdet kan utskottet däremot instämma i. Utskottet vill framhålla att vad ovan förordats inte innebär att dessa parter och den sakkunskap de representerar i fortsättningen utestängs från detta arbete. Man får utgå från att myndigheterna på arbetsmarknadsområdet även i fortsättningen kommer att ha lekmannastyrelser. När dessa styrelser skall tillsättas med ledamöter som har de personliga förutsättningar som behövs för att fullgöra uppdraget ligger det enligt utskottets mening i sakens natur att regeringen utnyttjar bl.a. den personkännedom som finns inom organisationerna på arbetsmarknaden -- jfr de tidigare refererade uttalandena i proposition 1986/87:99 s. 93. Men ledamöterna har, som också framhölls i samma proposition, "alltid sitt uppdrag från regeringen".
Dessutom finns, som påpekas i den nu aktuella propositionen 123, möjlighet att i stället till verksledningarna knyta rådgivande organ eller referensgrupper, i vilka arbetsmarknadsparterna blir företrädda. Med en sådan anordning uppfylls Sveriges åtaganden enligt den i propositionen nämnda ILO-konventionen nr 88 om samverkan med representanter för arbetsgivare och arbetstagare vid den offentliga arbetsförmedlingens organiserande och verksamhet m.m. I denna konvention förutsätts att det för det angivna syftet finns rådgivande nämnder. Om intresserepresentationen i dessa nämnder heter det i konventionen att "arbetsgivarnas och arbetarnas" representanter skall "utses till lika antal efter samråd med de representativa arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna där sådana finnes".
Utskottet vill påpeka att man i detta sammanhang har att beakta även ILO-konventionen nr 150 om arbetsmarknadsförvaltning (se prop. 1978/79:148, AU35, rskr. 305). Enligt artikel 5 i denna konvention förutsätts att samråd, samarbete och förhandlingar sker mellan arbetsmarknadsmyndigheterna och "de mest representativa arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna". I denna konvention är kravet på att organisationerna skall vara företrädda inte undantagslöst. Alternativt kan nämligen "då så är lämpligt" den avsedda samverkan ske med "representanter för arbetsgivare och arbetstagare".
Det särskilda undantag för arbetslivscentrum som förordas i motion K20 är enligt utskottets uppfattning inte motiverat.
Vad ovan anförts innebär sammanfattningsvis att utskottet inte har någon invändning mot att regeringen får det godkännande som begärs i proposition 123 när det gäller de myndigheter på arbetsmarknadsområdet som utskottet här yttrar sig om samt att motionerna K20 och K21 avstyrks.
Avslutningsvis har utskottet att yttra sig över motion K22 (nyd) och det riksdagsinitiativ som där förordas för att helt avskaffa intresserepresentationen i statliga myndigheter, domstolar och domstolsliknande organ.
I början av detta yttrande har utskottet räknat upp de myndigheter på arbetsmarknadsområdet som omfattas av förslaget i proposition 123. Utöver dessa myndigheter berör motionen inom samma område även arbetsdomstolen, statens nämnd för arbetstagares uppfinningar, nämnden för styrelserepresentionsfrågor och jämställdhetsnämnden. Dessutom kan nämnas att ILO-kommittén och delegationen för hybrid-DNA-frågor har partsrepresentation.
Utskottet noterar att domstolarnas organisation för närvarande ses över inom justitiedepartementet "utifrån ett brett perspektiv" (se prop. 1991/92:100 bil. 3 s. 9). Översynen sägs omfatta även specialdomstolarna. Frågan om intresserepresentation i vissa domstolsliknande eller rättstillämpande organ ingår i den förutnämnda nya kommitténs uppdrag att överväga. Med hänvisning härtill anser utskottet för sin del, att det inte finns skäl att föreslå någon åtgärd med anledning av motionen.
Stockholm den 7 maj 1992
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Ingela Thalén
Närvarande: Ingela Thalén (s), Anders G Högmark (m), Kjell Nilsson (s), Marianne Andersson (c), Lahja Exner (s), Charlotte Cederschiöld (m), Sten Östlund (s), Harald Bergström (kds), Laila Strid-Jansson (nyd), Monica Öhman (s), Isa Halvarsson (fp), Johnny Ahlqvist (s), Kent Olsson (m), Berit Andnor (s) och Sigge Godin (fp).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande meningar
1. Godkännande av att intresserepresentationen slopas i vissa myndigheter
Ingela Thalén, Kjell Nilsson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman, Johnny Ahlqvist och Berit Andnor (alla s) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet Utskottets överväganden som börjar med "Regeringen hävdar" och slutar med "K21 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Regeringen hävdar att principen om intresserepresentation i styrelser på arbetsmarknadsområdet inte längre kan upprätthållas i och med att SAF inte längre vill delta i nomineringen av styrelseledamöter. Utskottet kan inte ansluta sig till denna uppfattning. Inte heller kan utskottet godta regeringens slutsats att det inte längre finns motiv för att undanta dessa styrelser från de allmänna riktlinjer som gäller för sammansättningen av styrelser inom statsförvaltningen.
Enligt utskottets mening måste propositionen betecknas som ett rent beställningsverk från SAF. I en framställning förra året till den dåvarande regeringen angav SAF som sin uppfattning att intresseorganisationer inte bör representeras i beslutande myndighetsstyrelser utan enbart ha rådgivande funktion. SAF vill inte längre vara representerad i beslutande organ och fullföljer denna ståndpunkt med att underlåta att nominera styrelseledamöter till platser som skulle återbesättas den 1 januari 1992. Av detta agerande från SAF:s sida följer med regeringens synsätt att principen om intresserepresentation med krav på balans mellan olika intressegrupper inte längre kan upprätthållas. Utskottet har som nämnts en annan mening.
Det är i och för sig riktigt att det har varit en strävan att få en intresserepresentation som är balanserad mellan arbetsmarknadens parter. När nu en part inte längre vill vara representerad kan detta inte rimligen anföras som motiv för att slopa representationen också för övriga parter och därmed låta SAF ensam avgöra om intresserepresentationen skall vara kvar. Det är av stort värde att arbetsmarknadens parter också i fortsättningen kan nominera ledamöter i styrelserna på arbetsmarknadsområdet. Ledamöter som representerar det privata näringslivet kan utses utan SAF:s medverkan.
I propositionen anges som en mer allmän motivering till förslagen att en intresserepresentation i beslutande organ kan leda till diffusa ansvarsförhållanden och en oklar rollfördelning mellan myndigheter och intresseorganisationer. Det sägs vidare att myndigheternas verksamhet kan komma att utvecklas i korporativ riktning, och det tilläggs att detta säkerligen inte var avsett med 1987 års verksledningsbeslut.
Med anledning härav bör påpekas att intresserepresentation har funnits i exempelvis AMS och arbetarskyddsstyrelsen alltsedan dessa myndigheter inrättades i slutet av 1940-talet. Det är alltså fråga om en partssamverkan som har pågått under decennier, och utskottet vill bestämt bestrida att den skulle motivera farhågor av de i propositionen nämnda slagen. Det är tvärtom utskottets övertygelse att denna partssamverkan har varit och förblir av stor betydelse vid det praktiska genomförandet av den svenska arbetsmarknads- och arbetslivspolitiken.
Utöver de ovan anförda principiella invändningarna mot regeringens förslag kan hänvisas till den kommitté som regeringen nyligen har tillsatt för översyn av myndigheternas ledningsformer m.m., vari enligt direktiven även ingår frågan om intresserepresentation. Förslag med den inriktning regeringen har aktualiserat i den föreliggande propositionen bör lämpligen bedömas i sammanhang med övervägandena kring de förslag kommittén kommer att avge.
Av vad utskottet ovan uttalat följer att utskottet kan ge sin anslutning till vad som anförts och yrkats i den socialdemokratiska utskottsgruppsmotionen K21 och i sak också till förslagen i motion K20 (s). Utskottets sammanfattande bedömning blir därmed att utskottet för sin del anser att riksdagen med bifall till motion K21 och med anledning av motion K20 bör avslå proposition 1991/92:123 i nu behandlade delar.
2. Åtgärder för att helt avskaffa intresserepresentation i myndigheter, domstolar m.m.
Laila Strid-Jansson (nyd) anser att den del av utskottets yttrande i avsnittet Utskottets överväganden som börjar med "Utskottet noterar" och slutar med "av motionen" bort ha följande lydelse:
Med regeringens förslag att slopa intresserepresentationen i styrelserna för ett antal myndigheter på arbetsmarknadsområdet och i socialförsäkringsnämnderna har tagits i och för sig betydelsefulla steg i riktning mot att bryta upp det korporativistiska samhälle som har utvecklats i Sverige. Det är också positivt att regeringen har tillsatt en kommitté som skall se över myndigheternas ledningsformer m.m.
Riksdagen bör driva på denna utveckling genom att i enlighet med yrkandet i motion K22 (nyd) i ett uttalande till regeringen understryka betydelsen av att intresserepresentationen avskaffas helt i myndigheternas styrelser, i domstolar eller i domstolsliknande organ, såvida inte representationen i enstaka fall bedöms vara oundgängligen nödvändig för verksamhetens bedrivande. Samtidigt bör för regeringen framhållas det angelägna i att förslag med denna inriktning snarast läggs fram för riksdagen.