Godtrosförvärv
Betänkande 1997/98:LU17
Lagutskottets betänkande
1997/98:LU17
Godtrosförvärv
Innehåll
1997/98 LU17
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet två motioner från den allmänna motionstiden år 1996 som rör godtrosförvärv av lösöre. Utskottet avstyrker bifall till motionerna. Till betänkandet har fogats en reservation.
Motionerna
1996/97:L902 av Lars Björkman och Elizabeth Nyström (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna om godtroköp i syfte att stärka ursprungsägarens ställning i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:L903 av Kia Andreasson m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en vindikationsregel skall införas i godtrosförvärvslagen som omfattar, förutom stöldgods, egendom som har frånhänts ägaren genom rånbrott, tillgrepp av fortskaffningsmedel och egenmäktigt förfarande.
Utskottet
Regler om godtrosförvärv finns i lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre, vilken trädde i kraft den 1 januari 1987 (prop. 1985/86:123, bet. LU 1986/87:4, rskr. 1986/87:6). Godtrosförvärvslagen bygger på den s.k. extinktionsprincipen, som innebär att en förvärvare, under förutsättning att han eller hon är i god tro, blir ägare till egendomen även om den förvärvas från någon som inte hade rätt att överlåta den. Bestämmelserna innefattar i huvudsak en kodifiering av de rättsregler på området som utbildats i rättspraxis. Lagen innebär emellertid också en skärpning och precisering av de krav som ställs på en förvärvare av lösöre för att denne skall anses vara i god tro. Sålunda skall enligt 3 § en förvärvare anses ha varit i god tro endast om det är sannolikt att egendomens beskaffenhet, de förhållanden under vilka den utbjöds och omständigheterna i övrigt var sådana att han inte borde ha insett att överlåtaren saknade rätt att förfoga över egendomen. Regeln, som kom till bl.a. i syfte att motverka handeln med stöldgods, kan sägas innebära att, om situationen vid köpetillfället på något sätt avviker från vad som kan anses normalt, krav ställs på särskild försiktighet hos förvärvaren. Godtroskravet innebär en långtgående skyldighet att vid förvärvet iaktta aktsamhet beträffande överlåtarens rätt att förfoga över egendomen. Bedömningen av om förvärvaren har varit tillräckligt aktsam skall göras i två led. Först skall förvärvaren göra sannolikt att vissa omständigheter förelåg, dvs. hur det gick till vid förvärvet. Därefter skall man bedöma om dessa omständigheter är sådana att förvärvaren kan anses ha uppfyllt kraven på aktsamhet vid förvärvet. Aktsamhetskravet skall anpassas efter egendomens beskaffenhet, de förhållanden under vilka egendomen bjöds ut och omständigheterna i övrigt. Kraven på aktsamhet för ett giltigt godtrosförvärv ställs högre än de krav som avgör om en förvärvare av egendomen gjort sig skyldig till häleri. Den straffrättsliga och den civilrättsliga bedömningen skall sålunda göras efter olika måttstockar. Detta kan få till följd att åtalet mot en förvärvare för häleri lämnas utan bifall men att förvärvaren ändå inte skall anses ha gjort ett civilrättsligt giltigt godtrosförvärv. I ett avseende är extinktionsprincipen modifierad. Godtrosförvärvslagen innehåller nämligen regler om att den som på grund av någon annans godtrosförvärv har förlorat äganderätten till viss egendom har rätt att få denna tillbaka mot lösen. Den som vill lösa till sig egendomen skall kräva tillbaka den från innehavaren inom tre månader från det att han fick eller måste antas ha fått kännedom om dennes innehav (4 §). Lösenbeloppet skall motsvara ägarens kostnader för förvärvet av egendomen och dess förbättring. Vidare skall hänsyn tas till förändringar i penningvärdet. Beloppet behöver dock aldrig överstiga sakens värde i den allmänna handeln (5 §). Rätten till lösen torde ha störst betydelse när det gäller personliga föremål med värden utöver de rent ekonomiska, museiföremål och annat, där en utgiven försäkringsersättning inte medger ersättningsköp. Regeringen tillkallade år 1993 en särskild utredare för att se över godtrosförvärvslagen. Enligt direktiven (dir. 1993:102) var utredarens huvuduppgift att utvärdera tillämpningen av lagen såvitt gäller godtrosförvärv av stöldgods och utreda om reglerna bör ändras i syfte att motverka handeln med stöldgods. Utredningen, som antog namnet Godtrosförvärvsutredningen, skulle bl.a. överväga fördelar och nackdelar med en lagstiftning som i fråga om stöldgods baseras på den s.k. vindikationsprincipen i stället för extinktionsprincipen. En tillämpning av vindikationsprincipen beträffande stöldgods skulle innebära att den bestulnes äganderätt till godset skulle bestå, oavsett om någon annan hade förvärvat egendomen i god tro, och att den bestulne alltså skulle ha rätt att få tillbaka det stulna utan att betala lösen. Godtrosförvärvsutredningen avlämnade i maj 1995 betänkandet (SOU 1995:52) Godtrosförvärv av stöldgods? I betänkandet föreslås bl.a. en skärpning av kriterierna för god tro i 3 §. Däremot föreslås inga förändringar i fråga om de grundläggande principerna för godtrosförvärv. Betänkandet är nu föremål för beredning inom Regeringskansliet, och en proposition har aviserats till den 25 maj innevarande år. Frågan om ändrade regler när det gäller godtrosförvärv av stöldgods tas upp i motion L902 av Lars Björkman och Elizabeth Nyström (m). Motionärerna yrkar att riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna om godtrosförvärv i syfte att stärka ursprungsägarens ställning. Kia Andreasson m.fl. (mp) begär i motion L903 att en vindikationsregel införs i godtrosförvärvslagen. Regeln skall omfatta stöldgods och annan egendom som varit föremål för tillgreppsbrott. I båda motionerna kritiseras de nuvarande reglerna på området, vilka motionärerna anser vara svåra att tillämpa. Bestämmelserna bidrar dessutom, enligt motionärernas mening, till att det blir alltför lätt att avyttra stöldgods. Dessutom anser motionärerna att det är kränkande för den bestulne att inte få tillbaka det stulna om detta skulle komma till rätta. Frågan om en översyn av lagen om godtrosförvärv av lösöre har behandlats av riksdagen vid ett flertal tillfällen med anledning av motioner i ämnet, senast hösten 1994 (se bet. 1994/95:LU2). Utskottet konstaterade att syftet med den då aktuella motionen var tillgodosett genom den pågående utredningen. Motionen avstyrktes och riksdagen följde utskottet (rskr. 1994/95:28). Utskottet anser att resultatet av det fortsatta beredningsarbetet inom Regeringskansliet med anledning av betänkandet Godtrosförvärv av stöldgods bör avvaktas innan några ställningstaganden från riksdagens sida kommer till stånd. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna L902 och L903.
Hemställan
Utskottet hemställer att riksdagen avslår motionerna 1996/97:L902 och 1996/97:L903. res. 1 (mp)
Stockholm den 10 mars 1998
På lagutskottets vägnar
Agne Hansson
I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Anita Persson (s), Bengt Kronblad (s), Carin Lundberg (s), Rune Berglund (s), Stig Rindborg (m), Karin Olsson (s), Eva Arvidsson (s), Henrik S Järrel (m), Bengt Harding Olson (fp), Inger Segelström (s), Tanja Linderborg (v), Anders Ygeman (s), Tomas Högström (m), Yvonne Ruwaida (mp), Birgitta Carlsson (c) och Marietta de Pourbaix-Lundin (m).
Reservation
Godtrosförvärv av stöldgods Yvonne Ruwaida (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar med ?Utskottet anser? och slutar med ?och L903? bort ha följande lydelse: Utskottet kan för sin del instämma i motionärernas uppfattning om att godtrosförvärvslagen är förenad med tillämpningsproblem. Framför allt kan kritik riktas mot lagen eftersom den inte i tillräckligt hög grad försvårar handeln med stöldgods. Innehållet i de nuvarande bestämmelserna medför nämligen att det ofta är svårt för den som blivit bestulen att få tillbaka det stulna även om egendomen skulle komma till rätta. Detta förhållande torde vidare många gånger upplevas som kränkande för den som blivit bestulen. På grund av lagstiftningens karaktär är det också få civilrättsliga tvister som över huvud taget blir föremål för domstolsprövning. Mot den nu angivna bakgrunden förordar utskottet i likhet med motionärerna att en vindikationsregel införs i godtrosförvärvslagen när det gäller egendom som frånhänts den rättmätige ägaren genom stöld, rån, tillgrepp av fortskaffningsmedel eller egenmäktigt förfarande. Enligt utskottets mening torde en sådan ordning vara väl förankrad i det allmänna rättsmedvetandet. Vad utskottet nu anfört om behovet av ändringar i godtrosförvärvslagen bör riksdagen, med bifall till motion L903 och med anledning av motion L902, som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse: att riksdagen med bifall till motion 1996/97:L903 och med anledning av motion 1996/97:L902 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.