Godkännande av konventionen om biologisk mångfald
Betänkande 1993/94:JoU4
Jordbruksutskottets betänkande
1993/94:JOU04
Godkännande av konventionen om biologisk mångfald
Innehåll
1993/94 JoU4
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet proposition 1992/93:227 om godkännande av konventionen om biologisk mångfald. Vidare behandlas sex motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1993. Samtliga motionsyrkanden avstyrks bl.a. med hänvisning till konventionen och till en aviserad proposition om uppföljning av FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro år 1992 (UNCED).
Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner konventionen om biologisk mångfald. I likhet med regeringen anser utskottet att Sverige tills vidare inte bör godta någon av konventionens metoder för bindande tvistlösning men bör deklarera sin avsikt att tills vidare inte reglera tillträde till genetiska resurser.
Till betänkandet har fogats ett särskilt yttrande (s).
Propositionen
Regeringen (Miljö- och naturresursdepartementet) föreslår i proposition 1992/93:227 att riksdagen godkänner den den 22 maj 1992 antagna konventionen om biologisk mångfald.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Inledning
Beslutet från Förenta nationernas konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro år 1992 framhåller att mänsklig verksamhet måste bygga på de ekologiska grunderna och anpassas till de ekologiska ramarna. Vid konferensen enades de deltagande staterna om den s.k. Riodeklarationen och om ett handlingsprogram, Agenda 21, samt ett icke bindande auktoritativt uttalande om principer för en global enighet om skötsel, bevarande och hållbart nyttjande av skogar. Två konventioner undertecknades, en om biologisk mångfald och en om klimatförändringar. Konferensen tilldrog sig ett intresse utan motstycke i internationellt samarbete. En politisk enighet om allvaret i världens miljösituation och behovet av kraftfulla åtgärder manifesterades.
Konventionen om biologisk mångfald
Utgångspunkter
Styrelsen för FN:s miljöprogram (UNEP) beslutade den 25 maj 1989 att inleda förhandlingar om en konvention om biologisk mångfald. Konventionsförhandlingar inleddes i februari 1990. Efter sex förhandlingsmöten kunde den mellanstatliga förhandlingskommittén för en konvention om biologisk mångfald den 22 maj 1992 i Nairobi nå överenskommelse om konventionens text. Texten antogs samma dag.
Konventionen öppnades för undertecknande av FN:s generalsekreterare i Rio de Janeiro den 5 juni 1992 vid FN:s konferens om miljö och utveckling.
Sverige undertecknade konventionen den 8 juni 1992 med stöd av regeringsbeslut den 27 maj 1992. Den 31 maj 1993 hade 163 stater samt EG undertecknat konventionen. Konventionen träder i kraft när 30 stater har ratificerat den. Den 31 maj 1993 hade 17 stater ratificerat konventionen, varför det finns goda förhoppningar att konventionen kan träda i kraft redan under början av år 1994.
Förhandlingsprocessen
Mandatet för förhandlingarna innebar att dessa skulle behandla den biologiska mångfalden i ett brett socio-ekonomiskt sammanhang och att således ett hållbart utnyttjande av den biologiska mångfalden skulle bli en central uppgift för konventionen. Frågan om bioteknik skulle tas upp i förhandlingarna.
Under förhandlingarna kunde det ursprungliga utkastet till konventionstext förändras steg för steg. Det hållbara utnyttjandet av den biologiska mångfaldens komponenter i de ekonomiska samhällssektorerna fördes in som en central uppgift för konventionens parter, parallellt med åtgärder för att skydda värdefulla naturområden. Beslut om åtgärder hänvisades till nationell nivå. Konventionen kunde därmed bli den länderstyrda processkonvention som Sverige och övriga nordiska länder eftersträvade.
Andra frågor som krävde långvariga förhandlingar gällde tillträde till genetiska resurser, tekniköverföring till u-länderna, bioteknikens säkerhetsfrågor samt frågan om konventionens finansiella mekanism.
Ett genombrott skedde tidigt i förhandlingarna för linjen att de genetiska resurserna inte längre skulle behandlas som mänsklighetens gemensamma arvedel. Denna principöverenskommelse innebär att nationella regeringar ges rätt att besluta om tillträde till genetiska resurser. Krav får ställas att tillträde skall ske efter i förväg lämnat medgivande av den part som tillhandahåller de genetiska resurserna. Där tillträde medges, skall det ske på ömsesidigt överenskomna villkor. Fördelning på ett skäligt och rättvist sätt av resultaten av forskning och utveckling samt av vinster uppkomna genom kommersiellt eller annat nyttjande av genetiska resurser ingår också som en del av denna principlösning.
I-länderna kunde under förhandlingarna säkra skyddet och respekten för immaterialrättigheterna, liksom etablerandet av den av Världsbanken, UNEP och UNDP gemensamt förvaltade Globala miljöfonden (GEF) som konventionens interimistiska finansieringsmekanism.
Sammanfattning av konventionen
Beträffande inledningen, som omfattar 24 punkter, kan nämnas betydelsen av att förutse, förebygga och angripa orsakerna till förlust av biologisk mångfald vid källan. En annan punkt återger försiktighetsprincipen, dvs. bristen på full vetenskaplig säkerhet skall inte tas till intäkt för att uppskjuta åtgärder för att undvika eller minimera hot mot biologisk mångfald.
I artikel 1 anges målen för konventionen, vilka är att bevara den biologiska mångfalden, att hållbart nyttja dess beståndsdelar och att rättvist fördela de vinster som uppstår vid nyttjandet av genetiska resurser. I artikeln framhålls också vissa medel av betydelse vid eftersträvandet av målen.
Artikel 3 är en identisk återgivning av texten till princip 21 ur den deklaration som antogs vid FN:s konferens år 1972 om den mänskliga miljön, den s.k. Stockholmsdeklarationen. Principen säger att stater dels har den suveräna rätten att nyttja sina naturresurser, dels har ansvar för att tillse att verksamheten inom deras territorier inte förorsakar skada på andra staters territorium.
Artikel 4 anger konventionens tillämpningsområde genom att reglera räckvidden av en parts åtaganden under konventionen i förhållande till partens territoriella jurisdiktion. Artikel 5 utgör en allmän uppmaning till samarbete.
Artikel 6 innehåller grundläggande åtaganden rörande åtgärder för bevarande av biologisk mångfald. Varje part skall utveckla nationella strategier, planer eller program för bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald samt integrera bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald i relevanta sektoriella eller tvärsektoriella planer, program och politiska riktlinjer.
Enligt artikel 7 skall varje fördragsslutande part, såvitt möjligt och om så är lämpligt, identifiera komponenter av biologisk mångfald av betydelse för mångfaldens bevarande och hållbara nyttjande. Part skall också övervaka de identifierade komponenterna med särskild uppmärksamhet riktad mot de komponenter som är hotade eller erbjuder den största potentialen för hållbart nyttjande. Även processer och aktiviteter som har eller kan ha betydande skadliga effekter på biologisk mångfald skall identifieras och övervakas.
Artikel 8 anger åtgärder för bevarande in situ, dvs. i naturliga livsmiljöer eller miljöer där arter utvecklat sina särskiljande egenskaper. Åtgärderna skall vidtas såvitt möjligt och lämpligt och skall avse inrättande av ett system för skyddade områden, utarbetande av riktlinjer för urval av skyddade områden, reglering eller förvaltning av biologiska resurser i syfte att säkerställa bevarande och hållbart nyttjande, främjande av skyddet av ekosystem, naturliga livsmiljöer och bibehållande av livskraftiga populationer, främjande av miljöanpassad och hållbar utveckling i områden i anslutning till skyddade områden, rehabilitering och återställande av skadade ekosystem och främjande av återhämtningen hos hotade arter, reglering, hantering eller kontroll av de risker som är förbundna med användningen och frisläppandet av biotekniskt modifierade organismer, förhindrande av införsel, kontroll eller utrotning av främmande arter som hotar ekosystem, livsmiljöer eller arter, strävande efter förenlighet mellan nuvarande nyttjande av biologisk mångfald och bevarande och hållbart nyttjande, utarbetande av lagstiftning för skydd av hotade arter samt, i de fall skadliga processer eller aktiviteter identifierats enligt artikel 7, reglering av dessa.
Artikel 9 innehåller bestämmelser om åtgärder för bevarande ex situ, dvs. bevarande av komponenter av biologisk mångfald utanför deras naturliga livsmiljöer. Även här skall åtgärderna vidtas såvitt möjligt och lämpligt och i huvudsak för att komplettera in situ-åtgärder.
I artikel 10 anges åtgärder för hållbart nyttjande av biologiska resurser och enligt artikel 11 skall varje fördragsslutande part såvitt möjligt och lämpligt vidta åtgärder som stimulerar till bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald (styrmedel).
Artikel 12 rör forskning och utbildning och innehåller åtaganden att inrätta program för vetenskaplig och teknisk utbildning och träning i identifiering, bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald, att tillhandahålla stöd till sådana åtgärder för u-ländernas särskilda behov, att främja och uppmuntra forskning som bidrar till bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald, särskilt i u-länder, samt att främja och samarbeta om användningen av vetenskapliga framsteg vid utvecklande av metoder för bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald.
Enligt artikel 13 skall parterna främja och uppmuntra förståelse för betydelsen och behovet av åtgärder för bevarande av biologisk mångfald samt att sådan information sprids i massmedia och tas in i undervisningsplaner.
Artikel 14 stadgar att parterna, såvitt möjligt och om så är lämpligt, skall införa lämpliga procedurer för miljökonsekvensbeskrivningar för sådana projekt som kan få betydande skadlig inverkan på biologisk mångfald. Vederbörlig hänsyn skall tas till de miljömässiga konsekvenserna av program och åtgärder som kan ha betydande skadliga effekter på biologisk mångfald. Informationsutbyte skall främjas.
I artikel 15 anges bestämmelser för tillträde till genetiska resurser. Här slås fast att befogenheten att besluta om tillträde till genetiska resurser vilar hos nationella regeringar. Vidare åläggs varje part att sträva efter att underlätta tillträde till genetiska resurser. Konventionen omfattar endast sådana resurser som tillhandahållits av part som är ursprungsland för resurserna eller som förvärvat dem i enlighet med konventionen. Parter skall vidare sträva efter att utveckla och genomföra vetenskaplig forskning med deltagande av den tillhandahållande parten och om möjligt i denna parts land.
Artikel 16 anger åtaganden rörande tillträde till och överföring av teknologi. Med teknik avses även bioteknik. Parterna åtar sig att tillhandahålla och/eller underlätta tillträde till och överföring av relevanta tekniker. Tekniköverföringen till u-länder skall tillhandahållas och/eller underlättas på skäliga och mest gynnsamma villkor. Teknik under patent och andra immaterialrättigheter kan endast överföras på villkor som är förenliga med ett adekvat och effektivt skydd av dessa rättigheter. Part skall vidta lagstiftningsmässiga, administrativa eller politiska åtgärder, om så är lämpligt, i syfte att tillhandahållande part, särskilt u-länder, medges tillträde till och överföring av teknik, inkl. immaterialrättsligt skyddad teknik. Ömsesidigt överenskomna villkor skall gälla för överföringen, liksom förenlighet med internationell rätt.
Avsikten med artikel 17 är att underlätta utbyte av offentligt tillgänglig information om resultat av teknik och vetenskaplig forskning, utbildnings- och miljöövervakningsprogram samt ursprungsbefolkningars kunskaper. U-ländernas särskilda behov skall beaktas.
Artikel 18 rör tekniskt och vetenskapligt samarbete och stadgar att de fördragsslutande parterna skall främja internationellt tekniskt och vetenskapligt samarbete, i synnerhet med u-länder. Parterna skall besluta om hur en institution för kunskapsförmedling (en s.k. clearing-house mechanism) skall inrättas för att främja och underlätta samarbete och utarbeta samarbetsmetoder för utveckling och användning av teknik. Slutligen åtar sig parterna att främja gemensamma forskningsprogram och samriskföretag (s.k. joint ventures).
I artikel 19 behandlas hantering av bioteknik och fördelning av dess vinster. Om så är lämpligt skall lagstiftningsmässiga, administrativa eller politiska åtgärder vidtas, liksom praktiskt genomförbara åtgärder. Tillträde till resultat och vinster skall ske på ömsesidigt överenskomna villkor. Vid export av organismer skall varje part tillhandahålla all tillgänglig information om den potentiellt skadliga effekten, om den användning och om de säkerhetsbestämmelser som gäller för hantering av organismerna i fråga.
Artikel 22 reglerar konventionens förhållande till andra internationella avtal och i artiklarna 23 och 24 upprättas en partskonferens som högsta beslutande organ för konventionen resp. ett sekretariat.
I artikel 27 regleras hur tvistlösning skall gå till i frågor rörande konventionens tolkning eller tillämpning. Tvister skall söka lösas genom förhandling mellan berörda parter, och om detta misslyckas kan parterna söka medlarhjälp. Om även detta misslyckas skall tvisten lämnas till förlikning såvida parterna inte enas om annat. Ett alternativ till förlikning ger part möjlighet att acceptera bindande tvistlösning i form av skiljedom och/eller hänskjuta tvisten för avgörande till Internationella domstolen i Haag.
Sveriges ratifikation av konventionen
Miljöministern föreslår att Sverige skall tillträda konventionen men tills vidare inte godta någon av konventionens metoder för bindande tvistlösning. Vidare skall Sverige deklarera sin avsikt att tills vidare inte reglera tillträde till genetiska resurser.
Motion väckt under allmänna motionstiden 1993
1992/93:Jo630 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att tillsätta en kommission för uppföljning av UNCED, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om europeiska konferenser för uppföljning av UNCED, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om militären och miljön, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortsatta internationella förhandlingar kring skogsfrågorna, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konventionen till skydd för den biologiska mångfalden, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Riodeklarationen.
Skrivelse
Sveriges industriförbund har i skrivelse framfört sina synpunkter på konventionens grundläggande principer om immaterialrättsligt skydd vid tillträde till och överföring av teknologi.
Utskottet
Propositionen
I propositionen föreslår miljöministern att Sverige tillträder konventionen men tills vidare inte godtar någon av konventionens metoder för bindande tvistlösning. Vidare föreslås att Sverige deklarerar sin avsikt att tills vidare inte reglera tillträde till genetiska resurser.
Enligt miljöministern täcker nuvarande svensk lagstiftning, med ett undantag, konventionens bestämmelser. Undantaget gäller den informationsplikt som enligt artikel 19.3 åläggs part vid export av biotekniskt modifierade organismer. I detta avseende avser regeringen att återkomma till riksdagen med förslag om nödvändig reglering i samband med behandlingen av frågan om svensk lagstiftning för reglering av användning och frisläppande av biotekniskt förändrade organismer.
Miljöministern gör den bedömningen att konventionens bestämmelser är så utformade att skyddet för de immateriella rättigheterna inte riskerar att urholkas. I artikel 16 fastslås att tillträde till och överföring av teknik inom konventionens ram skall ske "på villkor som är förenliga med ett adekvat och effektivt skydd av immaterialrättigheter". Vidare skall tekniköverföring äga rum på ömsesidigt överenskomna villkor. Stadgandet i artikelns punkt 5 att parterna skall samarbeta för att försäkra att immaterialrättigheter stödjer och inte strider mot konventionens mål, framför allt målet om en "skälig och rättvis" fördelning av de nyttigheter som skapas vid användningen av genetiska resurser, innebär enligt miljöministern inte heller några krav inom konventionens ram på beslut som kan urholka det immaterialrättsliga skyddet.
I propositionen framhålls att konventionen inte medger reservationer. Sverige kan således inte genom ett tolkningsuttalande med rättslig verkan fastslå en tolkning som från svensk sida bedöms var den rätta. Beslut i tolkningsfrågor kommer att fattas antingen i enskilda fall av partskonferensen eller i ett bredare sammanhang genom antagande av protokoll eller annex till konventionen. I-länderna kommer att tillse att beslut av partskonferensen om tolkningar av konventionens stadganden, som inte sker genom annex eller protokoll, skall fattas med samstämmighet. Sverige kommer inte att godta något annat än samstämmighetsbeslut (konsensus) i dessa frågor. Om tolkning sker genom annex eller protokoll har varje part som inte vill godta tolkningen rätten att inte biträda protokollet eller annexet. Sverige kan således inte tvingas anta en tolkning inom konventionen som vi inte anser vara riktig.
Sverige bör enligt miljöministern tills vidare inte acceptera någon av de bindande tvistlösningsmekanismerna. Det kan visserligen inte uteslutas att vårt land genom vår generella förklaring om acceptans av domstolens kompetens i rättstvister avseende bl.a. tolkningen av detta fördrag trots detta skulle kunna bli underkastat den Internationella domstolens kompetens. Med hänsyn till konventionens natur finner miljöministern det emellertid osannolikt att en situation skulle uppstå, i vilken den Internationella domstolen, med hänvisning till Sveriges generella förklaring, skulle hävda kompetens gentemot Sverige i en tvist under konventionen om biologisk mångfald.
I fråga om en eventuell reglering av insamling av genetiskt material i Sverige gör miljöministern den bedömningen att det inte är motiverat att nu införa en sådan reglering. De praktiska svårigheterna med att på ett tillfredsställande sätt kontrollera en reglering av insamling av genetiskt material i Sverige är betydande. Endast bråkdelar av en organism är med dagens teknik tillräckliga för att man skall kunna tillgodogöra sig den tekniska informationen. Det kan dock inte uteslutas att genetiskt material av betydande förädlingsvärde kan finnas även i Sverige. Frågan om en svensk reglering får därför bedömas när närmare erfarenhet vunnits av den praktiska tillämpningen av en sådan reglering i länder med mer betydande genetiska tillgångar, vilka kan förväntas införa sådan reglering inom kort.
Konventionen har redan ratificerats av 17 länder. För ikraftträdande krävs 30 ratifikationer. Miljöministern framhåller det som angeläget att alla ansträngningar görs för att främja ett snabbt ikraftträdande av konventionen. För att Sverige skall uppfylla konventionens mål och förpliktelser bör arbete snarast inledas med att utarbeta en samlad svensk politik. Sedan många år tillbaka pågår ett omfattande arbete inom alla de områden som berörs av konventionen. Miljöministern uttalar därför sin avsikt att inom kort återkomma till regeringen med förslag om en svensk strategi för bevarande av biologisk mångfald.
Motionen
I sin partimotion Jo630 från den allmänna motionstiden våren 1993 begär Socialdemokraterna att en kommission tillsätts för uppföljning av UNCED. Kommissionen bör ha en bred sammansättning med representanter för politiker, folkrörelser, näringsliv, fackliga organisationer och vetenskap (yrkande 2). Regeringen bör sondera förutsättningarna för europeiska konferenser för uppföljning av UNCED. Det är enligt motionärerna motiverat med en bredare uppföljning med deltagande av parlamentariker och representanter för NGO:s (Non Governmental Organizations) och andra delar av samhället (yrkande 3). Det framhålls som angeläget att regeringen nu skärper insatserna när det gäller användning av militära resurser för miljöändamål i syfte att inom FN-systemet förankra de förslag som framlagts i FN:s studie på området. Regeringen bör rapportera till riksdagen vilka initiativ som tagits med anledning av ÖB:s programarbete inom miljöområdet (yrkande 4). I samband med uppföljningen av principdeklarationen om skogsfrågorna bör regeringen verka för att förhandlingsarbetet fortsätter (yrkande 5). Regeringen bör snarast redovisa hur förpliktelserna gentemot konventionen om biologisk mångfald skall kunna uppfyllas och i detta syfte utarbeta en nationell plan. Riksdagen bör få möjlighet att snarast ratificera konventionen. Regeringen bör verka för ett effektivt internationellt monitoringsystem och söka påverka USA:s nya administration att underteckna konventionen (yrkande 6). Vidare bör regeringen verka för att Riodeklarationen utvecklas till en bindande stadga som kan antas av FN:s generalförsamling år 1995 (yrkande 7).
Utskottets överväganden
Utskottet ansluter sig till miljöministerns förslag att Sverige tillträder konventionen. Enligt vad utskottet erfarit har nyligen 30 ratifikationer uppnåtts. Konventionen kommer därför att träda i kraft redan den 29 december 1993.
Som anförs i propositionen innebär inte stadgandet i artikel 16 om partssamarbete för att försäkra att immaterialrättigheter stödjer och inte strider mot konventionens mål några krav inom konventionens ram på beslut som kan urholka det immaterialrättsliga skyddet. Utskottet gör således samma bedömning som miljöministern när det gäller skyddet för de immateriella rättigheterna. Eftersom Sveriges inställning bör vara att inte godta något annat än samstämmighetsbeslut (konsensus) i tolkningsfrågor kan vårt land inte heller tvingas anta en tolkning inom konventionen när det gäller immaterialrättsliga frågor som vi inte anser vara riktig. I likhet med miljöministern finner utskottet det osannolikt att en situation skulle uppstå, i vilken den Internationella domstolen, med hänvisning till Sveriges generella förklaring att acceptera domstolens kompetens i rättstvister avseende bl.a. fördragstolkning, skulle hävda kompetens gentemot Sverige i en tvist under konventionen om biologisk mångfald. Sverige bör därför tills vidare inte acceptera någon av de bindande tvistlösningsmekanismerna. Mot bakgrund av betydande praktiska svårigheter att på ett tillfredsställande sätt kontrollera en reglering av insamling av genetiskt material i Sverige bör en reglering av tillträdet till genetiska resurser inte införas på nuvarande stadium. Som miljöministern anför bör frågan tas under övervägande först när vi kan ta del av erfarenheterna i länder med mer betydande genetiska tillgångar.
Med anledning av motion Jo630 yrkande 6 vill utskottet anföra följande. Regeringen har nyligen framlagt en proposition om en svensk strategi för biologisk mångfald som kommer att behandlas av utskottet. Enligt vad utskottet erfarit är en s.k. landsstudie, dvs. kartläggning av behovet av åtgärder inom skilda samhällssektorer, under utarbetande och förväntas redovisas före årsskiftet 1993/94. Konventionen om biologisk mångfald innehåller inte något stadgande om ett internationellt monitoringsystem. Genom konventionens artiklar om nationell övervakning, rapporteringsskyldighet och samarbete för såväl in situ- som ex situ-bevarande finner utskottet emellertid att syftet med motionsyrkandet i denna del kommer att bli tillgodosett utan inrättande av det särskilda monitoringsystem som efterlyses i motionen. Det bör framhållas att Sverige under arbetet med konventionen mycket aktivt har drivit dessa frågor, och utskottet förutsätter att regeringen även i fortsättningen kommer att bibehålla sin höga ambitionsnivå härvidlag. Utskottet vill i sammanhanget erinra om det globala miljöövervakningssystem som har upprättats inom UNEP och som redan i dag står till medlemsländernas förfogande. Den 4 juni 1993 undertecknade USA:s regering konventionen men ställer vissa villkor beträffande klarläggande och tolkning inför en ratifikation. Den amerikanska administrationen har i sammanhanget uttalat sin avsikt att spela en ledande roll inte bara i arbetet med att nå samstämmighet när det gäller konventionen utan även i det artbevarande arbetet i stort. Med det anförda finner utskottet syftet med motion Jo630 yrkande 6 i allt väsentligt tillgodosett. Motionsyrkandet bör inte medföra någon ytterligare riksdagens åtgärd.
Det har kommit till utskottets kännedom att de frågor som tas upp i motionens yrkanden 2, 3, 4, 5 och 7 kommer att behandlas i en till december 1993 aviserad proposition om uppföljning av UNCED. I avvaktan härpå bör motionen i dessa delar inte föranleda någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande konventionen om biologisk mångfald
att riksdagen godkänner den den 22 maj 1992 antagna konventionen om biologisk mångfald,
2. beträffande uppföljning av UNCED m.m.
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo630 yrkandena 2, 3, 4, 5, 6 och 7.
Stockholm den 9 november 1993
På jordbruksutskottets vägnar
Margareta Winberg
I beslutet har deltagit: Margareta Winberg (s), Ivar Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Inga-Britt Johansson (s), Bengt Rosén (fp), Lennart Brunander (c), Inge Carlsson (s), Mona Saint Cyr (m), Kaj Larsson (s), Max Montalvo (nyd), Ulla Pettersson (s), Carl G Nilsson (m), Lena Klevenås (s), Sverre Palm (s) och Carl Olov Persson (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Särskilt yttrande
Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla Pettersson, Lena Klevenås och Sverre Palm (alla s) anför:
I samband med proposition 1992/93:227 om godkännande av konventionen om biologisk mångfald har utskottet behandlat partimotion Jo630 (s) från allmänna motionstiden i år. I motionen föreslås en rad åtgärder för uppföljning av FN:s miljökonferens UNCED i juni 1992. Vi finner det anmärkningsvärt att regeringen trots den tid som förflutit inte har vidtagit några åtgärder av det slag som föreslås i motionen, bl.a. en uppföljningskommission, initiativ till europeiska konferenser samt användning av militära resurser för miljöändamål. I motionen krävs också en nationell plan för hur konventionen om biologisk mångfald skall kunna uppfyllas.
Under innevarande höst har en proposition med förslag om en nationell strategi för biologisk mångfald avlämnats och en proposition om uppföljning av UNCED aviserats. Vi noterar att de frågor som motionen tar upp således kommer att behandlas av riksdagen i andra sammanhang samt att regeringens senfärdighet på området är olycklig.