Fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag och lagen om hemlig kameraövervakning
Betänkande 1996/97:JuU5
Justitieutskottets betänkande
1996/97:JUU05
Fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag och lagen om hemlig kameraövervakning
Innehåll
1996/97 JuU5
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet ett regeringsförslag om att giltighetstiden för lagen med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål och lagen om hemlig kameraövervakning skall förlängas till utgången av år 1998. Utskottet tillstyrker regeringens förslag. Till betänkandet har fogats en reservation från vardera (v) samt (mp) och en reservation från dessa båda partier gemensamt.
Propositionen
I proposition 1996/97:26 (Justitiedepartementet) har regeringen föreslagit att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om fortsatt giltighet av lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål, 2. lag om fortsatt giltighet av lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning. Lagförslagen har fogats till betänkandet, se bilaga.
Motionerna
1996/97:Ju9 av Kia Andreasson m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen avslår proposition 1996/97:26.
1996/97:Ju10 av Alice Åström m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en redovisning som styrker behovet av 1952 års tvångsmedelslag, 2. att riksdagen beslutar att avslå förlängning av lagen om hemlig kameraövervakning enligt vad i motionen anförts om skydd för mänskliga fri- och rättigheter.
Utskottet
Lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål (1952 års lag) innehåller tilläggs- och undantagsbestämmelser till den grundläggande regleringen i rättegångsbalken (RB) i fråga om straffprocessuella tvångsmedel. Lagen, som är tidsbegränsad, gäller vid förundersökning angående vissa brott mot rikets säkerhet och vissa andra grova brott. Efter den senast gjorda förlängningen gäller lagen till utgången av år 1996 (prop. 1995/96:14, JuU11, rskr. 125). 1952 års lag gäller vid förundersökning angående dels allmänfarliga brott, t.ex. mordbrand och sabotage, dels vissa högmålsbrott såsom uppror och olovlig kårverksamhet, dels vissa brott mot rikets säkerhet, t.ex. spioneri. Lagen gäller också försök, förberedelse och stämpling till dessa brott om sådan gärning är straffbar. I förhållande till regleringen i RB innebär lagen utvidgade möjligheter att använda tvångsmedlen häktning, beslag, kvarhållande av postförsändelse m.m. samt hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning. SÄPO-kommittén kom i sitt slutbetänkande (SOU 1990:51) Säkerhetspolisens arbetsmetoder, personalkontroll och meddelarfrihet fram till slutsatsen att det föreligger ett permanent behov av sådana särskilda möjligheter till tvångsmedelsanvändning som 1952 års lag tillhandahåller. På sikt borde bestämmelserna enligt kommittén inarbetas i RB. Säkerhetspolisen har i en skrivelse den 21 augusti 1996 till regeringen, under åberopande av att 1952 års lag är av utomordentlig vikt för Säkerhetspolisens verksamhet, framhållit att lagen bör ges fortsatt giltighet. Säkerhetspolisen har därvid anfört att lagen är en nödvändig grund för Säkerhetspolisens bekämpning av brott mot rikets säkerhet och att lagens bestämmelser om möjligheter till tvångsmedel har utnyttjats i stor omfattning. I likhet med Säkerhetspolisen anser regeringen att 1952 års lag fortfarande behövs. Lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning trädde i kraft den 1 februari 1996 (prop. 1995/96:85, JuU11, rskr. 125). Härigenom infördes ett nytt straffprocessuellt tvångsmedel som innebär att polisen under vissa förutsättningar har möjlighet att bedriva spaning mot personer genom att använda dolda, fjärrmanövrerade övervakningskameror. Reglerna ansluter nära till bestämmelserna om hemlig teleavlyssning. Hemlig kameraövervakning innebär att fjärrstyrda TV-kameror, andra optisk-elektroniska instrument eller därmed jämförbara utrustningar används för optisk personövervakning vid förundersökning i brottmål utan att upplysning om övervakningen lämnas. Lagen om hemlig kameraövervakning är tidsbegränsad och gäller, liksom 1952 års lag, till utgången av år 1996. Regeringen har från Rikspolisstyrelsen inhämtat att domstolarna under den tid som lagen varit i kraft givit tillstånd till hemlig kameraövervakning i 12 fall, varav 10 fall avsåg misstanke om grovt narkotikabrott eller grov varusmuggling. Övriga fall avsåg misstanke om grovt rån och försök till mord eller mordbrand. Rikspolisstyrelsen har framhållit att erfarenheterna av den nya lagen än så länge är begränsade men att en generell uppfattning är att spaningsmetoden är personalbesparande och ett bra spaningskomplement. Enligt regeringens mening är det viktigt att polis och åklagare efter tillstånd från domstol kan använda hemlig kameraövervakning för att utreda grova brott. Regeringen anser därför att lagens giltighetstid bör förlängas. Regeringen anför i sammanhanget att den, i enlighet med vad som anfördes i propositionen om en lag om hemlig kameraövervakning (prop. 1995/96:85 s. 37 f, se även JuU11 s. 11 f), kommer att lämna en redovisning för lagens tillämpning på motsvarande sätt som sker beträffande RB:s regler om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning. En redovisning av detta slag beträffande hemlig kameraövervakning under år 1996 kommer alltså att lämnas under år 1997. Regeringen beslutade den 12 september i år direktiv för en särskild utredare (dir. 1996:64) som skall utreda ett antal frågor om kriminalpolisiära arbetsmetoder som faller inom ramen för straffprocessuella tvångsmedel. I uppdraget ingår bl.a. att se över 1952 års tvångsmedelslag och lämna förslag till hur lagens bestämmelser kan permanentas och arbetas in i rättegångsbalken. Utredaren skall vidare lämna förslag till ändringar av lagen om hemlig kameraövervakning enligt de riktlinjer som angavs redan i propositionen om en lag om hemlig kameraövervakning (prop. 1995/96:85 s. 24 f), t.ex. att det borde vara möjligt att ta hänsyn till hur övervakningen är tänkt att gå till i praktiken. Utredaren skall också överväga om inte hemlig kameraövervakning bör kunna tillåtas i större omfattning än vad som är fallet i dag. Om översynen av lagen ger anledning till det skall utredaren lämna förslag till hur reglerna kan permanentas och arbetas in i rättegångsbalken. Ett betänkande skall avlämnas före den 1 mars 1998. Enligt regeringen bör, med hänsyn till utredningens arbete och beredningen av detta, giltighetstiden för såväl 1952 års lag som lagen om hemlig kameraövervakning förlängas med två år eller till utgången av år 1998. Två motioner har väckts med anledning av propositionen. I motion Ju9 (mp) yrkas att propositionen skall avslås. Motionärerna hävdar att 1952 års lag ger Säkerhetspolisen för stora befogenheter, och de anför vidare att metoden att tidsbegränsa lagar bör användas med försiktighet och endast när det är oundgängligen nödvändigt. I motion Ju10 (v) yrkas avslag på propositionens förslag om att förlänga giltighetstiden för lagen om hemlig kameraövervakning. Lagen är enligt motionärerna alltför integritetskränkande, och de ifrågasätter om den inte står i strid med regeringsformen och den europeiska konventionen till skydd för mänskliga fri- och rättigheter. Motionärerna efterlyser också en redovisning som visar att det finns ett behov av 1952 års lag. Utskottet vill först i fråga om behovet av den reglering som 1952 års lag innehåller i likhet med föregående år (1995/96:JuU11 s. 15) erinra om SÄPO- kommitténs ovan redovisade ställningstagande. Utskottet instämmer i regeringens bedömning att giltighetstiden för lagen bör förlängas. Med hänsyn till det pågående utredningsarbetet och den beredning som sedan skall följa bör lagen, som regeringen föreslagit, gälla till utgången av år 1998. Motion Ju9 i denna del avstyrks. När det gäller frågan om redovisningen för tillämpningen av 1952 års lag kan utskottet erinra om att det i ett initiativärende år 1982 om parlamentarisk kontroll i fråga om telefonavlyssning efterlyste en årlig redovisning till riksdagen men från redovisningen undantog sådana brottmål som avses i denna lag. Utskottet uttalade att det härvidlag liksom eljest självt kan inhämta den information som anses behövlig (JuU 1981/82:54 s. 5; jfr 1988/89:JuU21 s. 9 f och 1990/91:JuU6 s. 3). Utskottet brukar också regelmässigt och med viss periodicitet inhämta upplysningar i här aktuella hänseenden vid besök hos Säkerhetspolisen eller vid utfrågning med företrädare för Säkerhetspolisen. Utskottet har dessutom planerat att inom ramen för sitt arbete med uppföljning och utvärdering göra en granskning av handläggningen av ärenden enligt 1952 års lag (se 1995/96:JuU18 s. 5). Härtill kommer att 1952 års lag, som ovan nämnts, nu ses över av en särskild utredare. Någon granskning härutöver behövs knappast nu, och utskottet avstyrker motion Ju10 i här aktuell del. Vad beträffar frågan om lagen om hemlig kameraövervakning är förenlig med regeringsformen, bl.a. det i 2 kap. 23 § regeringsformen grundlagsfästa skyddet mot lagstiftning som strider mot Europakonventionen, vill utskottet hänvisa till vad som uttalades vid lagens tillkomst (1995/96:JuU11 s. 11). I ärendet anförde utskottet att Lagrådet haft att granska huruvida de i propositionen föreslagna lagarna var förenliga med grundlagarna. Utskottet kunde konstatera att Lagrådet inte funnit skäl till erinran mot förslagen. Utskottet vidhåller också vad det anförde vid samma tillfälle om att det från kriminalpolitisk synpunkt är angeläget att hemliga övervakningskameror kan ingå som ett tekniskt hjälpmedel vid utredning av så grova brott som regleringen tar sikte på. Utskottet instämmer med det anförda i regeringens bedömning att även giltighetstiden för lagen om hemlig kameraövervakning bör förlängas till utgången av år 1988. Motionerna Ju9 och Ju10 i denna del avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande redovisning av tillämpningen av 1952 års lag att riksdagen avslår motion 1996/97:Ju10 yrkande 1, res. 1 (v) 2. beträffande förlängning av 1952 års lag att riksdagen med avslag på motion 1996/97:Ju9 i denna del antar det genom proposition 1996/97:26 framlagda förslaget till lag om fortsatt giltighet av lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål, res. 2 (mp) 3. beträffande förlängning av lagen om hemlig kameraövervakning att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:Ju9 i denna del och 1996/97:Ju10 yrkande 2 antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om fortsatt giltighet av lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning. res. 3 (v, mp)
Stockholm den 31 oktober 1996
På justitieutskottets vägnar
Gun Hellsvik
I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Lars-Erik Lövdén (s), Birthe Sörestedt (s), Göran Magnusson (s), Sigrid Bolkéus (s), Göthe Knutson (m), Märta Johansson (s), Margareta Sandgren (s), Siw Persson (fp), Ann-Marie Fagerström (s), Alice Åström (v), Pär Nuder (s), Maud Ekendahl (m), Kia Andreasson (mp), Jeppe Johnsson (m) och Görel Thurdin (c).
Reservationer
1. Redovisning av tillämpningen av 1952 års lag (mom. 1)
Alice Åström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar med När det gäller och på s. 4 slutar med aktuell del bort ha följande lydelse: 1952 års tvångsmedelslag innehåller bestämmelser om straffprocessuella tvångsmedel som är betydligt mer ingripande för den enskilde än vad som gäller enligt rättegångsbalken. I propositionen redovisas endast att Säkerhetspolisen anser att lagen är av utomordentlig vikt för dess verksamhet. Detta underlag är enligt utskottets mening helt otillräckligt när beslut skall fattas om en så ingripande lagstiftning, och utskottet anser att regeringen i lämpligt sammanhang snarast skall inkomma med en utförlig redovisning av i vilken utsträckning lagen använts och varför den behövs. Detta bör riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju10 yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande redovisning av tillämpningen av 1952 års lag att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju10 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Förlängning av 1952 års lag (mom. 2)
Kia Andreasson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med Utskottet vill och slutar med del avstyrks bort ha följande lydelse: Utskottet anser att bestämmelserna i 1952 års lag inte är tillräckligt utförliga och att de ger Säkerhetspolisen alltför stora befogenheter. Utskottet har dessutom den principiella uppfattningen att bestämmelser om ingripande tvångsmedelsanvändning skall finnas i rättegångsbalken och inte i tidsbegränsade lagar av tillfällig karaktär. Mot denna bakgrund anser utskottet, i linje med vad som framförs i motion 1996/97:Ju9 i denna del, att propositionens förslag om en förlängning av giltighetstiden för 1952 års lag inte bör tillstyrkas.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande förlängning av 1952 års lag att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ju9 i denna del avslår det i proposition 1996/97:26 framlagda förslaget till lag om fortsatt giltighet av lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål,
3. Förlängning av lagen om hemlig kameraövervakning (mom. 3)
Alice Åström (v) och Kia Andreasson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med Vad beträffar och slutar med del avstyrks bort ha följande lydelse: Utskottet konstaterar att lagen om hemlig kameraövervakning innehåller bestämmelser som medger ett betydande mått av kränkning av medborgarnas integritet. I jämförelse med vad som är fallet beträffande hemlig telefonavlyssning föreligger i fråga om hemlig kameraövervakning ett betydligt större mått av integritetskränkning och därmed en konflikt med bestämmelserna i 2 kap. 6 § regeringsformen om skydd mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande. Enligt 2 kap. 12 § regeringsformen får begränsningar av detta skydd endast göras för ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle och får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet som föranlett den. En prövning av huruvida dessa förutsättningar föreligger har enligt utskottets mening inte skett. I 2 kap. 23 § regeringsformen stadgas att lag eller annan föreskrift inte får meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av den europeiska konventionen till skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Artikel 8 i konventionen stadgar att envar har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. Det saknas enligt utskottets mening överväganden om förenligheten mellan den aktuella lagen och ifrågavarande artikel. Utskottet anser i enlighet med vad som anförs i motionerna Ju9 och Ju10 att det inte är klarlagt att det föreligger något behov av hemlig kameraövervakning. Inte heller har utformningen av regleringen eller dess konsekvenser blivit föremål för tillräckligt genomgripande analyser. Utskottet är därför inte berett att tillstyrka att lagens giltighetstid förlängs.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande förlängning av lagen om hemlig kameraövervakning att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Ju9 i denna del och 1996/97:Ju10 yrkande 2 avslår det i propositionen framlagda förslaget till lag om fortsatt giltighet av lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning.
Regeringens lagförslag
2.1 Förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål
Härigenom föreskrivs att lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål, som gäller till utgången av år 19961, skall fortsätta att gälla till utgången av år 1998.
2.2 Förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning
Härigenom föreskrivs att lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning, som gäller till utgången av år 1996, skall fortsätta att gälla till utgången av år 1998.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionen 1 Motionerna 1 Utskottet 2 Hemställan 4 Reservationer 5 1. Redovisning av tillämpningen av 1952 års lag (mom. 1) 5 2. Förlängning av 1952 års lag (mom. 2) 5 3. Förlängning av lagen om hemlig kameraövervakning (mom. 3) 6 Bilaga Regeringens lagförslag 7 _______________________________ 1 Lagens giltighetstid senast förlängd 1995:1511.