Försäljning av kronoholmarna
Betänkande 1991/92:FiU1
Finansutskottets betänkande
1991/92:FIU01
Försäljning av kronoholmarna
Innehåll
1991/92
FiU1
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet en motion i vilken föreslås att husägare på kronoholmarna skall få möjlighet att friköpa kronoholmsmarken. Speciellt behandlar motionären förhållandena på Käringön. Utskottet konstaterar att om inget s.k. riksintresse föreligger finns möjligheter för enskild person att friköpa kronoholmsmark. På den i motionen nämnda Käringön förbereds möjligheter att få disponera marken genom tomträtt. Därigenom ges husägarna bl.a. möjlighet att belåna sin fastighet. Avsikten är att tomträttsinstitutet också skall gälla Gullholmen.
Utskottet gör i betänkandet med anledning av motionen ett tillkännagivande till regeringen med den innebörden att det vid ett försäljningsärende bör åvila den berörda myndigheten att som säljare påvisa bevarandeintressen som motiverar ett fortsatt statligt ägande av kronoholmsmark.
I en reservation från utskottets socialdemokratiska ledamöter avstyrks motionen.
Motionen
I detta betänkande behandlas motion 1990/91:Fi706 av Hugo Hegeland (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om förslag till försäljning till husägarna på förmånliga villkor av de kronoholmar som är bebodda och som inte utgör ett viktigt intresse för statligt ägande.
I motion Fi706 anförs att på Käringön besitter husägarna sina hus utan kontraktuellt förhållande till staten såvitt gäller markutnyttjande. Husens sanitära förhållanden har skötts i samverkan med Orusts kommun. Uppenbarligen saknas, sägs det i motionen, varje statligt intresse i att äga Käringön liksom många andra kronoholmar. Det finns goda skäl att anta att den statliga förvaltningen av kronoholmarna kostar stora pengar utan minsta nytta för staten. Enligt motionären saknas helt uppenbart skäl att behålla den statliga inblandningen i förvaltningen av de flesta bebodda kronoholmarna. Regeringen bör därför vidta åtgärder för att överföra förvaltningen av de bebodda kronoholmarna till dem som bebor dessa. Skulle t.ex. säkerhetsskäl utgöra grund för ett statligt ägande och ansvar för förvaltningen skall detta preciseras såsom ett undantag från huvudprincipen.
Utskottet
Med de s.k. kronoholmarna avses statliga holmar och skär som varken hör under något hemman eller innehas under särskilda villkor. Till kronoholmarna räknas också vissa andra öar som tillhör eller får anses tillhöra staten. År 1986 beslutade riksdagen om riktlinjer för kronoholmarnas framtida disposition (prop. 1985/86:110, FiU32, rskr. 263). Enligt beslutet skall kronoholmarna förvaltas rationellt och upplåtas på marknadsmässiga villkor. Genom beslutet övertog domänverket förvaltningen av vissa kronoholmar.
Det finns i dag 200 bebyggda kronoholmar med ca 1 000 bosättningar. Antalet bosättningar på Käringön och Gullholmen uppgår till ca 340. Domänverket uppger att av tidigare utförda enkäter framgår att ca hälften av ägarna till hus på ofri grund är intresserade av att köpa mark.
Riksdagsbeslutet rörande kronoholmarnas förvaltning innebär inte att det finns något hinder för att ge utrymme för både statlig och privatägd mark på samma holme. I det nämnda betänkandet uttalas emellertid att presumtionen bör vara att kronoholmsmark inte bör säljas. Om en enskild person vill köpa mark åligger det denne att visa att statliga intressen (exempelvis naturvårdsintressen eller kulturhistoriska motiv) inte berörs av en överlåtelse. I praktiken innebär detta att om en enskild person vill förvärva mark på en kronoholme gör domänverket en prövning av bevarandeintressena. Genom ett remissförfarande till berörda myndigheter (exempelvis fortifikationen, naturvårdsverket, riksantikvarieämbetet, länsstyrelsen) prövas om ett sådant riksintresse föreligger att marken även fortsättningsvis bör vara i statlig ägo. Om inget riksintresse föreligger och om inte vederbörande kommun finner några skäl till att utnyttja sin företrädesrätt kan marken säljas.
Vad gäller den i motionen nämnda Käringön pågår för närvarande ett arbete med fastighetsbildning. Avsikten är att genom tomträttsinstitutet upplåta mark till de personer som äger husen på ön. Härigenom tillgodoses bl.a. husägarens möjlighet att använda sin fastighet i belåningssyfte, exempelvis för att kunna genomföra en nödvändig renovering och modernisering av fastigheten. Även på Gullholmen kommer husägare att erbjudas tomträtt.
Inom regeringskansliet förbereds en bolagisering av vissa statliga myndigheter och affärsverk, bl.a. domänverket. Därvid kommer den nuvarande förvaltningen av kronoholmarna med domänverket som huvudman att prövas.
Utskottet förutsätter att den till enskilda husägare redan påbörjade överlåtelsen av kronoholmsmarken fortsätter, där inte specifikt starka statliga bevarandeintressen omöjliggör detta. Den hittills gällande principen -- att egendomen inte bör säljas och att det ankommer på köparen att visa att inga bevarandeintressen berörs negativt (jfr FiU 1985/86:32 s. 5) -- bör enligt utskottets mening inte längre gälla. Det bör sålunda ankomma på den berörda myndigheten att som säljare påvisa bevarandeintressen som motiverar fortsatt statligt ägande.
Vad utskottet här anfört med anledning av motion Fi706 bör av riksdagen ges regeringen till känna.
Hemställan
Utskottet hemställer att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Fi706 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om försäljning av kronoholmsmark.
res. (s)
Stockholm den 7 november 1991
På finansutskottets vägnar
Per-Ola Eriksson
I beslutet har deltagit: Per-Ola Eriksson (c), Hans Gustafsson (s), Bengt Wittbom (m), Allan Larsson (s), Tom Heyman (m), Lisbet Calner (s), Stefan Attefall (kds), Bo G Jenevall (nyd), Arne Kjörnsberg (s), Roland Larsson (c), Sonia Karlsson (s), Lennart Hedquist (m), Alf Egnerfors (s), Börje Nilsson (s) och Carl B Hamilton (fp).
Reservation
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson, Alf Egnerfors och Börje Nilsson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar med "Utskottet förutsätter" och på s. 3 slutar med "till känna" bort ha följande lydelse:
Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi706.
dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
att riksdagen avslår motion 1990/91:Fi706.