Författningsfrågor
Betänkande 1992/93:KU5
Konstitutionsutskottets betänkande
1992/93:KU05
Författningsfrågor
Innehåll
1992/93 KU5
Sammanfattning
I betänkandet behandlas 22 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1992, vilka rör olika författningsfrågor. Utskottet har tillstyrkt två motioner angående grundlagsfästande av utlandssvenskarnas rösträtt. Övriga motioner avstyrks. Till betänkandet har fogats 4 reservationer, 2 meningsyttringar av v-suppleanten och 4 särskilda yttranden. Framställningen har disponerats enligt följande:
1. Statsskicket 2. Författningsreform 3. Skilda valdagar 4. Personval 5. Längre mandatperioder m.m. 6. Riksdagsledamöternas antal 7. Rösträttsregler 8. Folkomröstningsfrågor 9. Folkomröstningar i enskilda frågor 10. Opinionsundersökningar m.m. 11. Etiska regler i politiken
Motionerna
1991/92:K201 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att 3 kap. 2 § regeringsformen skall ha följande lydelse: Rösträtt vid val till riksdagen tillkommer svensk medborgare som är eller någon gång varit bosatt i riket. Den som inte har uppnått aderton års ålder har ej rösträtt.
1991/92:K202 av Daniel Tarschys (fp) vari yrkas att riksdagen antar i motionen intaget förslag till ändring av 3 kap. 1 § och 3 kap. 6 § regeringsformen.
1991/92:K205 av Johan Lönnroth och Björn Samuelson (v) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen tillsätter en parlamentarisk kommitté med uppgift att ge förslag till ett omarbetat statsskick i enlighet med vad som i motionen anförts om demokratiska val av statsöverhuvud i Sverige.
1991/92:K206 av tredje vice talman Bertil Fiskesjö m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om allmän översyn av grundlagen, folkomröstningar, regeringens upplösningsrätt, beslutsformerna i regeringen samt fyraåriga mandatperioder och skilda valdagar för kommunal- och riksdagsval.
1991/92:K208 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en jämnare fördelning av samhällets "politiska resurser",
1991/92:K217 av Sten Söderberg (-) och John Bouvin m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen med stöd av 8:4 regeringsformen beslutar om en rådgivande folkomröstning i flyktingfrågan hösten 1992,
2. att riksdagen, om yrkande 1 avslås, hos regeringen begär att en opinionsundersökning genomförs med sådant upplägg att tendensen i svaren icke kan ifrågasättas,
3. att riksdagen med stöd av 8:4 regeringsformen beslutar om en rådgivande folkomröstning i biståndsfrågan hösten 1992,
4. att riksdagen, om yrkande 3 avslås, hos regeringen begär att en opinionsundersökning genomförs med sådant upplägg att tendensen i svaren icke kan ifrågasättas.
1991/92:K219 av Martin Nilsson (s) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att en författningspolitisk utredning tillsätts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om längre mandatperioder,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om personval,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skilda valdagar.
1991/92:K221 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konsultativa folkomröstningar.
1991/92:K222 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar att som vilande anta följande lydelse av 3 kap. 2 § regeringsformen: Rösträtt vid val till riksdagen tillkommer svensk medborgare som är eller någon gång har varit bosatt i riket. Den som icke har uppnått aderton års ålder senast på valdagen har ej rösträtt. Fråga huruvida rösträtt enligt första stycket föreligger avgöres på grund av en före valet upprättad röstlängd.
1991/92:K227 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av att inleda ett mer omfattande och långsiktigt reformarbete med sikte på att låta svenska folket i folkomröstning ta ställning till en samlad ny grundlag för 2000-talet.
1991/92:K311 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att ett förslag om rösträtt för invandrare i riksdagsval, oberoende av medborgarskap, snarast föreläggs riksdagen.
1991/92:K319 av Lennart Daléus (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det önskvärda i skapande av etiska regler för politiker.
1991/92:K322 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om personval,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om minskning av riksdagsledamöternas antal.
1991/92:U534 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om folkomröstning om medlemskap i Europeiska unionen separat från ordinarie riksdagsval, med endast två alternativ, ja och nej, och där omröstningens utfall skall vara avgörande.
1991/92:U545 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att alla analyser som görs inför folkomröstningen skall göras avseende på kvinnor och män.
Utskottet
1. Statsskicket
Motionen
I motion K205 av Johan Lönnroth och Björn Samuelsson (v) föreslås att statsöverhuvudet bör tillsättas genom valförfarande i direkt eller indirekt form. Det kan ske genom att förlägga riksmötenas invigning efter varje allmänt val till olika delar av landet där man sedan under högtidliga former kan välja eller stadfästa ett tidigare val av statsöverhuvud. I motion K219 av Martin Nilsson (s) berörs också krav på införande av republik som bakgrund till krav på ny författningsreform (p. 2 nedan).
Bakgrund
I motionen uttrycks kravet på införande av republik i modifierad form, närmast genom att beteckningarna kung/drottning föreslås bibehållas som liktydiga med president. Motionärerna erinrar om svenskt statsliv före l544 års arvsförening, dvs. den ursprungliga traditionen att välja kung/hövding, om än i odemokratiska former. Statsöverhuvudets i motionen föreslagna titel innebär att förslaget kan ses som ett yrkande om valmonarki. Av preciseringen framgår att ett nysammansatt riksmöte utgör elektorsförsamling. Valhandlingens innebörd kan enligt motionen vara av två slag. I fall av regelrätt val föreligger viss överensstämmelse med ålderdomlig författningstradition; erinras kan om den äldre västgötalagens lagbud att "Svearna äga att taga konung och likaså att vräka". Är det enbart fråga om stadfästande förutsätts att statschefens mandatperiod och ställning reglerats i annan ordning.
Förslaget berör stadgandena såväl i 1 kap. 3 § som i 5 kap. RF och successionsordningen, där den kvinnliga tronarvingens rätt är stadfäst. Parentetiskt bör upplysas om att prejudikat saknas från valkungadömets tid då ingen kvinna nådde vald kunga/drottningvärdighet; Margaretha titulerades "rikets fullmyndiga fru och husbonde".
Utskottets bedömning
Utskottet har behandlat statschefens ställning i motioner om övergång till republik vid flera tillfällen under senare år. Hösten l989 (l989/90:KU12) och vid riksmötet 1990/91 (l990/91: KU1 och 32) avstyrkte utskottet motionsyrkanden med hänvisning till den ståndpunkt angående statsformen som intogs vid l974 års författningsreform. Utskottet finner inte nu anledning att göra annan bedömning. Motionen l991/92:K205 avstyrks.
2. Författningsreform
Motionerna
I flera motioner behandlas förslag till större författningsreformer. I K206 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c) yrkas en allmän översyn med beaktande av vissa speciella ändringar; i K219 av Martin Nilsson (s) yrkas att riksdagen skall begära en författningspolitisk utredning, och i motion K227 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) föreslås att ett långsiktigt reformarbete skall inledas i syfte att underställa folket en ny samlad grundlag inför 2000-talet. I motion K208 av Lars Werner m.fl. (v) begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om en jämnare fördelning av samhällets "politiska resurser".
Motionerna skiljer sig åt avseende vilka frågeställningar och samband som bör utredas. I motion K201 föreslås följande: en genomgång av sådana bestämmelser i grundlagen som givit uppphov till tvist om deras rätta innebörd; ett stärkande av folkomröstningsinstitutets ställning; en översyn av reglerna om upplösningsrätten och extra val till riksdagen samt fyraåriga mandatperioder och skilda valdagar. I sak överensstämmer de två sista förslagen med yrkandena 2 och 6 (punkterna 3 och 5) i motion K 219 nedan. I motion K208 framhålls de författningspolitiska reformer i svensk historia som tryggade den lika rösträtten och den parlamentariska demokratin. Ett antal nya hot i samhällsutvecklingen gör det enligt motionärerna angeläget att stärka demokratin. I motion K219 hemställs dels om en författningspolitisk utredning, dels också i separata yrkanden om tre specifika reformer. De gäller en förlängning av mandatperioden till fyra år, en ökad möjlighet till personval samt skilda valdagar. Yrkandena behandlas vart och ett för sig under punkterna 3, 4 och 5 nedan. Även motion K227 föreslår ett ökat utrymme för personval i nomineringsprocessen. Motionen behandlar därutöver medborgerliga fri- och rättigheter. Bägge frågorna anförs som bakgrund till förslaget om ett bredare och långsiktigt reformarbete i syfte att nå fram till en samlad författningsreform med sikte på 2000-talets förhållanden i ett måhända federalt Europa.
Bakgrund
Det kan erinras om att författningspolitiska reformer brukar genomföras under bred enighet och lång tidsutdräkt. Sedan grundlagsreformerna genomfördes l969--1970 (enkammarriksdagen, förändrat valsystem och gemensam valdag) samt l974 (RF m.m.) har vissa partiella utredningar om valsystemet och fri- och rättigheters status genomförts. Avseende det senare området tillkom klarlägganden i 2 kap. RF i slutet av 1970-talet. Inslaget av personval i valsystemet berördes bl.a. av Personvals- och valkretsutredningen (SOU l977:94). Utredningens förslag ledde emellertid inte till någon lagstiftning.
Under innevarande valperiod har tillsatts en kommitté som utreder frågor om utvidgat skydd för grundläggande fri- och rättigheter samt ökade möjligheter till domstolsprövning av normbeslut och förvaltningsbeslut (dir. l991:119). Regeringen har vidare tillsatt en utredning med uppdrag att lägga fram förslag som medför ett ökat inslag av personval till riksdagen och kommunala beslutande församlingar. I samband därmed skall också den fria nomineringsrätten ses över (dir. l991:121).
Vad avser andra grundläggande författningsfrågor som traditionellt behandlas i ett sammanhang har nödvändiga förutsättningar för beslut inte förelegat trots flera utredningar. Till dessa frågor hör mandatperiodens längd, gemensamma eller skilda valdagar, valsystemets utformning, upplösningsinstitutet m.m. Den senaste författningsutredningen, Folkstyrelsekommittén, avslutade sitt arbete l987. Dess förslag avseende förlängning av mandatperioden för ledamöter i valda församlingar samt förslag till ökat inslag av personval erhöll inte en sådan uppslutning att regeringen ansåg det meningsfullt att lägga fram ett förslag till riksdagen. Utskottet uttryckte emellertid det angelägna i att den författningspolitiska debatten fortsätter i syfte att uppnå breda politiska lösningar (l990/91:KU1 och KU32).
I regeringsförklaringen av den 6 oktober 1992 berördes författningsfrågorna. Statsministern deklarerade bl.a. att "frågorna om bland annat mandatperiodens längd och ökade inslag av personval i valsystemet är också under beredning genom samtal med riksdagens partier. Avsikten är att på grundval av en konstruktiv dialog med dessa finna en samlande lösning som vitaliserar vårt folkstyre."
Utskottets bedömning
Det författningspolitiska arbetet fortgår på två parallella vägar. Dels har politiska samtal mellan partierna inletts, dels är viktiga författningsfrågor föremål för behandling i flera separata utredningar.
När författningsfrågor utreds föreligger alltid en strävan att uppnå breda och samlande lösningar. Regeringen har förklarat att detta är avsikten med partisamtalen. Utskottet avvaktar därför denna beredning. Med hänvisning härtill avstyrks motionerna K206, K219 yrkande 1, K208 yrkande 1 samt K227.
3. Skilda valdagar
Motionen
I motion K219 yrkande 6 av Martin Nilsson (s) föreslås, mot bakgrund av andra i motionen upptagna förslag till författningsändringar, att skilda valdagar införs vid val till riksdagen å ena sidan och till regionala och lokala självstyrelseorgan å den andra. Enligt motionen finns vissa nackdelar med skilda valtillfällen, men i den utsträckning som den lokala självstyrelsen stärks så kan dessa nackdelar uppvägas av två valtillfällen inom en fyraårsperiod. Ett liknande förslag berörs i motion K206 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c).
Bakgrund
Ordningen med treåriga mandatperioder och gemensam valdag för riksdags-, landstings- och kommunalval infördes genom den partiella grundlagsreformen l968--1969. Val enligt den nya ordningen ägde rum för första gången l970. Utredningsarbete på författningsområdet fortsatte även efter antagandet av den nya regeringsformen l974. Den borgerliga majoriteten i Grundlagskommittén från l980 föreslog att skilda valdagar skulle införas. De socialdemokratiska ledamöterna ansåg emellertid kritiken mot den gemensamma valdagen som överdriven. Senare togs frågan ånyo upp av Folkstyrelsekommittén vars slutbetänkande (SOU l987:6) avgavs i början av l987. De fyra största partierna enades om en förlängning av mandatperioden till fyra år. Samstämmigheten innefattade emellertid icke frågan om valen skulle äga rum samtidigt eller ej. Mot denna bakgrund avstod regeringen från att lägga fram förslag i frågan.
Utskottet har i flera betänkanden hävdat att det är viktigt att lösningar i författningsfrågor åtnjuter brett politiskt stöd. Mot den bakgrunden har ett antal motioner om skilda valdagar under de senaste åren avvisats.
Utskottets bedömning
Under innevarande år har samtal mellan de politiska partierna om bl.a. förlängd valperiod inletts. Frågan om skilda valdagar sammanhänger med de frågor som är föremål för dessa samtal. Med hänvisning härtill avstyrks motion K219 yrkande 6.
4. Personval
Motionen
I motion K219 yrkande 3 av Martin Nilsson (s) hemställs om ökade möjligheter till personval inom det starka partisystemets ram. Ett ökat inslag av personval skulle enligt motionären gynna debattglädje och idérikedom i politiken. Dessutom skulle riksdagens anseende höjas. I motion K322 yrkande 1 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) anförs att valsystem med personval och färre folkvalda ombud till riksdagen skulle stärka kontakten mellan folket och de folkvalda. En ny valordning bör enligt motionärerna ge utrymme för att fritt föra fram personer eller nya grupperingar i riksdagen.
Bakgrund
Inslaget av personval i svenska riksdagsval har behandlats av flera utredningar. Senast genomlystes frågan av Folkstyrelsekommittén (SOU l987:6). Förslaget erhöll ett svalt mottagande. I sina yttranden över motioner angående en förstärkning av personvalsinslaget hösten l989 och under riksmötet 1990/91 bedömde utskottet läget så att det inte förelåg ett tillräckligt politiskt intresse för personvalsfrågan. Ytterligare utredningar föreföll inte meningsfulla vid de aktuella tidpunkterna (l989/90:KU12; l990/91:KU1 och KU32).
Den l9 december l991 beslöt regeringen att tillsätta en utredning för att lägga fram förslag som medför ett ökat inslag av personval. Det kan också erinras om att enligt regeringsförklaringen av den 6 oktober förs samtal mellan de politiska partierna i bl.a. personvalsfrågan.
Utskottets bedömning
Med hänvisning till Personvalskommitténs arbete samt pågående samtal mellan de politiska partierna avstyrks motion K219 yrkande 3 och motion K322 yrkande 1.
5. Längre mandatperioder m.m.
Motionen
I motion K219 yrkande 2 av Martin Nilsson (s) hemställs om förlängning av mandatperioden till fyra år och om en översyn av reglerna för fasta eller rörliga mandatperioder. Enligt motionären är de treåriga mandatperioderna för korta för att tillåta långsiktighet i det politiska handlandet. Vidare yrkas att upplösningsinstitutet bör delas mellan regering och riksdag. En ordning med rörliga mandatperioder skulle ge regeringen ett taktiskt överläge. Dess rätt att utlysa nyval borde av detta skäl inskränkas till att enbart avse återstoden av den innevarande perioden. Kallelse till val för ny fast fyraårsperiod borde enligt motionären däremot endast beslutas av en kvalificerad majoritet (tre fjärdedelar) av riksdagens ledamöter. Frågorna om såväl mandatperiodens längd som upplösningsinstitutet berörs också i motion K206 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c).
Bakgrund
Den nuvarande författningen stadgar treåriga mandatperioder samt gemensam valdag till de tre politiska nivåerna. Uppgörelsen var en kompromiss. Den gemensamma valdagen söker främst tillgodose två synpunkter. Den ena är att riksdagen i sin helhet skall förnyas vid ett och samma tillfälle, den andra att det skall finnas ett valtekniskt samband mellan riksdagsval och kommunalval. Den treåriga mandatperioden är resultatet av en avvägning mellan önskemålen att inte alltför lång tid skall förflyta mellan de allmänna valen och att de politiska organen skall ha tillräcklig tid att verka mellan valen.
Beslut om att utlysa ett extra val fattas av regeringen. Enligt gällande regler (RF 3:4) får en regering (om den inte är en s.k. expeditionsregering) när som helst förordna om extra val utom under tre månader efter det att en tidigare nyvald riksdag börjat sammanträda. En regering som drabbats av en misstroendeförklaring har en vecka på sig att bestämma om den vill använda nyvalsvapnet. Gör den inte det, entledigas den av talmannen (RF 6:5).
Frågan om övergång från fasta till rörliga mandatperioder övervägdes av Grundlagskommittén (SOU l981:15 s. 37). Motiveringen till att frågan prövades var att den korta valperioden i kombination med att valdagen för ordinarie val ligger fast minskar upplösningsinstitutets användbarhet. Till detta bidrog också det ofta utdragna genomförandet av själva valet. Majoriteten förordade emellertid inte någon ändring. Senare har tidsfristen på förslag av Folkstyrelsekommittén mellan beslut om val och själva valet förkortats till högst 35 dagar.
Med statsministerns ord i regeringsförklaringen till riksdagen den 6 oktober 1992 är frågor om valperiodens längd föremål för beredning genom samtal med partierna.
Utskottets bedömning
Mot bakgrund av att motionärens förslag om förlängda valperioder ingår i de samtal som förs i författningsfrågor mellan de politiska partierna avstyrks motion K219 yrkande 2.
6. Riksdagsledamöternas antal
Motionerna
I motion K202 av Daniel Tarschys (fp) hävdas att "vi är för många". Yrkandet gäller en ändring av relevanta delar av RF. Det nya antalet ledamöter föreslås uppgå till 299. I motion K322 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) nämns antalet 151 ledamöter. Ett valsystem med färre ombud och personval skulle enligt motionärerna stärka kontakten mellan folket och deras förtroendevalda, bl.a. genom att varje enskild representant skulle bli mer synlig.
Bakgrund
Det lämpliga antalet ledamöter i riksdagen har behandlats av en rad författningsutredningar, bl.a. Författningsutredningen, Grundlagberedningen och Folkstyrelsekommittén. Det gällande antalet mandat härrör från den partiella författningsreformen 1969/70, 1974 modifierat till 349 för att undvika parlamentariska dödlägen. Antalet avspeglar den strävan som fanns att minska antalet ledamöter jämfört med tvåkammarsystemet. En redovisning av förslag och debatt ges i utskottets betänkande l989/90:KU12.
Motioner från den allmänna motionstiden om minskat antal ledamöter har vid flera tillfällen under senare tid avstyrkts av utskottet. Utskottet har instämt i den bedömning som Folkstyrelsekommittén presenterade i sitt betänkande SOU l987:6, nämligen att antalet ledamöter i riksdagen inte gärna kan minskas, om man vill behålla en rimlig representation för rena glesbygder.
Utskottets bedömning
Frågan om riksdagsledamöternas antal kan komma att beröras i pågående samtal mellan de politiska partierna. I avvaktan på att dessa samtal slutförs finns inte anledning för utskottet att ta något initiativ med anledning av yrkandena. Motionerna 1991/92:K202 och K322 yrkande 2 avstyrks.
7. Rösträttsregler
Motionerna
Grundlagsreglering av svenska medborgares i utlandet rösträtt föreslås i motionerna K201 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c) och K222 av Gudrun Norberg (fp). I bägge motionerna föreslås att rösträtt vid val till riksdagen enligt RF skall tillkomma svensk medborgare som är eller någon gång varit bosatt i riket. I motion K201 åberopas dels den generellt ökande internationaliseringen, dels den ökade internationella rörligheten, bl.a. som en effekt av svensk EG-anslutning, som motivering till grundlagsändringen.
I motion K311 av Lars Werner m.fl. (v) förordas att riksdagen begär förslag om rösträtt för invandrare i riksdagsval.
Bakgrund
Bestämmelser om rösträtt i riksdagsval framgår av RF 3:2. Där stadgas att rösträtt tillkommer svensk medborgare som är bosatt i riket. Förutom att villkoren om medborgarskap, ålder och bosättning i riket skall vara uppfyllda får rösträtt utövas om den röstande finns uppförd i röstlängd.
Utlandsboende medborgare som någon gång varit folkbokförd i riket och som uppfyller röstsrättsvillkoren utom bosättningskravet får själv anmäla sig till svensk myndighet (centrala valmyndigheten) för uppförande i röstlängd. Den anmälde ingår i den valkrets där han senast varit folkbokförd. Reglerna om upprättande av särskild röstlängd återfinns i vallagen (ValL 4:12).
I fråga om reglering av utlandssvenskars rösträtt har lagstiftaren fäst vikt vid den grad av anknytning som den utlandsboende har till riket. I tre etapper har kvalifikationskraven ändrats: l967 beslutades att införa en särskild röstlängd där villkoret fastlades till kyrkobokföring i Sverige under de fem senaste åren, sedan till en sjuårsgräns och från l976 utan tidsgräns (ValL 4:11).
1983 års Rösträttskommittés förslag (SOU 1984:11) om rösträtt i riksdagsval för medborgare i övriga nordiska länder efter tre års kyrkobokföring föranledde ingen åtgärd, då någon överenskommelse med andra länder avseende dubbel rösträtt ej kunde ingås. Beträffande utlandssvenskarnas rösträtt föreslog kommittén ett införande av en tidsgräns om tio år för tidigare kyrkobokföring. Ej heller detta förslag har lagts fram för riksdagen. Ett i Nordiska rådet diskuterat förslag om rösträtt men ej valbarhet för de medborgare som flyttat till nordiskt grannland vid val till det nationella parlamentet har ej förts vidare.
I västeuropeiska länder kan urskiljas olika doktriner och nationella grundsatser avseende medborgarskapet och dess relation till rösträtten. Variationerna kan i viss utsträckning avläsas i konstitutionella stadganden. En majoritet av EG-länderna betraktar medborgarskaps- eller nationalitetsbegreppet som överordnat. Inskränkningar, bl.a. bosättningsvillkor, regleras i lag (Grekland, Frankrike, Nederländerna, Irland, Italien, Portugal, Spanien, Tyskland). Samma gäller för Finland. Belgien, Luxemburg, Storbritannien och de skandinaviska länderna har författningskonstruktioner som liknar den svenska. Grundlagsstadgade hemvistvillkor knyts till medborgarskapet; undantag eller preciseringar regleras i lag. Medborgarbestämmelser och politiska rättigheter är under omprövning i flera länder, bl.a. som en följd av internationalisering och den europeiska integrationen.
Utskottet har tidigare behandlat frågan om grundlagsreglering av utlandssvenskars rösträtt liksom frågan om invandrarnas rösträtt i riksdagsval, senast våren 1991 (l990/91:KU32). Yrkandena avstyrktes med hänvisning till Medborgarskapskommittén som undersökte sambandet mellan rösträtt och medborgarskap. Kommitténs arbete avslutades 1988.
Utskottets bedömning
Enligt gällande lag har så gott som alla utlandssvenskar rösträtt, men den är inte grundlagsreglerad. De senaste årens debatt och utveckling har enligt utskottet visat att detta är otillfredsställande. Genom ett enda riksdagsbeslut med enkel majoritet kan svenska medborgare som vistas utomlands berövas rösträtt. Det är därför av stor betydelse att skyddet för rösträtten förstärks. Genom grundlagsreglering av utlandssvenskars rösträtt fastslås den grundläggande principen att alla svenska medborgare skall ha rösträtt vid val till riksdagen på ett enkelt och lättfattligt sätt. Detta bör enligt utskottets mening ske genom att nuvarande bestämmelser om utlandssvenskarnas rösträtt ändras i enligt med vad som framgår av motionerna. Utskottet bifaller således motionerna K201 och K222.
Förslag till lag om ändring i regeringsformen som finns i bilaga bör antas som vilande. Vid slutligt bifall till förslaget efter nästa riksdagsval avser utskottet ta initiativ till följdändringar i vallagen.
Beträffande rösträtt i riksdagsval för invandrare noterar utskottet att utredningar om sambandet mellan medborgarskap och rösträtt inte har föranlett någon åtgärd. Rösträtt vid val till riksdagen tillkommer svenska medborgare. Genom lagstiftningen om naturalisation har möjlighet för invandrare att erhålla medborgarskap successivt underlättats. Med hänvisning till ovanstående avstyrks motion K311.
8. Folkomröstningsfrågor
Motionen
I motion K221 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkas att riksdagen, när det bland de folkvalda finns en tydlig opinion för att låta medborgarna ta ställning till viktiga förändringar i vanlig lagstiftning, bör möjliggöra en opinionskontroll av folkets direkta vilja genom en konsultativ folkomröstning. Tekniskt sett kan genomförandet underlättas genom användande av Axe-systemet.
Förslag om stärkande av folkomröstningsinstitutets ställning framförs också i motion K206 av Bertil Fiskesjö m.fl. (c).
Bakgrund
Den svenska grundlagen baseras på den representativa demokratins principer. Folkomröstningar kan dock genomföras. Beslutande folkomröstningar kan äga rum i grundlagsfrågor på vissa villkor (RF 8:15). Vad avser rådgivande eller konsultativa folkomröstningar ankommer det på riksdagen att besluta om sådana omröstningar. Det sker i så fall via föreskrifter i lag (RF8:4). Den fråga som underställs folket skall formuleras i särskild lag. I folkomröstningslagen (l979:369) har genomförandet av rådgivande folkomröstning reglerats.
Utskottets bedömning
Det finns inga författningsmässiga hinder för riksdagen att besluta om rådgivande folkomröstningar. Utskottet har dock vid flera tillfällen (l990/91:KU1 och KU32)förklarat att ett vidgat bruk av folkomröstningar kan försvaga det parlamentariska styrelseskicket och motverka strävandena att stärka riksdagens ställning. Utskottet finner ingen anledning att frångå sina tidigare ställningstaganden om användningen av konsultativa folkomröstningar. Motion l991/92:K221 avstyrks.
9. Folkomröstningar i enskilda frågor
Motionerna
I motion K217 yrkande 1 av Sten Söderberg (-) och John Bouvin m.fl. (nyd) yrkas att riksdagen med stöd av RF 8:4 beslutar om rådgivande folkomröstning i flyktingfrågan hösten l992. I yrkande 3 hemställs om referendum i biståndsfrågan. Enligt motionärerna har samstämmiga opinionsundersökningar visat att svenskarnas uppfattning i flykting- och biståndsfrågorna har långt ifrån proportionerlig representation i riksdagen.
I motion U534 av Lars Werner m.fl. (v) framförs tre yrkanden i anledning av riksdagens beslut att frågan om medlemskap i EG skall bli föremål för en folkomröstning. Enligt motionärerna bör valförfarandet vara separat från ordinarie riksdagsval; endast två alternativ -- ja eller nej -- bör ställas, och slutligen skall resultatet vara avgörande, dvs. beslutande. Det anförs att frågan gäller om Sverige skall tvingas ge upp sitt nationella självbestämmande i en omfattning som saknar motsvarighet i vår moderna historia. Enligt motionärerna finns risk att folkomröstningen blir föremål för partitaktiska och taktiska hänsyn.
Bakgrund
Reglerna om folkomröstning återfinns vad avser beslutande omröstning i fråga om grundlagsändringar i RF 8:15 och vad avser rådgivande folkomröstningar i RF 8:4.
Vad avser rådgivande folkomröstningar i flykting- och biståndsfrågor ankommer det på riksdagen att bedöma ändamålsenligheten med sådana omröstningar (se p. 8 ovan).
Vad avser folkomröstning om medlemskap i EG beror dess konstitutionella status på hur folkomröstningen utformas. Den blir beslutande om den rör grundlagsändringar och villkoren i RF 8:15 är uppfyllda. Enligt denna bestämmelse skall ett vilande grundlagsförslag underställas folkomröstning i anslutning till efterföljande riksdagsval om minst en tiondel av riksdagens ledamöter så yrkat, och förslaget stöds av minst 117 ledamöter. Förslaget till grundlagsändring faller om flertalet av de röstande, svarande mot fler än hälften av de vid riksdagsvalet avgivna rösterna, röstat nej till ändring. I annat fall upptar riksdagen förslaget till slutlig prövning.
Skulle däremot en folkomröstning om EG-anslutning ej avse en grundlagsändring kan folkomröstningen bara vara rådgivande. En annan fråga är i vad mån de politiska partierna uppfattar utfallet av folkomröstningen som politiskt avgörande.
Regeringen tillsatte i april l991 en utredning för att utreda behovet av grundlagsändringar inför ett svenskt medlemskap i EG (dir. l991:24). Kommittén erhöll även i uppdrag att överväga frågor som kan vara aktuella inför en eventuell folkomröstning om Sveriges medlemskap i EG.
Kommittén har avgivit en departementspromemoria som diskussionsunderlag inför en eventuell folkomröstning (Dsl992:31). Av denna framgår att frågor om tidpunkten för omröstning, förhållandet mellan grundlagsändringar och ståndpunktsalternativ samt relationen mellan utslaget i folkomröstningen och i det allmänna valet är föremål för överväganden. Samtliga politiska partier har också uttalat sig för att frågan skall bli föremål för folkomröstning.
Utskottets bedömning
Utskottet har tidigare behandlat yrkanden om folkomröstningar i enskilda frågor. Enligt utskottets mening bör den normala parlamentariska processen inte försvagas genom att institutet används alltför ofta. Vad avser en folkomröstning om medlemskap i EG är detta ärende av sådan betydelse att riksdagens partier uttalat sig för folkomröstning. När det gäller utformningen av denna omröstning finner utskottet dock inte att resultatet av pågående utredning bör föregripas. Med hänvisning till det anförda avstyrks motionerna l991/92:K217 yrkandena 2 och 4 samt U534 yrkande 2.
10. Opinionsundersökningar m.m.
I motion K217 yrkandena 2 och 4 av Sten Söderberg (-) och John Bouvin m.fl. (nyd) hemställs att, i den händelse yrkandena 1 och 3 i samma motion avslagits (se p. 9 ovan), riksdagen begär att regeringen genomför opinionsundersökningar i flykting- och biståndsfrågor på ett sådant sätt att tendensen i svaren inte kan ifrågasättas.
I motion U545 av Margareta Winberg m.fl. (s) yrkas att alla analyser avseende svenskt medlemskap i EG inför folkomröstningen skall göras avseende kvinnor och män. Bakgrunden är enligt motionärerna att många kvinnor känner oro över hur svenska kvinnors situation blir vid ett EG-medlemskap. Konsekvensanalyser som görs på olika håll -- av utskott, departement, förhandlare m.m. -- bör därför beakta om effekterna kan beröra kvinnor och män olika.
Bakgrund
I Sverige genomförs opinionsundersökningar i angelägna samhällsfrågor fortlöpande. Instituten i fråga -- som IMU, SIFO -- har en självständig ställning. Olika samhällsintressenter kan emellertid beställa opinionsundersökningar på skilda områden. Genomförandet -- som urval, frågeinstrumentets utformning och analys -- svarar instituten själva för. Organisationen Svenska Marknadsinformationsföretag har formulerat ett antal gemensamma regler för anslutna företag. Det har lagts vikt vid att undersökningarna använder sig av tillförlitliga metoder och att allmänhetens förtroende för giltigheten i slutsatserna bevaras. Vidare publiceras årligen många samhällsvetenskapliga opinions- och attitydundersökningar. Sambandet mellan inställningar i politiska sakfrågor som bistånds- och flyktingfrågor och partipolitiska sympatier hör till de frågeställningar som kartlagts i väljarundersökningar. Statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet publicerar regelmässigt analyser av väljarbeteende efter varje val till riksdagen. Även representativitetsstudier -- dvs. undersökningar av graden av åsiktsöverensstämmelse mellan partiernas företrädare och deras väljare -- har genomförts i det sammanhanget. Även direkt berörda kommunala intressenter har genomfört undersökningar av folkliga opinioner, exempelvis av reaktioner på flyktingmottagandet.
I anknytning till motion U545 kan nämnas att frågan om kvinnors ställning inom EG och EG-medlemskapets effekter ur jämställdhetssynpunkt är ett centralt ämne i samhällsdebatten och att ett flertal skrifter tillkommit just för att belysa denna fråga. Regeringen har också tillsatt en särskild delegation för att fördela medel till information och folkupplysning om den europeiska integrationen. Vad avser analyser i offentlig regi av den europeiska integrationens och EG:s inverkan på svensk samhällsutveckling och svenska kvinnor och män kan erinras om det generella kommittédirektiv (dir.l988:43) i vilket regeringen föreskrev att EG-aspekten skall beaktas i utredningsarbetet.
Utskottets bedömning
Opinionsundersökningar om centrala politiska frågor genomförs fortlöpande av flera självständiga institut. Det bör inte ankomma på statsmakterna att föreskriva hur dessa undersökningar skall utformas och äga rum. Vad avser det analysarbete om integrationens verkningar med avseende på kvinnor och män, som efterfrågas i motion U545, får utskottet hänvisa till de allmänna riktlinjer som antagits för jämställdhetssträvandena i det svenska samhället (jfr KU:s granskning av jämställdhetslagen (l991:433) m.m. i l991/92:KU30). Det får därför ankomma på varje enskild instans som i sitt utrednings- och analysarbete berör EG-integrationens verkningar att beakta synpunkter av det slag som anförs i motionen. Med hänsyn till ovanstående avstyrks motionerna l991/92:K217 yrkandena 2 och 4 samt U545 yrkande 1.
11. Etiska regler i politiken
Motionen
I motion K319 av Lennart Daléus (c) yrkas att etiska regler bör tillskapas för politiker. Sådana regler skulle stärka förtroendet för det politiska livet och arbetet, inte minst som ett instrument för självsanering och som stöd i dagligt arbete. Dessa regler skulle också ge ökad tyngd åt politikers synpunkter på andra gruppers regler och villkor. I situationer då den snabba tekniska och vetenskapliga utvecklingen framtvingar nya dilemman kan det vara av stor betydelse att sådan vägledning finns. Sådana etiska regler ersätter emellertid inte enligt motionen väljarnas granskning av de valda i den normala politiska processen.
Bakgrund
Frågan om utarbetande av etiska handböcker eller regelsamlingar för politiker behandlades av utskottet senast våren 1991 (1990/91:KU32). Utskottet framhöll då att det är en bärande tanke i ett representativt demokratiskt system att de valda politikerna ges stor frihet att på det sätt de finner bäst representera sina väljare och de partier de företräder. Med denna frihet följer ett stort personligt ansvar för de enskilda politikerna att uppträda på ett sådant sätt att de inte skadar tilltron till det politiska systemet. Det ankom enligt utskottet på partierna och ytterst väljarna att tillse att deras företrädare i olika valda församlingar utövar sina uppdrag på ett moraliskt acceptabelt sätt. En grundläggande strävan i det författningspolitiska arbetet har varit att i så liten utsträckning som möjligt reglera partiernas yttre och inre verksamhet. Enligt utskottet skulle av statsmakterna initierade eller utfärdade regelsamlingar kunna uppfattas som redskap för att på ett otillbörligt sätt påverka såväl partiernas inre liv som de förtroendevaldas möjligheter att driva sin politik och tillvarata sina väljares intressen. En detaljerad reglering skulle också kunna uppfattas som ett ingrepp i den grundlagfästa yttrandefriheten. Motionerna avstyrktes av utskottet.
Utskottets bedömning
Utskottet vill betona att grundläggande etiska värderingar bör spela stor roll i all politisk verksamhet. Som framhålls i motionen har dock under senare år politiker och andra ledande företrädare för olika samhällsintressen allt oftare kritiserats för oetiskt handlande. Det är därför viktigt att diskussioner om etiska problem fortlöpande äger rum mellan enskilda politiker liksom mellan företrädare för olika partier. Utskottet finner emellertid att en formalisering av förhållningsregler för politiker och i riksdagsarbetet riskerar att motverka sitt syfte. Med hänvisning härtill avstyrks motion K319.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande statsskicket att riksdagen avslår motion l991/92:K205,
men. (v)
2. beträffande författningsreform att riksdagen avslår motionerna 1991/92:K206, 1991/92:K208 yrkande 1, 1991/92:K219 yrkande 1 samt l991/92:K227,
3. beträffande skilda valdagar att riksdagen avslår motion 1991/92:K219 yrkande 6,
4. beträffande personval att riksdagen avslår motionerna l991/92:K219 yrkande 3 och 1991/92:K322 yrkande 1,
res. (nyd)
5. beträffande längre mandatperioder m.m. att riksdagen avslår motion 1991/92:K219 yrkande 2,
6. beträffande riksdagsledamöternas antal att riksdagen avslår motionerna l991/92:K202 och l991/92:K322 yrkande 2,
res. (nyd)
7. beträffande grundlagsreglering av utlandssvenskarnas rösträtt att riksdagen med bifall till motionerna l991/92:K201 och l991/92:K222 som vilande antar i bilaga angivet förslag om ändring i regeringsformen,
res. (s) men. (v)
8. beträffande invandrares rösträtt i riksdagsval att riksdagen avslår motion l991/92:K311,
men. (v)
9. beträffande folkomröstningsfrågor att riksdagen avslår motion l991/92:K221,
res. (nyd)
10. beträffande folkomröstningar i enskilda frågor att riksdagen avslår motionerna l991/92:K217 yrkandena 1 och 3 samt l991/92:U534 yrkande 2,
11. beträffande opinionsundersökningar m.m. att riksdagen avslår motionerna l991/92:K217 yrkandena 2 och 4 samt l991/92:U545 yrkande 1,
12. beträffande etiska regler i politiken att riksdagen avslår motion 1991/92:K319.
Stockholm den 12 november 1992
På konstitutionsutskottets vägnar
Thage G Peterson
I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Bertil Fiskesjö (c), Catarina Rönnung (s), Ylva Annerstedt (fp), Kurt Ove Johansson (s), Stig Bertilsson (m), Torgny Larsson (s), Ingvar Svensson (kds), Harriet Colliander (nyd), Inger René (m), Lisbeth Staaf-Igelström (s), Henrik S Järrel (m), Elvy Söderström (s), Björn von der Esch (m) och Jan Bergqvist (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Personval (mom. 4)
Harriet Colliander (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "Med hänvisning" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Personval hänger samman med frågan om en minskning av antalet riksdagsledamöter. Ett större inslag av personval i valsystemet stärker kontakten mellan väljare och valda. Utskottet anser att Personvalsutredningens arbete även bör beakta frågan om minskat antal ledamöter. Utskottet tillstyrker motionerna K219 yrkande 3 och K322 yrkande 1.
dels att hemställan under mom. 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande personval att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:K219 yrkande 3 och 1991/92:K322 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Riksdagsledamöternas antal (mom. 6)
Harriet Colliander (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "Frågan om" och slutar med "yrkande 2 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Riksdagens ställning som hjärtpunkten i svensk demokrati har försvagats. Ett sätt att motverka denna utveckling kan vara att som föreslås i motion K322 yrkande 2 minska antalet ledamöter till 151 och därmed göra dem mera synliga för väljarna. Förslaget i motion K202 att endast minska till 299 ledamöter avstyrks.
dels att utskottets hemställan under mom. 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande riksdagsledamöternas antal att riksdagen med bifall till motion 1991/92:K322 yrkande 2 samt med avslag på motion K202 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Grundlagsreglering av utlandssvenskarnas rösträtt (mom. 7)
Thage G Peterson, Catarina Rönnung, Kurt Ove Johansson, Torgny Larsson, Lisbeth Staaf-Igelström, Elvy Söderström och Jan Bergqvist (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "Enligt gällande" och på s. 11 slutar med "följdändringar i vallagen" bort ha följande lydelse:
Beträffande grundlagsreglering av utlandssvenskarnas rösträtt anser utskottet att inga sådana omständigheter tillkommit som bör föranleda ändringar i regleringen av denna rösträtt. Till detta kommer att konsekvenserna av en inskrivning av utlandssvenskarnas rösträtt i regeringsformen först måste utredas, innan riksdagen beslutar. Vidare utgår utskottet ifrån att i enlighet med svensk tradition ett beslut om grundlagsreglering i detta hänseende föregås av samråd mellan de politiska partierna. Med hänvisning till det anförda avstyrks motionerna K201 och K222.
dels att utskottets hemställan under mom. 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande grundlagsreglering av utlandssvenskarnas rösträtt att riksdagen avslår motionerna 1991/92:K201 och 1991/92:K222.
4. Folkomröstningsfrågor (mom. 9)
Harriet Colliander (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med "Det finns" och slutar med "1991/92:K221 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Motionen K221 går ut på att i ökad omfattning använda folkomröstningar som instrument för riksdagens beslutsfattande. Folkomröstningar kan användas enligt reglerna i RF. Men det bör också finnas en möjlighet att vid sidan av dessa öppna för folkomröstningar av mera opinionsmätande karaktär i syfte att förbättra riksdagens beslutsunderlag.
Utskottet delar uppfattningen att flera folkomröstningar medför en förstärkning av demokratin, så till vida att medborgarna får ett direkt inflytande i beslutsprocessen. Det handlar alltså om ett direkt inflytande och inte indirekt, som förhållandet är i dag.
Utskottet anser således, till skillnad från tidigare, att ett vidgat bruk av folkomröstningar inte försvagar det parlamentariska styrelseskicket och motverkar strävandena att stärka riksdagens ställning, utan i stället förstärker demokratin och riksdagen. Motion K221 tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under mom. 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande folkomröstningsfrågor att riksdagen med bifall till motion 1991/92:K221 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Författningsreform (mom. 2)
Bertil Fiskesjö (c) anför:
Mot bakgrund av regeringens besked om pågående partisamtal befinner sig författningsfrågorna i ett nytt läge. Jag vill dock erinra om att förslagen i motion K207 spänner över ett större område. Vissa i motion K207 nämnda frågor -- t.ex. vad gäller upplösningsrätten, folkomröstningsinstitutet och kravet på en systematisk översyn ur tolkningssynpunkt av omtvistade grundlagsparagrafer -- omfattas inte av utredningsarbetet.
Harriet Colliander (nyd) anför:
Beskedet om att vissa författningsfrågor befinner sig under partipolitisk beredning löser inte de svagheter som ryms i nuvarande ordning eller de långsiktiga utmaningar som möter Sverige i 2000-talets förhållanden.
2. Riksdagsledamöternas antal (mom. 6)
Stig Bertilsson, Inger René, Henrik S Järrel och Björn von der Esch (alla m) anför:
Skäl finns för ståndpunkten att riksdagens ledamöter är för många i förhållande till vårt lands storlek. En minskning av antalet ledamöter hänger emellertid samman med att ändringar görs i valsystemet, bl.a. för att garantera god representation för alla delar av landet.
3. Folkomröstningsfrågor (mom. 9)
Bertil Fiskesjö (c) anför:
Folkomröstningar kan vara ett värdefullt komplement till det representativa styrelsesystemet. En förutsättning för detta är dock att folkomröstningsinstitutet får en utformning som är rationell och meningsfull. En översyn bör därför ske i enlighet med riktlinjer som anges i motion K206 av Bertil Fiskesjö m.fl.(c).
Meningsyttringar av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Bengt Hurtig (v) anför:
1. Statsskicket (mom. 1)
Enligt min mening strider systemet med ärftlig monarki mot den demokratiska grundvärdering som säger att hela folket i fria val skall ha rätt att utse sina företrädare. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 1 borde ha hemställt:
1. beträffande statsskicket att riksdagen med bifall till motion 1991/92:K201 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts.
2. Grundlagsreglering av utlandssvenskarnas rösträtt (mom. 7)
Jag ansluter mig till den socialdemokratiska reservationen.
3. Invandrares rösträtt i riksdagsval (mom. 8)
Jag anser att rösträtt för invandrare i riksdagsval är en viktig demokratisk fråga. Mot bakgrund av detta anser jag att utskottet bort hemställa att riksdagen hos regeringen begär ett förslag om rösträtt för invandrare i riksdagsval, oberoende av medborgarskap.
8. beträffande invandrares rösträtt i riksdagsval att riksdagen bifaller motion 1991/92:K311,
4. Folkomröstningar i enskilda frågor (mom. 10)
Det enda rimliga sättet att genomföra omröstningen och att hålla den fri från partitaktiska hänsyn är att hålla den skild från ordinarie riksdagsval. Det skall endast finnas alternativen ja/nej till medlemskap. Utfallet skall vara avgörande. Under utskottets bedömning borde ha hemställts att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motion U534 anförts om folkomröstning om medlemskap i Europeiska unionen.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.10 borde ha hemställt:
10. beträffande folkomröstningar i enskilda frågor att riksdagen med bifall till motion 1991/92:U534 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts.
Förslag till Lag om ändring i regeringsformen
Bilaga
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § regeringsformen1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
2 §
Rösträtt vid val till Rösträtt vid val till riksdagen tillkommer svensk riksdagen tillkommer svensk medborgare som är bosatt i medborgare som är eller riket. Om rösträtt någon gång har varit för svensk medborgare som bosatt i riket. Den som icke ej är bosatt i riket finns har uppnått aderton års bestämmelser i lag. Den som ålder senast på valdagen icke har uppnått aderton har ej rösträtt. års ålder senast på valdagen har ej rösträtt.
Frågan huruvida rösträtt enligt första stycket föreligger avgöres på grundval av en före valet upprättad röstlängd.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. 1 Regeringsformen omtryckt 1991:1503.