Fast förbindelse över Östersjön
Betänkande 1990/91:TU35
Trafikutskottets betänkande
1990/91:TU35
Fast förbindelse över Östersjön
Innehåll
1990/91
TU35
Motionen
1990/91:T919 av Jan Strömdahl (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna sin avsikt att satsa på en fast förbindelse över Östersjön.
Utskottet
I motion T919 (v) har förslag väckts om anläggande av en Östersjöbro. Enligt motionären blir Östersjön med broarna över Öresund och Stora Bält inget riktigt hav utan en insjö. En fortsatt sammanknytning mellan de skandinaviska länderna ter sig därför enligt motionären naturlig. Därmed skapas möjlighet för en pulsåder mellan EG och Östeuropa som i sig kan innebära att integrationen mellan dessa supermakter snabbare förverkligas. Brons naturliga läge uppges vara mellan Kapellskär och Mariehamn, men man kan också tänka sig förläggningen Grisslehamn--Eckerö. Den senare ger en kortare bro men sämre anknytning till Arlandastråket och mera störningar för sälstammen. Enligt motionären kan ett fortsatt brobygge förutsättas ske mellan Åland och Åbo, ty annars är Åland för all framtid förlorat för Finland. För brobygget talar en rad skäl såsom dess näringspolitiska och miljömässiga värde. I sammanhanget påtalas vidare att med dagens färjetrafik försvinner ett icke obetydligt antal passagerare årligen under färden över Östersjön. Genom det långa brospannet uppnås även ett utmärkt navigationshjälpmedel -- betydligt säkrare än färjornas kölvatten. Sammanfattningsvis uppges förslaget innebära att dagens långsamma, förorenande, fula, förstörande, osäkra och onyktra färjeförbindelser ersätts av snabba, säkra och nyktra förbindelser över världens längsta och vackraste brovalv med rena tåg och allt renare bilar.
Utskottet konstaterar att motionärens förslag uppenbarligen har en rad förtjänster. Utskottet har också tidigare i olika sammanhang uttalat sig för säkra, effektiva, nyktra och miljövänliga transporter. Utskottets allmänna inställning är även att en utveckling som innebär att broar byggs mellan folken är bra och därför bör bejakas. Som erfarenheterna av frågan om Öresundsförbindelserna visar finns det dock alltid en rad olika alternativ som kan diskuteras. I detta fall kan man sålunda tänka sig en bro via Gotland, igendikning av Kvarken eller en tunnelbyggnation. Oklart är vidare vilken spårvidd som den kombinerade järnvägs- och bilbron skall ha med hänsyn till att Finlands bannät har ett vidare mått. Utskottet anser även att projektets internationella konsekvenser behöver penetreras ytterligare. Enligt vad utskottet erfarit har det sålunda alltsedan 1904 funnits planer på att bygga en fast förbindelse mellan Alaska och Sibirien över Berings sund. Denna utbyggnad har åter aktualiserats medan utskottets överväganden pågått. Kommer denna förbindelse att förverkligas skulle den nu föreslagna Östersjöförbindelsen kunna utgöra en länk i ett nära nog globalt projekt för att knyta samman världen. Utskottet vill vidare framhålla att praxis är att frågor av den typ som en Östersjöbro representerar utreds i minst tre--fyra decennier. Med tanke på den successiva landhöjningen kan därmed situationen i framtiden komma att te sig annorlunda. Utskottet finner därmed att frågan är för tidigt väckt för att påkalla någon åtgärd från riksdagens sida. Utskottet förutsätter i stället att frågan ägnas berättigat intresse inom ramen för bl.a. det fortsatta nordiska samarbetet. Utskottet avstyrker därmed motionsyrkandet.
Hemställan
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motion 1990/91:T919 yrkande 1 om en fast förbindelse över Östersjön.
Stockholm den 28 maj 1991
På trafikutskottets vägnar
Birger Rosqvist
Närvarande: Birger Rosqvist (s), Rolf Clarkson (m), Ove Karlsson (s), Olle Östrand (s), Kenth Skårvik (fp), Elving Andersson (c), Sven-Gösta Signell (s), Görel Bohlin (m), Rune Johansson (s), Sten-Ove Sundström (s), Sten Andersson i Malmö (m), Rune Thorén (c), Viola Claesson (v), Roy Ottosson (mp), Yngve Wernersson (s), Anita Jönsson (s) och Anders Castberger (fp)