Europa-Medelhavsinterimsavtal mellan EU och PLO
Betänkande 1997/98:UU10
Utrikesutskottets betänkande
1997/98:UU10
Europa-Medelhavsinterimsavtal mellan EG och PLO
Innehåll
1997/98 UU10
1 Sammanfattning
I skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för ett Europa- Medelhavsinterimsavtal om associering samt om handel och samarbete mellan Europeiska gemenskapen (EG) och Palestinska befrielse- organisationen (PLO) för den palestinska myndigheten på Västbanken och i Gaza. Avtalet är grundat på EG:s gemenskapskompetens varför medlemsstaternas godkännande inte erfordras. Avtalet innehåller bl.a. bestämmelser om liberalisering av handeln och ekonomiskt och socialt samarbete. Utskottet tar, mot bakgrund av skrivelsen, ställning till en rad motionsyrkanden rörande sambandet mellan interimsavtalet och Israels Medelhavsavtal, frågor rörande ursprungsmärkning av produkter från olika områden, förslag avseende ökade kvoter inom jordbruks- och fiskenäringen, rättsläget under ockupationsförhållanden, MR-situationen inom palestinska områden samt korruption inom den palestinska förvaltningen. Samtliga motionsyrkanden besvaras. Till betänkandet är fogat ett särskilt yttrande. 2 Skrivelsen Regeringen yrkar i skrivelse 1997/98:74 att riksdagen tar del av skrivelsens redogörelse för ett Europa-Medelhavsinterimsavtal mellan Europeiska gemenskapen och Palestinska befrielseorganisationen (PLO) för den palestinska myndigheten på Västbanken och i Gaza.
3 Motionerna
1997/98:U22 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ursprungsbeteckningar för produkter som kommer från Israel, de palestinska områdena och de av Israel ockuperade områdena, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om frivilligorganisationernas möjligheter att arbeta i de palestinska områderna. 1997/98:U23 av Ingrid Näslund m.fl. (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samtliga aktörers gemensamma ansvar för den ekonomiska utvecklingen på Västbanken och i Gaza. 1997/98:U24 av Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Medelhavsavtal för både Israel och Palestina så att man kommer åt israelisk politik på ockuperat område som hämmar handel och den ekonomiska utvecklingen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att öka EU:s kvoter inom jordbruks- och fiskenäringen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att export från Israel bara sker med israeliska produkter och att efterlevnaden av detta måste skärpas, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att agera för att ockupationsmakter inte skall kunna exploatera vare sig arbetskraft eller naturresurser från ockuperat område och att man bör agera i enlighet med detta i detta och andra handelsavtal, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ställa krav på den palestinska myndigheten.
4 Utskottet
4.1 Skrivelsens huvudsakliga innehåll 4.1.1 Ärendet I enlighet med beslut av Europeiska unionens råd den 1 oktober 1996 inledde Europeiska kommissionen förhandlingar om ett interimsavtal mellan å ena sidan Europeiska gemenskapen (EG) och å andra sidan Palestinska befrielseorganisationen (PLO) för den palestinska myndigheten på Västbanken och i Gaza. Förhandlingarna fördes av kommissionen i samråd med medlemsstaterna. Sverige deltog aktivt i arbetet. Detta ledde till ett avta som trädde i kraft den 1 juli 1997. Avtalet är slutet mellan EG och PLO för den palestinska myndigheten på Västbanken och i Gaza. PLO är part i avtalet mot bakgrund av att de israelisk-palestinska bilaterala överenskommelserna inom ramen för fredsprocessen i Mellanöstern är ingångna mellan Israel och PLO. Medlemsstaterna i EU är inte parter i avtalet. 4.1.2 Bakgrund 4.1.2.1 Förhandlingarnas bakgrund EG:s handelspolitik mot länderna kring Medelhavet har länge baserats på en kombination av associerings- och frihandelsavtal samt samarbetsavtal med ensidiga handelspreferenser. Riktlinjerna för Medelhavspolitiken har återkommande sedan början av 1970-talet presenterats i särskilda program. Avtalen har innehållit tre viktiga moment, nämligen upprättandet av bilaterala råd för samarbetet, handelsförmåner och särskilda protokoll för tekniskt och ekonomiskt samarbete, vilka återkommande har förnyats. Inom ramen för dessa protokoll har ramkrediter och biståndsmedel angivits. Krediterna härrör från Europeiska investeringsbanken och biståndsmedlen från EG:s budget. De palestinska områdena var före interimsavtalets ikraftträdande inte inkluderade i EU:s Medelhavspolitik utan behandlades separat i enlighet med en förordning från 1986. I oktober 1994 presenterade kommissionen riktlinjer för en ny fördjupad Medelhavsstrategi, vilka godkändes vid Europeiska rådets möte i Essen i december 1994. Strategin antogs av Europeiska unionens råd i april 1995. Medelhavsstrategin har fått sin slutliga utformning i Barcelonadeklarationen, vilken antogs i Barcelona den 27-28 november 1995 av de femton EU- staterna, elva Medelhavsstater utanför unionen samt av den palestinska myndigheten. Målsättningen är att ett frihandelsområde skall vara utbyggt till år 2010 och baseras på bilaterala avtal slutna mellan EG och följande Medelhavsländer/områden: Algeriet, Cypern, Egypten, Israel, Jordanien, Libanon, Malta, Marocko, Syrien, Tunisien, Turkiet och de palestinska territorierna, samt mellan dessa inbördes. Förutom frihandel rymmer de nya associeringsavtalen frågor om EG-bistånd för modernisering av Medelhavsländernas ekonomier, bekämpande av terrorism, organiserad brottslighet, narkotikasmuggling m.m. 4.1.2.2 Den ekonomiska utvecklingen på Västbanken och i Gaza I enlighet med Israels och PLO:s inbördes avtal infördes med början 1994 ett begränsat självstyre för vissa områden på Västbanken och i Gaza under den palestinska myndighetens ledning. Utvecklingen av en fungerande palestinsk ekonomi har försvårats genom omfattande och kontinuerliga israeliska åtgärder. Utvecklingen i de palestinska områdena har lett till ökat biståndsberoende i stället för minskat behov av daglig hjälp. Biståndets inriktning har i viss utsträckning justerats från långsiktiga investeringar til täckande av driftsbudget och punktinsatser av olika slag. Den ekonomiska utvecklingen visar en negativ tillväxt per capita på 5 % år 1995 och 20 % år 1996. Denna utveckling fortsatte under år 1997. Utgångsläget för den palestinska ekonomin är problematiskt med hög befolkningstillväxt i kombination med ökad vattenbrist. Situationen för det privata palestinska näringslivet är kritisk. De palestinska företagen möter otaliga praktiska hinder uppsatta av Israel. I motsats till förhållandena i and samhällen har de palestinska företagen inte självklart tillträde till sin hemmamarknad, dvs. Västbanken och Gaza. Israeliska produkter liksom produkter importerade av israeliska företag har däremot fritt marknadstillträde och fri rörlighet i de palestinska områdena. 4.1.2.3 Handeln mellan EU och de palestinska områdena EG införde inte någon ingående kontroll av israeliska produkters egentliga ursprungsinnehåll efter det att Israel ockuperat Västbanken, Gaza, Golan och Sinai år 1967. I EG:s och Israels första frihandelsavtal, som slöts år 1975, anges tydligt att endast produkter med israeliskt ursprung får omfattas av förmåner. Vad som avses med israeliskt är det som produceras inom Israels gränser (dvs. exklusive områden som ockuperades år 1967). I strid med avtalet har dock merparten av de palestinska produkter/insatsvaror som införts till EG/EU sedan 1967 klassificerats som produkter av israeliskt ursprung. De registrerade direkta handelsflödena mellan EU och Västbanken/Gaza är små även om tullfrihet medgivits i stor utsträckning. I interimsavtalet har den palestinska parten erhållit mindre förmånsvolymer för vissa jordbruksprodukter än vad som tidigare exporterades från Västbanken och Gaza till EU med israelisk ursprungsbeteckning. Sverige har uppmärksammat detta och ställt sig bakom en förklaring fogad till interimsavtalet i vilken poängteras betydelsen av en mer generös behandling från EU:s sida av viktiga palestinska jordbruksexportprodukter. 4.1.2.4 Israelisk-palestinska ekonomiska relationer Den palestinska ekonomin är i hög grad beroende av den israeliska. Cirka 90 % av den palestinska industriproduktionen utgörs av underleveranser till den israeliska industrin. I stort sett all export av palestinska jordbruks- produkter går genom israeliska företag och registreras som israelisk export. I Parisprotokollet överenskom Israel och PLO implicit en de facto tullunion mellan Israel och de palestinska områdena. EG har dock i interimsavtalet med PLO inte tagit hänsyn till denna tullunion vid utformningen av ursprungsreglerna. (Detsamma gäller för Europa- Medelhavsavtalet från 1995 med Israel.) Sverige har påtalat detta och ställt sig bakom en förklaring som fogats till avtalet med PLO. I förklaringen uppmärksammas problemet med den bristande överensstämmelsen mellan Israels och PLO:s inbördes avtal (Parisprotokollet) och EG:s avtal med PLO. Vidare föreslås åtgärder för att lösa problemet genom en revidering av ursprungsreglerna i interimsavtalet. 4.1.3 Innehållet i avtalet Genom Europa-Medelhavsinterimsavtalet om handel och samarbete upprättas en associering mellan gemenskapen och Palestinska befrielseorganisationen för den palestinska myndigheten på Västbanken och i Gaza. Avtalet omfattar 75 artiklar indelade i sex avdelningar med följande rubriker: Fri rörlighet för varor, Grundläggande principer (I), Betalningar, kapital, konkurrens, immateriell äganderätt och offentlig upphandling (II), Ekonomiskt samarbete och social utveckling (III), Samarbete om audiovisuella och kulturella frågor, information och kommunikation (IV), Ekonomiskt samarbete (V) samt Institutionella och allmänna bestämmelser samt slutbestämmelser (VI). Avtalet omfattar även tre bilagor och tre protokoll. Bilagorna, protokollen samt slutakten utgör en integrerad del av avtalet. I slutakten återfinns parternas gemensamma förklaringar. 4.1.3.1 Inledningen I avtalets inledning hänvisas bl.a. till de befintliga banden mellan parterna, önskan att stärka desamma och upprätta bestående förbindelser grundade på partnerskap och ömsesidighet. Den vikt som parterna lägger vid Förenta nationernas stadga och respekt för de mänskliga rättigheterna, demokratiska principer samt politisk och ekonomisk frihet framhålls. Vidare önskar parterna stärka sina bilaterala förbindelser samt den regionala ekonomiska integrationen i Mellanöstern. Skillnaderna mellan parterna beaktas avseende ekonomisk och social utveckling liksom behovet av intensifierade ansträngningar för att förbättra villkoren på Västbanken och i Gaza. En önskan uttalas om att inleda samarbete, med stöd av en regelbunden dialog, om ekonomiska, kulturella, vetenskapliga och utbildningsrelaterade frågor i syfte att öka ömsesidig kunskap och förståelse. Vidare beaktas frihandelsåtagandena samt parternas övertygelse om nödvändigheten att skapa ett mer investeringsvänligt klimat. För normaliseringen av förbindelserna understryks betydelsen av den palestinska myndighetens fulla deltagande i det Europa-Medelhavspartnerskap som inleddes vid Barcelonakonferensen. Parterna är medvetna om betydelsen av det palestinska valet den 20 januari 1996 för den process som skall leda fram till en permanent lösning grundad på Förenta nationernas säkerhetsråds resolutioner 242 (1967) och 338 (1973). Slutligen erkänner parterna att interimsavtalet skall ersättas av ett Europa-Medelhavsavtal om associering så snart förhållandena så tillåter. 4.1.3.2 Syftet Genom avtalet upprättas en interimistisk associering mellan gemenskapen och den palestinska myndigheten. Dess syfte är att tillhandahålla en lämplig ram för en allomfattande dialog, som gör det möjligt att utveckla nära förbindelser mellan parterna, att fastställa villkoren för en gradvis liberalisering av handeln, att genom dialog och samarbete förbättra utvecklingen av väl avvägda ekonomiska och sociala förbindelser och därigenom bidraga till Västbankens och Gazas sociala och ekonomiska utveckling, att uppmuntra regionalt samarbete i syfte att befästa fredlig samexistens och ekonomisk och politisk stabilitet samt att främja samarbetet på andra områden av ömsesidigt intresse. 4.1.3.3 Mänskliga rättigheter m.m. Förutom att demokrati och mänskliga rättigheter nämns i ingressen fastslås det också i artikel 2 att förbindelserna mellan parterna och samtliga bestämmelser i avtalet skall grundas på respekten för de demokratiska principer och grundläggande mänskliga rättigheter som fastställs i den universella deklarationen om de mänskliga rättigheterna, vilken är vägledande för deras inrikes- och utrikespolitik och utgör ett väsentligt insla i detta avtal. 4.1.3.4 Fri rörlighet för varor Ett frihandelsavtal skall gradvis upprättas under en övergångsperiod som högst får sträcka sig fram till den 31 december 2001, vari bestämmelserna i det allmänna tull- och handelsavtalet GATT skall följas. Handelsutbytet med jordbruks- och fiskeriprodukter skall gradvis liberaliseras. Enligt de gemensamma bestämmelserna i avtalet får inga nya kvantitativa restriktioner införas och redan existerande skall avskaffas vid avtalets ikraftträdande. 4.1.3.5 Betalningar, kapital, konkurrens, immateriell äganderätt och offentlig upphandling Parterna åtar sig i avtalet att inte införa några begränsningar på löpande betalningar för löpande transaktioner. Enligt avtalet är konkurrensbegränsande avtal, missbruk av en dominerande ställning och konkurrenssnedvridande offentliga stödåtgärder inte förenliga med avtalet, om handeln mellan gemenskapen och den palestinska myndigheten påverkas. Den gemensamma kommittén (se nedan under 2.3.7) skall före den 31 december 2001 anta nödvändiga regler för ovan nämnda konkurrensaspekter. 4.1.3.6 Ekonomiskt samarbete och social utveckling Det ekonomiska samarbetet skall stödja Västbankens och Gazas ekonomiska och sociala utveckling och bl.a. gynna områden som påverkas av liberaliseringen av de palestinska områdenas ekonomi och handel med gemenskapen. Som ett väsentligt inslag i samarbetet skall dessutom skydd av miljön och den ekologiska jämvikten ingå. 4.1.3.7 Samarbete om audiovisuella och kulturella frågor, information och kommunikation Inom ramen för avtalet skall samarbete inom den audiovisuella sektorn liksom kulturellt samarbete främjas. Parterna åtar sig att undersöka hur väsentliga förbättringar kan göras på området för utbildning och yrkesutbildning. I det avseendet skall särskild uppmärksamhet ägnas kvinnors tillträde till utbildning. 4.1.3.8 Institutionella och allmänna bestämmelser samt slutbestämmelser En gemensam kommitté för handel och samarbete mellan parterna inrättas. Dess befogenheter är att fatta beslut i de frågor som anges i avtalet. Besluten skall vara bindande och kommittén får formulera resolutioner, rekommendationer eller yttranden. Den fastställer själv sin arbetsordning. Den gemensamma kommittén skall bestå av företrädare för gemenskapen och den palestinska myndigheten. Avtalet skall träda i kraft den första dagen i månaden efter den dag då parterna godkänt detsamma. Förhandlingar som syftar till att sluta ett Europa-Medelhavsavtal om associering skall inledas senast den 4 maj 1999. Detta datum är valt eftersom det av Israels och PLO:s gemensamma principdeklaration av den 13 september 1993 framgår att parterna senast den 4 maj 1999 (fem år efter interimsperiodens början genom Gaza/Jerikoavtalet av den 4 maj 1994) skall ha nått fram till en slutlig överenskommelse om en rad angivna frågor, bl.a. slutlig status för Västbanken och Gaza. 4.2 Sammanfattning av motionerna Problem beträffande bl.a. ursprungsklassificering av produkter berörs i vänsterns kommittémotion U22 (v). Mot bakgrund av de oklarheter som motionärerna anser råda begär de i yrkande 1 att regeringen i olika EU- sammanhang tar upp frågan om ursprungsbeteckningen för israeliska produkter, så att importörer och konsumenter får klart för sig huruvida de varor de köper kommer från Israel eller från ockuperat område. Motionärerna pekar också på att avtalet grundas på respekten för de demokratiska och grundläggande mänskliga rättigheter som fastställts i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Vid flera tillfällen har det dock, påpekar de, visat sig svårt för olika frivilligorganisationer, inte minst för sådana som arbetar med MR-frågor, att verka i de palestinska områdena. Avtalets genomförande underlättas om frivilligorganisationernas möjlighet att arbeta i de palestinska områdena inskärps med stöd av avtalet (yrkande 2). I Kristdemokraternas kommittémotion U23 (kd) sägs att orsaken till att den negativa ekonomiska utvecklingen på Västbanken och i Gaza förutom av israeliska åtgärder även beror på bl.a. korruption inom den palestinska förvaltningen. Motionärerna yrkar att regeringen i diskussioner inom EU och med PLO samt i andra sammanhang för fram denna aspekt. I den enskilda motionen U24 (mp) efterlyses ett samband mellan det nu aktuella avtalet och det tidigare existerande Medelhavsavtalet med Israel för att på så sätt "komma åt" sådan israelisk politik på ockuperat område som hämmar handel och den ekonomiska utvecklingen (yrkande 1). I motionen krävs en ökning av kvoterna inom jordbruks- och fiskerinäringen (yrkande 2) samt att efterlevnaden av Israels Medelhavsavtal skärps så att felaktig ursprungsmärkning motverkas (yrkande 3). I dag döljer sig bakom israelisk ursprungsmärkning även produkter tillverkade i Gaza och på Västbanken. Motionären begär även att regeringen, såväl i det här aktuella fallet som i andra liknande, agerar för att förhindra att ockupationsmakter exploaterar arbetskraft och naturtillgångar på ockuperat område (yrkande 4). Det sägs i motionen att den palestinska myndigheten i olika avseenden bryter mot de mänskliga rättigheterna. På samma sätt som man skall ställa krav på Israels politik på ockuperat område i samband med handelsavtal bör man, enligt yrkande 5, också ställa krav på den palestinska myndigheten. 4.3 Utskottets överväganden Sverige medverkar aktivt till att EU visar öppenhet mot omvärlden och ett starkt globalt engagemang. Ett uttryck för EU:s ambitioner i detta avseende är den Medelhavsstrategi som beslöts av rådet i april 1995 och som fick sin slutliga utformning i den s.k. Barcelonadeklarationen, vilken antogs vid ett möte den 27-28 november samma år av de 15 EU-staterna, de 11 Medelhavsstaterna utanför unionen samt av den palestinska myndigheten. Inom ramen för strategin pågår uppbyggandet av ett frihandelsområde, omfattande flertalet stater kring Medelhavet, vilket skall vara fullbordat till år 2010. Regelverket för detta frihandelsområde kommer att utformas i bilaterala avtal mellan EU och de berörda staterna samt mellan dessa senare inbördes. Gemenskapens Medelhavsstrategi syftar till att ge relationerna med de icke-europeiska Medelhavsländerna en ny dimension och till att understödja den politiska, ekonomiska och sociala utvecklingen i dessa länder. Hittills har Europa-Medelhavsavtal slutits med Tunisien, Israel, Marocko och Jordanien samt därutöver ett interimsavtal mellan EG och PLO. Av dessa avtal har de med Tunisien och PLO trätt i kraft. Ratifikationsprocessen för avtalen med Israel och Marocko är ännu ej slutförd. Till dess avtalet med Israel trätt i kraft föreligger övergångsbestämmelser i form av ett interimistiskt avtal med detta land. I Europa-Medelhavsavtalen, som är s.k. associeringsavtal, är det Europeiska gemenskapen och Europeiska kol- och stålgemenskapen samt medlemsstaterna som är avtalsparter på den ena sidan. Av artikel 113 i Fördraget om upprättande av Europeiska gemenskapen och av EG- domstolens praxis framgår att Europeiska gemenskapens traktatkompetens inom den gemensamma handelspolitiken är exklusiv. Europa- Medelhavsavtalen reglerar emellertid också förhållanden som ligger utanför gemenskapernas kompetens och därmed inom ramen för medlemsstaternas kompetens (t.ex. politisk dialog, socialt och finansiellt samarbete samt brottsbekämpning). Av detta följer att Europa-Medelhavsavtal för att träda i kraft bl.a. måste ratificeras av medlemsstaterna. Det här aktuella interimsavtalet faller emellertid helt inom gemenskapens kompetens, varför något riksdagens eller annat nationellt parlaments godkännande ej är behövligt. Interimsavtalet är slutet mellan EG och PLO för den palestinska myndigheten på Västbanken och i Gaza. PLO är part i avtalet mot bakgrund av att de israelisk-palestinska bilaterala överenskommelserna inom ramen för fredsprocessen i Mellanöstern är ingångna mellan Israel och PLO. I avtalet understryks den palestinska myndighetens fulla deltagande i det Europa-Medelhavspartnerskap som inleddes vid Barcelonakonferensen. Interimsavtalet skall enligt ingressen ersättas av ett Europa-Medelhavsavtal om associering så snart förhållandena så tillåter. Förhandlingar om ett associeringsavtal skall inledas senast den 4 maj 1999 (artikel 75 punkt 2). Detta datum är valt med hänsyn tagen till att det av Israels och PLO:s gemensamma principdeklaration av den 13 september 1993 framgår att parterna senast den 4 maj 1999 skall ha nått en slutlig överenskommelse bl.a. om definitiv status för Västbanken och Gaza. Redan nu finns således genom Barcelonaprocessen ett samband mellan det här aktuella interimsavtalet och Medelhavsavtalet mellan EU och Israel. Beaktande den strategi som ligger till grund för Barcelonaprocessen och de förutsättningar som ställts upp för det associeringsavtal varom förhandlingar skall inledas 1999 förutsätter utskottet att de problem därutöver som tas upp i motion U24 (mp) yrkande 1 kommer att finna sin lösning. Med det anförda anser utskottet motion U24 (mp) yrkande 1 besvarad. EG införde inte någon ingående kontroll av israeliska produkters egentliga ursprungsinnehåll efter det att Israel ockuperat Västbanken, Gaza, Golan och Sinai år 1967. I EG:s och Israels första frihandelsavtal, som slöts år 1975, anges tydligt att endast produkter med israeliskt ursprung får omfattas av förmåner. Vad som avses med israeliskt är det som produceras inom Israels gränser, dvs. exklusive områden som ockuperades år 1967. Värdet av insatsvaror från ockuperade områden får inte inkluderas vid beräkningen av israeliskt ursprung för produkter, som erhåller preferensbehandling på EU- marknaden. I strid med avtalet har dock merparten av de palestinska produkter/insatsvaror som införts till EG/EU sedan 1967 klassificerats som produkter av israeliskt ursprung. Inom ramen för fredsprocessen har flera avtal ingåtts mellan Israel och PLO. Ekonomiska och handelspolitiska frågor regleras i det avtal som undertecknades i Paris den 29 april 1994, det s.k. Parisprotokollet. Parisprotokollet reviderades sedermera och ingår som bilaga fem i interimsöverenskommelsen mellan Israel och PLO, undertecknad i Washington den 28 september 1995. I Parisprotokollet överenskom Israel och PLO implicit en de facto tullunion mellan Israel och de palestinska områdena. EG har dock i interimsavtalet med PLO inte tagit hänsyn till denna tullunion vid utformningen av ursprungsreglerna. (Detsamma gäller för Europa- Medelhavsavtalet från 1995 med Israel.) Sverige har påtalat detta och ställt sig bakom en förklaring som fogats till avtalet med PLO. I motion U22 (v) yrkande 1 begärs att regeringen i olika sammanhang tar upp frågan om ursprungsbeteckningen för israeliska produkter, så att importörer och konsumenter får klart för sig om de varor de köper kommer från Israel eller från ockuperat område. Såsom motionen får förstås är det i sistnämnda fall också önskvärt att det av ursprungsbeteckningen skall framgå huruvida varorna är av palestinskt ursprung eller om de emanerar från israeliska bosättningar. I motion U24 (mp) yrkande 3 begärs att efterlevnaden av Israels Medelhavsavtal skärps så att felaktig ursprungsmärkning motverkas. Kravet syftar främst till att det förhindras att produkter tillverkade i Gaza och på Västbanken exporteras med israelisk ursprungsmärkning. För att förverkliga den frihandelszon i Medelhavsområdet som EU och partnerskapsländerna, däribland Israel och den palestinska myndigheten, ställt sig bakom genom undertecknandet av Barcelonadeklarationen, bör enligt utskottets uppfattning bestämmelserna avseende ursprungsreglerna harmoniseras och kumulation tillåtas. Denna uppfattning ligger i linje med den förklaring om kumulation av ursprung som EG avgivit. En utveckling i denna riktning medför att vissa av de problem motionärerna pekar på kommer att bortfalla på sikt. Emellertid är, vilket får anses framgå av vad utskottet ovan anfört, problemet med ursprungsbeteckningar relevant vad avser nu gällande avtal med Israel respektive PLO. Om ursprungsreglerna i EG:s interimsavtal med PLO respektive EU:s avtal med Israel efterlevs konsekvent framgår det vid införsel till EU av ursprungscertifikatet om en produkt är av israeliskt eller palestinskt ursprung eller om produkten härrör från en israelisk bosättning på ockuperat område. I det första fallet klassificeras produkten som israelisk och omfattas av tullpreferenser, i det andra fallet som palestinsk (från Västbanken och Gaza) och omfattas av tullpreferenser, samt i det tredje fallet som en produkt från ett område utanför Israel, vilket ej omfattas av tullpreferenser. Israeliska företag exporterar emellertid också produkter av palestinskt ursprung som om de vore av israeliskt ursprung. Orsakerna härtill är flera som t.ex. transportmöjligheter, volymer, prisvillkor, marknadsförings- kapacitet och praktiska hinder som palestinska företag möter i kontakten med israeliska myndigheter. Vidare exporterar Israel produkter som har blandat israelisk-palestinskt innehåll som om de vore produkter av enbart israeliskt ursprung. Parisprotokollet tillåter formellt fri cirkulation av varor inom hela området Israel-Västbanken-Gaza. Utifrån denna överenskommelse mellan Israel och PLO blir frågan om israeliskt respektive palestinskt ursprung irrelevant. Enligt Parisprotokollet existerar, som tidigare nämnts, en de facto tullunion mellan Israel och de palestinska områdena. Inom ramen för denna uppmuntras industriellt samarbete. Ett problem är att produkter med blandat israelisk-palestinskt ursprung formellt sett inte kan erhålla tullfrihet på EU- marknaden, givet ursprungsbestämmelserna i EG:s interimsavtal med PLO respektive EU:s avtal med Israel. Detsamma gäller för palestinska jordbruksprodukter och snittblommor som marknadsförs av israeliska företag. Om interimsavtalet med PLO justeras så att s.k. full ursprungskumulation tillåts i enlighet med Parisprotokollets intentioner ges det palestinska näringslivet bättre möjligheter att exportera till EU. Som också framgått av det tidigare sagda har problemkomplexet uppmärksammats och, i en förklaring som fogats till avtalet mellan EG och PLO, påtalats från bl.a. svensk sida. I förklaringen, som tekniskt sett enbart avser avtalet mellan EG och PLO men som enligt utskottets uppfattning måste anses ha en vidare syftning, framhålls den bristande överens- stämmelsen mellan å ena sidan Israels och PLO:s inbördes avtal (Parisprotokollet) och å den andra EG:s avtal med PLO. Vidare föreslås åtgärder för att lösa problemet genom en revidering av ursprungsreglerna i interimsavtalet med PLO. Utskottet utgår från att regeringen även i framtiden följer frågans utveckling och agerar i enlighet med den avgivna förklaringen. Genom interimsavtalets regler om varucertifikat m.m. torde det, under förutsättning att någon oegentlighet ej förekommit, inte bereda importören någon större svårighet att fastställa varans ursprung. Ur den enskilde konsumentens synvinkel synes emellertid saken ställa sig annorlunda. Avtalet avser enbart en reglering av internationell handel och innehåller inga bestämmelser rörande ursprungsmärkning i samband med marknadsföring och detaljhandel inom EG, vilket regleras i annan ordning. Därmed får motionerna U22 (v) yrkande 1 och U24 (mp) yrkande 3 anses besvarade. En ökning av kvoterna inom jordbruks- och fiskerinäringen begärs i motion U24 (mp) yrkande 2. I interimsavtalet har den palestinska parten erhållit mindre förmånsvolymer för vissa jordbruksprodukter än vad som tidigare exporterats från Västbanken och Gaza till EU med israelisk ursprungsbeteckning. Som framgår av skrivelsen har Sverige uppmärksammat detta och ställt sig bakom en förklaring fogad till interimsavtalet, i vilken poängteras betydelsen av en mer generös behandling från EU:s sida av viktiga palestinska jordbruksexportprodukter. Som framgår av artiklarna 11-14 i avtalet skall handelsutbytet med jordbruks- och fiskeprodukter gradvis liberaliseras. Bestämmelserna för dessa produkter återfinns i protokollen 1-2. Parterna skall fr.o.m. den 1 januari 1999 undersöka situationen för att fastställa ytterligare liberaliseringar som skall gälla fr.o.m. den 1 januari 2000. Den gemensamma kommittén skall dessutom undersöka möjligheten att bevilja ytterligare koncessioner. Med hänsyn till att en liberalisering inom avtalets ram är förutsedd och beaktande den tämligen knapphändiga motiveringen i motionen finner utskottet att yrkandet 2 i motion U24 (mp) inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd utan att det kan besvaras med vad som ovan anförts. I motion U24 (mp) yrkande 4 begärs att regeringen, såväl i det här aktuella fallet som i andra liknande, agerar för att förhindra att ockupationsmakter exploaterar arbetskraft och naturresurser på ockuperat område. Generellt kan sägas att Sverige i sin utrikespolitik månar om att folkrätten följs, och en strävan är att med sammanhangsanpassade åtgärder verka för att så blir fallet. Sverige påtalar sålunda exempelvis att den israeliska bosättningspolitiken står i strid med folkrätten. Vad gäller de av motionären berörda frågeställningarna är förutsättningarna följande. Enligt vad utskottet inhämtat torde det vara en rimlig tolkning av den fjärde Genèvekonventionen (GK IV) att påstå att en ockupationsmakt inte får tvinga den inhemska befolkningen att arbeta för andra ändamål än de som gäller ordning, hälsa etc. för den ockuperade befolkningen (art. 51.2, GK IV). Ockupanten får inte heller skapa arbetslöshet eller liknande omständigheter som de facto tvingar den ockuperade befolkningen att arbeta för ockupationsmakten (art. 52.2, GK IV). Eftersom bosättningarna, enligt officiell israelisk politik, har den israeliska statens säkerhet som syfte kan hävdas att eventuellt arbete på bosättningarna är arbete för ockupationsmakten. I övrigt synes ingen folkrättslig reglering av arbetskraftsutnyttjande föreligga. Om ockupationspolitiken syftar till att utnyttja ändliga resurser, dvs. går längre än t.ex. vanligt icke-utarmande jordbruk, strider den med stor sannolikhet mot folkrätten och principen om folkens permanenta suveränitet över naturtillgångar (art 1.2 i 1966 års FN-konvention om medborgerliga och politiska rättigheter), en suveränitet som världssamfundet vill reservera för palestinierna. Detta har fastslagits av FN:s generalförsamling i en rad resolutioner beträffande de ockuperade områdena. Några andra hinder eller legala kopplingar i folkrätten, utöver dem som just angivits och som knyter an till ockupationsmaktens rättigheter att för export bruka råvaror och idka industriproduktion på ockuperad mark, torde inte föreligga. Med det anförda betraktar utskottet motion U24 (mp) yrkande 4 som besvarad. Möjligheten att med interimsavtalet som grund ställa krav i MR-frågor på den palestinska myndigheten tas upp i motionerna U22 (v) och U24 (mp). Som framgår av sammanfattningen av avtalet tidigare i detta betänkande (avsnitt 4.1.3.3) skall respekten för de mänskliga rättigheterna ligga till gru för avtalet. Det sägs också att respekten för de mänskliga rättigheterna är vägledande för parternas inrikes- och utrikespolitik samt att de utgör ett väsentligt inslag i avtalet. Redan härigenom kan avtalet vara av betydelse vid diskussioner i MR- relaterade frågor mellan EU och PLO och indirekt mellan EU:s medlemsstater och PLO. Utskottet utgår från att det MR-relaterade avsnittet kommer att utvecklas ytterligare i det förväntade associeringsavtal som - när det efter fredsprocessens fullbordan framförhandlats - kommer att ersätta nuvarande avtal, och att detta avsnitt därvid kommer att få en utformning som motsvarar det som finns i redan slutna Europa-Medelhavsavtal. Utskottet vill i detta sammanhang fästa uppmärksamhet på att frågor av här aktuellt slag återkommande tas upp från svensk sida vid diskussioner med palestinierna. Senast skedde detta vid ett möte i januari 1998 med det palestinska rådets politiska kommitté i Ramallah på Västbanken, då biståndsministern bl.a. underströk rådets viktiga roll i arbetet med att bygga en rättsstat genomsyrad av demokratiska värderingar och respekt för de mänskliga rättigheterna. Eftersom man från svensk sida fäster särskilt stor vikt vid frivilligorganisationernas arbete har under 1997 ca 15 miljoner kronor gått till lokala organisationers arbete för mänskliga rättigheter inom de palestinska områdena. Sverige lämnar också som ett led i MR-arbetet stöd till utbildning av den palestinska polisen. En aspekt i sammanhanget som enligt utskottets uppfattning måste tillmätas stor vikt är att frivilligorganisationernas verksamhet inte inskränks från palestinsk sida genom försvårande lagstiftning eller otillbörliga administrativa åtgärder. Med det anförda anser utskottet att motionerna U22 (v) yrkande 2 och U24 (mp) yrkande 5 är besvarade. I motion U23 (kd) begärs att regeringen inom EU och i samtal med PLO lyfter fram den svenska synen på korruption inom den palestinska förvaltningen. Utskottet kan med anledning härav konstatera att det motionärerna begär redan sker i olika sammanhang inom EU och med PLO samt på olika nivåer. Så kan exempelvis noteras att biståndsministern ägnade en betydande del av sitt tal i januari 1998 inför det palestinska rådets politiska kommitté åt problemen med korruption inom den palestinska förvaltningen. Biståndsministerns synpunkter framfördes mot bakgrund bl.a. av en under sommaren 1997 framlagd palestinsk revisionsrapport, som behandlade den palestinska myndighetens förvaltning av budgetmedel och som senare följdes upp av kommissioner tillsatta av såväl president Arafat som det folkvalda palestinska rådet. I ett interpellationssvar den 3 mars 1998 (ip 1997/98:157) understryker biståndsministern att - på ett undantag när - utgår det svenska biståndet till palestinierna genom Världsbanken, olika FN-organ och enskilda organisationer; detta i syfte att tillförsäkra så god kontroll som möjligt över hanteringen av det svenska biståndet. Det nämnda undantaget, som avser ett projekt för palestinska barns välfärd, omfattas i stället av svensk revision. Det framgår också av interpellationssvaret att vårdslöshet med egna budgetmedel kan vara ett väl så stort problem. Därmed anser utskottet motion U23 (kd) besvarad. Som framgått ovan anser utskottet att det finns goda förutsättningar för att Europa-Medelhavsinterimsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och Palestinska befrielseorganisationen (PLO) för den palestinska myndigheten på Västbanken och i Gaza skall kunna bidra till att främja utvecklingen i regionen och att det förhoppningsvis också på ett positivt sätt skall kunna lämna bidrag till fredsprocessen. Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1997/98:74 till handlingarna.
5 Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande sambandet med Israels Medelhavsavtal att riksdagen förklarar motion 1997/98:U24 yrkande 1 besvarad med vad utskottet anfört, 2. beträffande ursprungsmärkning att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U22 yrkande 1 och 1997/98:U24 yrkande 3 besvarade med vad utskottet anfört, 3. beträffande jordbruks- och fiskekvoter att riksdagen förklarar motion 1997/98:U24 yrkande 2 besvarad med vad utskottet anfört, 4. beträffande förhållanden under ockupation att riksdagen förklarar motion 1997/98:U24 yrkande 4 besvarad med vad utskottet anfört, 5. beträffande MR-frågor att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U22 yrkande 2 och 1997/98:U24 yrkande 5 besvarade med vad utskottet anfört, 6. beträffande korruption inom den palestinska förvaltningen att utskottet förklarar motion 1997/98:U23 besvarad med vad utskottet anfört, 7. beträffande regeringens skrivelse 1997/98:74 att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1997/98:74 Europa- Medelhavsinterimsavtal mellan Europeiska gemenskapen och Palestinska befrielseorganisationen (PLO) för den palestinska myndigheten på Västbanken och i Gaza till handlingarna.
Stockholm den 28 april 1998
På utrikesutskottets vägnar Viola Furubjelke
I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Göran Lennmarker (m), Berndt Ekholm (s), Inger Koch (m), Urban Ahlin (s), Helena Nilsson (c), Carina Hägg (s), Bertil Persson (m), Karl-Göran Biörsmark (fp), Tone Tingsgård (s), Eva Zetterberg (v), Agneta Brendt (s), Lars Hjertén (m), Eva Thede (mp), Magnus Johansson (s), Sonia Karlsson (s) och Tuve Skånberg (kd).
6 Särskilt yttrande Eva Zetterberg (v) och Eva Thede (mp) anför: I utskottsbetänkandet förklaras att "ockupanten inte får skapa arbetslöshet eller liknande omständigheter som de facto tvingar den ockuperade befolkningen att arbeta för ockupanten". Det torde var väl känt att försörjningssituationen för stora delar av den palestinska befolkningen är mycket svår, att just arbetslösheten är hög på grund av den israeliska ockupationen. Israelerna genomför när det passar dem avstängningar av de palestinska områdena så att de palestinier som arbetar i Israel berövas sina försörjningsmöjligheter. För att undvika den situationen blir ett arbete vid bosättningarna ett alternativ jämfört med ett arbete i Israel. Raserande av palestinska bostäder, affärslokaler m.m. i de ockuperade områdena medför också försämrade försörjningsmöjligheter så att palestinierna tvingas att arbeta vid de israeliska bosättningarna. Dessa åtgärder torde vara uppenbara folkrättsbrott. Utskottsmajoriteten skriver: "Avtalet avser enbart en reglering av internationell handel och innehåller inga bestämmelser rörande ursprungsmärkning i samband med marknadsföring och detaljhandel inom EG, vilket regleras i annan ordning." Att en fråga tas upp i ett sammanhang torde inte hindra att den också tas upp i ett annat sammanhang. Vi anser att de brott mot folkrätten som Israel begår genom att etablera bosättningar i de ockuperade områdena också bör påverka de internationella handelsavtal som tecknas mellan Israel och omvärlden. Det är därför i högsta grad önskvärt att man kan urskilja vilka produkter som kommer från Israel och vilka som kommer från israeliska bosättningar i av Israel ockuperade områden. I samband med ett nyupprättat associeringsavtal ser vi det som extra viktigt att konfliktförebyggande åtgärder vidtas för att bryta det underläge som Palestina har t.ex. vad gäller handel med fiske- och jordbruksprodukter.
Innehållsförteckning
1 Sammanfattning 1 2 Skrivelsen 1 3 Motionerna 1 4 Utskottet 2 4.1 Skrivelsens huvudsakliga innehåll 2 4.1.1 Ärendet 2 4.1.2 Bakgrund 3 4.1.2.1 Förhandlingarnas bakgrund 3 4.1.2.2 Den ekonomiska utvecklingen på Västbanken och i Gaza 3 4.1.2.3 Handeln mellan EU och de palestinska områdena 4 4.1.2.4 Israelisk-palestinska ekonomiska relationer 4 4.1.3 Innehållet i avtalet 4 4.1.3.1 Inledningen 5 4.1.3.2 Syftet 5 4.1.3.3 Mänskliga rättigheter m.m. 6 4.1.3.4 Fri rörlighet för varor 6 4.1.3.5 Betalningar, kapital, konkurrens, immateriell äganderätt och offentlig upphandling 6 4.1.3.6 Ekonomiskt samarbete och social utveckling 6 4.1.3.7 Samarbete om audiovisuella och kulturella frågor, information och kommunikation 6 4.1.3.8 Institutionella och allmänna bestämmelser samt slutbestämmelser 7 4.2 Sammanfattning av motionerna 7 4.3 Utskottets överväganden 8 5 Hemställan 13 6 Särskilt yttrande 14