Enhetlig räntesättning och finansiering av statliga bostadslån m.m.
Betänkande 1994/95:BoU20
Bostadsutskottets betänkande
1994/95:BOU20
Enhetlig räntesättning och finansiering av statliga bostadslån m.m.
Innehåll
1994/95 BoU20
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag. Förslaget innebär att merparten av de bostadslån som finansierats över statsbudgeten kommer att omfattas av regler som medför att räntesättningen marknadsanpassas. Vidare innebär förslaget att samtliga statliga bostadslån överlåts till ett särskilt bolag samt att Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB, omstruktureras.
Den med anledning av propositionen väckta m-motionen om uppskov med riksdagsbeslutet och remissbehandling av regeringsförslaget avstyrks liksom en under allmänna motionstiden väckt motion (m) om bemyndigande för regeringen att sälja SBAB.
Reservationer (m) har avgivits till förmån för motionerna.
Propositionen
Regeringen har i proposition 1994/95:219 föreslagit riksdagen att
1. anta regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1989:567) om ändrade betalningsvillkor för vissa statliga bostadslån m.m.,
2. anta regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:336) om rätt för Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB, att besluta i frågor om förvaltning av statligt reglerade lån för bostadsändamål, m.m.,
3. anta regeringens förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
4. bemyndiga regeringen att utifrån angivna riktlinjer överlåta samtliga statligt finansierade bostadslån till ett särskilt statligt ägt bolag,
5. bemyndiga regeringen att besluta om lån och statlig garanti till det särskilda bolaget för att garantera finansiering och kapitalbas (avsnitt 7.3),
6. godkänna riktlinjerna för en omstrukturering av Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB, (avsnitt 7.3),
7. medge att sjunde huvudtitelns förslagsanslag Åtgärder för att stärka det finansiella systemet belastas med dels eventuella infrianden av det utställda garantiåtagandet för det särskilda kreditmarknadsbolaget, dels de statliga utgifter som är hänförliga till rekonstruktionen av SBAB m.m. (avsnitt 7.3).
Motionerna
I betänkandet behandlas
dels den under allmänna motionstiden 1995 väckta motionen 1994/95:N298 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 5. att riksdagen beslutar bemyndiga regeringen att sälja SBAB,
dels den med anledning av propositionen väckta motionen 1994/95:Bo10 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär ett reviderat förslag i vilket beaktas vad i motionen anförts om åtskillnad mellan SBAB och det i propositionen föreslagna bolaget samt garanti för att inga låntagare negativt drabbas av de av regeringen föreslagna principerna för räntesättning av statliga bostadslån m.m.
Skrivelser m.m.
Svenska Bankföreningen och Sveriges Fastighetsägareförbund har i skilda skrivelser lämnat synpunkter på förslagen i propositionen.
Företrädare för SBAB har inför utskottet muntligen lämnat synpunkter i ärendet.
Räntesättning och finansiering av statliga bostadslån -- gällande ordning, tidigare riksdagsbehandling samt sammanfattning av förslag i proposition 1994/95:219
Räntebestämning för statligt beslutade bostadslån m.m.
Gällande ordning m.m.
Under tiden fram till halvårsskiftet 1985 finansierades lån till bostäder genom anslag över statsbudgeten. Lånen beviljades av länsbostadsnämnderna medan Bostadsstyrelsen skötte utbetalning och avisering. Efter halvårsskiftet 1985 finansieras i huvudsak all statlig räntebärande långivning utanför statsbudgeten. Ansvaret för finansieringen av sådana lån kom då att tilldelas Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB. Förvaltningsansvaret ålåg emellertid fortfarande dåvarande bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna.
År 1988 uppdrogs åt SBAB att svara för förvaltningen av sådana lån för bostadsändamål som finansierats över statsbudgeten. Bolaget skulle självt handha utbetalning och avisering av de lån som det ålåg bolaget att finansiera. Länsbostadsnämnderna skötte t.o.m. år 1992 den regionala låneförvaltningen på uppdrag av SBAB.
Det finns alltså olika typer av lån dels sådana som finansierats genom anslag på stadsbudgeten s.k. A-lån, dels sådana lån som finansieras av SBAB och beslutats av bostadslånemyndigheterna, s.k. M-lån. För A-lånen och M-lånen gäller skilda regler bl.a. för räntebestämning.
Räntan för A-lånen, bostadslåneräntan, bestäms för ett år i sänder med utgångspunkt i statens upplåningskostnad under föregående år. Regeringen fastställer denna ränta. För år 1995 har den fastställts till 9 % inklusive 0,25 procentenheter för att täcka statens administrativa kostnader för utlåningen. Den lånestock för vilken räntan bestäms så som nu beskrivits uppgår till ca 38 miljarder kronor. De olika lånetyperna för vilka bostadslåneränta tillämpas finns angivna i propositionen till vilken hänvisas (s. 15--16). Principerna för räntesättningen ändrades senast år 1988. Räntebestämningen sker i dag i huvudsak med den femåriga statliga obligationsräntan som bas. Ränteskillnadsersättning vid förtida inlösen betalas inte för dessa lån.
För de statliga bostadslån där räntenivån inte regleras via bostadslåneräntan, gäller i regel en fast räntesats i enlighet med den förordning som lånet beviljats med stöd av. Dessa lån omfattar ett sammanlagt belopp om ca 2 miljarder kronor. Därutöver finns bostadslån med s.k. fördjupad del. För dessa lånedelar gäller marknadsmässiga villkor i fråga om ränta och amortering. Den fördjupade delen ersätter bottenlån på den allmänna lånemarknaden.
I samband med övergången till att finansiera statliga bostadslån via SBAB ändrades ordningen för bestämningen av räntan. Räntesättningen knöts till villkoren för upplåningen genom bostadsobligationer i stället för som tidigare till villkoren för statlig upplåning.
De lån som SBAB har betalat ut före den 1 juli 1988 omfattades av en bestämmelse i förordningen (1986:694) om handläggning och förvaltning av bostadslån och räntebidrag enligt vilken låntagaren när som helst fick säga upp hela lånet till omedelbar betalning eller göra inbetalning utöver föreskriven amortering. Låntagaren var inte skyldig att erlägga ränteskillnadsersättning. Bestämmelsen ändrades 1988 så att det för lån som har betalats ut efter den 30 juni 1988 krävdes att låntagaren betalade ränteskillnadsersättning om den ränta som hade fastställts för lånet översteg upplåningsräntan för SBAB (30 §).
Genom en ändring 1991 (SFS 1991:1037) i lagen (1989:567) om ändrade betalningsvillkor för vissa statliga bostadslån m.m. fick SBAB rätt att ta ut ränteskillnadsersättning även för de lån som SBAB hade betalat ut före den 1 juli 1988. Sådana lån hade låntagaren tidigare, som framgått ovan, haft rätt att lösa avgiftsfritt.
Ränteskillnadsersättning beräknas enligt Boverkets föreskrifter -- beträffande redan utbetalda lån -- med subventionsräntan som jämförelseränta. Subventionsräntan, som omprövas veckovis är den genomsnittliga räntan på femåriga bostadsobligationer under närmast föregående vecka. Nuvarande räntenivåer på kapitalmarknaden för lån med olika långa bindningstider är sådana att lån med lång bindningstid har högre ränta än lån med kortare bindningstid. Vid tillämpning av Boverkets föreskrifter kan SBAB, i nuvarande situation, inte täcka sina kostnader vid förtida inlösen av lån.
Förslag i proposition 1994/95:219
Förslaget i propositionen innebär att lagen om ändrade betalningsvillkor för vissa statliga bostadslån m.m. kompletteras så att statliga lån vars räntesättning i dag är kopplad till statens bostadslåneränta (A-lånen) ges villkor som är jämförbara med de bostadslån som är finansierade av SBAB (M-lånen). Samtidigt införs enhetliga regler för ersättning till långivaren vid förtida inlösen av statligt beslutade bostadslån.
Regeringens bedömning är att det numera saknas både bostadspolitiska och verksamhetsmässiga motiv för att bibehålla dessa två olika principer för i grunden helt likartade statliga lån; lån som i många fall beviljats inom ramen för samma regelverk. Möjlighet bör enligt propositionen öppnas att på kapitalmarknaden finansiera statliga lån, vars räntenivå i dag bestäms via statens bostadslåneränta. Därmed anges att både administrativa och finansiella fördelar skulle kunna uppnås.
För att kunna finansiera A-lånen på kapitalmarknaden krävs enligt propositionen att de nuvarande principerna och villkoren för räntesättning, räntebindningstid och erläggande av ränteskillnadsersättning vid förtida inlösen av lån ändras. Lånevillkoren innehåller i dag ingen rätt för fordringsägaren att erhålla ränteskillnadsersättning vid förtida inlösen av lånet. Räntan och räntebindningstid är, som framgått ovan, reglerade på så sätt att regeringen fastställer räntan på lånet för ett år i sänder.
Regeringen föreslår att lånevillkoren ändras vad gäller principerna för räntesättning och rätten till ersättning vid förtida inlösen av A-lån. Räntesättningen föreslås ändras så att räntan bestäms i avtal mellan låntagaren och långivaren utifrån långivarens upplåningskostnad, dvs. i princip kostnaden för upplåning på bostadsobligationsmarknaden, i stället för att bestämmas årligen av regeringen på grundval av statens upplåningskostnader.
Eftersom de nuvarande låneförbindelserna är civilrättsligt bindande har det ansetts nödvändigt i lag att ge föreskrifter som ersätter de nuvarande villkoren. Föreskrifterna föreslås tas in i lagen (1989:567) om ändrade betalningsvillkor för vissa statliga bostadslån m.m.
Efter att i propositionen ha övervägt olika för- och nackdelar med att övergå från räntebestämning i enlighet med principerna för den statliga bostadslåneräntan till en räntesättning i princip byggd på långivarens upplåningskostnad anförs i propositionen (s. 23) föjande.
Principerna för hur den statliga bostadslåneräntan beräknas innebär att den lägre räntenivå som i dag gäller för en kort bindningstid inte tar sig uttryck i en lägre ränta utan att låntagaren betalar kostnaden för en lång bindningstid trots den enbart ettåriga bindningstiden. Under senare tid har skillnaden i upplåningskostnad mellan en ettårig bindningstid och en femårig varit drygt 1 procentenhet. Samtidigt innebär kopplingen av räntan på lånen till bostadsobligationsräntan i stället för till statens upplåningskostnad samt att en skälig ersättning för risk m.m. bör utgå till fordringsägaren med all sannolikhet en ökad kostnad. Sammantaget bedöms dock dessa ökade kostnader i dagsläget inte överstiga den vinst som låntagaren kan erhålla genom att fritt välja räntebindningstid och därtill kopplad upplåningskostnad. Den långsiktiga utvecklingen av förhållandena på kapitalmarknaden är dock omöjlig att bedöma. Det kan därför inte uteslutas att den föreslagna förändringen kan innebära en nackdel för låntagaren.
I propositionen görs dock bedömningen att de föreslagna lagändringarna sammantaget innebär sådana fördelar för det allmänna och för låntagarna att de bör genomföras.
Ett genomförande av regeringens förslag innebär således att föreskrifter i lag i viss utsträckning ersätter civilrättsliga avtalsbestämmelser. Tillåtligheten av en sådan lagstiftning när det gäller området för statliga bostadslån har tidigare diskuterats av Lagrådet vid två tillfällen, 1989 och 1991 (jfr prop. 1989/90:89 s. 20 f., bet. 1988/89:BoU10 och prop. 1990/91:193 s. 9 och 10, bet. 1990/91:BoU21). Vid det förstnämnda tillfället anförde Lagrådet att restriktivitet borde iakttas när avsteg från den nu nämnda huvudprincipen övervägdes. Lagrådet, som fann sig kunna godta att ett sådant avsteg gjordes i det granskade ärendet, anförde därvid att, förutom den nämnda marginella innebörden av ingreppet i det civilrättsliga läget, beaktansvärda offenligrättsliga skäl talade för den rationalisering av låneverksamheten som lagförslaget väntades leda till.
Även det ärende, som var aktuellt 1991, var enligt Lagrådet av den karaktären att det av regeringen förordade avsteget från huvudregeln borde godtas. Om förslaget inte genomfördes skulle situationen innebära en finansiell risk för SBAB och för bostadsfinansieringssystemet.
Lagrådet har i sitt yttrande i det nu aktuella ärendet behandlat retroaktivitetsaspekten både beträffande räntesättningen och beträffande rätten för långivaren att ta ut ränteskillnadsersättning vid förtida lösen av lånet.
Lagrådet konstaterar inledningsvis att bestämmelser i civilrättsliga avtal mellan långivare och låntagare avses ersättas med de villkor i lag som förslaget innehåller. I sitt yttrande erinrar Lagrådet om att avsteg från principen att ny lagstiftning inte får ersätta redan uppkomna avtalsförhållanden gjorts tidigare (se ovan angående förslag i prop. 1988/89:89 och 1990/91:193). Lagrådet konstaterar vidare att enligt flera författningar som nämns i den förslagna 1 b § saknas föreskrift om att låntagaren är berättigad att lösa lånet i förtid. Detta torde enligt Lagrådet innebära att han över huvud taget inte har någon sådan rätt. I detta lagrum tas upp de författningar som föreslås omfattas av de ändrade principerna för räntesättningen m.m. Lagrådet anför vidare (prop. 1994/95:219 s. 42).
I övriga författningar som anges i 1 b § finns däremot föreskrift om att låntagaren har rätt att lösa lånet i förtid. Därvid sägs det inte något om att låntagaren skall betala ränteskillnadsersättning, vilket måste anses innebära att skyldighet inte föreligger att erlägga sådan ersättning. I dessa fall kan den föreslagna ändringen av 3 § sägas innebära en försämring för låntagaren. Genom en övergångsbestämmelse ges emellertid låntagaren möjlighet att, om så önskas, lösa hela eller del av det statligt finansierade lånet före den 1 januari 1996 utan att erlägga ränteskillnadsersättning. Vidare bör beaktas att remissförslaget endast omfattar det fallet att låntagaren begär förtidsinlösen. Om långivaren säger upp lånet i förtid t.ex. vid byte av ägare till fastigheten eller till följd av utebliven amortering eller räntebetalning, föreligger inte någon rätt att kräva låntagaren på ränteskillnadsersättning. Den föreslagna ändringen av 3 § innebär således inte att låntagaren drabbas av någon ekonomisk börda utan enbart att han förlorar den förmån som en rätt till framtida, kostnadsfri förtidsinlösen kan innebära. I vilken utsträckning en sådan kostnadsfri inlösen i verkligheten skulle ha kunnat bli aktuell för den enskilde låntagaren är för övrigt beroende på ett flertal nu svårbedömda faktorer såsom ränteutvecklingen, möjligheten att erhålla nya lån m.m.
Med hänsyn till det anförda och med beaktande av det samhälleliga intresset av enhetliga regler för de statliga bostadslånen anser Lagrådet att hinder inte bör möta att i detta fall göra avsteg från principen att ny lagstiftning inte får rubba innehållet i redan uppkomna avtalsförhållanden.
Enligt regeringens uppfattning finns det också i det nu aktuella ärendet starka organisatoriska och finansiella skäl som talar för att den statliga bostadsfinansieringen läggs om på det föreslagna sättet. Liksom i de två tidigare ärendena kan risken inte uteslutas att enskilda låntagare får en något försämrad situation. Sammantaget kan regleringen, enligt propositionen, emellertid inte anses som en försämring av låntagarnas rättsläge.
Lagen föreslås ändras också när det gäller hur jämförelseräntan skall beräknas. Principerna för beräkningen av ersättningens storlek i fråga om konsumentkrediter bör anges tydligare så att låntagaren ges ett regelverk som är jämförbart med vad som gäller för övriga bostadslån på marknaden till konsumenter. I 24 § konsumentkreditlagen (1992:830) finns detaljerade föreskrifter om hur ersättning skall erläggas vid förtida inlösen av lån. En hänvisning till dessa villkor bör enligt propositionen därför göras i den nu föreslagna lagen. Enligt konsumentkreditlagen får ränteskillnadsersättningen i princip högst motsvara skillnaden mellan den kredit som kredittagaren förtidsbetalar och räntan på statsobligationer ökad med 1 procentenhet.
När det gäller företagskrediter finns det enligt propositionen inte behov av samma skydd för låntagaren. Jämförelseräntan bör i dessa fall inte definieras exakt. Den ränteskillnadsersättning som låntagaren måste betala om han löser lånet i förtid bör beräknas med utgångspunkt i skillnaden mellan räntan på lånet och den ränta som långivaren kan erhålla vid återplacering av medlen.
Regeringen föreslår att riksdagen antar de ändringar i lagen (1989:567) om ändrade betalningsvillkor för vissa statliga bostadslån m.m. som är erforderliga för att den ovannämnda omstruktureringen av den statliga bostadslånestocken skall bli möjlig.
Förslag i proposition 1994/95:219 om enhetlig finansiering av statliga bostadslån m.m.
De statliga bostadslån m.m. som är finansierade över statsbudgeten och administreras av SBAB uppgår i dag till ca 40 miljarder kronor. De statligt beslutade bostadslån som finansieras av SBAB uppgår till ca 80 miljarder kronor. Samtliga lån förvaltas av SBAB. Ett genomförande av förslaget i propositionen beträffande enhetlig räntesättning m.m. innebär att förutsättningar skapas för en finansiering utanför statsbudgeten av samtliga statligt beslutade bostadslån. När finansieringen även av dessa lån sker på kapitalmarknaden ges samtliga statligt beslutade bostadslån en enhetlig finansiering. Det finns enligt propositionen både statsfinansiella och andra fördelar med att göra denna överföring.
De utestående lånen finansieras via statsskulden och belastar därigenom statsbudgeten via statsskuldsräntorna. Räntor och amorteringar bokförs som inkomster på statsbudgeten. En överföring av finansieringen från staten till kapitalmarknaden medför att statens upplåningsbehov minskar i takt med att finansiering sker på marknaden. Genomförs överföringen under en period på t.ex. tre år uppstår en positiv effekt med över 10 miljarder kronor per år. På motsvarande sätt minskas ökningen av statsskulden under samma period.
Omläggningen av finansieringen av de anslagsfinansierade bostadslånen föreslås genomföras genom att lånen överlåts till ett särskilt statligt ägt bolag och finansieras på kapitalmarknaden. Förvärvet anges böra ske genom en kvittning av lån mot aktier i bolaget samt att bolaget övergångsvis finansieras via lån i Riksgäldskontoret. Bolaget bör finansiera sin verksamhet på kapitalmarknaden så snart som det är möjligt att göra detta på goda villkor.
Kreditrisken i de äldre bostadslån som finansierats över statsbudgeten, de s.k. A-lånen, bedöms i regel som låg huvudsakligen till följd av att marknadsvärdet på de med dessa lån finansierade fastigheterna vanligtvis överstiger den historiska produktionskostnaden. Den omvända situationen gäller inte sällan för de statliga bostadslån som är finansierade av SBAB under perioden 1985--1991. Lånens genomgående karaktär av topplån och den schablonmässiga metoden för kreditprövning innebär att SBAB har en nivå på kreditrisken i dessa lån som enligt propositionen inte kan jämföras med situationen för konkurrerande institut. Nästan samtliga kreditförluster som kan förväntas i SBAB är hänförliga till dessa lån. Totalt uppgår kreditförlusterna hittills för dessa lån till närmare 4 miljarder kronor. Kreditförlusterna riskerar enligt propositionen att vara betydande även framgent. Hanteringen av dessa förluster är en belastning både finansiellt och administrativt för SBAB. Finansiellt klarar SBAB kreditförlusterna genom att staten ställt ut en garanti som innebär att det dotterbolag som ansvarar för dessa lån alltid har en kapitalbas som överstiger den lagstadgade nivån på 8 %. Garantiåtagandet har hittills belastat statsbudgeten med ca 1 miljard kronor under budgetåret 1994/95. Fortsatt stora belastningar är enligt regeringen att vänta.
Den nuvarande situationen innebär att staten kontinuerligt måste tillföra SBAB medel. En omstrukturering av bolaget bör enligt regeringen därför genomföras så att bolaget erhåller en stabil bas för sin fortsatta verksamhet i konkurrens med övriga aktörer på bostadskreditmarknaden.
Omstruktureringen föreslås genomföras i två steg. I ett första steg övertar det särskilda bolaget bostadslån från staten. Därefter byter detta bolag de lån som bedöms ha en låg risknivå vad gäller kreditförluster mot de lån som bedöms ha en hög risk för kreditförluster som SBAB i dag finansierar och som är beviljade inom ramen för det statliga regelsystemet.
Omfattningen av den beskrivna transaktionen bedöms i dagsläget svår att avgöra. Urvalet av vilka lån som skall ingå i transaktionen måste enligt propositionen göras med stor omsorg och utifrån så objektiva kriterier som möjligt. Målsättningen anges vara att ge SBAB en mer normal riskprofil på sin låneportfölj så att bolaget har en situation jämförbar med konkurrenternas. Detta anges innebära att den statliga garanti som är utställd till SBAB:s dotterbolag med ansvaret för de statligt beslutade lånen inte kommer att behöva belastas och därmed bör den på sikt kunna omprövas. Garantin anses böra kvarstå till dess att SBAB kan visa upp en sådan bestående stabilitet i verksamheten att upplåningskostnaden inte nämnvärt påverkas negativt av att garantin avvecklas. Även SBAB:s kredit i Riksgäldskontoret bör avvecklas. Däremot bör den grundfondsförbindelse som staten ställt ut ligga kvar för att säkerställa bolagets kortsiktiga betalningsförmåga. SBAB bör därmed till följd av de föreslagna åtgärderna kunna kvarstå som en stark aktör på marknaden samtidigt som omstruktureringen genomförs och situationen stabiliseras. Det särskilda bolagets huvuduppgift blir att på ett ansvarsfullt sätt hantera de obeståndssituationer och eventuella kreditförluster som uppstår i lånestocken. Inriktningen på verksamheten skall enligt propositionen vara att på ett för staten som helhet förmånligt sätt sköta den fortsatta förvaltningen av dessa, av staten beslutade, bostadslån under resterande avtalstid.
Sammantaget bör enligt propositionen de ovan beskrivna åtgärderna genomföras på ett sådant sätt att det bolag som skall ansvara för de statliga bostadslånen med hög risknivå erhåller en kapitalbas som innebär att bolaget kan täcka förväntade förluster i lånestocken. Bolaget bör dock med tanke på svårigheterna att i förväg bedöma nivån på kreditförlusterna erhålla en statlig garanti som motsvarar den som SBAB i dag har för att garantera kapitalbasen, dvs. för att uppnå den lagstadgade kapitaltäckningsnivån på kapitalbasen om minst 8 %. För SBAB:s del bör åtgärderna innebära att bolaget ges en kapitalbas och risksituation som är jämförbar med konkurrenternas.
Det bör enligt propositionen vara regeringens ansvar att, utifrån de presenterade riktlinjerna och föreslagna bemyndigandena, genomföra transaktionerna på ett sådant sätt att de ovan beskrivna målsättningarna uppnås.
De insatser som föreslås av regeringen för de statliga bostadslånen och SBAB syftar bl.a. till att förstärka SBAB. Regeringen föreslår att belastningar på den statliga garanti som föreslagits i det föregående får belasta anslaget Åtgärder för att stärka det finansiella systement liksom kostnaderna för de konsultinsatser som använts för att ta fram underlaget för de föreslagna åtgärderna.
Bestämmelser om ikraftträdande m.m.
Lagen om rätt för Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB, att besluta i frågor om förvaltning av statligt reglerade lån för bostadsändamål m.m. föreslås kompletteras så att även det statligt ägda bolag som övertar de statligt finansierade bostadslånen m.m. ges rätt att besluta i frågor som innebär myndighetsutövning rörande de statligt reglerade bostadslånen. Vidare föreslås att sekretesslagen kompletteras så att principen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet tillämpas även för detta statligt ägda bolag.
Beträffande ikraftträdandet föreslås att de nya reglerna träder i kraft den 1 juli 1995. Intill dess avtal har träffats mellan låntagare och långivare gäller dock under andra halvåret 1995 äldre regler. Under detta halvår 1995 avses låntagare och långivare träffa avtal om ränta och räntebindningstid. Om avtal inte träffas under denna tid, föreslås långivaren ensidigt få fastställa villkoren. Under samma tid har låntagaren rätt att lösa lånet utan att utge ersättning enligt de nya bestämmelserna om ränteskillnadsersättning.
De föreslagna ikraftträdandebestämmelserna innebär att ändrade regler för ränteskillnadsersättning på M-lånen införs den 1 juli 1995 och för A-lånen ett halvt år senare samt att marknadsanpassad räntesättning för A-lånen då införs.
De av regeringen föreslagna åtgärderna har, enligt propositionen, stora statsfinansiella effekter. Åtgärderna anses böra genomföras så att statsbudgeteffekten blir så liten som möjligt. Den försäljningsintäkt som uppstår hos staten när de statligt finansierade lånen överlåts till det nya bolaget föreslås inte redovisas över statsbudgeten utan föras direkt mot statsskulden.
Den huvudsakliga statsfinansiella effekt som uppnås till följd av de föreslagna åtgärderna är enligt propositionen att statens upplåningsbehov beräknas minska med ca 20 miljarder kronor under de närmaste åren. Det bolag som staten överför lånen till antas successivt kunna finansiera sig på kapitalmarknaden och därmed återbetala de resurser som staten i dag finansierar via statsskulden.
Utskottet
Enhetliga regler för räntesättning och förtida återbetalning av statliga bostadslån m.m.
Ovan har redovisats de regler för räntesättning som gäller för de statliga bostadslån som finansierats över statsbudgeten (A-lånen) och för de lån som finansierats via Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB, (M-lånen). I propositionen föreslås riksdagen anta ett förslag till lag om ändring i lagen (1989:567) om ändrade betalningsvillkor för vissa statliga bostadslån m.m. Lagändringen syftar till att för A-lånen, för vilka räntesättningen i dag är kopplad till statens bostadslåneränta, införa villkor i fråga om ränta och bindningstid som är jämförbara med villkoren för bostadslån som är finansierade av SBAB. Annorlunda uttryckt innebär förslaget att A-lånen skall omfattas av de principer för räntesättning m.m. som i dag gäller för M-lånen.
I propositionen föreslås också att den s.k. jämförelseräntan vid förtida inlösen beträffande lån för i huvudsak enskilt bruk beräknas med utgångspunkt i 24 § konsumentkreditlagen. För övriga lån föreslås utgångspunkten för jämförelseräntan vara långivarens återplaceringsränta.
I mycket stark sammanfattning innebär regeringens förslag om räntesättning och ränteskillnadsersättning vid förtida inlösen av lån att räntan för A-lånen skall bestämmas i avtal mellan låntagaren och långivaren utifrån långivarens upplåningskostnad samt att det skall bli möjligt att ta ut ränteskillnadsersättning där sådana möjligheter saknas i dag, dvs. för A-lånen.
Som framgått ovan innebär ett antagande av den ovannämnda lagändringen att föreskrifter i lag ersätter civilrättslig avtalsbestämmelse. Som Lagrådet anför i sitt yttrande den 11 april 1995 över den lagrådsremiss som ingått i förberedelsearbetet med den nu aktuella propositionen är förhållandet mellan långivare och låntagare i vad avser fastställande av ränta och ränteskillnadsersättning del av ett civilrättsligt avtal dem emellan. Därmed berör ärendet sådana lagbestämmelser som avses i 8 kap. 2 § regeringsformen. Som Lagrådet vidare anför gäller som princip att ny lagstiftning inte får rubba redan uppkomna avtalsförhållanden. Lagrådet erinrar om att avsteg från denna princip i vissa fall ansetts kunna ske och hänvisar till de yttranden som Lagrådet avgivit med anledning av propositionerna 1988/89:89 och 1990/91:193.
Dessa yttranden har sammanfattningsvis redovisats ovan. I nu förevarande ärende konstaterar Lagrådet att det enligt flertalet av de bostadslåneförfattningar som nu är aktuella saknas föreskrift om att låntagaren är berättigad att lösa lånet i förtid. Lagrådet konstaterar också att regeringsförslaget innebär att låntagaren -- om han så önskar -- genom en övergångsbestämmelse ges möjlighet att lösa det statliga lånet före den 1 januari 1996 utan att erlägga ränteskillnadsersättning.
Med hänsyn bl.a. till vad nu redovisats och med beaktande av det samhälleliga intresset av enhetliga regler för de statliga bostadslånen anser Lagrådet att hinder inte bör möta att göra avsteg från principen att ny lagstiftning inte får rubba innehållet i redan uppkomna avtalsförhållanden.
I motion Bo10 (m) i motsvarande del föreslås riksdagen hos regeringen begära ett reviderat förslag i vilket beaktas vad i motionen anförts om en garanti för att inga låntagare negativt drabbas av de i propositionen föreslagna principerna för ränteersättning av statliga bostadslån m.m. Motionärerna ställer sig inte avvisande till förslaget som sådant men anser sig inte kunna tillstyrka ett lagförslag som innebär upphävande av civilrättsligt bindande avtal om inte förslaget sänds ut på remiss så att en djupare konsekvensanalys kan göras. Ett nytt förslag bör alltså innehålla regler som garanterar varje låntagare skydd mot de negativa konsekvenser som kan uppstå.
Utskottet kan i och för sig dela motionärernas uppfattning att det skulle ha varit av värde om propositionen byggt på ett förslag som hade remissbehandlats. Vid bedömning av det lämpliga i att tillmötesgå en sådan propå måste ställning bl.a. tas -- förutom till de berörda låntagarna -- också till det samhälleliga intresset av att en omläggning av den statliga bostadsfinansieringen kan ske utan alltför lång tidsutdräkt. Det låter sig -- i det enskilda fallet -- svårligen bedömas om ett senare ikraftträdande skulle vara till fördel för låntagaren. En uppfattning därvidlag måste bygga på antaganden bl.a. om den framtida utveckling av kostnaderna för statens och bostadsinstitutens upplåning. Hur dessa utvecklas i ett längre perspektiv torde inte kunna avgöras med sådan grad av säkerhet att ett dröjsmål med ett beslut i frågan ovillkorligen skulle vara till fördel för låntagarna. Utskottet delar emellertid vad i propositionen (s. 23) anförts om att det inte kan uteslutas att de av regeringen föreslagna förändringarna i fråga om principer för räntesättning m.m. kan innebära en nackdel för låntagaren. Detta förhållande måste alltså vägas mot det nu redovisade om att även ett dröjsmål med beslut i frågan kan innebära nackdel för honom. Till denna omständighet bör läggas att starka organisatoriska och finansiella skäl talar för en omläggning av den statliga bostadsfinansieringen. Även för SBAB är det av stor vikt med ett snabbt beslut i ärendet. Som framgår av propositionen (s. 24) uppskattar SBAB sina hittillsvarande förluster på grund av de nuvarande reglerna om ränteskillnadsersättning till drygt 200 miljoner kronor.
Vid en vägning mellan behovet av ytterligare beredning av ärendet och av ett riksdagsbeslut våren 1995 har utskottet kommit till uppfattningen att ett uppskov med beslutet -- på de grunder som redovisats ovan -- skulle innebära sådana nackdelar att utskottet inte vill förorda detta alternativ.
Utskottet vill emellertid tillägga följande. Som framgått ovan är avsikten att låntagaren fram till den 1 januari 1996 skall ha möjlighet att för de nuvarande A-lånen bestämma bindningstid m.m. med långivaren. Önskar låntagaren lösa in det statligt finansierade lånet före den 1 januari 1996 bör detta enligt propositionen ske utan att ränteskillnadsersättning behöver erläggas. Utskottet vill i sammanhanget erinra om vad i propositionen (s. 32) anförs i specialmotiveringen till 4 § till lagförslaget om ändring i lagen (1989:567) om ändrade betalningsvillkor för vissa statliga bostadslån m.m. Där anförs bl.a. att för det fall långivaren av någon anledning inte når låntagaren för att bestämma räntebindningstid m.m. har långivaren rätt att ensidigt fastställa avtalsvillkoren. Utskottet har erfarit att SBAB därvid avser tillämpa ett flexibelt förfarande bl.a. för att i rimlig grad så långt möjligt undvika sådana för låntagaren negativa konsekvenser som motionärerna befarar. Utskottet har för övrigt inte skäl att anta annat än att SBAB och övriga långivare -- utifrån ett kreditpolitiskt synsätt -- i samband med övergången till den nya ordningen agerar så att de negativa konsekvenserna för låntagarna i möjligaste mån kan minimeras.
Med det anförda tillstyrker utskottet förslaget i propositionen om enhetlig räntesättning av statliga bostadslån m.m. och avstyrker motion Bo10 (m) i motsvarande del i den mån den inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet nu anfört. Vad nu förordats innebär att utskottet föreslår riksdagen att anta regeringens förslag till ändring i lagen (1989:567) om ändrade betalningsvillkor för vissa statliga bostadslån m.m. Lagförslaget har som bilaga fogats till detta betänkande.
Enhetlig finansiering av statliga bostadslån m.m.
Regeringens förslag om den enhetliga finansieringen av statliga bostadslån m.m. redovisas i propositionen (s. 26--28) samt ovan i detta betänkande (s. 7--9). Utskottet hänvisar till vad där redovisats. Regeringsförslaget innebär sammanfattningsvis följande.
Omläggningen av finansieringen av A-lånen föreslås genomföras genom att lånen förvärvas av ett särskilt statligt ägt bolag och finansieras på kapitalmarknaden. Förvärvet föreslås ske genom en kvittning av lån mot aktier i bolaget samt att bolaget övergångsvis finansieras via lån i Riksgäldskontoret. Bolaget bör enligt propositionen finansiera sin verksamhet på kapitalmarknaden så snart det är möjligt att göra detta på goda villkor.
Omstruktureringen föreslås genomföras i två steg. I ett första steg övertar det särskilda bolaget bostadslån från staten. Därefter byter detta bolag de lån som bedöms ha en låg risknivå vad gäller kreditförluster mot de lån som bedöms ha en hög risk för kreditförluster som SBAB i dag finansierar och som är beviljade inom ramen för det statliga regelsystemet.
Omfattningen av den beskrivna transaktionen är enligt propositionen i dagsläget svår att avgöra. Målsättningen bör vara att ge SBAB en mer normal riskprofil på sin låneportfölj så att bolaget ges en situation jämförbar med konkurrenternas.
Det särskilda bolagets huvuduppgift anges bli att på ett ansvarsfullt sätt hantera de obeståndssituationer och eventuella kreditförluster som uppstår i lånestocken. Inriktningen på verksamheten skall vara att på ett för staten som helhet förmånligt sätt sköta den fortsatta förvaltningen av statligt beslutade bostadslån under resterande avtalstid.
De ovan beskrivna åtgärderna föreslås genomföras så att det bolag som skall ansvara för de statliga bostadslånen med hög risknivå erhåller en kapitalbas som innebär att bolaget kan täcka förväntade förluster i lånestocken. Bolaget föreslås erhålla en statlig garanti som motsvarar den som SBAB i dag har för att garantera kapitalbasen. För SBAB:s del innebär åtgärderna att bolaget ges en kapitalbas och risksituation som är jämförbar med konkurrenternas.
Riksdagen föreslås
bemyndiga regeringen att utifrån i propositionen angivna riktlinjer överlåta A-lånen till det särskilda bolaget, bemyndiga regeringen att besluta om lån och statlig garanti till bolaget för att garantera finansiering och kapitalbas, godkänna riktlinjerna för omstruktureringen av SBAB, medge att det under sjunde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget Åtgärder för att stärka det finansiella systemet får belastas med dels eventuella infrianden av det utställda garantiåtagandet för det särskilda bolaget, dels de statliga utgifter som är hänförliga till rekonstruktionen av SBAB m.m.
Vad nu redovisats har inte mött invändningar i motioner på annat sätt än att regeringsförslaget även i denna del får anses omfattas av förslaget i motion Bo10 (m) i motsvarande del om ytterligare beredning. Motionärerna tar även upp frågan om förhållandet mellan det särskilda bolaget och SBAB. De understryker att det särskilda bolaget skall vara helt fristående från SBAB.
Vad beträffar den senare frågan anförs i propositionen (s. 21) att SBAB även fortsättningsvis bör hantera administrationen av samtliga lån, detta för att behålla en hög kostnadseffektivitet i hanteringen.
Enligt vad utskottet erfarit kommer det särskilda bolaget att initialt köpa vissa tjänster av SBAB, t.ex. lånereskontra, valv o.d. SBAB har förklarat sig på längre sikt inte ha något intresse av att sälja sådana tjänster. Utskottet utgår från att den av motionärerna önskvärda åtskillnaden mellan det särskilda bolaget och SBAB kommer att förverkligas efter en övergångstid.
Med det anförda tillstyrker utskottet även vad i propositionen föreslagits om enhetlig finansiering av statliga bostadslån m.m. Motion Bo10 (m) avstyrks i motsvarande del.
Rätt att fatta beslut i vissa lånefrågor
Lagen om rätt för Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB, att besluta i frågor om förvaltning av statligt reglerade lån för bostadsändamål m.m. föreslås i propositionen kompletteras så att även det statligt ägda bolag som övertar de statligt finansierade bostadslånen m.m. ges rätt att besluta i frågor som innebär myndighetsutövning rörande de statligt reglerade bostadslånen. Vidare föreslås att sekretesslagen kompletteras så att principen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet tillämpas även för detta statligt ägda bolag.
Med hänvisning till utskottets ställningstagande ovan föreslår utskottet att riksdagen antar även dessa förslag. De har som bilaga fogats till betänkandet. Motion Bo10 (m) avstyrks i vad den inte behandlats ovan.
Ägarförhållandena i SBAB
I den under allmänna motionstiden väckta partimotionen N298 (m) yrkande 5 föreslås riksdagen besluta bemyndiga regeringen att sälja SBAB:s konkurrensutsatta verksamhet. Tidpunkten måste enligt motionärerna bero på marknadsutvecklingen.
Utskottet behandlade år 1994 i betänkande 1993/94:BoU20 en proposition om ombildning av SBAB. I s-reservationen till betänkandet behandlades frågan om de framtida ägarförhållandena avseende K-SBAB. Reservanterna anförde att någon förändring av ägarförhållandena i SBAB inte var aktuell. Vänsterpartiets företrädare i utskottet anslöt sig till reservationen.
Utskottet delar uppfattningen i s-reservationen. Redan på denna grund avstyrker utskottet partimotion N298 (m) yrkande 5. Dessutom vill utskottet erinra om sitt enhälliga ställningstagande nyligen i yttrande 1994/95:BoU2y. Där anförde utskottet att om regeringen övervägde en förändring av ägarförhållandena i SBAB får den återkomma till riksdagen i ärendet.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande enhetlig räntesättning och finansiering av statliga bostadslån m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:219 och med avslag på motion 1994/95:Bo10
a) antar de i propositionen intagna och som bilaga till detta betänkande fogade förslagen till
I. lag om ändring i lagen (1989:567) om ändrade betalningsvillkor för vissa statliga bostadslån m.m.,
II. lag om ändring i lagen (1993:336) om rätt för Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB, att besluta i frågor om förvaltning av statligt reglerade lån för bostadsändamål, m.m.,
III. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
b) bemyndigar regeringen att utifrån angivna riktlinjer överlåta samtliga statligt finansierade bostadslån till ett särskilt statligt ägt bolag,
c) bemyndigar regeringen att besluta om lån och statlig garanti till det särskilda bolaget för att garantera finansiering och kapitalbas,
d) godkänner riktlinjerna för en omstrukturering av Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB,
e) medger att sjunde huvudtitelns förslagsanslag Åtgärder för att stärka det finansiella systemet belastas med dels eventuella infrianden av det utställda garantiåtagandet för det särskilda kreditmarknadsbolaget, dels de statliga utgifter som är hänförliga till rekonstruktionen av SBAB m.m., res. 1 (m)
2. beträffande ägarförhållandena i SBAB att riksdagen avslår motion 1994/95:N298 yrkande 5. res. 2 (m)
tockholm den 18 maj 1995
På bostadsutskottets vägnar
Knut Billing
I beslutet har deltagit: Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Rune Evensson (s), Britta Sundin (s), Marianne Carlström (s), Sten Andersson (m), Lars Stjernkvist (s), Ingrid Skeppstedt (c), Lena Larsson (s), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp), Lilian Virgin (s), Owe Hellberg (v), Inga Berggren (m), Anders Ygeman (s), Ulla-Britt Hagström (kds) och Bodil Francke Ohlsson (mp).
Reservationer
Knut Billing, Sten Andersson, Stig Grauers och Inga Berggren (alla m) har avgivit följande reservationer.
1. Enhetlig räntesättning och finansiering av statliga bostadslån m.m. (mom. 1)
Reservanterna anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med "Utskottet kan" och på s. 12 slutar med "detta betänkande" bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion Bo10 (m) är förslaget i propositionen en bekräftelse på de problem som uppstått när staten genom politiska åtgärder, subventioner och regleringar ingriper i ekonomins funktionssätt. Att problemen när det gäller den statliga bostadslångivningen blivit i det närmaste akuta beror inte minst på de bostadslån som beslutats under perioden 1985--1991. Att det är långivningen från dessa år som gör det nödvändigt att rekonstruera SBAB och skapa enhetliga regler för räntesättning och finansiering av de statliga bostadslånen framgår klart av propositionen (s. 26--27). Där anges att lån beviljade under denna period i huvudsak är topplån beviljade inom ramen för en kreditprövning som utgick ifrån en förväntad framtida värdeökning på den belånade fastigheten. Den förra regeringen vidtog flera åtgärder i avsikt att komma till rätta med problemen, den viktigaste är naturligtvis att avskaffa den statliga bostadslångivningen och att skapa ett garantisystem för vissa delar av kreditgivningen för bostäder.
Här skall inte ytterligare utvecklas det nödvändiga i att omstrukturera de statliga bostadslånen. Som anförs i motion Bo10 (m) får denna åtgärd anses nödvändig. Bl.a. innebär ett genomförande av förslaget att det blir möjligt att privatisera SBAB. Utskottet återkommer nedan till denna fråga.
Anledningen till att förslaget i propositionen likväl nu måste avvisas är den bristfälliga och undermåliga beredningen av förslaget i regeringens kansli.
Som framgår av propositionen och ovan i betänkandet innebär regeringsförslaget bl.a. att civilrättsliga avtal avser ersättas med bestämmelser i lag. Detta måste bedömas vara ett utomordentligt ingrepp. Som anförs i Lagrådets yttrande berör bestämmelserna 8 kap. 2 § regeringsformen. På detta område gäller som princip att ny lagstiftning inte får rubba uppkomna avtalsförhållanden. Avsteg från denna princip har dock gjorts tidigare. Lagrådet hänvisar bl.a. till prop. 1988/89:90 och erinrar om att detta regeringsförslag avsåg ändringar av samma slag som det nu förevarande.
Lagrådet anför vidare att den nu aktuella lagrådsremissen är utformad så att det inte är möjligt för en läsare att skaffa sig en säker uppfattning om i vilken utsträckning och på vilket sätt förslaget innebär en ändring av vad som nu gäller. Lagrådet anser att detta har samband med att förslaget inte föregåtts av någon remissbehandling.
Utskottet vill erinra om följande faktiska förhållanden med anledning av Lagrådets hänvisning till prop. 1988/89:90. Detta förslag avsåg en ändring av betalningsvillkoren för vissa bostadslån. Ändringen innebär att lånen skulle återbetalas efter en fast amorteringsplan.
Förslaget behandlades i utskottets betänkande 1988/89:BoU10. Då liksom i nu förevarande ärende kritiserade Lagrådet bristen på remissbehandling. Utskottet beslöt emellertid att skicka ut förslaget på remiss. Efter att ha övervägt förslaget i propositionen och vad som framkommit i remissomgången anförde utskottet följande:
Mot bakgrund av den restriktivitet som enligt utskottets mening bör iakttas när ändringar, på det nu förordade sättet, vidtas i ett rådande avtalsförhållande bör dock ett skydd införas för den enskilde låntagaren mot försämringar av avtalsvillkoren. Enligt utskottets mening bör sålunda de låntagare som berörs av de förändrade amorteringsvillkoren ges en möjlighet att få de aktuella lånen ersatta med lån med amorteringsvillkor som i princip inte är sämre än dem som med nuvarande förutsättningar gäller för dessa lån. I likhet med vad som föreslås gälla vid inlösen av anslagsfinansierade lån vid fastighetsöverlåtelser m.m. bör därför i den nu beskrivna situationen ersättningslån med sådana amorteringsvillkor erbjudas av länsbostadsnämnden. Även dessa lån bör SBAB ha skyldighet att finansiera.
Vad utskottet anfört om skyldighet för SBAB att ansvara för att ersättningslån i den nu beskrivna situationen beviljades gav riksdagen som sin mening regeringen till känna.
Enligt utskottets uppfattning bör även det nu aktuella förslaget remissbehandlas. Regeringen bör ges ansvaret att ombesörja att så sker. Därefter bör riksdagen senare i år föreläggas ett nytt förslag i frågan som utgår från vad i motion Bo10 (m) anförts om att om avsteg skall övervägas beträffande civilrättsligt gällande avtal -- sådana överväganden skall göras på grundval av ett väl genomarbetat beslutsunderlag. I princip bör varje låntagare ges ett skydd mot de försämringar för honom som kan bli följden av en ändrad ordning för bestämning av ränta, räntebindning och ränteersättning. Även överväganden om enhetlig finansiering av de statliga bostadslånen bör behandlas i det nya förslaget. Också i denna del bör utgångspunkten vara vad i motionen förordats.
Vad nu anförts om nytt förslag och om innebörden av det bör riksdagen med anledning av motionen som sin mening ge regeringen till känna. Propositionen bör alltså avslås av riksdagen. Vad nu föreslagits motsvaras i propositionen av hemställan under momenten 1 och 4--7.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med "Vad beträffar" och slutar med "motsvarande del" bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan anslutit sig till vad i motion Bo10 (m) förordats om ett nytt förslag om enhetlig finansiering av statliga bostadslån. Som anförs i motionen bör ett eventuellt nytt statligt bolag för obeståndshanteringen ges en från SBAB helt fristående ställning.
dels att den del av utskottet yttrande som på s. 13 börjar med "Med hänvisning" och slutar med "behandlats ovan" bort ha följande lydelse:
Med hänvisning till utskottets ställningstagande ovan finns inte skäl för riksdagen att nu anta regeringens förslag om lag om ändring i lagen om rätt för SBAB att besluta i vissa lånefrågor. Inte heller bör ändringsförslaget avseende sekretesslagen antas. Vad nu förordats omfattar hemställan under momenten 2 och 3 i propositionen.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 1. beträffande enhetlig räntesättning och finansiering av statliga bostadslån m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Bo10
a) avslår proposition 1994/95:219, b) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om nytt förslag om enhetlig räntesättning och finansiering av statliga bostadslån m.m.,
2. Ägarförhållandena i SBAB (mom. 2)
Reservanterna anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med "Utskottet delar" och slutar med "i ärendet" bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan uttalat sig för att ett nytt och mera genomarbetat förslag bör utarbetas om enhetlig räntesättning och finansiering av statliga bostadslån. Ett genomförande av ett sådant förslag innebär att det blir möjligt att marknadsanpassa SBAB. Det får anses både naturligt och i hög grad motiverat att staten fullt ut avvecklar sitt ägande i företaget. Riksdagen bör genom ett tillkännagivande till regeringen ge uttryck för sin uppfattning om att SBAB bör privatiseras när den ovan i detta betänkande förordade omstruktureringen genomförts. Vad nu anförts om ägarförhållandena i SBAB är en anslutning till Moderata samlingspartiets partimotion N298 yrkande 5.
dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
2. beträffande ägarförhållandena i SBAB att riksdagen med anledning av motion 1994/95:N298 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Regeringens av utskottet tillstyrkta
1 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:567) om ändrade betalningsvillkor för statliga bostadslån m.m.
Bilaga
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:336) om rätt för Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB att besluta i frågor om förvaltning av statligt reglerade lån för bostadsändamål, m.m.
3 Förslag till ändring i sekretesslagen (1980:100)