Elöverkänslighet
Betänkande 1993/94:BoU17
Bostadsutskottets betänkande
1993/94:BOU17
Elöverkänslighet
Innehåll
1993/94 BoU17
Sammanfattning
I betänkandet behandlas ett antal under allmänna motionstiden 1994 väckta motioner som tar upp olika frågor om elöverkänslighet m.m.
Med anledning av motionerna gör utskottet ett tillkännagivande som innebär att en bred översyn skall göras med syfte att komma till rätta med problemen med elöverkänslighet m.m.
Motionerna
I betänkandet behandlas de under allmänna motionstiden 1994 väckta motionerna
1993/94:Bo206 av Sigge Godin och Siw Persson (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten till bostadsanpassningsbidrag för dem som lider av elallergi, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en bredare information om Arbetarskyddsstyrelsens råd och anvisningar vid elallergi, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kravet på gemensam sanering av såväl arbetsplats som bostad för elallergiker.
1993/94:Bo220 av Marianne Andersson m.fl. (c, m, fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätt till bostadsanpassningsbidrag för elöverkänsliga, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vid alla elinstallationer tillämpa de kunskaper och metoder som kan förebygga och avhjälpa elöverkänslighet, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning av elektriker.
1993/94:Bo222 av Lennart Fridén och Ola Karlsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett program för att motverka och råda bot på de problem som drabbar elallergikerna.
1993/94:Bo223 av Rune Thorén och Tage Påhlsson (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätt till bostadsanpassningsbidrag för elöverkänsliga, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vid elinstallationer söka förebygga och avhjälpa elöverkänslighet.
1993/94:Bo224 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att elöverkänsliga skall ha rätt till bostadsanpassningsbidrag, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regler för kommunalt stöd till bostadsanpassning vid elöverkänslighet, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om elöverkänsligas rätt till bidrag även till annan utrustning som krävs för att minska den sociala isoleringen, 4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till fördjupad forskning kring elöverkänslighet i nära samarbete med drabbade personer.
1993/94:Bo226 av Karl Hagström (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om elöverkänslighet, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ökade forskningsinsatser och möjligheter till bostadsanpassningsbidrag till elöverkänsliga personer.
1993/94:Bo233 av Berit Löfstedt m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätt till bostadsanpassningsbidrag för elallergiker.
1993/94:Bo238 av Gunnar Thollander och Monica Widnemark (s) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om medel till ett forskningsprogram som skall studera sambanden mellan arbete vid bildskärm och de olika typer av besvär som kan förekomma vid sådant arbete, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en utredning tillsätts med uppdrag att studera konsekvenserna av de ändringar i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring som trädde i kraft den 1 januari 1993.
1993/94:Bo241 av Lena Klevenås och Torgny Larsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätt till bostadsanpassningsbidrag för elöverkänsliga personer.
1993/94:Bo245 av Alwa Wennerlund m.fl. (kds, fp, c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att medel, genom omfördelning, ställs till förfogande så att intensiv forskning kan påbörjas inom området elöverkänslighet/bildskärmssjuka samt att hitta behandlingsmetoder för dem som redan är drabbade. Utskottsutfrågning m.m.
Som en del i beredningen av detta ärende har bostadsutskottet den 27 januari 1994 anordnat en intern utfrågning om förekomsten av och hälsoproblemen kring elektromagnetiska fält m.m. Inför utskottet har också företrädare för Föreningen för el- och bildskärmsskadade lämnat sin syn på problemen med elöverkänslighet m.m.
I ärendet har en skrivelse inkommit från Föreningen för el- och bildskärmsskadade.
Bakgrund m.m.
Elektromagnetiska fält
Uppkomsten av elektromagnetiska fält kan mycket förenklat beskrivas på följande sätt.
Elektromagnetisk strålning är överföring av energi som sker i form av vågrörelser (svängningar) i luften, rymden och genom olika material. En vågrörelse kännetecknas av sin längd och sin frekvens (hur många svängningar som sker per sekund). Den elektromagnetiska strålningen är olika beroende på vilken källa som alstrar strålningen. Den varierar från vågrörelser med mycket hög frekvens och små våglängder till långa vågrörelser med låg frekvens.
När våglängderna blir längre och frekvensen lägre talar man inte längre om strålning utan i stället om fält. Fälten delas upp i de två beståndsdelarna elektriska fält och magnetiska fält. Samlingsbegreppet är elektromagnetiska fält.
Elektriska fält alstras av spänningssatta föremål, t.ex. ledarna i en kraftledning. Direkt under en högspänningsledning kan dessa fält ha en betydande styrka. I normala hus skärmar ytterväggarna av så att man i stort sett inte får något elektriskt fält inomhus av yttre ledningar. Däremot finns det vanligtvis elektriska fält kring de elinstallationer som finns inomhus, t.ex. elledningar.
Magnetiska fält alstras av strömmar. När en ström går genom en ledning bildas det ett magnetiskt fält kring ledaren. Källor till magnetiska fält i byggnader är ledningar utanför huset, s.k. vagabonderande strömmar och elektriska apparater av olika slag. De magnetiska fälten är svåra att skärma av.
De elektriska och magnetiska fälten är starkast nära sina källor. De avtar, ofta på ett lagbundet sätt, med avståndet till källan.
Tidigare riksdagsbehandling m.m.
Frågor med anknytning till problemen med elektromagnetiska fält har behandlats av riksdagen vid flera tillfällen under senare tid.
Bostadsutskottet behandlade under föregående riksmöte (bet. 1992/93:BoU18 s. 13) ett motionsförslag om behovet av att på ett bättre sätt ta hänsyn till människor som är elöverkänsliga genom att bl.a. bygga bostäder utan onödiga elfältsrisker liksom elsanerade arbetsrum på större arbetsplatser. Efter en redogörelse för kända förhållanden m.m. anförde utskottet.
I ett samhälle där vi i snart sagt alla sammanhang är omgivna av apparater och annan teknisk utrustning som drivs med el kan det vara svårt för dem som drabbas av elöverkänslighet att leva och verka i den vanliga miljön. Det gäller inte bara i våra byggnader utan också utomhus där t.ex. kraftledningar är vanligt förekommande. Även om de bakomliggande orsakssambanden inte är kartlagda finns det enligt utskottets mening anledning att på olika sätt uppmärksamma de förhållanden som kan antas bidra till problemen och i möjligaste mån åtgärda dessa. Strävan bör enligt utskottets mening givetvis vara att vår miljö ges en sådan utformning att den kan användas av alla. Många av de åtgärder som kan vidtas är också relativt enkla och därmed inte heller kostsamma. Exempel på sådana åtgärder är att man avlägsnar eldrivna apparater m.m. som inte oundgängligen behövs och att man vid nyanskaffning väljer t.ex. lågstrålande bildskärmar. Det kan också vara fråga om att redan vid planeringen av bostads- och arbetsområden ta hänsyn till förekomsten av kraftledningar och deras magnetiska fält m.m.
Motionsyrkandet avstyrktes av utskottet med hänvisning bl.a. till pågående forskning m.m. om problemen kring elöverkänslighet.
Våren 1993 hade dessutom bostadsutskottet och riksdagen att ta ställning till motionsförslag om att bostadsanpassningsbidrag skall kunna utgå vid elöverkänslighet. Utskottet (bet. 1992/93:21 s. 21) anförde härvid bl.a. följande.
Frågan som nu är aktuell, dvs. förutsättningarna för bostadsanpassningsbidrag vid elöverkänslighet eller s.k. elallergi, är givetvis också den beroende av att kunskap finns om orsakssammanhang och effektiva åtgärder för att avhjälpa uppkomna problem. Utskottet vill i detta sammanhang understryka det ansvar som berörda myndigheter har för att problem med elöverkänslighet kan hanteras på ett godtagbart sätt även i den rådande situationen med brister i kunskapsunderlaget. Förutom de insatser som görs av de ovan nämnda myndigheterna har framför allt Socialstyrelsen ett ansvar för att information kan ges till dem som upplever problem med elöverkänslighet samt till bl.a. läkare och myndigheter som kommer i kontakt med dessa personer. Det får givetvis inte vara så som hävdas i de aktuella motionerna att de problem som de elöverkänsliga upplever inte tas på allvar av samhällets instanser. Att delade meningar fortfarande tycks råda om de faktiska orsakssammanhangen får inte hindra att man i varje enskilt fall försöker lösa problemen utifrån de besvär som de drabbade upplever.
Vad gäller frågan om bostadsanpassningsbidrag skall utgå för elsanering av de drabbades bostäder bör först framhållas att kommunerna inte är förhindrade att utge bidrag för elsanering när behov av sådan anses föreligga. Däremot har ett antal fall där kommunerna avslagit bidragsansökan för sådana ändamål blivit föremål för överklaganden och prövats i länsbostadsnämnd, Boverket och regeringen. Regeringen har i dessa fall som sista instans avslagit överklagandena. Denna prövning har skett enligt de regler som gällde före den 1 januari 1993. Ärenden som gäller beslut om bostadsanpassningsbidrag som fattas av kommun efter detta datum får överklagas i länsrätten som första och regeringsrätten som sista instans.
Utskottet anser sig för närvarande inte ha tillräckligt underlag för att generellt ta ställning till hur bostadsanpassningsbidragsärenden bör hanteras när det är frågan om problem orsakade av elöverkänslighet. Den successivt ökade kunskap om orsakerna till problemen och möjliga lösningar som bl.a. den pågående forskningen förhoppningsvis kan ge svar på bör dock kunna leda till att klarare regler på området kan skapas.
Utskottet avstyrkte motionerna med hänvisning till det anförda.
Frågan om forskning kring problemen med elöverkänslighet behandlades hösten 1993 av arbetsmarknadsutskottet. I betänkandet 1993/94:AU2 avstyrkte utskottet ett motionsyrkande med krav på ytterligare forskningsinsatser med hänvisning till att frågan redan aktualiserats i regeringskansliet. Riksdagen följde utskottet.
Hösten 1993 behandlade dessutom näringsutskottet frågan om hälsorisker vid kraftledningar. I betänkandet 1993/94:NU1 avstyrktes de behandlade motionerna med hänvisning till att frågan redan är föremål för utredning och beredning. Även i detta fall följde riksdagen utskottet.
Pågående forsknings- och utredningsarbete m.m.
Forskning kring olika frågor som avser sambandet mellan elektromagnetiska fält och hälsa har genomförts i många sammanhang under senare år. Sambanden anses dock fortfarande oklara. Socialstyrelsen har därför tillsatt en arbetsgrupp som skall utvärdera dagens befintliga kunskap om bl.a. elöverkänslighet. Gruppen skall belysa om det finns vetenskapligt underlag för misstanken om samband mellan exponering för lågfrekventa fält och ohälsa samt om det är möjligt att belysa riskens storlek. Den första etappen av gruppens arbete beräknas vara klar i slutet av år 1994. Till arbetsgruppen har knutits en referensgrupp med företrädare för Boverket, Elsäkerhetsverket, Arbetarskyddsstyrelsen, Strålskyddsinstitutet samt kommunerna.
Även i övrigt pågår på myndighetsnivå ett flertal särskilda projekt och andra insatser som avser elektromagnetiska fält och elöverkänslighet. Nedan lämnas en kortfattad redogörelse för några av dessa projekt.
Boverket och Arbetarskyddsstyrelsen har startat projektet Negativa HälsoEffekter i samband med Elektriska och Magnetiska fält (HEEM-projektet). Projektet har kortfattat till mål att
ge kunskap om bakomliggande mekanismer, finna kostnadseffektiva åtgärder mot elöverkänslighet samt ge underlag till myndigheternas ställningstaganden.
För att öka den praktiska kunskapen på området är dessutom avsikten att inom projektets ram uppföra ett enfamiljshus helt utan elektriska fält.
Elsäkerhetsverket har regeringens uppdrag att redovisa arbetet rörande eventuella hälsorisker av kraftfrekventa elektriska och magnetiska fält. Verket har i november 1993 avgivit rapporten Magnetfält och cancer. I rapporten -- som är en delrapport -- lämnas en kortfattad redovisning av forskningsläget samt av Elsäkerhetsverkets arbete inom området. Det fortsatta utredningsarbetet avser hälsoeffekterna samt de tekniska och ekonomiska konsekvenserna av en eventuell reglering av magnetfälten från kraftledningar och transformatorstationer.
Forskning kring elektromagnetiska fält och kring elöverkänslighet m.m. pågår inom en rad högskolor och andra forskningsinstitutioner.
Bostadsanpassningsbidrag
Bidrag till anpassning av bostäder för att ge personer med funktionshinder möjlighet till ett självständigt liv i eget boende utgår enligt bestämmelserna i lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag. Det är kommunerna som svarar för att bidrag lämnas enligt lagen.
Enligt 6 § lämnas bostadsanpassningsbidrag för åtgärder för anpassning av en bostads fasta funktioner om åtgärderna är nödvändiga för att bostaden skall vara ändamålsenlig som bostad för den funktionshindrade. Enligt förarbetena (prop. 1992/93:58 s. 18) måste det finnas en klar koppling mellan funktionshindret och anpassningsåtgärderna. Det innebär att kopplingen skall vara så stark att åtgärderna kan bedömas som nödvändiga med hänsyn till funktionshindret.
I den handbok som Boverket tagit fram till ledning för kommunernas handläggning av bostadsanpassningsbidragen anges att bidrag inte lämnas för s.k. elsanering. Boverkets information i detta avseende grundar sig i första hand på den rättspraxis som utvecklats enligt den tidigare gällande förordningen om statskommunala bostadsanpassningsbidrag. Denna praxis är i sin tur baserad på ett ställningstagande från Socialstyrelsen som innebär att det saknas vetenskaplig grund för samband mellan elöverkänslighet och installationsteknik. Sedan den tidigare förordningen den 1 januari 1993 ersatts av lagen om bostadsanpassningsbidrag har flera länsrätter och i några fall kammarrätten prövat ett antal ärenden där enskilda besvärat sig över att de inte erhållit bostadsanpassningsbidrag för s.k. elsanering. I samtliga fall har besvären avvisats.
Utskottet
Under årets allmänna motionstid har väckts flera motioner som ur olika aspekter tar upp problemen kring s.k. elöverkänslighet. I motionerna förs bl.a. fram förslag som avser rätten till bostadsanpassningsbidrag vid elöverkänslighet samt forskningen kring elöverkänslighet.
Förslag om att bostadsanpassningsbidrag skall utgå vid elöverkänslighet förs fram i motionerna Bo206 (fp) yrkande 1, Bo220 (c, m, fp) yrkande 1, Bo223 (c) yrkande 1, Bo224 (v) yrkandena 1 och 2, Bo226 (s) yrkande 2, detta yrkande såvitt nu är i fråga, Bo233 (s) samt Bo241 (s). Gemensamt för motionerna är att de framhåller de svårigheter de elöverkänsliga drabbas av och behovet av anpassningsåtgärder för att i möjligaste mån komma till rätta med problemen. I flera motioner anförs att det i dag inte finns någon enhetlighet i behandlingen av personer som är elöverkänsliga när det gäller möjligheten att få bostadsanpassningsbidrag. I vissa kommuner medges bidrag, medan andra kommuner säger nej. I några av motionerna krävs också att Boverket skall gå ut och rekommendera kommunerna att bevilja bostadsanpassningsbidrag till elöverkänsliga.
Förslag som avser forskning kring elöverkänslighet m.m. förs fram i fem motionsyrkanden. Även i dessa fall grundas förslagen på de svårigheter som de elöverkänsliga drabbas av i hemmet och på arbetet liksom i andra miljöer till följd av förekomsten av elektriska apparater, elinstallationer m.m. I flera av motionerna framhålls också vikten av att genom ytterligare forskning få kunskap om de mekanismer m.m. som kan leda till elöverkänslighet.
Enligt motion Bo224 (v) yrkande 4 bör en fördjupad forskning kring elöverkänslighet komma till stånd. Förslaget i motion Bo238 (s) yrkande 1 innebär att ett forskningsprogram för studier av sambandet mellan bildskärmsarbete och besvär knutna till detta bör utformas. I motion Bo245 (kds, fp, c) begärs en omfördelning av forskningsmedel från andra forskningsområden till forskning om elöverkänslighet m.m. I motion Bo226 (s) yrkande 1 begärs ett riksdagens tillkännagivande om samhällets ansvar för problemen med elöverkänslighet -- ett yrkande som av utskottet främst uppfattats syfta till ökad forskning och liknande insatser avseende elöverkänslighet. Även förslaget i motionens yrkande 2, såvitt nu är i fråga, innebär att forskningen om elöverkänslighet bör öka.
Förslag som i första hand avser åtgärder m.m. i arbetslivet för dem som är elöverkänsliga förs fram i fyra motionsyrkanden.
I motion Bo206 (fp) yrkande 2 förordas bredare information om innehållet i Arbetarskyddsstyrelsens råd och anvisningar vad gäller elöverkänslighet. Enligt motionärerna efterlevs inte anvisningarna på alla företag och i alla delar av landet. I motionens yrkande 3 ställs dessutom krav på att en gemensam sanering skall göras av både bostad och arbetsplats vid elöverkänslighet. Möjligheterna att uppnå bestående resultat kräver enligt motionärerna insatser i såväl hem- som bostadsmiljö.
För att förhindra att antalet drabbade av elöverkänslighet ökar bör enligt motion Bo222 (m) ett åtgärdsprogram för att motverka elöverkänslighet m.m. utarbetas. Programmet -- som främst torde avse arbetsmiljön -- skall enligt förslaget omfatta både förebyggande, sanerande och vårdande åtgärder.
Enligt motion Bo238 (s) har de ändringar i lagen om arbetsskadeförsäkring som trädde i kraft den 1 januari 1993 skapat svårigheter för dem som är elöverkänsliga. Ändringen innebär enligt motionärerna bl.a. att det ställs större krav på samband mellan den orsakande faktorn och arbetsskadan. I motionens yrkande 2 begärs därför att en utredning skall tillsättas för att studera konsekvenserna av ändringen.
I de båda motionerna Bo220 (c, m, fp) och Bo223 (c) förs fram förslag som avser de tekniska kraven på vissa installationer m.m.
Det är enligt motion Bo220 (c, m, fp) av största vikt att i förebyggande syfte iaktta försiktighetsprincipen vid elinstallationer m.m. -- detta för att förhindra att elöverkänslighet uppstår. I motionens yrkande 2 förs därför fram krav på att elinstallationer skall utföras så att elöverkänslighet motverkas. Dessutom förordas i yrkande 3 att elektriker skall utbildas i metoder för att förebygga elöverkänslighet m.m.
Även förslaget i motion Bo223 (c) yrkande 2 innebär att krav skall ställas på elinstallationer så att elöverkänslighet förebyggs.
Slutligen förs i motion Bo224 (v) yrkande 3 fram krav på att stöd skall kunna utgå till utrustning m.m. som minskar den sociala isoleringen för elöverkänsliga.
Med anledning av vad som i de nu redovisade motionerna förordats om insatser avseende elöverkänslighet m.m. vill bostadsutskottet anföra följande.
Frågor avseende elöverkänslighet liksom biologiska och medicinska effekter av elektromagnetiska fält har fått en allt större betydelse i vårt tekniskt utvecklade samhälle. Uppmärksamheten på förhållanden som hör samman med dessa frågor har också ökat under senare år. Inte minst har detta kommit till uttryck i massmedia. Även det stora antalet motioner i ämnet som väckts under årets allmänna motionstid visar på den aktualitet frågan har i dag. Som framgår av framställningen ovan pågår också ett omfattande forsknings- och utredningsarbete på området.
Gemensamt för de nu behandlade motionerna är att de ger uttryck för en oro över problemen med elöverkänslighet. Utskottet delar denna oro. Det är naturligtvis inte tillfredsställande att människor har besvär som allvarligt inskränker deras möjligheter att leva och verka i den normala miljön. Enligt utskottets mening talar starka skäl för att kraftfulla och effektiva åtgärder måste vidtas för att komma till rätta med problemen. Samtidigt måste konstateras att det i dag inte finns någon allmänt accepterad förklaring till uppkomsten av elöverkänslighet. Däremot torde uppslutningen vara stor kring uppfattningen att flera olika faktorer bidrar till elöverkänslighet. Detta komplexa förhållande gör det naturligtvis svårt att på grundval av hittills vunna kunskaper och erfarenheter förorda enkla och allmängiltiga åtgärder som löser de uppkomna problemen.
Det faktum att orsakerna till elöverkänslighet inte är kända innebär att problemen inte kan lösas med enkla och för alla situationer tillämpliga åtgärder. Den slutsats utskottet drar av detta är dels att kunskaperna kring problemen med elöverkänslighet måste öka, dels att att den kunskap och framför allt praktiska erfarenhet som trots allt redan finns måste tas till vara, systematiseras och föras ut till berörda parter.
Som framgår av framställningen ovan är utrednings- och forskningsinsatserna kring elöverkänslighet redan i dag omfattande. Mot bakgrund av vad utskottet nu anfört om problemen med elöverkänslighet är det naturligtvis viktigt att dessa insatser genomförs så snabbt som möjligt. Utskottet vill dock för sin del -- detta utan att ta ställning till inriktningen eller omfattningen av pågående utrednings- och forskningsinsatser -- föra fram några av de frågor som med hänsyn till dagens kunskapsläge enligt utskottets mening bör belysas särskilt.
Enligt utskottets mening bör en grundläggande uppgift vara att överväga behovet av och möjligheterna att på ett enhetligt sätt definiera begreppet elöverkänslighet liksom andra hithörande begrepp som saknar en mera allmängiltig definition. I anslutning härtill bör också belysas vilken omfattning problemen med elöverkänslighet har.
Även om det redan pågår ett omfattande utrednings- och forskningsarbete kring elöverkänslighet liksom kring frågor om elektromagnetiska fält är detta arbete spritt på många myndigheter och institutioner. Det bör därför ingå som en viktig uppgift i de nu förordade övervägandena att se över omfattningen och inriktningen av verksamheten. Inventeringen bör syfta till att ge en översikt över kunskapsläget och ge svar på i vilken utsträckning redan tillgänglig kunskap kan föras ut i praktisk tillämpning. Den bör dessutom bilda underlag för en övergripande bedömning av behovet av ytterligare forsknings- och utredningsinsatser på området.
I sammanhanget måste även frågan om rätten till bostadsanpassningsbidrag behandlas. Denna fråga har, som framgått ovan, tilldragit sig stor uppmärksamhet i flera motioner. Den i dag rådande ordningen innebär att det inte föreligger någon skyldighet för kommunerna att utge bostadsanpassningsbidrag till s.k. elsanering. Enligt uppgift beviljar flera kommuner trots detta bidrag till denna typ av åtgärder. Möjligheten att erhålla bidrag har alltså kommit att bli beroende av i vilken kommun den som är elöverkänslig är bosatt. Denna olikhet i behandlingen är naturligtvis inte tillfredsställande.
Det bör enligt utskottets mening ankomma på regeringen att vidta de åtgärder som erfordras för att de nu förordade utrednings- och inventeringsinsatserna skall komma till stånd. Mot bakgrund av dagens problem är det viktigt att arbetet genomförs utan dröjsmål. Arbetet bör vidare genomföras så att vunna erfarenheter snabbt kan komma till praktisk tillämpning. Det innebär bl.a. att metoder som kan visa sig vara effektiva för att undanröja eller motverka elöverkänslighet bör kunna komma till användning även om de bakomliggande orsakssammanhangen inte är klarlagda. Regeringen bör i lämpligt sammanhang för riksdagen redovisa resultatet av genomförda insatser och de åtgärder som vidtagits med anledning härav samt i förekommande fall förelägga riksdagen sådana förslag i ärendet som kräver riksdagens medverkan.
Vad utskottet nu med anledning av motionerna Bo206 (fp), Bo220 (c, m, fp), Bo222 (m), Bo223 (c), Bo224 (v), Bo226 (s), Bo233 (s), Bo238 (s), Bo241 (s) och Bo245 (kds, fp, c) anfört om insatser avseende elöverkänslighet m.m. bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Hemställan
Utskottet hemställer
beträffande elöverkänslighet m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Bo206, 1993/94:Bo220, 1993/94:Bo222, 1993/94:Bo223, 1993/94:Bo224, 1993/94:Bo226, 1993/94:Bo233, 1993/94:Bo238, 1993/94:Bo241 och 1993/94:Bo245 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Stockholm den 21 april 1994
På bostadsutskottets vägnar
Agne Hansson
I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Knut Billing (m), Bertil Danielsson (m), Magnus Persson (s), Lennart Nilsson (s), Sören Lekberg (s), Ulf Björklund (kds), Bo G Jenevall (nyd), Britta Sundin (s), Birger Andersson (c), Marianne Carlström (s), Inga Berggren (m), Lars Stjernkvist (s) och Kjell-Arne Welin (fp).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Lars Werner (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.