Djurskydd
Betänkande 1991/92:JoU2
Jordbruksutskottets betänkande
1991/92:JOU02
Djurskydd
Innehåll
1991/92 JoU2
Sammanfattning
Utskottet behandlar i detta betänkande sex motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1991 om vissa djurskyddsfrågor m.m. Motionerna gäller skärpta regler för handeln med utrotningshotade djur och det svenska epizootiskyddet. Utskottet avstyrker motionsyrkandena.
Motioner
1990/91:Jo507 av Annika Åhnberg m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att förordningen (1975:542) ändras så att utförsel av levande exemplar av art som upptagits på den i motionen nämnda konventionens bilagor 1--3 endast får beviljas om exemplaret är fångat eller uppfött i Sverige,
2. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag innebärande att i lagen arbetas in de i motionen nämnda rekommendationerna beträffande hanteringen av utrotningshotade djur.
1990/91:Jo521 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att frågan om epizootiskyddet bör hävdas i ljuset av ökad internationell integration för att bibehålla det goda djurhälsoläget i Sverige.
1990/91:Jo789 av Lola Björkquist och Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reglering av inrikes handel med och innehav av utrotningshotade vilda djur,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i förordningen (1975:542) att reexport av levande djur av utrotningshotade arter i princip blir förbjudet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utrotningshotade akvariefiskar och fisk från kallvattenakvarier.
Utskottet
Handel med utrotningshotade djur
Motionerna
I folkpartimotionen Jo789 framhålls att Sverige saknar en reglering av inrikes handel med hotade arter. I många länder krävs för innehav av en hotad art ett intyg som garanterar exemplarets ursprung i enlighet med Washingtonkonventionens bestämmelser (s.k. CITES-intyg). Länderna har således ett inrikes handelsförbud (yrkande 1). Sverige fungerar som ett genomgångsland i den illegala internationella handeln. Sverige tillåter inte import av levande djur, som finns i Washingtonkonventionens (CITES) bilagor, om de kommer från annat land än djurens ursprungsland. Då finns det enligt motionärerna inte heller skäl att tillåta export av andra djur än exemplar som har Sverige som ursprungsland. Det vore således logiskt att förbjuda all reexport. Regeringen bör utarbeta ett förslag till sådan ändring i förordningen (1975:542) om tillämpning av konventionen den 3 mars 1973 om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (yrkande 2). Många hotade arter finns bland akvariefiskarna. Störst är problemet med saltvattenfisk som nästan alltid är vildfångad. Lagstiftningen är mycket bristfällig. I CITES-konventionen saknas många fiskarter. Även när det gäller kallvattensakvarier finns brister i lagstiftningen. Naturvårdsverket bör få i uppdrag att se över vilka möjligheter det finns att komma till rätta med problemen (yrkande 3). I motion Jo507 (v) yrkas att förordningen 1975:542 ändras så att utförseltillstånd för levande exemplar av en art som upptagits i CITES-konventionens bilagor endast får beviljas om exemplaret är fångat eller uppfött i Sverige (yrkande 1). Enligt motionärerna bör regeringen utarbeta ett nytt lagförslag beträffande hanteringen av utrotningshotade djur. Reglerna skall därvid skärpas och anpassas till EG. Införsel av i ursprungsland fredade arter bör ej tillåtas. Kontrollen måste skärpas. Beredskap att ta hand om olagliga sändningar måste utvecklas. Handel med hotade arter inom landet måste regleras, exempelvis genom registrering av innehav. Krav på auktorisation av konservatorer bör införas (yrkande 2).
Utskottets överväganden
Internationell handel med utrotningshotade djur regleras i Washingtonkonventionen (CITES). Sverige har ratificerat och även överfört konventionen som gällande svensk lag (Förordning 1975:542 om tillämpning av konventionen den 3 mars 1973 om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter). Närmare föreskrifter om förordningens tillämpning har utfärdats av lantbruksstyrelsen (LSFS1990:15). Fr.o.m. den 8 april 1988 gäller importrestriktioner för levande djur upptagna i konventionens bilagor I, II och III. Genom kraven på importtillstånd kan sådan import av djur som innebär ett hot mot särskilt sårbara arter stoppas, ursprungsland kontrolleras och importtillstånd vägras, om djurtransporten inte sker på ett från djurskyddssynpunkt tillfredsställande sätt. Till ansökan om utförsel eller återutförsel skall fogas försäkran från exportör att djuret fötts i fångenskap eller uppgift om tidpunkt och sätt för förvärvande av djuret, dvs. att djuret förvärvats i enlighet med konventionens bestämmelser. Avser ansökan djur som upptagits i konventionens bilaga I (omfattar alla arter som hotas av utrotning) skall till ansökan även bifogas införseltillstånd utfärdat av behörig myndighet i mottagarlandet.
Hanteringen av utrotningshotade djur inom Sverige regleras av föreskrifter i skilda författningar. Beträffande levande vilt innebär reglerna i jaktlagen (1987:259) att viltet är fredat om inte annat följer av lagen. Fredningen gäller även ägg och bon. Regeringen får dessutom, för att skydda utrotningshotade sällsynta djurarter, föreskriva att vilt som omhändertas, påträffas dött eller dödas skall tillfalla staten. Sådana föreskrifter har meddelats i jaktförordningen (1987:905). Med stöd av 14 § naturvårdslagen (1964:822) kan länsstyrelserna eller naturvårdsverket besluta om fridlysning av bl.a. djurarter. Sådan fridlysning kan dock bara ske för arter som inte omfattas av bestämmelserna i jakt- eller fiskelagstiftningen. Enligt 14 § tredje stycket kan till skydd för djurlivet för vissa områden meddelas inskränkningar i rätten till jakt eller rätten att uppehålla sig inom området. I epizootilagen (1980:369) regleras djurhållningen såvitt avser bekämpningen av allmänfarliga djursjukdomar.
Ett stort antal djurarter hotas av den internationella handeln med levande djur. Handeln är av mycket stor omfattning och omsätter stora värden. Washingtonkonventionen utgör ett viktigt instrument i arbetet för att säkerställa de utrotningshotade arternas fortlevnad och för att utöka och förbättra skyddet av vissa arter av djur mot rovdrift genom internationell handel. Konventionen förutsätter att berörda länder vidtar lämpliga åtgärder för att genomföra bestämmelserna i konventionen. Det skydd som konventionens regelsystem erbjuder de utrotningshotade djurarterna är således helt beroende av hur de länder som ratificerat konventionen säkerställer dess efterlevnad. Utskottet delar synpunkterna i motionerna Jo507 och Jo789 yrkandena 1 och 2 så till vida att lagstiftningen måste ge tillräckliga möjligheter att ingripa mot oönskad handel med dessa arter. En betydande samstämmighet kan dock sägas råda mellan å ena sidan den ambitionsnivå som kommer till uttryck i den reglering av den internationella handeln med utrotningshotade djur som redovisats ovan och å andra sidan de krav som förts fram i berörda motioner. Samtidigt konstaterar utskottet att dessa frågor i första hand hör till regeringens och jordbruksverkets kompetensområde. Utskottet förutsätter att regeringen och berörda myndigheter anser dessa frågor angelägna och vid behov vidtar erforderliga åtgärder. Utskottet finner mot bakgrund av det anförda inte anledning föreslå någon riksdagens åtgärd i anledning av motionerna Jo507 och Jo789 yrkandena 1 och 2. Motionerna avstyrks således i berörda delar.
Med det anförda avstyrks även motion Jo789 yrkande 3.
Epizootiskyddet
Motionen
I motion Jo521 (c) yrkande 4 framhålls att frågan om epizootiskyddet bör hävdas i ljuset av ökad internationell integration för att bibehålla det goda djurhälsoläget i Sverige. Genom en organiserad hälsokontroll på besättningsnivå och en rådgivning baserad på sjukdomsinformation från köttbesiktningen vid slakten har Sverige ett unikt system för att bekämpa sjukdomar bland slaktdjuren.
Utskottets överväganden
Sjukdomssituationen i Sverige, både när det gäller animalieproduktionens djur liksom övriga djur, är mycket god i jämförelse med förhållandena i t.ex. vissa EG-länder. Sverige har under många år varit förskonat från utbrott av s.k. epizootiska sjukdomar som t.ex. mul- och klövsjuka och svinpest.
Som underlag för ett svenskt ställningstagande i de nyligen avslutade EES-förhandlingarna mellan EFTA och EG har i vårt land under de senaste åren ett omfattande arbete utförts med att jämföra EGs regelverk med motsvarande svenska bestämmelser. Man har därvid kunnat konstatera att det visserligen föreligger skillnader mellan bestämmelserna men att dessa inte bedöms innebära någon försämring för Sveriges del. I den senast upprättade beskrivningen av förutsättningarna för ett närmande till EG -- Konsekvenser av ett svenskt EG-medlemskap, maj 1991, UDH -- framhålls bl.a. att utgångspunkten för ett svenskt medlemskap i EG är att vi skall sträva efter att inte försämra utan om möjligt förbättra sjukdomssituationen i landet. Ett medlemskap innebär dock att man måste räkna med ett ökat smittryck till följd av ökad handel och slopad gränskontroll om inte åtgärder vidtas inom ramen för EGs regelverk. En sådan åtgärd är att redovisa för EG den goda sjukdomssituationen som i dag föreligger. Ett "godkännande" från EGs sida av den svenska redovisningen öppnar möjligheter att i samband med import föreskriva särskilda införselregler till Sverige utan att det kommer att betraktas som s.k. tekniska handelshinder. Motsvarande gäller också för de kontrollprogram som genomförs inom den svenska animalieproduktionen, t.ex. leukoskontroll hos nötkreatur.
Utskottet kan för sin del konstatera att ovan redovisade utgångspunkter för ett svenskt närmande till EG inte i något väsentligt avseende avviker från de synpunkter som framförts i motion Jo521 yrkande 4. Det arbete som bedrivs på detta område synes därmed väl ägnat att tillgodose motionärernas önskemål om ett fortsatt gott hälsoläge inom den svenska animalieproduktionen. Yrkandet påkallar således ingen ytterligare riksdagens åtgärd.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande handel med utrotningshotade djur
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Jo507 och 1990/91:Jo789 yrkandena 1 och 2,
2. beträffande utrotningshotade akvariefiskar m.m.
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo789 yrkande 3,
3. beträffande det svenska epizootiskyddet
att riksdagen avslår motion 1990/91:Jo521 yrkande 4.
Stockholm den 24 oktober 1991
På jordbruksutskottets vägnar
Göran Persson
I beslutet har deltagit: Göran Persson (s), Ivar Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Jan Fransson (s), Bengt Rosén (fp), Inga-Britt Johansson (s), Lennart Brunander (c), Åke Selberg (s), Mona Saint Cyr (m), Inge Carlsson (s), Dan Ericsson i Kolmården (kds), Christer Windén (nyd), Kaj Larsson (s), Carl G Nilsson (m) och Sinikka Bohlin (s).
Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Annika Åhnberg (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.