Djurskydd m.m.
Betänkande 1996/97:JoU10
Jordbruksutskottets betänkande
1996/97:JOU10
Djurskydd m.m.
Innehåll
1996/97 JoU10
Sammanfattning
I betänkandet behandlas sammanlagt 22 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1996 om djurskydd och djurhälsa. Motionerna avser bl.a. frågor om distriktsveterinärorganisationen, djurskyddstillsynen, transport av djur, djurfoder och varroakvalster. Samtliga motionsyrkanden avstyrks bl.a. med hänvisning till tidigare ställningstaganden och pågående beredning i regeringskansliet. Till betänkandet har fogats 6 reservationer.
Motionerna
1996/97:L708 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bibehållande av nuvarande stränga djurskyddslag då reglerna omförhandlas i EU, 1996/97:Jo229 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvärdering av distriktsveterinärorganisationen, 18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en genomgång och uppföljning av hur kommunerna hanterat sina åtaganden vad gäller djurhälsovård. 1996/97:Jo230 av Eva Björne och Ola Sundell (m) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kampen för att utrota varroan återupptas. 1996/97:Jo237 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvärdering av distriktsveterinärorganisationen, 18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en genomgång och uppföljning av hur kommunerna hanterat sina åtaganden vad gäller djurhälsovård. 1996/97:Jo258 av Sivert Carlsson och Agne Hansson (c) vari yrkas 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av nuvarande regler beträffande fördelningen av medel till distriktsveterinärorganisationerna, syftande till konkurrensneutralitet mellan de olika slagen av veterinärer. 1996/97:Jo501 av Nils Fredrik Aurelius (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fördelningen av medel till distriktsveterinärorganisationerna bör vara sådan att konkurrensneutralitet uppnås mellan privatpraktiserande veterinärer och statliga. 1996/97:Jo503 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kastrering av grisar. 1996/97:Jo506 av Sigrid Bolkéus (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om innehav av varghundar. 1996/97:Jo507 av Sigrid Bolkéus (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upphävande av svanskuperingsförbudet på vorsteh-hundar i skadeförebyggande syfte och att djurskyddslagen i denna del blir föremål för översyn. 1996/97:Jo510 av Gudrun Lindvall och Siw Persson (mp, fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att projektinriktade åtgärder bör vidtas av den ansvariga myndigheten för att dokumentera att djurskyddet inte åsidosätts vid transport av levande djur från Sverige till andra länder inom och utom EU. 1996/97:Jo513 av Siw Persson m.fl. (fp, v, mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en utredning tillsätts för att kartlägga djurskyddets organisation i dag liksom de organ som administrerar frågor där djur ingår utan att ha föreskrivningsskyldighet enligt djurskyddslagen samt lämna förslag till organisation av en oberoende djurskyddsmyndighet. 1996/97:Jo521 av Birgitta Gidblom (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om djurtransporter. 1996/97:Jo527 av Patrik Norinder (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kodressörer. 1996/97:Jo528 av Rolf Kenneryd (c) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrad lagstiftning, i syfte att utrota varroasjukdomen bland bin, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en plan för bekämpning av varroasjukdomen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett statligt stödsystem. 1996/97:Jo532 av Holger Gustafsson (kd) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att kartlägga och dokumentera huruvida djurskyddet åsidosätts vid transporter av levande djur mellan EU:s olika medlemsländer, 3. att riksdagen hos regeringen begär att den i en skrivelse redogör för vilka åtgärder regeringen har vidtagit i EU-arbetet, och i andra internationella forum, för att främja bättre djurhållning och djurskydd. 1996/97:Jo537 av Lennart Brunander (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att utföra en undersökning om förekomsten av trakékvalster i Sverige i syfte att bevara kontrollen vid införsel av bin i Sverige. 1996/97:Jo770 av Lennart Brunander och Kerstin Warnerbring (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skyddet av nykläckta fågelungar i hav och på stranden.
Utskottet
Motionerna
Distriktsveterinärorganisationen Enligt motionerna Jo229 (v) yrkande 17 och Jo237 (v) yrkande 17 har den omorganisation av distriktsveterinärorganisationen som genomförts fått mycket kritik. Från djurägarhåll har bl.a. de höga veterinärtaxorna kritiserats. Omkring 90 veterinärer som tidigare arbetat inom distriktsveterinärorganisationen har valt att stå utanför den nya organisationen. Anslagen har överskridits under föregående år bl.a. beroende på en ökning under anslaget Bidrag till avlägset boende djurägare. Mot bakgrund av kritiken och de överskridanden som gjorts bör regeringen utvärdera den nya organisationen och återkomma till riksdagen med förslag på eventuella förändringar. I en sådan utvärdering bör även den nya jordbrukspolitikens konsekvenser för djurskydds- och djurhälsofrågor beaktas. I motionerna Jo258 (c) yrkande 8 och Jo501 (m) begärs en översyn av nuvarande regler beträffande fördelningen av medel till distriktsveterinärorganisationerna. Syftet bör vara att åstadkomma konkurrensneutralitet mellan de olika slagen av veterinärer. Enligt motionärerna har den nya veterinärorganisationen tagits emot positivt av lantbrukets organisationer och enskilda lantbrukare. Den förändrade veterinärorganisationen ger utrymme för både effektiviseringar och privata initiativ som kommer både lantbrukarna och djurskyddet till del. Omkring en tredjedel av distriktsveterinärerna har nu övergått till privat verksamhet. Jordbruksverket har deklarerat att man avser att fullfölja riksdagsbeslutet om en heltäckande statlig veterinärorganisation. Samtidigt pågår en utveckling som innebär att hälften av lantbrukets djur i dag omfattas av den privata veterinärverksamheten. Denna verksamhet lyder under samma regler och dess veterinärer innehar motsvarande uppdrag gentemot lantbrukare, samhälle och konsument som den statliga organisationen och dess anställda veterinärer. Lika ekonomiska villkor bör gälla för de olika veterinärgrupperna, bl.a. för upprätthållande av verksamhet i glesbygd och adekvat jourverksamhet.
Tillsyn Enligt motionerna Jo229 (v) yrkande 18 och Jo237 (v) yrkande 18 behövs en genomgång och uppföljning av hur kommunerna hanterat sina åtaganden vad gäller djurhälsovård. De nya krav som ställs på kontroll och uppföljning och som sammanhänger med inträdet i EU har lett till en ökad belastning på kommunernas hälsoskyddsverksamhet. Bedömningarna skiljer sig åt mellan olika kommuner vilket kan komma att få negativa konsekvenser för den enskilde jordbrukaren. En ökad satsning på utbildning och kompetenshöjning är därför både viktig och nödvändig. Lika viktigt är att kommunerna har ekonomiska resurser att upprätthålla en godtagbar miljö- och djurskyddskontroll. I motion Jo513 (fp, v, mp) framhålls att djurskyddsfrågorna enligt djurskyddslagen administreras av två centrala myndigheter, Jordbruksverket och Centrala försöksdjursnämnden. Jordbruksverket utfärdar föreskrifter och allmänna råd och har det högsta tillsynsansvaret för lantbrukets djur, djur som används inom flera andra verksamheter samt i viss mån försöksdjur. Centrala försöksdjursnämnden har till huvudsaklig uppgift att verka för en begränsning av djurförsöken i landet och är huvudman för de djurförsöksetiska nämnderna. Vissa djurskyddsfrågor hamnar indirekt inom andra myndigheters ansvarsområde och faller därvid ofta mellan två stolar eftersom dessa myndigheter inte har några bemyndiganden enligt djurskyddslagen. Många statliga organ hanterar således frågor som direkt påverkar djurens välfärd. Men djurskyddslagen och dess följdföreskrifter tillämpas väldigt olika och djurskyddsfrågorna finns egentligen inte alls med i det dagliga arbetet hos dessa myndigheter. En utredning bör därför tillsättas för att kartlägga djurskyddets organisation liksom de organ som administrerar frågor där djur ingår utan att ha föreskrivningsskyldighet enligt djurskyddslagen. Vidare bör förslag lämnas till inrättandet av en oberoende djurskyddsmyndighet.
Transport av djur m.m. Enligt motionerna Jo510 (mp, fp), Jo521 (s), Jo532 (kd) yrkande 2 bör ett samarbetsprojekt inledas med andra EU-länder för att följa och dokumentera vad som händer de djur som transporteras från Sverige eller som transporteras från och till andra EU-länder. Enligt motionärerna har för första gången på 30 år grisar exporterats från södra Sverige till Tyskland för slakt. De efter Sveriges medlemskap i EU öppnade gränserna underlättar denna typ av export. Transport av djur mellan EU-länder skall besiktigas av en av landet utsedd officiell veterinär. Någon ytterligare kontroll av transporten vid exempelvis ankomsten till mottagarlandet behöver dock inte ske. Jordbruksverket har nyligen utfärdat transportföreskrifter som stadgar att de flesta djurslag inte skall transporteras mer än åtta timmar. Men om tid för vila ges kan den totala transporttiden bli mycket längre. Eftersom det är väl dokumenterat att djurens förhållanden vid transport ofta är undermåliga finns det anledning för Sverige att vara mycket uppmärksam på de transporter av levande djur till slakt som nu kommit i gång. Andra länder har inte heller samma slaktbestämmelser som i Sverige. Regler för att skydda djuren vid slakt är inte lika långtgående, och inställningen till djuren i många europeiska länder är annorlunda än i Sverige. För att Sverige skall kunna bibehålla sin trovärdighet när det gäller högt ställda djurskyddskrav i olika sammanhang bör åtgärder vidtas för att förbättra kontrollen av djurtransporterna. I motion Jo532 (kd) yrkas vidare att riksdagen hos regeringen begär att den i en skrivelse redogör för vilka åtgärder regeringen har vidtagit i EU- arbetet, och i andra internationella forum, för att främja bättre djurhållning och djurskydd (yrkande 3). Enligt motion L708 (c) har Sverige världens strängaste djurskyddslag. Inga djur får hormonbehandlas för snabbare tillväxt, och inblandning av antibiotika och kadavermjöl i djurfoder är förbjudet. Djuren skall ha tillräckligt stor plats och alla kor skall beta ute på sommaren. Transporter samt djurhantering på slakterierna får inte orsaka onödigt lidande för djuren. Denna lagstiftning kan bli föremål för omprövning i samband med att Sveriges övergångsregler som ny medlem i EU omförhandlas. Motionärerna yrkar att nuvarande lagstiftning bibehålls (yrkande 2).
Varroa m.m. Enligt motion Jo230 (m) minskar antalet biodlare i Sverige. Det är allvarligt då bina har stor betydelse som pollinatörer och ger honung som är ett nyttigt och högvärdigt livsmedel. En stor anledning till minskningen är att varroakvalstren fortsätter att sprida sig norrut över landet. Odlarna vill inte fortsätta med sin verksamhet när de tvingas till användning av olika kemiska preparat för att hålla nere kvalsterangreppen. Enligt motionärerna är det hög tid att återuppta kampen mot varroan. Det gäller att se till att den inte sprider sig ännu mer. Den har tillåtits sprida sig för mycket, men det är ännu bara mindre områden i landet som är infekterade (yrkande 2). I motion Jo528 (c) framhålls biodlingens betydelse som näring, dels genom produktionen av honung och dels genom binas arbete som pollinatörer och landskapsvårdare. Näringen har under senare årtionden varit hotad genom infektion av amerikansk yngelröta respektive varroa. Den förra har genom aktiv bekämpning kunnat bemästras. Varroan däremot ökar alltjämt i omfattning och orsakar näringen och samhället stora kostnader. Under de senaste tio åren har antalet bisamhällen minskat med ca 30 %. Huvuddelen av denna sänkning kan antas vara föranledd av endera inträffad infektion av varroa eller bedömd risk för infektion. Därtill kommer att ett stort antal vildbisamhällen infekterats. I kontaminerade områden ger utebliven pollinering väsentligt minskade skördar av bär, frukt och jordbruksgrödor. Det är alltså hög tid att byta strategi. Från att förhindra spridning till att bekämpa varroan. Detta kräver förändringar i aktuell lagstiftning (yrkande 1). Vidare måste en plan för aktiv bekämpning upprättas (yrkande 2). Ett statligt stöd för denna bekämpning bör också införas. Stödet får finansieras inom ifrågavarande utgiftsområde (yrkande 3). Enligt motion Jo537 (c) finns det s.k. trakékvalstret i delar av Europa. Kvalstret orsakar en sjukdom hos bin som innebär att många bisamhällen dör när parasiten nyetableras. Kvalstret har ännu aldrig påträffats i Sverige. Genom de regler som för närvarande gäller måste bin före införsel till Sverige besiktigas. Statens jordbruksverk ansvarar för att denna besiktning görs och Sveriges lantbruksuniversitet, institutionen för biodling, utför själva kontrollen. Inom ramen för medlemskapsavtalet pågår hos EG-kommissionen f.n. en utvärdering av möjligheterna för Sverige att erhålla s.k. tilläggsgarantier för ett antal djursjukdomar. Sverige bör med kraft hävda att trakékvalster bör vara en av de sjukdomar för vilka särskilda införselregler skall gälla. Om tilläggsgarantier erhålls bör de också innebära att de zongränser som för närvarande finns inom Sverige för att hindra spridning av varroa får bibehållas. En mer omfattande undersökning måste göras för att dokumentera att trakékvalster inte finns inom Sveriges gränser. Detta kan också ge erforderligt underlag för Sverige att med kraft hävda ett svenskt införselförbud av bin.
Övriga frågor Enligt motion Jo503 (mp) bör kastreringen av grisar upphöra. Det bör tas fram förslag till hur kastreringen av grisar skall kunna göras överflödig. De metoder som finns för att ge grisarna smärtlindring behöver inventeras. Vidare bör det utredas om det alls går att kastrera grisar utan att tillfoga dem smärta under eller efter ingreppet. Dessutom är det viktigt att man utreder påståendet att köttet påverkas i både lukt och smak om man inte kastrerar hangrisarna. Enligt motion Jo506 (s) är uppfödning och försäljning av korsningar mellan varg och hund en ny företeelse inom svensk hundavel. I mars 1991 importerades den första varghybriden vilket kom att bli inledningen till en oroande utveckling. Både Svenska Kennelklubben och föreningen Varggruppen, som värnar om en livskraftig frilevande vargstam i Norden, har uttryckt en stark oro över att privatpersoner äger varghybrider och krävt ett förbud. Ett sådant förbud bör enligt motionären införas snarast innan antalet blivit så stort att utvecklingen inte kan stoppas. Det finns ca 240 hundraser i Sverige och det finns inga skäl att hålla varghybrider som sällskapsdjur, bruksdjur eller i forskningssyfte. Däremot är skälen många för ett snabbt och odiskutabelt förbud att inneha hund med inslag av varg. Enligt motion Jo507 (s) bör svanskuperingsförbudet upphävas när det gäller vorstehhundar. Härigenom kan många skador förebyggas. Djurskyddslagen bör i denna del blir föremål för en översyn. Enligt motion Jo527 (m) främjar kodressörerna, rätt använda, djurhälsan. Djurskyddsförordningen bör därför ändras i denna del. Enligt motion Jo770 (c) förekommer i våra skärgårdar båttävlingar på försommaren som förorsakar skador på sjöfågel. De nykläckta fågelungarna är då ännu inte tillräckligt utvecklade så att de kan rädda sig undan. Det borde vara naturligt att man innan en sådan här båttävling planeras och genomförs försäkrar sig om att de fåglar som häckar där i havet eller på stranden är tillräckligt stora så att de klarar de svallvågor som orsakas av en eventuell tävling. Tävlingar av detta slag bör därför inte få förekomma före ett visst datum. Tidpunkten bör vara satt så att fågelungarna som kläckts under våren och försommaren blivit stora nog att klara sig själva. Naturvårdsverket bör ges i uppdrag att utarbeta föreskrifter som uppfyller detta krav.
Utskottets överväganden
Distriktsveterinärorganisationen Våren 1994 godkände riksdagen regeringens förslag till en ny rikstäckande veterinärorganisation där finansieringen lades om från djursjukvårdsavgift till ett ökat veterinärarvode som erläggs av djurägaren (prop. 1993/94:150, JoU32, rskr. 403). Det statliga huvudmannaskapet för distriktsveterinärorganisationen (DVO) behölls bl.a. med motiveringen att staten har det yttersta ansvaret för att det i hela landet finns ett väl fungerande veterinärväsende. Veterinärernas roll behövde också anpassas till de krav som EU ställer. Den nationella gränskontrollen inom EU saknas och har ersatts av en kontroll i ursprungsbesättningen i nära anslutning till transporten till annat EU-land. Distriktsveterinärer och länsveterinärer borde enligt förslaget i de flesta fall vara de veterinärer som skall utföra de därmed förenade officiella uppgifterna. Fr.o.m. budgetåret 1995/96 lades finansieringen av distriktsveterinärorganisationen om. Syftet var bl.a. att säkerställa att sociala avgifter för distriktsveterinärernas arvoden inbetalades. Vidare syftade reformen till att reducera statens kostnader för organisationen. Distriktsveterinärorganisationen omfattar ca 100 stationer och ca 360 tjänster. Uppbyggnaden av organisationen fortsätter. Den nya veterinärorganisationen har således varit operativ under en relativt kort tid och frågan om en eventuell utvärdering eller liknande är enligt utskottets mening allt för tidigt väckt. De grundläggande skälen för omorganisationen och ett bibehållande av den statliga veterinärorganisationen kvarstår. Utskottet förutsätter att regeringen på lämpligt sätt följer den fortsatta utvecklingen på detta område och vid behov vidtar de åtgärder som kan anses erforderliga. Med det anförda föreslår utskottet att motionerna Jo229 (v) yrkande 17 och Jo237 (v) yrkande 17 lämnas utan riksdagens vidare åtgärd. Med det anförda föreslår utskottet att även motionerna Jo258 (c) yrkande 8 och Jo501 (m) lämnas utan någon riksdagens vidare åtgärd.
Tillsyn Utredningen om djurskyddstillsynen slutförde sitt uppdrag i februari 1996 med betänkandet Offentlig djurskyddstillsyn (SOU 1996:13). Regeringen har med anledning av bl.a. utredningens förslag aviserat en proposition om vissa ändringar i djurskyddslagen. Enligt regeringen kommer ett förslag att föreläggas riksdagen i slutet av maj 1997. Mot bakgrund härav föreslår utskottet att motionerna Jo229 (v) yrkande 18, Jo237 (v) yrkande 18 och Jo513 (fp, v, mp) lämnas utan vidare åtgärd.
Transport av djur m.m. EG:s direktiv om skydd av djur under transport (91/628/EEG) är, till skillnad mot övriga djurskyddsdirektiv, ett totalharmoniserat direktiv. Direktivet gäller transport av djur inom, till och från gemenskapen. Nationella regler får tillämpas på transporter som understiger 50 km. Direktivet förbjuder transport av djur som inte är i skick för den avsedda transporten. Dessutom måste lämpliga åtgärder vidtas för djurens vård under transporten och vid ankomsten till bestämmelseorten. Vidare anges hur olika djurslag skall transporteras och hur transportfordonen skall vara utformade. I juni 1995 antog rådet ett nytt direktiv (95/29 (EG)) om ändring i direktivet om skydd av djur vid transporter. Ändringen innebär en viss skärpning av tidigare tillämpliga regler. Inom EU pågår f.n. arbetet med att inrätta ett nät av s.k. mellanstationer där djur under transport skall kunna rasta vid föreskrivna tidsintervaller. Sverige har efter EU-inträdet fört en offensiv politik för att skärpa kraven på bl.a. djurtransporter. I samband med ovan nämnda ändringar i direktivet har också vissa framgångar nåtts med att skärpa EU:s regler för krav på transportfordonens utformning och förarnas utbildning. Vidare kan nämnas att kommissionen, med anledning av en svensk förfrågan angående vissa missförhållanden vid hästtransporter, konstaterat att EG:s djurtransportdirektiv skall vara genomfört i nationell lagstiftning senast den 1 januari 1997 och att kommissionen fr.o.m. den dagen har möjlighet att vidta åtgärder om direktivet inte genomförts i respektive medlemsland. Vidare aviserar kommissionen ytterligare inspektioner på grund av bristerna i nationell tillämpning. Det finns fortfarande mycket kvar att göra för att uppnå en önskvärd standard på bl.a. djurtransporterna inom EU. Som redovisats ovan har Sverige sedan inträdet i EU på olika sätt varit aktivt på detta område och därmed fullföljt våra svenska traditioner när det gäller djurvänliga transporter. Utskottet förutsätter att regeringen även i fortsättningen kommer att vara pådrivande i djurskyddsarbetet och därmed också på olika sätt försöker att förbättra och ytterligare skärpa de regler som gäller bl.a. djurtransporterna. Enligt utskottets mening får det dock i första hand ankomma på regeringen och berörda myndigheter att bedöma i vilka former och i vilka sammanhang detta arbete kan bedrivas på mest effektiva sätt. Med anledning härav avstyrker utskottet motionerna Jo510 (fp, mp), Jo521 (s) och Jo532 (kd) yrkande 2. I anslutning till motion Jo532 yrkande 3 hänvisar utskottet till regeringens redovisning i skrivelsen 1996/97:80 om verksamheten i Europeiska unionen år 1996 (se s. 125 f.). Utskottet är därmed inte berett att i förevarande sammanhang tillmötesgå de krav på att regeringen i en särskild skrivelse skall redogöra för vilka åtgärder som vidtagits på detta område som förs fram i motionen. Motion Jo532 (kd) yrkande 3 avstyrks. Det svenska förbudet mot inblandning av kadavermjöl i fodret kan enligt anslutningsfördraget behållas under en övergångstid på tre år (31/12 1997). När det gäller antibiotika har Sverige enligt anslutningsavtalet med EU fått möjlighet att behålla sina regler under en fyraårig övergångsperiod (31/12 1998). Under denna period skall de svenska kraven ses över på grundval av vetenskaplig dokumentation som Sverige skall tillhandahålla. EU:s ständiga foderkommitté beslutade under år 1996 att godta kommissionens förslag om ändring av rådets direktiv 70/524/EEG om fodertillsatser. Detta innebar att användningen av antibiotikan avoparcin som fodertillsats i djurfoder är förbjuden fr.o.m. den 1 april 1997. Vidare kan nämnas att EU:s jordbruksråd samma år beslutat om vissa förändringar när det gäller förbudet mot hormoner. Genom direktiv 96/22/EG förbjuds användningen av hormoner i annat än terapeutiskt eller zootekniskt syfte. De hormoner som är tillåtna i detta syfte specificeras i direktivet. Även hormoner som över huvud taget inte får användas specificeras. Genom direktivet fortsätter således det förbud mot användningen av hormoner i tillväxtbefrämjande syfte som redan tidigare gällde inom EU. Också importen från tredje land av kött som produceras med tillväxtbefrämjande hormoner förbjuds genom direktivet. De skäl som gemenskapen anför som motivering för att inte tillåta import av kött som producerats med tillväxtbefrämjande hormoner, dvs. intresset att skydda människors och djurs hälsa, anses av vissa exporterande länder inte vara vetenskapligt vedertagna. Importförbudet anses därför strida mot internationella handelsavtal. Frågan har hänskjutits till en s.k. WTO-panel för prövning av om importförbudet står i överenskommelse med gällande internationella handelsavtal. Utskottet förutsätter att regeringen även i fortsättningen är pådrivande inom EU när det gäller dessa frågor. Regeringen har också tillkallat en särskild utredare som skall sammanställa och redovisa de vetenskapliga fakta och bedömningar som är av betydelse för ett ställningstagande i frågan om ett fortsatt förbud mot användningen av antibiotika, kemoterapeutika, koccidiostatika och andra tillväxtbefrämjande medel som tillsatser i foder. Uppdraget skall redovisas senast den 1 november 1997 (dir. 1995:71). Utskottet anser det lämpligt att avvakta resultatet av den fortsatta beredningen i denna fråga och föreslår därför att motion L708 (c) yrkande 2 lämnas utan någon riksdagens vidare åtgärd.
Varroa m.m. Bekämpningen av varroakvalstret liksom av smittsamma bisjukdomar i övrigt regleras främst i bisjukdomslagen (1974:211) och i bisjukdomsförordningen (1974:212). Enligt förordningen åligger det Jordbruksverket att bl.a. följa sjukdomens uppträdande och spridning, utfärda föreskrifter om bekämpning och meddela råd och anvisningar. Det åligger länsstyrelsen att regionalt biträda verket när det gäller bekämpningen. Som utskottet tidigare framhållit (senast 1995/96:JoU14) måste den oro många biodlare känner inför varroakvalstrets etablering och fortsatta utbredning i Sverige tas på största allvar. Till viss del kan denna oro bero på den osäkerhet som råder om varroakvalstrets mer långsiktiga inverkan på biodlingen och om effekterna av de insatser som görs för att bekämpa den fortsatta spridningen. Stora biologiska och ekonomiska värden står på spel om inte varroakvalstret kan bekämpas på ett godtagbart sätt. Hur detta skall genomföras är dock till stora delar ett biodlingstekniskt och veterinärmedicinskt problem som det i första hand får ankomma på Jordbruksverket och andra berörda myndigheter att hantera. Samtidigt förutsätter utskottet givetvis att regeringen med stor uppmärksamhet följer utvecklingen på detta område. Utskottet föreslår därmed att motionerna Jo230 (m) yrkande 2 och Jo528 (c) yrkandena 1, 2 och 3 till de delar de inte kan anses tillgodosedda med det anförda lämnas utan riksdagens vidare åtgärd. Utskottet avser att i annat sammanhang återkomma till vissa motioner om mer allmänna och övergripande frågor rörande biodlingen. Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att även motion Jo537 (c) lämnas utan vidare åtgärd.
Övriga frågor Enligt 25 § djurskyddsförordningen (1988:539), i dess lydelse fr.o.m. den 1 december 1996, får svin kastreras utan att veterinär anlitas under förutsättning att kastreringen sker innan djuret uppnått två veckors ålder. Vid kastrering av svin som uppnått två veckors ålder skall ingreppet göras under bedövning. Tidigare fick ifrågavarande ingrepp göras utan veterinärs anlitande fram till dess djuret uppnått fyra veckors ålder. Enligt utskottets mening får det i första hand ankomma på regeringen och berörda myndigheter att pröva möjligheterna att ytterligare skärpa nu gällande föreskrifter på detta område. Utskottet avstyrker därmed motion Jo503 (mp). När det gäller innehav av varghundar vill utskottet anföra följande. Enligt 19 a § djurskyddsförordningen (1988:539) är det förbjudet att inneha eller genom avel frambringa hundar som har extremt stor kamplust, blir lätt retade och biter, bara med svårighet kan förmås avbryta ett angrepp och har en benägenhet att rikta sitt kampintresse mot människor eller andra hundar. Förordningen fick sin nuvarande lydelse genom en ändring som trädde i kraft den 15 mars 1997 (SFS 1997:49). Ändringen innebar att förbudets tidigare begränsning till rasen pitbullterrier utgick. Enligt vad utskottet erfarit är frågan om varghundar föremål för ytterligare beredning i Regeringskansliet. Med det anförda föreslår utskottet att motion Jo506 (s) lämnas utan riksdagens vidare åtgärd. Utskottet har vid flera tidigare tillfällen behandlat frågan om ett upphävande, helt eller delvis, av djurskyddslagens svanskuperingsförbud. Utskottet har därvid bl.a. redovisat den utredning som institutionen för kirurgi och medicin vid Sveriges lantbruksuniversitet har genomfört på uppdrag av Jordbruksverket avseende svansskador hos korthårig vorsteh och pointer. Resultatet, som redovisades i juni 1995, remissbehandlades. Jordbruksverket har vid sin efterföljande prövning inte funnit skäl att föreslå något undantag från det rådande kuperingsförbudet (se vidare 1995/96:JoU14). Utskottet har inget underlag för att göra någon annan bedömning. Utskottet avstyrker således motion Jo507 (s). När det gäller frågan om kodressörer vill utskottet anföra följande. Klövhälsan beror på många faktorer av vilka bl.a. kan nämnas det underlag kon står på, hennes foderstat, hur man bedriver avel, hur ofta man verkar kons klövar och om kon har tillgång till någon typ av fotbad för att hålla klövarna rena. Det finns således många andra metoder, som är etiskt mer acceptabla, för att uppnå en fullgod klövhälsa. Det var också skälet när beslutet om den nya djurskyddslagen fattades och förbudet mot att använda kodressörer infördes i djurskyddsförordningen. Med samma motivering har också regeringen stärkt möjligheterna att tillämpa förbudet genom en skärpning av djurskyddsförordningen. Fr.o.m. den 15 mars 1997 får således kodressörer inte finnas monterade i stall eller andra förvaringsutrymmen för djur (SFS 1997:49). Med det anförda avstyrks motion Jo527 (m). Med anledning av de i motion Jo770 (c) framförda synpunkterna beträffande båttävlingar och fågelskydd vill utskottet anföra följande. Varje båttävling kräver enligt ordningslagen (1993:1617) tillstånd. Ansökan om sådant tillstånd prövas av polismyndighet och i vissa fall av länsstyrelse. Ansökan blir regelmässigt föremål för ett omfattande remissförfarande. Utöver den lokala naturskyddsföreningen inhämtas yttranden också från bl.a. länsstyrelsen och Naturvårdsverket. Eventuella invändningar mot tävlingen från naturvårdssynpunkt beaktas alltid i samband med tillståndsprövningen. Vidare innebär tillståndsprövningen att även de eventuella skyddsområden som inrättats med stöd av naturvårdslagen (1964:822) måste beaktas. För att skydda exempelvis en viss djurart kan länsstyrelsen ha meddelat föreskrifter som inskränker bl.a. allmänhetens rätt att uppehålla sig inom ett visst område. Föreskrifterna får bl.a. avse förbud att färdas, uppehålla sig och landa med båt inom området. Slutligen bör även uppmärksammas den möjlighet som länsstyrelsen har att enligt sjötrafikförordningen (1986:300) meddela föreskrifter om begränsning i rätten att utnyttja vattenområde för båttävling om föreskriften behövs bl.a. från miljösynpunkt. Med det anförda föreslår utskottet att motion Jo770 (c) lämnas utan någon riksdagens vidare åtgärd.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande distriktsveterinärorganisationen att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo229 yrkande 17 och 1996/97:Jo237 yrkande 17, res. 1 (v) 2. beträffande fördelning av medel till veterinärorganisationen att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo258 yrkande 8 och 1996/97:Jo501, res. 2 (m, fp) 3. beträffande djurskyddstillsynen att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo229 yrkande 18, 1996/97:Jo237 yrkande 18 och 1996/97:Jo513, res. 3 (mp) 4. beträffande djurtransporter att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo510, 1996/97:Jo521 och 1996/97:Jo532 yrkande 2, res. 4 (mp) 5. beträffande regeringsskrivelse om djurskyddsarbetet i EU m.m. att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo532 yrkande 3, 6. beträffande fodertillsatser m.m. att riksdagen avslår motion 1996/97:L708 yrkande 2, 7. beträffande varroakvalster m.m. att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo230 yrkande 2, 1996/97:Jo528 och Jo537, res. 5 (m, c, fp, mp) 8. beträffande kastrering av grisar att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo503, res. 6 (mp) 9. beträffande varghundar att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo506, 10. beträffande förbudet mot svanskupering att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo507, 11. beträffande förbudet mot kodressörer att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo527, 12. beträffande båttävlingar och fågelskydd att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo770.
Stockholm den 10 april 1997
På jordbruksutskottets vägnar
Lennart Daléus
I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Sinikka Bohlin (s), Göte Jonsson (m), Kaj Larsson (s), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson (s), Ingemar Josefsson (s), Carl G Nilsson (m), Eva Eriksson (fp), Ann- Kristine Johansson (s), Maggi Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Gudrun Lindvall (mp), Berndt Sköldestig (s), Ola Sundell (m) och Birgitta Carlsson (c).
Reservationer
1. Distriktsveterinärorganisationen (mom. 1) Maggi Mikaelsson (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ?Våren 1994? och slutar med ?vidare åtgärd? bort ha följande lydelse: Den omorganisation av distriktsveterinärorganisationen som genomförts har fått mycket kritik. Från djurägarhåll har bl.a. de höga veterinärtaxorna kritiserats. Omkring 90 veterinärer som tidigare arbetat inom distriktsveterinärorganisationen har valt att stå utanför den nya organisationen. Anslagen har överskridits under föregående år bl.a. beroende på en ökning under anslaget bidrag till avlägset boende djurägare. Mot bakgrund av kritiken och de överskridanden som gjorts bör regeringen utvärdera den nya organisationen och återkomma till riksdagen med förslag på eventuella förändringar. I en sådan utvärdering bör även den nya jordbrukspolitikens konsekvenser för djurskydds- och djurhälsofrågor beaktas. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo229 (v) yrkande 17 och Jo237 (v) yrkande 17 bör ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande distriktsveterinärorganisationen att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Jo229 yrkande 17 och 1996/97:Jo237 yrkande 17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Fördelning av medel till veterinärorganisationen (mom. 2) Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m), Eva Eriksson (fp) och Ola Sundell (m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ?Med det anförda och slutar med ?vidare åtgärd? bort ha följande lydelse: Den nya veterinärorganisationen har tagits emot positivt av lantbrukets organisationer och enskilda lantbrukare. Den förändrade veterinärorganisationen ger utrymme för både effektiviseringar och privata initiativ som kommer både lantbrukarna och djurskyddet till del. Omkring en tredjedel av distriktsveterinärerna har nu övergått till privat verksamhet. Jordbruksverket har deklarerat att man avser att fullfölja riksdagsbeslutet om en heltäckande statlig veterinärorganisation. Samtidigt pågår en utveckling som innebär att hälften av lantbrukets djur i dag omfattas av den privata veterinärverksamheten. Denna verksamhet lyder under samma regler och dess veterinärer innehar motsvarande uppdrag gentemot lantbrukare, samhälle och konsument som den statliga organisationen och dess anställda veterinärer. Lika ekonomiska villkor bör gälla för de olika veterinärgrupperna, bl.a. för upprätthållande av verksamhet i glesbygd och adekvat jourverksamhet. Enligt utskottets mening bör de nuvarande reglerna beträffande fördelningen av medel till distriktsveterinärorganisationerna ses över. Syftet bör vara att åstadkomma konkurrensneutralitet mellan de olika slagen av veterinärer. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo258 (c) yrkande 8 och Jo501 (m) bör ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande fördelning av medel till veterinärorganisationen att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Jo258 yrkande 8 och 1996/97:Jo501 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Djurskyddstillsynen (mom. 3) Gudrun Lindvall (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ?Utredningen om? och slutar med ?vidare åtgärd? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening bör det förhållandet att djurskyddsfrågorna enligt djurskyddslagen administreras av två centrala myndigheter, Jordbruksverket och Centrala försöksdjursnämnden, uppmärksammas. Vissa djurskyddsfrågor hamnar dessutom indirekt inom andra myndigheters ansvarsområde och faller därvid ofta mellan två stolar, eftersom dessa myndigheter inte har några bemyndiganden enligt djurskyddslagen. Många statliga organ hanterar således frågor som direkt påverkar djurens välfärd. Men djurskyddslagen och dess följdföreskrifter tillämpas mycket olika, och djurskyddsfrågorna finns egentligen inte alls med i det dagliga arbetet hos dessa myndigheter. En utredning bör därför tillsättas för att kartlägga djurskyddets organisation liksom de organ som administrerar frågor där djur ingår utan att ha föreskrivningsskyldighet enligt djurskyddslagen. Vidare bör förslag lämnas till inrättandet av en oberoende djurskyddsmyndighet. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo513 (fp, v, mp) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna Jo229 (v) yrkande 18 och Jo237 (v) yrkande 18 avstyrks. dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande djurskyddstillsynen att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo513 och med avslag på motionerna 1996/97:Jo229 yrkande 18 och 1996/97:Jo237 yrkande 18 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Djurtransporter (mom. 4) Gudrun Lindvall (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ?EG:s direktiv? och på s. 8 slutar med ?yrkande 2? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening bör ett samarbetsprojekt inledas med andra EU- länder för att följa och dokumentera vad som händer de djur som transporteras från Sverige eller som transporteras från och till andra EU-länder. För första gången på 30 år har grisar exporterats från södra Sverige till Tyskland för slakt. De efter Sveriges medlemskap i EU öppnade gränserna underlättar denna typ av export. Transport av djur mellan EU-länder skall besiktigas av en av landet utsedd officiell veterinär. Någon ytterligare kontroll av transporten vid exempelvis ankomsten till mottagarlandet behöver dock inte ske. Jordbruksverket har nyligen utfärdat transportföreskrifter som stadgar att de flesta djurslag inte skall transporteras mer än åtta timmar. Men om tid för vila ges kan den totala transporttiden bli mycket längre. Eftersom det är väl dokumenterat att djurens förhållanden vid transport ofta är undermåliga finns det anledning för Sverige att vara mycket uppmärksamt på de transporter av levande djur till slakt som nu kommit i gång. Andra länder har inte heller samma slaktbestämmelser som i Sverige. Regler för att skydda djuren vid slakt är inte lika långtgående, och inställningen till djuren i många europeiska länder är annorlunda än i Sverige. För att Sverige skall kunna bibehålla sin trovärdighet när det gäller högt ställda djurskyddskrav i olika sammanhang bör åtgärder vidtas för att förbättra kontrollen av djurtransporterna. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo510 (fp, mp), Jo521 (s) och Jo532 (kd ) yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande djurtransporter att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Jo510, 1996/97:Jo521 och 1996/97:Jo532 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Varroakvalster m.m. (mom. 7) Lennart Daléus (c), Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m), Eva Eriksson (fp), Gudrun Lindvall (mp), Ola Sundell (m) och Birgitta Carlsson (c) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ?Som utskottet? och på s. 10 slutar med ?vidare åtgärd? bort ha följande lydelse: Antalet biodlare minskar i Sverige. Det är allvarligt då bina har stor betydelse som pollinatörer och ger honung som är ett nyttigt och högvärdigt livsmedel. En stor anledning till minskningen är att varroakvalstren fortsätter att sprida sig norrut över landet. Odlarna vill inte fortsätta med sin verksamhet när de tvingas till användning av olika kemiska preparat för att hålla nere kvalsterangreppen. Enligt utskottets mening är det hög tid att byta strategi och återuppta kampen mot varroan. Det gäller att se till att den inte sprider sig ännu mer. Den har tillåtits sprida sig för mycket, men det är ännu bara mindre områden i landet som är infekterade. Detta kräver förändringar i aktuell lagstiftning och vidare måste en plan för aktiv bekämpning upprättas. Ett statligt stöd för denna bekämpning bör införas. Vidare bör det s.k. trakékvalstret, som förekommer i delar av Europa, uppmärksammas. Kvalstret orsakar en sjukdom hos bin som innebär att många bisamhällen dör när parasiten nyetableras. Kvalstret har ännu aldrig påträffats i Sverige. Genom de regler som för närvarande gäller måste bin före införsel till Sverige besiktigas. Statens jordbruksverk ansvarar för att denna besiktning görs och Sveriges lantbruksuniversitet utför själva kontrollen. Inom ramen för medlemskapsavtalet pågår hos EG-kommissionen för närvarande en utvärdering av möjligheterna för Sverige att erhålla s.k. tilläggsgarantier för ett antal djursjukdomar. Sverige bör med kraft hävda att trakékvalster bör vara en av de sjukdomar för vilka särskilda införselregler skall gälla. Om tilläggsgarantier erhålls bör de också innebära att de zongränser som för närvarande finns inom Sverige för att hindra spridning av varroa får bibehållas. En mer omfattande undersökning måste göras för att dokumentera att trakékvalster inte finns inom Sveriges gränser. Detta kan också ge erforderligt underlag för Sverige att med kraft hävda ett svenskt införselförbud av bin. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo230 (m) yrkande 2, Jo528 (c) och Jo537 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse: 7. beträffande varroakvalster m.m. att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Jo230 yrkande 2, 1996/97:Jo528 och 1996/97:Jo537 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Kastrering av grisar (mom. 8) Gudrun Lindvall (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ?Enligt 25? och slutar med ?motion Jo503 (mp)? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening bör kastreringen av grisar upphöra. I dag kastreras 1½ miljon smågrisar i Sverige per år utan bedövning. Detta är av djurskyddsskäl oacceptabelt. Kastreringen motiveras med att en del hangrisar utvecklar skatol med flera ämnen som ger köttet dålig lukt. Även problem med hållande av könsmogna hangrisar och slakteriernas krav på grisar i viss viktklass anförs som skäl för kastreringen. Utskottet anser att dessa problem kan lösas och att det bör utredas hur kastreringen av grisar skall kunna göras överflödig. De metoder som finns för att ge grisarna smärtlindring behöver inventeras. Vidare bör det utredas om det över huvud taget går att kastrera grisar utan att tillfoga dem smärta under eller efter ingreppet. Dessutom är det viktigt att man utreder påståendet att köttet påverkas både beträffande lukt och smak om hangrisarna inte kastreras. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo503 (mp) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse: 8. beträffande kastrering av grisar att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo503 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Motionerna............................................1 Utskottet.............................................3 Hemställan 11 Reservationer........................................12