Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Det europeiska valutasamarbetet

Betänkande 2002/03:FIU8

Finansutskottets betänkande2002/03:FIU8

Det europeiska valutasamarbetet


Sammanfattning

Utskottet  behandlar  i  betänkandet de motioner som
väckts under allmänna motionstiden  2002 och som tar
upp  frågorna  om  införande  av  euro,  former  för
ställningstagande till euro, informationsinsatser  i
samband  med  folkomröstning om euro och analyser av
effekter att införa euro. Samtliga motioner avstyrks
av utskottet.

I betänkandet finns sju särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut



1. Införande av euro

Riksdagen avslår motionerna
2002/03:Fi231 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 7,
2002/03:Fi233 av Alf  Svensson m.fl. (kd) yrkande
4,
2002/03:Fi234  av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande
10,
2002/03:Fi250  av   Karin   Pilsäter  m.fl.  (fp)
yrkandena 1-3,
2002/03:Fi274  av Maria Wetterstrand  m.fl.  (mp)
yrkande 1,
2002/03:L319  av   Lars   Leijonborg  m.fl.  (fp)
yrkande 11 samt
2002/03:N207 av Sten Tolgfors (m) yrkande 3.

2. Former för ställningstagande till euro

Riksdagen avslår motionerna
2002/03:Fi247 av Ulf Holm m.fl.  (mp) yrkandena 2
och 3,
2002/03:Fi250   av  Karin  Pilsäter  m.fl.   (fp)
yrkande 4,
2002/03:Fi274 av  Maria  Wetterstrand  m.fl. (mp)
yrkande 2,
2002/03:Fi289 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande
5,
2002/03:K432   av   Lars  Leijonborg  m.fl.  (fp)
yrkande 15,
2002/03:U323 av Bo Lundgren  m.fl.  (m) yrkande 2
samt
2002/03:U326  av Maud Olofsson m.fl. (c)  yrkande
25.

3. Informationsinsatser i samband med
folkomröstning om euro

Riksdagen avslår motionerna
2002/03:Fi247 av Ulf Holm m.fl. (mp) yrkande 1,
2002/03:Fi276 av  Lena  Sandlin-Hedman  m.fl. (s)
yrkandena 1-3,
2002/03:Fi289   av   Gudrun   Schyman  m.fl.  (v)
yrkandena 3, 4, 6 och 7 samt
2002/03:U323 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 3.

4. Analyser av effekter att införa euro

Riksdagen avslår motionerna
2002/03:Fi274  av Maria Wetterstrand  m.fl.  (mp)
yrkandena 3-14 samt
2002/03:Fi289  av   Gudrun   Schyman   m.fl.   (v)
yrkandena 8 och 9.

Stockholm den 21 november 2002

På finansutskottets vägnar


Sven-Erik Österberg

Följande  ledamöter har deltagit i beslutet: Sven-
Erik Österberg  (s),  Fredrik  Reinfeldt  (m), Carin
Lundberg  (s),  Karin  Pilsäter (fp), Sonia Karlsson
(s), Kjell Nordström (s),  Mats  Odell  (kd), Agneta
Ringman  (s), Gunnar Axén (m), Tommy Waidelich  (s),
Christer Nylander  (fp), Lena Ek (c), Hans Hoff (s),
Tomas Högström (m), Agneta Gille (s), Yvonne Ruwaida
(mp) och Siv Holma (v).
2002/03

FiU8

Utskottets överväganden


1 Frågan om deltagande i det
europeiska valutasamarbetet

1.1 Införande av euro

Utskottets förslag i korthet

Med  hänvisning  till   att   frågan  om  ett
deltagande i valutaunionen och  införandet av
euron kommer att underställas svenska  folket
för   prövning   anser   inte  utskottet  det
meningsfullt  att  riksdagen  nu  beslutar  i
frågan.     Utskottet    avstyrker     därför
motionerna.

Motionerna

I Moderata samlingspartiets  motioner Fi231 och N207
anförs att Sverige bör vara med  i Europasamarbetet.
Regeringen  har  valt  att  ställa  Sverige  utanför
samarbetet,  och det skapar valutaoro  med  en  svag
krona.  Priserna  blir  högre  och  räntor  urholkar
välståndet.   Motionärerna  anser  att  en  gemensam
valuta underlättar för företag och konsumenter genom
minskad valutaosäkerhet,  långsiktigt  lägre räntor,
ökad handel och lägre priser på den inre  marknaden.
Det  blir  lättare för privatpersoner och småföretag
när  man  bl.a.  ska  resa,  handla,  göra  affärer,
investera,  studera  eller  pensionera  sig. Sverige
måste  därför  så fort som möjligt få ta del  av  de
fördelar som den gemensamma valutan innebär. När ett
beslut om en svensk  euroanslutning  är  fattat  bör
Sverige ansluta sig till ERM2 (yrkande 7).

I Folkpartiet liberalernas motion Fi250 anförs att
den tilltagande internationaliseringen har förändrat
förutsättningarna  för  nationell ekonomisk politik.
Nationsgränserna betyder  allt  mindre  för företag,
produkter, pengar, människor etc. Eurosamarbetet har
blivit en av de starkaste länkarna i det  europeiska
samarbetet.  Motionärerna  anser att Sverige  glider
iväg  från  viktiga delar av det  bredare  politiska
samarbetet  i   EU   genom  att  stå  utanför  euro-
samarbetet. Ett viktigt  argument för ett medlemskap
i eurosamarbetet är att det  skulle innebära en ökad
möjlighet för svenska företrädare  att  ta till vara
och skydda svenska intressen i viktiga politiska och
ekonomiska  beslutsforum. Andra viktiga argument  är
pressade konsumentpriser, slopade växlingskostnader,
väsentligt ökade  handelsvolymer, specialisering och
högre  inkomster, stabilare  investeringsklimat  och
växelkursregim.   Det   är   viktigt  att  riksdagen
fastställer en handlingsplan och tidtabell för resan
till fullvärdigt svenskt eurosamarbete. En nationell
övergångsplan, som ska omfatta  såväl den offentliga
förvaltningen som företag och banker,  bör göras upp
och vara klar att sätta i sjön direkt efter ett ja i
folkomröstningen.  Efter  ett  ja i folkomröstningen
bör  en  förhandling  tas  upp  med euroländerna  om
svenskt inträde i den europeiska växelkursmekanismen
(ERM). Sverige bör därefter gå med i eurosamarbetets
sista  fas så snart det är praktiskt  och  juridiskt
möjligt (yrkandena 1-3).
I Folkpartiet  liberalernas motion L319 anförs att
medlemskap i EMU innebär  lägre  priser  för svenska
konsumenter.  Genom  att  marknader inom EMU-området
integreras  ökar möjligheterna  till  jämförelse  av
olika producenter och företag. Detta leder till ökad
konkurrens. Ett  svenskt deltagande i den gemensamma
valutan är därför  av  stor  vikt för konsumenterna.
Folkpartiet vill att en folkomröstning  genomförs så
fort som möjligt (yrkande 11).
I Kristdemokraternas motion Fi233 anförs  att  EMU
bidrar  till att förstärka utvecklingen för trygghet
och säkerhet.  Med  en gemensam valuta fullföljs den
gemensamma marknaden.  Euron  stärker  ett  positivt
konkurrensklimat inom EU. Sveriges inflytande  i  EU
stärks genom ett deltagande i EMU. Möjligheterna att
påverka  i  EU är större än om Sverige inte går med.
Det blir vidare  lättare för konsumenter att jämföra
priser mellan olika  länder.  Ett svenskt deltagande
innebär  också att valutakursrisken  försvinner  och
räntorna blir lägre (yrkande 4).
I Centerpartiets motion Fi234 anförs att frågan om
Sveriges  knytning  till  euron  ska  avgöras  i  en
folkomröstning. En folkomröstning brådskar inte, och
Sverige bör  tills  vidare  stå utanför EMU:s tredje
steg.  Riksbanken  har  blivit  självständig   sedan
kronan började flyta och agerat föredömligt för  att
bekämpa inflationen och skapa stabilitet för kronan.
Ett   tecken   är   det  minskande  räntegapet  till
euroområdet. Flera händelser  de  senaste  åren  ger
upphov    till   tvivel   om   ECB:s   förmåga   att
självständigt  driva  en stabil penningpolitik. Även
euroländernas finanspolitik  inger farhågor. På sikt
är risken stor att förtroendet  för  euron urholkas.
Kommissionens   agerande   visar  tydligt  att   det
återstår  många  svåra  diskussioner  i  euroområdet
innan  det finns en bred samsyn  om  de  långsiktiga
målen med  penningpolitiken.  För svensk del uppstår
också  frågan  om  till  vilken kurs  kronan  skulle
knytas till euron vid ett  eventuellt  inträde.  Den
kontinuerliga   deprecieringen  under  90-talet  har
inneburit  att  svensk   industris   konkurrenskraft
bevarats,  men  det  har  skett till priset  av  att
svenska löntagares köpkraft  har  urholkats  och ett
minskat  omvandlings-  och  effektiviseringstryck  i
industrin. En knytning till euron på en för låg nivå
riskerar  att permanenta denna  lägre  köpkraft  för
lång tid framöver (yrkande 10).

I Miljöpartiets motion Fi274 anförs att EMU i
första hand är ett politiskt projekt, med syfte
att knyta medlemsländerna närmare varandra i en
centralstyrd ekonomisk politik. De långsiktiga
konsekvenserna har i väldigt liten omfattning
klargjorts eller debatterats. Motionärerna
anser att Sverige, efter att fördelar och
nackdelar med ett medlemskap har vägts samman,
inte ska gå med i EMU (yrkande 1).

Utskottets ställningstagande

I slutet av  1997  beslutade  riksdagen  att Sverige
inte  skulle  införa EU:s gemensamma valuta,  euron,
när den s.k. tredje  etappen  av  EMU  inleddes  den
1 januari 1999 (prop. 1997/98:25, bet. 1997/98:FiU9,
rskr. 1997/98:75).

Riksdagen  beslutade samtidigt att Sverige bör
hålla  dörren  öppen  för  ett  eventuellt  framtida
deltagande i valutaunionen,  och  om  det  efter den
1 januari  1999  bedöms lämpligt att Sverige deltar,
skall  frågan  underställas   svenska   folket   för
prövning.
Statsminister   Göran   Persson   har  inbjudit
riksdagspartierna till överläggningar  om  datum för
folkomröstning om Sveriges deltagande fullt ut i EMU
med målet att nå så bred enighet som möjligt.
En  folkomröstning  kommer  att  hållas  och  alla
politiska  partier  har  förklarat  sig  beredda att
respektera utfallet av folkomröstningen. Det  är mot
den  bakgrunden  inte aktuellt för riksdagen att  nu
besluta om deltagande i den monetära unionens tredje
steg. Det är för närvarande inte heller aktuellt för
Sverige att delta  i ERM2. Med det anförda avstyrker
utskottet motionerna Fi231 (m) yrkande 7, Fi233 (kd)
yrkande  4,  Fi234  (c)   yrkande   10,  Fi250  (fp)
yrkandena  1-3,  Fi274  (mp)  yrkande 1,  L319  (fp)
yrkande 11 samt N207 (m) yrkande 3.

1.2 Former för ställningstagande till
euro


Utskottets förslag i korthet

Utskottet        utgår        ifrån       att
partiöverläggningarna   bl.a.  ska   behandla
tidpunkten     för     folkomröstning     och
röstningsalternativ.   Mot   denna   bakgrund
avstyrker utskottet motionerna.

Motionerna

I Moderata samlingspartiets  motion  U323 anförs att
Sverige så snabbt som möjligt måste få  ta del av de
fördelar  som  den  gemensamma valutan innebär,  och
regeringen bör därför  redan  i  höst  presentera en
tidtabell   över   processen  för  beslut  om  euron
(yrkande 2).

I Folkpartiet liberalernas  motion  K432 yrkas att
det   under   hösten  2002  bör  fattas  beslut   om
tidpunkten för  folkomröstningen om Sveriges inträde
i eurosamarbetet  och  att en folkomröstning bör ske
under 2003 (yrkande 15).
I Folkpartiet liberalernas  motion Fi250 yrkas att
det    omgående    inleds    förhandlingar    mellan
riksdagspartierna  om  en  folkomröstning   år  2003
(yrkande 4).
I Vänsterpartiets motion Fi289 anförs att det  ska
finnas  gott  om  tid  för  diskussion,  debatt  och
folkbildning  och  att  det bör gå minst ett år från
beslutet  om  tidpunkt  för   folkomröstningen  till
omröstningens genomförande (yrkande 5).
I  Centerpartiets  motion  U326   anförs   att  en
folkomröstning bör hållas tidigast hösten 2003.  Det
är   väsentligt   att   det   ges  tillräckligt  med
tidsutrymme    från    det    att    tidpunkt    för
folkomröstningen  fastställts  till  dess   att  den
faktiskt genomförs. Ett minimum för detta måste vara
sex månader. Sverige bör använda den kommande  tiden
till att dra erfarenheter av EMU-projektet under  en
konjunkturcykel.    Frågan    som    ställs   i   en
folkomröstning  ska svara ett tydligt Ja  eller  Nej
till  svenskt medlemskap.  Det  är  viktigt  att  de
kampanjer som drivs inför folkomröstningen av staten
garanteras  ett  likvärdigt offentligt stöd (yrkande
25).
I   Miljöpartiets    motion   Fi274   anförs   att
Miljöpartiet anser att den  bästa  tidpunkten för en
folkomröstning om ett eventuellt svenskt  medlemskap
i  EMU  är i samband med nästa riksdagsval år  2006.
Fördelen  med  detta är att folkomröstningen kan bli
beslutande  om det  sker  på  ordinarie  valdag.  En
beslutande  folkomröstning   är   viktig,   eftersom
riksdagen   och   regeringen  inte  då  kan  kringgå
folkomröstningsresultatet (yrkande 2).
I motion Fi247 av Ulf Holm m.fl. (mp) förordas att
för  att  understryka   vikten   av  "fair  play"  i
folkomröstningen om EMU är det viktigt  att det bara
finns  två klara och tydliga linjer. Folket  ska  ha
möjlighet att ta ställning till ett medlemskap i EMU
eller inte.  Därför bör bara möjligheterna att rösta
nej, ja eller blankt finnas (yrkandena 2 och 3).

Utskottets ställningstagande

Statsministern     Göran     Persson     angav     i
regeringsförklaringen  efter  riksdagsvalet 2002 att
överläggningar mellan riksdagspartierna  ska inledas
om  datum  för folkomröstning om Sveriges deltagande
fullt ut i EMU  med målet att nå så bred enighet som
möjligt.

I  partiledardebatten   den   11   november   bjöd
statsministern  in  till  partiöverläggningar den 29
november. Utskottet utgår ifrån att överläggningarna
kommer  att  behandla,  förutom  tidpunkten  för  en
folkomröstning,     även     frågor     om     t.ex.
röstningsalternativ.  Utskottet   avstyrker   därför
motionerna Fi247 (mp) yrkandena 2 och 3, Fi250  (fp)
yrkande  4,  Fi274 (mp) yrkande 2, Fi289 (v) yrkande
5, K432 (fp) yrkande  15,  U323  (m)  yrkande 2 samt
U326 (c) yrkande 25.

1.3 Informationsinsatser i samband med
folkomröstning om euro


Utskottets förslag i korthet

Utskottet   anser  att  det  är  viktigt  att
svenska  folket  får  en  bred  och  allsidig
information om EMU och euron och understryker
vikten av  att  resurserna  fördelas rättvist
mellan    ja-    och    nejsidan.   Utskottet
förutsätter  att  partiöverläggningarna  även
kommer   att   omfatta   dessa   frågor   och
avstyrker därför motionerna.

Motionerna

I Moderata samlingspartiets  motion  U323 anförs att
det  behövs en informationsinsats om euron  i  syfte
att öka  kunskapen  och intresset hos svenska folket
(yrkande 3).

I  Vänsterpartiets motion  Fi289  yrkas  att  alla
kampanjorganisationer     öppet    redovisar    sina
finansieringskällor. Nejpartierna är kraftigt under-
representerade i riksdagen  i  förhållande  till vad
opinionen  tycker om EMU, därför är det rimligt  att
nejpartierna  särbehandlas  positivt  när resurserna
fördelas   till   riksdagspartierna.  Allt  statligt
material om EMU bör  godkännas  av  företrädare  för
både  ja-  och nejsidan. Regeringen bör tillsätta en
parlamentarisk  kommitté  i  syfte  att  ta  hand om
förberedelserna   inför   folkomröstningen,  fördela
ekonomiska  medel  till  kampanjorganisationer  samt
övervaka att informationen  från myndigheternas sida
präglas av saklighet (yrkandena 3, 4, 6 och 7).
I motion Fi247 av Ulf Holm m.fl. (mp) förordas att
resurserna    för    ja-    och    nejsidan    inför
folkomröstningen   i   EMU  ska  fördelas   rättvist
(yrkande 1).
I motion Fi276 av Lena  Sandlin-Hedman  m.fl.  (s)
anförs  att  det  är av stor vikt att resurserna för
ja-  och  nejsidan  fördelas   rättvist,   både  för
trovärdigheten  inför  folkomröstningen och för  att
ett  resultat  av  omröstningen   ska  upplevas  som
legitimt.   Det   är   vidare   av  stor  vikt   att
folkrörelser, fackförbund, olika
intresseorganisationer  ges  ett  stort  utrymme att
själva   utforma   sina   prioriteringar   och   sin
opinionsbildning.  Regeringen  ska därför fördela de
statliga  resurser  som  läggs på information  inför
folkomröstningen rättvist mellan ja- och nejsidan så
att  de  på  ett allsidigt sätt  belyser  frågan  om
svenskt medlemskap  i  EMU. Det är väsentligt att de
som erhåller statliga medel  tydligt redovisar dessa
(yrkandena 1-3).

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening är det  mycket  viktigt att
svenska   medborgare   får   en  bred  och  allsidig
information     om     EMU     och    euron    inför
ställningstagandet  i  folkomröstningen.   Utskottet
utgår ifrån att de partiöverläggningar som hålls den
29 november ingående kommer att diskutera frågan  om
informationsinsatser      och     medelstilldelning.
Utskottet  anser  att  det  är  mycket  viktigt  att
resurserna för ja- och nejsidan  fördelas  rättvist,
både  för trovärdigheten inför folkomröstningen  och
för att  ett  resultat  av omröstningen ska upplevas
som legitimt.

Med anledning härav avstyrker utskottet motionerna
Fi247 (mp) yrkande 1, Fi276 (s) yrkandena 1-3, Fi289
(v) yrkandena 3, 4, 6 och 7 samt U323 (m) yrkande 3.

1.4 Analyser av effekter av att införa
euro


Utskottets förslag i korthet

Utskottet anser att det är  viktigt  att noga
analysera  effekterna  av  att införa euro  i
Sverige. En kommitté har föreslagit ett antal
åtgärder   för   att   stärka   den   svenska
finanspolitiken    inför    ett    eventuellt
införande  av  euron  i  Sverige. Betänkandet
bereds  nu inom Regeringskansliet.  Det  görs
också olika  informationsinsatser  om EMU och
euron. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet
motionerna.

Motionerna

I Vänsterpartiets motion Fi289 yrkas  i  händelse av
ett  nej  i EMU-folkomröstningen att regeringen  ska
lägga  fram  förslag  som  innebär  att  Riksbankens
ställning   och   ledningsorganisation   i   princip
återställs  till  vad  som gällde före den 1 januari
1999,  vidare  att  regeringen  ska  verka  för  att
Sveriges underkastelse till de stabilitetsnormer som
ligger till grund för EMU-samarbetet upphävs och att
Sverige för en egen penningpolitik (yrkandena  8 och
9).

I Miljöpartiets motion  Fi274  anförs att ett EMU-
medlemskap  innebär att Sverige får  en  överstatlig
penningpolitik.  Konsekvenserna  av  detta  har inte
ännu  debatterats.  Det  är  därför viktigt att inte
regeringen  beslutar  om  EMU-medlemskap,  utan  att
detta först har föregåtts av  både  debatt och folk-
omröstning.  Motionärerna  anser  vidare   att   det
demokratiska  underskott  som  EMU  lider  av  måste
motverkas,    exempelvis    genom   att   Europeiska
centralbanken  (ECB) underställs  Europaparlamentet.
Parlamentet är EU:s  enda  demokratiskt direkt valda
organ.   EMU:s   konstruktion   som    sådan,    med
riktlinjerna för den ekonomiska politiken fastslagen
i  fördragen,  är  ohållbar. De ekonomiska teorierna
förändras och inget  säger att samma politik är rätt
i   alla   sammanhang.   Det   finns   således   ett
demokratiskt underskott inom EMU. Motionärerna anser
att det finns ett stort värde  i  att  kunna föra en
självständig penningpolitik. Om Sverige  går  med  i
EMU  kommer  sådana  störningar  som  annars  kunnat
hanteras  genom  förändringar  av  valutakurserna  i
stället  att  ge  andra  effekter,  exempelvis  ökad
arbetslöshet  eller  sänkta  lönenivåer. De fördelar
som   kommer  av  att  slippa  växla   pengar   inom
euroländerna  är  starkt  överdrivna och står inte i
proportion till de negativa  effekter  som kommer av
ett  EMU-medlemskap.  Svenska  folket har näppeligen
kravet  att  "komma till rätta med  växlingseländet"
högst  på  listan  av  önskade  politiska  reformer.
Svenskt inflytande  i  EU  förutsätter  inte  att vi
också  går  med  i  EMU. För att nå hög trovärdighet
inom  ett politiskt område  är  det  rimligtvis  mer
vunnet att engagera sig kraftfullt inom detta område
än att glatt följa med strömmen i allt. Vill Sverige
upprätthålla    ett    fortsatt    förtroende   inom
miljöområdet  är  det  följaktligen  viktigare   att
exempelvis  sluta  att  agera  bromskloss i fråga om
miniminivåer  på EU-nivå för koldioxidskatter.  EMU-
medlemskapet  undergräver  den  svenska  demokratin.
Olika länder kräver helt enkelt olika lösningar, och
EMU riskerar därför  att  leda  till stora regionala
slitningar.   Sverige  riskerar  att   dräneras   på
kapital,  naturresurser   och  kompetens  (yrkandena
3-14).

Utskottets ställningstagande

Vid behandlingen av motsvarande  yrkanden för ett år
sedan  i  betänkande  2001/02:FiU1 skrev  utskottet:
"När det gäller effekter  av  ett eventuellt svenskt
medlemskap i EMU är det utskottets  uppfattning  att
dessa  måste  studeras  och  analyseras. I den stora
offentliga utredningen om Sverige  och EMU, den s.k.
EMU-utredningen  (SOU  1996:158),  gjordes  en  bred
genomgång   av   de   allmänna  effekterna   av   en
valutaunion och effekterna  för Sverige av att delta
respektive inte delta i valutaunionen. Utskottet har
också  i betänkande 2001/02:FiU23  (s.  35  och  40)
behandlat  motsvarande  yrkanden och skrev bl.a. att
enligt utskottets mening finns det i dagsläget ingen
anledning att fatta beslut  om  vilka  mått och steg
som  bör tas inom skilda politikområden i  det  fall
svenska  folket  i  en  folkomröstning  avvisar  ett
svenskt EMU-medlemskap.

Utskottet  vill  också  tillägga  att  i mars 2002
överlämnade     kommittén     (Fi     2000:07)    om
stabiliseringspolitik  för  full sysselsättning  vid
svenskt   medlemskap   sitt   slutbetänkande    (SOU
2002:16).  Kommittén föreslog ett antal åtgärder för
att  stärka  den  svenska  finanspolitiken inför ett
eventuellt införande av euron i Sverige. Betänkandet
har    remissbehandlats   och   bereds    nu    inom
Regeringskansliet.

Med anledning  av  vad  som  anförts  ovan avstyrker
utskottet motionerna Fi274 (mp) yrkandena  3-14 samt
Fi289 (v) yrkandena 8 och 9.



Särskilda yttranden



Utskottets   beredning   av  ärendet  har  föranlett
följande särskilda yttranden.


1. Det europeiska valutasamarbetet

av  Sven-Erik Österberg,  Carin  Lundberg,  Sonia
Karlsson,  Kjell Nordström, Agneta Ringman, Tommy
Waidelich, Hans Hoff och Agneta Gille (alla s).

Införande av euro

Sveriges relationer  till  EMU har diskuterats under
ett  drygt  årtionde.  Den socialdemokratiska  extra
partikongressen  i Stockholm  i  mars  2000  fattade
beslut om att partiet  ställer sig positivt till att
Sverige ska bli medlem i den ekonomiska och monetära
unionen  så snart ett antal  villkor  är  uppfyllda.
Sverige skulle ha en väl fungerande lönebildning och
ett konjunkturläge i rimlig takt med euroområdet med
tillräckligt  starka  offentliga  finanser  för  att
hävda  svensk  konkurrenskraft  och  föra  en  aktiv
ekonomisk  politik.  Och  för  att  säkra en folklig
uppslutning ska frågan om medlemskap  i EMU:s tredje
fas  underställas svenska folket för prövning  i  en
folkomröstning.

Det    socialdemokratiska    förtroenderådet   som
samlades  den  16  november  2002 beslöt  att  dessa
villkor  är  uppfyllda  och att frågan  om  Sveriges
deltagande   i   EMU   nu   bör   avgöras    av   en
folkomröstning.
Därmed har Socialdemokraterna tydligt uttalat  att
Sverige  bör  införa  euron och fullt ut delta i det
ekonomiska   och  monetära   valutasamarbetet.   Det
slutgiltiga  ställningstagandet   skall   göras   av
svenska  folket  i  en  folkomröstning, och samtliga
partier  har  deklarerat att  de  kommer  att  följa
resultatet av denna.

Former för ställningstagande till euro

Statsminister     Göran     Persson     inbjöd     i
partiledardebatten   den   11   november  2002  till
partiledaröverläggningar  den 29 november.  I  dessa
överläggningar  kommer  frågan   om  tidpunkten  för
folkomröstningen att diskuteras.

Informationsinsatser i samband med
folkomröstning om euro

I     den    uppgörelse    som    tecknats    mellan
Socialdemokraterna,  Vänsterpartiet och Miljöpartiet
anges tydligt att partierna  inför  folkomröstningen
om EMU är överens om att "resurserna för jasidan och
nejsidan ska fördelas rättvist".

Det är viktigt att regeringen fördelar de statliga
resurser som kommer att satsas på information  inför
folkomröstningen   rättvist   mellan   jasidan   och
nejsidan.
Partierna       bör       inom      ramen      för
partiledaröverläggningarna   som   inleds   den   29
november 2002 sträva efter att  uppnå  en  frivillig
överenskommelse om att öppet redovisa finansieringen
av    sina   kampanjer   i   likhet   med   tidigare
överenskommelser i samband med riksdagsvalet 2002.

Analyser av effekter av att införa euro

Socialdemokraterna  anser  att  ett  väl  fungerande
valutasamarbete  utgör  en demokratisk motvikt  till
växande globala marknadskrafter.  Inom  ramen för en
gemensam valuta finns goda möjligheter även  för ett
litet   land   som  Sverige  att  bedriva  en  aktiv
ekonomisk politik.  Ett svenskt deltagande i EMU kan
komma att bidra till lägre räntor och därigenom till
ökad sysselsättning, högre tillväxt och mer resurser
till välfärden. Euron  gör  det  också  lättare  för
människor att resa över nationsgränserna inom EU och
bidrar också till ökad handel, bättre konkurrens och
lägre  priser  i  Europa. För att långsiktigt främja
välfärd och arbete  vill  Socialdemokraterna  därför
att Sverige ska bli medlem i EMU.


2. Det europeiska valutasamarbetet

av  Fredrik  Reinfeldt,  Gunnar  Axén  och  Tomas
Högström (alla m).

Vi    anser    att    Sverige   bör   vara   med   i
Europasamarbetet. Att stå utanför samarbetet innebär
valutaoro med en svag krona. Priserna blir högre och
räntor urholkar välståndet. Vi anser att en gemensam
valuta underlättar för företag och konsumenter genom
minskad valutaosäkerhet,  långsiktigt  lägre räntor,
ökad handel och lägre priser på den inre  marknaden.
Det   blir  också  lättare  för  privatpersoner  och
småföretag  när  man  bl.a.  ska  resa, handla, göra
affärer, investera, studera eller pensionera sig. Vi
anser därför att Sverige så fort som  möjligt  måste
få  ta del av de fördelar som den gemensamma valutan
innebär.  När ett beslut om en svensk euroanslutning
är fattat bör Sverige ansluta sig till ERM2.


3. Det europeiska valutasamarbetet

av Karin  Pilsäter  och  Christer  Nylander (båda
fp).

Vi  anser  att eurosamarbetet har blivit  en  av  de
starkaste  länkarna  i  det  europeiska  samarbetet.
Sverige kommer  successivt  att  glida  i  väg  från
viktiga delar av det bredare politiska samarbetet  i
EU genom att stå utanför eurosamarbetet.

Ett   viktigt   argument   för  ett  medlemskap  i
samarbetet   är   att  det  skulle  innebära   ökade
möjligheter för svenska företrädare att ta till vara
och skydda svenska intressen i viktiga politiska och
ekonomiska beslutsforum samt för svenska företag att
konkurrera på lika  villkor.  Andra viktiga argument
är       pressade      konsumentpriser,      slopade
växlingskostnader,  ökade  handelsvolymer, stabilare
investeringsklimat och växelkursregim.
Genom  att  marknader inom EMU-området  integreras
ökar således möjligheterna  till jämförelse av olika
producenter  och  företag.  Detta  leder  till  ökad
konkurrens och lägre priser.
Vi  anser  att det är viktigt  att  fastställa  en
handlingsplan   och   tidtabell   för   resan   till
fullvärdigt   svenskt  eurosamarbete.  En  nationell
övergångsplan,  som ska omfatta såväl den offentliga
förvaltningen som  företag och banker, bör göras upp
och vara klar att sättas  i sjön direkt efter ett ja
i folkomröstningen.
Efter ett ja i folkomröstningen bör en förhandling
tas upp med euroländerna om  svenskt  inträde  i den
europeiska växelkursmekanismen. Vi anser att Sverige
bör gå med i denna fas i eurosamarbetet så snart det
är praktiskt och juridiskt möjligt.

4. Det europeiska valutasamarbetet

av Mats Odell (kd).

Jag   anser   att  EMU  bidrar  till  att  förstärka
utvecklingen  för  trygghet  och  säkerhet.  Med  en
gemensam valuta  fullföljs den gemensamma marknaden.
Euron stärker ett positivt konkurrensklimat inom EU.
Jag anser att Sveriges  inflytande i EU stärks genom
ett deltagande i EMU, och  möjligheterna att påverka
är större än om vi inte går  med.  Det  blir  vidare
lättare  för  konsumenter  att jämföra priser mellan
olika länder. Ett svenskt deltagande  innebär  också
att  valutakursrisken  försvinner  och räntorna blir
lägre.


5. Det europeiska valutasamarbetet

av  Siv Holma (v).

I  betänkandet  behandlas  ett flertal  motioner  om
Sveriges   förhållande   till   valutaunionen   EMU.
Utskottet föreslår att riksdagen  inte  i sak ska ta
ställning till dessa motioner eftersom frågan kommer
att  avgöras  i  en  folkomröstning.  I  betänkandet
behandlas även en rad motioner om formerna för denna
folkomröstning. Eftersom dessa frågor kommer att bli
föremål för partiledaröverläggningar menar utskottet
att riksdagen nu inte heller bör ta ställning  i sak
till  dessa  motioner.  Med detta som motiv föreslår
utskottet att riksdagen avslår samtliga motioner som
behandlas i betänkandet.

Vänsterpartiet  har  länge  krävt  att  frågan  om
Sveriges  förhållande till  EMU  ska  avgöras  i  en
folkomröstning,  och  Vänsterpartiet  har även velat
sätta ut ett datum för omröstningen så  att  det kan
garanteras  gott  om tid för folkbildning och debatt
inför omröstningen,  och  vi har likaledes krävt att
bägge sidor ska garanteras  jämbördiga villkor inför
omröstningen.
Statsministern     har     nu     kallat      till
partiledaröverläggningar  om  datum och formerna för
EMU-omröstningen. Mot denna bakgrund  kan  vi ställa
oss  bakom  den  behandlingsordning  som  ett  enigt
utskott  valt när det gäller dessa motioner, och  vi
har liksom  övriga  partier  valt att avstå från att
reservera oss  till förmån för  motionsyrkanden  som
vi ställt och stöder.
I  detta särskilda yttrande vill jag dock klargöra
Vänsterpartiets  principiella inställning till såväl
frågan  om  EMU  som  frågan  om  formerna  för  den
kommande folkomröstningen.
Vänsterpartiet   motsätter    sig    ett   svenskt
deltagande  i  EMU.  Ett  svenskt medlemskap  i  EMU
kommer sannolikt att innebära  en  mer genomgripande
förändring  och  påverkan på samhället  än  vad  EU-
medlemskapet hittills  inneburit.  Alla konsekvenser
av  det  europeiska  valutasamarbetet går  inte  att
förutse. Men med någorlunda  säkerhet  kan  man  slå
fast  att  utrymmet  för  en  självständig ekonomisk
politik  minskar  avsevärt.  Vid ett  EMU-medlemskap
överförs makten över penningpolitiken  till  EU.  Vi
kommer  därför  att  i  samverkan  med andra krafter
verka för ett nej i den kommande folkomröstningen.
Utvecklingen  hittills visar att det  finns  fullt
fog  för  uppfattningen   att   EMU  inte  är  något
genomtänkt    och   välmotiverat   projekt.    Redan
förekommer  omfattande   ekonomiska  spänningar  där
flera länder är i behov av  en  annan politik än den
som EMU kräver och centralbanken levererar.
De problem som redan har uppstått  inom  EMU,  och
som  sannolikt  kommer  att  bli  mer  omfattande  i
framtiden,   kan  göra  EU  ännu  mer  inåtvänt  och
förstärka   det    protektionistiska    draget   mot
omvärlden.
Historiskt har det visat sig innebära stora risker
med ett långtgående växelkurssamarbete mellan  olika
länders  valutor.  De  har  förr eller senare fallit
samman. När EMU-projektet värderas  är  det  viktigt
att  också  ha  med  dessa  historiska erfarenheter.
Ingen  kan  med  säkerhet  förutspå   de  ekonomiska
konsekvenserna av ett svenskt medlemskap i EMU. Alla
kan dock konstatera att Sveriges ekonomi  utvecklats
positivt  och  även  bättre än genomsnittet för  EU-
länderna under de år som  Sverige stått utanför EMU-
samarbetet.
Vid   ett   svenskt  inträde  i   EMU   försvinner
möjligheterna att  driva  en  nationell penning- och
valutapolitik,  och  kvar finns endast  finans-  och
budgetpolitik  för  att   möta  internationella  och
nationella ekonomiska påfrestningar.
Avsaknaden av penningpolitiken ställer krav på nya
anpassningsmekanismer   när   det   gäller   priser,
lönekostnader  och arbetskraftens  rörlighet.  Detta
innebär nya risker  för  löntagare  i  allmänhet och
kvinnor i synnerhet samt ökade regionala klyftor.
EMU  är  ett ekonomiskt och politiskt projekt  som
tillsammans  med den inre marknaden får mycket stora
konsekvenser.  EMU leder då till ökad federalism och
innebär därmed i  praktiken  ett  steg på vägen till
den  europeiska  förbundsstaten  -  Europas  förenta
stater.
Vänsterpartiet   vill  slå  vakt  om  och   bevara
principerna   för  Sveriges   statsskick   och   vår
nationella suveränitet.  Vi menar att grundprincipen
för samarbetet inom den europeiska unionen ska bygga
på ett mellanstatligt samarbete,  dvs. ett samarbete
mellan  suveräna nationer. Vi motsätter  oss  därför
den än hårdare  knytning  till  EU  som  ett svenskt
medlemskap i EMU skulle innebära.

6. Det europeiska valutasamarbetet

av Lena Ek (c).
Det är av vitalt intresse för såväl världsekonomin
som  EU  att  euron blir en framgång. EMU och  euron
kommer  i  hög grad  att  påverka  Sverige  och  den
svenska ekonomin  oavsett  om  Sverige  deltar eller
inte.
Enligt  min  mening  bör  Sverige emellertid  inte
delta   i   EMU:s   s.k.   tredje  etapp,   eftersom
nackdelarna  med  ett svenskt  deltagande  överväger
fördelarna. EMU är inte i första hand ett ekonomiskt
projekt, utan det är  ett politiskt projekt. Därtill
kommer  att  EMU  är  ett  av   EU:s   mest  tydliga
överstatliga       projekt,      vilket      minskar
medlemsstaternas    ekonomiska     inflytande    och
ekonomiska  flexibilitet.  Enligt  min   uppfattning
kommer  också  den  gemensamma penningpolitiken  med
stor sannolikhet att  tvinga  fram  mer  av gemensam
finanspolitik i unionen.
Riksbanken  har  blivit självständig sedan  kronan
började flyta och agerat föredömligt för att bekämpa
inflationen och skapa  stabilitet  för  kronan.  Ett
tecken är det minskande räntegapet till euroområdet.
Flera  händelser  de  senaste  åren  ger upphov till
tvivel om ECB:s förmåga att självständigt  driva  en
stabil     penningpolitik.     Även    euroländernas
finanspolitik inger farhågor. På sikt är risken stor
att  förtroendet  för euron urholkas.  Kommissionens
agerande visar tydligt  att det återstår många svåra
diskussioner i euroområdet  innan  det finns en bred
samsyn om de långsiktiga målen med penningpolitiken.
För svensk del uppstår också frågan  om  till vilken
kurs   kronan  skulle  knytas  till  euron  vid  ett
eventuellt inträde. Den kontinuerliga deprecieringen
under 1990-talet  har inneburit att svensk industris
konkurrenskraft bevarats,  men  det  har  skett till
priset   av  att  svenska  löntagares  köpkraft  har
urholkats   och   ett   minskat   omvandlings-   och
effektiviseringstryck  i industrin. En knytning till
euron  på en för låg nivå  riskerar  att  permanenta
denna lägre köpkraft för lång tid framöver.

Vi bör noga följa valutaunionens utveckling och
återkommande pröva argumenten för och emot
ett inträde i EMU. Sveriges långsiktiga
relationer till EMU bör värderas utifrån
vunna erfarenheter. Det behövs åtminstone en
hel konjunkturcykel för att kunna göra en
rättvis värdering av projektet.


7. Det europeiska valutasamarbetet

av Yvonne Ruwaida (mp).

Jag anser att ett EMU-medlemskap innebär att Sverige
får en överstatlig penningpolitik. Konsekvenserna av
detta har  ännu  inte  debatterats. Det demokratiska
underskott som EMU lider  av  måste motverkas, t.ex.
genom att Europeiska centralbanken (ECB) underställs
Europaparlamentet.   Parlamentet    är   EU:s   enda
demokratiskt direkt valda organ. EMU:s  konstruktion
som  sådan,  med  riktlinjerna  för  den  ekonomiska
politiken  fastslagna i fördragen, är ohållbar.  Det
finns således  ett demokratiskt underskott inom EMU.
Jag anser att det  finns ett stort värde i att kunna
föra en självständig  penningpolitik. Om Sverige går
med i EMU kommer sådana störningar som annars kunnat
hanteras  genom  förändringar  av  valutakurserna  i
stället  att  ge  andra  effekter,  exempelvis  ökad
arbetslöshet eller sänkta lönenivåer.

De fördelar som kommer  av att slippa växla pengar
inom euroländerna är starkt överdrivna och står inte
i proportion till de negativa effekter som kommer av
ett EMU-medlemskap. Svenska  folket  har  näppeligen
kravet  att  "komma  till rätta med växlingseländet"
högst på listan av önskade politiska reformer.
Svenskt inflytande i  EU  förutsätter  inte att vi
också  går  med  i  EMU. För att nå hög trovärdighet
inom  ett politiskt område  är  det  rimligtvis  mer
vunnet  av  att  engagera  sig kraftfullt inom detta
område än att glatt följa med  strömmen i allt. EMU-
medlemskapet  undergräver  den  svenska  demokratin.
Olika länder kräver helt enkelt olika lösningar, och
EMU  riskerar därför att leda till  stora  regionala
slitningar.   Sverige   riskerar   att  dräneras  på
kapital, naturresurser och kompetens.

Efter att ha vägt samman de demokratiska, politiska,
ekonomiska och miljömässiga aspekterna  av  ett EMU-
medlemskap  har  jag  dragit  slutsatsen att Sverige
inte  ska  gå  med  i  EMU.  Nackdelarna   överväger
fördelarna.



Bilaga

Förteckning över behandlade förslag


Motioner från allmänna
motionstiden


2002/03:K432 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

15.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  fördelarna  med
eurosamarbetet   och   att  en  folkomröstning  om
svenskt inträde bör ske under 2003.

2002/03:Fi231 av Bo Lundgren m.fl. (m):

7. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om deltagandet i det
europeiska valutasamarbetet (avsnitt 7.2).

2002/03:Fi233 av Alf Svensson m.fl. (kd):

4. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs om EMU-samarbetet
(avsnitt 6.3).

2002/03:Fi234 av Maud Olofsson m.fl. (c):

10. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen   anförs  om  Sveriges
förhållande till EMU (avsnitt 5.4).

2002/03:Fi247 av Ulf Holm m.fl. (mp):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att resurserna för
ja- och nejsidan  inför  folkomröstningen  om  EMU
skall fördelas rättvist.

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening   vad   i   motionen   anförs  om  att   en
folkomröstning    om   ett   eventuellt    svenskt
medlemskap i EMU skall  genomföras  i  samband med
kommande riksdagsval år 2006.

3.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs   om  att  enbart
möjligheten att rösta nej eller ja,  samt  blankt,
skall  finnas i den stundande folkomröstningen  om
EMU.

2002/03:Fi250 av Karin Pilsäter m.fl. (fp):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om en snar anslutning
av Sverige till eurosamarbetets tredje etapp.

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  eurofrågans
oskiljaktiga politiska och ekonomiska aspekter.

3. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  en nationell
övergångsplan.

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen   anförs   om   omgående
förhandlingar   mellan   riksdagspartierna  om  en
folkomröstning år 2003.

2002/03:Fi274 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp):

1.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om att Sverige inte
skall gå med i EMU.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen   anförs   om  att  en
folkomröstning    om    ett   eventuellt   svenskt
medlemskap i EMU skall genomföras  i  samband  med
kommande riksdagsval år 2006.

3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs om att  Europeiska
centralbanken (ECB) underställs Europaparlamentet.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening     vad     i     motionen     anförs    om
Maastrichtfördraget.

5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen   anförs   om  Europeiska
centralbankssystemet ECBS.

6.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  en självständig
penningpolitik.

7.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen   anförs   om   EMU   och
transportpolitiken.

8.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening   vad   i   motionen  anförs  om  EMU   och
växlingsproblematiken.

9. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen   anförs  om  Sveriges
inflytande i EU.

10.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om EMU och ekonomiska
sanktioner.

11. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  EMU  och  de
ekonomiska konsekvenserna.

12.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att EMU missgynnar
periferin.

13. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening    vad    i    motionen    anförs   om   de
fördelningspolitiska effekterna.

14.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om valutastabilitet.

2002/03:Fi276 av Lena Sandlin-Hedman m.fl. (s):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om fördelning av
statliga  bidrag  inför en kommande folkomröstning
om EMU.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen   anförs   om  att  de
organisationer      som      erhåller     statliga
informationsmedel  inför  folkomröstningen   skall
förpliktigas att öppet redovisa hur dessa använts.

3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att partierna i de
överläggningar     som     kommer    att    föregå
folkomröstningen skall sträva  efter  att uppnå en
frivillig  överenskommelse om att största  möjliga
öppenhet skall  gälla vad gäller finansieringen av
alla aktiviteter inför folkomröstningen.

2002/03:Fi289 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen  anförs  om  att  alla
kampanjorganisationer   öppet  bör  redovisa  sina
finansieringskällor  i en  EMU-omröstning  så  att
rättvisa förutsättningar skapas.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om att nejpartierna
särbehandlas positivt när resurserna fördelas till
riksdagspartierna.

5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att det skall
finnas  gott  om  tid för diskussion,  debatt  och
folkbildning och att  det  därför bör gå minst ett
år från beslutet om tidpunkt  för folkomröstningen
till folkomröstningens genomförande.

6.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs om att allt statligt
material bör godkännas av företrädare för både ja-
och nejsidan och att de  båda  sidorna får utrymme
för att redovisa sin syn på EMU.

7.  Riksdagen  begär  att regeringen  tillsätter  en
parlamentarisk  kommitté   i   syfte   att  handha
förberedelserna  inför  folkomröstningen,  fördela
ekonomiska  medel till kampanjorganisationer  samt
övervaka  att  informationen  från  myndigheternas
sida präglas av saklighet.

8. Riksdagen begär att regeringen, i händelse av ett
nej i EMU-folkomröstningen,  lägger  fram  förslag
som   innebär   att   Riksbankens   ställning  och
ledningsorganisation i princip återställs till vad
som gällde före den 1 januari 1999 i  enlighet med
vad som anförs i motionen.

9.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om att Sverige inom
EU,  i händelse av ett nej i EMU-folkomröstningen,
skall verka för att Sveriges underkastelse till de
stabilitetsnormer  som  ligger till grund för EMU-
samarbetet upphävs och att  Sverige  för  en  egen
penningpolitik.

2002/03:L319 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

11.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om EMU-medlemskap.

2002/03:U323 av Bo Lundgren m.fl. (m):

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
presentera en  tidtabell över processen för beslut
om Sveriges anslutning till euron.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening    vad    i    motionen    anförs   om   en
informationsinsats för att öka kunskapen om euron.

2002/03:U326 av Maud Olofsson m.fl. (c):

25.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om EMU-folkomröstning
och praktiska arrangemang kring denna.

2002/03:N207 av Sten Tolgfors (m):

3. Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om   ett   snabbt
medlemskap i EMU.


Tillbaka till dokumentetTill toppen