Borttagande av innehavsanteckningar från inskrivningsregistret
Betänkande 1995/96:LU12
Lagutskottets betänkande
1995/96:LU12
Borttagande av innehavsanteckningar från inskrivningsregistret
Innehåll
1995/96 LU12
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet proposition 1995/96:84 om borttagande av innehavsanteckningar från inskrivningsregistrer, vari föreslås att sådana anteckningar får tas bort genom ett förenklat förfarande.
Propositionen har inte föranlett något motionsyrkande, och utskottet tillstyrker bifall till propositionen.
Propositionen
I proposition 1995/96:84 föreslår regeringen (Justitiedepartementet) - efter hörande av Lagrådet - att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1973:98) om inskrivningsregister.
Lagförslaget har intagits som bilaga till betänkandet.
Utskottet
Bestämmelser om pantsättning av fast egendom finns i jordabalken (JB). Reglerna innebär i huvudsak följande. På ansökan av den lagfarne ägaren beviljar inskrivningsmyndigheten inskrivning i fastigheten av visst penningbelopp. Inskrivning har tidigare skett i fastighetsbok, men numera sedan all fastighetsregistrering har överförts till ADB-medium, sker inskrivning i inskrivningsregistret (se 3 § lagen [1973:98] om inskrivningsregister). En inskrivning av detta slag kallas inteckning (se 6 kap. 1 § JB). Med inteckningen följer en viss företrädesrätt till betalning ur fastigheten (se 17 kap. 6 § JB). Mot varje inteckning svarar ett pantbrev (se 22 kap. 5a § JB). Pantbrevets huvudsakliga funktion är att tjäna som instrument vid pantsättning av fastigheten. Panträtten uppkommer genom att fastighetsägaren överlämnar pantbrevet som pant för fordringen. Panträtten knyts till borgenärens innehav av pantbrevet. Innehavet får på flera sätt betydelse för borgenärens möjlighet att göra gällande den panträtt som har upplåtits till honom.
Pantbrevet har tidigare alltid utgjort en skriftlig handling. Genom lagstiftning, som trädde i kraft den 1 juli 1994 (prop. 1993/94:197, bet. 1993/94: LU33, rskr. 349) har det emellertid blivit möjligt att i stället låta inteckningen komma till uttryck i ett datapantbrev. Ett datapantbrev kommer till stånd genom att inteckningen registreras i ett särskilt register, pantbrevsregistret (se 6 kap. 1 § första stycket JB samt lagen [1994:448] om pantbrevsregister). Vid en sådan registrering klargörs också vem som har rätt att råda över registreringen (pantbrevshavaren). Den registrerade pantbrevshavaren anses på grund av registreringen ha de rättigheter och skyldigheter som följer med innehavet av ett skriftligt pantbrev (se 16 § lagen om pantbrevsregister).
På ansökan av innehavaren av ett pantbrev skall det antecknas i inskrivningsregistret vem som innehar pantbrevet (se 22 kap. 12 § JB jämförd med 3 § lagen om inskrivningsregister). Sådana innehavsanteckningar är offentliga. Syftet med innehavsanteckningarna är att innehavaren av pantbrevet skall kunna underrättas om vissa förfaranden som berör pantbrevet eller fastigheten och som är av betydelse för hans rätt. Innehavsanteckning är dock inte någon nödvändig förutsättning för att det skall föreligga en giltig panträtt. Den saknar också betydelse när det gäller att avgöra vem som är rätt borgenär. Ärenden om innehavsanteckning handläggs av inskrivningsmyndigheterna enligt de bestämmelser som gäller för handläggning av inskrivningsärenden (se 19 kap JB). En ansökan om innehavsanteckning tas därför upp på inskrivningsdag som ett särskilt ärende. Även en begäran om att en innehavsanteckning skall tas bort handläggs som ett särskilt inskrivningsärende.
Bestämmelserna om innehavsanteckning gäller även datapantbrev. För datapantbrev finns emellertid också bestämmelser om registrering av pantbrevshavare. Pantbrevshavaren registreras dock inte i inskrivningsregistret utan i pantbrevsregistret. Pantbrevsregistret är - till skillnad från inskrivningsregistret - inte en del av fastighetsdatasystemet. För uppgifter om pantbrevshavare gäller enligt 8 kap. 22 § sekretesslagen (1980:100) viss sekretess. Uppgifterna får således inte lämnas ut, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör lider skada.
I propositionen anförs att det är ett känt förhållande att uppgifter om innehavare ofta står kvar i inskrivningsregistret under lång tid efter det att innehavet faktiskt har upphört. Ofta tas en innehavsanteckning bort först sedan en ny innehavare själv har begärt att få bli antecknad som innehavare. Skälet till att den tidigare innehavaren låter bli att anmäla att hans innehav har upphört torde ofta vara att förfarandet upplevs som betungande. Konsekvensen blir att registret innehåller inaktuella uppgifter. Inte minst mot den bakgrunden finns det anledning att göra reglerna om borttagande av innehavsanteckningar så enkla som möjligt. Vidare torde behovet av en förenklad ordning för borttagande av innehavsanteckningar ha ökat i och med tillkomsten av det nya systemet med datapantbrev. Systemet medför att innehavarens intresse av att innehavet är registrerat i inskrivningsregistret minskar, eftersom pantbrevsregistret innehåller samma information om innehavare som en innehavsanteckning. Pantbrevshavarna kan också få löpande information om förändringar i inskrivningsregistret genom de nya aviseringsrutiner som pantbrevsregistret möjliggör. För en del kreditinstitut framstår det förmodligen som en fördel att vara registrerade enbart som pantbrevshavare i pantbrevsregistret, eftersom sådana registreringar - till skillnad från innehavsanteckningar i inskrivningsregistret - inte ger konkurrerande kreditinstitut insyn i kreditinstitutets kundkrets. Det kan därför antas att ett stort antal kreditinstitut som i dag är antecknade som innehavare i inskrivningsregistret och som låter konvertera sitt innehav av skriftliga pantbrev till datapantbrev kommer att begära att innehavsanteckningarna tas bort. Det är givetvis önskvärt att det arbete som detta medför för registerförande myndigheter kan begränsas så mycket som möjligt. Det är också önskvärt att reglerna utformas så att de blir smidiga även för de berörda kreditinstituten.
I propositionen konstateras att varje ärende om borttagande av en innehavsanteckning med nuvarande ordning behandlas för sig och tas upp som ett särskilt inskrivningsärende. Om man antar att konverteringen av skriftliga pantbrev till datapantbrev i ett stort antal fall kommer att följas av ansökningar från innehavarna om att innehavsanteckningarna skall tas bort från inskrivningsregistret, kommer det att innebära en betydande arbetsbelastning för landets inskrivningsmyndigheter. Den pågående konverteringen berör nämligen miljontals pantbrev. Uppenbarligen skulle mycket stå att vinna om det gick att ta bort flera innehavsanteckningar i ett enda sammanhang, t.ex. så att det kreditinstitut som så önskar skulle kunna få samtliga innehavsanteckningar avseende datapantbrev för vilka institutet är registrerat som pantbrevshavare avförda på en och samma gång. Datatekniken öppnar stora möjligheter för detta.
Mot den angivna bakgrunden föreslås att regeringen ges möjlighet att meddela föreskrifter om att innehavsanteckningar får tas bort på annat sätt än vad som följer av jordabalken. Möjligheten bör begränsas till de fall då den inteckning som anteckningen avser kommer till uttryck i ett datapantbrev, dvs. då inteckningen är registrerad i pantbrevsregistret. Det är regeringens avsikt att med stöd av en sådan bestämmelse ge Lantmäteriverket möjlighet att handlägga ärenden om borttagande av innehavsanteckningar. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 1996.
Enligt utskottets mening är den nu föreslagna rationaliseringen vid hanteringen av innehavsanteckningar i inskrivningsregistret klart ändamålsenlig. Med hänsyn till den mycket stora mängd pantbrev som nu skall konverteras till datapantbrev är det i princip nödvändigt att kunna ta bort flera innehavsanteckningar i ett enda sammanhang. Åtgärden torde - förutom minskad arbetsbelastning hos inskrivningsmyndigheterna - också medföra inte helt obetydliga besparingar. Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen.
Hemställan
Utskottet hemställer
beträffande borttagande av innehavsanteckningar
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1973:98) om inskrivningsregister.
Stockholm den 21 november 1995
På lagutskottets vägnar
Agne Hansson
I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Anita Persson (s), Bengt Kronblad (s), Rune Berglund (s), Stig Rindborg (m), Karin Olsson (s), Eva Arvidsson (s), Henrik S Järrel (m), Bengt Harding Olson (fp), Inger Segelström (s), Tanja Linderborg (v), Sven-Erik Österberg (s), Göran R Hedberg (m), Yvonne Ruwaida (mp), Birgitta Carlsson (c), Eva Persson Sellin (s) och Marietta de Pourbaix-Lundin (m).
Propositionens lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen (1973:98) om inskrivningsregister