Åtgärder mot missbruk av stiftelser
Betänkande 2004/05:LU18
Lagutskottets betänkande2004/05:LU18
Åtgärder mot missbruk av stiftelser
Sammanfattning I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2004/05:50 Åtgärder mot missbruk av stiftelser samt en motion som väckts med anledning av propositionen. Som ett led i strategin för samhällets samlade åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten föreslår regeringen vissa ändringar i stiftelselagen (1994:1220) och i lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag. Enligt förslaget skall stiftelser, som inte har någon behörig företrädare i Sverige, bemyndiga en person som bor i Sverige att på stiftelsens vägnar ta emot delgivning. Vidare föreslås att stiftelseregistret skall innehålla uppgift om revisorer i registrerade stiftelser samt att pensions- och personalstiftelser inte skall få vara bolagsmän i handelsbolag. Lagändringarna är avsedda att träda i kraft den 1 juli 2005. Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens lagförslag och avslår motionen. I betänkandet finns en reservation.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut Åtgärder mot missbruk av stiftelser Riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220) och 2. lag om ändring i lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:50 och avslår motion 2004/05:L8. Reservation (kd) Stockholm den 5 april 2005 På lagutskottets vägnar Inger René Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger René (m), Marianne Carlström (s), Raimo Pärssinen (s), Jan Ertsborn (fp), Christina Nenes (s), Hillevi Larsson (s), Yvonne Andersson (kd), Tasso Stafilidis (v), Maria Hassan (s), Bertil Kjellberg (m), Rezene Tesfazion (s), Martin Andreasson (fp), Viviann Gerdin (c), Anneli Särnblad (s), Henrik von Sydow (m), Pia Nilsson (s) och Johan Löfstrand (s).
Redogörelse för ärendet Ärendet och dess beredning I propositionen föreslår regeringen - efter att ha hört Lagrådet - att riksdagen antar i propositionen framlagda förslag till lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220) och lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag. Bakgrunden till lagförslagen är följande. Regeringen lade år 1995 fram en strategi för samhällets samlade åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten som riksdagen ställde sig bakom (skr. 1994/95:217, bet. JuU25, rskr. 412). Strategin syftar till att utveckla och effektivisera samhällets förmåga att förebygga, upptäcka, utreda och lagföra ekonomisk brottslighet. Riksenheten mot ekonomisk brottslighet (REKO) föreslog år 1997 i en rapport att stiftelselagen skulle ses över i vissa avseenden. Samma år föreslog Länsstyrelsen i Stockholms län i en skrivelse till Justitiedepartementet vissa ändringar i bl.a. stiftelselagen. De båda framställningarna diskuterades vid en av Justitiedepartementet anordnad utfrågning i december 1997. Regeringen föreslog därefter riksdagen vissa ändringar i stiftelselagen, och riksdagen antog regeringens förslag (se prop. 1997/98:98, bet. LU22, rskr. 221). I den då aktuella propositionen uttalade regeringen att den avsåg att, efter ytterligare beredning, återkomma om de andra förslag som lämnats i REKO-rapporten och framställningen från Länsstyrelsen i Stockholms län. Inom Justitiedepartementet upprättades därefter promemorian (Ds 2003:24) Åtgärder mot missbruk inom associationsrätten där vissa av förslagen har behandlats. Departementspromemorian har remissbehandlats och ligger till grund för förslagen i förevarande proposition. Andra förslag som läggs fram i promemorian kommer att behandlas i samband med den allmänna översynen av stiftelselagen som har inletts inom Justitiedepartementet. I departementspromemorian har också lämnats förslag om när val och entlediganden av styrelseledamöter i aktiebolag får rättsverkan samt förslag om registrering av revisorer i handels- och föreningsregistren. Förslagen om rättsverkan av val och entledigande av styrelseledamöter i aktiebolag behandlas i proposition 2004/05:85 Ny aktiebolagslag som överlämnades till riksdagen den 10 mars 2005. Förslagen om registrering av revisorer i handels- och föreningsregistren kommer att behandlas i senare sammanhang. De förslag som lämnas i den nu aktuella propositionen är, anför regeringen, ett uttryck för den särskilda satsning som inleddes genom 1995 års strategi. Propositionen bygger på en överenskommelse mellan den socialdemokratiska regeringen och Vänsterpartiet. Regeringens förslag finns i bilaga 1 och lagförslagen i bilaga 2. Med anledning av propositionen har en motion väckts. Förslaget i motionen finns i bilaga 1.
Utskottets överväganden Åtgärder mot missbruk av stiftelser Utskottets förslag i korthet Riksdagen antar regeringens lagförslag och avslår motionen. Jämför reservation (kd). Propositionen I propositionen anför regeringen att när det gäller myndigheters och andras möjligheter att komma i kontakt med och rikta anspråk mot juridiska personer är reglerna om delgivning av central betydelse. Det är ett välkänt förhållande, anför regeringen, att juridiska personer som används för kriminell eller annan oseriös verksamhet ofta är svåra att delge, t.ex. därför att det inte finns någon som är behörig att ta emot delgivning. En juridisk person delges i regel genom att handlingen överlämnas till någon som har rätt att företräda den juridiska personen eller, om flera är gemensamt behöriga, till någon av dem, se 9 § delgivningslagen (1970:428). En stiftelse med egen förvaltning företräds av styrelsen. Styrelsen har, om stiftelsen är registrerad i stiftelseregistret, möjlighet att bemyndiga någon annan att företräda stiftelsen, se 2 kap. 16 § stiftelselagen (1994:1220). Om stiftelsen har anknuten förvaltning, dvs. om stiftelsen förvaltas av en juridisk person, är det förvaltarens ställföreträdare som företräder stiftelsen. Förvaltaren kan också bemyndiga någon att företräda stiftelsen, se 2 kap. 23 § stiftelselagen. Bestämmelserna om vem som företräder en stiftelse innebär att stiftelser med egen förvaltning kan delges genom var och en av sina styrelseledamöter eller genom den som har fått ett bemyndigande att företräda stiftelsen. Stiftelser med anknuten förvaltning kan i stället delges genom förvaltaren. Eftersom förvaltaren alltid är en juridisk person, får det med tillämpning av de regler som gäller för den juridiska personen, t.ex. aktiebolagslagen (1975:1385), avgöras vem som är behörig att ta emot delgivning. Stiftelsen kan också delges genom den som har fått förvaltarens bemyndigande att företräda stiftelsen. Stiftelselagen saknar bestämmelser om att någon av dem som företräder stiftelsen, eller, vid anknuten förvaltning, som företräder förvaltaren måste vara bosatt i Sverige. Om samtliga företrädare för en stiftelse eller, vid anknuten förvaltning, för en förvaltare är bosatta utomlands, kan detta förhållande, anför regeringen, givetvis försvåra delgivning med stiftelsen. I propositionen föreslår regeringen att stiftelser som inte har någon behörig företrädare i Sverige skall vara skyldiga att utse en person som är bosatt i Sverige att ta emot delgivning. Detsamma skall gälla om stiftelsens förvaltare saknar behörig företrädare som är bosatt här i landet. Om stiftelsen eller förvaltaren inte gör det, skall tillsynsmyndigheten utse en delgivningsmottagare för stiftelsen. Regeringen redovisar i propositionen att den avser att i stiftelseförordningen (1995:1280) ta in en bestämmelse om att tillsynsmyndigheten skall sända underrättelse om förordnandet till stiftelsens senast kända adress. Därutöver föreslår regeringen att pensionsstiftelser och personalstiftelser inte skall kunna vara bolagsmän i handelsbolag samt att stiftelseregistret, i fråga om där registrerade stiftelser, skall innehålla uppgift om stiftelsens revisor. Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2005. Motionen Yvonne Andersson m.fl. (kd) är i motion L8 angelägna om att snabbt förbättra bekämpningen av ekonomisk brottslighet och förklarar sig därför positiva till lagändringar i den riktningen. Motionärerna är emellertid kritiska till regeringens förslag om delgivning av stiftelser. De föreslagna bestämmelserna innebär nämligen att tillsynsmyndigheten kan utse särskild delgivningsmottagare och delge denne även om stiftelsen har känt hemvist i Sverige och styrelseledamöterna har känd adress, låt vara utomlands. Delgivning utan att den utsedde delgivningsmottagaren ens försökt komma i kontakt med stiftelsens styrelse kan, enligt motionärernas mening, inte anses vare sig rimlig eller rättssäker. Mot denna bakgrund anser motionärerna att förordnande av särskild delgivningsmottagare skall förutsätta att försök till kontakt med stiftelsen har misslyckats eller försök till kontakt har bedömts utsiktslöst. Motionärerna föreslår att riksdagen skall besluta om en sådan ändring av regeringens förslag till ändring av 9 kap. 7 och 8 §§ stiftelselagen. Utskottets ställningstagande Som redovisats inledningsvis är de förslag som lämnas i propositionen ett led i regeringens strategi för samhällets samlade åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten som riksdagen ställt sig bakom. Enligt utskottets mening är det inom ramen för detta arbete angeläget att begränsa möjligheterna att använda stiftelseformen som ett redskap i ekonomisk brottslighet. Liksom regeringen anser utskottet att stiftelser som inte har någon behörig företrädare i Sverige skall vara skyldiga att utse en person som är bosatt i Sverige att ta emot delgivning. Detsamma bör gälla om stiftelsens förvaltare saknar behörig företrädare som är bosatt här i landet. För att reglerna skall vara meningsfulla måste de utformas på ett sådant sätt att de får effekt även på stiftelser som förvaltas på ett mindre seriöst sätt. Det måste därför vara möjligt att vidta något slag av åtgärder i fråga om de stiftelser som underlåter att utse en delgivningsmottagare. Enligt utskottets mening är det rimligt att tillsynsmyndigheten skall kunna förordna en delgivningsmottagare när en sådan skall finnas men inte har utsetts. Motionärerna bakom motion L8 anser att ett förordnande av särskild delgivningsmottagare skall förutsätta att försök till kontakt med stiftelsen dessförinnan har misslyckats eller att försök till kontakt har bedömts utsiktslöst. Utskottet vill inte ställa sig bakom den i motionen föreslagna ordningen. För att minimera risken för rättsförluster anser utskottet, liksom regeringen, att tillsynsmyndigheten i stället, när den har förordnat en särskild delgivningsmottagare, alltid bör sända en underrättelse om detta till stiftelsens senast kända adress. I propositionen redovisar regeringen att den avser att ta in en bestämmelse med sådant innehåll i stiftelseförordningen (1995:1280). Mot denna bakgrund anser utskottet, i motsats till motionärerna, att det inte finns något behov av att begränsa möjligheten att delge stiftelsen genom delgivningsmottagaren. Utskottet har inte heller något att erinra mot lagförslagen i övrigt. Med det anförda föreslår således utskottet att riksdagen antar regeringens lagförslag och avslår motion L8.
Reservation Åtgärder mot missbruk av stiftelser (kd) av Yvonne Andersson (kd). Förslag till riksdagsbeslut Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut borde ha följande lydelse: Riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220) med den ändringen att 9 kap. 7 och 8 §§ i regeringens förslag får den lydelse som reservanten föreslår i bilaga 3, 2. lag om ändring i lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:L8 och bifaller delvis proposition 2004/05:50. Ställningstagande Liksom motionärerna bakom motion L8 anser jag det angeläget att snabbt förbättra bekämpningen av ekonomisk brottslighet och jag ställer mig positiv till lagändringar i den riktningen. Jag är emellertid kritisk till regeringens förslag om delgivning av stiftelser. De föreslagna bestämmelserna innebär nämligen att tillsynsmyndigheten kan utse särskild delgivningsmottagare och delge denne även om stiftelsen har känt hemvist i Sverige och styrelseledamöterna har känd adress, låt vara utomlands. Delgivning utan att den utsedde delgivningsmottagaren ens försökt komma i kontakt med stiftelsens styrelse kan inte anses vare sig rimlig eller rättssäker. Mot denna bakgrund anser jag att förordnande av särskild delgivningsmottagare skall förutsätta att försök till kontakt med stiftelsen har misslyckats eller försök till kontakt har bedömts utsiktslöst. Med bifall till motion L8 anser jag således att riksdagen bör besluta om en sådan ändring av 9 kap. 7 och 8 §§ stiftelselagen som framgår av bilaga 3.
Bilaga 1 Förteckning över behandlade förslag Propositionen Proposition 2004/05:50 Åtgärder mot missbruk av stiftelser: Riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220), lag om ändring i lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag. Följdmotion 2004/05:L8 av Yvonne Andersson m.fl. (kd): Riksdagen beslutar om ändring av den av regeringen föreslagna lydelsen i 9 kap. 7 och 8 §§ stiftelselagen (1994:1220) så att det framgår att förordnande av särskild delgivningsmottagare får ske först efter att försök till kontakt med stiftelsen har misslyckats eller försök till kontakt bedömts som utsiktslöst, enligt vad i motionen anförs.
Bilaga 2 Regeringens lagförslag Bilaga 3 Reservantens lagförslag Av reservanten föreslagen ändring i regeringens förslag till lag om ändring i stiftelselagen (1994:1220) Regeringens förslag Reservantens förslag 9 kap. 7 § I en stiftelse med egen förvaltning skall tillsynsmyndigheten förordna 1. en ny styrelseledamot, om detta behövs för att styrelsen skall bli beslutför, 2. ordförande i styrelsen i fall då någon annan än styrelsen skall utse ordförande men inte gör det, samt 3. en i Sverige bosatt särskild delgivningsmottagare, när en sådan skall finnas enligt 2 kap. 16 a § men inte har utsetts. 3. en i Sverige bosatt särskild delgivningsmottagare, när en sådan skall finnas enligt 2 kap. 16 a § men inte har utsetts under förutsättning att ett försök till delgivning med stiftelsen enligt 9 § första stycket delgivningslagen (1970:428) har misslyckats eller delgivningsförsök bedöms som utsiktslösa. Ett förordnande enligt första stycket 1 och 2 gäller till dess att en ny ledamot eller ordförande har blivit utsedd i behörig ordning. Har den förre ledamoten entledigats för en viss tid, gäller dock förordnandet för den nye ledamoten för den tid entledigandet avser. Ett förordnande enligt första stycket 3 gäller till dess att tillsynsmyndigheten har beslutat att förordnandet inte längre skall gälla. Tillsynsmyndigheten skall meddela ett sådant beslut, om det inte längre finns skäl att ha kvar förordnandet. 8 § Tillsynsmyndigheten skall förordna 1. en ny förvaltare för en stiftelse med anknuten förvaltning, om stiftelsen saknar förvaltare, och 2. en i Sverige bosatt särskild delgivningsmottagare, när en sådan skall finnas enligt 2 kap. 23 a § men inte har utsetts. 2. en i Sverige bosatt särskild delgivningsmottagare, när en sådan skall finnas enligt 2 kap. 23 a § men inte har utsetts under förutsättning att ett försök till delgivning med stiftelsen enligt 9 § första stycket delgivningslagen (1970:428) har misslyckats eller delgivningsförsök bedöms som utsiktslösa. Ett förordnande enligt första stycket 1 gäller tills vidare. Har den förre förvaltaren entledigats för en viss tid, gäller dock förordnandet för den nye förvaltaren för den tid entledigandet avser. Ett förordnande enligt första stycket 2 gäller till dess att tillsynsmyndigheten har beslutat att förordnandet inte längre skall gälla. Tillsynsmyndigheten skall meddela ett sådant beslut, om det inte längre finns skäl att ha kvar förordnandet.