Återvinning
Betänkande 1991/92:NU7
Näringsutskottets betänkande
1991/92:NU07
Återvinning
Innehåll
1991/92 NU7
Ärendet
I detta betänkande behandlas tio motioner om återvinning. Yrkandena rör bl.a. forskning om och utveckling av återvunna produkter, Systembolagets återtagande av tomburkar, internationell standard för returförpackningar, åtgärder för att främja returpappershanteringen.
Sammanfattning
Utskottet avstyrker samtliga motioner. Detta sker beträffande flera av motionerna med hänvisning till de förslag som förpackningsutredningen nyligen har lagt fram. Bl.a. föreslås att förpackningsproducenterna skall få det ekonomiska ansvaret för återtagning och materialåtervinning av använda förpackningar och att förpackningsanvändarna (såväl företag som enskilda konsumenter) skall få ett principiellt ansvar att medverka vid sortering av förpackningar. I fråga om motionsyrkanden om åtgärder för att främja returpappershanteringen hänvisar utskottet bl.a. till ett pågående beredningsarbete inom regeringskansliet.
Motionerna
Yrkanden
De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här är följande:
1990/91:N233 av Rolf L Nilson m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen 1. beslutar att staten skall garantera ett minimipris på returpapper, 2. begär att regeringen lägger fram förslag om att pappersbruken skall åläggas att använda returpapper i produktionen där så är möjligt, 3. begär att regeringen snabbutreder returpappershanteringen i Norrland, 4. begär att regeringen lägger fram förslag om hur Sverige kan bidra till att öka användningen av returpapper internationellt.
1990/91:N246 av Lars-Erik Lövdén (s) och Kurt Ove Johansson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts rörande åtgärd för att förbättra avsättningsmöjligheten för insamlat returpapper.
1990/91:N247 av Sven Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att trygga pappersåtervinningen.
1990/91:N283 av Anders Svärd (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av skyndsamma insatser för utveckling av alternativa användningsområden för sorterat återglas.
1990/91:N284 av Håkan Strömberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning och utveckling av återvunna produkter.
1990/91:N288 av Lars Werner m.fl. (v) såvitt gäller yrkandet (3) -- med motivering i motion 1990/91:Jo514 -- att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av svenska initiativ för att skapa internationell standard för returförpackningar.
1990/91:N308 av Åke Selberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning om och utveckling avseende återvunna produkter, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om etablering av återvinningsföretag i norra Sverige.
1990/91:N344 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Systembolaget skall ta emot tomburkar.
1990/91:N411 av Ragnhild Pohanka (mp) och Eva Goës (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att verka för resurs- och energisparande genom minimerad användning av engångsmaterial.
Den motion som har väckts med anledning av proposition 1990/91:90 och behandlas här är
1990/91:N56 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (4) -- med motivering i motion 1990/91:Jo113 -- att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för ökad återvinning av returpapper.
Motivering
Svårigheter att få avsättning för återvunnet material äventyrar återvinningen av glas och papper, sägs det i motionerna 1990/91:N284 (s) och 1990/91:N308 (s). Det återvunna materialet är en viktig resurs och en betydelsefull råvara som måste tas till vara i den framtida industriproduktionen, anför motionärerna. Därför måste en satsning ske på forskning och utveckling så att användbara produkter kan tillverkas av återvunnet papper och återvunnet glas. I den sistnämnda motionen begärs också att återvinningsföretag skall lokaliseras till de norra delarna av vårt land. Till följd av höga transportkostnader är detta, enligt motionärerna, nödvändigt om vi skall kunna behålla och tillgodogöra oss de resurser som återvunnet material utgör.
Även i motion 1990/91:N283 (c) krävs skyndsamma insatser för utveckling av alternativa användningsområden för sorterat återglas. Det finns i dag två glasbruk -- Hammar och Limmmared -- som tar emot återglas. Hammars glasbruk kommer snart att läggas ner, och Limmareds glasbruk kommer inte att kunna fortsätta att ta emot allt sorterat vitt glas, säger motionären. Han nämner isoleringsmaterial inom byggnadssektorn som ett exempel på ett alternativt användningsområde för återglas, men problemet sägs vara att det saknas medel för forskning och utveckling.
Systembolaget bör ta sitt miljöansvar och åläggas skyldighet att ta emot tomma aluminiumburkar, anförs det i motion 1990/91:N344 (fp). Trots att Systembolaget varje år säljer ca 150 miljoner burkar öl vägrar man att ta emot tomburkar, säger motionären.
Sverige bör ta initiativ till ett internationellt standardiseringsarbete för returförpackningar, anförs det i motion 1990/91:N288 (v). Lika väl som man har normer för skruvar och muttrar kunde man ha det för returförpackningar. Ett internationellt standardiseringssystem för returförpackningar skulle, enligt motionärerna, förbättra förutsättningarna för handeln.
Genom en minskad användning av engångsmaterial kan resurs- och energisparande främjas, framhålls det i motion 1990/91:N411 (mp). Det konsumeras omkring 1 miljard bärkassar om året, varav 900 miljoner plastkassar och 100 miljoner papperskassar. Om priset sätts till ett par kronor på papperskassar och till 5 kronor på plastkassar skulle det, enligt motionärerna, bli lönsamt för kunderna att själva köpa eller sy tygkassar, som kan återanvändas hundratals gånger.
Åtgärder för att förbättra avsättningsmöjligheterna för insamlat returpapper efterlyses i motion 1990/91:N246 (s). Insamlings-, transport- och hanteringskostnaderna för returpapper ligger väsentligt över ersättningsnivåerna, säger motionärerna, och i dag råder det en situation där en del kommuner i norra Sverige har upphört med pappersinsamlingen och många kommuner i övriga landet överväger att upphöra med insamlingen.
Även i motion 1990/91:N247 (s) krävs åtgärder för att en fortsatt insamling av returpapper i kommunerna skall tryggas. Det finns, enligt motionärerna, oroande rapporter om att kommunerna i framför allt norra Sverige har stora svårigheter att upprätthålla insamlingen av returpapper. Det bör, menar de, ligga ett nationellt intresse i att återvinningen av returpapper kan fortsätta i hela landet.
Regeringen bör anmodas att ställa krav på att tidningspapper skall ha en inblandning av returpapper på 20 %, anförs det i motion 1990/91:N56 (c). En sådan åtgärd skulle kunna medverka till att det skapas en fungerande marknad för returpapper i Sverige. Därigenom borde den nuvarande återvinningsgraden för papper, 44 %, kunna höjas.
Returpappershanteringen är i akut kris och det krävs omedelbara åtgärder, sägs det i motion 1990/91:N233 (v). Pappersbruken, som utgör de huvudsakliga förbrukarna av returpapper, har överraskats av den höga återvinningsgraden. Priset på returpapper har därmed sjunkit, vilket har lett till att kommunerna gjort ekonomiska förluster och i flera fall stoppat pappersinsamlingen. Genom den monopolliknande situation som gäller på returpappersmarknaden, med två dominerande pappersbruksägda inköpsbolag, har priserna på returpapper hamnat på för låg nivå, hävdar motionärerna. Särskilt bekymmersam anser de situationen vara i Norrland, med låg lönsamhet och avsättningssvårigheter. Mot den här angivna bakgrunden framläggs i motionen följande förslag: staten skall garantera ett minimipris på returpapper, pappersbruken skall åläggas att använda returpapper i produktionen där så är möjligt, returpappershanteringen i Norrland skall snabbutredas och Sverige skall internationellt verka för en ökad användning av returpapper.
Uppgifter i anslutning till motionerna
Riksdagsbeslut om återvinning
Riksdagen beslutade år 1975 om åtgärder som syftade till ökad återvinning och bättre omhändertagande av avfall (prop. 1975:32, JoU 1975:10). Bl.a. uttalades att ansvaret för att det avfall som uppkommer vid produktionen kan tas om hand på ett från miljö- och resurssynpunkt riktigt sätt i första hand måste åvila producenten.
Våren 1990 beslutade riksdagen om olika åtgärder på avfallsområdet (prop. 1989/90:100 bil. 16, 1989/90:JoU 16). Härvid uttalades att ett mål är att minimera avfallets volym och farlighet. Producenternas ansvar för det avfall som uppstår till följd av deras verksamhet underströks. För att ytterligare stimulera återanvändning och återvinning beslöts om en komplettering av renhållningslagen (1979:596) av innebörd att avfallshanteringen skulle ske på ett sådant sätt att åtgärder som underlättar återanvändning och återvinning av avfallet främjas med hänsyn till råvaru- och energibesparing samt miljövård. Beträffande källsortering slogs det fast att den kommunala avfallsplaneringen borde ha som riktmärke att man till årsskiftet 1993-1994 skulle uppnå önskvärd sortering, och att förbränning och deponering av osorterat avfall därefter endast skulle äga rum i undantagsfall.
För att genomförandet av 1990 års avfallsprogram skulle underlättas och påskyndas beslöt riksdagen följande år om en komplettering av avgiftsbestämmelserna i renhållningslagen (prop. 1990/91:90, 1990/91:JoU30). Därigenom fick kommunerna möjlighet att differentiera avfallstaxan med syfte att källsortering skall stimuleras. Regeringen aviserade också i propositionen att ytterligare ekonomiska styrmedel kunde övervägas, vilket riksdagen inte hade någon erinran emot.
Förpackningsutredningen
Förpackningsutredningen (M 1990:03; särskild utredare: direktör Sven-Runo Bergkvist), som tillsattes våren 1990, skulle enligt ursprungsdirektiven (dir. 1990:39) utreda och lämna förslag till åtgärder inom förpackningsområdet syftande till att främja retursystem. Utredningen fick i mars 1991 tilläggsdirektiv (dir. 1991:17) att utarbeta ett förslag om ett fullständigt ansvar för tillverkare, distributörer och handel vad gäller returhantering och återanvändning, återvinning av material eller energiutvinning från förpackningar.
I förpackningsutredningens slutbetänkande, Miljön och förpackningarna (SOU 1991:76), som avlämnades i slutet av september 1991, föreslås att ett producentansvar för förpackningar införs i Sverige. Förpackningsproducenterna skall få det ekonomiska ansvaret för återtagning och materialåtervinning av använda förpackningar. En förpackningsavgift föreslås för att täcka kostnaderna. Utredningen anser vidare att förpackningar som har sorterats ut i princip skall användas till materialåtervinning. Förpackningsanvändare -- såväl företag som enskilda konsumenter -- föreslås få ett principiellt ansvar att medverka vid sortering av förpackningar. En statlig avfallsavgift föreslås som ekonomiskt styrmedel för att stimulera till materialreduktion, återanvändning och materialåtervinning.
Förpackningsutredningen förordar vidare (s. 295) att statsmakterna skall lägga fast en övergripande miljöpolicy för förpackningar. Samhällets miljökrav anges därvid böra utgå från följande: Mängden förpackningsmaterial bör reduceras, främst genom att mängden råvara per förpackning minskas och genom att "onödiga" förpackningar utmönstras. Materialvalet bör syfta till att reducera miljöbelastningen. Återanvändning av förpackningar bör ske så långt det är möjligt. Materialåtervinning av förpackningar bör utökas väsentligt genom att tekniken för insamling och sortering utvecklas och genom att nya marknader för återvunnet förpackningsmaterial skapas. Energiutvinningen ur förpackningsmaterial bör förbättras genom utökad kommunal källsortering.
Beträffande forskning och utveckling föreslår utredningen ett brett upplagt program som belyser återvinning av förpackningsmaterial. Forskningsprogrammet borde nära följa den internationella FoU-verksamheten och framför allt avse problemområdena insamlingsmodell, sorteringsteknik och återvunnet förpackningsmaterial. Finansiering föreslås ske genom medel från programrådet för forskning för ett avfallssnålt samhälle och från närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK). Vidare föreslås området bli uppmärksammat i nästa forskningsproposition. Programrådet, som inrättades år 1990, har enligt sin instruktion (SFS 1990:961) till uppgift att utveckla teknik och styrmedel som leder till miljöanpassade produkter och därmed minskad mängd och farlighet beträffande avfall.
Förpackningsutredningen lämnar förslag till vilken återvinningsgrad som bör vara uppnådd för olika förpackningsmaterial vid sekelskiftet. Återvinningsgraden borde för glas öka från dagens ca 35 % till 60--70%, för aluminium från 42 % till 60--80 %, för stålplåt från i stort sett 0 % till 40--60 %, för wellpapp, papper och kartong från 46% till 60 % samt för plast till 30--40 % men på längre sikt till 60%.
Förpackningsutredningens slutbetänkande remissbehandlas för närvarande. Remisstiden utgår den 31 januari 1992. En proposition planeras till hösten 1992.
Glasåtervinning
I systemet för glasåtervinning ansvarar kommunerna för insamling och transporter, varvid finansiering delvis sker via den kommunala renhållningstaxan. Svensk Glasåtervinning AB har det ekonomiska och fysiska ansvaret för det slutliga omhändertagandet. Bolaget erlägger viss ersättning per ton levererat återglas till kommunerna.
Av landets 284 kommuner har i dag 245 organiserad glasåtervinning. Återvinningsgraden för alla typer av glasförpackningar var år 1990 ca 35%.
Svensk Glasåtervinning AB införde i mars 1991 en återvinningsavgift för såväl inhemskt tillverkade som importerade glasförpackningar. Medlen skall användas för utveckling av alternativa användningsområden, åtgärder för ökad återvinning och stöd till kommunerna. De alternativa användningsområden som undersöks är isolering inom byggnadsindustrin och inom vägbyggnadsområdet. Utvecklingsverksamheten äger främst rum ute på företagen, men samarbete med Tekniska högskolan i Stockholm förekommer också.
Standardiseringsarbete
Standardiseringsarbete bedrivs via Standardiseringskommissionen i Sverige (SIS) och ett antal fackorgan för olika teknikområden. Näringslivet har huvudansvaret för prioriteringen av standardiseringsarbete som gäller områden med rent industriell tillämpning. Statens insatser avser främst områden där frågor som rör säkerhet kommer in.
Europeiska standardiseringsorgan har under år 1990 igångsatt ett arbete som rör standardisering av förpackningar (CEN TC 261). Sverige är genom SIS representerat i den subkommitté som handlägger frågor rörande konsumentförpackningar. Arbetet beräknas ta omkring två år.
Förpackningsutredningen föreslår i sitt slutbetänkande (s. 295) att Sveriges medverkan i det internationella standardiseringsarbetet på förpackningsområdet skall intensifieras i vad avser sådan standardisering som ökar förutsättningarna för materialreducering, återanvändning och materialåtervinning av förpackningar.
Returpapper
Insamling
I det tidigare nämnda riksdagsbeslutet från år 1975 om olika åtgärder som syftade till ökad återvinning och ett bättre omhändertagande av avfall ingick att en obligatorisk insamling av pappersavfall i form av tidningar och tidskrifter skulle påbörjas. Enligt riksdagens beslut borde pappersinsamlingen vara fullt genomförd före år 1980 i alla de delar av landet där sådan insamling är praktiskt genomförbar och motiverad. Svenska renhållningsverksföreningen uppger att tidningsinsamling för närvarande förekommer i så gott som samtliga kommuner.
Enligt beräkningar av skogsindustrierna uppgick mängden insamlat returpapper till 909 ton år 1990, vilket innebär en fördubbling jämfört med år 1975. Insamlingen av tidningar och journaler uppgick år 1990 till 438 ton och insamlingen av wellpapp, spill och övrig s.k. insamlingsvara till 270 ton.
Pappersindustrins förbrukning av returpapper, som uppgick till 1034 ton år 1990, har mer än tredubblats sedan år 1975. Förbrukningen väntas öka relativt kraftigt under år 1992, bl.a. genom det kapacitetstillskott som Bravikens pappersbruk får vid årsskiftet 1991-1992.
Utredning av statens industriverk
Statens industriverk (SIND) gjorde år 1988 på regeringens uppdrag en utredning (SIND PM 1988:3) av den svenska massa- och pappersindustrins användning av och möjligheter till försörjning med returpapper. Utredningens syfte var att bedöma om särskilda åtgärder erfordrades för att trygga massa- och pappersindustrins returpappersförsörjning. Sammanfattningsvis ansåg SIND att några sådana åtgärder inte behövdes inom de närmaste åren.
NOs prövning
Näringsfrihetsombudsmannen (NO) har i september 1991 fattat beslut i två ärenden rörande returpapper. Det ena ärendet gällde en framställning från Svenska kommunförbundet och Renhållningsverksföreningen att NO skulle ta upp till förnyad bedömning huruvida inte den samverkan som föreligger på inköpssidan när det gäller returpapper från hushållen innebär risk för missbruk av köparmakt och om inte denna risk är så stor att den leder till skada för de kommuner som engagerar sig i arbetet.
Två inköpsbolag -- IL Returpapper AB och Pappersåtervinnings AB (PÅAB), där så gott som samtliga svenska pappersbruk som använder returpapper som råvara är delägare -- dominerar returpappersmarknaden.
I sitt beslut hänvisade NO till ett beslut från år 1984 i ett likartat ärende avseende pappersbrukens inköpssamverkan. NO uttalade då att brukens köparsamverkan i sin dåvarande form hade vissa från allmän synpunkt positiva effekter på prisbildningen och effektiviteten. Även om samverkan också kunde antas innebära vissa risker för missbruk av köparmakt, ansåg NO inte att utredningen gav grund för att göra gällande att dessa risker motiverade ett ingripande från NOs sida.
I det nu aktuella beslutet säger NO sammanfattningsvis att de prissänkningar som inköpsbolagen har genomfört snarast är att se som en anpassning till internationella marknadspriser. Även om kommunerna inte skulle få full kostnadstäckning kan det, enligt NO, mot denna bakgrund knappast hävdas att pappersbruken och inköpsbolagen har missbrukat sin köparmakt. För detta ställningstagande talar också bl.a. den höga insamlingsnivån och genomförda och planerade kapacitetsutbyggnader som medför att avsättningen kommer att öka. NO tillägger vidare att konkurrenslagstiftningen som sådan knappast kan ge grund för ingripanden som i praktiken går ut på att få de ekonomiska aktörerna ute på marknaden att subventionera den aktuella insamlingsverksamheten för att få den att gå ihop. Med detta beslut är ärendet avslutat.
Det andra ärendet hos NO gällde en framställning från IL Returpapper AB att NO skulle pröva det samarbete som enligt bolaget pågår mellan kommunerna på returpappersområdet, bl.a. inom ramen för Renhållningsverksföreningen, och som påstods innebära en horisontell prissamverkan mellan kommunerna. Anmälan gjordes i anslutning till det tidigare refererade ärendet.
I sitt beslut anförde NO att det knappast finns skäl till invändningar från konkurrenssynpunkt mot ett sådant samråd och erfarenhetsutbyte på ett övergripande plan som förekommer mellan kommunerna. Med beaktande av den styrka som pappersbruken, genom sin samverkan i inköpsbolag, har nått på köparsidan kan det, enligt NO, anses motiverat att kommunerna i viss mån samverkar ytterligare för att söka uppnå en rimlig balans mellan kommunerna och köparna av returpapper. På returpappersområdet kan ett visst samarbete mellan kommunerna te sig befogat mot bakgrund av statsmakternas beslut och uttalande om hur returpapper skall återanvändas m.m., säger NO. Kommunernas samråd och erfarenhetsutbyte bör dock inte leda till överenskommelser, samförstånd eller rekommendationer om vilka priser kommunerna skall begära i förhandlingarna med inköpsbolagen. NO har mot bakgrund av detta uttalande avskrivit ärendet.
Tidigare riksdagsbehandling
Riksdagen har under senare år behandlat olika motionsyrkanden om returpapper. Vid det senaste tillfället, våren 1990, avstyrkte näringsutskottet enhälligt i ett yttrande till jordbruksutskottet (1989/90:NU7y) en motion (v) med krav på ett uttalande av riksdagen om behovet av en gemensam inköps- och försäljningsorganisation för pappersprodukter för kommuner, landsting och stat och om behovet av ökade insatser för pappersinsamling. Näringsutskottet anförde att den industriella användningen av returpapper är värdefull i många avseenden, inte minst från energi- och naturresurssynpunkt, och att det därför är angeläget med en fortsatt ökad insamling av returpapper. Utskottet noterade vidare att regeringen avsåg att noga följa utvecklingen på området. Jordbruksutskottet (1989/90:JoU16) anslöt sig till vad näringsutskottet hade uttalat. Riksdagen avslog motionen.
Miljöminister Birgitta Dahl besvarade hösten 1990 (RD 1990/91:5) en fråga (1990/91:50) om vilka åtgärder regeringen avsåg att vidta för att skapa fungerande marknader för återvinningsbara material. Miljöministern uttalade bl.a. att hon ansåg att -- efter det att riksdagen våren 1990 på regeringens förslag fattat beslut om förändringar i renhållningslagen för att främja ökad källsortering och återanvändning -- bollen låg hos industrin, kommunerna och konsumenterna.
Utskottet
Riksdagen har med början år 1975 fattat beslut om olika åtgärder som syftar till ökad återvinning och bättre omhändertagande av avfall. De senaste besluten på området tillkom våren 1990 och våren 1991.
I två motioner, 1990/91:N284 (s) och 1990/91:N308 (s), krävs nu ökade insatser för forskning om och utveckling av återvunna produkter. Motiven till yrkandena är de avsättningssvårigheter som föreligger; dessa anses äventyra återvinningen.
I det föregående finns en redogörelse för de förslag som förpackningsutredningen har lämnat i sitt nyligen publicerade slutbetänkande. Där föreslås bl.a. att ett producentansvar för förpackningar införs i Sverige. Beträffande forskning och utveckling förordar utredningen ett brett upplagt forsknings- och utvecklingsprogram som belyser återvinning av förpackningsmaterial. Vidare föreslås området bli uppmärksammat i nästa forskningspolitiska proposition.
Forskning och utveckling beträffande återvinning bedrivs i dag inom olika myndigheter och stiftelser. Programrådet för forskning för ett avfallssnålt samhälle, som inrättades år 1990, har enligt sin instruktion (SFS 1990:961) till uppgift att utveckla teknik och styrmedel som leder till miljöanpassade produkter och därmed minskad mängd och farlighet beträffande avfall. Forskning och utveckling inom avfalls- och återvinningsområdet förekommer också hos statens naturvårdsverk, närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) och forskningsstiftelsen Reforsk.
Statsmakterna har fastlagt målet att avfallets volym och farlighet skall minimeras. Utskottet anser det mycket angeläget att det sker en satsning på forskning och utveckling avseende återvunna produkter. Detta är nödvändigt om nya avsättningsområden för återvunnet material skall kunna skapas, vilket i sin tur är en förutsättning för att det angivna målet skall kunna uppnås.
Med hänsyn till vad som här anförts om pågående forsknings- och utvecklingsverksamhet och förpackningsutredningens förslag på området anser utskottet inte att det nu erfordras någon åtgärd av riksdagen. Utskottet utgår också från att området kommer att uppmärksammas i en kommande forskningspolitisk proposition. Därmed avstyrker utskottet de båda aktuella motionerna i berörda delar.
Även i motion 1990/91:N283 (c) tas frågan om insatser för forskning och utveckling avseende återvunna produkter upp, här med speciell inriktning på återvunnet glas.
Vad utskottet nyss har anfört beträffande forskning om och utveckling av återvunna produkter äger självfallet giltighet även beträffande återvunnet glas. Dessutom kan i detta sammanhang erinras om den återvinningsavgift som Svensk Glasåtervinning AB införde våren 1991. De medel som inflyter skall användas bl.a. för utveckling av alternativa användningsområden för glasförpackningar.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet den aktuella motionen.
I motion 1990/91:N344 (fp) krävs att Systembolaget skall åläggas skyldighet att ta emot tomburkar. I dag tas inga tomburkar emot av Systembolaget.
Utskottet delar motionärens uppfattning att en så stor försäljare som Systembolaget, med en årlig försäljning på ca 150 miljoner burkar öl, borde anse sig skyldigt att delta i återtagandet av tomburkar. Utskottet utgår emellertid ifrån att problemet kommer att få en lösning på grundval av de förslag som förpackningsutredningen har lagt fram. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionen.
Sverige bör agera för att en internationell standard för returförpackningar skapas, sägs det i motion 1990/91:N288 (v).
Som tidigare redovisats har det i fjol inom ramen för det europeiska standardiseringsarbetet igångsatts ett arbete som rör standardisering av förpackningar, i vilket Sverige deltar via standardiseringskommissionen. Vidare kan noteras att förpackningsutredningen i sitt slutbetänkande har föreslagit att Sveriges medverkan i det internationella standardiseringsarbetet på förpackningsområdet skall intensifieras.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet den aktuella motionen i berörd del.
Statsmakterna bör verka för resurs- och energisparande genom minskad användning av engångsmaterial, t.ex. genom höjda priser på pappers- och plastkassar, anförs det i motion 1990/91:N411 (mp).
I ett riksdagsbeslut våren 1990 uttalades, som tidigare har redogjorts för, att ett mål är att minska avfallets volym och farlighet. I förpackningsutredningens betänkande lämnas, såsom också nämnts, förslag till att statsmakterna skall lägga fast en övergripande miljöpolicy för förpackningar. Denna skulle ha följande innebörd. Mängden förpackningsmaterial bör reduceras genom lämpligt materialval. Förpackningar bör återanvändas så långt det är möjligt. Insamlings- och sorteringstekniker bör utvecklas. Nya avsättningsmarknader för återvunnet material bör skapas. Utvinningen av energi ur förpackningsmaterial bör förbättras.
Utskottet avstyrker den aktuella motionen med hänvisning till det anförda.
Riksdagen bör verka för att återvinningsföretag också lokaliseras till de norra delarna av vårt land, anförs det i motion 1990/91:N308 (s).
Riksdagen beslutade våren 1990 om fortsatta mål och riktlinjer för regionalpolitiken (prop. 1989/90:76, 1989/90:AU13). Det regionalpolitiska företagsstödet lämnas till konkurrensutsatta verksamheter som bedrivs på marknadsmässiga villkor och med tillfredsställande lönsamhet. Våren 1991 beslutade riksdagen att även ideella organisationer och intresseorganisationer skulle kunna erhålla regionalpolitiskt företagsstöd vid utlokalisering från Stockholmsregionen (prop. 1990/91:87, 1990/91:AU13). Någon särbehandling av företag inom en särskild bransch förekommer inte.
Utskottet anser att återvinning och återanvändning skall främjas i alla delar av landet. Däremot kan utskottet inte förorda att någon speciell bransch -- i detta fall återvinningsföretag -- skall särbehandlas när det gäller det regionala företagsstödet. Med det sagda avstyrker utskottet den aktuella motionen i berörd del.
Returpappershanteringen diskuteras i fyra motioner, 1990/91:N246 (s), 1990/91:N247 (s), 1990/91:N56 (c) och 1990/91:N233 (v).
I det föregående har redogjorts för riksdagens beslut år 1975 om införande av obligatorisk insamling av pappersavfall. Därvid har också lämnats uppgifter om insamling och förbrukning av returpapper. Insamlingen har fördubblats från år 1975 till år 1990, medan pappersindustrins förbrukning har tredubblats.
Vidare har lämnats redogörelser för en utredning av statens industriverk av den svenska massa- och pappersindustrins användning och försörjningsmöjligheter vad gäller returpapper och för två ärenden hos NO avseende påstådd inköpssamverkan resp. påstådd horisontell prissamverkan. Det första ärendet gällde om de två dominerande inköpsbolagens samverkan vad avser returpapper från hushållen innebär risk för missbruk av köparmakt. Det andra ärendet gällde om det samarbete som pågår mellan kommunerna på returpappersområdet, bl.a. inom ramen för Renhållningsverksföreningen, innebär en horisontell prissamverkan. NO har efter utredning kommit fram till att det varken kan anses föreligga missbruk av köparmakt eller horisontell prissamverkan och har avskrivit ärendena.
Riksdagens tidigare behandling av motioner om returpapper har redovisats i det föregående.
Enligt vad utskottet erfarit bereds frågan om returpapperssystemets utformning inom regeringskansliet (miljö- och resursdepartementet). För närvarande sker problembeskrivning. En rapport på grundval av arbetet beräknas kunna föreligga våren 1992.
Vad gäller yrkandet i motion 1990/91:N233 (v), som gäller svenska insatser för en ökad användning av returpapper internationellt, vill utskottet framhålla följande. Sverige verkar i dag internationellt för ökad återvinning inom ramen för det nordiska samarbetet och inom OECD, där återvinningsfrågorna uttryckligen finns med på arbetsprogrammet. Vidare arbetar man inom EG med att ta fram ett förslag till direktiv rörande förpackningsavfall. Direktivets syfte är att ange ramar för en förpackningspolicy och en policy för omhändertagande av förpackningsavfall. Direktivet skall omfatta åtgärder relaterade till produktion, marknadsföring och användning av förpackningar. Vidare omfattas åtgärder för att förebygga uppkomsten av förpackningsavfall, för återtagning och kvittblivning av förpackningsavfall samt för användning av råvaror och energi.
Med hänvisning till att frågan om returpapperssystemets utformning är under beredning i regeringskansliet och till vad utskottet i övrigt har anfört avstyrks samtliga här aktuella motioner i berörda delar.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande forskning om och utveckling av återvunna produkter att riksdagen avslår motion 1990/91:N284 och motion 1990/91:N308 yrkande 1,
2. beträffande glasåtervinning att riksdagen avslår motion 1990/91:N283,
3. beträffande Systembolagets återtagande av tomburkar att riksdagen avslår motion 1990/91:N344,
4. beträffande internationell standard för returförpackningar att riksdagen avslår motion 1990/91:N288 yrkande 3, men. (v) - delvis 5. beträffande minskad användning av engångsmaterial att riksdagen avslår motion 1990/91:N411,
6. beträffande lokalisering av återvinningsföretag till norra Sverige att riksdagen avslår motion 1990/91:N308 yrkande 2,
7. beträffande åtgärder för att främja återvinning och användning av returpapper att riksdagen avslår motion 1990/91:N56 yrkande 4 och motionerna 1990/91:N233, 1990/91:N246 och 1990/91:N247. men. (v) - delvis
Stockholm den 19 november 1991
På näringsutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Anita Gradin (s), Axel Andersson (s), Birgitta Johansson (s), Kjell Ericsson (c), Bo Finnkvist (s), Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand (s), Göran Hägglund (kds), Bengt Dalström (nyd), Olle Lindström (m), Mats Lindberg (s), Jan Backman (m), Bo Bernhardsson (s) och Christer Eirefelt (fp).
Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet, vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Rolf L Nilson (v) anför:
Enligt vänsterpartiets mening måste stora ansträngningar göras för att retursystem och återvinningsbara förpackningar skall främjas. Ett led i ett sådant arbete bör vara att -- som föreslås i motion 1990/91:N288 (v) -- Sverige tar initiativ till att det skapas en internationell standard för returförpackningar. Internationella normer för returförpackningar bör också kunna förbättra förutsättningarna för handel. Riksdagen bör anmoda regeringen att ta initiativ till att en sådan internationell standard skapas. Därmed blir motion 1990/91:N288 (v) tillgodosedd i berörd del.
Returpappershanteringen befinner sig enligt vänsterpartiets mening i en sådan akut kris att omedelbara åtgärder krävs. I motion 1990/91:N233 (v) beskrivs de problem som returpappershanteringen står inför. Problemen gäller följande: pappersbrukens otillräckliga förmåga att ta emot returpapper; sjunkande priser på returpapper, vilket gör returpappersinsamlingen företagsekonomiskt olönsam för kommunerna; stoppad pappersinsamling i flera kommuner, till följd av olönsamheten; monopolsituationen på inköpssidan; särskilda förhållanden i Norrland med låg lönsamhet och avsättningssvårigheter.
Mot bakgrund av denna problembeskrivning läggs i motionen fram följande förslag till åtgärder. Staten bör garantera ett minimipris på returpapper så att lönsamhet garanteras. Finansiering kan ske via en miljöavgift på papperskonsumtion, t.ex. tidningar. En del av intäkterna från miljöavgiften skall användas till forskning och utveckling inom pappersproduktionen med syfte att graden av recirkulation skall ökas. Vidare skall pappersbruken åläggas att använda en viss del returpapper vid tillverkning av tidningspapper och andra papperssorter i sådana fall då varken produktionsprocesser eller produkternas funktion påverkas av returpappersinblandning. Returpappershanteringen i Norrland bör snabbutredas genom regeringens försorg. Slutligen bör regeringen också lägga fram förslag till hur Sverige kan bidra till att pappersåtervinningen ökar internationellt.
Riksdagen bör anmoda regeringen att vidta alla de åtgärder som här har angetts. Med ett sådant beslut blir motion 1990/91:N233 (v) helt tillgodosedd. Även motionerna 1990/91:N246 (s), 1990/91:N247 (s) och 1990/91:N56 (c) tillgodoses därmed.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan under momenten 4 och 7 bort ha följande lydelse:
4. beträffande internationell standard för returförpackningar att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N288 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående har anförts,
7. beträffande åtgärder för att främja återvinning och användning av returpapper att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N233 och med anledning av motion 1990/91:N56 yrkande 4 och motionerna 1990/91:N246 och 1990/91:N247 som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående har anförts.