Arbetslöshetsförsäkring
Betänkande 1995/96:AU11
Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1995/96:AU11
Arbetslöshetsförsäkring
Innehåll
1995/96 AU11
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas 13 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1995 som rör arbetslöshetsförsäkringen och vissa näraliggande frågor. Förslagen gäller bl.a. den långsiktiga inriktningen av försäkringen och ersättningen för företagare. Utskottet avstyrker samtliga yrkanden, främst med hänvisning till pågående utrednings- och beredningsarbete.
Motionerna
1994/95:A215 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
7. att riksdagen hos regeringen begär en utredning rörande vissa långsiktiga frågor med anknytning till arbetslöshetsförsäkringen i enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:A218 av Ulla-Britt Hagström (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillvaratagande av arbetslösas egen kreativitet i stället för ett statligt arbetsföretag.
1994/95:A220 av Ingrid Andersson och Tone Tingsgård (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till aktivitetscentra för arbetssökande genom omfördelning av resurser.
1994/95:A231 av Inger Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av reglerna för ersättning från arbetslöshetsförsäkringen i syfte att möjliggöra medlemskap i vissa ekonomiska föreningar.
1994/95:A237 av Sten Svensson och Inga Berggren (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning av hur ett individuellt trygghetskonto kan utformas och införas i enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:A241 av Ann-Kristine Johansson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av arbetslöshetsförsäkringen i syfte att undanröja de negativa konsekvenserna för medlemmar i personalkooperativ.
1994/95:A243 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten till arbetslöshetsersättning för dem som kombinerar anställning med verksamhet i eget företag.
1994/95:A244 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpta regler att ta anvisat arbete för att erhålla arbetslöshetsersättning.
1994/95:A255 av Kenth Skårvik m.fl. (fp, m, c, kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om företagares rätt till ersättning vid arbetslöshet.
1994/95:A266 av Erling Bager och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ej avveckla yrkesfiskarnas arbetslöshetskassa.
1994/95:So293 av Rune Backlund m.fl. (c) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att öka kunskap om långtidsarbetslöshetens ekonomiska konsekvenser för individen och långtidsarbetslöshetens konsekvenser för våra inkomstrelaterade trygghetsförsäkringar.
1994/95:So295 av Ingrid Näslund (kds) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätt till a-kassa.
1994/95:N299 av Kjell Ericsson m.fl. (c) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förslag till förbättrad försäkring för egenföretagare vid arbetsbrist eller sjukdom.
Utskottet
Inledning
Efter regeringsskiftet hösten 1994 beslutade riksdagen att från den 1 januari 1995 återställa arbetslöshetsersättningarna till vad som gällde före den 1 juli 1994. Därmed upphävdes den allmänna obligatoriska arbetslöshetsförsäkring som hade införts av fyrpartiregeringen från halvårsskiftet 1994. Denna försäkring, som alltså var i kraft under ett halvår, innebar att en inkomstrelaterad ersättning kunde ges även inom ramen för det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS).
- I förhållande till vad som gällde innan den allmänna obligatoriska försäkringen infördes har från och med återställningen den 1 januari 1995 bl.a. följande ändringar genomförts i arbetslöshetsförsäkringen (ALF) och i det kontanta arbetsmarknadsstödet. - - Arbetsvillkoret i ALF har ökat från minst 75 till minst 80 dagar under minst fem i stället för minst fyra månader (från 1.1.1995) - - Annat sätt att beräkna s.k. normalarbetstid vid bestämmande av dagpenning enligt ALF (från 1.1.1995) - - Skärpta regler för rätt till förstagångsersättning; i princip är endast reguljärt förvärvsarbete kvalificerande, däremot som huvudregel inte beredskapsarbete, utbildningsvikariat eller verksamhet med starta-eget-bidrag och inte heller andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder (från 1.1.1996) - - Ändrad innebörd av begreppet jämställd tid; sådan tid, som bl.a. avser arbetsmarknadspolitiska åtgärder, kvalificerar för ersättning endast för den som en gång påbörjat en ersättningsperiod (från 1.1.1996) - - Dagpenningen i ALF nedsatt från 80 till 75 % av dagsförtjänsten (från 1.1.96) - - Skärpta avstängningsregler bl.a. för den som lämnat sitt arbete utan giltig anledning; längsta avstängningstid ökad från 20 till 45 resp. 60 ersättningsdagar (från 1.1.96) - - Skärpta regler mot fusk; vid oriktig eller vilseledande uppgift skall den arbetslöse frånkännas ersättning under minst 130 dagar (från 1.1.96) - - Ändrade överklaganderegler; överklagande till allmän förvaltningsdomstol i stället för till AMS (från 1.10.1995) - - Ändrade tillsynsregler; AMS har fått rätt att överklaga beslut om ersättning m.m. (från 1.10.95) - - Begränsning av ersättningsrätten för deltidsarbetslösa; möjligheten till ersättning vid sidan av fast deltidsarbete upphör vid ersättningsperiodens slut (förordningsreglering, från 1.9.1995) -
I fråga om finansieringen har den ändringen skett att arbetsmarknadsavgiften höjts i två omgångar, den 1 januari 1995 från 2,12 till 4,32 % och den 1 januari 1996 till 5,42 % av avgiftsunderlaget. Höjningen är delvis en avgiftsväxling i förhållande till sjukförsäkringen
Detta betänkande behandlar kvarvarande motionsyrkanden som väcktes under den allmänna motionstiden januari 1995 och som rör arbetslöshetsförsäkringen och några därmed sammanhängande frågor. Det är frågor som inte har direkt samband med de förändringar som berörts ovan. Utskottet har annars vid flera tillfällen under det senaste året haft uppe frågor som rör arbetslöshetsförsäkringen och KAS, och då i samband med behandlingen av regeringsförslag. Så har skett vid tre tillfällen våren 1995, nämligen med anledning av budgetpropositionen (1994/95:AU11) och kompletteringspropositionen (1994/95:AU4y, FiU20) liksom med anledning av propositionen En effektivare arbetsmarknadspolitik m.m. (1994/95:AU15). Förändringar i försäkringen och KAS var också en del av höstens s.k. tillväxtproposition (1995/96:AU2y, FiU1).
De nu behandlade motionerna rör bl.a. den allmänna inriktningen av den framtida arbetslöshetsförsäkringen och försäkringen för företagare. En av motionerna innehåller synpunkter på behovet av forskning på området.
Motionerna anges i det följande utan riksmötesår (1994/95).
Utredningar m.m.
Innan utskottet kommer in på behandlingen av motionerna bör följande redovisas.
I juni 1995 tillsatte regeringen en särskild utredare med uppdrag att lämna förslag till hur en ny arbetslöshetsförsäkring skall utformas (dir. 1995:92). Utredare är länsöverdirektören Birgitta Isaksson Pérez. Utredningen har antagit namnet ARBOM. I dagarna har utredningen lagt fram ett delbetänkande (SOU 1996:51) Grundläggande drag i en ny arbetslöshetsförsäkring - alternativ och förslag. Enligt direktiven skall en slutrapport lämnas senast den 30 september i år.
Vidare har den arbetsmarknadspolitiska kommittén under ordförandeskap av förvaltningsdirektören i riksdagen Anders Forsberg nyligen avslutat sitt uppdrag. I detta ingick i enlighet med tilläggsdirektiv (dir. 1994:71) att även se över frågan om rundgång mellan åtgärder och arbetslöshetsersättning. Utredningens betänkande Aktiv Arbetsmarknadspolitik (SOU 1996:34) innehåller ett särskilt avsnitt om arbetslöshetsförsäkringen.
Utskottet återkommer till dessa utredningar i det följande.
Frågan om ersättning vid arbetslöshet har under senare år utretts även i andra sammanhang. Det gäller såväl arbetslöshetsförsäkringen som sådan som olika enskilda frågor.
Den tidigare fyrpartiregeringen tillsatte 1992 en utredning om en ny arbetslöshetsförsäkring som året därpå lade fram ett förslag (SOU 1993:52) om en försäkring som skulle bygga på en grundförsäkring för alla och en frivillig tilläggsförsäkring. Denna försäkring skulle ersätta både ALF och KAS.
I samband med genomförandet av den allmänna obligatoriska försäkringen vid halvårsskiftet 1994 beslutade den dåvarande regeringen att vissa frågor skulle övervägas vidare. Tre utredningar tillsattes. En gällde konkurrensneutraliteten m.m. inom arbetslöshetsförsäkringen (dir. 1994:83), en avstängningsreglerna m.m. inom arbetslöshetsersättningen (dir. 1994:84) och en företagares arbetslöshetsersättning (dir. 1994:85).
Utredningen om företagares arbetslöshetsersättning avgav slutbetänkande under 1994 (SOU 1994:129). De övriga utredningarna har upphört genom regeringsbeslut den 27 oktober 1994 resp. den 25 januari 1996.
Allmän inriktning av den framtida arbetslöshetsförsäkringen m.m.
I Moderata samlingspartiets motion A215 Förutsättningar för nya arbeten finns - förutom förslag om omedelbara förändringar av arbetslöshetsförsäkringen som behandlades i förra vårens arbetsmarknadspolitiska betänkande - synpunkter på den fortsatta utvecklingen av arbetslöshetsförsäkringen. Partiet vill anlägga ett alternativt synsätt med successivt minskade ersättningsnivåer, från 80 via 75 till 70 %. Därmed skulle den enskilde ges tydliga och stegvis ökande incitament att söka arbete. Ersättning skulle medges under maximalt 450 dagar. Denna period skulle avbrytas av åtgärder efter viss tid i syfte att göra den arbetssökande mera attraktiv på arbetsmarknaden. Den som inte fått arbete vid ersättningsperiodens slut bör överföras till andra trygghetssystem. Regeringen bör skyndsamt utreda frågan, anser Moderaterna.
Sten Svensson och Inga Berggren (m) vill enligt motion A237 ha en utredning om ett privat sparsystem i form av individuellt trygghetskonto. Inför risken av arbetslöshet skulle de avsatta medlen ge ökade möjligheter till utbildning, flyttning, start av företag eller frivilligt vald förtidspensionering. Medlen skulle utgöra ett komplement till en reformerad arbetslöshetsförsäkring och annat stöd från det allmänna. Motionärerna menar att detta system skulle förstärka individens ansvar och förhindra kris i statsfinanserna vid en ny konjunkturnedgång.
Utskottets överväganden
Som redan nämnts har två utredningar helt nyligen lagt fram förslag rörande en ny arbetslöshetsförsäkring. Syftet med delbetänkandet (SOU 1996:51) från ARBOM är att redovisa idémässiga förslag till en ny arbetslöshetsförsäkring. En ny grundstruktur för en allmän och sammanhållen försäkring presenteras. Försäkringen skall ge inkomsttrygghet men också ställa höga krav på de arbetslösa att snabbt finna ett nytt arbete - en omställningsförsäkring. Försäkringen skall bestå av två delar. Den obligatoriska delen skall täcka alla förvärvsarbetande som uppfyller ett bestämt arbetsvillkor och ge ett fast grundbelopp lika för alla. Försäkringen skall också innehålla en frivillig kompletterande inkomstbortfallsförsäkring. För att ha rätt till den måste den arbetslöse uppfylla ett arbetsvillkor och vara ansluten till försäkringen. Anslutning sker genom medlemskap i en arbetslöshetskassa. För att försäkringen skall vara heltäckande föreslås en ny kassa utan koppling till intresseorganisationer.
I betänkandet diskuteras också frågor om ersättningens längd och ersättningsnivåerna. Utredaren bedömer att om en bortre gräns bör införas för den sammanlagda ersättningstiden bör den inträda efter tre till fyra års ersättningstid. För att stärka inkomsttryggheten övervägs en höjning av ersättningsnivåerna. Även en avtrappning mot slutet av den maximala ersättningstiden diskuteras.
Den arbetsmarknadspolitiska kommittén anser i sitt betänkande (SOU 1996:34) att arbetslöshetsförsäkringens karaktär av omställningsförsäkring bör betonas ytterligare. Det bör enligt utredningen finnas en bortre parentes. Försäkringen bör utformas så att den innebär tydliga krav på aktivitet från den försäkrades sida. Utredningen menar att det är väsentligt att man gör en rimlig avvägning mellan sociala och arbetsmarknadspolitiska mål. Den försäkrade måste ha en rimligt lång försäkringsperiod på sig för att hitta mest lämpliga arbete. Frågan om möjligheterna att i framtiden kvalificera sig för en ny ersättningsrätt i försäkringen måste behandlas. Den arbetsmarknadspolitiska kommittén anser att ARBOM-utredningen bör utforma närmare förslag.
Enligt vad utskottet erfarit planerar regeringen att i maj presentera en proposition om sysselsättning, arbetslivs- och arbetsmarknadspolitiken samt om kompetensfrågor. Inför detta har Arbetsmarknadsdepartementet och Utbildningsdepartementet kallat till hearing vid fyra olika tillfällen. Vid ett tillfälle skall delbetänkandet från ARBOM och det nyss berörda avsnittet i den arbetsmarknadspolitiska kommittén behandlas. Till denna hearing har bl.a. arbetsmarknadens huvudorganisationer, AMS och Arbetslöshetskassornas samorganisation (SO) inbjudits.
Utskottet kan med detta konstatera att hela frågan om den framtida arbetslöshetsförsäkringens inriktning och huvuddrag är under beredning och att förslag från regeringen kan väntas. Det saknas därför anledning för riksdagen att nu ta ställning i sak till Moderata samlingspartiets synpunkter på den fortsatta utvecklingen av arbetslöshetsförsäkringen. Motion A215 avstyrks därför i motsvarande del.
Utskottet kan också konstatera att förslag om individuella konton bl.a. för utbildning liknande det som framförs i motion A237 aktualiserats av reservanter inom den Arbetsmarknadspolitiska kommittén. Näraliggande frågor behandlas också i andra utredningssammanhang. Utskottet utgår därför från att även denna fråga kommer att bli belyst i kommande beredningsarbete i regeringskansliet. Någon anledning att föregripa detta arbete finns inte. Även motion A237 bör därför avslås av riksdagen.
Krav på den försäkrade
Centern framhåller i motion A244 vikten av att den försäkrade accepterar anvisat arbete. Skärpta regler är angelägna. Enligt Centern gav regeringen dock signaler i motsatt riktning när den allmänna, obligatoriska försäkringen upphävdes. Den innebar nämligen att evig passiviserande rundgång i systemet förhindrades.
Utskottet vill med anledning av denna motion hänvisa till redovisningen ovan av vilka regeländringar som genomförts i arbetslöshetsförsäkringen och KAS. Avstängningsreglerna har skärpts kraftigt från den 1 januari i år. Den som avvisar ett erbjudet lämpligt arbete kan, beroende på det erbjudna arbetets längd, avstängas i 20, 40 eller 60 dagar. Den längsta avstängningstiden gäller om arbetet skulle ha varat mer än 10 dagar. Före lagändringen var den längsta avstängningstiden 20 dagar. Den som vid upprepade tillfällen avvisat lämpligt arbete kan avstängas till dess att han eller hon fullgjort ett nytt arbetsvillkor, dvs. i princip tills reguljärt förvärvsarbete utförts i 80 dagar. Utskottet - som även hänvisar till vad som sagts ovan om utredningsförslag om en bortre gräns i försäkringen - kan med det anförda konstatera att Centerns synpunkter är väsentligen tillgodosedda. Eftersom något tillkännagivande till regeringen därmed inte kan anses påkallat avstyrks motion A244 i motsvarande del.
Arbetslöshetsförsäkringen för företagare m.fl.
I en näringspolitisk kommittémotion av Centern, N299 yrkande 6, berörs företagarnas sociala situation. Det är nödvändigt bl.a. med en förbättrad arbetslöshetsförsäkring för företagare. En företagare skall inte behöva göra sig av med företaget för att få a-kassa. Centern anser att regeringen bör återkomma med förslag.
Kenth Skårvik m.fl. (fp, m, c, kds) tar upp motsvarande fråga i motion A255. Reglerna bör ändras så att en företagare även kan få ersättning vid uppehåll i rörelsen som inte är av säsongskaraktär eller årligen återkommande. Med det nuvarande tvånget att avyttra företagets tillgångar för att bli betraktad som arbetslös blir möjligheterna att återkomma i arbete sämre samtidigt som försäljningen kan medföra kapitalförstöring.
Inger Lundberg m.fl. (s) begär i motion A231 en översyn av reglerna i försäkringen i fråga om möjligheten att som medlem i en ekonomisk förening bedriva viss hobbybetonad verksamhet utan att helt gå miste om försäkringsersättning. Syftet med föreningen skulle vara att pröva om hobbyarbetet på sikt kan bli kommersiellt intressant. Med nuvarande regler är det enligt motionärerna inte möjligt med parallell ersättning.
Motion A243 av Roland Larsson (c) rör möjligheten för den som haft en deltidsanställning att uppbära ersättning vid sidan av deltidsföretagande. Motionären vänder sig mot de regler som innebär att den som kombinerar en deltidsanställning med företagande helt nekas ersättning vid arbetslöshet från anställningen, medan en heltidsanställd som blir arbetslös under vissa förutsättningar däremot kan fortsätta med sin bisyssla vid sidan av ersättningen.
Personalkooperativen och arbetslöshetsförsäkringen tas upp i motion A241 av Ann-Kristine Johansson (s). Motionen syftar på de regler som anger när en förvärvsarbetande skall anses som företagare. Om samtliga medlemmar/delägare i sådana kooperativ anses ha ett så avgörande inflytande över verksamheten att var och en enligt dessa regler betraktas som företagare riskerar de att bli utan ersättning vid arbetslöshet. Reglerna bör ses över, anser motionären.
Erling Bager och Kenth Skårvik (fp) motsätter sig i motion A266 att Yrkesfiskarnas arbetslöshetskassa avvecklas i enlighet med vad som tidigare föreslagits av en utredning.
Situationen för familjehemsföräldrar berörs i motion So295 yrkande 5 av Ingrid Näslund (kds). Enligt motionären har en sådan förälder som regel inte rätt att vara ansluten till ett fackförbund, och a-kassan betalar för det mesta inte ut någon ersättning. Denna grupp måste få ett fungerande trygghetssystem som andra yrkesgrupper, sägs det i motionen.
Utskottet vill med anledning av de nu berörda motionerna hänvisa till ARBOM:s uppdrag. I detta ligger enligt direktiven att utreda flera frågeställningar med beröringspunkter med dessa motioner. Utredaren skall överväga företagarnas situation och på vilket sätt deras försäkringsbehov bäst organiseras. I direktiven nämns särskilt förhållandet att det i företagandets villkor ingår att det kan uppstå kortare eller längre perioder då företaget inte ger sin ägare någon sysselsättning och därmed inte heller någon inkomst. Utredaren skall beakta såväl konkurrensaspekter som kontrollfrågor samt de intressekonflikter som kan uppstå i önskemålet att återuppta den egna verksamheten och att söka en anställning, kanske hos en konkurrent. Utredaren skall vidare redovisa hur man skall se på uppdragstagare och frilansare i arbetslöshetsförsäkringen. Andra grupper som nämns särskilt är de som organiserar sitt arbete genom ett kooperativ. Vidare ingår att överväga en förändring av reglerna beträffande bisysslor och biinkomster.
Frågan om företagares och uppdragstagares försäkring tas inte upp i ARBOM:s delbetänkande. Som redan nämnts skall dock utredningens slutrapport avlämnas senast den 30 september i år. I sammanhanget bör även det tidigare berörda utredningsförslaget (SOU 1994:129) om företagares arbetslöshetsersättning uppmärksammas.
Utskottet utgår från att man i det kommande utredningsarbetet även beaktar gruppen familjehemsföräldrar, vilkas förhållanden tagits upp i motion So295 (kds).
Vad särskilt gäller motion A266 om yrkesfiskarna och deras arbetslöshetskassa är följande att säga. I motionen anges att ett förslag skulle ha lagts fram om avveckling av denna kassa. Utskottet utgår från att vad som avses är vissa uttalanden om yrkesfiskarnas arbetslöshetsförsäkring i den förutnämnda utredningen SOU 1993:52. Utredaren ansåg att de särskilda förhållanden av mer eller mindre regelbunden karaktär som kan finnas i en viss bransch, t.ex. att verksamheten är känslig för väderförhållanden eller har starka säsongsvariationer, skall lösas inom branschen och i princip helt bekostas av branschen, inte av arbetslöshetsförsäkringen.
Våren 1994 gav den dåvarande regeringen genom Jordbruksdepartementet i uppdrag till Statskontoret att utreda fiskares arbetslöshetsförsäkring. Uppdraget motiverades av att det behövdes ytterligare underlag för den fortsatta beredningen av frågan. I redovisningen av uppdraget instämmer Statskontoret i den kritik som framfördes i den nyssnämnda utredningen (Statskontorets rapport 1994:27). Problemet beskrivs så att yrkesfiskarnas ersättning från arbetslöshetskassan hamnar någonstans mittemellan de individinriktade socialförsäkringssystemen och de näringsinriktade branschstöden. Sammantaget görs bedömningen att den nuvarande lösningen, trots att den är en särlösning, är ett inarbetat väl fungerande undantag i systemet. På kort sikt bör därför ingen ändring göras enligt Statskontoret.
Nämnas bör också att de föreskrifter som utfärdats av AMS vad gäller yrkesfiskarnas ersättningsrätt ändrats från våren 1995. Föreskrifterna utgör ett undantag från den allmänna regeln att företagare inte kan anses som arbetslösa vid tillfälliga uppehåll i rörelsen. En medlem i Sveriges Fiskares arbetslöshetskassa som bedriver yrkesfiske som egen företagare betraktas numera som arbetslös inte bara då fiske är omöjligt på grund av ishinder, väderförhållanden, maskin- eller båthaveri, motor- eller vinschbyte eller drivmedelsbrist till följd av importsvårigheter utan även på grund av fångstbegränsningar beslutade av EG eller av Fiskeriverket.
Utskottet utgår från att ARBOM:s fortsatta arbete kommer att inbegripa även frågan om arbetslöshetsförsäkringen för yrkesfiskarna.
Sammanfattningsvis anser arbetsmarknadsutskottet att ARBOM:s kommande förslag bör avvaktas. Något ställningstagande av riksdagen till de sakfrågor som tas upp i de nu behandlade motionerna kan därmed inte anses påkallat. Motionerna, A231, A243, A241, A255, A266, So295 och N299, avstyrks således, i förekommande fall i motsvarande delar.
Övriga frågor
En centermotion, So293 av Rune Backlund m.fl. (c), gäller behovet av forskning om det sociala välfärdssystemet. Motionärerna menar att det för närvarande inte finns någon omfattande svensk forskning om arbetslöshetens ekonomiska konsekvenser för individen. Tidigare forskning på området är inte tillämpbar, eftersom den hänför sig till en annan situation. Det finns särskilt anledning att uppmärksamma långtidsarbetslöshetens ekonomiska konsekvenser för individen och för våra inkomstrelaterade trygghetsförsäkringar, anser motionärerna.
Utskottet vill med anledning av detta yrkande hänvisa till socialutskottets betänkande 1994/95:SoU15 där andra delar av motionen behandlas. De gäller också behovet av forskning om olika välfärdsfrågor. Socialutskottet erinrar om att välfärdsforskningen i Sverige fick en fastare bas genom riksdagens beslut år 1990 att inrätta Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR). Rådet stöder forskningen inom många discipliner vid samtliga universitet. Socialutskottet konstaterar att den ämnesmässiga bredden i forskningen är stor. Exempel på satsningar är högre forskartjänster beträffande socialpolitik med inriktning mot fattigdoms- och fördelningsfrågor samt arbetslöshet. Forskningsprojekt med anknytning till välfärdsfrågor pågår också vid universiteten och vid Institutet för framtidsstudier. Socialutskottet delar uppfattningen att det behövs mer kunskap och forskning på en rad områden för att få en helhetsbild av hur de samlade effekterna av de senaste årens höga arbetslöshet och försämrade ekonomi påverkar människors levnadsvillkor, liksom även andra förändringar i samhället och vår omvärld. Bättre underlag behövs för kommande politiska beslut om välfärdspolitiken, och mer kunskap behövs bl.a. om de sociala trygghetssystemen och arbetsmarknaden. Med dessa uttalanden har socialutskottet ställt sig bakom huvudlinjerna bl.a. i den nu berörda motionen. Detta har genom riksdagens beslut (rskr. 1994/95:294) givits regeringen till känna.
Arbetsmarknadsutskottet anser att socialutskottets ställningstagande har giltighet även i förhållande till det nu behandlade motionsyrkandet. Något tillkännagivande utöver det redan gjorda kan emellertid inte anses påkallat. Motionsyrkandet avstyrks således.
Ingrid Anderssons och Tone Tingsgårds (s) motion A220 tar de tidigare diskuterade s.k. arbetsföretagen som utgångspunkt. Motionärerna förordar att statsmakterna i stället bidrar ytterligare till den verksamhet som bl.a. de fackliga organisationerna bedriver i aktivitetscentra. Där ges direkt hjälp till arbetssökande medlemmar att stärka sin ställning på arbetsmarknaden.
Även Ulla-Britt Hagströms (kds) motion A218 knyter an till arbetsföretagen. Motionären framhåller vikten av att ta till vara de arbetslösas egen kreativitet, vilket i stället kan ske genom kompetenshöjning, tillfälliga arbeten, projekt, start av egna företag osv.
Utskottet konstaterar att ett förslag om s.k. arbetsföretag aviserades i förra årets budgetproposition. En utredare lade också fram ett förslag i frågan. I samband med behandlingen våren 1995 av propositionen om en effektivare arbetsmarknadspolitik (prop. 1994/95:218, AU15, rskr. 398, 399) konstaterade utskottet att det aviserade regeringsförslaget inte hade fullföljts. Ett i det sammanhanget behandlat motionsyrkande föranledde därför ingen åtgärd.
De nu berörda motionsyrkandena innehåller förslag och synpunkter som kan ses som alternativ till arbetsföretagen. Eftersom den frågan inte längre synes vara aktuell, finns det inte heller skäl att ta ställning till dessa alternativ. Motionerna avstyrks därmed.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande allmän inriktning av den framtida arbetslöshetsförsäkringen m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A215 yrkande 7 och 1994/95:A237,
2. beträffande krav på den försäkrade
att riksdagen avslår motion 1994/95:A244 yrkande 6,
3. beträffande arbetslöshetsförsäkringen för företagare m.fl.
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A231, 1994/95:A241, 1994/95:A243, 1994/95:A255, 1994/95:A266, 1994/95:So295 yrkande 5 och 1994/95:N299 yrkande 6,
4. beträffande forskning om långtidsarbetslöshetens ekonomiska konsekvenser
att riksdagen avslår motion 1994/95:So293 yrkande 4,
5. beträffande aktivitetscentra m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A218 yrkande 1 och 1994/95:A220.
Stockholm den 16 april 1996
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Sten Östlund (s), Per Unckel (m), Berit Andnor (s), Kent Olsson (m), Martin Nilsson (s), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder (m), Sonja Fransson (s), Dan Ericsson (kds), Kristina Zakrisson (s), Paavo Vallius (s), Anna Åkerhielm (m), Margareta Andersson (c), Siri Dannaeus (fp), Ingrid Burman (v) och Per Lager (mp).
Särskilda yttranden
1. Allmän inriktning av den framtida arbetslöshetsförsäkringen (mom.1)
Ingrid Burman (v) anför:
En serie försämringar och nedskärningar inom arbetslöshetsersättningen har genomförts under senare år mot Vänsterpartiets vilja. Sänkt ersättningsnivå, restriktioner för deltidsarbetslösas ersättningsrätt, skärpta kvalifikationsregler och strängare avstängningsregler är några exempel. Från att tidigare ha motiverat försämringarna med statsfinansiella skäl talar nu även socialdemokraterna i den arbetsmarknadspolitiska kommittén med stort gillande om dessa beslut som "ligger i linje med en förstärkning av arbetslinjen" och "tydliggör karaktären av omställningsförsäkring".
Den svenska arbetslöshetsförsäkringen är redan idag till sin karaktär en omställningsförsäkring. Ersättningstiden är begränsad och starka krav finns på att stå till arbetsmarknadens förfogande. Möjligheten till återförsäkring finns när aktivt jobbsökande och genomförda åtgärder inte ger resultat i form av nytt arbete. På det sättet uppkommer den s.k. rundgången.
Både majoriteten i den arbetsmarknadspolitiska kommittén och ARBOM förordar en bortre gräns i försäkringen. Vad som skall hända ersättningsmässigt och åtgärdsmässigt därefter får man inte veta. Kommittén hänvisar bara till enmansutredningen ARBOM. Detta är oacceptabelt.
Det räcker inte med att säga att "det behövs en bortre parentes". En diskussion bör föras om vad kraven på att stå till arbetsmarknadens förfogande innebär geografiskt, yrkesmässigt eller lönemässigt. Det måste klargöras vilken sökaktivitet och verksamhet som skall vara återkvalificerande.
Vänsterpartiet, som alltså hellre hade sett att kommittén bemödat sig om en analys, vill understryka vikten av att en djupgående undersökning nu kommer till stånd inom ramen för ARBOM:s fortsatta arbete.
2. Arbetslöshetsförsäkringen för företagare m.fl. (mom. 3)
Siri Danneus (fp) anför:
För att arbetslösheten skall minska måste det bli lättare att anställa, men fler måste också bli företagare.
För att fler skall våga, måste skyddsnäten fungera. I dag är villkoren för företagare i arbetslöshetsförsäkringen ytterst strikta. För att en företagare skall betraktas som arbetslös måste han eller hon ha avvecklat sin rörelse, vilket i allmänhet innebär ett tvång att sälja fast egendom och rörelsetillgångar. Reglerna tvingar fram en avveckling av verksamheter som skulle kunna ge försörjning i framtiden.
En möjlighet att lägga företag "i malpåse" bör införas. För att kostnaderna skall hållas nere och risken för konkurrenssnedvridningar undvikas måste villkoren - t.ex. vad gäller kontroll och karenstid - vid ett sådant alternativt arbetslöshetsbegrepp för företagare vara strikta.
Vissa förbättringar i denna riktning skedde under förra mandatperioden. Detta arbete bör följas upp.
Folkpartiet liberalerna förutsätter att regeringen, sedan ARBOM avslutat sitt arbete, lägger fram förslag i denna riktning.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Motionerna 1 Utskottet 2 Inledning 2 Utredningar m.m. 4 Allmän inriktning av den framtida arbetslöshetsförsäkringen m.m. 4 Krav på den försäkrade 6 Arbetslöshetsförsäkringen för företagare m.fl. 6 Övriga frågor 9 Hemställan 10 Särskilda yttranden 1. Allmän inriktning av den framtida arbetslöshetsförsäkringen (mom.1), (v) 11 2. Arbetslöshetsförsäkringen för företagare m.fl. (mom. 3), (fp) 11 Gotab, Stockholm 1996