Anslag till kronofogdemyndigheterna, m.m.
Betänkande 1992/93:LU30
Lagutskottets betänkande
1992/93:LU30
Anslag till kronofogdemyndigheterna, m.m.
Innehåll
1992/93 LU30
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag om övergripande målsättning för exekutionsväsendet under budgetåren 1993/94--1995/96 samt om anslag till kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1993/94. Vidare behandlas sju motionsyrkanden, av vilka två avser direkta anslagsfrågor medan ett motionsyrkande rör avgiftsfinansiering av kronofogdemyndigheterna. I fyra motionsyrkanden tas upp frågan om en ny regional indelning av kronofogdemyndigheterna.
Utskottet tillstyrker en s-motion om att anvisa 4,5 miljoner kronor till kronofogdemyndigheterna utöver regeringens förslag för specialindrivningsenheternas verksamhet. Vidare tillstyrker utskottet regeringens förslag om övergripande målsättning för exekutionsväsendet samt avstyrker bifall till de övriga motionsyrkandena.
Till betänkandet har fogats en reservation (m,fp,c,kds) beträffande anslaget till kronofogdemyndigheterna.
SJUNDE HUVUDTITELN
Propositionen
I proposition 1992/93:100 bilaga 8 föreslår regeringen (Finansdepartementet) under punkt B
1. att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för -- såvitt nu är i fråga -- exekutionsväsendet skall vara i enlighet med vad i propositionen förordats i avsnittet Slutsatser,
4. att riksdagen till Kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 1 117 367 000 kr.
Motionerna
1992/93:L304 av Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om organisatorisk förändring av kronofogdemyndigheterna.
1992/93:L307 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avgiftsfinansiering av kronofogdemyndigheterna.
1992/93:L319 av Börje Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en eventuell ny regionindelning av kronofogdemyndigheten avseende Sydsverige bör omfatta Skåne och Blekinge med Kristianstad som regionhuvudort.
1992/93:L323 av Karl Hagström m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär att Riksskatteverket får i uppdrag att se över förslaget om regionalisering av kronofogdemyndigheterna, 2. att riksdagen hos regeringen begär att beslut om förändrad organisation för kronofogdemyndigheterna skall underställas riksdagen.
1992/93:L330 av Yvonne Sandberg-Fries m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny regionindelning av kronofogdeväsendet.
1992/93:Ju223 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 6. att riksdagen under sjunde huvudtiteln anslaget B 3 Kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1993/94 anvisar ett extra anslag för insatser mot den ekonomiska brottsligheten på 30 000 000 kr.
1992/93:Ju817 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas 2. att riksdagen utöver vad regeringen föreslagit anvisar 4,5 miljoner kronor till kronofogdemyndigheternas specialindrivningsenheter.
Utskottet
Allmän bakgrund
Kronofogdemyndigheterna utgör tillsammans med Riksskatteverket (RSV) landets exekutionsväsende. RSV har den övergripande ledningen och ansvaret för verksamheten.
Kronofogdemyndigheterna är regionala myndigheter för frågor om verkställighet enligt utsökningsbalken (UB) och andra författningar. Som verkställande myndighet skall kronofogdemyndigheten enligt förordningen (1988:784) med instruktion för exekutionsväsendet verka för att betalningsförpliktelser och andra förpliktelser, som kan bli föremål för verkställighet, fullgörs i rätt tid.
Det finns en kronofogdemyndighet i varje län med säte i den ort som anges i förordningen (1987:1314) om lokaliseringen av kronofogdemyndigheterna. Kronofogdemyndigheterna bedriver också i betydande utsträckning sin verksamhet vid s.k. kronokontor på olika orter inom resp. län. Till varje kronofogdemyndighet är knuten en styrelse med lekmän.
Till frågor om verkställighet enligt UB hör i första hand verkställighet av domar och andra exekutionstitlar. Om exekutionstiteln avser betalningsskyldighet verkställs den genom utmätning och i fråga om vissa fordringar genom införsel. Kronofogdemyndigheten verkställer också beslut om avhysning och annan handräckning. Till kronofogdemyndighetens uppgifter hör också att svara för exekutiv försäljning av bl.a. fast egendom. Utöver de exekutiva uppgifterna enligt UB har, som nämnts, kronofogdemyndigheterna att handlägga verkställighetsärenden enligt vissa andra författningar, t.ex. lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter samt mål om återtagande av gods som köpts på kredit enligt konsumentkreditlagen (1992:830) och lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare. Kronofogdemyndigheterna är också med ett fåtal undantag tillsynsmyndigheter i konkurs. Sedan den 1 januari 1992 handlägger kronofogdemyndigheterna vidare den summariska processen, dvs. mål enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning.
Mål om verkställighet (utsökningsmål) handläggs enligt 1 kap. 6 § UB som enskilt mål eller allmänt mål. Allmänt mål är i huvudsak mål om uttagande av böter, vite, skatt, tull, avgift och liknande medel som tillkommer staten och som får utsökas utan föregående dom. Utsökningsmål som inte är allmänna är enskilda.
Anslagsfrågor
På grundval av en fördjupad anslagsframställning från RSV för budgetåren 1993/94--1995/96 gör regeringen i proposition 1992/93:100, bilaga 8, en resultatbedömning av -- såvitt nu är i fråga -- exekutionsväsendet under tiden 1987--1991 samt en fördjupad prövning av verksamheten inför perioden 1993/94--1995/96.
I sin anslagsframställning anför RSV att antalet inkomna ärenden ökat kraftigt under perioden 1987--1991 inom kronofogdemyndigheternas alla verksamhetsområden. Enligt verket kan man kan dock konstatera att kronofogdemyndigheterna lyckats hantera allt större ärendevolymer inom ramen för i stort sett oförändrade resurser. Man har inte uppnått verksamhetsmålet att minska antalet gäldenärer eller de totala skuldbeloppen. Detta beror emellertid enligt RSV på en rad förhållanden, varav många ligger utanför kronofogdemyndigheternas kontroll.
I budgetpropositionen anför föredragande statsrådet att perioden 1987--1991 präglats av en kraftig ökning av antalet mål och ärenden inom samtliga kronofogdemyndigheters verksamhetsområden. På vissa delområden har volymökningarna de senaste åren varit drastiska. Föredragande statsrådet pekar därvid främst på antalet inträffade konkurser och antalet löneborgenärer i ärenden om statlig lönegaranti vid konkurs, men också på antalet ärenden om exekutiv försäljning av fast egendom m.m. I likhet med RSV gör statsrådet bedömningen att myndigheterna i det stora hela har lyckats väl med att hantera den växande ärendemängden. Vissa uppsatta verksamhetsmål, som t.ex. att minska antalet gäldenärer, har inte gått att uppnå. Föredragande statsrådet har samma uppfattning som RSV att dessa svårigheter beror på en rad omständigheter utanför kronofogdemyndigheternas kontroll. Enligt statsrådet har dock arbetet under perioden haft rätt inriktning och de prioriteringar som gjorts har varit riktiga.
För perioden 1993/94--1995/96 kommer enligt vad RSV uppger i anslagsframställningen verksamheten i hög grad att präglas av effekterna av den lågkonjunktur som vi för närvarande befinner oss i. RSV bedömer att dessa effekter kommer att ligga kvar hos kronofogdemyndigheterna under hela planeringsperioden, även när konjunkturen vänder uppåt igen. RSV föreslår för den kommande perioden inte någon förändring i sak vad gäller övergripande mål för exekutionsväsendet, dvs. att kronofogdemyndigheternas uppgift som verkställande myndigheter är att på uppdrag av borgenärer och andra sökande reglera rättsanspråk som inte kan regleras på frivillig väg. Ansökningar om verkställighet skall handläggas snabbt och skyndsamt. I fråga om den förebyggande verksamheten föreslår RSV dock ett förtydligande av innebörd att kronofogdemyndigheterna även i övrigt genom information och liknande förebyggande åtgärder skall verka för att betalningsförpliktelser och andra förpliktelser som kan bli föremål för verkställighet fullgörs frivilligt i rätt tid och ordning.
Beträffande de yttre förutsättningarna för kronofogdemyndigheternas arbete under perioden 1993/94--1995/96 ansluter sig föredragande statsrådet i budgetpropositionen till RSV:s bedömning. Det är enligt statsrådet knappast möjligt att närmare beräkna hur arbetsmängden kommer att utvecklas under perioden. Till saken hör att det inte bara är konjunkturläge och andra yttre omständigheter som inverkar på arbetsbelastningen hos kronofogdemyndigheterna. Till övriga faktorer som kan få betydelse i sammanhanget hör de förändringar i avgiftssystemet och uppbördsreglerna som statsmakterna beslutat om.
Mot den angivna bakgrunden anser föredragande statsrådet att det inte är meningsfullt eller ens möjligt att nu lägga fast någon planeringsram för treårsperioden. För budgetåret 1993/94 gör statsrådet den bedömningen att kronofogdemyndigheterna behöver ett visst resurstillskott för att klara den besvärliga arbetssituation som man nu befinner sig i. Även inom kronofogdemyndigheterna bör dock samtidigt vissa besparingar kunna göras genom allmän rationalisering, ökad samverkan mellan myndigheterna i fråga om administrativa funktioner m.m.
Föredragande statsrådet erinrar i sammanhanget om sambandet mellan den förebyggande verksamhet som kronofogdemyndigheterna bedriver och andra åtgärder som vidtas för att på sikt minska antalet gäldenärer samt mål och ärenden hos kronofogdemyndigheterna. Statsrådet pekar därvid bl.a. på de nyligen beslutade ändringarna i avgiftssystemet. För att det långsiktiga målet för verksamheten skall uppnås är det av vikt att de förebyggande insatserna inte väsentligt eftersätts när arbetsbelastningen är hög i den löpande verksamheten.
Mot bakgrund av den fördjupade prövningen drar föredragande statsrådet följande slutsatser. När det gäller det övergripande målet för verksamheten inom exekutionsväsendet bör någon förändring i sak inte ske. I likhet med RSV anser statsrådet dock att ett förtydligande bör göras i fråga om den förebyggande verksamheten. Vidare framhålls att kravet på skyndsam handläggning och hög kvalitet i utredningsarbetet bör betonas. Detta gäller alla typer av mål och ärenden som handläggs av kronofogdemyndigheterna.
I propositionen hemställs om riksdagens godkännande av den övergripande målsättningen för exekutionsväsendet i enlighet med det anförda. Vidare hemställer regeringen att riksdagen för budgetåret 1993/94 till kronofogdemyndigheterna anvisar ett ramanslag på 1117367000kronor.
Utskottet delar regeringens bedömning att någon förändring i sak inte bör ske beträffande den övergripande målsättningen för exekutionsväsendet för perioden 1993/94--1995/96. Det innebär att kronofogdemyndigheternas uppgift som verkställande myndigheter skall vara att på uppdrag av borgenärer och andra sökande reglera rättsanspråk som inte kan regleras på frivillig väg. I likhet med regeringen och RSV anser utskottet att det bör framhållas att kronofogdemyndigheterna genom information och liknande förebyggande åtgärder skall verka för att betalningsförpliktelser och andra förpliktelser som kan bli föremål för verkställighet fullgörs frivilligt i rätt tid och ordning. Kravet på skyndsam handläggning och hög kvalitet i utredningsarbetet i alla typer av mål och ärenden hos kronofogdemyndigheterna bör, i enlighet med vad regeringen föreslår, betonas.
Med det anförda godkänner utskottet vad regeringen förordat som övergripande målsättning för exekutionsväsendet under perioden 1993/94--1995/96.
När det därefter gäller anslaget till kronofogdemyndigheterna har två motionsyrkanden väckts om ytterligare medel för bekämpning av den ekonomiska brottsligheten. I motion Ju817 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) betonas betydelsen av kronofogdemyndigheternas specialindrivningsenheter för kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Motionärerna föreslår att 4,5 miljoner kronor -- utöver vad regeringen föreslagit i medel till kronofogdemyndigheterna -- anvisas till specialindrivningsenheterna (yrkande 2). I motion Ju223 av Gudrun Schyman m.fl. (v) föreslås att riksdagen anvisar ett extra anslag på 30 miljoner kronor till kronofogdemyndigheterna för insatser mot den ekonomiska brottsligheten (yrkande 6).
Utskottet vill för sin del kraftigt understryka betydelsen av kronofogdemyndigheternas specialindrivningsenheter i kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Såsom framhålls i motion Ju817 sysslar dessa enheter med de allra svåraste indrivningsfallen och har byggt upp en stor kunskap och en personkännedom som är ytterst värdefull. Härigenom har stora tillgångar kunnat säkras i exempelvis skalbolagshärvorna. Att kronofogdemyndigheterna på detta sätt kan lägga beslag på vinsterna är enligt utskottets mening en mycket effektiv åtgärd för att minska den ekonomiska brottsligheten. Mot bakgrund av det anförda delar utskottet motionärernas uppfattning att ytterligare medel bör anslås för specialindrivningsenheterna och utskottet finner att det i motion Ju817 föreslagna beloppet, 4,5 miljoner kronor, är väl avvägt. Enligt utskottets mening bör medlen användas för utbildning och personalförstärkningar.
Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till motion Ju817 yrkande 2. Utskottets ställningstagande innebär att riksdagen till kronofogdemyndigheterna för nästkommande budgetår bör anvisa 4,5 miljoner kronor utöver regeringens förslag. Härigenom tillgodoses i viss mån även önskemålet i motion Ju223 yrkande 6.
Kronofogdemyndigheternas verksamhet är till stor del avgiftsfinansierad.
Enligt 17 kap. 1 § UB får staten i utsökningsmål ta ut ersättning för sina kostnader för förfarandet hos kronofogdemyndigheten i den omfattning som regeringen föreskriver (förrättningskostnader). Bestämmelser om sådan ersättning finns i förordningen (1992:1094) om avgifter vid kronofogdemyndigheterna. I utsökningsmål tas ersättning ut i form av grundavgift, värderingsavgift, försäljningsavgift och särskild avgift (utsökningsavgifter). Grundavgift tas som huvudregel ut i varje mål. I allmänt mål är grundavgiften 500 kr. I enskilt mål är den enligt huvudregeln 1 000 kr. Värderingsavgift och försäljningsavgift utgör avgifter vid exekutiv försäljning av t.ex. fast egendom. Värderingsavgiften utgör en procent av det belopp som egendomen värderats till. Försäljningsavgiften är enligt huvudregeln fyra procent av varje köpeskilling. Särskild avgift tas ut när det uppkommer särskild kostnad för staten för en åtgärd i målet. Avgiften skall som regel motsvara kostnaden. Förordningen reglerar också bl.a. avgifter i mål enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning. I sådana mål tas ansökningsavgift ut med 200 kr.
Av budgetpropositionen, bilaga 8, framgår hur kronofogdemyndigheternas avgiftsinkomster redovisas i statsbudgeten. Principen innebär att inkomsterna redovisas på en särskild inkomsttitel i statsbudgeten och inte, som tidigare, under anslaget till kronofogdemyndigheterna. Anslaget budgeteras sålunda brutto, dvs. utan att anslagsbeloppet minskas med beräknade avgiftsinkomster.
I motion L307 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) anförs, mot bakgrund av ökningen av antalet mål och ärenden hos kronofogdemyndigheterna under senare år, att avgifterna i verksamheten inte bör gå vid sidan av kronofogdemyndigheterna in på andra konton i statskassan. Om avgifterna i stället kom myndigheterna direkt till del skulle en bättre anpassning av verksamheten till behoven kunna göras. En sådan ordning skulle enligt motionärerna innebära en bättre resursanvändning och utgöra ett bidrag till effektiviseringen av offentlig förvaltning. Motionärerna anser att denna fråga bör utredas med förtur.
I föregående års budgetproposition har regeringen redovisat de huvudprinciper för styrning av avgiftsfinansierad offentlig verksamhet som bör gälla (prop. 1991/92:100 bilaga 1 s. 52 ff.). Principerna innebär bl.a. att bruttoredovisning på statsbudgeten i normalfallet bör tillämpas för offentligrättsliga avgifter för reglerande verksamhet. Verksamheten bör budgeteras på sedvanligt sätt och tillföras medel över ramanslag. Avgifterna redovisas på inkomstitel på statsbudgeten. För annan avgiftsfinansierad verksamhet som är efterfrågestyrd bör nettoredovisning på statsbudgeten tillämpas. Sålunda bör undantag från bruttoredovisningsprincipen kunna göras för offentligrättslig verksamhet i de fall verksamhetsvolymen är så svår att bedöma på förhand att finansiering över anslag framstår som mindre ändamålsenlig. Nu angivna principer föranledde inte några erinringar vid riksdagsbehandlingen (bet. 1991/92:FiU20 s. 57, rskr. 128).
Regeringen har genom avgiftsförordningen (1992:191) och kapitalförsörjningsförordningen (1992:406) beslutat om generella regler för avgiftsfinansierad verksamhet som baseras på de nyssnämnda riktlinjerna. Förordningarna trädde i kraft den 1 juli 1992.
Utskottet vill, med hänvisning till den lämnade redogörelsen, särskilt framhålla att den bruttoredovisningsprincip som tillämpas i årets statsbudget beträffande anslaget till kronofogdemyndigheterna stämmer överens med de huvudprinciper för styrning av avgiftsfinansierad offentlig verksamhet som statsmakterna lagt fast. Utskottet finner inte någon anledning att i förevarande sammanhang ifrågasätta dessa principer. Som regeringen framhållit i fjolårets budgetproposition (prop. 1991/92:100, bilaga 1) ställer emellertid den förändrade styrningen av myndigheterna höga krav på uppföljning av den avgiftsfinansierade verksamhetens resultat. I enlighet härmed förutsätter utskottet att regeringen fortlöpande noggrant följer resultatutvecklingen inom kronofogdemyndigheternas verksamhet.
Med hänvisning det anförda avstyrker utskottet bifall till motion L307.
Regionindelning av kronofogdemyndigheterna
Före den omorganisation av kronofogdemyndigheterna som skedde den 1 juli 1988 var landet indelat i 81 kronofogdedistrikt. I varje distrikt fanns en kronofogdemyndighet. RSV var centralmyndighet för administrationen av exekutionsväsendet. Ett viktigt syfte med omorganisationen år 1988 var att ge förutsättningar för att avveckla de obalanser som hade konstaterats i resursfördelningen mellan länen. Genom reformen gavs RSV det fulla ansvaret för ledning, styrning och samordning av verksamheten i exekutionsväsendet. Verkets övergripande ledning gäller både kronofogdemyndigheternas fullgörande av exekutiva uppgifter och administrativa frågor.
I föregående års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bilaga 14 s. 9) hänvisade regeringen (Civildepartementet) till den diskussion som förs på vissa statliga förvaltningsområden om den nuvarande länsindelningen är en lämplig grund för myndigheternas regionala indelning. Det anfördes att det inom vissa delar av den statliga verksamheten finns ett intresse av att skapa regionala enheter som omfattar större administrativa områden än ett län. Den framtida regionala strukturen påverkas också av den internationella utvecklingen. Föredragande statsrådet förklarade att han avsåg att föreslå regeringen att tillkalla en parlamentarisk beredning för det fortsatta arbetet med såväl den regionala verksamhetens uppbyggnad som landets indelning i län.
Regeringen har bl.a. mot den angivna bakgrunden tillkallat en parlamentarisk beredning (C 1992:06) med uppgift att utforma förslag om den offentliga verksamhetens uppbyggnad och indelning på regional nivå. Enligt direktiven (dir. 1992:86) bör beredningen, om den finner skäl till det, utforma förslag till ny indelning eller ändringar i nuvarande länsindelning. I anslutning härtill bör beredningen även bl.a. ta upp frågan om den anpassning av statliga myndigheters regionala organisation som kan följa av en förändrad länsstruktur och sambanden mellan lokal, regional och central nivå. Beredningen bör enligt direktiven redovisa resultatet av sitt arbete i denna del senast den 1 mars 1994. I första hand bör beredningens redovisning vara inriktad på ett förslag till principbeslut om reformering av den regionala nivån. Därutöver bör behovet av fortsatta utredningar för ett genomförande redovisas.
I regeringens särskilda direktiv i juni 1991 för RSV:s nu aktuella anslagsframställning anfördes att RSV skulle redovisa bl.a. möjligheter och begränsningar när det gäller att inom nuvarande myndighetorganisation för exekutionsväsendet effektivisera det operativa arbetet genom att koncentrera särskilda funktioner till vissa av myndigheterna, oberoende av länsgränserna.
Mot bakgrund härav har inom RSV en särskild utredning verkställts beträffande förutsättningarna för en regional samordning av verksamheten vid kronofogdemyndigheterna. Utredningen, som tagit sig namnet Regionaliseringsutredningen inom exekutionsväsendet (Regu), har presenterat resultatet av sitt arbete i RSV Rapport 1992:8 -- Sveriges kronofogdemyndigheter i regioner.
Regu föreslår en helt ny myndighetsindelning för kronofogdemyndigheterna, där varje föreslagen region utgör en myndighet. Som huvudalternativ föreslås att sju regioner bildas, nämligen Region Norrland med Umeå som huvudort, Region Bergslagen (Örebro), Region Mälardalen (Västerås), Region Stockholm (Stockholm), Region Västra Sverige (Göteborg), Region Östra Götaland (Linköping) samt Region Skåne (Malmö). Som ett alternativ föreslår utredningen en delning av Region Östra Götaland i två regioner, nämligen Nordöstra Götaland med Linköping som huvudort och Sydöstra Götaland med Växjö som huvudort.
Enligt Regu möjliggör förslaget bl.a. att RSV får bättre förutsättningar att leda och samordna verksamheten och att kostnaderna för administration samt styrning och ledning kan reduceras väsentligt.
Spörsmålet om en ny regionindelning av kronofogdemyndigheterna tas upp i fyra motioner.
I motion L304 av Ingbritt Irhammar (c) hänvisas till att Regus förslag bl.a. innebär att kronofogdemyndigheterna i Kristianstads län och Malmöhus län sammanförs till en region, Region Skåne. Motionären menar att mycket talar för att Regionberedningens (C 1992:06) arbete leder till att Kristianstad blir huvudort i regionen. Någon organisatorisk förändring i enlighet med Regus förslag bör inte genomföras innan Regionberedningen slutfört sitt arbete.
I motion L319 av Börje Nilsson m.fl. (s) påpekas att någon utvärdering av gällande ordning inte har skett. Vad gäller de konkreta förslagen i Regu anser motionärerna att en regionindelning i Sydsverige bör omfatta Skåne och Blekinge med Kristianstad som huvudort.
I motion L323 av Karl Hagström m.fl. (s) framhålls att frågan om en ändring av organisationen av kronofogdemyndigheterna bör underställas riksdagen. Vad gäller själva innehållet i Regus förslag anför motionärerna att Region Bergslagen är för stor och de län som omfattas har för litet ekonomiskt och kulturellt samband med varandra.
Även i motion L330 av Yvonne Sandberg-Fries m.fl. (s) framförs kritiska synpunkter på Regus huvudförslag till regionindelning. Motionärerna anser att utredningens alternativ med en delning av Region Östra Götaland i två regioner är bättre. I andra hand förordas att Blekinge län förs samman med Region Skåne.
Enligt vad utskottet inhämtat har RSV numera intagit den ståndpunkten att det, med hänsyn till att länsindelningen blivit föremål för utredning, för närvarande inte finns förutsättningar att gå före med en regionindelning av exekutionsväsendet. RSV avstår därför från att gå in till regeringen med en hemställan om att nu genomföra en regionalisering. Med hänsyn till det anförda och då frågan om den regionala organisationen av myndigheterna allmänt sett är föremål för utredning anser utskottet att motionerna inte nu bör föranleda någon riksdagens åtgärd. Riksdagen får givetvis anledning att återkomma om de pågående övervägandena leder till förslag till förändringar av organisationen. Utskottet avstyrker således bifall till motionerna L304, L319, L323 och L330.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande verksamheten inom exekutionsväsendet att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom exekutionsväsendet skall vara i enlighet med vad regeringen förordat i proposition 1992/93:100 bilaga 8, punkt B 1, under avsnittet Slutsatser,
2. beträffande anslag till kronofogdemyndigheterna att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ju817 yrkande 2 och med anledning av regeringens förslag och motion Ju223 yrkande 6 till Kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1993/94 under sjunde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 1 121 867 000 kr, res. (m,fp,c,kds)
3. beträffande avgiftsfinansiering att riksdagen avslår motion 1992/93:L307,
4. beträffande regionindelning av kronofogdemyndigheterna att riksdagen avslår motionerna 1992/93:L304, 1992/93:L319, 1992/93:L323 och 1992/93:L330.
Stockholm den 9 mars 1993
På lagutskottets vägnar Maj-Lis Lööw
I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m), Bengt Harding Olson (fp), Inger Hestvik (s), Bengt Kindbom (c), Bengt Kronblad (s), Bertil Persson (m), Gunnar Thollander (s), Stig Rindborg (m), Carin Lundberg (s), Hans Stenberg (s), Lennart Fridén (m) och Per Erik Granström (s).
Reservation
2. Anslag till kronofogdemyndigheterna (mom. 2)
Holger Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m), Bengt Harding Olson (fp), Bengt Kindbom (c), Bertil Persson (m), Stig Rindborg (m) och Lennart Fridén (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med "Utskottet vill" och på s. 6 slutar med "yrkande 6." bort ha följande lydelse:
Utskottet vill framhålla att kronofogdemyndigheterna har en betydelsefull roll att spela i kampen mot den ekonomiska brottsligheten, och inte minst gäller detta specialindrivningsenheterna som arbetar med kvalificerade fall av skatteundandragande och andra svåra indrivningsuppgifter. Utskottet vill dock i likhet med då frågan om bl.a. särskilda budgetmedel till dessa enheter senast aktualiserades i riksdagen (se bet. 1991/92:LU21) peka på de uttalanden som utskottet gjorde till följd av beslutet om omorganisationen av kronofogdemyndigheterna (bet. LU 1987/88:34). I sistnämnda av riksdagen godkända betänkande framhöll utskottet sålunda att kronofogdemyndigheterna även fortsättningsvis -- i enlighet med de uttalanden som gjordes vid införandet av utsökningsbalken -- självständigt skulle pröva i vilken ordning målen skall handläggas och vilka indrivningsåtgärder som bör vidtas. I linje härmed fann utskottet i betänkandet 1991/92:LU21 att det inte ankom på utskottet att göra vare sig några uttalanden om prioritering av specialindrivningsenheternas verksamhet eller att specialdestinera medel härför. Utskottet vidhåller denna uppfattning.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om att regeringen nyligen presenterat ett samlat program för åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Programmet avser åtgärder inom flera områden utöver straffrätten och berör bl.a. organisationsfrågor, metodfrågor, regler om förundersökning samt skatte- och uppbördslagstiftningen. Stora samordningsvinster borde kunna göras genom att öka utnyttjandet av de revisorer som konkursförvaltarna anlitar. I programmet hänvisas också till att Riksåklagaren tillsatt en arbetsgrupp -- bestående av representanter från bl.a. Riksåklagaren, RSV och kronofogdemyndigheterna -- som skall arbeta vidare särskilt med frågan om revisorers medverkan i brottsutredningen.
I Justitiedepartementets bilaga till årets budgetproposition (bilaga 3) redovisas, utöver hänvisning till regeringens nyssnämnda program, bl.a. att regeringen uppdragit åt Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen och Riksskatteverket att redovisa vidtagna åtgärder för kampen mot den ekonomiska brottsligheten i form av effektiviseringar inom ramen för myndigheternas ordinarie verksamhet. Uppdraget skall redovisas för regeringen före utgången av maj 1993.
Mot bakgrund av det anförda finner utskottet inte skäl att nu anvisa ytterligare medel till kronofogdemyndigheterna. Utskottet tillstyrker således propositionen i förevarande delar och avstyrker bifall till motionerna Ju817 yrkande 2 och Ju223 yrkande 6.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande anslag till kronofogdemyndigheterna att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1992/93:Ju223 yrkande 6 och 1992/93:Ju817 yrkande 2 till Kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1993/94 under sjunde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 1117367000kr.