Anslag till domstolsväsendet, m.m.
Betänkande 1994/95:JuU15
Justitieutskottets betänkande
1994/95:JUU15
Anslag till domstolsväsendet, m.m.
Innehåll
1994/95 JuU15
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag om anslag till domstolsväsendet för budgetåret 1995/96 och om riktlinjer för sammansättningen av Domstolsverkets styrelse och Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet samt förslag till lag om ändring i rättegångsbalken. Utskottet behandlar i samband därmed ett antal motioner avseende medelstilldelningen och i övrigt med anknytning till domstolsväsendet.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker bifall till motionerna.
Till betänkandet har fogats fem reservationer, varav två från (m), en från (m, kds), en från (mp) och en från (kds). Även två särskilda yttranden har avgivits, varav ett från (m) och ett från (v).
ANDRA HUVUDTITELN
Propositionen
I proposition 1994/95:100 bilaga 3 (Justitiedepartementet) har regeringen föreslagit riksdagen att
till Domstolsverket för budgetåret 1995/96 anvisa ett ramanslag på 85 268 000 kr (D 1, s. 54--55),
till Domstolarna m.m. för budgetåret 1995/96 anvisa ett ramanslag på 3 822 817 000 kr (D 2, s. 55--59),
anta regeringens förslag till lag om ändring i rättegångsbalken (bilaga),
godkänna de riktlinjer om sammansättningen av Domstolsverkets styrelse och Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet som regeringen förordar (avsnitt D s. 53).
Motionerna
1994/95:Ju301 av Krister Örnfjäder (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Hultsfreds kommun bör överföras till Västerviks domsaga,
1994/95:Ju401 av Birgit Henriksson och Eva Björne (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av domkretsindelning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om domkretsindelning för Sollefteå tingsrätt.
1994/95:Ju402 av Torsten Gavelin (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag att avveckla Kammarrätten i Umeå.
1994/95:Ju403 av Lennart Rohdin (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortsatt organisatorisk hemvist för inskrivningsmyndigheten inom tingsrätterna.
1994/95:Ju404 av Åke Carnerö (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ersättningen till nämndemän.
1994/95:Ju405 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att under anslaget D 2. Domstolarna m.m. inom Justitiedepartementet anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 44 000 000 kr ökat anslag i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar att under anslaget D 2. Domstolarna m.m. inom Justitiedepartementet inte anslå något engångsbelopp till Domstolsverket i enlighet med vad som anförts i motionen,
1994/95:Ju406 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om överflyttning av registreringen av företagshypotek till Patent- och registreringsverket (PRV).
1994/95:Ju807 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
20. att riksdagen beslutar att tillföra D 2. Domstolarna 2 miljoner kronor för personalförstärkning och utbildningsinsatser gällande miljöbrott att tas från de 50 miljoner kronor som satsas på ekonomisk brottslighet.
1994/95:Fi216 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas
21. att riksdagen till polis, domstolar och kriminalvård för budgetåret 1995/96 anvisar 400 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit.
Utskottet
Inledning
Inledningsvis vill utskottet anmärka att enligt riksdagens beslut om ändring i riksdagsordningen (förs. 1993/94:TK2, 1993/94:KU18, rskr. 425, 1994/95:KU2, rskr. 4, SFS 1994:1471) löper budgetåret 1995/96 fr.o.m. den 1 juli 1995 t.o.m. den 31 december 1996.
Domstolsväsendets uppgift är att utöva rättskipning. Härtill kommer ett antal avgränsade uppgifter av mer rättsvårdande natur. Ett övergripande mål för verksamheten är att domstolarna på ett rättssäkert sätt och inom rimlig tid skall avgöra de mål och ärenden som de har att handlägga.
Inom domstolsväsendet pågår ett brett upplagt rationaliserings- och förändringsarbete. Reformarbetet, som pågår sedan några år, syftar till att domstolsverksamheten skall renodlas och koncentreras på de dömande uppgifterna. Tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i första instans.
En stor del av reformarbetet bygger på Domstolsutredningens betänkande (SOU 1991:106) Domstolarna inför 2000-talet. Betänkandet innehåller olika förslag om arbetsfördelningen mellan domstolarna och den offentliga förvaltningen och mellan de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna. Utredningen har också tagit upp frågor om omprövning, överklagande och instansordning samt vissa processrättsliga frågor. Enligt utredningen bör en principiell utgångspunkt vara att den första domstolsprövningen av ett förvaltningsärende alltid sker i länsrätt. Utredningens förslag har beretts med siktet inställt på etappvisa reformer och flera sådana har redan genomförts, medan andra än så länge endast påbörjats. Den huvudsakliga vinsten med reformarbetet kan sägas ligga i att det genom förändringar på såväl det processrättsliga som det organisatoriska och administrativa planet skapas ett effektivare och bättre fungerande domstolsväsende som kan drivas med mindre resurser. Nedan följer en kortfattad redogörelse för några av reformerna.
Riksdagen beslöt år 1993 om en utvidgning av systemet med prövningstillstånd i hovrätt. I samma ärende beslöts också en ändrad instansordning beträffande utsökningsmål (prop. 1992/93:216, JuU34, rskr. 373).
När det gäller de allmänna förvaltningsdomstolarna pågår ett omfattande arbete med att flytta ner målen från kammarrätt till länsrätt i enlighet med riktlinjer som godkänts av riksdagen (prop. 1992/93:100 bil. 3, JuU24, rskr. 289). Den första domstolsprövningen i de allmänna förvaltningsdomstolarna skall i allmänhet ligga i länsrätt, och Regeringsrättens roll som prejudikatinstans skall renodlas. Arbetet är omfattande och sker etappvis. En första etapp antogs av riksdagen förra året (prop. 1993/94:133, JuU24, rskr. 319). I det ärendet infördes även regler av generell karaktär som gör det möjligt att ställa krav på prövningstillstånd i ledet länsrätt--kammarrätt. Reglerna är utformade efter mönster av reglerna om prövningstillstånd i hovrätt. Frågan om vilka målgrupper som skall omfattas av kravet på prövningstillstånd behandlas parallellt med att olika målgrupper flyttas ner i instanskedjan. Hittills har ett sådant krav införts i nästan alla de måltyper som har flyttats ned till länsrätt och även i en del mål som redan tidigare prövats i länsrätterna. Krav på prövningstillstånd gäller således sedan den 1 oktober 1994 för bl.a. körkortsmål, kriminalvårdsmål och studiestödsmål.
Riksdagen tog i höstas ställning till en andra etapp av instansordningsreformen för de allmänna förvaltningsdomstolarna och genom den utvidgas kravet på prövningstillstånd till ytterligare ett 90-tal olika måltyper från den 1 april 1995 (se prop. 1994/95:27, JuU6, rskr. 165).
Här bör även nämnas något om det pågående utredningsarbetet.
När det gäller de allmänna domstolarna kan principen om att tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i första instans sägas vara genomförd. I fråga om hovrätterna har strävandena inriktats på att effektivisera förfarandet, bl.a., som redovisats ovan, genom en utvidgning av systemet med prövningstillstånd, så att målen kan avgöras på ett snabbare och mer ändamålsenligt sätt. Resurserna kan därmed koncentreras på de mer svårbedömda och kvalificerade målen. En särskild utredare skall enligt sina direktiv (dir. 1993:38) arbeta vidare med dessa frågor. I uppdraget ingår att lämna förslag till ändringar i förfarandereglerna för hovrätt och att undersöka olika sätt att begränsa flödet av mål till hovrätterna. Utredningsarbetet skall redovisas under december månad 1995.
Ytterligare utredningsförslag är för närvarande föremål för beredning i Justitiedepartementet. I juli 1994 avlämnade 1993 års domarutredning (dir. 1993:47) sitt betänkande (SOU 1994:99) Domaren i Sverige inför framtiden. Utredningen tar bl.a. upp frågor om domarnas ställning. Här behandlas utnämning och rekrytering av ordinarie domare och därmed sammanhängande frågor, domarnas rättsliga ställning samt deras löner och bisysslor. Vidare berörs frågor kring vad som bör vara domarens uppgifter i framtiden och frågor om den administrativa styrningen av domare och domstolar. Även nämndemännens ställning tas upp. Utredningen lägger, med ett undantag som rör jurymännen i tryck- och yttrandefrihetsmål, inte fram några konkreta förslag utan lämnar huvudsakligen synpunkter på vilka frågor som bör utredas närmare i ett fortsatt utredningsarbete. Betänkandet har remissbehandlats.
Ursprungligen var tanken att domstolsväsendets framtida organisation skulle utredas av Domstolsutredningen. Genom tilläggsdirektiv (dir. 1991:94) återkallade den förutvarande regeringen emellertid Domstolsutredningens uppdrag i den delen och frågorna bereddes i stället inom Justitiedepartementet. Arbetet utmynnade bl.a. i departementspromemorian (1992:38) Domstolsväsendet -- Organisation och administration i framtiden. Förslagen i promemorian rönte en omfattande kritik och har i stort sett inte lett till andra förändringar än de som rör fördelningen av administrativa uppgifter mellan Domstolsverket och domstolarna. I budgetpropositionen aviserar regeringen nu en djupare översyn av de organisatoriska frågorna inom domstolsväsendet. Till dessa frågor återkommer utskottet i det följande.
Här bör också nämnas en del av det rationaliseringsarbete som bedrivits inom domstolsväsendet. Under lång tid har, främst under Domstolsverkets ledning, bedrivits ett arbete som syftar till att rationalisera, förenkla och göra mål- och ärendehanteringen billigare vid domstolarna. Ett ambitiöst arbete har lagts ned på att datorisera domstolsväsendet. Ytterligare steg på den inslagna vägen håller nu på att tas genom införandet av ett databaserat målhanteringssystem vid tingsrätterna och länsrätterna (MÅHS). Detta beräknas vara infört vid samtliga underrätter under de närmaste två budgetåren. Ett motsvarande system för hovrätternas och kammarrätternas del håller på att utvecklas och beräknas komma i full drift härefter. Vidare bör nämnas den renodling av domarrollen som skett genom delegering av arbetsuppgifter till kvalificerade domstolsbiträden. Utskottet har vid flera tillfällen bl.a. strukit under det värdefulla i den tanken.
Domstolsverket
Inledning
Domstolsverket är central förvaltningsmyndighet för de allmänna domstolarna, de allmänna förvaltningsdomstolarna, arrende- och hyresnämnderna, Försäkringsöverdomstolen (t.o.m. den 30 juni 1995), Rättshjälpsmyndigheten och de allmänna advokatbyråerna. Domstolsverket skall, med iakttagande av domstolarnas självständighet enligt regeringsformen, se till att domstolarnas verksamhet bedrivs effektivt. Domstolsverket har vidare till uppgift att på det allmännas vägnar föra talan mot beslut i rättshjälpsfrågor. Från anslaget betalas också bl.a. kostnaderna för verksamheten vid Notarienämnden och Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet.
I anledning av en proposition år 1993 ställde sig utskottet i frågan om decentralisering inom domstolsväsendet positivt till att så mycket som möjligt av beslutsbefogenheter och ansvar för de löpande arbetsuppgifterna decentraliserades till domstolarna. Härigenom skulle domstolarna i ökad omfattning svara för sin administration och ta ett ökat ansvar för förvaltningen inom domstolsväsendet (prop. 1993/94:17, JuU10, rskr. 98). Regeringen lämnade i februari 1994 ett uppdrag till Domstolsverket att utarbeta förslag till en ny arbetsfördelning mellan Domstolsverket och domstolarna i vissa administrativa frågor. Domstolsverket har i två delrapporter (DV-rapport 1994:1 och 1994:2) redovisat uppdraget och bl.a. beskrivit en ny organisation för verket med färre och större enheter samt delvis nya arbetsformer. Den nya organisationen är uppbyggd med tre enheter under generaldirektören, nämligen en stabsenhet, en utvecklingsenhet och en serviceenhet. Inom verket skall också finnas en chefsjurist. Regeringen har inte haft någon erinran mot vad Domstolsverket har anfört, och den har redan fattat beslut om de förordningsändringar som behövs (SFS 1994:923 och 1994:1379).
Sammansättningen av Domstolsverkets styrelse och Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet
Domstolsverkets styrelse är enligt riktlinjer som beslutades av riksdagen under förra riksmötet sammansatt av personer som huvudsakligen hämtats från domstolarna (prop. 1993/94:17, JuU10, rskr. 98). Styrelsen bestod tidigare av generaldirektören, två riksdagsledamöter, två domare, en advokat samt ledamöter som förordnats efter nominering av fackliga organisationer. I enlighet med riktlinjerna ingår det inte längre några fackliga representanter och inte heller några politiskt förtroendevalda i styrelsen.
De nya riktlinjerna innebar även en förändring av sammansättningen av Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet. Nämnden har som huvuduppgift att efter beredning avge förslag till regeringen i fråga om tillsättning av vissa ordinarie domartjänster. De nya riktlinjerna innebar bl.a. att det inte heller här skulle ingå några fackliga representanter.
I budgetpropositionen anför regeringen att en återgång bör ske till vad som tidigare gällde beträffande sammansättningen av Domstolsverkets styrelse och av Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet med avseende på förtroendevalda och fackliga representanter. Regeringen föreslår att riksdagen godkänner vad regeringen förordat.
Utskottet anser i likhet med vad regeringen anfört att det är viktigt att sammansättningen av Domstolsverkets styrelse är sådan att den politiska och medborgerliga insynen garanteras. Det är vidare betydelsefullt att personalen via sina organisationer har möjlighet att föra fram synpunkter på verksamheten genom egna representanter i Domstolsverkets styrelse och i Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet. Utskottet tillstyrker således regeringsförslaget om sammansättningen av Domstolsverkets styrelse och Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet.
Medelstilldelningen
Regeringen har föreslagit att riksdagen anvisar ett ramanslag på 85 268 000 kr till Domstolsverket för budgetåret 1995/96. Domstolsverket har inte ålagts något besparingskrav. Bakgrunden härtill är, anför regeringen, att verket skall vara en drivande kraft bakom de stora förändringar och rationaliseringar av verksamheten som nu pågår på domstolsväsendets område. Detta anges vara en förutsättning för att de åtgärder som är planerade att genomföras skall kunna få önskad genomslagskraft och ge de beräknade ekonomiska vinsterna. Regeringen föreslår att Domstolsverket under den kommande budgetperioden från anslaget D 2. Domstolarna m.m. som ett engångsbelopp skall tillföras sammanlagt 5,25 miljoner kronor för utvecklingsändamål.
I motion Ju405 (m) föreslås att Domstolsverket inte skall tillföras detta engångsbelopp.
Utskottet, som godtar regeringens förslag till medelsberäkning, avstyrker bifall till motion Ju405 i nu berörd del.
Domstolarna m.m.
Inledning
Anslaget till Domstolarna m.m. omfattar anslagen till de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna samt hyresnämnderna och arrendenämnderna. Från anslaget betalas även kostnaderna för de kansligöromål för Statens ansvarsnämnd som fullgörs av Svea hovrätt.
Den 1 juli 1992 genomfördes slutligt den nya instansordningen för rättskipningen i socialförsäkringsmål varvid försäkringsrätternas verksamhet helt upphörde. Försäkringsrätternas återstående mål överlämnades då till kammarrätterna. Numera gäller beträffande socialförsäkringsmål att beslut av allmän försäkringskassa överklagas till länsrätt, därefter till kammarrätt och, som sista instans, till Försäkringsöverdomstolen.
Försäkringsöverdomstolen skall, enligt beslut av riksdagen, läggas ned den 1 juli 1995 och dess uppgift att vara prejudikatinstans i socialförsäkringsmål skall då övertas av Regeringsrätten (prop. 1992/93:215, JuU33, rskr. 372).
I samband med att försäkringsrätterna avskaffades byggdes kammarrätterna ut (prop. 1990/91:80, JuU18, rskr. 216). Verksamheten vid Kammarrätten i Sundsvall förstärktes med två avdelningar, som förlades till Umeå och organiserades som en filial till kammarrätten.
Som framgått ovan genomförs nu etappvis en instansordningsreform för de allmänna förvaltningsdomstolarna. I budgetpropositionen (s. 51) anför regeringen att det finns förutsättningar enligt den bedömning som nu kan göras av reformens effekter att avveckla en avdelning vid varje kammarrätt den 1 juli 1995. Regeringen anför vidare att denna avveckling innebär att Kammarrätten i Sundsvall endast kommer att ha kvar en av de båda Umeå-avdelningarna. Det står emellertid, enligt regeringen, redan nu klart att målunderlaget efter genomförandet av den andra etappen av instansordningsreformen inte kommer att vara tillräckligt för att motivera att den återstående Umeå-avdelningen behålls. Konsekvensen av detta är, anser regeringen, att den bör avvecklas under budgetåret 1995/96.
I motion Ju402 (fp) begärs att kammarrättsfilialen i Umeå inte skall avvecklas.
Utskottet avstyrker bifall till motionen då det ankommer på regeringen att fatta beslut i ärendet.
Arbetsläget
Följande kan nämnas om arbetssituationen vid domstolarna under år 1994.
I tingsrätterna minskade antalet inkomna tvistemål med 16 % och antalet inkomna brottmål minskade med 5 %. Antalet avgjorda tvistemål minskade med 5 % och antalet avgjorda brottmål minskade med 4 %. Målbalansen för tvistemål minskade med 11 % och målbalansen för brottmål minskade med 5 %. I dessa beräkningar ingår inte gemensamma ansökningar och notariemål. I faktiska tal har antalet inkomna tvistemål till tingsrätterna minskat med mer än 13 000 mål. Anledningen härtill är i huvudsak en minskning av antalet överklagade betalningsförelägganden. Till tingsrätterna inkom under 1994 ca 30 000 mål som börjat hos kronofogdemyndighet som betalningsföreläggande.
I tingsrätternas övriga verksamhet minskade antalet inkomna konkurser med 13 % och antalet inkomna domstolsärenden minskade med 9 %. Även antalet inkomna ärenden till inskrivningsmyndigheterna minskade något och är därmed kvar på den låga nivå som gällt sedan år 1992. En speciell undersökning har gjorts av antalet inkomna ärenden till tingsrätterna med anledning av skuldsaneringslagen. Tredje kvartalet 1994 inkom knappt 100 mål och fjärde kvartalet 1994 inkom drygt 200 mål.
I hovrätterna minskade antalet inkomna mål med 7 % och antalet avgjorda mål minskade med 8 %. Målbalansen minskade med 7 %. För måltypen övriga mål har antalet inkomna mål minskat med 1 800 mål.
Antalet inkomna mål till Högsta domstolen ökade med 11 % och antalet avgjorda mål ökade med 12 %. Målbalansen minskade något.
I länsrätterna var det totala antalet inkomna och avgjorda mål i stort sett detsamma som år 1993. Den utgående balansen minskade med 16 % och uppgår nu till ca 79 000 mål. Trenden med allt fler socialförsäkringsmål och mål enligt socialtjänstlagen fortsätter. Fortfarande är det emellertid skattemålen som dominerar antalet balanserade mål.
Antalet inkomna skattemål minskade endast något och antalet avgjorda skattemål minskade med 27 %. Balansen fortsätter att minska och uppgår nu till 37 000 mål. Även balanserade fastighetstaxeringsmål minskade under 1994 från 9 729 till 5 371 mål.
Antalet inkomna körkortsmål minskade med 11 % medan antalet avgjorda körkortsmål var oförändrat. Länsstyrelsen beslutar nu som första instans när det gäller körkortsingripanden och antalet körkortsmål kommer därför att minska i de allmänna förvaltningsdomstolarna under 1995. Länsrätterna kommer i stället, som framgått ovan, i anledning av instansordningsreformen i de allmänna förvaltningsdomstolarna att vara första instans för ett stort antal måltyper som i dag överklagas från förvaltningsmyndighet till kammarrätt.
Antalet inkomna socialförsäkringsmål ökade med 10 % och antalet avgjorda sådana mål ökade med 45 %. Målbalansen ökade med 10 % till 19 468 mål. Enligt en uppgift från Domstolsverket finns det inget som tyder på en minskning under år 1995 av antalet överklagade socialförsäkringsmål till länsrätt.
Både antalet inkomna och avgjorda psykiatrimål är i stort sett samma som föregående år. Av länsrätternas 11 317 avgjorda psykiatrimål avgjordes 73 % efter muntlig förhandling, vilket är en minskning med 7 %.
Övriga inkomna mål till länsrätterna ökade med sammanlagt 11 % och antalet avgjorda mål ökade med 13 %. Ökningen av de s.k. Ö-målen beror helt på ökningen av antalet mål enligt socialtjänstlagen. Under 1993 inkom 32 304 sådana mål och under 1994 inkom 38 351 sådana mål.
Antalet inkomna mål till kammarrätterna minskade med 3 % och antalet avgjorda mål minskade också med 3 %. Målbalansen minskade med 5 % till 21 504 mål. Minskningen av antalet inkomna mål beror i huvudsak på att studiestödsmålen fr.o.m. den 1 oktober 1994 förts från kammarrätt till länsrätt som första domstolsinstans.
Antalet inkomna och avgjorda mål till Regeringsrätten ökade med 2 %. Målbalansen är i stort sett oförändrad.
Vid Försäkringsöverdomstolen minskade antalet inkomna mål med 26 % medan antalet avgjorda mål ökade med 12 %. Minskningen av antalet inkomna mål beror främst på att möjligheterna till prövningstillstånd vid Försäkringsöverdomstolen begränsades den 1 juli 1993. Domstolen skall, som ovan framgått, läggas ned den 1 juli 1995.
Utskottet kan konstatera att arbetsläget är ansträngt även om situationen förbättrats på sina håll. För domstolsväsendet som helhet gäller att det under flera år ökande antalet inkommande mål nu åtminstone tillfälligtvis stannat upp vilket bidragit till att målbalanserna minskat för de flesta måltyper. Balanserna är dock fortfarande så stora inom många områden att det hämmar effektiviteten i arbetet. Det är således, som utskottet redan förra året uttalade, av stor vikt att arbetet med att renodla verksamheten vid domstolarna fortsätter. Till frågan om medelstilldelningen återkommer utskottet i det följande. Utskottet vill dock redan här understryka att det statsfinansiella läget kräver att arbetet med att på olika sätt effektivisera och rationalisera domstolsarbetet fortsätter med oförminskad kraft inom de gränser som kraven på rättssäkerhet ställer. Här kommer naturligtvis det databaserade målhanteringssystemet för domstolarna att spela sin roll. Utskottet måste dock, i likhet med vad som anfördes förra året, konstatera att situationen inte kan bemästras enbart genom åtgärder av nu nämnt slag. Det krävs också andra åtgärder. Här tänker utskottet på i propositionen aviserade förändringar såvitt gäller rättsregler, struktur och organisation.
Medelstilldelningen
Domstolsväsendet har, såsom redovisats vid tidigare budgetbehandlingar (se bl.a. 1992/93:100 bil. 3, JuU24, rskr. 289 och 1993/94:100 bil. 3, JuU21, rskr. 255), under de senaste åren haft att ta sig an en stadigt ökande arbetsbörda. Detta förhållande har medfört att balanserna av oavgjorda mål och ärenden blivit oroväckande stora på sina håll trots en ökad arbetstakt och målavverkning. Mot denna bakgrund har domstolsväsendet under de senaste åren undantagits från de sparkrav som lagts ut över den statliga verksamheten i övrigt. Å andra sidan har domstolsväsendet inte heller fått några permanenta resurstillskott motsvarande ökningen av mål- och ärendetillströmningen. Som framgått ovan har dock under det senaste året antalet inkommande mål till domstolarna minskat.
Regeringen föreslår nu ett ramanslag på 3 822 817 000 kr för Domstolarna m.m. för budgetåret 1995/96. I förslaget ligger ett besparingsbeting på 133,5 miljoner kronor. Regeringen föreslår vidare, som framgått ovan, bl.a. en överföring av 5,25 miljoner kronor till anslaget D 1. Domstolsverket för utvecklingsändamål. Enligt regeringen (s. 50) skall nedskärningarna finansieras genom olika förändringar av verksamheten och andra rationaliseringar. Bland de viktigaste nämns genomförandet av den ovan beskrivna instansordningsreformen för de allmänna förvaltningsdomstolarna och vidare införandet av det datoriserade målhanteringssystemet MÅHS. Härtill planeras en del andra handläggningsmässiga och andra förenklingar på vissa områden.
I flera motioner tas frågan om anslag till Domstolarna m.m. upp. I motion Fi216 (kds) begärs, såsom motionen får förstås, att inga besparingar skall ske på domstolarna och att anslaget således skall ökas med 133,5 miljoner kronor. I motion Ju405 (m) förespråkas att den föreslagna överföringen på 5,25 miljoner kroner till anslaget D 1. Domstolsverket inte skall äga rum. I motionen begärs vidare, såsom motionen får förstås, att de föreslagna besparingarna skall minskas till hälften och att anslaget således sammanlagt skall ökas med 72 miljonor kronor. I motion Ju807 (mp) begärs att anslaget skall höjas med 2 miljoner kronor att användas för utbildning av domare i miljörätt. Anslagsförstärkningen skall enligt motionen finansieras genom att medel som satsas mot ekonomisk brottslighet förs över till domstolarna.
Utskottet tar upp den sistnämnda frågan först.
Utskottet har tidigare vid flera tillfällen (se senast 1992/93:JuU24 s. 11 och där gjord hänvisning) bl.a. konstaterat att ett effektivt beivrande av miljöbrottsligheten förutsätter att domare har goda kunskaper i miljörätt. Domstolsverket arrangerade senast år 1992 ett straffrättsseminarium i miljörätt och i höstas deltog flera domare i ett seminarium om EU och miljörätten. När frågan senast var uppe kunde utskottet konstatera att berörd utbildning inhämtades huvudsakligen genom att Domstolsverket bekostade deltagande för domare i externt ordnade kurser och konferenser. Sedan den 1 juli 1994 disponerar domstolarna själva medel för sådan extern utbildning.
Härutöver vill utskottet tillägga att det finns många angelägna utbildningsbehov inom domstolsväsendet. Utskottet är för sin del inte berett att göra en prioritering som enligt utskottets mening -- i enlighet med gällande delegation -- görs bättre på myndighetsnivå där man lättare kan överblicka de utbildningskrav som finns. Utskottet anser inte heller att medel som avsatts för bekämpning av den ekonomiska brottsligheten skall tas i anspråk för andra ändamål än det avsedda. Å andra sidan kan utskottet inte heller underlåta att peka på att miljöbrott ibland är ett led i en avancerad ekonomisk brottslighet; i sådana fall kan naturligtvis medel avsatta mot ekobrott användas för miljöbrottsutbildning. Sammantaget leder det anförda utskottet till slutsatsen att något beslut om anslagsökning enligt yrkandet i motion Ju807 inte behövs. Motionsyrkandet avstyrks.
När det sedan gäller medelsberäkningen i övrigt delar utskottet regeringens uppfattning att det statsfinansiella läget är sådant att alla möjligheter måste tas till vara för att rationalisera och effektivisera verksamheten inom domstolsväsendet. Målsättningen skall, som regeringen anför, vara att ytterligare förbättra användningen av domstolsväsendets resurser, och domstolsväsendet kan inte längre undantas från sparkrav. Utskottet godtar således den föreslagna besparingen på anslaget till Domstolarna m.m. och godtar även i övrigt regeringens förslag till medelstilldelning.
Vad som anförts i det föregående leder till att utskottet inte kan tillstyrka bifall till motionerna Ju405 och Fi216 i nu behandlade delar.
Domkretsindelningen för tingsrätterna
I två motioner tas frågan om domkretsindelningen för tingsrätterna upp. I motion Ju301 (s) begärs en ändring av domkretsen för Västerviks tingsrätt av innebörd att även Hultsfreds kommun skall höra dit. I motion Ju401 (m) begärs en allmän översyn av domkretsindelningen för tingsrätterna i syfte att åstadkomma en förstärkning av de mindre tingsrätterna, särskilt när det gäller glesbygden och Norrlandsregionerna. I motionen förespråkas vidare att domkretsen för Sollefteå tingsrätt, som i dag omfattar Sollefteå kommun, redan nu utökas med bl.a. Ragunda kommun.
Av 1 kap. 1 § rättegångsbalken framgår att domsaga är tingsrättens domkrets, och att regeringen förordnar om indelningen i domsagor.
Enligt de av statsmakterna år 1969 uppdragna riktlinjerna för domkretsindelningen (prop. 1969:44, 1LU 1969:38) borde domkretsarna helst göras så stora att de gav arbetsunderlag för minst tre domare. Härifrån skulle dock undantag kunna göras. Första lagutskottet anförde i sitt betänkande sammanfattningsvis att stor betydelse måste fästas bl.a. vid samhörigheten i geografiskt och annat hänseende mellan olika orter och bygder, vid kommunikationer och vid förutsättningarna över huvud taget för behövlig kontakt mellan domstolen och domkretsens olika delar. Utskottet betonade också att stor hänsyn borde tas till synpunkter från lokalt håll rörande bygdens behov från rättsvårdssynpunkt och i fråga om service. Utskottet ansåg t.ex. att stor försiktighet måste iakttas med indragning av tvådomardomstolar om en indragning av domstolen skulle påtagligt försämra den rättssökande allmänhetens möjligheter till service eller eljest medföra väsentliga olägenheter för enskilda eller det allmänna. Sådana skäl kunde enligt första lagutskottets mening vara så starka att de motiverade behållandet också av en domkrets som gav underlag för endast en domare.
Utskottet har vid några senare tillfällen gjort uttalanden om tingsrättsorganisationen (JuU 1973:44, JuU 1974:9, JuU 1978/79:26, JuU 1985/86:28 och JuU 1986/87:25). Utskottet har därvid ånyo understrukit betydelsen av domstolarnas lokala förankring. Utskottet har också betonat vikten av att hänsyn tas till skäl av sysselsättnings- och regionalpolitisk natur.
Senast behandlade utskottet frågan under våren 1993. Som en inledning till utskottets befattning med frågan om tingsrättsorganisationen anordnade utskottet i december 1992 en offentlig utskottsutfrågning. Under den allmänna motionstiden år 1993 väcktes flera motioner där det begärdes att någon indragning av antalet tingsrätter inte skulle göras.
Utskottet (1992/93:JuU24 s. 4--5) konstaterade att nyss angivna utgångspunkter för tingsrättsorganisationen alltjämt hade bärighet. Samtidigt måste givetvis organisationen, anförde utskottet, vara utformad på ett sådant sätt att den bidrar till en hög kvalitet på rättskipningen och ett allmänt gott resursutnyttjande inom domstolsväsendet. Utskottet noterade att den slutsats som kunde dras av befintliga uppgifter var att några avgörande invändningar inte kunde riktas mot den nuvarande organisationen.
I budgetpropositionen (s. 48) aviseras nu en djupare översyn av de organisatoriska frågorna inom domstolsväsendet. Inom Justitiedepartementet undersöks just nu förutsättningarna härför. En sådan översyn kan, sägs det, komma att behandla såväl underrätts- som överrättsstrukturen och även frågor om specialdomstolarnas roll inom rättsväsendet. Syftet med översynen av de organisatoriska frågorna sägs vara att få underlag för att skapa ett mer effektivt, slagkraftigt och sammanhållet rättsväsende där också bättre förutsättningar skapas för att ta till vara så mycket som möjligt av de rationaliseringsmöjligheter som uppstår genom de reformer på det judiciella och processrättsliga planet som nu är under genomförande.
Utskottet delar regeringens uppfattning om behovet av en översyn av de organisatoriska frågorna. Översynen kommer, enligt vad utskottet inhämtat, att inledas under våren. I detta beredningsläge saknas det, enligt utskottets uppfattning, anledning till något riksdagens uttalande till följd av de nu behandlade motionerna Ju301 och Ju401 såvitt gäller domkretsindelningen. Motionerna avstyrks.
Inskrivningsmyndigheternas verksamhet m.m.
I motion Ju403 (fp) begärs ett tillkännagivande om en fortsatt organisatorisk hemvist för inskrivningsmyndigheterna vid tingsrätterna. I motionen anförs bl.a. att särskilt när det gäller de mindre tingsrätterna har inskrivningsverksamheten varit en värdefull, stabiliserande och av allmänheten mycket uppskattad faktor. En organisatorisk åtskillnad skulle, enligt motionären, dramatiskt kunna underminera grundvalen för flera små tingsrätter.
Inskrivningsväsendet har av ålder varit knutet till domstolarna. Sedan den 1 januari 1972 gäller att inskrivningsärenden handläggs av de till tingsrätterna knutna inskrivningsmyndigheterna. Var och en av dessa myndigheter förestås av en av tingsrättens domare, som i denna egenskap kallas inskrivningsdomare. Personalen vid inskrivningsmyndigheten är anställd vid tingsrätten.
Inför genomförandet av den reform av fastighetsrätten och organisationen av inskrivningsväsendet som trädde i kraft den 1 januari 1972 diskuterades om en organisation vid sidan av domstolsväsendet kunde få hand om inskrivningsväsendet. Departementschefen ansåg emellertid att inskrivningsväsendet också i fortsättningen borde vara knutet till domstolarna på i princip samma sätt som dittills. Han anförde härvid bl.a. följande (prop. 1970:20 del B 1 s. 494 f).
För inskrivningsväsendets anknytning till domstolarna talar starka skäl. Sålunda är bl.a. inskrivningsmyndighetens prövning i viss mening av dömande karaktär. Prövningen är i många fall visserligen av mycket enkel beskaffenhet. Inte sällan rymmer prövningen emellertid problem som kräver ingående kunskap om de civilrättsliga reglerna. Även om man kan tänka sig att i större utsträckning än hittills lägga en stor del av inskrivningsdomarens nuvarande uppgifter på erfaren personal, som ej har juridisk utbildning på det akademiska planet, kommer det alltid att finnas ett antal ärenden, där behov av personal med mera djupgående juridiska insikter gör sig gällande. Anknytningen till domstolarna garanterar att sådan personal alltid står till förfogande. Detta är av betydelse såväl från rättssäkerhets- som servicesynpunkt.
Systemet med ett inskrivningsväsende knutet till domstolarna har också en annan väsentlig fördel. Jag syftar här på det värde som ligger i utbildningsmomentet. Tingsmeriteringen, som i ganska stor utsträckning ägnas åt inskrivningsväsendet, utgör enligt allmän uppfattning ett värdefullt led i domarutbildningen. Också för dem som inte i fortsättningen ägnar sig åt domaryrket blir erfarenheten av inskrivningsväsendet under tingsmeriteringen ofta av stort värde.
Frågan om den organisatoriska hemvisten för inskrivningsväsendet har varit föremål för överväganden i flera utredningar under de senaste åren. Domstolsutredningen diskuterar i sitt betänkande (SOU 1991:106) Domstolarna inför 2000-talet denna fråga. I enlighet med sina direktiv lämnar utredningen inga förslag men uttalar att det fortsatta arbetet med inskrivningsväsendets utveckling enligt dess mening bör bedrivas från utgångspunkten att inskrivningsväsendet på sikt bör skiljas från domstolsväsendet. Av remissvaren (Ds 1993:5 del A) över Domstolsutredningens betänkande framgår att en stor majoritet av de instanser som yttrat sig i denna del inte delar denna uppfattning.
Även Lantmäteri- och inskrivningsutredningen (dir. 1993:11) har i sitt principbetänkande (SOU 1993:99) Kart- och fastighetsverksamhet i myndighet och bolag bl.a. föreslagit att inskrivningsverksamheten bör föras från domstolarna till fastighetsområdet. I den proposition (1993/94:214) där den förutvarande regeringen redovisade sitt ställningstagande till utredningens förslag fördes detta emellertid inte fram. Som skäl för bedömningen anfördes bl.a. (prop. s. 22 f) att inskrivningsmyndigheternas verksamhet utgör en grundförutsättning för ett fungerande kreditväsende inom flera sektorer av samhället, och att de fungerar på ett bra sätt. Övervägande skäl talade därför för att inte då besluta om ett överförande av inskrivningsverksamheten från tingsrätterna till de lokala lantmäterimyndigheterna. Bl.a. borde, anfördes det, pågående arbeten med förändringar, t.ex. på panträttsområdet, först ha kommit längre, och först då kunde en tydligare bild av myndigheternas framtida arbetssituation erhållas. I princip, anfördes det vidare, låg emellertid regeringens grundsyn fast, nämligen att domstolarnas uppgifter så långt som möjligt borde renodlas till dömande verksamhet. Det anfördes vidare att vid ett framtida avskiljande av inskrivningsverksamheten borde det, i enlighet också med bedömningen i många remissyttranden, vara naturligt att föra samman den med övrig berörd fastighetsverksamhet. Detta skulle bl.a., sades det, innebära möjligheter att även vid en fortsatt rationalisering av verksamheten med inskrivning och panthantering kunna bibehålla en lokal förankring av verksamheten.
Utskottet uttalade förra året (1993/94:JuU21 s. 15 f) i anledning av några motioner att de skäl för inskrivningsmyndigheternas knytande till domstolarna som anfördes år 1972 i princip alltjämt hade bärighet. Till detta kom att utskottet delade den uppfattning som framfördes i motionerna att den föreslagna reformen skulle kunna få konsekvenser för de små tingsrätternas bärkraft. Utskottet erinrade här om sina tidigare uttalanden där utskottet understrukit vikten av domstolarnas lokala förankring och vikten av att hänsyn tas till skäl av sysselsättnings- och regionalpolitisk natur. Med hänsyn till beredningsläget avstyrkte utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande bifall till motionerna.
I budgetpropositionen (s. 48) aviseras, som tidigare framgått, en djupare översyn av de organisatoriska frågorna inom domstolsväsendet. Översynen kan komma att behandla bl.a. såväl underrätts- som överrättsstrukturen. I ett sådant sammanhang bör, anförs det, också den organisatoriska hemvisten för bl.a. bouppteckningsverksamheten och inskrivningsverksamheten tas upp. Syftet med översynen är, som redan framgått, att få underlag för att skapa ett mer effektivt, slagkraftigt och sammanhållet rättsväsende där också bättre förutsättningar skapas för att ta till vara så mycket som möjligt av de rationaliseringsmöjligheter som uppstått genom de reformer på det judiciella och processrättsliga planet som nu är under genomförande.
Utskottet anser, med hänsyn till den aviserade översynen, att det för närvarande saknas anledning för ett riksdagsuttalande till följd av motion Ju403. Motionen avstyrks.
I motion Ju406 (s) föreslås att inregistreringen av företagsinteckning flyttas från Malmö tingsrätt till Patent- och registreringsverket.
Den som idkar näring kan använda den egendom som ingår i näringsverksamheten som kreditsäkerhet. Regler om detta finns i lagen (1984:649) om företagshypotek. En näringsidkare som vill upplåta ett företagshypotek har rätt att få inskrivning i sin näringsverksamhet av ett visst penningbelopp (företagsinteckning). En företagsinteckning innebär alltså en inskrivning av ett visst penningbelopp på en näringsidkares upplägg i företagsinteckningsregistret. Handläggningen sker vid en för hela landet central inskrivningsmyndighet som är knuten till Malmö tingsrätt på samma sätt som inskrivningsmyndigheterna enligt jordabalken är knutna till tingsrätterna. En av domarna vid tingsrätten är chef för inskrivningsmyndigheten.
Utskottet behandlade förra året en liknande motion som den nu aktuella. Utskottet (1993/94:JuU21 s. 17) var då inte berett att tillstyrka en förändring när det gällde den centrala inskrivningsmyndighetens lokalisering. Riksdagen följde utskottet.
Från Patent- och registreringsverket har utskottet inhämtat att verket alltjämt har uppfattningen att inskrivning av företagsinteckning bör förläggas dit.
Enligt vad utskottet erfarit kommer den aviserade översynen av de organisatoriska frågorna inom domstolsväsendet även att beröra frågor om den nu aktuella inskrivningsmyndigheten. I rådande beredningsläge saknas det, enligt utskottets mening, anledning till något särskilt uttalande från riksdagens sida till följd av motion Ju406. Motionen avstyrks.
Ersättning till nämndemän
I motion Ju404 (kds) framförs önskemål om en översyn av ersättningen för uppdraget som nämndeman i syfte att ersättningen skall höjas. Enligt motionären bör nämndemännens ersättning ligga på samma nivå som den gör för förtroendevalda i kommuner och landsting.
Regler om ersättning till nämndemän finns i förordningen (1982:814) om ersättning till nämndemän och vissa andra uppdragstagare inom domstolsväsendet m.m. Enligt förordningen utgår ersättning till nämndemän dels som arvode för sammanträde med 300 kr per dag (2 § 1 och 2), dels -- under förutsättning av löneavdrag eller annan inkomstförlust på grund av uppdraget -- som tilläggsbelopp för den del av inkomstförlusten som inte täcks av arvodet (2 a § första stycket). Arvodet och tilläggsbeloppet får tillsammans inte överstiga 1 000 kr (2 a § fjärde stycket). Sistnämnda belopp höjdes från 650 kr till 1 000 kr den 1 oktober 1994.
Principen om ersättning till nämndemän lades fast år 1985 (se JuU1984/85:25 s. 8 f). Utskottet uttalade då i sitt av riksdagen godkända betänkande att utskottet under många år ansett det nödvändigt att få till stånd en mer allsidig sammansättning av nämndemannakåren och i detta syfte framhållit att en höjning av arvodena måste ske. Här bakom låg bl.a. intresset att komma till rätta med det otillfredsställande förhållandet att sådana yrkesarbetande -- bl.a. industriarbetare -- som får vidkännas fullt löneavdrag vid tjänstgöring i rätten är underrepresenterade i nämndemannakåren.
Utskottet har sedan dess återkommande behandlat yrkanden om högre ersättning till nämndemän. I ett ärende år 1991 (1990/91:JuU27 s. 7 f) anförde utskottet att vad utskottet uttalade år 1985 alltjämt ägde giltighet. Bestämmelserna om ersättning till nämndemän innebär emellertid, anförde utskottet, på grund av begränsningen beträffande arvodets storlek, alltjämt en svårighet att få till stånd den allsidiga sammansättning av nämndemannakåren som utskottet efterlyst. Detta förhållande fann utskottet otillfredsställande; en översyn av ersättningsnormerna för nämndemän borde därför ske. Som en utgångspunkt för denna översyn borde, enligt utskottet, ligga förslaget i propositionen 1990/91:117 Om en ny kommunallag att förtroendevalda skulle få rätt till skälig ersättning för den arbetsinkomst samt de pensions- och semesterförmåner som de förlorar när de fullgör sina uppdrag. I ärendet gav riksdagen som sin mening till känna att regeringen borde ta initiativ till att en utredning som den skisserade kom till stånd (rskr. 1990/91:260).
Domstolsverket har med anledning av riksdagens ställningstagande och på regeringens uppdrag analyserat ersättningsnormernas effekter på sammansättningen av nämndemannakåren. En redovisning med förslag lämnas i rapporten (DV-rapport 1992:4) Rekrytering av nämndemän -- Förslag till nya ersättningsnormer. I rapporten konstaterar Domstolsverket efter bl.a. utförda enkätundersökningar att de faktorer som påverkar rekryteringen av nämndemän är valsystemet, tjänstgöringsförhållandena och ersättningsnormerna.
I ersättningsfrågan anför Domstolsverket att dagens ersättningsmodell med arvode och tilläggsbelopp är otidsenlig. Kompensationen för förlorad arbetsförtjänst är bristfällig, och nämndemännens arbetsinsats speglas inte eftersom korta sammanträden ger samma ersättning som långa. Den största fördelen med modellen är enligt Domstolsverket att den är tämligen enkel att administrera. Domstolsverket föreslår att ett nytt ersättningssystem införs efter mönster av de nya ersättningsreglerna för förtroendevalda i kommunallagen (1991:900). Detta innebär en kombination av prestationsersättning (arvode) och ersättning för inkomstbortfall. Ersättningarna görs oberoende av varandra och knyts till sammanträdestidens längd. Sammanlagt skulle enligt Domstolsverket en reform med den angivna inriktningen kosta drygt 15 miljoner kronor per år.
I 1993 års budgetproposition anförde justitieministern att hon hade förståelse för önskemålen om att höja ersättningen till nämndemännen. Med hänsyn till det statsfinansiella läget föreslog hon emellertid inte då någon ändring i gällande ersättningsbestämmelser (1992/93:100 bil. 3 s. 126). Utskottet anförde samma år i anledning av motioner i frågan att utskottet för sin del kunde instämma i att det fanns behov av förbättrad ersättning till nämndemännen. Utskottet erinrade här om att utskottet hade påtalat detta också i tidigare sammanhang. I det rådande ekonomiska läget delade dock utskottet justitieministerns bedömning och tvingades med beklagande konstatera att det saknades ekonomiskt utrymme för ens en försiktig höjning (1992/93:JuU26 s. 20).
Motionsvägen väcktes frågan på nytt under förra riksmötet. Här fann utskottet (1993/94:JuU20 s. 9 f) i sitt av riksdagen godkända betänkande inte skäl att göra annan bedömning än år 1993. Utskottet hänvisade dock till 1993 års domarutredning som enligt sina direktiv (dir. 1993:47) förutsättningslöst skulle granska det svenska nämndemannainstitutet.
1993 års domarutredning har i sitt betänkande (SOU 1994:99) Domaren i Sverige inför framtiden något berört frågan om ersättningen till nämndemännen. Utredningen konstaterar i betänkandet (del A s. 314) att det är svårt att diskutera frågor om en allsidig sammansättning av nämndemannakåren utan att samtidigt konstatera att rekryteringsproblemen har ett visst samband med den ersättning som utgår till nämndemännen vid tjänstgöringen i domstol. Utredningen konstaterar att det knappast ligger på utredningen att lägga fram förslag om ett nytt ersättningssystem. Ett sådant hade, påpekade utredningen, redan lagts fram av Domstolsverket. Utredningen framhöll också att det förmodligen är en förutsättning för att kraven på en allsidigt sammansatt nämndemannakår skall kunna infrias i längden att nämndemännen tillerkänns skälig kompensation för det inkomstbortfall som tjänstgöringen kan innebära för dem. I sammanhanget borde, anför utredningen, uppmärksammas att ersättningen till nämndemännen är låg jämfört med vad som gäller för många samhälleliga uppdrag. Man bör, anförde utredningen, inte underskatta att ersättningsnivån kan komma att spegla synen på uppdragets betydelse.
Om ersättningen till kommunalt förtroendevalda kan följande nämnas. Den 1 januari 1992 trädde den nya kommunallagen (1991:900) i kraft. Den nya lagen innebär att de förtroendevalda är berättigade till skälig ersättning för den arbetsinkomst samt de pensions- och semesterförmåner som de förlorar när de fullgör sina uppdrag. Därutöver får fullmäktige besluta att förtroendevalda i skälig omfattning skall få ersättning för bl.a. resekostnader och andra utgifter som föranleds av uppdraget samt arvode för det arbete som är förenat med uppdraget (prop. 1990/91:117, KU38, rskr. 360). De nya reglerna har utsatts för kritik av bl.a. Lokaldemokratikommittén. Kommittén konstaterade i sitt slutbetänkande (jfr SOU 1993:90 s. 273 f) att reglerna om ersättning till förtroendevalda för förlorade pensions- och semesterförmåner och för förlorad arbetsinkomst har varit mycket besvärliga att tillämpa. Kommittén föreslog därför en återgång till de frivilliga regler för ersättning till förtroendevalda som infördes år 1983. I en proposition förra året (1993/94:188) delade den förutvarande regeringen uppfattningen att ersättningsreglerna har skapat tillämpningsproblem. Regeringen var dock inte övertygad om att den rätta lösningen var att slopa bestämmelserna, som tillkommit i syfte att underlätta rekryteringen av förtroendevalda. Regeringen ansåg att det fanns skäl att ytterligare se över utformningen och om möjligt finna ett ersättningssystem som är lätt att administrera och som underlättar rekryteringen av förtroendevalda kvinnor och män med skiftande bakgrund. Den förra regeringen tillkallade en kommitté för att se över bl.a. dessa frågor (dir. 1994:86).
Regeringen har nu återkallat dessa direktiv. I budgetpropositionen (1994/95:100 bil. 8 s. 33) aviseras dock ett särskilt utredningsarbete i syfte att se över bestämmelserna om ersättning och ledighet i samband med förtroendeuppdrag.
När det gäller ersättningen till nämndemännen vill utskottet inledningsvis erinra om att Domstolsverket för ett par år sedan genomförde en översyn härav. Utskottet anser det därför inte erforderligt att nu förorda ytterligare en översyn i ämnet. Här har utskottet också beaktat att frågan om ersättning till kommunalt förtroendevalda skall bli föremål för överväganden. I sammanhanget vill utskottet erinra om att utskottet alltjämt har uppfattningen att utgångspunkten bör vara att samma principer bör gälla för nämndemäns och kommunalt förtroendevaldas ersättning, något som för närvarande inte är fallet. Utskottet som i och för sig ser med tillfredsställelse på den höjning av ersättningen som faktiskt skett utgår från att regeringen återkommer till riksdagen i lämpligt sammanhang. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju404.
Tingsställen
I budgetpropositionen föreslår regeringen att riksdagen antar ett i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i rättegångsbalken. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 1995. Genom den föreslagna lagändringen överlämnas det till domstolarna själva att i samarbete med Domstolsverket bestämma om de skall behålla ett nu befintligt tingsställe utanför kansliorten.
Utskottet tillstyrker lagförslaget.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande sammansättningen av Domstolsverkets styrelse m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bil. 3 godkänner vad regeringen förordat om sammansättningen av Domstolsverkets styrelse och Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet (avsnitt D), res. 1 (m, kds)
2. beträffande anslag till Domstolsverket att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion 1994/95:Ju405 yrkande 2 i denna del till Domstolsverket för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 85 268 000 kr, res. 2 (m)
3. beträffande kammarrättsfilialen i Umeå att riksdagen avslår motion 1994/95:Ju402,
4. beträffande anslag till Domstolarna m.m. att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionerna 1994/95:Ju405 yrkande 1 och yrkande 2 i denna del, 1994/95:Ju807 yrkande 20 och 1994/95:Fi216 yrkande 21 i denna del till Domstolarna m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 3 822 817 000 kr, res. 3 (m) res. 4 (mp) res. 5 (kds)
5. beträffande domkretsindelningen för tingsrätterna m.m. att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Ju301 yrkande 1 och 1994/95:Ju401,
6. beträffande inskrivningsmyndigheternas verksamhet att riksdagen avslår motion 1994/95:Ju403,
7. beträffande inskrivning av företagsinteckning att riksdagen avslår motion 1994/95:Ju406,
8. beträffande översyn av nämndemännens ersättning att riksdagen avslår motion 1994/95:Ju404,
9. beträffande rättegångsbalken att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken.
Stockholm den 21 mars 1995
På justitieutskottets vägnar
Gun Hellsvik
I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Lars-Erik Lövdén (s), Birthe Sörestedt (s), Göran Magnusson (s), Sigrid Bolkéus (s), Märta Johansson (s), Margareta Sandgren (s), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp), Alice Åström (v), Pär Nuder (s), Lars Björkman (m), Kia Andreasson (mp), Rolf Åbjörnsson (kds), Jeppe Johnsson (m), Eva Johansson (s) och Ingbritt Irhammar (c).
Reservationer
1. Sammansättningen av Domstolsverkets styrelse m.m. (mom. 1)
Gun Hellsvik (m), Anders G Högmark (m), Lars Björkman (m), Rolf Åbjörnsson (kds) och Jeppe Johnsson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "för domstolsväsendet" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill för sin del när det gäller Domstolsverkets styrelse hänvisa till vad som anfördes i den proposition som låg till grund för införandet av nu gällande ordning (prop. 1993/94:17, JuU10, rskr. 98). Där anfördes att domstolarnas självständighet och oavhängighet i den dömande verksamheten bör avspegla sig även i det sätt på vilket den administrativa centralmyndigheten leds. Statsmakternas inflytande över domstolarnas dömande verksamhet sker, anfördes det, genom normgivning, och det direkta medborgerliga inflytandet över den dömande verksamheten är tillgodosett genom systemet med nämndemän i domstolarna. Domstolarnas dömande verksamhet bedrivs, anfördes det vidare, med ytterst få och väl avgränsade undantag i full offentlighet, och det är således väl sörjt för att den medborgerliga insynen och kontrollen över domstolarnas dömande verksamhet blir effektiv. Bl.a. mot denna bakgrund ansågs att behovet av politisk eller medborgerlig insyn i den administrativa centralmyndigheten för domstolsväsendet i form av lekmannarepresentanter i styrelsen var mindre framträdande. Det anfördes vidare att detsamma gällde eventuellt fackligt inflytande vid sidan av den arbetsrättsliga medbestämmandelagstiftningen och eventuella samråds- och referensgrupper med fackliga representanter knutna till myndighetens ledning. Förtroendevalda och fackliga representanter borde således inte ingå i styrelsen. Utskottet anser att dessa resonemang alltjämt har bärighet och anser sålunda i enlighet med nu gällande principer att Domstolsverket bör ledas av en styrelse som är sammansatt av personer huvudsakligen hämtade från domstolarna.
När det gäller sammansättningen av Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet uttalades i den ovannämnda propositionen (s. 30) att starka principella invändningar kunde resas mot direkt inflytande av fackliga intressen eller liknande intressen i en nämnd av detta slag. Det fackliga inflytandet över förslagsprocessen kunde i stället, anfördes det, tillgodoses inom ramen för den arbetsrättsliga medbestämmandelagstiftningen. Det ansågs att rent fackliga representanter inte borde ingå i detta organ. Utskottet, som inte uttalade någon annan mening, har alltjämt denna uppfattning.
Det anförda leder utskottet till att avslå propositionen när det gäller föreslagna riktlinjer för sammansättningen av Domstolsverkets styrelse och Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet.
dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande sammansättningen av Domstolsverkets styrelse m.m. att riksdagen avslår proposition 1994/95:100 bil. 3 såvitt gäller riktlinjer för sammansättningen av Domstolsverkets styrelse och Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet (avsnitt D).
2. Anslag till Domstolsverket (mom. 2)
Gun Hellsvik, Anders G Högmark, Lars Björkman och Jeppe Johnsson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med "Utskottet, som" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion Ju405 såvitt gäller anslaget till Domstolsverket. Med hänsyn till det pågående reformarbetet inom domstolarna, ett förmodat tillskott av brottmål under budgetperioden för de allmänna domstolarna mot bakgrund av effektiviseringar inom polis- och åklagarväsendet samt de förändringar i målutvecklingen som kan förväntas genom medlemskapet i EU för framför allt de allmänna förvaltningsdomstolarna bör således någon överföring av medel från anslaget för Domstolarna m.m. till anslaget för Domstolsverket inte ske. Domstolsverket bör därför tilldelas 5,25 miljoner kronor mindre än vad regeringen förslagit.
dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande anslag till Domstolsverket att riksdagen med anledning av propositionen i denna del och med bifall till motion 1994/95:Ju405 yrkande 2 i denna del till Domstolsverket för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 80 018 000 kr.
3. Anslag till Domstolarna m.m. (mom. 4)
Gun Hellsvik, Anders G Högmark, Lars Björkman och Jeppe Johnsson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med "När det" och slutar med "behandlade delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion Ju405 såvitt gäller anslaget till Domstolarna m.m. Med hänsyn till det pågående reformarbetet inom domstolarna, ett förmodat tillskott av brottmål under budgetperioden för de allmänna domstolarna mot bakgrund av effektiviseringar inom polis- och åklagarväsendet samt de förändringar i målutvecklingen för framför allt de allmänna förvaltningsdomstolarna som kan förväntas genom medlemskapet i EU bör domstolsväsendet endast ges ett begränsat sparbeting. Den av regeringen föreslagna besparingen bör begränsas till hälften, eller 66,75 miljoner kronor. Inte heller bör någon överföring av medel från anslaget ske till anslaget för Domstolsverket. Domstolarna bör därför tilldelas 72 miljoner kronor utöver vad regeringen förslagit. Mot bakgrund av det anförda kan utskottet inte ställa sig bakom kravet i motion Fi216 om ytterligare ökning av anslaget.
dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande anslag till Domstolarna m.m. att riksdagen med anledning av propositionen i denna del och med bifall till motion 1994/95:Ju405 yrkande 1 och yrkande 2 i denna del och med avslag på motionerna 1994/95:Ju807 yrkande 20 och 1994/95:Fi216 yrkande 21 i denna del till Domstolarna m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 3 894 817 000 kr.
4. Anslag till Domstolarna m.m. (mom. 4)
Kia Andreasson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med "Härutöver vill" och slutar med "Motionsyrkandet avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som framförs i motion Ju807, att miljöbrottsligheten inte bekämpas i den utsträckning som är nödvändigt. Statistiken för domar avseende miljöbrott visar också att få personer döms. Orsakerna till detta kan, som motionärerna anför, bl.a. bero på bristande kompetens hos landets domare när det gäller miljörättsfrågor. Det anförda leder utskottet till att föreslå att anslaget till Domstolarna m.m. bör höjas med i motionen föreslagna 2 miljoner kronor för nästa budgetår att användas för de utbildningsbehov som utskottet nu påtalat. Finansiering bör ske genom att medel överförs från avsatta medel för bekämpning av ekonomisk brottslighet.
dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande anslag till Domstolarna m.m. att riksdagen med anledning av propositionen i denna del och med bifall till motion 1994/95:Ju807 yrkande 20 och med avslag på motionerna 1994/95:Ju405 yrkande 1 och yrkande 2 i denna del och 1994/95:Fi216 yrkande 21 i denna del till Domstolarna m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 3 824 817 000 kr.
5. Anslag till Domstolarna m.m. (mom. 4)
Rolf Åbjörnsson (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med "När det" och slutar med "behandlade delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den i motion Fi216 framförda tanken på att samtliga föreslagna besparingar inom Justitiedepartementets område bör avvisas. Enligt utskottets mening måste tillräckliga anslag för att bedriva en effektiv kamp såväl mot smuggling av narkotika, vapen och radioaktiva ämnen som mot ekonomiska brott gå före statens besparingsbehov. För domstolarnas del innebär detta att utskottet föreslår att anslaget höjs med 133,5 miljoner kronor utöver regeringens förslag. De effektivitetsvinster som kan göras, skall, i enlighet med förslaget i motionen, användas för att i samarbete med skattemyndigheterna åstadkomma en effektivare bekämpning av den ekonomiska brottsligheten. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju405 i nu behandlad del.
dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande anslag till Domstolarna m.m. att riksdagen med anledning av propositionen i denna del och motion 1994/95:Ju405 yrkande 1 och med bifall till motion 1994/95:Fi216 yrkande 21 i denna del samt med avslag på motionerna 1994/95:Ju405 yrkande 2 i denna del och 1994/95:Ju807 yrkande 20 till Domstolarna m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 3 956 317 000 kr.
Särskilda yttranden
1. Domarutredningen
Gun Hellsvik, Anders G Högmark, Lars Björkman och Jeppe Johnsson (alla m) anför:
Vi anser att utskottet i sin redogörelse (s. 4) för det fortsatta beredningsarbetet av Domarutredningens betänkande borde ha tillagt att utskottet inhämtat att beredningen inte, som förutsattes i direktiven till utredningen, kommer att ske under parlamentarisk medverkan. Vi anser att beredningen bör ske på det sätt som angetts i direktiven.
2. Anslag till Domstolarna m.m. (mom. 4)
Alice Åström (v) anför:
Jag anser att utbildningsinsatserna för domare i miljörätt borde intensifieras och utökas. I rådande statsfinansiella läge saknas emellertid utrymme för en extra satsning. I stället måste området prioriteras inom befintlig ram.
Regeringens lagförslag
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionen 1 Motionerna 2 Utskottet 3 Inledning 3 Domstolsverket 5 Inledning 5 Sammansättningen av Domstolsverkets styrelse och Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet 6 Medelstilldelningen 6 Domstolarna m.m. 7 Inledning 7 Arbetsläget 8 Medelstilldelningen 10 Domkretsindelningen för tingsrätterna 11 Inskrivningsmyndigheternas verksamhet m.m. 13 Ersättning till nämndemän 15 Tingsställen 18 Hemställan 18 Reservationer 19 1. Sammansättningen av Domstolsverkets styrelse m.m. (mom. 1) 19 2. Anslag till Domstolsverket (mom. 2) 21 3. Anslag till Domstolarna m.m. (mom. 4) 21 4. Anslag till Domstolarna m.m. (mom. 4) 22 5. Anslag till Domstolarna m.m. (mom. 4) 22 Särskilda yttranden 23 1. Domarutredningen 23 2. Anslag till Domstolarna m.m. (mom. 4) 23 Bilaga 24 Regeringens lagförslag 24