Anslag till brottsskadenämnden m.m.
Betänkande 1991/92:JuU18
Justitieutskottets betänkande
1991/92:JUU18
Anslag till brottsskadenämnden m.m.
Innehåll
1991/92
JuU18
ANDRA HUVUDTITELN
Propositionen
I proposition 1991/92:100, bilaga 3 (justitiedepartementet), har regeringen föreslagit riksdagen att för budgetåret 1992/93
till Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader anvisa ett förslagsanslag på 5 441 000 kr. (G 5, s. 146 och 147),
till Brottsskadenämnden: Ersättning för skador på grund av brott anvisa ett förslagsanslag på 25 000 000 kr. (G 6, s. 148).
Motioner
1991/92:Ju516 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen till Brottsskadenämnden (G 6) för budgetåret 1992/93 anslår 2 000 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit eller således 27 000 000 kr.
1991/92:Ju608 av Lisbet Calner m.fl. (s) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att incestoffer skall vara berättigade till kostnadsfri terapi.
1991/92:Ju804 av Knut Wachtmeister (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om större hänsynstagande till brottsoffer.
1991/92:Ju807 av Olle Schmidt och Margitta Edgren (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av en central brottsofferfond.
1991/92:Ju818 av Sten Söderberg (nyd) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att brottsoffren i alla sammanhang ges den största uppmärksamheten och att vården skall gälla brottsoffren, icke brottslingarna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att brottsoffren omedelbart får den mänskliga och praktiska assistans som är en nödvändighet för att kunna återvända till livet efter dådet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att brottsoffren tidigare får juridisk hjälp och att denna kan utverkas av polismyndigheten,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en befattning som brottsofferombudsman bör instiftas,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vikten av brottsförebyggande åtgärder betonas även ur brottsoffrens synpunkt.
1991/92:Ju824 av Christel Anderberg m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av en central brottsofferfond.
1991/92:A805 av Karin Starrin och Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om terapikostnader,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av en central brottsofferfond.
Utskottet
Inledning
Brottsskadenämnden prövar ärenden enligt brottsskadelagen (1978:413) om ersättning för skador på grund av brott. Nämnden består av en ordförande, två vice ordförande och tre andra ledamöter. Nämnden biträds av ett kansli.
Utöver ersättning för skador på grund av brott betalas bidrag till brottsofferjourer över brottsskadenämndens anslag.
Brottsskadenämndens verksamhet har under de senaste åren genomgått en kraftig expansion. Sålunda har statens utgift för ersättning för skador på grund av brott ökat från 9,9 milj.kr. budgetåret 1988/89 till 21,2 milj.kr. budgetåret 1990/91. Under samma period har nämndens kansli förstärkts och förvaltningskostnaderna ökat från 3,5 milj.kr. till 4,8 milj.kr. Under innevarande budgetår har kansliet ytterligare utvidgats.
Medelsberäkningen
Regeringen föreslår ett förslagsanslag på drygt 5,4 milj.kr. till brottsskadenämndens förvaltningskostnader.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsberäkning.
Regeringen föreslår vidare ett förslagsanslag på 25 milj.kr. till ersättning för skador på grund av brott. I beloppet ingår 1 milj.kr. i bidrag till Brottsofferjourernas riksförbund (BOJ).
I motion Ju516 föreslås att anslaget ökas med 2 milj.kr. utöver regeringens förslag. Dessa medel är avsedda för BOJ.
BOJ får under innevarande budgetår ett statligt verksamhetsbidrag på 1 milj.kr.
Tidigare har utskottet i av riksdagen godkända betänkanden uttalat att bidraget till BOJ borde uppgå till en sådan nivå att det blir möjligt att fortsätta uppbyggnaden av och utvecklingsarbetet vid brottsofferjourerna. Och vid anslagsbehandlingen förra året, då utskottet föreslog riksdagen en höjning av bidraget till BOJ till 1 milj.kr. jämfört med regeringens förslag på 500 000 kr., förutsatte utskottet att bidraget huvudsakligen skulle användas till uppbyggandet av lokala brottsofferjourer (1989/90:JuU28 s. 14 och 1990/91:JuU21 s. 6).
Utskottet har alltjämt samma inställning till frågan om bidraget till BOJ:s verksamhet, och utskottet anser att regeringsförslaget i denna del är väl avvägt.
Här vill utskottet tillägga att brottsofferjourernas styrka ligger i att de bygger på ett ideellt och frivilligt mänskligt engagemang och på att de inte har det författningsreglerade förhållningssätt som myndigheter måste ha (se 1990/91:JuU21 s. 7).
Utskottet avstyrker bifall till motion Ju516 och tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning.
Motionsspörsmål
I det följande kommer utskottet att behandla en rad frågor om brottsoffer som aktualiserats motionsvägen.
Förhindra brott
I motion Ju818 framhålls vikten av det brottsförebyggande arbetet i ett brottsofferperspektiv.
Utskottet vill först erinra om det omfattande arbete som pågår inom bl.a. regeringskansliet när det gäller förbättringar i olika hänseenden för människor som blivit utsatta för brott (se budgetprop. s. 49 ff). Inte minst viktigt är att de rättsvårdande myndigheternas arbete har en inriktning som syftar till att förebygga brott och till att ge hjälp och stöd åt personer som ändå drabbas. I det sammanhanget noterar utskottet särskilt den starka betoning av polisens brottsförebyggande roll som görs i budgetpropositionen, där det understryks att en central uppgift inom brottsbekämpningen är att förebygga och förhindra att brott begås (s. 68).
Även inom andra delar av samhällslivet bedrivs en omfattande brottsförebyggande verksamhet. Utskottet vill här särskilt peka på åtgärder för att stärka familjens ställning i syfte att motverka brottslighet, missbruk och andra former av sociala problem.
Att förhindra att människor över huvud taget blir brottsoffer är självklart, som framhålls i motionen, den bästa åtgärden för -- presumtiva -- brottsoffer. Utöver vad som nyss anförts vill utskottet här särskilt hänvisa till den arbetsgrupp som nyligen tillsatts i justitiedepartementet under statssekreterarens ledning med uppgift bl.a. att samordna och främja utvecklingsarbetet på det brottsförebyggande området.
Utskottet kan konstatera att brottsförebyggande arbete förekommer med flera olika inriktningar på alla nivåer i samhällslivet. Något sådant uttalande som efterfrågas i motion Ju818 behövs inte, och utskottet avstyrker bifall till den.
Tidigt stöd till brottsoffer
I motion Ju818 understryks vikten av att personer som drabbas av brott får ett adekvat omhändertagande redan i samband med att anmälan görs hos polisen. I motionen föreslås också att målsägandebiträde skall kunna förordnas innan polisanmälan görs.
I detta sammanhang vill utskottet påminna om polisens medverkan i brottsofferverksamheten. Bland annat har inom polisen utarbetats en rapport (RPS rapport 1989:1) i syfte att främja tillkomsten av brottsofferjourer. I rapporten betonas bl.a. att en väsentlig förutsättning för att en brottsofferjour skall kunna fungera är att den har den lokala polisens stöd. Målet är att det skall finnas en brottsofferjour i varje polisdistrikt. Härutöver bör nämnas att det i såväl den grundläggande polisutbildningen som i olika typer av fortbildning för polismän ingår frågor som är relaterade till omhändertagande m.m. av brottsoffer. Men det går naturligtvis inte att komma ifrån att det mottagande ett brottsoffer i praktiken får också beror på den enskilde polismannens personliga egenskaper och förmåga till inlevelse.
Utskottet delar motionärens uppfattning om vikten av att brottsoffer tas om hand på ett kompetent och hänsynsfullt sätt, och utskottet vill peka på justitieministerns uttalanden i budgetpropositionen (s. 77) där hon understryker att de enskilda personer som utsätts för brott skall sättas i centrum för polisens uppmärksamhet och omsorg. Något uttalande från riksdagen erfordras inte. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju818 i här behandlade delar.
När det gäller den särskilda frågan om tidpunkten för förordnande av målsägandebiträde vill utskottet först fästa uppmärksamheten på att en översyn av lagen (1988:609) om målsägandebiträde pågår och att en departementspromemoria kan förväntas inom kort. Enligt vad utskottet erfarit tas inga frågor med anknytning till det här aktuella motionsspörsmålet upp i promemorian. När det gäller den frågan kan utskottet konstatera att den nuvarande lagstiftningen inte öppnar någon möjlighet för ett förordnande av biträde på ett så tidigt stadium som motionären föreslår. Tvärtom kan målsägandebiträde förordnas först efter det att beslut att inleda förundersökning fattats. Vid den tidpunkten har polisen eller åklagaren alltså redan prövat om en anmälan bör leda till en utredning (se 1 § lagen om målsägandebiträde och 23 kap. 1 § rättegångsbalken).
Utskottet kan i och för sig ha viss förståelse för syftet med motionsyrkandet. Vid sådana brott där målsägandebiträde kan förordnas -- sexualbrott och vissa andra starkt integritetskränkande brott -- kan behovet av biträde onekligen göra sig gällande redan i samband med anmälan. Å andra sidan kan det vara svårt eller rentav omöjligt för rätten att bedöma frågan om målsägandebiträde innan en anmälan föreligger. Och rättens prövning förutsätter givetvis någon redogörelse för händelseförloppet. Dessutom finns här ett processekonomiskt intresse. Vid den avvägning som måste göras bör hänsyn också tas till att mer ingående förhör med målsäganden normalt bör kunna anstå till dess att förundersökningen inletts och biträde förordnats.
Sammantaget finner utskottet inte anledning att tillstyrka bifall till här behandlad del av motion Ju818.
Brottsofferombudsman
I motion Ju818 framförs också önskemål om en särskild brottsofferombudsman vars uppgift skulle vara att tillvarata brottsoffrens intressen.
Utskottet prövade liknande yrkanden såväl förra året som året dessförinnan (1989/90:JuU28 s. 5 f och 1990/91:JuU21 s. 8). Vid dessa tillfällen hänvisade utskottet till bl.a. åklagarens, polisens och domstolens skyldigheter i sammanhanget. Utskottet hänvisade också till att det ankommer på justitieombudsmannen att övervaka myndigheternas tillämpning av lagar och andra författningar. Sammanfattningsvis har utskottet vid de tidigare tillfällena funnit det svårt att se att det skulle finnas behov av en särskild brottsofferombudsman.
Utskottet har alltjämt denna uppfattning, och utskottet avstyrker bifall till motion Ju818 i denna del.
Kostnaden för psykoterapi
I motionerna Ju608 och A805 väcks frågan om kostnaden för psykoterapi för incestoffer. Motionärerna anser att sådan terapi skall vara gratis.
Möjligheten att få kostnader för psykoterapi betald ur den allmänna sjukförsäkringen är begränsad. Flertalet patienter med behov av psykoterapi är därför hänvisade till den privata vården som inte omfattas av det offentliga försäkringssystemet. Frågan har uppmärksammats under senare år; bl.a. infördes år 1990 en särskild ersättning till sjukvårdshuvudmännen för psykoterapeutisk behandling (se 1989/90:SfU5, rskr. 43). Det bör också nämnas att socialförsäkringsutskottet, när utskottet senast behandlade frågan om kostnader för psykoterapeutisk behandling, förutsatte att regeringen i en kommande översyn av hälso- och sjukvårdens organisation och finansiering även skulle uppmärksamma hur behovet av tillgång till psykologisk och psykoterapeutisk behandling utan alltför höga kostnader för den enskilde bäst skulle tillgodoses (1991/92:SfU3 s. 15, rskr. 38).
Emellertid finns även andra möjligheter för brottsoffer att få ekonomiskt bidrag till psykoterapi. Utskottet tänker här på möjligheten till ersättning enligt 2 § brottsskadelagen om ersättning för personskada. Enligt 5 § samma lag skall brottsskadeersättning utgå bl.a. för sjukvårdskostnad och andra utgifter. Det förekommer regelbundet att brottsskadenämnden ersätter kostnader för psykoterapi, där terapibehovet uppstått på grund av sexualbrott.
Här bör också nämnas att kommittén om ideell skada (dir. 1988:76) efter att ha fått tilläggsdirektiv (dir. 1990:66) överväger bl.a. en förändring av ersättningsnivån och regelverket vid skadestånd till våldtäktsoffer och offer för andra våldsbrott som ger utrymme för inte bara kompensation för lidandet utan också hjälp till en förändring av livssituationen. -- Kommittén beräknas under innevarande vår lägga fram ett delbetänkande om ersättning för lidande som någon tillfogat annan genom brott mot den personliga friheten eller annat integritetskränkande brott.
Utskottet kan således konstatera att frågan om ersättning ur det offentliga försäkringssystemet för kostnader för psykoterapi är uppmärksammad och att det dessutom, för den grupp som lyfts fram i motionerna Ju608 och A805, finns särskilda möjligheter att få kostnaden för psykoterapi ersatt av statliga medel. Enligt utskottets mening faller det sig naturligt att informationen till brottsoffer i olika sammanhang också omfattar möjligheten till psykoterapi i krisbearbetande eller rehabiliterande syfte. Sådan information skulle kunna lämnas t.ex. i den broschyr med information till brottsoffer som brottsförebyggande rådet håller på att ta fram. Utskottet förutsätter att formerna för en sådan information övervägs i det arbetet. Något behov av uttalanden från riksdagens sida i denna fråga finns alltså inte, och utskottet avstyrker bifall till motionerna.
Brottsofferfond
I motionerna Ju807, Ju824 och A805 väcks frågan om en central brottsofferfond. Tanken i motionerna är att alla som döms för brott skulle, utöver påföljden, erlägga ett mindre belopp, förslagsvis 500 kr., till en särskild brottsofferfond. De sålunda influtna medlen skulle användas t.ex. till brottsskadestånd eller brottsofferverksamhet.
Utskottet vill först nämna att utskottet behandlade en liknande fråga förra året. Det handlade om att låta bötesmedlen finansiera brottsskadenämndens verksamhet. Utskottet uttalade då i sitt av riksdagen godkända betänkande att det kunde tyckas ligga en pedagogisk poäng i att just bötesmedel skulle användas för brottsskadestånd. Utskottet avstyrkte emellertid bifall till motionen, bl.a. därför att den föreslagna ordningen skulle innebära att möjligheten att ersätta brottsoffer blev beroende av i vilken utsträckning penningstraff dömdes ut och drevs in (1990/91:JuU21 s. 7 f).
Det nu aktuella förslaget saknar den starka kopplingen till brottsskadeersättningen, och utskottet finner alltjämt tanken intressant. Det kan av pedagogiska skäl synas rimligt att de som döms för brott får bidra till åtgärder som syftar till att förebygga brottslighet resp. att reparera skador på grund av brott. Utskottet finner alltså tanken om en brottsofferfond värd att överväga närmare. Utskottet förutsätter att detta kommer att ske inom ramen för det arbete som redan pågår inom justitiedepartementet i den nyss nämnda arbetsgruppen om brottsförebyggande åtgärder m.m. Något särskilt uttalande med anledning av motionerna krävs alltså inte. Utskottet avstyrker bifall till motionerna Ju807, Ju824 och A805 i här behandlade delar.
Övrigt
I motion Ju804 förs fram krav på ett tillkännagivande om större hänsynstagande till brottsoffer. I motionen tas upp några exempel som anses peka på ett behov av en översyn av viss lagstiftning. Det gäller regler om arvsrätt, förverkande av brottsverktyg och uppsägning vid arbetstagarens brottslighet.
När det gäller arvsreglerna tas den situationen upp att en person genom uppsåtligt brott men likväl av våda vållat arvlåtarens död (misshandel och vållande till annans död).
Här kan utskottet upplysa om att en lagändring som tillgodoser kravet i motionen -- nämligen att arvsrätt i sådana situationer utesluts -- trädde i kraft den 1 januari 1992 (se 15 kap. 1 § ärvdabalken).
I fråga om förverkande av brottsverktyg kan utskottet konstatera att det är möjligt att med stöd av reglerna i 36 kap. 2 § brottsbalken förverka hjälpmedel som använts vid brott. Med stöd av 3 § samma kapitel kan föremål under särskilda förutsättningar förverkas även om de inte kommit till brottslig användning. Det handlar t.ex. om föremål som är typiska inbrottsredskap och om föremål som är ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa om föremålen påträffats under sådana omständigheter som ger anledning att befara att de skulle komma till brottslig användning.
När det gäller den situation som tas upp i motionen, att en rånare efter avtjänat straff fick tillbaka vapen som inte använts vid rånet, kan tilläggas att också vapenlagen innehåller regler som hade kunnat vara tillämpliga. Enligt 29 § tredje punkten vapenlagen (1973:1167) kan en vapenlicens återkallas på den grunden att tillståndshavaren visat att han var olämplig att inneha vapen. Det finns också möjlighet för polisen att enligt 32 § vapenlagen genast omhänderta ett vapen om det finns risk för missbruk eller om det är sannolikt att en vapenlicens skulle återkallas.
När det till sist gäller frågan om uppsägning tas i motionen upp den situationen att en anställd som begått brott "i tjänsten" får behålla sitt arbete på grund av formella fel vid uppsägningsförfarandet.
I denna del vill utskottet hänvisa till att regeringen nyligen tillsatt en utredning (dir. 1991:118) som skall se över delar av arbetsrätten. Uppdraget omfattar att överväga sådana frågor om uppsägning och anställningsskydd som aktualiseras i motionen.
Sammantaget finner utskottet inte att vad som anförs i motion Ju804 ger anledning till någon översyn av lagstiftningen utöver den som nyss nämnts. Utskottet avstyrker bifall till motionen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande anslag till Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader att riksdagen till Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 5 441 000 kr.,
2. beträffande anslag till Brottsskadenämnden: Ersättning för skador på grund av brott att riksdagen med avslag på motion 1991/92:Ju516 yrkande 2 till Brottsskadenämnden: Ersättning för skador på grund av brott för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 25 000 000 kr.,
3. beträffande vikten av att förhindra brott att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju818 yrkande 8,
4. beträffande stöd till brottsoffer att riksdagen avslår motion 1991/91:Ju818 yrkandena 2 och 3,
5. beträffande målsägandebiträde att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju818 yrkande 4,
6. beträffande en brottsofferombudsman att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju818 yrkande 5,
7. beträffande kostnaden för psykoterapi att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ju608 yrkande 2 och 1991/92:A805 yrkande 23,
8. beträffande en brottsofferfond att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ju807, 1991/92:Ju824 och 1991/92:A805 yrkande 27,
9. beträffande översyn av viss lagstiftning att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju804.
Stockholm den 17 mars 1992
På justitieutskottets vägnar
Britta Bjelle
I beslutet har deltagit: Britta Bjelle (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Jerry Martinger (m), Göthe Knutson (m), Ulla-Britt Åbark (s), Bengt-Ola Ryttar (s), Ingbritt Irhammar (c), Birthe Sörestedt (s), Birgit Henriksson (m), Liisa Rulander (kds), Karl Gustaf Sjödin (nyd), Göran Magnusson (s), Lars Sundin (fp), Sigrid Bolkéus (s) och Kent Carlsson (s).
Särskilt yttrande
En brottsofferfond
Lars-Erik Lövdén, Ulla-Britt Åbark, Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus och Kent Carlsson (alla s) anför:
Vi instämmer i att tanken om en brottsofferfond kan vara värd att överväga närmare, och vi vill därför inte motsätta oss att frågan utreds. Vi vill emellertid redan nu göra klart att vi anser att det sätt att finansiera fondens verksamhet som förespråkas i motionerna är mindre lämpligt.