Ändringar i kriminalvårdslagstiftningen
Betänkande 1990/91:JuU2
Justitieutskottets betänkande
1990/91:JUU02
Ändringar i kriminalvårdslagstiftningen
Innehåll
1990/91 JuU2
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas ett regeringsförslag om lagstiftning på kriminalvårdens område. Ett syfte med förslaget är att åstadkomma delegering av beslutsbefogenheter inom kriminalvården. Den föreslagna lagstiftningen innebär också bl.a. att sysselsättningsplikten för intagna i anstalt utvidgas till att avse arbetsträning och vidare att hälso- och sjukvårdspersonal vid häkte utan hinder av eljest gällande sekretess -- på motsvarande sätt som vid en kriminalvårdsanstalt -- skall kunna lämna uppgift till chefen för häktet om intagen lider av t.ex. HIV-smitta. Regeringsförslaget innebär vidare en skärpning av lagregleringen i fråga om avskildhet under utredning av ett disciplinärende.
Utskottet behandlar också ett antal motionsyrkanden med anknytning till regeringsförslaget.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motionsyrkandena. Utskottet föreslår en konsekvensändring i utlänningslagen.
Ett antal reservationer -- bl.a. i fråga om sysselsättningsplikten och sjukvårdssekretessen samt rörande stramare permissionsbestämmelser och särbehandling av långtidsdömda -- har fogats till betänkandet.
Propositionen m.m.
I proposition 1989/90:154 har regeringen (justitiedepartementet) efter hörande av lagrådet föreslagit riksdagen att anta genom propositionen framlagda förslag till 1. lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m., 2. lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt, 3. lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl., 4. lag om ändring i brottsbalken, 5. lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m., 6. lag om ändring i lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål, 7. lag om ändring i passlagen (1978:302), 8. lag om ändring i lagen (1978:801) om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet, 9. lag om ändring i smittskyddslagen (1988:1472).
Propositionens huvudsakliga innehåll redovisas på s. 22.
I samband med propositionen behandlar utskottet sex med anledning av propositionen väckta motioner samt en motion från den allmänna motionstiden i år. Motionsyrkandena redovisas på s. 21.
Lagförslagen är av följande lydelse.
3 Förslag till Lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl.
Läkares anvisning rörande vården av häktad som är sjuk skall iakttagas. Behöver den häktade sjukhusvård, skall sådan beredas honom så snart det kan ske.
Läkares anvisning rörande vården av häktad som är sjuk skall iakttagas. Behöver den häktade sjukhusvård, skall sådan beredas honom så snart det kan ske. Får hälso- och sjukvårdspersonal inom kriminalvården kännedom om att en häktad lider av sådan smittosam sjukdom som enligt smittskyddslagen (1988:1472) utgör en samhällsfarlig sjukdom, skall chefen för förvaringslokalen underrättas om detta, om det behövs med hänsyn till fara för att smittan skall spridas.
Kan det befaras att transport medför skada för den häktades hälsa, skall läkares medgivande till transporten inhämtas.
Förlossning av häktad kvinna skall såvitt möjligt ske på sjukhus.
Om anledning föreligger därtill, skall den som enligt andra eller fjärde stycket vistas på sjukhus stå under bevakning.
7 §3
5 Förslag till Lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.
Motioner
Motioner väckta med anledning av propositionen
1989/90:Ju47 av Göran Ericsson (m) vari yrkas att riksdagen ger regeringen i uppdrag att återkomma med förslag om att uppgiftsskyldighet rörande smittsamma sjukdomar skall bli generellt tillämplig även i fråga om polisarrester i enlighet med vad som i motionen anförts.
1989/90:Ju48 av Britta Bjelle m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen med ändring av regeringens förslag beslutar att klientärenden beslutade på lokal nivå först skall prövas av regional myndighet innan de når kriminalvårdsstyrelsen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om permissionsreglerna och deras tillämpning, 3. att riksdagen beslutar om sådan ändring i tillämpliga lagar att förutsättningarna ökar att särbehandla intagna dömda till fängelse i lägst två år.
1989/90:Ju49 av Birger Andersson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att personal vid polisarrester skall omfattas av uppgiftsskyldighet om en intagen lider av en som samhällsfarlig betecknad sjukdom, enligt motsvarande regler som föreslås gälla för häktespersonal.
1989/90:Ju50 av Hans Göran Franck (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillämpningen av vissa ändrade regler i kriminalvårdslagstiftningen.
1989/90:Ju51 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen avslår förslaget om utvidgad sysselsättningsplikt för intagna i kriminalvårdsanstalt, 2. att riksdagen avslår förslaget om utvidgad avskildhet vid utredning i ett disciplinärende.
1989/90:Ju52 av Berith Eriksson (v) vari yrkas 1. att riksdagen avslår förslaget om ändringar i 26, 29 och 30 §§ i Kval och den nya 17 a § i HäL, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om regler som tillgodoser kravet på att den intagne alltid har rätt till kontakt med advokat.
Motion väckt under den allmänna motionstiden 1990
1989/90:Ju512 av Ann-Cathrine Haglund (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av beslutsprocessen i rutinärenden inom kriminalvården.
Utskottet
Inledning
I propositionen läggs fram förslag om ändringar i kriminalvårdslagstiftningen, dvs. lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m. (StidL), lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (KvaL) och lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. (HäL). Till grund för ställningstagandena i propositionen ligger olika framställningar från kriminalvårdsstyrelsen och remissbehandlingen av dem ävensom framställningar från riksdagens ombudsmän (JO) och Föreningen Sveriges frivårdstjänstemän.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen läggs fram förslag till de lagändringar som behövs för att åstadkomma delegering av beslutsbefogenheter inom kriminalvården.
Även andra ändringar i kriminalvårdslagstiftningen föreslås. De innebär bl.a. att en intagen i kriminalvårdsanstalt skall kunna åläggas, förutom som nu att utföra arbete eller delta i undervisning eller utbildning, att delta i arbetsträning eller ha någon annan sysselsättning.
Vidare föreslås att hälso- och sjukvårdspersonal vid häkte, på motsvarande sätt som nu vid en kriminalvårdsanstalt, skall kunna lämna ut uppgift till chefen för häktet om någon som är intagen där är bärare av en smittsam sjukdom som är samhällsfarlig, t.ex. HIV-infektion, utan hinder av den sekretess som annars gäller inom hälso- och sjukvården.
Det föreslås också att en intagen i kriminalvårdsanstalt, under utredningen av ett disciplinärende, skall få hållas avskild, förutom som i dag från övriga intagna, från andra personer när det gäller kontakter genom brev, telefon eller besök.
I propositionen föreslås slutligen att benämningen skyddskonsulent skall ersättas av begreppet frivårdsmyndighet.
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1991.
Utskottets ställningstaganden
Delegering inom kriminalvården
I 1990 års budgetproposition (prop. 1989/90:100, bil. 4, s. 85--91) bereddes riksdagen tillfälle att ta del av vad justitieministern anfört om grundläggande principer för en decentralisering av beslutsbefogenheter inom kriminalvården. Samtidigt aviserades lagändringar som behövs för att genomföra den nya ordningen. Riksdagen lämnade utan erinran vad justitieministern anfört (1989/90:JuU22, rskr. 155).
I propositionen läggs sådana lagförslag fram.
De förändringar inom kriminalvården som riksdagen ställt sig bakom innebär sammanfattningsvis att tyngdpunkten inom kriminalvården förskjuts nedåt i organisationen. Huvuddelen av klientarbetet skall skötas lokalt vid kriminalvårdsanstalter, häkten och skyddskonsulentdistrikt. Den regionala organisationen koncentreras till kraftfullare enheter och förstärks i förhållande till kriminalvårdsstyrelsen. Denna organisation får som uppgift att bl.a. leda kriminalvården i regionerna enligt styrelsens riktlinjer och att stödja verksamheten vid de lokala myndigheterna.
I motion Ju512 begärs ett tillkännagivande om översyn av beslutsprocessen i rutinärenden inom kriminalvården. Motionären anser att beslutsbefogenheten i rutinärenden inom t.ex. en anstalt inte bör ligga på chefen.
Av en framställning från kriminalvårdsstyrelsen till regeringen i juni 1989, vilken bl.a. ligger till grund för propositionen, framgår i fråga om organisations- och dimensioneringsfrågor på lokal nivå att målet måste vara att i görligaste mån frigöra ledningen för mer arbetsledande uppgifter och för uppgifter att företräda enheten utåt. Tillsyns- och vårdpersonalen bör, enligt framställningen, i någon form få beslutanderätten i merparten av klientärenden tillsammans med bl.a. behandlingsfrågor. Ett arbete har därför initierats med syfte att få fram ett mer ändamålsenligt arbetssätt än det nuvarande. Arbetet pågår, och något förslag i den delen har därför inte lagts fram.
Den översyn som efterlyses i motionen pågår således redan, och utskottet anser att motionen därmed får anses tillgodosedd. Utskottet vill tillägga att de i propositionen föreslagna lagändringarna, såvitt avser delegeringen av beslutsbefogenheter inom kriminalvården, också öppnar möjlighet till sådan delegation som motionären eftersträvar. Motionsyrkandet avstyrks.
När det gäller överklagande av beslut på lokal nivå har i propositionen (s. 25 f), i enlighet med de tidigare fastlagda riktlinjerna, förordats att sådana beslut skall överklagas direkt till kriminalvårdsstyrelsen och inte till regional nivå (jfr prop. 1989/90:100, bil. 4, s. 88). Den nya ordningen återspeglas i 61 § förslaget till lag om ändring i KvaL.
I motionerna Ju48 och Ju50 tas denna fråga upp. I motion Ju48 begärs att lokala beslut skall överklagas till regional myndighet. I motion Ju50 begärs att regional myndighet skall kunna ges ansvar att följa upp lokala beslut och i vissa fall ändra lokala beslut.
I enlighet med de tidigare överväganden som lämnats utan erinran av riksdagen talar regionkansliernas nya funktion som stödjande organ i förhållande till den lokala organisationen mot att de också skall överpröva lokala beslut. Därtill kommer, även enligt utskottets uppfattning, att den centrala förvaltningsmyndigheten bör vara ansvarig för att praxis i klientärenden utvecklas lika i hela landet. I likhet med justitieministern anser utskottet också att det är mindre välbetänkt att beslut i klientärenden skall kunna prövas av fem instanser. Detta skulle bli fallet om beslut som fattas på lokal nivå kan överklagas först till regional och därefter till central nivå. De flesta beslut av kriminalvårdsstyrelsen i klientärenden kan nämligen överklagas till kammarrätt och i vissa fall även prövas av regeringsrätten. Utskottet tillstyrker således det i propositionen framlagda förslaget att beslut som fattas på lokal nivå skall överklagas direkt till central nivå. Yrkandena i motionerna Ju48 och Ju50 avstyrks i motsvarande delar.
Delegering vid upptagande av nöjdförklaring
Enligt 4 § StidL får den som är häktad avge nöjdförklaring såvitt angår den ådömda påföljden inför styresmannen vid den kriminalvårdsanstalt där han är intagen eller föreståndaren för det häkte eller chefen för den rättspsykiatriska klinik där han förvaras. Om den som sålunda får motta nöjdförklaringen inte är närvarande, får förklaringen avges inför den som är i hans ställe. Även den som är på fri fot får avge nöjdförklaring inför bl.a. styresmannen vid en kriminalvårdsanstalt eller föreståndaren för ett häkte (6 § StidL).
Som ett led i decentraliseringen inom kriminalvården föreslås i propositionen att befogenheten för ovannämnda myndighetschefer att motta nöjdförklaring får överlåtas på andra tjänstemän vid myndigheten (4, 6 och 10 §§ StidL).
I motion Ju50 begärs ett uttalande om vikten av tillräcklig kompetens hos berörd personal med hänsyn till de konsekvenser en nöjdförklaring får för den dömde.
En nöjdförklaring beträffande en dom på fängelse innebär att fängelsestraffet kan börja verkställas trots att domen ännu inte vunnit laga kraft. En nöjdförklaring får inte återtas, och har den dömde redan fullföljt talan mot domen anses nöjdförklaringen utgöra en återkallelse av denna talan. Nöjdförklaringen har således en stor betydelse för den dömde, och utskottet delar uppfattningen att det är viktigt att den personal som skall ta emot nöjdförklaringen har de kunskaper som krävs för att de skall kunna fullgöra sina åligganden på ett korrekt sätt. Enligt vad utskottet inhämtat planeras inom kriminalvårdsstyrelsen utbildningsinsatser för att möta detta behov. Något särskilt uttalande från riksdagens sida påkallas inte. Utskottet avstyrker med det anförda bifall till motion Ju50 i nu behandlad del.
En nöjdförklaring som avges enligt StidL gäller enbart den ådömda påföljden, och den dömde kan trots nöjdförklaringen fullfölja talan mot domen i andra avseenden, t.ex. såvitt gäller utvisning.
Den dömde kan emellertid avge nöjdförklaring också beträffande utvisning. Regler härom finns i utlänningslagen (1989:529). Enligt 7 kap. 13 § första stycket 3 utlänningslagen kan sådan nöjdförklaring avges inför styresmannen vid en kriminalvårdsanstalt eller föreståndaren för ett häkte eller den som tjänstgör i stället för styresmannen eller föreståndaren. Av praktiska skäl bör denna bestämmelse nu ändras på motsvarande sätt som föreslås i fråga om StidL. Utskottet lägger i det följande fram förslag om sådan ändring.
Sysselsättningsplikten för intagna i anstalt
I propositionen föreslås att en intagen utöver vad som följer av den nuvarande s.k. arbetsplikten skall vara skyldig att delta i arbetsträning eller ha den sysselsättning i övrigt som anvisas honom. Ålderspensionärer skall dock inte kunna åläggas att ha någon sysselsättning, och den som har förtidspension eller sjukbidrag skall få åläggas sysselsättning bara av den art och i den omfattning som kan anses lämplig. Regleringen upptas i förslaget till 12 § KvaL.
I motion Ju51 yrkas avslag på propositionen i denna del. Sammanfattningsvis ifrågasätter motionärerna om den utvidgade sysselsättningsplikten är av den karaktären att det kan främja de intagnas anpassning i samhället.
Enligt motion Ju50 bör i nuvarande sammanhang förtidspensionärernas situation särskilt uppmärksammas. Enligt motionären är det angeläget att dessa erbjuds lämplig sysselsättning.
Utskottet, som i likhet med vad som uttalas i motion Ju50 finner det angeläget att intagna med förtidspension eller sjukbidrag i så stor utsträckning som möjligt kan erbjudas lämplig sysselsättning, ställer sig bakom förslaget i propositionen. Något sådant riksdagsuttalande som begärs i motion Ju50 påkallas inte. Utskottet avstyrker bifall till motionerna Ju50 och Ju51 i nu berörda delar.
Sjukvårdssekretessen i verksamheten vid häkten
Enligt 37 § Kval skall hälso- och sjukvårdspersonal inom kriminalvården -- utan hinder av den sekretess som annars gäller inom hälso- och sjukvården -- underrätta styresmannen vid anstalten om en intagen lider av en smittsam sjukdom, som enligt smittskyddslagen är en samhällsfarlig sjukdom, t.ex. HIV-infektion. Detta gäller om det behövs med hänsyn till fara för att smittan skall spridas. Bakgrunden till bestämmelsen är att det skall kunna vidtas erforderliga skyddsåtgärder (prop. 1986/87:2, SoU 9, rskr. 82).
I propositionen föreslås att en motsvarande bestämmelse om uppgiftsskyldighet införs i HäL (4 §).
I motionerna Ju47 och Ju49 föreslås att en motsvarande reglering skall gälla beträffande intagna i polisarrester. Enligt motionärerna har polisarrestpersonalen lika stort behov av att ha möjlighet att skydda sig mot smitta som häktespersonalen.
Som påpekas i propositionen (s. 31) omfattar den föreslagna bestämmelsen i HäL formellt sett även polisarrester. I praktiken får emellertid uppgiftsskyldigheten inte någon funktion här annat än undantagsvis, eftersom den hälso- och sjukvårdspersonal som anlitas för sjukvårdsinsatser vid polisarrester inte, i motsats till vad som är fallet vid häktena, är anställd inom kriminalvården. Den föreslagna regeln träffar således endast hälso- och sjukvårdspersonal inom kriminalvården och inte t.ex. den reguljära sjukvården, som normalt anlitas vid sjukvårdsinsatser i polisarrester.
Som justitieministern anför finns det naturligtvis också hos polisarrestpersonal intresse av att ha information om vilka intagna som är smittade med t.ex. HIV-infektion. Emellertid är -- som justitieministern också framhåller -- frågan om uppgiftsskyldighet här mer komplicerad med hänsyn till att hälso- och sjukvårdspersonalen inte är anställd hos huvudmannen för förvaringslokalen. Tillräckligt underlag saknas därför för närvarande för att ge uppgiftsskyldigheten en sådan omfattning att den blir generellt tillämplig även i fråga om polisarrester. Såsom justitieministern anför kan det dock finnas anledning att återkomma till frågan. Utskottet förutsätter att så sker utan något särskilt uttalande från riksdagens sida och avstyrker bifall till motion Ju47. Av det anförda följer att yrkandet om lagstiftning i nu berört hänseende i motion Ju49 avstyrks.
Avskildhet vid utredning i ett disciplinärende
Under utredning av ett disciplinärende får enligt 50 § KvaL en intagen tillfälligt hållas avskild från andra intagna i den mån det är oundgängligen nödvändigt för att syftet med utredningen inte skall äventyras. Åtgärden får bestå i högst fyra dygn.
I propositionen föreslås att den intagne under ett sådant avskiljande också får hållas avskild från andra personer såvitt gäller kontakter genom brev, telefonsamtal eller besök. Som grund för ställningstagandet ligger en framställning från JO, i vilken påtalas bristerna i den nuvarande lagstiftningen härvidlag. Regleringen föreslås intagen i 26, 29 och 30 §§ KvaL samt i en ny 17 a § i HäL.
I motionerna Ju51 och Ju52 yrkas avslag på propositionen i denna del. Enligt den första motionen är de skäl som anförs i propositionen för en ökad avskildhet inte tillräckliga, och förslaget kan också motverka återanpassningssyftet. I den andra motionen begärs att regeringen skall återkomma med förslag om regler i nu aktuellt avseende, vilka ger den intagne en ovillkorlig rätt att alltid få kontakt med advokat. I motion Ju50 slutligen begärs ett uttalande om en restriktiv användning av avskildhet enligt de aktuella bestämmelserna.
Som påpekas i propositionen (s. 32) kan det i ett visst disciplinärende beträffande den som är intagen i kriminalvårdsanstalt i vissa fall finnas ett stort behov av att kunna hindra den intagne från att kommunicera även med andra personer än intagna, vilket den nuvarande lagstiftningen inte ger utrymme för. De föreslagna ändringarna undanröjer dessa brister. Med hänsyn till den korta tid det är fråga om i detta sammanhang anser utskottet att den ytterligare inskränkning av den intagnes möjligheter att kommunicera med andra som den föreslagna lagändringen skulle medföra inte möter några allvarliga betänkligheter från t.ex. humanitär synpunkt. Som utskottet uttalat i annat sammanhang (JuU 1980/81:8 s. 14) rör det sig här uteslutande om mycket kortvariga avskiljanden där riskerna för negativa effekter för den intagnes psykiska eller fysiska tillstånd eller för hans samhällsanpassning måste bedömas som små. Samtidigt vill utskottet gärna understryka -- såsom också görs i motion Ju50 -- att reglerna om avskildhet självklart inte får användas som bestraffning samt att de nya reglerna inte skall utnyttjas så snart en intagen hålls avskild från andra intagna. En noggrann prövning måste naturligtvis äga rum i varje enskilt fall och beträffande varje kontaktform för sig.
Med dessa uttalanden tillstyrker utskottet propositionen i nu berörd del och avstyrker bifall till motionerna Ju50, Ju51 och Ju52 i motsvarande delar.
När det gäller begäran i motion Ju52 om ett nytt förslag från regeringen med en sådan utformning av de nya reglerna om avskildhet som tillgodoser kravet på att den intagne alltid har rätt till kontakt med advokat vill utskottet endast erinra om att den nuvarande lagstiftningen inte uttryckligen ger den intagne en ovillkorlig sådan rätt till kontakt. Det är för övrigt självklart -- redan av praktiska skäl -- att en intagen inte kan medges att "alltid" ta kontakt med advokat i form av besök eller telefonsamtal hur ofta som helst och oavsett tidpunkt på dygnet. Däremot följer av bestämmelserna om besök och telefonsamtal avseende intagna i anstalt enligt 29 och 30 §§ Kval en rätt att i all den utsträckning det lämpligen kan ske få kontakt med advokat som biträder den intagne i rättslig angelägenhet. I praktiken tillämpas också reglerna generöst. Enligt utskottets uppfattning bör de nu föreslagna reglerna till begränsning i kontakter med yttervärlden ej lägga några hinder i vägen för kontakt mellan den intagne och hans advokat, om inte situationen är sådan att advokaten själv är berörd av utredningen i disciplinärendet. Rörande denna situation bör erinras om att de nya begränsningsreglerna för sin tillämpning kräver att begränsningen är oundgängligen nödvändig för att syftet med utredningen inte skall äventyras. Motionsyrkandet avstyrks.
Övrigt
I motion Ju48 begärs ett tillkännagivande om att reglerna för permissioner inom kriminalvården bör stramas upp framför allt vid misskötsamhet av den intagne.
Frågan om stramare permissionsbestämmelser har tidigare vid flera tillfällen behandlats av riksdagen och senast i våras (se 1989/90:JuU22 s. 14 f och där gjord hänvisning). Utskottet har då, i sina av riksdagen godkända betänkanden, konstaterat att kriminalvårdens nya permissionsföreskrifter, vilka trädde i kraft den 1 juni 1989, i stort sett tillgodoser de önskemål som framförts i motionerna.
Regeringen uppdrog i maj i år åt kriminalvårdsstyrelsen att se över tillämpningen av permissionsbestämmelserna för intagna i kriminalvårdsanstalt. I uppdraget sägs att kriminalvårdsstyrelsen fortlöpande skall vidta de åtgärder som bedöms motiverade för att minska andelen misskötta permissioner. Uppdraget skall redovisas till regeringen före utgången av december 1990.
I uppdraget redovisas viss statistik när det gäller misskötsamhet av permissioner som beviljats under budgetåret 1988/89. Bl.a. framgår att andelen misskötta regelbundna permissioner varierar mellan de olika anstaltskategorierna och att de slutna lokalanstalterna har den högsta andelen misskötta permissioner med 27 %. Det redovisas vidare att de särskilda permissionerna, som är betydligt fler än de regelbundna, inte missköts i samma omfattning (1 %). Därutöver anförs att det är mycket stora skillnader i fråga om andelen misskötta regelbundna permissioner mellan olika anstalter inom samma kategori, särskilt vad gäller de slutna lokalanstalterna. Av statistiken framgår att andelen misskötta permissioner vid vissa sådana anstalter uppgått till mellan 40 och 50 %. Det framhålls att skälen till att en permission anses som misskött varierar; från att den intagne återkommer till anstalten på utsatt tid påverkad av alkohol till att han är avviken under en längre tid eller begår nya brott. Det går för närvarande inte att ur statistiken eller av andra uppgifter utläsa vari misskötsamheten i samband med permissioner består.
Från kriminalvårdsstyrelsen har utskottet inhämtat att man genom informationsinsatser försöker få de nya reglerna att tillämpas med konsekvens och stramhet.
Utskottet vill för sin del uttrycka oro för den redovisade misskötsamheten när det gäller de regelbundna permissionerna, särskilt från de slutna lokalanstalterna. I sammanhanget bör emellertid samtidigt noteras att nu angivna uppgifter rör förhållanden som rådde innan kriminalvårdsstyrelsens nya permissionsföreskrifter trädde i kraft. Gjorda bedömningar tyder på att andelen misskötta permissioner därefter minskat inte obetydligt.
Som tidigare anser utskottet att de permissionsbestämmelser som nu finns väl tillgodoser de krav som motionärerna ställer i fråga om beviljande av ny permission efter misskötsamhet. Frågan om tillämpningen av dessa bestämmelser är dessutom, som framgått ovan, föremål för en översyn inom kriminalvårdsstyrelsen som bl.a. går ut på att minska antalet misskötta permissioner. Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet bifall till motion Ju48 i nu behandlad del.
I motion Ju48 efterlyses vidare en ordning som innebär att särbehandling jämlikt 7 § tredje stycket KvaL skall kunna ske av intagen i kriminalvårdsanstalt, som dömts till fängelse i lägst två år oavsett brottslighetens karaktär. Allmänhetens skyddsintresse bör här, enligt motionärerna, sättas i främsta rummet.
Nämnda bestämmelse gäller intagen som undergår fängelse i lägst fyra år och den som i annat fall har dömts till fängelse i lägst två år för grov narkotikabrottslighet.
I samband med att bestämmelsen fick sin nuvarande lydelse (prop. 1987/88:130, JuU43, rskr. 361) behandlade utskottet flera motioner liknande den nu aktuella.
Utskottet avstyrkte i sitt av riksdagen godkända betänkande bifall till motionerna. Utskottet ansåg därvid bl.a. att bekämpandet av narkotikabrottsligheten motiverade kraven på fängelse i lägst två år för sådan brottslighet. När det sedan gällde frågan om brott av annat slag ansåg utskottet att gränsen på fängelse i lägst fyra år var väl avvägd. Emellertid uttalade utskottet att ett önskemål på sikt borde vara att det införs en så enhetlig reglering som möjligt såvitt gäller samtliga långtidsdömda (JuU 1987/88:43 s. 11).
Utskottet har också därefter och senast i våras behandlat liknande motioner (se 1989/90:JuU22 s. 13 f och där gjord hänvisning), och då vidhållit sin tidigare uppfattning. Riksdagen har följt utskottet.
Utskottet saknar anledning att nu göra annan bedömning. Motionsyrkandet avstyrks.
I övrigt föranleder propositionen och motionerna inte några uttalanden från utskottets sida.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande beslutsprocessen i rutinärenden att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju512,
2. beträffande överklagande av beslut att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Ju48 yrkande 1 och 1989/90:Ju50 i denna del antar det i proposition 1989/90:154 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt såvitt avser 61 §,
3. beträffande nöjdförklaring att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju50 i denna del,
4. beträffande utlänningslagen att riksdagen antar följande
Förslag till Lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 13 § utlänningslagen (1989:529) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
13 §
Nöjdförklaring avges inför 1. den myndighet som har meddelat beslutet eller domen, 2. polismyndighet som inte har meddelat beslutet, eller
3. styresmannen vid en 3. chefen för en kriminalvårdsanstalt eller kriminalvårdsanstalt eller föreståndaren för ett chefen för ett häkte häkte eller den som eller någon annan tjänstgör i stället tjänsteman där som har för styresmannen eller förordnats att ta emot föreståndaren. sådan förklaring.
Nöjdförklaringen får dock avges inför en annan myndighet än den som har meddelat beslutet eller domen bara i vittnes närvaro och om den som tar emot förklaringen har tillgång till en utskrift av beslutet eller domen eller ett bevis om vad avgörandet innehåller.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
5. beträffande sysselsättningsplikten att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Ju50 i denna del och 1989/90:Ju51 yrkande 1 antar det i moment 2 nämnda lagförslaget såvitt avser 10, 12, 17 och 18 §§, res. 1 (mp)
6. beträffande sjukvårdssekretess att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Ju47 och 1989/90:Ju49 antar det genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. såvitt avser 4 §, res. 2 (m, fp, c)
7. beträffande avskildhet i disciplinärenden m.m. att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Ju50 i denna del, 1989/90:Ju51 yrkande 2 och 1989/90:Ju52 dels antar det i moment 2 nämnda lagförslaget såvitt avser 26, 29 och 30 §§, dels antar det i moment 6 nämnda lagförslaget såvitt avser 17 a §, res. 3 (v) res. 4 (mp)
8. beträffande stramare permissionsbestämmelser att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju48 yrkande 2, res. 5 (m, fp, c)
9. beträffande särbehandling av långtidsdömda att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju48 yrkande 3, res. 6 (m, fp, c)
10. beträffande förslaget till lag om ändring i lagen om kriminalvård i anstalt i övrigt att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt i den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan,
11. beträffande förslaget till lag om ändring i lagen om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. i övrigt att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. i den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan,
12. beträffande övriga lagförslag att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till a) lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m., b) lag om ändring i brottsbalken, c) lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m., d) lag om ändring i lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål, e) lag om ändring i passlagen (1978:302), f) lag om ändring i lagen (1978:801) om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet, g) lag om ändring i smittskyddslagen (1988:1472).
Stockholm den 23 oktober 1990
På justitieutskottets vägnar
Britta Bjelle
Närvarande: Britta Bjelle (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Ulla-Britt Åbark (s), Jerry Martinger (m), Birthe Sörestedt (s), Bengt-Ola Ryttar (s), Göthe Knutson (m), Göran Magnusson (s), Björn Ericson (s), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c), Berith Eriksson (v), Sigrid Bolkéus (s), Barbro Andersson (s), Kjell Ericsson (c) och Carl Frick (mp).
Reservationer
1. Sysselsättningsplikten (mom. 5)
Carl Frick (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med "Utskottet, som" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motion Ju51 vilar kriminalvårdslagstiftningen på principen att så långt det är möjligt med hänsyn till kravet på samhällsskydd och differentiering främja de dömdas anpassning till samhället och motverka de skadliga följderna av frihetsberövande. Bl.a. återfallsstatistiken pekar på att kriminalvården ej lyckats förverkliga denna målsättning, och ett reformbehov är överhängande. Enligt utskottets mening bör utgångsläget för en sådan genomgripande förändring av kriminalvårdslagstiftningen bygga på frivillighet och den intagnes rätt till ett bestämmande inflytande över sin situation. Mot denna bakgrund kan utskottet inte ställa sig bakom en utvidgad plikt att fullgöra en viss sysselsättning eller delta i viss arbetsträning.
Utskottet anser också i likhet med vad som framhålls i motion Ju51 det anmärkningsvärt att sysselsättningsplikten nu föreslås omfatta även intagna förtidspensionärer och intagna som uppbär sjukbidrag. Dessa skulle ju, om de vore ute i samhället, i princip inte kunna åläggas sysselsättning. Regeringsförslaget i denna del tyder på en anmärkningsvärd syn på människor och strider mot grundsatsen om aktning för den intagnes människovärde.
Sammanfattningsvis vill utskottet ifrågasätta om förslaget med en utvidgad sysselsättningsplikt är av den karaktären att det kan främja de intagnas anpassning i samhället. Snarare finns, som motionärerna påpekar, skäl att anta att ett utvidgat sysselsättningstvång i praktiken skulle motverka återanpassningssyftet.
Mot bakgrund av det anförda tillstyrker utskottet bifall till motion Ju51 i denna del och avstyrker bifall till propositionen i motsvarande del. Vid detta ställningstagande avstyrks yrkandet i motion Ju50 om ett uttalande om lämplig sysselsättning för intagna förtidspensionärer.
dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande sysselsättningsplikten att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Ju51 yrkande 1 dels avslår motion 1989/90:Ju50 i denna del, dels avslår det i moment 2 nämnda lagförslaget såvitt avser 10, 12, 17 och 18 §§,
2. Sjukvårdssekretess (mom. 6)
Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Göthe Knutson (m), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c) och Kjell Ericsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med "Såsom justitieministern" och slutar med "Ju49 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör saken emellertid omedelbart utredas, och regeringen bör snarast vidta åtgärder härför och därefter skyndsamt återkomma med förslag till riksdagen så att frågan om uppgiftsskyldigheten för hälso- och sjukvårdspersonal även vid polisarrester får sin lösning. Vad utskottet nu med anledning av motionerna Ju47 och Ju49 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande sjukvårdssekretess att riksdagen dels antar det genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. såvitt avser 4 §, dels med anledning av motionerna 1989/90:Ju47 och 1989/90:Ju49 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om utredning om viss uppgiftsskyldighet för hälso- och sjukvårdspersonal vid polisarrester.
3. Avskildhet i disciplinärenden m.m. (mom. 7)
Berith Eriksson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar med "Med dessa" och slutar med "Motionsyrkandet avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan således i princip ställa sig bakom regeringsförslaget. Emellertid har, som påpekas i motion Ju52, grundläggande rättssäkerhetsaspekter inte beaktats vid regeringsförslagets utformning av de aktuella bestämmelserna. Dessa måste nämligen, som framförs i nämnda motion, utformas så att kontakt mellan den intagne och dennes advokat inte förhindras. Utskottet kan därför inte nu ställa sig bakom propositionen i denna del. Regeringen bör i stället få i uppdrag att utforma en lagtext som ger den intagne en ovillkorlig rätt till kontakt med sin advokat vid ärenden av nu aktuellt slag. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag härom. Vad utskottet nu med anledning av motion Ju52 uttalat bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Av det anförda följer att utskottet avstyrker bifall till motion Ju50 i nu berörd del.
dels att utskottets hemställan under moment 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande avskildhet i disciplinärenden m.m. att riksdagen dels med bifall till motionerna 1989/90:Ju51 yrkande 2 och 1989/90:Ju52 yrkande 1 och med avslag på motion 1989/90:Ju50 i denna del avslår det i moment 2 nämnda lagförslaget såvitt avser 26, 29 och 30 §§ och det i moment 6 nämnda lagförslaget såvitt avser 17 a §, dels med anledning av motion 1989/90:Ju52 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om förslag till nya bestämmelser som innefattar rätt till advokatkontakt.
4. Avskildhet i disciplinärenden m.m. (mom. 7)
Carl Frick (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med "Som påpekas" och på s. 27 slutar med "Motionsyrkandet avstyrks" bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion Ju51 saknas i propositionen närmare uppgifter om tillämpningen av 50 § KvaL och i vilka fall bestämmelsen kommer till användning i praktiken. Av propositionen framgår heller inte hur stort behovet är av att kunna avskilja den intagne från kontakter med yttervärlden under utredningen av ett disciplinärende. Utskottet vill i likhet med vad som görs i motion Ju51 ifrågasätta systemet med att över huvud taget hålla en intagen i avskildhet i dessa fall och är mot denna bakgrund inte berett att ställa sig bakom förslaget i propositionen i denna del.
Härav följer att motion Ju50 i denna del och motion Ju52 yrkande 2 också avstyrks.
dels att utskottets hemställan under moment 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande avskildhet i disciplinärenden m.m. att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Ju51 yrkande 2 och 1989/90:Ju52 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1989/90:Ju50 i denna del och 1989/90:Ju52 yrkande 2 dels avslår det i moment 2 nämnda lagförslaget såvitt avser 26, 29 och 30 §§, dels avslår det i moment 6 nämnda lagförslaget såvitt avser 17 a §.
5. Stramare permissionsbestämmelser (mom. 8)
Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Göthe Knutson (m), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c) och Kjell Ericsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 28 som börjar med "Utskottet vill" och slutar med "behandlad del" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill först, i likhet med motionärerna, uttrycka sin oro för den redovisade misskötsamheten när det gäller permissioner inom kriminalvården även om misskötsamheten minskat efter införandet av de nya permissionsföreskrifterna. Misskötsamheten ligger alltjämt på en för utskottet oacceptabel nivå, särskilt när det gäller de regelbundna permissionerna från de slutna lokalanstalterna (18,2 % för budgetåret 1989/90). Såsom förespråkas i motionen bör reglerna om permissioner därför ytterligare stramas upp på olika sätt. Bl.a. bör kvalifikationstiderna för ny permission efter misskötsamhet av olika slag göras längre. Vidare bör obevakade permissioner starkt begränsas för intagna som gång på gång återfaller i brott. När det gäller intagna som begått allvarliga våldsbrott och narkotikabrott bör, enligt utskottets mening, permission få förekomma endast rent undantagsvis. Regeringen bör ta initiativ till de författningsändringar och andra åtgärder som påkallas av denna bedömning. Vad utskottet nu med anledning av motion Ju48 i berörd del anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 8 bort ha följande lydelse: 8. beträffande stramare permissionsbestämmelser att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Ju48 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Särbehandling av långtidsdömda (mom. 9)
Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Göthe Knutson (m), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c) och Kjell Ericsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med "Utskottet saknar" och slutar med "Motionsyrkandet avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan, när frågan nu återkommer, instämma i det som framförs i motion Ju48, nämligen att den lagändring som senast vidtogs i nu aktuellt hänseende var otillräcklig. I likhet med motionärerna anser utskottet således att särbehandling enligt 7 § tredje stycket KvaL skall gälla alla intagna som har dömts till fängelse i lägst två år oavsett brottslighetens karaktär. Som motionärerna påpekar, och vilket utskottet vill framhålla, har en person som har dömts till ett så långt fängelsestraff som två år normalt sett gjort sig skyldig till mycket svår brottslighet, inte sällan allvarliga våldsbrott. Här måste enligt utskottets uppfattning allmänhetens skyddsintresse sättas i första rummet. Bestämmelsen bör därför ändras i enlighet med önskemålen i motionen. Lagändringen bör vidtas utan dröjsmål. Det bör ankomma på regeringen att utarbeta förslag till denna lagändring och skyndsamt återkomma till riksdagen därmed. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande särbehandling av långtidsdömda att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Ju48 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.