Ändring i fiskelagen (1993:787)
Betänkande 1996/97:JoU3
Jordbruksutskottets betänkande
1996/97:JOU03
Ändring i fiskelagen (1993:787)
Innehåll
1996/97 JoU3
Sammanfattning
I betänkandet behandlas proposition 1995/96:223 Ändring i fiskelagen (1993:787). Inga motioner har väckts med anledning av propositionen.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till lag om ändring i fiskelagen.
Propositionen
Regeringen föreslår i proposition 1995/96:223 att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i fiskelagen (1993:787). Förslaget innebär att lagens geografiska tillämpningsområde vidgas. Vissa bestämmelser som i dag gäller för svenskt havsfiske på internationellt vatten utanför Sveriges ekonomiska zon utsträcks till att också gälla sådant fiske i andra länders territorialvatten.
Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 1997. Lagrådet har avgett yttrande över lagförslaget. Lagförslaget fogas som bilaga till detta betänkande.
Utskottet
Propositionen
Fiskelagen (1993:787) reglerar rätten till fiske samt fisket inom Sveriges sjöterritorium och inom Sveriges ekonomiska zon. I de fall som anges särskilt gäller lagen även svenskt havsfiske på internationellt vatten utanför den ekonomiska zonen. Denna möjlighet att utsträcka tillämpningsområdet utnyttjas i fråga om lagens bemyndiganden att meddela föreskrifter om fiskevård, hänsyn till naturvården, begränsningar i användningen av fiskeredskap, fartygstillstånd, uppgiftsskyldighet samt märkning och utmärkning av fiskeredskap. Även bestämmelserna om vilken hänsyn den som fiskar skall ta till andra som vistas i samma område gäller för svenskt havsfiske i internationellt vatten utanför den ekonomiska zonen.
Svenskt havsfiske bedrivs även i våra grannländers territorialvatten med stöd av internationella överenskommelser om fiske samt inom ramen för Sveriges deltagande i den gemensamma fiskeripolitiken. Enligt artikel 1 i rådets förordning (EEG) nr 3760/92 av den 20 december 1992 om ett gemenskapssystem för fiske och vattenbruk (grundförordningen) omfattas alla vatten inom ett medlemslands sjöterritorium och ekonomiska zon av den gemensamma fiskeripolitiken. Vidare omfattas gemenskapsfartygens fiske i det fria havet och, inom ramen för träffade fiskeöverenskommelser, även fisket i vatten under tredje lands jurisdiktion.
Behörigheten att besluta om åtgärder för att nyttja fiskresurserna i havet tillkommer gemenskapen, som beslutar ramar för fisket. Medlemsländerna får endast reglera fisket i sina vatten om gemenskapen överlåter uppgiften på dem. Detta sker ofta genom att det överlämnas till medlemsländerna att meddela detaljföreskrifter i olika frågor. Enligt artikel 10 i grundförordningen får medlemsländerna t.ex. rätt att vidta åtgärder för att bevara och förvalta fiskeresurserna i de egna vattnen om åtgärderna rör lokala bestånd eller om åtgärderna är tillämpliga enbart i fråga om landets egna fiskare. Däremot får medlemsländerna inte reglera övriga länders fiske som utövas med stöd av grundförordningens bilaga 1 eller med stöd av anslutningsfördraget. I den mån det erfordras bestämmelser som kompletterar EG:s föreskrifter för det fiske som bedrivs i andra medlemsländers vatten ankommer det på fiskefartygets eget land att utfärda sådana bestämmelser.
Medlemsländerna beslutar sålunda själva i vissa frågor, t.ex. rörande fiskelicenser enligt förordning (EG) nr 3690/93 av den 20 december 1993 om ett gemenskapssystem för fastställande av bestämmelser om vilka uppgifter som minst måste ingå i fiskelicenser. Vidare beslutar medlemsländerna själva om särskilda fisketillstånd enligt förordning (EG) nr 1627/94 av den 27 juni 1994 om allmänna bestämmelser för särskilda fisketillstånd för att möjliggöra styrning av de enskilda fiskefartygens fiskeansträngningar. Enligt förordning (EG) nr 3317/94 av den 22 december 1994 om allmänna bestämmelser om tillstånd att bedriva fiske i ett tredje lands vatten inom ramen för ett fiskeavtal faller det på medlemsländerna att meddela nationella föreskrifter för administrationen av sådana tillstånd.
Ett väsentligt inslag i den gemensamma fiskeripolitiken är kontrollen av fisket. Grundläggande bestämmelser om denna kontroll finns i förordningen (EEG) nr 2847/93 av den 12 oktober 1993 om ett kontrollsystem för den gemensamma fiskeripolitiken. Utöver det ansvar länderna har för kontrollen av fisket i egna vatten måste de även övervaka de egna fartygens verksamhet i andra vatten. En viktig del av kontrollen är skyldigheten för de fiskande att lämna uppgifter om fisket. Det gäller bl.a. uppgifter om fångster, fiskeplatser, redskapsanvändning, landningar och omlastningar. Medlemsländerna ansvarar för att uppgifter lämnas i fråga om de egna fiskefartygens verksamhet i tredje lands vatten. Uppgifterna om fångster används bl.a. för att beräkna när ett land har utnyttjat sin kvot. När medlemslandet bedömer att kvoten har utnyttjats skall landet förbjuda sina fartyg att fortsätta med fisket. Ett sådant förbud kan avse fisket i andra länders territorialvatten.
Det finns följaktligen behov av nationella föreskrifter som i olika avseenden kompletterar gemenskapens bestämmelser om fisket. Fiskelagen ger i dag stöd för sådana föreskrifter för fisket i svenska vatten, i det fria havet och i andra länders ekonomiska zoner. Svenska fiskefartyg används emellertid även för fiske i andra länders territorialvatten. Regeringen föreslår att bestämmelserna som gäller för svenskt havsfiske i internationellt vatten utsträcks till att gälla även svenskt havsfiske i andra länders territorialvatten.
Utskottets överväganden
Utskottet delar uppfattningen att fiskelagens tillämpningsområde bör utsträckas till att omfatta även svenskt havsfiske som med stöd av internationella överenskommelser bedrivs i andra länders territorialvatten. Såsom regeringen föreslagit bör nationella föreskrifter kunna meddelas för att komplettera EG:s förordningar om fisket vid svenskt havsfiske i dessa vatten. Härmed säkerställs att fisket utövas på ett sätt som är förenligt med Sveriges skyldigheter enligt den gemensamma fiskeripolitiken och med internationella överenskommelser i övrigt.
De föreskrifter som kan komma i fråga kan avse bl.a. fiskevård, hänsyn till naturvården, redskapsanvändning, fartygstillstånd, märkning och utmärkning av fiskeredskap, uppgiftsskyldighet och förbud mot fortsatt fiske när en tilldelad kvot har fiskats upp. Även lagens bestämmelser om den hänsyn en fiskande skall visa andra fiskande bör vara tillämpliga vid svenskt havsfiske i andra länders territorialvatten när fisket bedrivs med stöd av internationella överenskommelser. Såsom regeringen anfört bör utvidgningen av lagens tillämpningsområde begränsas till sådant fiske som sker inom ramen för de internationella överenskommelser som Sverige omfattas av.
Utskottet ansluter sig sålunda till regeringens överväganden och tillstyrker den föreslagna lagändringen.
Hemställan
Utskottet hemställer
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i fiskelagen (1993:787).
Stockholm den 26 september 1996
På jordbruksutskottets vägnar
Lennart Daléus
I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Göte Jonsson (m), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson (s), Ingemar Josefsson (s), Carl G Nilsson (m), Eva Eriksson (fp), Ann- Kristine Johansson (s), Åsa Stenberg (s), Gudrun Lindvall (mp), Michael Hagberg (s), Berndt Sköldestig (s), Ola Sundell (m), Lennart Fremling (fp) och Hanna Zetterberg (v).
Propositionens lagförslag