Ändrat huvudmannaskap för särskolan och särvux m.m.
Betänkande 1991/92:UbU21
Utbildningsutskottets betänkande
1991/92:UBU21
Ändrat huvudmannaskap för särskolan och särvux m.m.
Innehåll
1991/92 UbU21
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag angående särskolan och särvux samt sju motioner som väckts med anledning därav.
Förslagen i propositionen innebär i huvuddrag att ansvaret för särskolan och särvux successivt skall föras över från landstingen till kommunerna. Särskolan behålls som särskild skolform, liksom den formella prövningen av om elev tillhör särskolans personkrets. Dock anpassas skolplikten inom särskolan till vad som gäller för grundskolans elever. En motsvarande anpassning till gymnasieskolan görs i vad avser åldersgränsen för rätt till utbildning i den frivilliga särskolan. Möjlighet öppnas för särskoleelever till utbildning inom gymnasieskolans individuella program. Särvux utvidgas till att omfatta även yrkesutbildning.
Utskottet tillstyrker de i propositionen framlagda förslagen. Samtliga motioner avstyrks. Till betänkandet har fogats två reservationer från s-ledamöterna samt meningsyttring från v-suppleanten i utskottet. I den ena reservationen begärs förnyade överväganden i syfte att ge elevs vårdnadshavare rätt att avgöra valet av skolform, i den andra en översyn av konsulentorganisationen för flerhandikappade utvecklingsstörda elever.
Propositionen
Regeringen har i proposition 1991/92:94
dels föreslagit
1. att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen (1985:1100),
dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om
2. vissa personalfrågor (avsnitt 3), 3. utveckling, utvärdering och tillsyn (avsnitt 4) 4. ett generellt finansiellt stöd till driften av särskolan och särvux (avsnitt 5).
Lagförslaget återfinns som bilaga till detta betänkande.
Motionerna
1991/92:Ub55 av Anita Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statsbidraget till Dammsdalskolan i Vingåker.
1991/92:Ub56 av Ingegerd Sahlström (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att elev vid övergång från obligatorisk särskola till gymnasieskolans individuella program vid behov skall ha möjlighet att under en tid förbereda studier vid gymnasieskolan i frivillig särskola.
1991/92:Ub57 av Hans Karlsson (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vårdnadshavares och elevs rättighet att få ha ett avgörande inflytande på val av särskola, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunernas skyldighet att erbjuda berörd personal anställning vid kommunaliseringen.
1991/92:Ub58 av Christina Linderholm (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om föräldrars företräde vid beslut om skolform för sina barn, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fristående särskolor, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upprättande av en långsiktig utbildnings- och utvecklingsplan för varje elev.
1991/92:Ub59 av Carl-Johan Wilson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att statens institut för handikappfrågor SIH också bör erbjuda särskola och särvux konsulentstöd för elever med flerhandikapp.
1991/92:Ub60 av Ingrid Näslund (kds) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vårdnadshavarens medgivande skall inhämtas för avgörande om placering av elev i särskola eller särskild undervisningsgrupp, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att flerhandikappade utvecklingsstörda elevers behov av konsulenter tillgodoses, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att behovet av en särskild genomföranderesurs bör beaktas i kommande budgetproposition.
1991/92:Ub61 av Björn Samuelson m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om alla elevers rätt till nioårig skolgång på hemorten, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om överföring av Dammsdalskolan och Salbohedskolan till kommunalt huvudmannaskap, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en portalparagraf för kommunernas arbete med särskoleverksamheten, 4. att riksdagen enligt vad i motionen anförts avslår regeringens förslag om ändringar i 6 kap. 7 § skollagen, 5. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändring av 21-årsregeln för kommunens skolansvar, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särskoleelevers deltagande i gymnasieskolans nationella program, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om individuella program när det gäller särskolans frivilliga del, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om föräldrainflytandet i särskolan, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översynen av konsultorganisationen, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktade statsbidrag till kommunernas särskoleverksamhet, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vidareutbildningen inom särskoleverksamheten, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om pengar till informationsverksamhet.
Utskottet
I propositionen föreslås att ansvaret för särskolan och vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) förs över från landstingen till kommunerna. Överförandet avses kunna ske successivt men skall vara genomfört före utgången av år 1995. Huvudmannaskapet för ett par skolor samt för en viss yrkesutbildning skall dock enligt förslaget tills vidare ligga kvar hos resp. landsting.
Särskolan som särskild skolform inom det offentliga skolväsendet för barn och ungdom behålls enligt propositionen med uppdelning i en obligatorisk och en frivillig del. Den formella prövningen av personkretstillhörigheten behålls också. Varje kommun skall således besluta om en elev skall tas emot i särskolan. Detta föreslås gälla elever såväl i kommunala som i fristående särskolor.
Regeringen föreslår att skolplikten inom särskolan minskas från tio till nio år och därmed anpassas till vad som gäller för grundskolans elever. De särskoleelever som så önskar avses emellertid få rätt till ett frivilligt tionde skolår i den obligatoriska särskolan. Enligt förslaget skall varje kommun vara skyldig att erbjuda samtliga elever som fullgjort sin skolplikt i särskolan fortsatt fyraårig utbildning i den frivilliga särskolan. Elever, som gått i särskolan och som bedöms kunna tillgodogöra sig utbildning inom gymnasieskolans individuella program, skall beredas möjlighet till sådan utbildning.
Den del av särvux som motsvarar grundsärskolan föreslås i propositionen förändrad efter modell av den nya grundläggande vuxenutbildningen i komvux. Vidare föreslås att särvux utvidgas till att omfatta även yrkesutbildning.
Slutligen bereds riksdagen tillfälle att ta del av regeringens överväganden i vad gäller vissa personalfrågor samt frågor om utveckling, utvärdering och tillsyn. Det anmäls att nuvarande statsbidragssystem för särskolan och särvux behålls tills vidare i avvaktan på en kommande särskild proposition på området.
Till grund för regeringens förslag i förevarande proposition ligger särskolekommitténs betänkande (SOU 1991:30) Särskolan -- en primärkommunal skola och, till viss del, särvux-kommitténs betänkande (SOU 1990:11) Vidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda samt inhämtade remissyttranden över dessa.
Kommunalt huvudmannaskap för särskolan och särvux, m.m.
I huvudmannaskapsfrågan meddelar föredragande statsrådet att regeringen efter ansökan medgivit ett antal kommuner att ta över ansvaret för särskolan och särvux från resp. landsting. Fr.o.m. den 1 juli 1991 krävs inte längre regeringens medgivande utan det står landsting och kommuner fritt att komma överens om ändrat huvudmannaskap. Tiden är nu mogen, anför statsrådet, att generellt föra över ansvaret för dessa båda skolformer till kommunerna i enlighet med särskolekommitténs förslag. Överförandet avses ske successivt men vara genomfört före utgången av år 1995.
Med ett kommunalt huvudmannaskap för särskolan och särvux får varje kommun ansvar för att ordna utbildning för de psykiskt utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna som finns inom den egna kommunen. Skyldigheten att ge barn och ungdomar utbildning kan tillgodoses genom att särskolans elever antingen undervisas i särskilda klasser och grupper i särskolan eller integreras i klasser av grundskolan och gymnasieskolan. Om behoven inte kan tillgodoses inom den egna kommunen skall, uttalas det i propositionen, kommunerna samverka och finna gemensamma lösningar på samma sätt som de gör i fråga om gymnasieskolan och komvux. Även när det gäller utbildning inom särvux kommer det enligt statsrådet utan tvivel att behövas samplanering över kommungränserna för att åstadkomma en kvalitativt högtstående utbildning.
Statsrådet påpekar att en naturlig konsekvens av det ändrade huvudmannaskapet blir att såväl särskolan som särvux skall behandlas i de kommunala skolplanerna. Vidare måste varje kommun som huvudman ansvara för alla de verksamheter som är motiverade av pedagogiska och elevvårdsmässiga skäl. Det sistnämnda kan också komma att kräva samverkan mellan kommunerna i en rad hänseenden, anför statsrådet.
Utskottet har samma uppfattning som regeringen, att de båda skolformerna särskola och särvux bör föras över från landstingen till kommunerna successivt fram till den 1 januari 1996. Utskottet tillstyrker således att riksdagen antar förslaget i propositionen till lag om ändring i skollagen såvitt avser 1 kap. 5 och 10 §§ samt punkt 2 i övergångsbestämmelserna.
Tills vidare undantas enligt propositionen två landstingsdrivna skolor, nämligen Dammsdalskolan i Vingåker och Salbohedskolan i Sala, samt den yrkesutbildning för hörselskadade psykiskt utvecklingsstörda elever som landstinget bedriver i Örebro från att föras över till resp. kommuner. Föredragande statsrådet anför att hon under hand erfarit att Vingåkers och Sala kommuner inte är beredda att driva skolorna. Däremot har de tre landstingen, likaså under hand, förklarat sig villiga att -- under förutsättning att statsbidrag lämnas i ungefär samma omfattning som för närvarande -- tills vidare fortsätta verksamheten vid skolorna.
Enligt statsrådets mening är skolorna så specialiserade att det inte är lämpligt från resurs- och verksamhetssynpunkt att varje kommun anordnar sådan verksamhet. Det kan enligt statsrådet inte heller begäras att de kommuner där skolorna är belägna utan vidare skall ta på sig att driva skolorna med tillhörande elevhem. Det väsentliga är, framhålls det, att skolorna har en stabil huvudman. Möjligheten till ett ändrat huvudmannaskap framdeles bör stå öppen. Eftersom skolornas verksamhet är av påtagligt riksintresse bör de emellertid ha särskilda statsbidrag vid sidan av det generella, oavsett vem som är huvudman för dem. Statsrådet avser därför att senare återkomma till regeringen med förslag till avtal mellan staten och resp. landsting om särskilt verksamhetsstöd för fortsatt drift.
I motion 1991/92:Ub61 (v) yrkande 2 uttalar motionärerna att de är emot centrala särskolor. De hävdar att det är svårt att finna någon typ av störning hos barn, med undantag möjligen för vissa döva barn som utvecklar ett eget språk, där skolfrågan inte skulle kunna lösas så att barnet får gå sina första nio skolår på hemorten. Därför anser motionärerna att huvudmannaskapet för Dammsdalskolan och Salbohedskolan snarast skall överföras till resp. kommuner.
Utskottet har förståelse för vad motionärerna anfört om betydelsen av att barnet får sin skolgång nära det egna hemmet. Enligt vad utskottet erfarit är emellertid de elever som utbildas på här aktuella skolor i lägst 15-årsåldern samt visar grava beteendestörningar eller omfattande psykiska störningar. I propositionen anges att dessa skolor fyller en väsentlig funktion i utbildningssystemet för psykiskt utvecklingsstörda elever och att kommunerna i fråga endast marginellt utnyttjar skolorna för sina egna behov. Med hänsyn till att i dagsläget såväl berörda landsting som kommuner är införstådda med att verksamheten bör fortsätta som hittills med landstingen som huvudmän för skolorna, finner utskottet inte skäl att ha någon avvikande uppfattning i frågan.
Utskottet tillstyrker med det anförda regeringens förslag till lag om ändring i skollagen såvitt avser punkt 3 i övergångsbestämmelserna och avstyrker motion 1991/92:Ub61 yrkande 2.
I motion 1991/92:Ub55 (s) föreslås att riksdagen skall göra ett uttalande om det särskilda statsbidraget till Dammsdalskolan i fråga om bidragets storlek, uppsägningstid m.m.
När det gäller statsbidraget till Dammsdalskolan pågår enligt uppgift förhandlingar om avtalets innehåll m.m. Enligt utskottets mening ankommer det inte på riksdagen att uttala sig om den närmare avtalsregleringen. Motion 1991/92:Ub55 bör således avslås av riksdagen.
Särskolan som en egen skolform
I propositionen anförs att särskolan riktar sig till barn och ungdomar som inte kan gå i grundskolan eller gymnasieskolan på grund av psykisk utvecklingsstörning. Utbildningen i särskolan syftar till att ge dessa barn och ungdomar en utbildning som är anpassad till varje elevs förutsättningar. Särskolans elever utgör en mycket heterogen grupp. Med hänsyn till elevernas olika utvecklingsnivåer är särskolan indelad i olika former. Den obligatoriska särskolan består av grundsärskola och träningsskola. Den frivilliga särskolan omfattar yrkesutbildning, yrkesträning och verksamhetsträning.
Enligt statsrådets mening behöver de flesta psykiskt utvecklingsstörda elever undervisas i särskilda undervisningsgrupper och klasser och följa särskilda kursplaner för att få sina specifika behov tillgodosedda. Statsrådet säger sig därför inte vara beredd att avveckla särskolan som egen skolform och i stället reguljärt låta eleverna följa undervisningen enligt grundskolans och gymnasieskolans kursplaner. Hon finner det mycket angeläget att alla barn och ungdomar skall ha möjlighet att få den utbildning som bäst tillgodoser deras förutsättningar. Särskolan skall således enligt förslaget i propositionen även i fortsättningen rikta sig till en viss personkrets och ha egna kursplaner och timplaner.
I motion 1991/92:Ub61 (v) yrkande 3 efterfrågas en ideologisk målformulering i form av en portalparagraf för kommunernas arbete med särskoleverksamheten. En sådan skall definiera syftet med undervisningen. Motionärerna vill att det klart skall framgå att verksamheten utgår från varje elevs behov och förmåga och att inlärning skall ske i varje enskild elevs takt.
Utskottet anser att motionsyrkandet redan är tillgodosett i gällande lydelse av 6 kap. 1 § skollagen. Där stadgas att utbildningen i särskolan syftar till att ge psykiskt utvecklingsstörda barn och ungdomar en till varje elevs förutsättningar anpassad utbildning som så långt det är möjligt motsvarar den som ges i grundskolan och gymnasieskolan. I propositionen föreslås inte någon ändrad lydelse av denna paragraf. Motion 1991/92:Ub61 yrkande 3 bör alltså avslås.
En utbildnings- och utvecklingsplan bör enligt motion 1991/92:Ub58 (c) yrkande 3 upprättas i samarbete mellan elev, föräldrar och skola redan när ett begåvningshandikapp konstateras hos ett barn. En sådan plan skall långsiktigt ange de olika insatser som bör göras för eleven och därigenom skapa en planerad och trygg tillvaro som främjar elevens utveckling.
Utskottet vill erinra om att enligt läroplanen för den obligatoriska särskolan (Lsä 90), som gäller från läsåret 1991/92, skall individuella utvecklingsprogram upprättas för varje elev. Programmet, som bör utarbetas av skola, elev och föräldrar tillsammans, skall utgå från elevens behov och ange önskade mål i fråga om såväl känslomässig och social utveckling som begåvnings-, kunskaps- och färdighetsutveckling. Av programmet bör dessutom framgå med vilka medel och metoder uppsatta mål skall nås. Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub58 yrkande 3.
Enligt gällande bestämmelser i 3 kap. 4 § skollagen prövar huvudmannen för särskolan om ett barn skall tas emot i särskolan under sin skolpliktstid. Fråga om mottagande får i dag väckas av barnets vårdnadshavare eller av barnets hemkommun. I propositionen anför föredragande statsrådet att frågan om tillhörighet till särskolans personkrets bör prövas även i fortsättningen. När ansvaret för särskolan förs över till kommunerna, ankommer det på den kommunala nämnd som enligt 2 kap. 1 § skollagen utsetts till styrelse för denna utbildning att besluta om elever skall tas emot i särskolan.
Statsrådet betonar särskilt vikten av att beslut om placering av elev i särskolan skall föregås av samråd med eleven och dennes vårdnadshavare. Vidare måste kommunerna för att kunna bedöma personkretstillhörigheten ha tillgång till kompetent personal med goda kunskaper både om psykiskt utvecklingsstörda elever och om särskolan. Endast elever som tillhör särskolans personkrets skall tas emot i särskolan.
Ett flertal motionsyrkanden behandlar frågor rörande vårdnadshavares inflytande vid prövningen om eleven tillhör särskolans personkrets.
I motion 1991/92:Ub58 (c) yrkande 1 kritiseras att i propositionen föreslås en bibehållen möjlighet till tvång från styrelsens för särskolan sida vid beslut om mottagande av elev i särskola. Motionären anser att grundförutsättningarna för en god skolsituation skapas i samverkan mellan skola, föräldrar och elev. Placering i särskola skall därför endast kunna ske genom samtycke av föräldrarna. Vid oenighet skall föräldrarnas önskan om skolform ha företräde. I motionerna 1991/92:Ub60 (kds) yrkande 1 och 1991/92:Ub61 (v) yrkande 8 framhålls att den för eleven bästa placeringen bör bestämmas genom en dialog mellan eleven, vårdnadshavaren och skolan. I den dialogen måste vårdnadshavarens synpunkter tillmätas betydligt större tyngd än som är fallet i dag. Det är vårdnadshavarna som bäst kan bedöma barnets sociala mognad. Därför bör vårdnadshavares medgivande inhämtas för att en elev skall kunna placeras i särskola eller i en särskild undervisningsgrupp. Också i motion 1991/92:Ub57 (s) yrkande 1 uttalas att eleven och vårdnadshavaren måste ges ett avgörande inflytande i frågan om eleven skall gå i särskola eller integreras i den vanliga undervisningen. Enligt motionären är det i regel dessa som bäst kan avgöra vad som är det lämpligaste skolalternativet.
Utskottet vill med anledning av motionerna anföra följande.
Genom riksdagens beslut om ansvaret för skolan (prop. 1990/91:18, bet. UbU4, rskr. 76) har i skollagens 1 kap. 2 § slagits fast att verksamheten i skolan skall utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar. Utbildningen skall bl.a., i samarbete med hemmen, främja elevernas harmoniska utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar. De värderingar som kommer till uttryck i paragrafen förutsätts genomsyra all verksamhet inom det offentliga skolväsendet för barn och ungdom och tjäna som underlag för tolkningen av övriga regler (prop. 1990/91:18 s. 43). Detaljregleringar om samråd mellan skola samt elever och föräldrar i olika situationer har därför ansetts kunna slopas. I den nu föreliggande propositionen har således i lagtexten inte föreslagits någon bestämmelse om samråd med elevs vårdnadshavare inför beslut om mottagande i särskola. I specialmotiveringen till förslaget om ändring av 3 kap. 4 § skollagen (prop. s. 37) har emellertid gjorts en markering av lagstiftarens intentioner i denna fråga. Där uttalas att det är en självklarhet att stor vikt alltid måste tillmätas den uppfattning som en elevs vårdnadshavare har när det gäller att bedöma vilken skolform som är bäst för eleven. Samråd med eleven och dennes vårdnadshavare skall därför alltid ske före beslut om att placera eleven i särskola.
Utskottet, som ställer sig bakom uttalandena i lagmotiven, konstaterar att ett beslut om mottagande av elev i särskola således inte kan fattas utan att samråd har skett med elevens vårdnadshavare. Utskottet är dock inte berett att som yrkats i motionerna ge vårdnadshavare det avgörande inflytandet. Ett beslut om särskoleplacering baseras på såväl pedagogiska som medicinska och psykologiska utredningar. Enligt utskottets mening bör möjlighet finnas för styrelsen för särskolan i hemkommunen att placera en elev i särskolan utan vårdnadshavares samtycke, om styrelsen finner att det behövs för att ge eleven en god utbildning anpassad efter elevens förutsättningar. Motsvarande ordning gäller i dag. Frågan om den formella prövningen diskuterades i särskolekommittén, vars betänkande (SOU 1991:30) legat till grund för propositionen. Kommittén föreslog att prövningen skulle bibehållas.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om att elevens vårdnadshavare enligt 3 kap. 5 § skollagen får överklaga beslut om mottagande i särskolan hos skolväsendets överklagandenämnd. Vidare hänvisar utskottet till bestämmelsen i 3 kap. 6 § skollagen om försöksperiod i annan skolform. Där stadgas att den som är elev i grundskolan eller motsvarande del av särskolan eller specialskolan kan på försök under högst sex månader tas emot som elev i en annan av dessa skolformer, om de skolhuvudmän som berörs är överens om detta och barnets vårdnadshavare lämnar sitt medgivande.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att riksdagen bör avslå motionerna 1991/92:Ub57 yrkande 1, 1991/92:Ub58 yrkande 1, 1991/92:Ub60 yrkande 1 och 1991/92:Ub61 yrkande 8 och anta regeringens förslag till lydelse av 3 kap. 4 § skollagen.
Varje kommun som anordnar särskola är, liksom tidigare huvudman, enligt 6 kap. 6 § skollagen skyldig att så långt det är möjligt organisera särskolan så att ingen elev blir tvungen att bo utanför det egna hemmet på grund av skolgången. I propositionen föreslås nu att i ett nytt andra stycke till paragrafen införs en bestämmelse att kommunen skall eftersträva att eleverna vid fördelningen på olika skolor med särskoleutbildning placeras så att de får så kort skolväg som möjligt. Vidare föreslås en bestämmelse som ger vårdnadshavare ökat inflytande i fråga om deras barns placering vid en viss skola inom kommunen med särskoleutbildning. Bestämmelser med i huvudsak samma innehåll finns för grundskolans del i 4 kap. 6 § skollagen.
I motion 1991/92:Ub61 (v) yrkande 1 anförs att alla elever skall ha rätt till nioårig skolgång på hemorten inom kommunen.
Utskottet instämmer med vad föredragande statsrådet anför i denna fråga, nämligen att närhetsprincipen inte kan ges så hög prioritet att den enskilde elevens behov kommer i andra hand. Det kan således vara befogat att placera en elev vid en annan skola än den som är närmast hemmet, om en sådan placering bättre skulle tillgodose elevens behov av en utbildning som är anpassad till dennes förutsättningar och behov. Utskottet vill vidare erinra om att utskottet -- vid behandlingen av motsvarande bestämmelse för grundskolan om val av skola då enskilda elever behöver särskilt stöd -- ställt sig bakom uttalanden om att kommunen ytterst måste ha möjlighet att även mot vårdnadshavares vilja placera eleven i en skola där sådant stöd kan lämnas (prop. 1990/91:115 s. 60, bet. UbU17, rskr. 357). Riksdagen bör enligt utskottets mening med avslag på motion 1991/92:Ub61 yrkande 1 anta det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen såvitt avser 6 kap. 6 §.
Skolplikt och rätt till fortsatt utbildning
För närvarande gäller 10-årig skolplikt inom särskolan. I propositionen uttalar föredragande statsrådet att det nu finns goda skäl att successivt anpassa skolplikten för särskolans elever till vad som gäller för grundskolans elever. En 9-årig skolplikt bör därför införas även inom särskolan. Den nya ordningen bör tillämpas med början läsåret 1993/94 för de elever som då påbörjar årskurs 7 i särskolan. För att inte försämra möjligheterna till en god grundläggande utbildning bör kommunerna åläggas en skyldighet att fr.o.m. läsåret 1996/97 erbjuda alla elever med endast 9-årig skolgång i särskolan ett frivilligt tionde skolår. Enligt statsrådet kan alltså de elever som så önskar gå över till den frivilliga särskolan efter nio år, medan de elever som har behov av ett tionde skolår har rätt att fortsätta utbildningen i den obligatoriska särskolan ytterligare ett skolår.
Statsrådet anför vidare att eleverna efter avslutad 9-årig resp. 10-årig skolgång skall ha rätt till fortsatt utbildning i den frivilliga särskolan med motsvarande skyldighet för kommunen att erbjuda sådan utbildning. Den frivilliga särskolan skall enligt förslaget liksom hittills omfatta fyra år. För att anpassa bestämmelserna till dem som gäller för gymnasieskolan, föreslår statsrådet att en elev får påbörja utbildning i den frivilliga särskolan t.o.m. det första kalenderhalvåret det år eleven fyller 20 år med rätt att fullfölja utbildningen där, dvs. i fyra år. Är utbildningen avsedd att påbörjas först fr.o.m. det andra kalenderhalvåret det år eleven fyller 20 år, skall eleven i stället vara behörig att delta i särvux. De nya bestämmelserna om åldersgränser föreslås börja tillämpas fr.o.m. den 1 juli 1992 oavsett om kommunerna eller landstingen har ansvaret för särskolan och särvux.
I motion 1991/92:Ub61 (v) yrkande 5 begärs att riksdagen avslår regeringens förslag om ändring av 21-årsregeln för kommunens skolansvar. Motionärerna anser att det är fel att minska elevs möjlighet att påbörja yrkesutbildning inom den frivilliga särskolan med ett år, särskilt som vuxenutbildningen enligt motionärerna är mycket dåligt utbyggd.
Enligt gällande bestämmelser i 6 kap. 7 § skollagen har ungdomar som inte kan gå i gymnasieskolan därför att de är psykiskt utvecklingsstörda rätt att efter skolpliktens upphörande tas emot i särskolan intill utgången av vårterminen det kalenderår då de fyller 21 år. Utbildningen i yrkessärskolan påbörjas normalt vid 17 års ålder, dvs. sedan den 10-åriga skolplikten fullgjorts, och är 4-årig. Eleverna avslutar således utbildningen vid 21 års ålder. Yrkessärskolan är indelad i tre grenar, nämligen yrkesutbildning, yrkesträning och verksamhetsträning. En elev som påbörjat yrkesutbildning före utgången av vårterminen det år han fyller 21 år, skall beredas möjlighet att fortsätta i särskolan till utgången av vårterminen det år han fyller 23, om det behövs för att slutföra utbildningen. Utskottet har erfarit att det endast är ett fåtal elever i yrkesutbildningen som fortsätter i särskolan efter 21 års ålder.
Utskottet anser för sin del att det är ett viktigt led i samordningen av olika skolformer att åldersgränsen för rätt till utbildning inom den frivilliga särskolan anpassas till den som gäller för gymnasieskolans elever. Förslaget innebär enligt utskottets mening också en fördel för eleven i förhållande till nuvarande ordning så till vida att eleven får en ovillkorlig rätt till fyraårig utbildning om utbildningen påbörjas före utgången av det första kalenderhalvåret det år han fyller 20 år. Därutöver vill utskottet påpeka att förslag läggs fram i föreliggande proposition om utvidgning av särvux till att omfatta yrkesutbildning.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub61 yrkande 5 och antar förslaget till ändring av skollagens 6 kap. 7 § första stycket i motsvarande del.
I motion 1991/92:Ub61 (v) yrkande 4 ifrågasätts regeringens förslag om att införa en regel i 6 kap. 7 § första stycket skollagen, att styrelsen för särskolan i hemkommunen skall bestämma personkretsen för rätt till utbildning i den frivilliga särskolan. Enligt motionärerna har det hittills fungerat utan denna regel. De anser därför att förslaget i denna del skall avslås.
Utskottet vill påminna om att en prövning av personkretstillhörigheten sker redan i dag även om det inte framgår av nuvarande lydelse av 6 kap. 7 §. I 8 § samma kapitel stadgas nämligen att beslut som styrelsen för utbildningen fattar enligt 7 §, om att en elev inte skall tas emot i särskolan därför att denne bedöms kunna gå i gymnasieskolan trots att eleven är utvecklingsstörd, får överklagas av eleven eller företrädare för denne hos skolväsendets överklagandenämnd. Utskottet har inget att erinra mot att ett förtydligande införs i 6 kap. 7 § skollagen första stycket utan föreslår att riksdagen med avslag på motion 1991/92:Ub61 yrkande 4 antar lagförslaget i motsvarande del.
Utbildning i den obligatoriska särskolan ger för närvarande inte behörighet till vare sig de nationella eller de individuella programmen inom gymnasieskolan. I propositionen föreslås nu att elever, som har gått i särskola och som bedöms kunna tillgodogöra sig utbildning inom gymnasieskolans individuella program, skall beredas möjlighet till sådan utbildning.
Enligt motion 1991/92:Ub61 (v) bör eleverna från särskolan inte bara ha tillgång till gymnasieskolans individuella program utan i princip också till de nationella programmen inom gymnasieskolan (yrkande 6). Det bör finnas en öppning kvar för elever som blivit feldiagnosticerade eller där en eftermognad skett, anser motionärerna. Vidare vill motionärerna att inom den frivilliga särskolan skall skapas möjlighet till individuella program (yrkande 7).
Utskottet vill först erinra om att förslag om utbildning på gymnasieskolans individuella program begärdes av riksdagen vid föregående riksmöte (bet. 1990/91:UbU16 s. 49, rskr. 356). Utskottet fann det då rimligt att särskoleelever, som kan klara ett individuellt program, får möjlighet att följa ett sådant. Utskottet anser även nu att det individuella programmet, genom sin flexibilitet, är det mest lämpliga för elever som har särskolan som utbildningsbakgrund. I propositionen anförs att det knappast kan anses rimligt att generellt garantera elever från särskolan plats på de nationella programmen. Utskottet delar denna uppfattning.
När det gäller individuella program i den frivilliga särskolan kommer regeringen, enligt vad utskottet inhämtat, framöver att överväga hur den frivilliga särskolan skall utformas i förhållande bl.a. till gymnasieskolan. Utskottet anser med hänvisning till det anförda att riksdagen bör avslå motion 1991/92:Ub61 yrkandena 6 och 7.
I motion 1991/92:Ub56 (s) begärs ett uttalande av riksdagen om att elev vid övergång från obligatorisk särskola till gymnasieskolans individuella program vid behov skall ha möjlighet att under en tid förbereda studier vid gymnasieskolan i frivillig särskola. Motionären anför att för vissa elever kommer en övergång från obligatorisk särskola till gymnasiets individuella program att vara helt naturlig. Andra elever behöver kanske något år i den frivilliga särskolan innan ett val till gymnasieskolan blir aktuellt.
Utskottet hänvisar till möjligheten för elev att i fortsättningen inför övergång till gymnasieskolan utnyttja det föreslagna frivilliga tionde året i den obligatoriska särskolan. En viss flexibilitet finns därtill inom ramen för gymnasieskolans individuella program. Som redovisas i propositionen finns vidare i dag regler i 20 § särskoleförordningen (1986:573) som möjliggör integrerad undervisning. En elev i den frivilliga särskolan kan således, med det stöd särskolan kan ge, få en individuellt planerad studiegång som genomförs i gymnasieskolan (s.k. integrerad elev). Med det anförda avstyrks motion 1991/92:Ub56 av utskottet.
Fristående särskolor
Enligt 9 kap. 1 § skollagen kan skolplikten fullgöras i en fristående särskola, om skolan är godkänd för ändamålet. Ärende om godkännande av fristående skola för fullgörande av särskild skolplikt har hittills prövats av styrelsen för särskolan i det landsting där skolan är belägen. I propositionen föreslår föredragande statsrådet att statens skolverk i fortsättningen skall svara för godkännande av fristående obligatoriska särskolor. Förslaget överensstämmer med vad som redan gäller för fristående skolor för fullgörande av vanlig skolplikt. Liksom för fristående gymnasieskolor krävs inte något godkännande för att starta eller driva en fristående frivillig särskola.
Tidigare har i propositionen föreslagits att hemkommunen skall ha skyldighet att erbjuda psykiskt utvecklingsstörda barn och ungdomar utbildning i särskolan. Föredragande statsrådet föreslår i enlighet härmed att styrelsen för särskolan i hemkommunen i fortsättningen skall pröva personkretstillhörigheten också för elever i fristående särskolor, såväl skolor för särskild skolplikt som skolor motsvarande den frivilliga särskolan. Bestämmelserna föreslås gälla fr.o.m. den 1 juli 1992. Intill dess att ansvaret för särskolan förts över till kommunerna bör landstingen pröva personkretstillhörigheten.
Om elev som hör till särskolans personkrets väljer att få sin utbildning i en fristående särskola, bör kommunen -- i likhet med vad som kommer att gälla för övriga fristående skolor -- vara skyldig att ge bidrag till den fristående särskolan. Statsrådet aviserar att hon i en särskild proposition återkommer med förslag till bestämmelser om rätt att välja särskola och om kommuners skyldighet att utge ersättning till fristående särskolor.
I motion 1991/92:Ub58 (c) yrkande 2 betonas att de fristående särskolorna givetvis skall betraktas som likvärdiga med övriga särskolor. Det betyder enligt motionären att om en fristående skola bedöms kunna ge barnet den bästa hjälpen skall också möjlighet ges för placering där.
Utskottet noterar att en proposition (1991/92:95) om valfrihet och fristående skolor nyligen avlämnats till riksdagen. Däri anmäler statsrådet att hon har för avsikt att under riksmötet 1992/93 återkomma till regeringen med ytterligare förslag i syfte att öka valfriheten på skolområdet. Statsrådet avser då bl.a. att ta upp vissa frågor som rör fristående skolor på gymnasial nivå och fristående särskolor. Regeringens förslag i dessa frågor bör enligt utskottet inte föregripas. Riksdagen bör således avslå motion 1991/92:Ub58 yrkande 2 och anta förslaget till lag om ändring i skollagen såvitt avser nya och ändrade paragrafer i 9 kap.
Lagförslaget i övrigt
I propositionen föreslås beträffande särvux att den del som motsvarar grundsärskolan skall förändras efter modell av den nya grundläggande vuxenutbildningen i komvux och således få nya kursplaner och nya timplaner. Vidare föreslås att särvux skall utvidgas till att omfatta yrkesutbildning. Såväl den föreslagna ändringen som utvidgningen av särvux bör enligt förslaget gälla fr.o.m. den 1 juli 1992.
Utskottet, som inte har något att erinra häremot eller mot lagförslaget i övrigt, tillstyrker att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i skollagen (1985:1100) i den mån det inte omfattas av vad utskottet i det föregående hemställt.
Vissa personalfrågor
Riksdagen har i propositionen beretts tillfälle att ta del av regeringens överväganden rörande vissa personalfrågor. Föredragande statsrådet framhåller därvid sammanfattningsvis att särskolans skolledare, lärare, yrkesvalslärare och konsulenter har en stor och unik kunskap om psykiskt utvecklingsstörda elever. Hon utgår från att kommunerna vid övertagandet av särskolan och särvux tar till vara den resurs som personalen utgör. Ett ändrat huvudmannaskap får naturligtvis inte medföra att kommunerna sänker ambitionsnivån i vad gäller kvaliteten i utbildningen av de psykiskt utvecklingsstörda, anför statsrådet.
Beträffande landstingens tjänster som konsulent för särskoleelever med tilläggshandikapp redovisas i propositionen att särskolekommittén (SOU 1991:30) hade föreslagit att statens institut för handikappfrågor i skolan, SIH, skulle få ansvaret för och samordna denna verksamhet. Den del av statsbidraget, ca 10 milj.kr., som landstingen använt för handikappkonsulenterna skulle enligt kommittéförslaget föras över från anslaget B 9. Bidrag till driften av särskolor m.m. till anslaget B 2. Statens institut för handikappfrågor i skolan för inrättande av statliga tjänster som handikappkonsulent för särskolans elever. Föredragande statsrådet anför emellertid att tjänster som konsulent i handikappkunskap enligt hennes mening inte bör inrättas vid SIH. Statsrådet delar således inte kommitténs uppfattning att medel bör föras över från särskoleanslaget till SIH. Hon säger sig vara övertygad om att resurserna kommer att användas på ett smidigare och mer rationellt sätt, om varje kommun själv får besluta om vilken personal den behöver för att tillgodose de psykiskt utvecklingsstörda elevernas behov, t.ex. genom att ta över lärare som kombinerar sin läraranställning med konsulentverksamhet. Detta utesluter dock inte enligt statsrådet att en samlad lösning prövas i samband med att regeringen behandlar handikapputredningens förslag.
Personalfrågor tas upp i flera motioner. I motion 1991/92:Ub57 (s) yrkande 2 framförs krav att kommunerna skall ha skyldighet att erbjuda särskolans lärare och övrig personal anställning vid kommunaliseringen. Enligt motion 1991/92:Ub59 (fp) bör SIH i fortsättningen erbjuda särskolan och särvux det konsulentstöd för flerhandikappade som landstingens konsulenter hittills ansvarat för. Konsulentstödet måste enligt motion 1991/92:Ub60 (kds) yrkande 2 utökas för flerhandikappade utvecklingsstörda elever, särskilt när det gäller Rh-konsulenter. I motion 1991/92:Ub61 (v) yrkande 9 föreslås att SIH tillförs kompetens för att kunna ge stöd till elever i särskolan. Det är vidare enligt motionärerna angeläget med en snabb översyn i syfte att förstärka konsulentresurserna.
Utskottet vill påminna om att kommunerna genom riksdagens beslut om ansvaret för skolan (prop. 1990/91:18, bet. UbU4, rskr. 76) fått frihet att organisera sitt offentliga skolväsende, och därmed särskolan, utifrån sina egna förutsättningar och behov. I det fortsatta arbetet i riktning mot decentralisering och målstyrning är det dock viktigt att följa utvecklingen så att handikappade elevers behov tillgodoses. När det särskilt gäller handikappkonsulenterna hänvisar utskottet till statsrådets uttalande om möjligheten till en samlad lösning när handikapputredningens förslag behandlas. Utskottet anser att riksdagen utan erinran bör lägga propositionen i vad avser vissa personalfrågor till handlingarna samt avslå motionerna 1991/92:Ub57 yrkande 2, 1991/92:Ub59, 1991/92:Ub60 yrkande 2 och 1991/92:Ub61 yrkande 9.
Utveckling, utvärdering och tillsyn
En redogörelse lämnas i propositionen för statsrådets bedömning när det gäller utveckling, utvärdering och tillsyn av särskolan och särvux. Samma principer bör enligt statsrådet tillämpas som för det offentliga skolväsendet i övrigt. Därav följer att skolverket på nationell nivå skall följa upp och utvärdera verksamheten samt utöva tillsyn över särskolan och särvux. Kommunerna å sin sida skall kontinuerligt följa upp och utvärdera de mål och prioriteringar som görs i skolplanen avseende särskolan och särvux. Slutligen skall på skolnivå de mål som lagts fast för den enskilda skolans verksamhet och för undervisningen utvärderas.
Utskottet föreslår att riksdagen utan erinran lägger propositionen i denna del till handlingarna.
Ett generellt finansiellt stöd till driften av särskolan och särvux, m.m.
I propositionen anmäls att nuvarande system för statsbidrag till driften av särskolan och särvux bör behållas tills vidare. Med anledning av kommunalekonomiska kommitténs förslag (SOU 1991:98) om ett nytt generellt bidragssystem kommer en särskild proposition att föreläggas riksdagen under våren 1992. I detta sammanhang bör enligt föredragande statsrådet också bidragen till särskolan och särvux behandlas.
Ett särskilt statsbidrag till kommunernas särskoleverksamhet bör enligt motion 1991/92:Ub61 (v) yrkande 10 utgå även i fortsättningen. Motionärerna menar att ett riktat bidrag bl.a. markerar ett nationellt ansvar för särskolan.
Utskottet anser att regeringens förslag i statsbidragsfrågan bör avvaktas, varför motion 1991/92:Ub61 yrkande 10 avstyrks. Riksdagen bör utan erinran lägga propositionen i denna del till handlingarna.
Särskolekommittén föreslog i sitt betänkande (SOU 1991:30, s. 176) att alla kommuner med anledning av reformen skulle tilldelas ett lika stort bidrag för fortbildning av viss minsta omfattning, riktat till förtroendevalda samt skolledare och elevvårdspersonal, i handikappkunskap. Medel för en sådan s.k. genomföranderesurs beräknades till 6 milj.kr. som borde fördelas under en treårsperiod. Förslaget har inte förts fram i propositionen.
I motionerna 1991/92:Ub60 (kds) yrkande 3 och 1991/92:Ub61 (v) yrkandena 11 och 12 stödjer motionärerna kommitténs förslag och begär ett tillkännagivande av riksdagen om att medel bör anslås för ändamålet.
Utskottet är för sin del inte berett att förorda en genomföranderesurs. Enligt 2 kap. 7 § skollagen skall varje kommun och landsting se till att fortbildning anordnas för den personal som har hand om utbildningen. Medel till lokal skolutveckling ingår i statsbidraget till särskolan. Utskottet avstyrker således bifall till motionerna 1991/92:Ub60 yrkande 3 och 1991/92:Ub61 yrkandena 11 och 12.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande kommunalt huvudmannaskap för särskolan och särvux att riksdagen antar det i proposition 1991/92:94 framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen såvitt avser 1 kap. 5 och 10 §§ samt punkt 2 i övergångsbestämmelserna,
2. beträffande särreglering för Dammsdalskolan i Vingåkers kommun, Salbohedskolan i Sala kommun och yrkesutbildningen i Örebro kommun för hörselskadade psykiskt utvecklingsstörda elever att riksdagen med avslag på motion 1991/92:Ub61 yrkande 2 antar det i proposition 1991/92:94 framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen såvitt avser punkt 3 i övergångsbestämmelserna,
men. (v) - delvis
3. beträffande statsbidrag till Dammsdalskolan i Vingåker att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub55,
4. beträffande portalparagraf för kommunernas arbete med särskoleverksamheten att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub61 yrkande 3,
5. beträffande utbildnings- och utvecklingsplan för särskoleelev att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub58 yrkande 3,
6. beträffande beslut om elevs mottagande i särskola att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Ub57 yrkande 1, 1991/92:Ub58 yrkande 1, 1991/92:Ub60 yrkande 1 och 1991/92:Ub61 yrkande 8 antar det i proposition 1991/92:94 framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen såvitt avser 3 kap. 4 §,
res. 1 (s)
7. beträffande rätt till nioårig skolgång på hemorten att riksdagen med avslag på motion 1991/92:Ub61 yrkande 1 antar det i proposition 1991/92:94 framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen såvitt avser 6 kap. 6 §,
men. (v) - delvis
8. beträffande ändring av 21-årsregeln för kommunens skolansvar att riksdagen med avslag på motion 1991/92:Ub61 yrkande 5 antar det i proposition 1991/92:94 framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen såvitt avser 6 kap. 7 § första stycket i motsvarande del,
men. (v) - delvis
9. beträffande rätt till utbildning i den frivilliga särskolan att riksdagen med avslag på motion 1991/92:Ub61 yrkande 4 antar det i proposition 1991/92:94 framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen såvitt avser 6 kap. 7 § första stycket i motsvarande del,
10. beträffande möjlighet att delta i gymnasieskolans nationella program att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub61 yrkande 6,
11. beträffande individuella program i den frivilliga särskolan att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub61 yrkande 7,
men. (v) - delvis
12. beträffande möjlighet att förbereda studier vid gymnasieskolan i frivillig särskola att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub56,
13. beträffande fristående särskolor att riksdagen med avslag på motion 1991/92:Ub58 yrkande 2 antar det i proposition 1991/92:94 framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen såvitt avser 9 kap. 1, 2 a, 3, 8 a och 9 §§,
14. beträffande lagförslaget i övrigt att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100) i den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt under momenten 1, 2, 6, 7, 8, 9 och 13,
15. beträffande vissa personalfrågor att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Ub57 yrkande 2, 1991/92:Ub59, 1991/92:Ub60 yrkande 2 och 1991/92:Ub61 yrkande 9 utan erinran lägger proposition 1991/92:94 i denna del till handlingarna,
res. 2 (s)
16. beträffande utveckling, utvärdering och tillsyn att riksdagen utan erinran lägger proposition 1991/92:94 i denna del till handlingarna,
17. beträffande ett generellt finansiellt stöd till driften av särskolan och särvux att riksdagen med avslag på motion 1991/92:Ub61 yrkande 10 utan erinran lägger proposition 1991/92:94 i denna del till handlingarna,
18. beträffande behovet av en särskild genomföranderesurs
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ub60 yrkande 3 och 1991/92:Ub61 yrkandena 11 och 12.
men. (v) - delvis
Stockholm den 23 april 1992
På utbildningsutskottets vägnar
Ann-Cathrine Haglund
I beslutet har deltagit: Ann-Cathrine Haglund (m), Lena Hjelm-Wallén (s), Bengt Silfverstrand (s), Ingvar Johnsson (s), Larz Johansson (c), Bo Arvidson (m), Ewa Hedkvist Petersen (s), Stefan Kihlberg (nyd), Eva Johansson (s), Ulf Melin (m), Chris Heister (m), Inger Lundberg (s), Christer Lindblom (fp), Tuve Skånberg (kds) och Raimo Pärssinen (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Björn Samuelson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Beslut om elevs mottagande i särskola (mom.6)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson, Inger Lundberg och Raimo Pärssinen (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.8 börjar med "Utskottet, som" och på s.9 slutar med "3 kap. 4 § skollagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att regeringens förslag innebär att ett beslut om särskoleplacering således inte kan fattas av styrelsen för särskolan i hemkommunen utan att samråd dessförinnan har skett med elevens vårdnadshavare. Utskottet accepterar tills vidare den föreslagna ordningen, vilken motsvarar den som gäller i dag, och föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lydelse av 3 kap. 4 § skollagen.
Samtidigt har utskottet förståelse för den uppfattning som förts fram av motionärerna, att vårdnadshavare bör ha ett avgörande inflytande på valet av skolform. Att mot föräldrars vilja placera deras barn i en skolform de inte önskar riskerar att hindra ett fruktbart samarbete för att ge barnet en så bra utbildning som möjligt. Utskottet anser därför att frågan om beslutanderätten vid val av skolform för skolpliktiga barn bör bli föremål för förnyade överväganden inom regeringskansliet med inriktningen att ge vårdnadshavare rätt att avgöra valet av skolform. Regeringen bör enligt utskottets mening skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag i ärendet. Detta bör riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Ub57 yrkande 1, 1991/92:Ub58 yrkande 1, 1991/92:Ub60 yrkande 1 och 1991/92:Ub61 yrkande 8 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
6. beträffande beslut om elevs mottagande i särskola att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Ub57 yrkande 1, 1991/92:Ub58 yrkande 1, 1991/92:Ub60 yrkande 1 och 1991/92:Ub61 yrkande 8 dels antar det i proposition 1991/92:94 framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen såvitt avser 3 kap. 4 §, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om förnyade överväganden,
2. Vissa personalfrågor (mom.15)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson, Inger Lundberg och Raimo Pärssinen (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.14 börjar med "Utskottet vill" och slutar med "yrkande 9" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att behovet av konsulentstöd till flerhandikappade utvecklingsstörda elever inom särskolan i dag inte är tillgodosett. En snabb översyn av konsulentorganisationen bör därför göras i syfte att förstärka resurserna och klarlägga huvudmannaskapsfrågan. Vad utskottet här anfört bör riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Ub60 yrkande 2 och 1991/92:Ub61 yrkande 9 samt med avslag på motionerna 1991/92:Ub57 yrkande 2 och 1991/92:Ub59 som sin mening ge regeringen till känna. I övrigt bör propositionen i vad avser vissa personalfrågor läggas till handlingarna.
dels att moment 15 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
15. beträffande vissa personalfrågor att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Ub60 yrkande 2 och 1991/92:Ub61 yrkande 9 samt med avslag på motionerna 1991/92:Ub57 yrkande 2 och 1991/92:Ub59 dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, dels lägger proposition 1991/92:94 i denna del till handlingarna,
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Björn Samuelson (v) anför:
Jag anser att det är fel att särskoleelever placeras i centrala skolor utanför hemorten. Med undantag möjligen för vissa grupper av döva psykiskt utvecklingsstörda barn, bör skolgången kunna lösas inom ramen för hemkommunens resurser. Därför bör huvudmannaskapet för Dammsdalskolan i Vingåker och Salbohedskolan i Sala snarast överföras till resp. kommuner.
Vårdnadshavare bör ha ett avgörande inflytande vid beslut om elevs mottagande i särskola. Jag instämmer alltså med vad som anförts i reservation 1.
Enligt min mening bör alla elever ha rätt till nioårig skolgång på hemorten. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett lagförslag med denna innebörd.
Nuvarande åldersgräns, 21 år, för kommunens skolansvar för särskoleelever anser jag bör behållas. Det är fel att minska möjligheten för elev att påbörja yrkesutbildning inom den frivilliga särskolan med ett år, särskilt som vuxenutbildningen är mycket dåligt utbyggd. Regeringen bör återkomma med de förslag till ändringar av föreliggande lagtext som krävs för att bibehålla åldersgränsen.
Inom den frivilliga särskolan finns inte -- som i gymnasieskolan -- individuella program. Jag anser att en sådan möjlighet till individualisering bör införas i regelsystemet.
När det gäller vissa personalfrågor instämmer jag i reservation 2.
Staten har ett ansvar för att förändringen av huvudmannaskapet för särskolan och särvux genomförs så smidigt som möjligt. Jag stödjer därför det förslag som lades fram av särskolekommittén om en statlig genomföranderesurs på 6 milj.kr. under en treårsperiod för utbildning av kommunernas förtroendevalda, skolledare och elevvårdspersonal i handikappkunskap. Medel bör således anslås för ändamålet.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 2, 7, 8, 11 och 18 borde ha hemställt:
2. beträffande särreglering för Dammsdalskolan i Vingåkers kommun, Salbohedskolan i Sala kommun och yrkesutbildningen i Örebro kommun för hörselskadade psykiskt utvecklingsstörda elever att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub61 yrkande 2 avslår det i proposition 1991/92:94 framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen såvitt avser Dammsdalskolan och Salbohedskolan i punkt 3 i övergångsbestämmelserna,
7. beträffande rätt till nioårig skolgång på hemorten att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub61 yrkande 1 avslår det i proposition 1991/92:94 framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen såvitt avser 6 kap. 6 § och som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
8. beträffande ändring av 21-årsregeln för kommunens skolansvar att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub61 yrkande 5 avslår det i proposition 1991/92:94 framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen såvitt avser 6 kap. 7 § första stycket i motsvarande del och som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
11. beträffande individuella program i den frivilliga särskolan att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub61 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
18. beträffande behovet av en särskild genomföranderesurs att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub60 yrkande 3 och 1991/92:Ub61 yrkandena 11 och 12 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts.
Regeringens lagförslag
Förslag till Lag om ändring i skollagen (1985:1100)
Bilaga