Allmänna arvsfonden
Betänkande 1991/92:SoU13
Socialutskottets betänkande
1991/92:SOU13
Allmänna arvsfonden
Innehåll
1991/92 SoU13
Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens skrivelse 1990/91:137 med redovisning för fördelningen av medel från allmänna arvsfonden under budgetåret 1989/90 samt två motioner som väckts med anledning av skrivelsen.
Utskottet anför med anledning av den ena motionen (m) att regeringens redovisning i fortsättningen bör innehålla såväl en analytisk redogörelse för medelsfördelningen som en detaljerad sammanställning över beviljade ansökningar. Den kommande inriktningen av stödet bör också redovisas. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
I den andra motionen (c) föreslås bl.a. ett ökat regionalt inflytande på medelsfördelningen. Utskottet anser att resultatet av en pågående utredning om allmänna arvsfonden bör avvaktas och avstyrker bifall till motionen.
Regeringens skrivelse
Regeringen har genom skrivelsen 1990/91:137 till riksdagen överlämnat en redovisning för fördelningen av medel från allmänna arvsfonden under budgetåret 1989/90, upprättad inom socialdepartementet och barn- och ungdomsdelegationen.
Motioner
1990/91:So65 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hur fördelningen av medel från allmänna arvsfonden skall redovisas i riksdagen.
1990/91:So66 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att utredningen om en översyn av allmänna arvsfondens ändamålsbestämmelser m.m. (dir. 1991:3) bör få tilläggsdirektiv innebärande att en översyn av reglerna för hantering och utdelning av medel utifrån kravet på ett ökat kommunalt inflytande skall ske i enlighet med vad i motionen anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att utredningen om en översyn av allmänna arvsfondens ändamålsbestämmelser bör få en parlamentarisk sammansättning i enlighet med vad i motionen anförts.
Utskottet
Inledning
Allmänna arvsfonden tillkom enligt beslut av 1928 års riksdag i samband med att kusiner och avlägsnare släktingar uteslöts från arvsrätt. Den grundläggande bestämmelsen om allmänna arvsfonden och dess rätt till arv finns i 5 kap. ärvdabalken. Där sägs att om någon avlider utan att efterlämna någon arvsberättigad eller testamentstagare skall kvarlåtenskapen tillfalla allmänna arvsfonden. Egendom kan också tillföras fonden genom gåva eller testamente.
Närmare bestämmelser om ändamålet och förvaltningen av arvsfondens medel finns i lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden. Enligt 1 § denna lag skall de medel som tillfaller fonden i arv eller genom gåva eller testamente utan sammanblandning med andra medel förvaltas av kammarkollegiet såsom en särskild fond för främjande av vård och fostran av barn och ungdom samt omsorg om handikappade. Enligt 2 § utdelas stöd ur fonden av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. I samma paragraf föreskrivs att understöd inte får lämnas för åtgärd, som det åligger stat eller kommun att bekosta.
Redovisningen för fördelningen av medel
Skrivelsen
Enligt beslut av riksdagen hösten 1989 (1989/90:SoU3, rskr. 14) skall regeringen regelbundet lämna riksdagen en samlad redovisning av hur allmänna arvsfondens medel fördelas. En sådan redovisning lämnades första gången våren 1990 och då avseende budgetåret 1988/89 (skr. 1989/90:131).
I förevarande skrivelse redovisar den förra regeringen fördelningen av medel från allmänna arvsfonden under budgetåret 1989/90. Av skrivelsen framgår bl.a. följande.
En tiondel av de medel som influtit till fonden under ett år läggs till fonden. Återstoden får tillsammans med årets avkastning delas ut. Fondens bokförda värde uppgick den 30 juni 1990 till ca 617 milj.kr. och marknadsvärdet till ca 980 milj.kr.
Enligt praxis fördelas arvsfondens medel endast till juridiska personer, t.ex. föreningar, stiftelser och andra organisationer. Stöd utgår inte till enskilda personer eller till reguljär föreningsverksamhet. Stöd utgår inte heller till åtgärder som det åligger stat eller kommun att bekosta.
Under budgetåret 1989/90 har regeringen bifallit 234 ansökningar om stöd ur allmänna arvsfonden motsvarande drygt 124 milj.kr. Dessutom har regeringen anvisat nära 42 milj.kr. till barn- och ungdomsdelegationen.
Till handikapporganisationer har stöd lämnats till rekreationsanläggningar, till utrustning av riksorganisationernas kanslier, till informationsverksamhet och till utvecklings- och förnyelsearbete. Vidare har stöd lämnats för utveckling av projekt rörande olika fritidsaktiviteter för handikappade. I de fall stöd utgått till stat eller kommun har det, enligt vad som anförs i skrivelsen, rört sig om verksamhet som innebär förnyelse och utveckling. Regeringen har också ställt medel till socialstyrelsens förfogande för projekt för stöd till och avlastning av anhöriga till handikappade personer. Handikappinstitutet har fått medel för projekt avseende teknikstöd för handikappade. För vård av barn och ungdom har stöd lämnats för projekt som i flertalet fall drivs av föreningar och ideella organisationer. Bl.a. har stöd utgått till den s.k. ATHENA-gruppen som genomför en aktion mot droger.
Som nämnts har regeringen anvisat nära 42 milj.kr. till barn- och ungdomsdelegationen för stöd till fostran av ungdom. Med ungdomar avses i detta sammanhang åldrarna 7--25 år. Tidigare anvisades 30 milj.kr. årligen till barn- och ungdomsdelegationen, men fr.o.m. budgetåret 1989/90 anvisas 25 % av de medel ur allmänna arvsfonden som är disponibla för utdelning.
Barn- och ungdomsdelegationen har under budgetåret 1989/90 bifallit 278 ansökningar med ett sammanlagt belopp av drygt 30 milj.kr. Stöd har utgått till föreningslivets utvecklande eller nyskapande verksamhet och till ungdomslokaler. Många projekt som fått stöd har syftat till att nå fler ungdomar genom att bredda föreningsverksamheten. Stöd har även lämnats till kommunala utvecklingsprojekt med försöksverksamhet för arbetslösa ungdomar eller insatser mot ungdomsvåld. Under året har delegationen initierat ett par större riktade satsningar, som bl.a. stöder projekt som främjar ungdomars eget skapande.
Regeringen framhåller att en av allmänna arvsfondens fördelar är att den ger möjlighet att snabbt och okonventionellt kunna pröva nya verksamhetsformer som kan förbättra situationen för barn, ungdomar och handikappade. Utöver vissa angivna områden bör enligt regeringen medlen vara fria för att kunna stödja projekt och utvecklingsområden som i dag inte kan förutses. På de särskilda områdena bör stöd lämnas för att förbättra kunskapen och medvetenheten om handikapp samt öka handikappades självständighet och stärka deras självbestämmande. Ny teknik, fritid och rekreation är områden som bör prioriteras. Beträffande vård av barn och ungdomar bör stöd lämnas för information om FNs barnkonvention, för kulturinsatser och för utvecklingsarbete om barns lek och skapande. Insatser krävs för att förhindra att barn far illa, inte minst genom ett varierat utbud av stödinsatser. För fostran av ungdom bör projekt som rör ungdomars eget skapande, delaktighet och inflytande ges särskild vikt. En satsning görs för att samordna vissa kommuners och föreningslivets insatser för ungdomar. Projekt som gynnar ungdomar i glesbygd, särskilt flickor, skall få stöd. En annan satsning är projekt för databaserad information för ungdomar med uppgifter bl.a. om internationellt ungdomsutbyte. Nysatsningar är även projekt som motverkar skadliga våldsskildringar, stöder ungdomar i deras konsumentroll eller engagerar ungdomar i frågor om jämställdhet, konfliktlösning och samlevnad.
Motionen
I motion 1990/91:So65 av Sten Svensson m.fl. (m) anför motionärerna att i regeringens redogörelse för fördelningen av medel från allmänna arvsfonden under budgetåret 1988/89 på ett överskådligt och tydligt sätt samtliga bifallna ansökningar fanns redovisade. Redogörelsen för budgetåret 1989/90 innehåller däremot ingen tydlig redovisning över vilka organisationer som fått sina ansökningar bifallna och hur stora summorna för resp. organisation och projekt varit. I stället redogörs endast i löpande text och på ett generaliserande sätt för hur de olika posterna fördelats. Detta sätt att redovisa anser motionärerna inte vara acceptabelt ur riksdagens synvinkel. Enligt motionärerna bör regeringen därför till utskottet lämna en utförligare redovisning som komplement till skrivelsen. Motionärerna begär ett tillkännagivande härom.
Tidigare behandling
Regeringens redovisning för budgetåret 1988/89 innehöll bl.a. en detaljerad sammanställning av alla bifallsbeslut under budgetåret. Vad gällde utformningen av kommande redovisningar ansåg utskottet (1989/90:SoU29) att det behövdes en fylligare analytisk redogörelse från regeringen för utskottets granskning. Enligt utskottet skulle det vidare vara till fördel för granskningen om regeringen även redovisade den kommande inriktningen av stödet. Utskottet förutsatte att regeringen beaktade dessa synpunkter utan något tillkännagivande från riksdagens sida.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att riksdagen genom förevarande skrivelse har fått en analytisk redogörelse för fördelningen av arvsfondsmedlen. Även den kommande inriktningen av stödet har redovisats. För att kunna ta ställning till om allmänna arvsfondens medel utdelas i överensstämmelse med ändamålsbestämmelsen behöver emellertid riksdagen enligt utskottets mening dessutom få en sådan detaljerad sammanställning av alla bifallsbeslut som lämnades för budgetåret 1988/89. Utskottet anser sålunda att regeringens redovisning i fortsättningen bör innehålla såväl en analytisk redogörelse för medelsfördelningen som en detaljerad sammanställning över beviljade ansökningar. Den kommande inriktningen av stödet bör också redovisas. Utskottet anser att riksdagen med anledning av motion 1990/91:So65 (m) som sin mening bör ge regeringen detta till känna.
Regeringens skrivelse bör i övrigt inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
Arvsfondens ändamålsbestämmelse m.m.
Bakgrund
Som tidigare nämnts har fonden till ändamål att främja vård och fostran av barn och ungdom samt omsorg om handikappade. Bidrag får inte lämnas för åtgärder som det åligger stat eller kommun att bekosta.
På initiativ av riksdagen (1989/90:SoU29, rskr. 318) har regeringen den 24 januari 1991 beslutat tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över allmänna arvsfondens ändamålsbestämmelse samt vissa frågor rörande dess tillämpning och beslutanderätten vid utdelning av stöd ur fonden. Översynen skall också omfatta frågor om uppföljning av verksamhet som startats genom stöd ur allmänna arvsfonden. I direktiven (dir. 1991:3) anges att utredaren i linje med vad riksdagen tillkännagivit bör pröva om gällande ändamålsbestämmelse och tillämpningen av denna svarar såväl mot dagens situation som framtida behov hos olika målgrupper. Utredaren bör utifrån rådande praxis pröva om lagstiftningen kan förtydligas och se över om medlens användningsområden kan få en tydligare struktur. Utredaren bör vidare göra en analys och en bedömning av de innehållsmässiga och administrativa effekterna av den delegering som hittills förekommit. I detta sammanhang bör, mot bakgrund av strävandena att begränsa antalet förvaltningsärenden hos regeringen, möjligheterna att delegera även andra grupper av arvsfondsärenden från regeringen till lämplig myndighet övervägas. Utredaren bör analysera behovet av uppföljning och erfarenhetsspridning samt föreslå åtgärder för att tillgodose dessa behov. Frågor som rör information till presumtiva sökanden om allmänna arvsfonden bör övervägas. Utredaren bör också bedöma behovet av att i särskild förordning närmare reglera frågor som gäller stöd ur allmänna arvsfonden. Dessutom bör utredaren vara fri att behandla även andra frågor rörande arvsfondens verksamhet som föranleds av utredningsarbetet. Den särskilde utredaren bör ha slutfört sitt arbete senast den 1 mars 1992. -- Utredningen har antagit namnet 1991 års arvsfondsutredning.
Motionen
I motion 1990/91:So66 av Karin Israelsson m.fl. (c) anförs att det regionala inflytandet behöver ökas. Förvaltningen av allmänna arvsfondens medel bör skötas av resp. kommuns kommunstyrelse, som efter ansökan har att bevilja anslag för främjande av bl.a. barns och ungdoms vård och fostran. Motionärerna anser vidare att möjligheterna att återföra en del av medlen till den kommun där arvlåtaren var bosatt bör utredas. Enligt motionärerna bör riksdagen ge regeringen till känna att 1991 års arvsfondsutredning bör få tilläggsdirektiv i enlighet härmed (yrkande 1). Motionärerna begär vidare ett tillkännagivande till regeringen om att utredningen bör vara parlamentariskt sammansatt (yrkande 2).
Tidigare behandling
Vid behandlingen av regeringens redovisning för budgetåret 1988/89 konstaterade utskottet (1989/90:SoU29) med anledning av några motioner att regeringen gett ändamålsparagrafen en vid tolkning. Det gick enligt utskottet av det redovisade materialet inte att helt klarlägga om utdelningen av medlen till stat och kommun skett i överensstämmelse med ändamålsbestämmelsen. Utskottet erinrade om att utskottet vid flera tillfällen hade framhållit att lagen om allmänna arvsfonden stadgar att stöd ur arvsfonden inte skall beviljas för åtgärder som det åligger stat eller kommun att bekosta. Utskottet hade också betonat att arvsfondens medel huvudsakligen skall användas för stöd till frivilliga och ideella insatser. Utskottet hemställde att riksdagen skulle ge regeringen till känna att en översyn av arvsfondens ändamålsbestämmelse borde göras, vilket också blev riksdagens beslut (rskr. 318). Utskottet var däremot inte berett att ställa sig bakom kraven i andra motioner att medlen skall avsättas för eller tillfalla verksamheter i den kommun där arvlåtaren var mantalsskriven. Utskottet var heller inte berett att ställa sig bakom krav på att frågor om anslag ur allmänna arvsfonden skall prövas av kommunerna. Riksdagen följde utskottet även i denna del.
Utskottets bedömning
En översyn av allmänna arvsfondens ändamålsbestämmelse m.m. pågår på initiativ av riksdagen. I direktiven till den särskilde utredaren anges att han i linje med vad riksdagen tillkännagivit bör pröva om gällande ändamålsbestämmelse och tillämpningen av denna svarar såväl mot dagens situation som framtida behov hos olika målgrupper. Vidare anges bl.a. att utredaren bör vara fri att behandla även andra frågor rörande arvsfondens verksamhet som föranleds av utredningsarbetet. Utskottet anser att resultatet av utredarens arbete bör avvaktas, och utskottet avstyrker därmed bifall till yrkande 1 i motion 1990/91:So66 (c). Mot bakgrund av att den särskilde utredaren enligt direktiven bör ha slutfört sitt arbete den 1 mars 1992 avstyrker utskottet även yrkande 2 i motionen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande utformningen av regeringens redovisning att riksdagen med anledning av motion 1990/91:So65 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. beträffande ökat regionalt inflytande att riksdagen avslår motion 1990/91:So66 yrkande 1,
3. beträffande parlamentarisk utredning att riksdagen avslår motion 1990/91:So66 yrkande 2,
4. beträffande skrivelsen i övrigt att riksdagen beslutar att regeringens skrivelse i övrigt inte skall föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 26 november 1991
På socialutskottets vägnar
Bo Holmberg
I beslutet har deltagit: Bo Holmberg (s), Sten Svensson (m), Göte Jonsson (m), Ulla Orring (fp), Ingrid Andersson (s), Rosa Östh (c), Rinaldo Karlsson (s), Ingrid Hemmingsson (m), Ingela Thalén (s), Jerzy Einhorn (kds), Johan Brohult (nyd), Jan Andersson (s), Leif Carlson (m), Maj-Inger Klingvall (s) och Berit Andnor (s).
Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Gudrun Schyman (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.