Kungl. Maj:ts proposition nr 135,

1

tf r 135.

Kungl. Maj-.ts proposition till riksdagen angående viss omorganisation
av byggnadsstyrelsen in. in.; given Stockholms
slott den 13 mars 1925.

Kungl. Maj: t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande''departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Viktor Larsson

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hdllet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 13 mars 1925.

Närvarande:

Statsministern Sandlee, statsråden Olsson, Nothin, Svensson, Hansson,

Lindess, Laesson, Wigfoess, Möllee, Levinson.

Efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet anför
chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Larsson:

Vid tiden för statsverkspropositionens avlåtande till årets riksdag kunde
med hänsyn till vissa inom kommunikationsdepartementet då ännu pågående
utredningar rörande byggnadsstyrelsens organisation definitivt förslag rörande
anslagen till nämnda styrelse icke framläggas. Under punkterna 35 och 36,
sjätte huvudtiteln, föreslog Kungl. Maj:t därför riksdagen att i avbidan på
den proposition, som kunde komma att avlåtas i ämnet, för budgetåret
1925—1926 beräkna dels det ordinarie förslagsanslaget till byggnadsstyrelsen
till 257,000 kronor dels ock ett extra anslag till upprätthållande av byggnadsstyrelsens
verksamhet av 97,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 113 höft. (Nr 135.)

374 25 1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

Sedermera liava de av chefen för kommunikationsdepartementet jämlikt
Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 juni 1923 tillkallade sakkunniga för utredning
av vissa frågor rörande byggnadsstyrelsens organisation m. m. (byggnadsstyrelsesakkunniga)
med skrivelse den 23 januari 1925 överlämnat betänkande
angående omorganisation av byggnadsstyrelsens byggnadsbyrå och
vissa därmed sammanhängande spörsmål.

- De sakkunniga hava varit riksgäldsfullmäktigen C. G. Ekman, ordförande,
f. d. byggnadsrådet I. G. Clason, byggnadschefen och ledamoten av arméns
kasernbyggnadsnämnd E. Lindh, översten och överdirektören C. H. F. Meurling
samt generaldirektören I. J. Tengbom.

De sakkunnigas utredningsuppdrag omfattade huvudsakligen:

dels frågan, huruvida för framtiden behov kunde anses föreligga av ett
sådant organ för husbyggnadsverksamhet, som staten under senare år ägt
i arméns kasernbyggnadsnämnd, samt i samband därmed vissa spörsmål
rörande byggnadsstyrelsens och andra byggande statsmyndigheters organisation
och verksamhet; _

dels oclc frågan om åtgärder för nedbringande av arkitektarvodena vid

statens byggnadsföretag.

Därjämte hade de sakkunniga att i första hand överväga frågan om provisoriska
åtgärder för nedbringande av kostnaderna för kasernbyggnadsnämndens
verksamhet. I skrivelse den 20 oktober 1923 framlade de sakkunniga
förslag i sistnämnda fråga, vilket förslag låg till grund för Kungl.
Maj.ts beslut den 12 november 1923 rörande ändrad sammansättning av
nämnden från och med den 1 januari 1924.

Genom det nu framlagda betänkandet, i vars slutliga justering översten
Meurling på grund av sjukdom icke kunnat deltaga, har de sakkunnigas
utredningsarbete avslutats, utom så vitt avser den till sakkunniga hänskjuta
frågan angående åtgärder för nedbringande av arkitektarvodena vid statens
byggnadsföretag. I sistnämnda fråga hava sakkunniga förklarat sig komma
att framdeles avgiva särskilt yttrande, sedan vissa igångsatta utredningar
hunnit avslutas.

Sakkunnigas nu föreliggande förslag innebär huvudsakligen, att kasernbyggnadsnämnden
skall upplösas, sedan dess ännu pågående verksamhet
hunnit avvecklas, vilket beräknas kunna ske till den 1 juli 1925, samt att
inom byggnadsstyrelsen från och med samma tid den nuvarande byggnadsbyrån
skall uppdelas i två särskilda byråer, en utredningsbyrå och en byggnadsbyrå.

Därjämte hava sakkunniga angivit vissa riktlinjer för de nya byråernas
organisation och verksamhet, och hava sakkunniga tillika uttalat sig för eu
centralisation i viss omfattning till den sålunda omorganiserade byggnadsstyrelsen
av statlig byggnadsverksamhet, som nu utövas genom andra myndigheters
försorg.

Över sakkunnigas förslag hava yttranden avgivits av fångvårdsstyrelsen,
medicinalstyrelsen, byggnadsstyrelsen, kasernbyggnadsnämnden samt allmänna
civilförvaltningens lönenämnd.

Kungi. Maj:ts proposition nr 1 3

I samband med nu berörda spörsmål torde vidare till behandling böra
upptagas av byggnadsstyrelsen gjorda framställningar rörande förändring
av eu kvinnlig kanslibiträdestjänst till kvinnlig kontorsskrivarbefattning samt
förstärkning av arbetskrafterna å styrelsens intendentsbyrå.

Omorganisation av byggnadsstyrelsens byggnadsbyrä och vissa diinned

sammanhängande spörsmål.

I en den 16 april 1917 till riksdagen avlåten proposition, nr 258, framlade överKungl.
Maj:t förslag till omorganisation och lönereglering av dåvarande över- lnteudents~
intendentsämbetet. Sedan detta förslag i allt väsentligt av riksdagen bifallits organisation
(riksdagens skrivelse nr 269), genomfördes den beslutade nya organisationen tln byggnadsvid
1918 års ingång, i samband varmed ämbetets namn förändrades till bygg- styrelsennadsstyrelsen.

I sitt betänkande lämna byggnadsstyrelsesakkunniga till en början eu
redogörelse för anledningarna till och huvuddragen av den sålunda genomförda
omorganisationen. Då denna redogörelse torde vara belysande jämväl
för den nu föreliggande frågan, må densamma här i korthet återgivas:

Vid tiden för berörda omorganisation var överintendentsänrbetets verk- Anledningarna
samhetsomrade fastställt genom instruktion av den 14 november 1879 med till 1917 års
darr den 5 december 1884 vidtagna ändringar. För ämbetets verksamhet i omorganisaavseende
å förvaltningen av de under ämbetsverkets vård ställda byggnader tionvoro
reglerande bestämmelser därvid givna. Ämbetets befattning med statens
byggnadsverksamhet i övrigt var däremot i stort sett icke på förhand
reglerad. Sålunda hade ämbetet egentligen endast att på särskilt uppdr;vr av
Kung!. Maj:t eller annan vederbörande taga befattnirrg med en byggnadsfråga,

I denna punkt inträdde genom omorganisationen en principiell förändring i
verkets ställning till statens husbyggnadsväserr i allmänhet.

Yrd trden för omorganisationen utövades statens husbyggnadsverksamhet
fv härmare ett fyrtiotal olika myndigheter, vilka, vad byggnadsärendenas
handläggning beträffade, praktiskt taget voro isolerade från varandra. Den
kommunikation dem emellan, som i det stora hela mera undantagsvis ägde
ium, skedde egentligen endast via Kungl. Maj:t. Med denna saknad av gemenskap
1 en eller annan form direkt mellan dessa byggnadsorgan, hade självfallet
uppstått vissa brister vid planläggningen och utövandet av statens
hus byggnadsverksamhet.

Detta hade jämväl givit anledning till upprepade anmärkningar och framställningar
från riksdagen och dess revisorer. De sålunda framställda anmärkningarna
hade bottnat i den fortgående stegringen av utgifterna för samma
verksamhet och i strävan att i möjligaste mån begränsa dessa utgifter. Bortsett
från mera fristående anmärkningar mot något visst byggnadsföretag var
det två huvudsakliga anmärkningar, som gjorts i nämnda syfte, nämligen mot

bristande planmässighet vid statens byggnadsverksamhet, och mot

bristande sparsamhet vid de särskilda* statsbyggnadernas uppförande.

Bristerna i planmässighet hade framförallt yttrat sig däruti dels att
^y^S-^^^sbekov för särskilda statsändamal badö tillfredsställts var för si0,
utan hänsyn till huruvida derå dylika behov skulle kunna till byggnadskostnadernas
nedbringande genom ett och samma byggnadsföretag avhjälpas,
dels att statens byggnadsverksamhet hade utövats ''skäligen ojämnt och ofta
så, att den infallit å tider, som från statsfinansiella och samhällsekonomiska
synpunkter sett varit mindre lämpliga, och dels att erfarenheter och rön,

4

Huvuddragen

av 1917 års

omorganisa tion.

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

som gjorts vid ett av staten utfört byggnadsföretag, mången gång icke tillgodogjorts
vid sedermera utförda statsbyggen.

Beträffande den bristande sparsamheten vid statsbyggnadernas utförande
skulle densamma yttra sig bland annat däri, att byggnaderna försetts med
obehövliga och kostsamma ornamentala utsmyckningar samt att hallar, trappuppgångar
och även andra utrymmen tilltagits onödigt rymliga.

Med anledning av dessa anmärkningar samt vissa från riksdagens sida framställda
önskemål tillkallade dåvarande chefen för finansdepartementet jämlikt
av Kungl. Maj:t den 24 oktober 1913 givet bemyndigande särskilda sakkunniga
för att inom nämnda departement efter verkställd utredning avgiva
förslag till omorganisation av överintendentsämbetet järnte lönereglering för
befattningshavare i ämbetsverket. Dessa sakkunniga avgåvo den 1 november
1915 sitt betänkande, vilket i huvudsak Jåg till grund för Kungl. Maj :ts förslag
i ovan berörda proposition till 1917 års riksdag.

Kungl. Maj:ts proposition i ämnet utmynnade i förslag dels, såsom ovan
nämnts, till en omorganisation och lönereglering av överintendentsämbetet
samt vissa andra därmed sammanhängande åtgärder och dels till beredande
av medel för anställande av ett antal statstjänare av eu ny kategori, lans I

främsta rummet avsåg Kungl. Maj:ts förslag att råda bot för de anmäikta
missförhållandena vid statens byggnadsverksamhet. I detta hänseende upptogs
först frågan om centralisering av all statens ifrågavarande verksamhet.
Därvid gjordes den uppfattningen gällande, att en sådan centralisering icke
vore tillrådlig, varemot en partiell centralisering förordades sa, att den byggnadsverksamhet,
som då utövades av post- och telegrafverken samt riksbanken
— eller just de myndigheter, som egentligen föranlett anmärkningärna
mot den bristande planmässigheten vid statens byggnadsverksamhet
och valka myndigheter, ehuru de utövat en mycket omfattande byggnadsverksamhet,
dock ej voro organiserade för en sådan — skulle i huvudsak
förläggas till byggnadsstyrelsen samt att under styrelsens omedelbara inseende
skulle ställas vässa fastigheter, som då icke stodo undei teknisk

myndighets vård. , , , , ,

Såsom de egentliga och över hela området av statens liusbyggnadsverksamliet
nående medlen mot de ifrågavarande missförhållandena foreslogs
emellertid dels och i främsta rummet förberedande utredning av de särskilda
byggnadsfrågorna, dels granskning av uppgjorda ritningar och förslag dels
och ett slags inspektion vid byggnadsarbetenas utförande, allt grundligare
och allsidigare än under dåvarande förhållanden hade kunnat ske. I
principiella avseenden skulle dessa uppgifter läggas i händerna på cm myndighet,
nämligen byggnadsstyrelsen, så att å ett enda centralt ställe skulle
kunna vid varje tidpunkt lätt erhållas en samlad överblick av statens byggnadsverksamhet,
såväl av den redan fullbordade och pågående som av deri
under närmaste tiden då förestående, något som dittills icke kunnat åstadkommas
utan ingående och tidsödande undersökningar hos ett stort antal

verk och myndigheter. , . , „ , , ,,

En ofrånkomlig förutsättning för att byggnadsstyrelsen skulle kunna fallgorå
dessa nya åligganden ansags vara, att styrelsen städse ägde tillgång
till exakta uppgifter angående statens husbyggnadsverksamhet i hela dess
omfattning, d. v. s. att inom styrelsen fördes en fortlöpande och ändamålsenligt
inrättad byggnadsstatistik. Denna byggnadsstatistik angavs utgöra en
kärnpunkt i förslaget och innebära centraliseringen av statens husbj ggnads
verksamhet, i den mån sådan lämpligen kunde ske.

Vidare skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag dels i sammanhang med bygg -

Kungl. Maj;ts proposition nr 135. 5

nadsstatistiken genom insamlande av ritningar till byggnadsföretag, varmed
staten tagit befattning, inom byggnadsstyrelsen bildas ett centralt statsnrkiv
toi i Klangår, och dels, till fromma särskilt för statens byggnadsverksamhet
men aven för byggnadsverksamheten i allmänhet i landet, av styrelsen utövas
eu upplysnings r er k samhet genom publicerande av meddelanden om iakttagelser
och ron av allmännare intresse, vilka gjorts vid utförandet av byggnadsföretag
eller eljest. Vidare skulle hos styrelsen inrättas eu provsamliim
av byggnadsmaterialier av aktuellt intresse. ö

Ehuru i och för sig av nytta för den offentliga byggnadsverksamheten
skulle det egentliga gagnet av nämnda åtgärder, såsom ovan antytts, vara
att safta byggnadsstyrelsen medel i händerna att så utföra den på styrelsen
lagda förberedande utredningen, granskningen och inspektionen av byggnadsför
statens räkning, att denna styrelsens verksamhet bleve av åsyftad
effekt tor statens ^^byggnadsväsende.

Andamålet med den omläggning av statens byggnadshjelp som sålunda
ifragasattes, var att skapa ett enande och sammanhållande band mellan
statens samtliga husbyggande organ. Detta skulle ske genom den principiella
förändringen i byggnadsstyrelsens ställning till statens liusbyggnadsvasen
i allmänhet, att verket, som dessförinnan i regel endast i särskilda
fall och då efter befallning av Kungl. Maj:t eller hänvändelse från annan
vederbörande myndighet befattat sig med byggnadsföretag för statsverkets
rakning, därefter skulle som regel i större eller mindre grad deltaga i varje
statens husbyggnadsföretag, särskilt i den för företaget grundläggande förberedande
utredningen.

I Kungl. Maj:ts förslag behandlades jämväl åtskilliga andra spörsmål,
vilka hade inverkan på byggnadsstyrelsens organisation, såsom frågorna
roiande styrelsens befattning med den kulturhistoriska byggnadsvården samt
med statens tomtförsäljningar och förhyrningar av lokaler för statsändamål
(for ämbetsverk och kommittéer etc.).

Vid tiden för omorganisationen bestod överintendentsämbetet av en teknisk
och en administrativ avdelning. Verkets styrelse utgjordes av en övermtendent,
chef för verket, samt, såsom ledamöter, två förste intendenter,
den ene för den tekniska och den andre, tillika sekreterare, för den administrativa
avdelningen.

Enligt Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag skulle ämbetsverket utvidgas
så, att detsamma komme att bestå av fem byråer, benämnda byggnadsbyrån,
mtendentsbyran, kulturhistoriska byrån, stadsplanebyrån och administrativa
byrån. A byggnadsbyrån skulle falla så gott som alla de nya uppgifter,
vilka tillfördes verket i fråga om statens husbyggnadsverksamhet.

Verkets styrelse skulle utgöras av en generaldirektör såsom chef samt,
såsom ledamöter, fem byråchefer.

Ett för överintendentsämbetet karaktäristiskt, drag var, att verket bestod
av, utom den ordinarie eller extra personalen med regelbunden tjänstgöring,
ett antal vid verket fästade arkitekter utom stat. Dessa arkitekter, som i
regel voro fritt praktiserande, voro huvudsakligen avsedda för sådana särskilda
uppdrag, för vilka den nyssnämnda personalen icke beräknats, såsom exempelvis
upprättande av ritningsförslag till byggnadsföretag för statens räkning,
uppgörande av förslag till stadsplan å staten tillhörigt område samt vissa
granskningsuppdrag m. m. Ersättning till dessa arkitekter utgick i regel
för varje särskilt uppdrag. Nu berörda för överintendentsämbetet säregna
diag skulle enligt Kungl. Maj:ts förslag bibehållas, dock med den jämkning
beträffande användningen av dessa arbetskrafter, att en del ärenden, särskilt
mindre sådana, vilkas handläggning på grund av bristen på arbetskrafter

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

inom det egentliga överintendentsämbetet överlämnats till arkitekter utom
stat skulle överflyttas till ämbetsverkets regelbundet tjänstgörande personal.

Kungl. Maj:ts förslag innebar slutligen, att ämbetsverket, som tidigare
saknat tekniskt förfarna lokala organ och därför för tillsyn å företag i landsorten
måst vid behov anlita helt och hållet utom verket stående och mangen
gång för uppdragen mindre lämpliga personer, skulle beredas tillgång till
dylika lokala organ genom anställande av en kategori nya befattningshavare,
länsarkitekter. Dessa arkitekter skulle emellertid erhålla sin egentliga karaktär
av sin ställning till länsstyrelserna. Deras främsta uppgift skulle
nämligen bliva att vara byggnadstekniska biträden åt länsstyrelserna.

De riktlinjer, som sålunda i Kungl. Maj:ts proposition uppdragits för
överintendentsämbetets omorganisation och lösning av i samband därmed
stående frågor, föranledde ej erinran från riksdagens sida.

Orsakerna
tUl Igång
sättandet av
den föreliggande
utredningen.

Motioner vid

1921 års

riksdag.

Den utredning rörande byggnadsstyrelsens organisation och däimed sammanhängande
spörsmål, som uppdragits åt byggnadsstyrelsesakkunniga, hai
föranletts dels av vissa anmärkningar, som jämväl under senare åi fiamkommit
mot bristande planmässighet och sparsamhet vid bedrivandet av
statens husbyggnadsverksamhet, dels ock av vissa spörsmål, som sta i samband
med avvecklingen av arméns kasernbyggnadsnämnd.

Uti en vid 1921 års riksdag av herr Lindman m. fl. i riksdagens andra
kammare avlämnad motion (nr 72) om ändring av Kungl. Maj:ts då föreliggande
förslag till lönereglering för chefen för byggnadsstyrelsens byggnadsbyrå
m. m. påtalades den tendens till stegring i anspråk pa byggnadernas
utrymmen och beskaffenhet, den »byggnadslyx», som enligt motionärerna
tillhandakomna uppgifter från skilda delar av landet skulle hava gjort
sire gällande icke blott vid statens utan även vid kommuners och enskildas
byggnadsverksamhet. För statens vidkommande ansågs denna flaga bola
sorgfälligt prövas i samband med beviljande av anslag till de olika bygg Efter

att vidare hava erinrat om den år 1917 beslutade omorganisationen
av överintendentsämbetet, numera byggnadsstyrelsen, framhöllo motionärerna,
att de synpunkter och strävanden till planmässighet och sparsamhet vid
statens byggnadsföretag, som tagit sig uttryck vid omorganisationen fortfarande
ägde sin fulla giltighet, Emellertid kunde ifragasattas i vad man
dessa strävanden blivit tillgodosedda. De alltjämt börda anmarkmngarna
om bristande sparsamhet gjorde det angeläget att så vitt möjligt vinna
upplysning om verkningarna av reformen och utsikterna for uppnående av
det åsyftade resultatet. Motionärerna ansågo icke uteslutet, att brister i
organisationen redan framträtt, exempelvis genom att man möjligen icke
kunnat förfoga över tillräckligt högt kvalificerade, jämväl praktiskt och ekonomiskt
erfarna arbetskrafter för det synnerligen maktpåliggande mitiativocli
organisationsarbete, som påvilade styrelsens byggnadsbyra. bkulle sa
vara förhållandet, borde dessa brister snarast utredas och avhjalpas, aven
om därigenom skulle vållas någon ökning i lönestaten, som dock bleve av
underordnad betydelse med hänsyn till de mycket betydande värden det

gällde att hushålla med. ...... ......

Motionärerna, vilka jämväl påyrkade förbättrad lonestallnmg for byggnadsbyråns
chef, hemställde med anledning av det anförda bland annat, att riksdagen
måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning, i vad man
den genomförda omorganisationen av byggnadsstyrelsen medförde eller kunde
väntas medföra åsyftad planmässighet och sparsamhet i utförandet av statens

Kungl. Maj:ts ''proposition nr Vit''). 7

husbyggnadsarbeten, jämte de förslag, som möjligen av utredningen kunde
föranledas.

Eu motion (nr 104) i liknande syfte väcktes vid samma riksdag i första
kammaren av herr J. B. Johansson.

Beträffande det sålunda motionsvis framförda spörsmålet om behovet av
viss» organisatoriska förändringar i fråga om byggnadsstyrelsen, närmast avseende
dess byggnadsbyrå, anförde riksdagen i skrivelse den 17 juni 1921,
nr 6 A, att, enligt vad riksdagens vederbörande utskott inhämtat, insikten
om nödvändigheten av åtgärders vidtagande i angivet syfte redan föranlett
byggnadsstyrelsen att själv igångsätta utredning härom, samt att vid sådant
förhållande någon särskild framställning från riksdagens sida i detta hänseende
icke då borde ifrågakomma. I anslutning till vad motionärerna anfört
rörande angelägenheten av att vid bedrivandet av statens byggnadsverksamhet
planmässighet och sparsamhet iakttoges ville riksdagen emellertid framhålla
vikten av, att intet underlätes till vinnande av angivna syften och att
vid utarbetande av de organisationsförslag, vartill ovannämnda utredning
kunde giva anledning, de av motionärerna anförda.synpunkterna vunne tillbörligt
beaktande.

I sin år 1921 avgivna berättelse framställde riksdagens revisorer vissa anmärkningar
beträffande byggnadsstyrelsens förvaltning.

Revisorerna förklarade därvid, bland annat, att de icke kunnat undgå att
lägga märke till den tendens, som hos byggnadsstyrelsen i flera fall syntes
hava gjort sig gällande att vid prövning av styrelsen underställda ärenden
angående ny- eller ombyggnader påkalla mera omfattande och följaktligen
också mera kostsamma åtgärder än de ursprungligen förslagsställande myndigheterna.
Efter att i detta hänseende hava hänvisat till vissa byggnadsföretag,
som varit föremål för särskilt omnämnande i revisionsberättelsen,
yttrade revisorerna, att den påpekade tendensen syntes innebära en fara att
de kostnadsberäkningar, som för riksdagen framlades, kunde komma att ställa
sig högre än som vore oundgängligen nödvändigt eller med hänsyn till det
statsfinansiella läget lämpligt. Då byggnadsstyrelsen vid behandlingen av
frågor som dessa hade att företräda statens intressen och icke de särskilda
institutionerna, vilka, enligt vad erfarenheten visade, själva plägade i tillbörlig
grad lägga sig vinn om att deras behov icke underskattades, syntes man
hava rätt fordra, att styrelsen, givetvis under iakttagande av att kostnadsberäkningarnas
tillförlitlighet icke minskades, i högre grad än vad dittills
varit fallet, beaktade vikten av att statsverkets utgifter för hithörande ändamål
hölles inom rimliga gränser.

I detta sammanhang ville revisorerna jämväl ifrågasätta lämpligheten av
de beräkningsgrunder, vilka av byggnadsstyrelsen tillämpades vid bestämmande
av arvoden åt styrelsens utom stat anställda arkitekter, då dessa anförtroddes
uppdrag för styrelsens räkning.

De sålunda framförda anmärkningarna bemöttes av byggnadsstyrelsen i
avgiven förklaring och föranledde ej heller uttalande från riksdagens sida.

Erågan om arkitekt- och kontrollantarvodena vid byggnadsstyrelsens arbeten
återupptogs i den av riksdagens revisorer år 1922 avgivna berättelsen. Därjämte
ifrågasatte revisorerna, vilka gjorde gällande, att de byggnadsföretag,
som utförts av byggnadsstyrelsen, i allmänhet dragit mycket höga kostnader,
huruvida icke en ändring härutinnan till det bättre kunde vinnas genom att
i större utsträckning, än som dittills varit fallet, inom styrelsen bereda plats
för den praktiska erfarenheten.

Sedan byggnadsstyrelsen avgivit förklaring med anledning av revisorernas
•anmärkningar, anhöll riksdagen i skrivelse den 23 maj 1923 (nr 192) på an -

Anmärkningar
av riksdagens
revisorer.

Arméns

kasernbygg nadsnämnd.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

förda skäl, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga sådana åtgärder, som kunde bidraga
till nedbringande av arkitektarvodena vid statens byggnadsföretag.

Beträffande arméns kasernbyggnadsnämnd må i detta sammanhang allenast
erinras följande.

Det kärordningsförslag, som antogs vid 1901 års riksdag, förutsatte uppförandet
av ett betydande antal nya kasernetablissemang. De kasernbyggnadsarbeten,
som för fullföljandet av denna plan beslutades av Kungl.
Maj:t och riksdagen, omhänderhades till eu början av chefen för fortifikationen.
Emellertid framkommo åtskilliga anmärkningar beträffande de i
denna ordning utförda arbetena. Dessa anmärkningar föranledde jämväl
1906 års riksdag att i samband med beslut om uppförande av femton då
återstående, ännu icke påbörjade etablissemang för infanteriet hos Kungl.
Maj:t göra framställning om ändrat förfaringssätt beträffande ledningen av
ifrågavarande byggnadsverksamhet för arméns räkning, därvid riksdagen uttalade
sig för att civila element borde anlitas i större utsträckning än dittills
skett. Sedan vissa utredningar på grund därav verkställts, framlade
Kungl. Maj:t för 1907'' års riksdag förslag om tillsättande av en särskild
kasernbyggnadskommission med uppdrag att enligt de bestämmelser, Kungl.
Maj:t meddelade, såväl tekniskt som ekonomiskt omhänderhava de arbeten,
som voro förenade med planläggningen och utförandet av nyssnämnda femton
kasernetablissemang, ävensom av andra byggnader för armén, vilkas utförande
av Kungl. Maj:t överlämnades till kommissionen under den tid kommissionens
verksamhet för uppförandet av nämnda kasernetablissemang fortginge.

Vad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit, blev av riksdagen bifallet. Kungl.
Maj:t beslöt i enlighet härmed genom brev den 14 juni 1907 att tillsätta eu
dylik kasernbyggnadskommission, som under benämningen »arméns kasernbyggnadsnämnd»
skulle träda i verksamhet den 1 juli samma år. Närmare
bestämmelser rörande nämndens organisation och verksamhet meddelades
dels i nyssnämnda brev, dels ock i en samma dag utfärdad instruktion.

Från och med den 1 januari 1914 genomfördes eu förändrad organisation
av nämnden i huvudsakligt syfte att nedbringa nämndens administrationskostnader.
Närmare bestämmelser härom finnas meddelade dels i Kungl.
Maj:ts brev den 19 december 1913, dels ock i en samma dag utfärdad ny
instruktion för nämnden. Sistnämnda instruktion har sedermera i vissa
delar ändrats genom särskilda kungörelser den 16 oktober 1914 och den 29
juni 1917. .

Nämndens ursprungliga uppdrag omfattade uppförande av kasernetablissemang
för följande femton infanteriregementen, nämligen: Livregementets
grenadjärer invid Örebro, Första och Andra livgrenadjärregementena invid
Linköping, Västgöta regemente invid Vänersborg, Upplands infanteriregemente
invid Uppsala, Skaraborgs regemente invid Skövde, Södermanlands
regemente invid Strängnäs, Kronobergs regemente invid Växjö, Jönköpings
regemente invid Jönköping, Älvsborgs regemente invid Borås, Bohusläns
regemente invid Uddevalla, Kalmar regemente invid Eksjö, Värmlands regemente
invid Karlstad, Norra skånska infanteriregementet invid Kristianstad
samt Södra skånska infanteriregementet invid Lund.

Härutöver har nämnden genom Kungl. Maj:ts särskilda beslut erhållit
uppdrag att utföra följande arbeten:

1) uppförande av sjukhus för Västernorrlands regemente och Norrlands
trängkår i Sollefteå;

2) återuppförande efter eldsvåda av ammunitionsfabriken vid Marieberg med
tillhörande bostadshus;

3) uppförande av sjukhus för Upplands artilleriregemente i Uppsala;

Kunijl. Maj:ta proposition nr liJö. 9

4) uppförande av tvenne paviljonger m. in. för oroliga sjuka vid Västerviks
hospital;

5) om- och tillbyggnad av garnisonssjukhuset i Boden;

6) återuppbyggnad av eu genom eldsolycka skadad ekonomibyggnad vid
Kalmar regementes kasernetablissemang i Eksjö; och

7) utförande av grundläggningsarbeten m. in. för hospitalet i Hälsingborg.

De åt kasernbyggnadsnämnden anförtrodda arbetena utfördes till eu början
med anlitande av entreprenadsystem. Sedan emellertid under senare
delen av år 1916 förhållandena på material- och arbetsmarknaden blivit
sådana, att tillfredsställande entreprenadanbud icke längre kunde erhållas,
medgav Kung! Maj:t genom beslut den 29 juni 1917, på framställning av
nämnden, att densamma finge utföra återstående arbeten under egen arbetsledning
(egen regi).

De företag, där entreprenadsystem helt eller i huvudsak tillämpats, äro
kasernbyggena invid Örebro, Vänersborg, Uppsala, Skövde, Jönköping, Borås,
Uddevalla och Karlstad. Övriga arbeten hava däremot utförts under egen
arbetsledning.

De arbeten, vilka uppdragits åt kasernbyggnadsnämnden, äro numera till
huvudsaklig del fullbordade.

Redan i slutet av år 1922 hade nämndens verksamhet minskats så, att
frågan om nämndens avveckling blivit aktuell. Denna fråga berördes jämväl
av chefen för försvarsdepartementet i den till 1923 års riksdag avlåtna
statsverkspropositionen (fjärde huvudtiteln s. 193 och 194). Efter en redogörelse
för de särskilda arbeten, nämnden fått i uppdrag att utföra, framhöll
departementschefen därvid, att nämnden, som komme att bliva sysselsatt utöver
ursprungligen beräknad tid, icke borde upplösas, utan att dessförinnan
en noggrann omprövning ägt rum, huruvida även för framtiden behov kunde
anses föreligga av ett sådant organ för byggnadsverksamhet, som staten
under mer än femton år ägt i nämnden. Enligt departementschefens mening
vore det nämligen klart, att man, om ett sådant behov förelåge, borde hava
möjlighet att tillgodogöra sig nämndens organisation och erfarenheter. Emellertid
förutsattes, att i avvaktan på denna frågas slutliga prövning nämndens
organisation och administration noga anpassades till omfattningen av dess
arbetsuppgifter.

I skrivelse den 27 april 1923, nr 4 A, punkten 51, uttalade riksdagen sin
anslutning till vad departementschefen anfört i fråga om kasern byggnadsnämndens
fortsatta verksamhet.

Sedan riksdagens skrivelse i berörda del för vidare handläggning överlämnats
till kommunikationsdepartementet, anmäldes frågan av chefen för sistnämnda
departement inför Kungl. Maj.t den 29 juni 1923, därvid i enlighet
med departementschefens hemställan beslut fattades om igångsättandet av
den åt byggnadsstyrelsesakkunniga anförtrodda utredningen.

Enligt de av departementschefen uppdragna riktlinjerna för utredningen,
så vitt den nu föreligger till behandling, skulle densamma till eu början omfatta
den av chefen för försvarsdepartementet i 1923 års statsverksproposition
berörda frågan rörande kasernbyggnadsnämnden. I samband därmed
borde emellertid även utredas vissa spörsmål, berörande byggnadsstyrelsens
organisation och verksamhet; och anförde departementschefen härom bland
annat följande:

Direktiv för
byggnadsstyrelsesakkunnigas

utredningsarbete.

10

Byggnads styrelse sakkunnigas utredningar.

Byggnads styrelsen.

Styrelsens
uppgifter beträffande
nybyggnads-
och
dit hänförliga
frågor.

Kungl. Majlts jiropositioji nr 135.

Enligt vad från byggnadsstyrelsen inliämtats, både den tidigare omnämnda
inom styrelsen igångsatta utredningen rörande verkningarna av 1917 års omorganisation
ännu icke blivit slutförd. Frågan om verkningarna av styrelsens
omorganisation och vad som kunde vara att ytterligare åtgöra för vinnande
av större planmässighet och sparsamhet vid bedrivandet av statens
byggnadsverksamhet stode emellertid uppenbarligen i nära samband med
spörsmålet, huruvida behov funnes att för framtiden tillgodogöra sig kasernbyggnadsnämndens
organisation och erfarenheter. Om ett dylikt behov kunde
anses föreligga, syntes det nämligen ligga närmast till hands att vidtaga
vissa organisatoriska ändringar i fråga om byggnadsstyrelsen, närmast avseende
styrelsens byggnadsbyrå, varvid även den omständigheten påkallade
uppmärksamhet, att kasernbyggnadsnämnden i stor omfattning utfört sina
arbeten i egen regi. Vid bedömande av föreliggande spörsmål borde i övrigt
särskilt övervägas dels den ställning i avlöningshänseende, som borde
tillkomma chefen för nämnda byrå i byggnadsstyrelsen, och de kompetenskrav,
som skulle ställas på denne befattningshavare, dels ock huruvida den
ordning, som utvecklat sig i fråga om utförandet av större byggnadsföretag
för statens räkning genom andra myndigheters försorg, kunde anses tillfredsställande.

I byggnadsstyrelsesakkunnigas tryckta betänkande återfinnes en närmare
redogörelse för de utredningar, som sakkunniga för fullgörandet av sitt uppdrag
verkställt. I denna del innehåller betänkandet huvudsakligen dels en framställning
av byggnadstyrelsens organisation och verksamhet i fråga om nybyggnads-
och dit hänförliga frågor samt eu i viss mån jämförande framställning
av kasernbyggnadsnämndens organisation och verksamhet, dels en
översikt beträffande övriga organ för statens husbyggnadsverksamhet, dels en
sammanställning av statens utgifter för husbyggnadsverksamhet genom byggnadsstyrelsen
och vissa andra husbyggande myndigheter, dels slutligen en jämförelse
mellan kostnaderna för byggnadsföretag, utförda av olika myndigheter.
Av denna utredning torde få återgivas följande:

Byggnadsstyrelsens uppgifter med avseende på nybyggnads- och dit hänförliga
frågor äro närmare angivna i den för styrelsen gällande instruktionen.
I enlighet härmed åligger det styrelsen:

att verkställa utredningar om plan och ordningsföljd, varefter nybyggnader
av hus för statens räkning böra företagas;

att utfärda allmänna bestämmelser i fråga om organisering av statens
husbyggnadsföretag samt rörande avtal, arbetsbeskrivningar, materialier,
arbete och kontroll m. m. vid sådana företag;

att efter vederbörligt uppdrag verkställa utredningar med skissritningar,
kostnadsförslag, eventuella uppgörelser om tomtplats in. in. rörande anskaffande
av lokaler för statsverkets räkning;

att, om enligt intyg av vederbörande länsstyrelse förslagsritningar ej kunna
åstadkommas inom länet, tillhandagå offentliga myndigheter och menigheter
med upprättande av sådana; dock, därest ritningarna utarbetats av annan
än befattningshavare å styrelsens stat, mot den gottgörelse till ritningsförfattaren,
som av styrelsen bestämmes;

att efter vederbörligt uppdrag låta med användande av för ändamålet anvisade
medel utföra byggnadsföretag för statens räkning, därvid styrelsen
har att organisera desamma, träffa uppgörelser med arkitekter, arbetsledare
och kontrollanter, granska entreprenadhandlingar, sluta avtal med entrepre -

II

Kung). Maj:ts proposition nr Ulf).

aörer och leverantörer, öva tillsyn vid verkställigheten av företagen, föranstalta
erforderliga besiktningar m. in.;

att granska och, om sa visar sig erforderligt, omarbeta sådana ritningsoch
kostnadsförslag, som icke utarbetas inom styrelsen men, enligt meddelade
bestämmelser, skola av styrelsen granskas med eller utan Kungl. Maj.ts
efterföljande prövning; börande i förra fallet, innan förslagen insändas till
Kungl. Maj:t, vederbörande lämnas tillfälle att yttra sig över nya ritningar
och sådana förändringar i till styrelsens granskning överlämnade ritningar,
varigenom kostnaden ökas eller byggnadsformen väsentligen förändras;

att avgiva utlåtanden i fråga om författningar rörande statens byggnads-,
upphandlings- och entreprenadväsende samt angående spörsmål av byggnadsteknisk
innebörd m. in.;

att, i fall av uppdrag eller när anledning därtill eljest förekommer, upprätta
normal typer för särskilda slag av husbyggnader;

att införskaffa uppgifter till och föra den statistik över statens lrasbyggnadsväsende,
varom särskilt stadgas, ävensom att utarbeta de förslag och
ombesörja de publikationer, som härav kunna föranledas;

att verkställa undersökningar och provningar av byggnadsmaterialier och
-konstruktioner;

att anordna och vidmakthålla en typsamling av förekommande byggnads
materialier;

att ordna och bearbeta av byggnadsstyrelsen införskaffade eller för sty
relsen eljest tillgängliga uppgifter rörande av styrelsen, andra myndigheter
eller enskilda gjorda prov, undersökningar, erfarenheter och rön beträffande
byggnadsmaterialier och -konstruktioner samt övriga husbyggnadsväsendet
rörande förhållanden;

att insamla från landets skilda delar, ordna och bearbeta uppgifter å pris
på förekommande byggnadsmaterialier och arbete inom husbyggnadsfacket;
samt

att genom besök av sakkunniga personer på arbetsplatserna inhämta kännedom
om huru husbyggnader för statens räkning utföras och huru av styrelsen
utfärdade allmänna bestämmelser rörande statens husbyggnadsföretag
tillämpas och motsvara sin bestämmelse.

Vidare åligger det byggnadsstyrelsen enligt instruktionen att på grundvalen
av det kunskapsmaterial på husbyggnadsväsendets område, som samlas
hos styrelsen, under formen av »meddelanden från byggnadsstyrelsen» utöva
eu upplysningsverksamhet, omfattande nyare erfarenheter och rön, som gjorts
vid husbyggnadsföretag. Ifrågavarande meddelanden avses att tryckas samt
tillställas de statens och andra offentliga myndigheter, som handlägga b}rggnadsärenden,
ävensom de statens och andra mera betydande undervisningsanstalter,
vari undervisning i byggnadskonsten meddelas. Meddelandena
skola vidare tillhandahållas envar, som därom framställer begäran, utan
annan ersättning än, i förekommande fall, för belöpande postbefordringsavgifter.

På grund av företagen reducering av det extra anslaget till byggnadsstyrelsens
verksamhet har ett provisoriskt undanskjutande av vissa av styrelsens
ovannämnda arbetsuppgifter måst ske. Efter framställning av byggnadsstyrelsen
medgav sålunda Kungl. Maj:t genom beslut den 4 maj 1923, att styrelsen
finge, i den mån så med hänsyn till tillgängliga anslag funnes oundgängligen
erforderligt, tills vidare under budgetåret 1923—1924 undanskjuta
styrelsen åliggande uppgifter i avseende å förande av statistik över statens
husbyggnads väsende eller andra arbetsuppgifter, beträffande vilka en tillfällig
inskränkning av styrelsens verksamhet prövades utan väsentliga olägenheter
kunna ske. Motsvarande medgivande har sedermera genom Kungl.
Maj:ts beslut den 18 juli 1924 lämnats beträffande budgetåret 1924—1925.

12

Byggnadsbyråns
organisation.

Närmare
redogörelse för
styrelsens
verksamhet
i vissa avseenden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

Ärenden rörande nybyggnads- och dit hänförliga frågor handläggas å
byggnadsbyrån, vilken är organiserad på två avdelningar, utredningsavdelningen
och byggnadsavdelningen. Å den förra avdelningen handläggas huvudsakligen
de ärenden, som avse utredning av byggnadsfrågor med vad därmed
äger samband, och å den senare avdelningen huvudsakligen de ärenden, som
avse utförande av byggnadsföretag.

Vardera avdelningen skall förestås av en intendent.

Beträffande byggnadsstyrelsens arbete å de områden, som för den före
liggande utredningen äro av största intresse, nämligen i fråga om dels byggnadsstatistik,
dels planläggning av statens husbyggnadsverksamhet, granskning
och kontroll in. in. samt dels upprättande av förslag till byggnadsföretag för
statsverkets räkning samt utförande av dylika företag må nämnas följande.

Byggnadsstyrelsens uppgifter rörande byggnadsstatistiken hava närmare
angivits genom bestämmelser i § 3 av styrelsens instruktion.

Ytterligare föreskrifter rörande byggnadsstatistiken äro meddelade i kungörelsen
den 26 november 1920 med föreskrifter rörande det offentliga byggnadsväsende!,
vilken kungörelse tillika innefattar bestämmelser rörande det
till byggnadsstyrelsen förlagda centrala ritningsarkivet.

Vid byggnadsstatistikens uppläggande hava byggnadsstyrelsens åtgärder i
främsta rummet avsett dels att erhålla en fullständig, dokumenterad förteckning
över statens egendomar, företrädesvis i eller invid städer och stadsliknande
samhällen med i möjligaste mån detaljerade uppgifter rörande de
olika fastigheterna, dels ock att genom hopsamlande av ett centralt ritningsarkiv
för alla statens husbyggnader erhålla nödigt material för besvarandet
av en mängd viktiga frågor av ekonomisk och teknisk natur på husbyggnadsområdet.

Å förstnämnda uppgift har huvudparten av arbetet nedlagts. Resultatet
föreligger dels i eu förteckning över alla för styrelsen kända, staten tillhöriga
fastigheter i eller invid städer och stadsliknande samhällen, dels i reproduktioner
av kartor över samtliga de städer, över vilka kartor kunnat erhållas,
a vilka reproduktioner statens egendomar blivit markerade, dels ork i detaljuppgifter
rörande de olika i förteckningen upptagna fastigheterna, i den mån
dessa uppgifter hunnit insamlas.

Det centrala ritningsarkivet har bildats och kompletterats dels genom
anskaffande i den mån det med tillgängliga medel eller eljest varit möjligt
av ritningar till redan uppförda i förteckningen upptagna, staten tillhöriga
husbyggnader och dels genom det till byggnadsstyrelsen på grund av bestämmelserna
i ovanberörda kungörelse den 26 november 1920 efter hand
inflytande rit- och kartmaterialet.

Efter den 1 juli 1923 har fortlöpande arbete å byggnadsstatistiken ej ägt
rum. Dock har i den mån under styrelsens verksamhet i övrigt uppgifter
av intresse för statistiken hopsamlats, en komplettering skett.

Utredningar om plan och ordningsföljd, varefter nybyggnader av hus för
statens räkning böra företagas, ske inom byggnadsstyrelsen i den mån de speciella
byggnadsfrågor, varmed styrelsen kommer att taga befattning, därtill giva
anledning. Dylik utredning avser i regel allenast den ort, där ifrågakommande
byggnadsföretag planeras. Såsom exempel må anföras, att styrelsen med
anledning av frågan om eu hovrätt för Norrland verkställt utredning rörande
statens lokalförhållanden i Härnösand. Eu liknande utredning pågår för
närvarande rörande lämpligaste sättet för tillgodoseende av vissa statens
lokalbehov i Linköping.

Kungl. Maj:ts proposition nr Vi;7. | ;>

Vid utredningar av ifrågavarande art utnyttjas i möjligaste mån den lins
styrelsen förda byggnadsstatistiken.

Styrelsens uppgift att (franska och. om so eiJordras, omarbeta ritnings- och
kostnadsförslag, som icke utarbetas inom styrelsen, omfattar icke blott statens
egna utan åven, pa sått i betänkandet närmare angivits, kommuners och
landstings byggnadsföretag.

Den granskning av ritningar, som tidigare verkställts av överintendentsämbetet,
både till ändamål att undersöka, huruvida byggnadsförslaget ur
såväl teknisk, konstruktiv och ekonomisk som estetisk synpunkt kunde anses
tillfredsställande. Granskning av byggnadsprogram, d. v. s. undersökning,
huruvida de i förslaget upptagna lokalerna motsvarade behovet, ansåg sig
ämbetet däremot icke hava skyldighet eller ens befogenhet att utföra.

Beträffande den fördjupade granskning, som vid 11)17 års omorganisation
förutsattes, yttrade dåvarande sakkunniga, att det icke kunde bliva fråga om
någon principiell förändring av granskningsarbetet, endast den fördjupning
därav, som kunde betingas av omständigheterna i varje särskilt fall och
möjliggjordes av ökade arbetskrafter och den i byggnadsstatistiken samlade,
lätt tillgängliga erfarenheten. Genom ett likformigt bearbetande av det
statistiska materialet skulle man nämligen kunna erhålla normerande tal,
vilka skulle underlätta granskning av kostnadsberäkningar, men vilka även
för anslagsbeviljande myndigheter skulle tjäna till ledning för bedömandet
av beräknade byggnadskostnader såväl med hänsyn till byggnadsmassa som
till program eller, med andra ord, man skulle erhålla en norm för bedömandet
av, huruvida byggnadskostnaden vore rimlig i förhållande till byggnadens
storlek och till det avsedda ändamålet.

De sålunda uppdragna riktlinjerna för byggnadsstyrelsens granskningsarbete
hava hittills av styrelsen tillämpats. Styrelsen bär därför i regel icke
ansett sig böra mera ingående pröva, huruvida de av vederbörande fackmyndigheter
uppgjorda byggnadsprogrammen äro vidlyftigare än som för
tillgodoseende av det föreliggande behovet kräves.

Enligt instruktionen åligger byggnadsstyrelsen att genom besök av sakkunniga
personer å arbetsplatserna utöva viss kontroll över husbyggnader, som
utföras för statens räkning genom annan myndighet än styrelsen. Denna bestämmelse
utgör ett uttryck för den uppfattning, som vid 1917 års omorganisation
gjorde sig gällande och som i en central kontroll å de statliga
husbyggnadsarbetenas utförande såg ett av medlen mot då föreliggande
missförhållanden vid statens husbyggnadsverksamhet.

Beträffande innebörden av denna kontroll, vilken från åtskilliga myndigheters
sida mötte motstånd, yttrade föredragande departementschefen, att
den ifrågavarande uppgiften icke vore en kontroll i egentlig bemärkelse utan
i främsta rummet en befogenhet för byggnadsstyrelsen att till varje byggnadsplats,
där hus för statsverkets räkning uppfördes, för sin representant erhålla
obehindrat tillträde för att kunna samla de iakttagelser, som voro till gagn
för byggnadsstyrelsen i dess verksamhet såsom centralen för det statliga
husbyggnadsväsendet, samt därjämte en skyldighet för styrelsen, att, om vid
något statsbygge felaktighet eller olämpligt förfarande eller dylikt observerades,
på lämpligt sätt fästa vederbörandes uppmärksamhet därå.

På grund av bristande arbetskrafter m. fl. omständigheter torde kontroll
i den bemärkelse, som nu angivits, icke i nämnvärd omfattning hava utövats
av byggnadsstyrelsen.

Beträffande normaltyper för särskilda slag av husbyggnader må nämnas,
a^t byggnadsstyrelsen utarbetat och till Kungl. Maj:t överlämnat förslag till

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

normaltyp för prästgårdar på landet, varjämte inom styrelsen utredning
verkställts rörande normaltyper för vissa slag av byggnader för medicinalväsendets
behov.

Yad angår instruktionens stadganden om skyldighet för styrelsen att
utfärda allmänna bestämmelser i fråga om organisering av statens husbyggnadsforetag
samt rörande avtal, arbetsbeskrivningar, materialist-, arbete och kontroll
m. m., så har styrelsen icke ansett dessa bestämmelser innebära befogenhet
för styrelsen att direkt ingripa i övriga husbyggande statsorgans byggnadsverksamhet.
Allenast i den mån sådant av vederbörande påkallats, hava
åtgärder härutinnan vidtagits. Styrelsen har emellertid, efter inhämtande
av yttranden från vederbörande myndigheter, upprättat förslag till formulär
rörande kontrakt med entreprenörer av olika slag m. m., avsedda att tillämpas
vid statlig husbyggnadsverksamhet i allmänhet, vilka förslag underställts
Kungl. Maj:ts prövning. I anledning av vissa anmärkningar, som framkommit
mot förslagen, har sedermera en omarbetning därav igångsatts.

De uppgifter, som åligga byggnadsstyrelsen i fråga om insamlandet av
tekniska rön från husbyggnadsområdet, bearbetandet av inkommet material samt
undersökningar och prov beträffande byggnadsmaterialier och konstruktioner m.ni.,
hava på grund av bristande tillgång på personal endast i ringa utsträckning
fullföljts.

På grund av nu berörda omständigheter har jämväl den styrelsen åliggande
upplysningsverksamheten kunnat utövas allenast i ringa omfattning.

Byggnadsstyrelsens verksamhet i fråga om upprättande av förslag till
byggnadsföretag för statsverkets räkning samt utförande av sådana företag
har i huvudsak omfattat ämbetsbyggnader, folkskoleseminarier, landsstatslius,
arkivbyggnader och posthus.

Då byggnadsstyrelsen låter utarbeta förslag till byggnadsföretag för statens
räkning, sker detta såsom regel efter uppdrag av Kungl. Maj: t, men kan
även undantagsvis ske på anmodan av något ämbetsverk. Dylikt uppdrag
lämnas av Kungl. Maj:t antingen i form av remiss på av statsmyndighet
gjord framställning om dylik utredning eller ock i form av direkt befallning.
Dessa ärenden handläggas å utredningsavdelningen.

Uppgörandet av de för förslagets framläggande erforderliga skissritningarna
överlämnas vanligen åt någon av styrelsens arkitekter utom stat. Undantagsvis
har dock annan arkitekt anlitats för ändamålet. I dylikt arkitektuppdrag
ingår bland annat skyldighet att underhandla med byggnadens blivande
utnyttjare angående byggnadsprogram samt att avgiva kostnadsförslag beträffande
byggnadsarbetena. Arkitekten har att, om så erfordras, på egen
bekostnad för konstruktionsberäkningar anlita fackman. I uppdraget ingår
däremot ej förberedande arbeten, såsom uppmätningar, avvägningar av byggnadsplatsen,
grundundersökningar och dylikt. För sadant ändamål anlitar
styrelsen i regel någon specialist. Likaledes anlitas utom verket stående
specialister för erhållande av kostnadsförslag till värme-, vatten- och sanitärtekniska
samt elektriska anläggningar.

Under sitt arbete skall arkitekten intimt samarbeta med vederbörande
inom styrelsen för erhållande av direktiv. Arkitektens arvode utgår enligt
arkitekttaxan med viss reduktion. _ .

Nu berörda arvode till arkitekten liksom ersättningar till i övrigt anlitade
fackmän utom verket, vilka utgifter intagas i den till förslaget hörande kostnadsberäkningen,
förskotterades tidigare från för styrelsen tillgängliga medel för
att sedermera, om byggnadsanslag beviljades, avföras därå. I annat fall hade

Kungl. Maj:ts proposition nr 135. 15

styrelsen att hos Kungl. Maj:t göra framställning om medel för förskottets
täckande. Numera har ett anslag beviljats å extra stat, varifrån utgifter
av ifrågavarande slag kunna bestridas i avvaktan på att byggnadsanslag kan
komma att beviljas.

Ide av arkitekten samt övriga anlitade fackmän till styrelsen avgivna
förslagen granskas i första hand av utredningsavdelningen. Avdelningen äger
därvid för granskningen av konstruktions- och kostnadsberäkningar påkalla
biträde av byggnadsavdelningens i detta hänseende sakkunniga personal.
Ärendet föredrages sedermera av byggnadsbyråns chef inför generaldirektören,
varefter förslagen, eventuellt efter erforderlig omarbetning, med styrelsens
yttrande överlämnas till Kungl. Maj:ts prövning eller till det verk, på vars
anmodan utredningen verkställts.

Utförandet genom byggnadsstyrelsens .försorg av byggnadsföretag för statens
räkning sker — frånsett på intendentsbyrån ankommande underhållsarbeten —
endast på särskild befallning av Kungl. Maj it och med för ändamålet anvisade
medel. Dylika uppdrag avse i regel arbeten, vartill förslag utarbetats inom
styrelsen, samt handläggas å byggnadsavdelningen. Vid arbeten av ifrågavarande
slag har hittills i regel entreprenadsystem tillämpats.

Byggnadsstyrelsens första åtgärd för igångsättande av ett byggnadsföretag
är att åt lämplig arkitekt •—- vanligen författaren av förslagsritningarna —
uppdraga att utarbeta fullständiga ritningar och beskrivningar i huvudsaklig
överensstämmelse med av Kungl. Maj:t godkänd plan samt att under styrelsen
leda arbetenas utförande. Arkitektens åtaganden samt rätt till ersättning
fastställas genom särskilt kontrakt.

För uppgörandet av statiska beräkningar och detaljkonstruktioner anlitas
i regel särskild ingenjör eller ingenjörsfirma. Härmed förbundna kostnader
åvila i regel arkitekten, vilken jämväl själv svarar för alla sina kontorskostnader.

I arkitektens åtagande ingår däremot ej att tillhandahålla ritningar och
beskrivningar för värme-, gas-, vatten-, avlopps- och elektriska anläggningar,
hissar eller andra maskinella anordningar. För erhållande av dylika handlingar
träffar byggnadsstyrelsen i regel avtal med särskilda koilstruktionsfirmor.
Däremot åligger det arkitekten att på byggnadsritningarna ävensom
i arbetsbeskrivning i samråd med respektive konstruktörer införa bestämmelser
om sådana delar av ifrågavarande anläggningar, som sammanhöra med
byggnadens konstruktion och blivande byggnadsentreprenörs arbeten.

Upprättade förslag och ritningar granskas genom byggnadsavdelningens
försorg.

Vid entreprenadanbudens infordrande uppdelas i regel arbetena i vissa
huvudgrupper.

I regel igångsättes intet byggnadsföretag, förrän styrelsen genom inkomna
anbud å de huvudsakliga arbetena erhållit viss garanti för att företaget skall
kunna fullbordas för den beräknade kostnaden.

För det ständiga övervakandet av arbetet på byggnadsplatsen anställes
dagkontrollant.

Samtliga arvoden till arkitekt, kontrollanter samt konstruktörer av specialanläggningar
påföra^ vederbörande byggnadsanslag. Detta anslag kommer
sålunda att belastas med alla å byggnadsföretaget belöpande utgifter, frånsett
dess andel i de hos styrelsen anställda tjänstemännens löner samt byggnadsavdelningens
expensutgifter.

Enligt från byggnadsstyrelsen inhämtade uppgifter rörande dess byggnadsverksamhet
har under åren 1918—1923 slutförts sammanlagt 22 byggnadsföretag
för eu sammanlagd kostnad av 17,810,800 kronor 80 öre, innefattande
jämväl å företagen belöpande utgifter för styrelsens tjänstemän, expenser m. m.

16

Kungl. Maj ds proposition nr 135

Arméns
kasernt)
y gg na (Isnämn
d.
Nämndens
allmänna
organisation

Beträffande kasernbyggnadsnämndens tillsättande samt arbetsuppgifter
bär i det föregående en redogörelse lämnats.

Under den tid nämnden bedrivit sin byggnadsverksamhet under egen arbetsledning
bar, intill utgången av år 1923, beträffande nämndens centrala
organisation i huvudsak gällt följande:

Nämnden bär utgjorts av en ordförande och tre ledamöter, av vilka sistnämnda
en tillika varit byggnadschef.

Byggnadschefen har varit chef för all personal hos nämnden samt för
personalen å vederbörande byggnadsplatser.

Personalen hos nämnden har fördelats dels å eu rit- och byggnadsbyrå,
dels å ett kansli- och ekonomikontor. Bit- och byggnadsbyrån bär föreståtts
av en arkitekt eller en ingenjör. Kansli- och ekonomikontoret har föreståtts
av eu sekreterare. Å kontoret har varit anställd eu kassaförvaltare, vilken
i första hand varit ansvarig för nämndens kassa.

Nämndens ordförande ävensom byggnadschefen och nämndens övriga ledamöter
hava förordnats av Kungl." Maj:t. Arkitekt, ingenjör, sekreterare,
kassaförvaltare och övrig personal hava tillsatts av nämnden.

Från och, med 1924 års ingång har, såsom i det föregående omnämnts,
viss inskränkning genomförts beträffande kasernbyggnadsnämndens centrala
organisation. Då de vid denna tidpunkt återstående arbetena till huvudsaklig
del voro av teknisk art, har denna inskränkning i främsta rummet
avsett den administrativa personalen.

Enligt av Kungl. Maj:t i brev den 12 november 1923 meddelade bestämmelser,
utgöres nämnden från och med den 1 januari 1924 av allenast två
ledamöter, därav den ene tillika ordförande och den andre tillika byggnadschef.

Enligt instruktionen skola de byggnadsarbeten, som handhavas av nämnden,
utföras antingen på entreprenad, efter uppgörelse under hand eller,
efter Kungl. Maj:ts medgivande, omedelbart genom nämndens försorg.

Genom Kungl. Maj:ts förenämnda beslut den 29 juni 1917 har kasernbyggnadsnämnden
erhållit generellt bemyndigande att utföra då återstående
arbeten under egen arbetsledning.

De medel, som erfordrats för utförande av de i nämndens ursprungliga
uppdrag ingående kasernetablissemangen, har nämnden i mån av behov ägt
rekvirera hos arméförvaltningeus civila departement av de för ändamålet av
Kungl. Maj:t anvisade belopp. Kostnaderna för utförande av andra arbeten,
vilka uppdragas åt nämnden, hava bestritts av de för sådant ändamål anvisade
medel enligt av Kungl. Majrt i varje fall på förslag av nämnden meddelade
beslut.

Avlönings- och omkostnadsstat för nämnden har av Kungl. Maj:t lastställts
för ett år i sänder eller, beträffande tiden efter ingången av år 1924,
för halvår. Utgifterna enligt denna stat hava i första hand bestritts av anslaget
till fullföljande av arbetena å kasernetablissemang för femton infanteriregementen.
Sedermera har enligt Kungl. Maj :ts beprövande till detta anslag
återförts den andel i nämndens organisationskostnader, som ansetts
böra belöpa å anslagen för de övriga byggnadsföretag, som uppdragits åt
nämnden.

Nämndens I betänkandet återfinnes en redogörelse för kasernbyggnadsnämndens orgaorganisation
nisation, sådan den gestaltat sig under nämndens verksamhet vid arbeten i
under dess n ’ j jnnan ännu på grund av arbetenas nedgång en avveckling påarteten
i egen j huvudsak under åren 1917-1923.

Under denna tid har arbetet inom huvudexpeditionen i enlighet med instruktionen
fördelats på en rit- och byggnadsbyrå under ledning av nämndens

Kungl. Maj:ta proposition nr 135. 17

föiste ingeniör (i instruktiofien endast kallad ingenjör) och ett kameral- och
kassakontor, som föreståtts av sekreteraren.

liit- och byggnadshyrån liar varit uppdelad på följande avdelningaren
arkitektavdelning, h

en upphandlings- och entreprenadavdelning,
en konstruktionsavdelning,
en värme- och sanitärteknisk avdelning,
en elektrisk avdelning samt

statistik'' kostnadsberäkningar, teknisk revision och byggnads A

dessa avdelningar hava under ifrågavarande tid genom nämndens personal
utarbetats _ alla for nämndens byggnadsföretag erforderliga förslag, ritningar
och beskrivningar, dock med undantag för de byggnader, som utförts för
medicinalstyrelsens och arméförvaltningens räkning.

Det kan bär nämnas, att under större delen °av den tid, nämndens arbeten
utfördes enligt entreprenadsystemet, eller till år 1915, förslag och ritningar
till varme- och sanitärtekniska anläggningar utarbetades av utomstående
experter. Nämnden fann emellertid sistnämnda system mindre tillredsstallande,
särskilt då det gällde kontroll å anläggningarnas utförande
och de stadse under arbetenas fortgång ifrågakommande utredningarna inom
expeditionen. Enligt vad nämnden meddelat har genom utrednings- och
ritnmgsarbetenas ombesörjande genom nämndens egen personal väsentliga
besparingar i administrationskostnaderna åstadkommits.

Beträffande kostnadsberäkningarna föreligger, enligt vad kasernbyggnadsnamnden
framhållit, en väsentlig skillnad mellan förhållandena under den
tic, nämnden begagnat entreprenadsystemet för dess byggnadsverksamhet,
ro , un~t;r1i ^6n 4l(k då nämnden utfört sina arbeten i egen regi. I förra

fallet erhollos de för beräkningarna erforderliga prisuppgifterna i andra hand
genom entreprenörerna, varför tillförlitligheten av dessa uppgifter i åtskilliga
all kunde vara tvivelaktig. Under den tid nämnden arbetat i egen regi
hava behövliga prisuppgifter vunnits genom egen erfarenhet, och hava kostnadsberäkningarna,
vilka föregåtts av noggranna undersökningar beträffande
materialanskaffning ra m, enligt nämndens mening under den senare perioden
blivit av väsentligt större tillförlitlighet och värde. 1

Arbetscheferna på respektive arbetsplatser hava stått direkt under befäl
av nämndens byggnadschef. Varje arbetschef har varit arbetsledare vid de
arbeten, som vid ifrågavarande byggnadsföretag utförts under s. k. egen
regi, samt kontrollant beträffande sådana arbeten, vilka utförts på entrevaltning
^ai'' Jemväl haft att svara för byggets förråd och kassaför Arbetena

med uppförande av de i nämndens ursprungliga uppdrag ingå- Nämndens
6nde, f.emton kasernetablissemangen äro i huvudsak slutförda, utom så vitt verksamhet
avser kasernetablissemanget invid Lund. Sistnämnda byggnadsföretag har Tid årsskiftet
enligt statsmakternas beslut år 1919 tillsvidare inställts i avvaktan på för- 3924 ~1925-svaisievisionens resultat. Vid etablissemanget är stommen till ett av kasernhusen
uppförd samt grunder lagda till ytterligare tre kasernhus, varjämte
sommarstall, vinterstall, halmbod och ammunitionsförråd äro uppförda
under tak. Av* det ursprungligen mycket omfattande byggnadsförrådet har
större delen forsalts, men ännu återstå i förrådet vissa mängder materialier
och inventarier att realisera. Jämväl vid etablissemanget i Linköping fanns
vid senaste årsskiftet ett materialförråd, vilket ej till fullo realiserats
„ Beträffande Övriga till kasernbyggnadsnämnden lämnade byggnadsuppdraosa
aro jamval dessa fullbordade med undantag av garnisonssjukhuset i BoBihang
till riksdagens protokoll 1925. 1 samt. 113 haft. (Nr 135.) 374 2d ‘J

18

Kungl. Maj:ts proposition nr

13.r>.

Kostnader
för nämndens
verksamhet.


epidemi- och ekonomibyggnaderna, färdiga att tagas i anspråk för sjukvårdens
behov. Byggnadsföretaget beräknas vara i sin helhet slutfört under
förra delen av år 1925.

Kostnaderna för av kasernbyggnadsnämnden utförda byggnadsarbeten
— organisationskostnaderna inräknade — uppgå till i det närmaste 64 mil ioner

kronor. . .... . .. . ,

Nämndens verksamhet nådde under år 1919 sm största omfattning, (ten
utgjorde utgifterna för byggnadsverksamheten under detta år cirka 9,300,000
kronor. Motsvarande utgifter utgjorde - i avrundade tal under år 1923
1,710,(XX) kronor och under år 1924 1,430,000 kronor.

Utgifterna för nämnden och dess centrala expedition uppgmgo under
sagda år till följande belopp:

Utredningen
i övrigt.

1919

156,563: 08

1923

100,743: 10

1924

74,530:

Statens husbyggande verksamhet är allt fortfarande fördelad pa ett fieital
olika statsorgan. De myndigheter, vilka, förutom byggnadsstyrelsen och
kasernbyggnadsnämnden, sedan år 1918 utövat dylik verksamhet i någon
större omfattning äro:

fångvårdsstyrelsen: byggnader för fångvårdens behov;

arméförvaltningens fortifikationsdepartement: vissa byggnader for lant försvarets

räkning; , ... .

marinförvaltningens fortifikationsavdelnmg: byggnader for mannens rak niD|nedicinalstyrelsen:

hospital och bostadsbyggnader för hospitalspersonal;
pensionsstyrelsen: sjukvårdsanstalt i Are;

generalpoststyrelsen: bostadsbyggnader för verkets personal;
telegrafstyrelsen: | , ...

järnvägsstyrelsen: 1 samtliga byggnader foi

vattenfallsstyrelsen: ( verkens behov;

lotsstyrelsens fyringenjör skontor: |

domänstyrelsen: vissa byggnader för domänverkets rakning;
riksbanken: vissa byggnader för riksbankens behov.

Till fullgörande av sitt uppdrag hava sakkunniga funnit erforderligt att
tami närmare kännedom om den husbyggnadsverksamhet som utövas av
vissa av dessa myndigheter. Därvid inhämtade uppgifter liava avsett myndigheternas
organisation, omfattningen av deras byggnadsverksamhet samt
specificerade kostnadsuppgifter beträffande vissa byggnadsföretag, förutom
från byggnadsstyrelsen och kasernbyggnadsnämnden hava uppgifter i namnda
hänseenden erhållits från fångvårdsstyrelsen, arméförvaltningens fortifikationsdepartement,
medicinalstyrelsen, pensionsstyrelsen, generalpoststyrelsen och

tel^åa mundval1 av de av vederbörande verk lämnade uppgifterna hava sakkunniga
sökt erhålla en i möjligaste mån tillförlitlig bild av omfattningen
av statens normala husbyggnadsverksamhet och för sådant ändamål sammanställt
de verkliga eller beräknade kostnaderna under vissat ar for clen husbyggnadsverksamhet,
som ankommer på byggnadsstyrelsen och Övriga nyssnämnda
myndigheter, dock med undantag av kaserubyggnadsnamnden Sammanställningen
avser dels byggnadsföretag, som fullbordats eller paborjats
under tidsperioden 1913-1923. dels byggnadsföretag, som av'' Jfderborande
verk planerats eller ansetts erforderliga under tidsperioden 1924—1928.

hungl. Maj:ts proposition nr /■''/■!.

I!

Vidare hava sakkunniga med ledning av de specificerade kostnadsuppgdter,
som av vissa myndigheter lämnats, låtit verkställa en utredning för
belysande av de olika myndigheternas kostnader för byggnadsverksamhet i
följande avseenden:

tt TT^#tei admini.stl’ation av byggnadsföretagen.

. Utgifter för utredningar, förslag och ritningsarbete m. m. för de egentliga
1 lyggnadsarbetena. ö

III. Utgifter för utredningar, förslag och ritningsarbete m. in. för värmeocn
samtartekniska anläggningar.

IV. Utgifter för utredningar, förslag och ritningsarbete m. in. för elektuska
anläggningar.

\ . Kostnaden per kubikmeter byggnadsvolym.

Beträffande det närmare innehållet av utredningen i nu berörda delar
torde få hänvisas till betänkandet.

Jag övergår härefter till de förslag, som av sakkunniga framlagts, vilka
förslag huvudsakligen beröra följande frågor, nämligen dels sättet för utförande
av statens husbyggnadsarbeten, dels kasernbyggnadsnämndens bibehållande,
dels utvidgning av byggnadsstyrelsens byggnadsverksamhet och dels
organisatoriska förändringar inom byggnadsstyrelsen.

Ett av de utmärkande dragen för kasernbyggnadsnämndens verksamhet
under de senare åren har varit, att dess byggnadsarbeten till övervägande
del utförts i egen regi. Sakkunniga hava därför ansett sig böra taga under
omprövning, huruvida de erfarenheter, som vunnits från sagda verksamhet,
kunna påkalla omläggning i ett eller annat avseende av byggnadsstyrelsens

\ei ''samhet samt i samband därmed någon förändring av stvrelsens organisation.
" ”

Husbyggnader för statens räkning utfördes före kristiden i regel på entreprenad.
Under kristiden inträdde i detta hänseende viss ändring, föranledd
därav, att de då ytterst osäkra arbetsförhållandena med mycket varierande
materialpriser och arbetslöner samt brist på såväl materialier som
arbetskrafter försvårade uppgörelser av ifrågavarande slag på för staten antagbara
villkor. Vissa byggande myndigheter, såsom kasernbyggnadsnämnden,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk, övergingo därför under
kristiden i större eller mindre utsträckning till systemet med egen regi.
Byggnadsstyrelsen åter har med endast några få undantag anlitat entreprenörer.
Sa har jämväl varit fallet beträffande medicinalstyrelsen.

Frågan om de olika systemens företräde vid statens byggnadsföretag har
tidigare varit föremål för uttalanden från åtskilliga håll; och kan härom erinras
följande.

, .. ^,?n (}rs 1 ''ksäiuj vädd motion, nr 182, hemställde nuvarande lands hövdingen

Lubeck, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kung!
Maj.t anhålla om utredning, huruvida och på vad sätt staten kunde systematnskt
stödja och genom sina olika organ befordra utvecklingen inom landet
av ett val ordnat och utrustat entreprenadväsende för byggnadsarbeten I
motiven till berörda hemställan framhölls bland annat, ätt under kristiden
en del förhållanden bidragit till att ställa entreprenadväsendet såsom sådant
i ogynnsam dager, att den huvudsakliga fördelen med entreprenadsystemet

Frågan om
sättet för utförande
av
statens husbyggnadsarbeten.

20

Kungl. Maj-.ts proposition nr 135.

ej vore att få den fixa summan för entreprenadarbete bestämd, utan främst
att omedelbart kunna för ett byggnadsarbete förfoga över en färdig organisation
med vana arbetsledare, förmän och specialarbetare samt erforderliga
arbetsmaskiner och redskap, att statens växande byggnadsverksamhet i egen
regi föranlett anställande av personal och inköp av arbetsmaterial 1 en omfattning,
som kunnat begränsas, om entreprenader i större omfattning
kommit till användning, samt att detta statens arbete i egen regi aven medfört
oreda och oklarhet i arbetsmarknaden och i förhållandet mellan arbetsgivare
och arbetstagare. ... . . nn i -i

Över motionen hördes åtskilliga myndigheter och institutioner, bland andra,
järnvägsstyrelsen, byggnadsstyrelsen och kasernbyggnadsnämnden.

Järnvägsstyrelsen framhöll, att den dåvarande fria konkurrensen mellan
statens egna byggande organ och olika entreprenörer och dessa senare sinsemellan
icke torde kunna förnekas hava vant i stort sett till gagn för den
statliga byggnadsverksamheten. Därest statens byggande verk genom tvång
att i allt större utsträckning låta utföra sina arbeten av entreprenörer g] o it
sig av med sina byggande organ och sålunda frånhäst sig möjligheten att
åtminstone i nämnvärd utsträckning bygga i egen regi, kunde staten betaras
komma i ett alltför besvärande beroende av entreprenörerna. Styrelsen ville
jämväl bestrida, att statens arbeten under egen regi i och för sig medtort
oreda i arbetsmarknaden.

Byggnadsstyrelsen anförde, att enligt styrelsens erfarenhet vore entreprenadsystemet
det för statsverket ekonomiskt fördelaktigaste och det enda,
som under stabila ekonomiska förhållanden kunde lämna garanti tor att de
av riksdagen beviljade byggnadsanslagen icke överskredes.

På sätt motionären framhållit, anförde styrelsen vidare, maste det betraktas
som ett allmänt intresse, särskilt för statsverket såsom landets största
byggherre, att stödja utvecklingen av ett snut entreprenadvasen i landet
och »enom avhjälpande av dess brister söka möjliggöra en behövlig större
tillgång på ekonomiskt och tekniskt fullgoda entreprenörfirmor organiserade
enligt moderna tids- och arbetsbesparande principer och försedda med förstklassig
utrustning av arbetsmaskiner och arbetskraft.

Kasernbyggnadsnämnden lämnade i sitt utlåtande eu redogörelse för dess
verksamhet i egen regi samt uttalade i anslutning härtill som sm allmänna
uppfattning om de båda systemen för byggnadsarbetenas bedrivande, att
»önska betydande olägenheter medföljde entreprenadsystemet, da det gällde
så stora över så relativt lång tid sig sträckande byggnadsföretag som de
vilka omhänderhafts av nämnden, under det att systemet med egen regi visat
sig vara fördelaktigt med hänsyn till såväl arbetenas kvalité som kostnaderna.
Det senare systemet hade varit en väsentligt smidigare form for ai betenas

genomförande. , , ,

Beträffande den egna regins fördelar anförde kasernbyggnadsnara liden i

huvudsak följande: , . , . , .

Den egna regin innebure möjlighet till betydande ekonomiska vinster vid
upphandling av byggnadsmaterialier för olika byggnadsföretag på grund av
den centralisering av materialupphandlingen för byggnadsföretagen hos vederbörande
myndighet, som vid detta system ägde ruin i motsats mot vid entreprenadsystemet,
då upphandlingen av matenalier i regel lamnades till de
olika entreprenörerna. Då materialkostnaderna vid ett husbyggnadsforetag
uppginge till mellan hälften och två tredjedelar av byggnadskostnaderna
samt statsverkets årliga byggnadsarbeten uppginge till ett flertal miljoner
kronor, gällde det härvidlag betydande belopp. Genom den direkta central

Kung!. Maj:ta proposition nr IÖ5. 21

upphandlingen av byggnadsmaterialier kunde statsverket tillgodogöra sig den
fördel, detsamma ägde att kunna göra inköpen per extra kontant till lägsta
möjliga priser och med betydliga rabatter, desto större ju liera och mera
omfattande företag, som samlades hos ett statsorgan.

Den egna regin torde borga för, att arbetena bleve utförda med fullgoda
niaterialier och under användande av de rätta arbetsmetoderna och de tekniskt
riktiga principerna.

Vid egen regi bortfölle vidare kontrollantpersonaleu av såväl högre som
lägre grad. Statsverkets egen arbetsledning motsvarade i stort sett entreprenörernas
administration sstab. Vid entreprenadsystem måste det till viss
omfattning finnas dubbel administration och arbetsledning, statsverkets och
entreprenörens, jämväl med avseende på kassavård och bokföring. Då statsverket
i realiteten måste betala bådadera, borde den egna regin innebära eu
väsentlig besparing i administrationskostnaderna.

Vid egen regi inbesparade statsverket den nettovinst, entreprenörerna beräknade
å arbetena.

Om ett byggnadsföretag bedreves under egen regi, kunde arbetena successivt
igångsättas och föras framåt, allt efter som utredningar och ritningar
fullbordades. Förändringar med avseende på de ursprungligen fastställda
hygKnadsprogrammen, betingade av olika orsaker, ävensom realiserande av
nya uppslag till mera praktiska anordningar än som från början planerats,
materialförändringar och dylikt, kunde lättare genomföras vid egen direkt
arbetsledning. Vid entreprenadsystem åstadkomme oftast dessa ändringar
väsentliga besvärligheter, tidsutdräkt och onödiga merkostnader, med vilka
entreprenören ofta räknade till egen fördel.

De erfarenheter, som eu statsinstitution vunne och kontinuerligt samlade
genom arbetenas utförande under egen regi, gåve på ett helt annat och betydligt
säkrare sätt än vid entreprenadsystem vid handen, huru arbetena,
konstruktionerna och valet av material skulle genomföras, för att bästa möjliga
ekonomiska resultat skulle ernås. Fn fond av verklig sakkunskap samlades
hos den byggande myndigheten genom erfarenheter i första hand.

Vid arbeten under egen regi tvingades myndigheten jämväl att på ett
helt annat sätt följa och studera arbetena och hade helt andra möjligheter
än vid entreprenadsystem att tillvarataga alla tillfällen att förbilliga arbetena
beträffande val av material och konstruktion.

Enligt nämndens mening borde staten, som utan tvivel vore landets största
byggherre, utnyttja denna egenskap för att nedbringa omkostnaderna för arbetena
i möjligaste mån, och detta syntes nämnden böra ske därigenom
att staten, åtminstone beträffande alla dess stora byggnadsföretag och sådana
arbeten, där alla eu entreprenörs risker icke kunde tydligt angivas,
varigenom en entreprenör tvingades att beräkna en utvidgad säkerhetsmarginal,
utförde arbeten i egen regi.

För arbeten åter, vilka omfattade eu relativt kort tid, ävensom arbeten,
vilka fordrade eu specialisering, kunde entreprenadsystemet under vissa förhållanden
erbjuda åtskilliga fördelar. För arbeten å mindre centralt belägna
orter kunde det jämväl vara förhållandet, att eu entreprenör på orten vore
bättre rustad för arbetena än den statliga regin. Att sålunda helt och hållet
utestänga entreprenörverksamheten vid de statliga arbetena syntes nämnden
icke vara tillrådligt. Nämnden funne jämväl en viss tävlan mellan de olika
systemen vara till fördel såsom ägnad att egga till ansträngningar att nå
bästa möjliga ekonomiska resultat.

Av intresse torde jämväl vara ett utlåtande över ifrågavarande motion,
vilket avgivits av en kommitté, särskilt för ändamålet tillsatt av svenska tekno -

22 Kuntjt. Muj:ts ''proposition nr 13f).

logföreningens avdelning för väg- och vattenbyggnadskonst. Kommitterade, vilka
tillstyrkte den av motionären ifrågasatta utredningen, anförde därvid bland
annat:

Som landets största byggherre ägde staten möjlighet att för bedrivande
av sin byggnadsverksamhet i egen regi utbilda organisationer, som under
insiktsfull och energisk ledning vore väl ägnade att utföra främst de arbeten,
där den egna regin hade de största och entreprenaden de minsta utsikterna
att göra sig gällande vid inbördes tävlan. Till dylika arbeten torde främst
böra räknas sådana arbetsföretag, som på grund av sitt omfång sträckte sig
över relativt lång tid, eller som till stor del utfördes under särskilt växlande
och komplicerade förhållanden, vilka i hög grad försvårade uppgörandet av
tillförlitliga kostnadsberäkningar, varförutan det rena entreprenadsystemet
icke borde tillämpas. Yid de stora arbetsföretagen kunde det •— speciellt
vid konjunkturväxlingar — vara önskvärt att vidtaga programändringar,
utökningar eller reduktioner, för redan beslutade och påbörjade arbeten,
vilket lättare läte sig göras, om arbetena bedreves i egen regi. Genom att
till en viss omfattning hava tillgång till egen arbetsledning ägde staten
dessutom medel att under högkonjunktur framtvinga skäliga konkurrenspriser
på utförandet av sina arbeten eller — om sådana ej kunde uppnås —
möjlighet att få arbetena utförda utan anlitande av entreprenörer. Till sist
kunde framhållas, att staten borde kunna intaga en god ställning vid materialupphandlingar.

Skulle emellertid staten framdeles övergå att i allt för stor utsträckning
driva sina arbeten i egen regi, utan att ett välorganiserat entreprenadväsen
bereddes tillfälle till konkurrens om statens arbeten, skulle därmed kunna
följa den faran, att statens organisationer för arbetsledningens handhavande
genom byråkratiska former skulle förlora i effektivitet. Härvid borde särskilt
bemärkas, att ett statens verk i högre grad än entreprenören vore bundet
gentemot sin personal och hade större svårigheter för personalgallring än
entreprenörerna; vilka genom konkurrensen bland annat tvingades till att
städse obönhörligt utvälja sitt arbetsbefäl bland dem, som visat sig äga
speciell förmåga att ekonomiskt organisera ett arbetes bedrivande. Entreprenören
ägde även möjlighet att anlita den sporre till rationell ekonomi
vid arbetets bedrivande, som läge däri, att arbetsbefälet gjordes ekonomiskt
intresserat i arbetsresultatet, en princip som icke blivit tillämpad vid statens
egen arbetsledning. Entreprenörerna ägde dessutom den fördelen, att de
hade full frihet att specialisera sig å utförandet av vissa slags arbeten och
därigenom i första hand ägde möjlighet att uppnå bättre ekonomiska resultat
inom sina respektive specialområden, än vad som i allmänhet kunde åstadkommas
med en statens egen arbetsledning.

Gällde det slutligen att taga ställning till ovan i korthet anfördå skäl
för och emot entreprenadsystemets ekonomiska berättigande för utförande av
statens byggnadsarbeten, torde man kunna antaga, att de ekonomiska fördelar,
som vore avsedda att utvinnas genom ett välordnat entreprenadväsen
och vore så att säga förknippade med systemets väsen, även borde göra sig
gällande vid utförande av statsarbeten i konkurrens med statens egen arbetsledning.
En bekräftelse på riktigheten av denna uppfattning torde kunna
sökas i det förhållandet, att entreprenadsystemets kraftiga utveckling i de
stora kulturländerna nått därhän, att statsarbetens utförande i egen regi
därstädes torde förekomma endast i ringa utsträckning. Man torde kunna
utgå ifrån, att denna utveckling icke ägt rum i länder som t. ex. Danmark,
Tyskland och Eörenta staterna, om den ej ägt sitt berättigande på grund
av vunna gynnsamma ekonomiska erfarenheter av entreprenadsystemet.

Kanyl. MujUs proposition nr 13J,

Andra kammarens tredje tillfälliga utskott, till vilket ifrågavarande motion
hänvisades, framhöll i sitt utlåtande bland annat, att den reella innebörden
av motionärens yrkande icke syntes fullt klar. I den män motionären skulle
avse att åstadkomma ett generellt uttalande från riksdagens sida om önskvärdheten
av att i större utsträckning än vad då vore fallet entreprenadsystemet
kolumn till användning vid de statliga byggnadsarbetena, kunde
utskottet icke skänka motionen sitt stöd. Den i ärendet förebragta utredningen
och särskilt det av kasernbyggnadsnämnden avgivna utlåtandet utvisade
enligt utskottets uppfattning med erforderlig tydlighet, att de byggande
myndigheterna icke borde bindas v id något v isst system för byggnadsarbetenas
utförande, utan äga frihet att använda sig av de för de särskilda fallen bäst
avpassade arbetsformerna. Kasern byggnadsnämnden hade genom sin framställning
i ämnet även givit ett starkt stöd för uppfattningen, att en byggnadsverksamhet
»under egen regi» under givna förutsättningar kunde äga företräde
framför entreprenadformen. Utskottet antoge emellertid, att de byggande
myndigheterna använde sig av det byggnadssätt, som för varje särskilt fall
befunnes vara det ur ekonomisk synpunkt mest fördelaktiga. På dessa och
i övrigt anförda skäl hemställde utskottet, att motionen icke måtte föranleda
någon andra kammarens åtgärd. Denna hemställan blev jämväl av kammaren
bifallen.

Sakkunniga hava för egen del i den föreliggande frågan anfört följande: Byggnads »Att

den egna regin varit till fördel vid kasernbyggnadsnämndens verk- styrelsesamhet
för uppförande av kasernetablissemang finna sakkunniga bestyrkt av sa'' "nn‘!,a
den föreliggande utredningen. Det är emellertid att märka, att det bär gällt
en jämförelsevis lång kontinuerlig verksamhet, omfattande vid varje tid ett
antal relativt likartade byggen av betydande storlek. Denna verksamhet liar
jämväl infallit under eu tid, då entreprenadsystemet på grund av den rådande
osäkerheten på arbetsmarknaden för staten medfört olägenheter, vilka under
mera stabila förhållanden icke torde i tillnärmelsevis samma utsträckning göra
sig gällande.

Vissa av de arbeten, som av kasernbyggnadsnämnden utförts utöver det
ursprungliga uppdraget, hava erhållits i direkt konkurrens med enskilda
anbudsgivare. Så är fallet beträffande sjukhusbygget för Upplands artilleriregemente
invid Uppsala, uppförandet av tvenne paviljonger för oroliga sjuka
vid Västerviks hospital, grundläggningsarbetena för hospitalet i Hälsingborg
samt sjukhusbygget i Boden.

Körande resultatet av denna verksamhet har kasernbyggnadsnämnden
lämnat följande uppgifter, avseende nämndens beräknade och verkliga kostnader
för byggnadsarbeten, å vilka enskilda entreprenadanbud avgivits:

Sjukhus för Upplands artilleriregemente, uppfört under åren 1922—1923:

lägsta enskilda anbud............................................................ kronor 143,650: —

av nämnden uppgjort kostnadsförslag................................. >, 137,500: —

den verkliga kostnaden för nämndens arbeten.................. » 137,236: 74-

Tvenne paviljonger för oroliga, sjuka vid Västerviks hospital, uppförda
under åren 1922—1924:

lägsta enskilda anbud..........................................

av nämnden uppgjort kostnadsförslag...............

den verkliga kostnaden för nämndens arbeten

.i. kronor 404,000: —

» 380,000: —

377,308:31.

24

Kungl, Maj:ts proposition nr 135,

Grundläggningsarbeten för hospitalet invid Hälsingborg, utförda

under åren 1922—1924:

lägsta enskilda anbud............................................................ kronor 405,900: —

av nämnden uppgjort kostnadsförslag................................. » 360,000: —

den verkliga kostnaden för nämndens arbeten.................. » 328,539: 37.

Garnisonssjukhus i Boden:

lägsta enskilda anbud............................................................ kronor 996,190: —

av nämnden uppgjort kostnadsförslag................................. » 781,000:—.

Arbetena, som påbörjats under hösten 1922, äro ännu
icke slutförda, men beräknas kostnaden komma att uppgå
till cirka .......................................................................... » 880,000: —.

Vid dessa arbeten synes sålunda den egna regin hava medfört väsentliga
besparingar för statsverket. Det bör emellertid anmärkas, att i vissa andra
fall, då kasernbyggnadsnämnden beretts tillfälle att verkställa kostnadsberäkningar
å byggnadsarbeten, vilka sedermera utlämnats på entreprenad,
nämndens kostnadssiffra varit högre än det antagna anbudet.

Emellertid torde de resultat, som av kasernbyggnadsnämnden uppnåtts
under dess i huvudsak under kristiden infallande verksamhet i egen regi,
icke utan vidare kunna läggas till grund för bedömande av detta systems
lämplighet vid byggnadsstyrelsens arbeten i allmänhet. Dessa arbeten äro
sinsemellan växlande såväl till art som omfattning och i regel av väsentligt
mindre storlek än kasernbyggnadsnämndens arbeten. Att vid ifrågavarande
verksamhet helt övergå till egen regi skulle säkerligen medföra en mycket
tyngande organisation och torde knappast kunna ifrågasättas. Under normala
förhållanden torde också entreprenadsystemet i flertalet fall bäst lämpa
sig för byggnadsstyrelsens byggnadsarbeten. Men även vid denna verksamhet
kan den andra arbetsformen i åtskilliga fall vara att föredraga. Detta
gäller särskilt under tider med osäkra arbetsförhållanden, då växlande arbets-
och materialpriser försvåra erhållande av för staten tillfredsställande
entreprenadavtal. Den egna regin kan jämväl vara lämplig för arbeten,
vilkas omfattning från början icke kan med säkerhet beräknas och där entreprenörerna
alltså måste räkna med en betydande säkerhetsmarginal eller
vilka kunna föranleda kostsamma tilläggsarbeten. Över huvud bör uppenbarligen
detta system komma till användning, då en tillförlitlig utredning
utvisar att därigenom en besparing för statsverket står att vinna.

På grund av det anförda hålla sakkunniga före, att möjlighet bör förefinnas
att vid statens husbyggnadsföretag tillämpa den arbetsform, som i
varje särskilt fall befinnes vara den ur ekonomisk synpunkt mest ändamålsenliga.
Pör att möjlighet till ett sådant val mellan olika alternativ skall
kunna sägas föreligga, bör staten på husbyggnadsverksamhetens område äga
tillgång till ett organ, som är rustat för verksamhetens bedrivande jämväl
i egen regi. Därigenom får staten också en starkare ställning än eljest till
de enskilda entreprenörerna och kan skydda sig mot eventuella försök till
exploatering från deras sida.

Sakkunniga komma att i det följande förorda en upplösning av kasernbyggnadsnämnden,
sedan dess nu pågående byggnadsföretag avslutats. Härigenom
skulle staten mista det organ, som hittills i största utsträckning bedrivit
husbyggnadsverksamhet under ifrågavarande arbetsform. Det gäller
därför enligt sakkunnigas mening att tillse, att den centrala myndigheten
på detta område, byggnadsstyrelsen, är rustad för uppgifter av ifrågavarande
lsag. Vad som sålunda kräves är, att byggnadsstyrelsen och i första hand dess

huntjl. Maj:ts proposition nr 13.i. 25

byggnadsbyrå ur .så organiserad, att den dels med stöd ar vunnen erfarenhet
och tillförlitliga kostnadsberäkningar kan i varje fall sakkunnigt bedöma, vilket
system för byggnadsarbetenas utförande, som är det för staten fördelaktigaste,
dels ock liar. möjlighet att, därest sä finnes lämpligt, organisera och leda byggnadsarbeten
i egen regi.

Detta behöver emellertid icke innebära, att man nu fullt bygger ut den
organisation, som skulle erfordras vid eu eventuell omläggning i antydd
riktning av styrelsens arbetssätt.»

Sakkunnigas yttrande i denna del bär föranlett särskilt uttalande allenast Bygyuudsfrån
byggnadsstyrelsens sida. Styrelsen anför därvid, att ehuru styrelsen st’Jreltmvidhölle
sin tidigare uttalade mening om entreprenadsystemets företräde vid
styrelsens arbeten, styrelsen dock givetvis icke hade något att invända mot
sakkunnigas uttalande, att möjligheter borde förefinnas att vid statens hus
byggnadsföretag tillämpa den arbetsform, som i varje särskilt fall befunnes
vara den ur ekonomisk synpunkt mest ändamålsenliga. Styrelsen ville emellertid
framhålla, att jämväl styrelsen i sin verksamhet i egen regi utfört åtskilliga
arbeten, som på grund av sin säregna karaktär varit härför lämpade.

Styrelsens byggnadsbyrå vore alltså ingalunda främmande för denna arbetsform.

Mot vad sakkunniga i föreliggande fråga anfört har jag i huvudsak intet Departementsatt
erinra. Da erfarenheten visat, att den egna regin vid den statliga hus- chefen.
byggnadsverksamheten under vissa förutsättningar kan medföra fördelar för
statsverket, bör möjlighet uppenbarligen förefinnas att, då så finnes lämpligt,
tillämpa detta system, och bör därför staten för denna verksamhet äga tillgång
till ett organ, fullt kompetent att bedriva arbeten jämväl i egen regi.

Valet mellan ifrågavarande arbetsform och entreprenadsystemet måste
emellertid bliva beroende på de i varje särskilt fall föreliggande förhållanden,
och är det därför icke möjligt att fastslå, i vilken utsträckning
de olika systemen skola tillämpas. Med hänsyn härtill torde man nu
närmast böra tillse, att tillräcklig sakkunskap finnes för ett tillförlitligt bedömande
av bästa sättet för arbetenas utförande i varje särskilt fall samt
för organiserande och ledande av arbetena enligt det system, som kan finnas
fördelaktigast. Däremot torde det, såsom sakkunniga framhållit, icke vara
behövligt att nu fullt bygga ut den organisation, som skulle erfordras vid
en övergång i större utsträckning till systemet med egen regi, utan lärer en
dylik utbyggnad böra ske allenast i den mån sådant av förhållandena påkallas.

Beträffande frågan om kasernbyggnadsnämndens bibehållande anföra de Frågan om
sakkunniga: kasern -

»Av sakkunnigas utredning framgår, att kasernbyggnadsnämndens ursprung- nämndens
liga uppdrag, omfattande, uppförande av femton kasernetablissemang för bibehållande,
infanteriet, numera blivit i huvudsak slutfört, i den mån uppdraget av stats- Buaanadsmakterna
ansetts höra fullföljas. Jämväl övriga till nämnden lämnade ar- styrelsebetsuppgifter
äro till huvudsaklig del fullbordade. Ännu återstående ar- sakkunniga.
beten, avseende garnisonssjukhuset i Boden, kunna beräknas bliva avslutade
under förra halvåret 1925.

Med hänsyn till dessa arbeten möter alltså ej hinder mot en upplösning
av kasernbyggnadsnämnden under den närmaste tiden. Vid nämndens in
rattande torde jämväl hava förutsatts, att nämnden icke skulle bibehållas
längre tid än som erfordrades för fullgörandet av dess huvuduppdrag.

26

Kascni byijgnads nämndcn.

Kungl. Muj:ts proposition nr I3ö.

I anledning av de erfarenheter, som vunnits av nämndens verksamhet
och organisation, hava sakkunniga framhållit, att i samband med eu eventuell
upplösning av kasernbyggnadsnämnden bör tillses, huruvida byggnadsstyrelsen
är så rustad, att den vid utförande av husbyggnadsföretag för
statens räkning kan tillämpa det arbetssätt, som för nämndens verksamhet
under senare år varit särskilt utmärkande, nämligen den egna regin; och
komma sakkunniga att i det följande närmare beröra de organisatoriska förändringar
inom styrelsen, som i anledning därav eller eljest kunna vara
påkallade. Därest de av sakkunniga ifrågasatta åtgärderna komma till stånd,
torde ett bibehållande av nämnden för nya arbetsuppgifter vara motiverat
allenast under förutsättning, att statens husbyggnadsverksamhet med hänsyn
till sin beräkneliga omfattning icke skulle kunna tillfredsställande ombesörjas
av statens permanenta husbyggande myndigheter.

Vad försvarsväsendet beträffar, torde någon nybyggnadsverksamhet i större
omfattning icke komma till stånd under de närmaste åren. Däremot synes
det icke uteslutet, att försvarsfrågans lösning kan föranleda åtskilliga ändringsarbeten
beträffande det nuvarande byggnadsbeståndet. En dylik byggnadsverksamhet
lärer emellertid knappast kunna bliva av den art, att densamma
medför behov av ett särskilt bygguadsorgan av det slag, som representeras
av kasernbyggnadsnämnden. I varje fall hava sakkunniga ansett
sig icke böra räkna med en dylik möjlighet.

Jämväl beträffande statens husbyggnadsverksamhet för civilt ändamål
torde man med stöd av den verkställda utredningen kunna utgå från, att
denna verksamhet icke får en omfattning, som skulle medföra behov av eu
särskild organisation vid sidan av byggnadsstyrelsen och övriga husbyggande
myndigheter. * s ..

Av nu anförda skäl vilja sakkunniga förorda, att kasernbgggnadsnamnden
upplöses, sedan ännu pågående arbeten avslutats samt nämndens nuvarande verksamhet
luinnit avvecklas, vilket torde kunna ske förr ingången av nästkommande
budgetär. Emellertid anse sakkunniga önskvärt, att där en förstärkning eller
annan förändring av byggnadsstyrelsens arbetskrafter kan finnas erforderlig,
man därvid i den mån, så lämpligen kan ske, använder sig av nämndens
ännu kvarvarande personal, vilken, enligt vad sakkunniga inhämtat, år anställd
på sådana villkor, att anställningen eljest upphör i och med kasernbyggnadsnämndens
upplösning.»

Kasernbyggnadsnänmden anför i denna del bland annat följande:

Enligt de direktiv, som givits för ifrågavarande utredningsarbeten, både de
sakkunniga i första hand bort undersöka, om behov funnes av ett sådant organ
som kasernbyggnadsnämnden och av att tillgodogöra sig nämndens organisation
och erfarenheter. Först härefter skulle i förekommande fall utredning äga
rum angående omorganisationen av byggnadsstyrelsens byggnadsbyrå. . Sakkunniga
hade emellertid gått den motsatta vägen. De hade väl. funnit, att
statens byggnadsverksamhet icke komme att få en omfattning, som skulle
medföra behov av en särskild organisation vid sidan av byggnadsstyrelsen
och övriga husbyggande myndigheter, och därför förordat upplösning av
kasernbyggnadsnämnden, men den byggnadsstyrelse, som sakkunniga därvid
åsyftat, vore icke den nuvarande, utan en styrelse, förstärkt med en hel
byrå, upprättad efter mönstret av kasernbyggnadsnämnden. Av betänkandet
framginge sålunda, att sakkunniga konstaterat behovet för framtiden av just

ett sådant organ för statens husbyggnadsverksamhet, som kasernbyggnadsnämnden
vore. Nästa fråga bleve då, huruvida det sålunda behövliga organet
borde vara en självständig institution eller hellre borde förenas med något
annat verk, då uppenbarligen endast byggnadsstyrelsen kunde komma i fråga.
Nämnden hade för sin del icke något att invända mot, att densamma upp -

htnnjl. jifujuinilinu nr /■''/■). ^7

hörde, liar dess hittills mottagna uppdrag förts till slut, och att dess organisation
i stallet förenades och sammansmälte med byggnadsstyrelsen. Även
om nämnden sålunda kommit till väsentligen samma resultat, som de sakkunniga,
medförde dock de olika vägarna eu högst bety dande skillnad i fråga
om bevarandet åt staten av nämndens organisation och erfarenheter, med
.india ord i fråga om förfaringssättet med avseende a nämndens byggnadschef
och personal. Nämnden ansåge för sin del, att, då nämnden upphörde
såsom självständigt organ, dess personal borde överflyttas till byggnadsstyrelsen
och där bilda en ny byggnadsbyrå i enlighet väsentligen med de sakkunnigas
förslag till eu dylik byra, därvid dock ingen annan medlem av
själva nämnden än byggnadschefen skulle hölja med till den nya byrån.

Förutom byggnadschefen utgjordes nämndens tekniska personal å dess
huvudexpedition av eu förste och eu andre ingenjör, eu arkitekt, eu elektrotekniker,
en kostuadsberäknare samt ett ritbiträde. Nämndens kamerala personal
utgjordes av en kassaförvaltare och eu bokhållare, varjämte funuos
anställda tva skrivbiträden och eu vaktmästare. Hela denna personal, förutom
arkitekten, ritbiträdet, kassaförvaltaren och vaktmästaren, kunde inrymmas
inom . den beräknade ramen för den nya byggnadsbyrån. Jämväl
arkitekten, ritbiträdet och vaktmästaren borde emellertid kunna beredas plats
inom byggnadsstyrelsen i samband med den föreslagna utvidgningen av dess
verksamhet.

Nämnden ville även framhålla, att hela dess personal, varav ett flertal
under lång tid varit anställd hos nämnden eller i annan statstjänst, på ett
synnerligen förtjänstfullt sätt understött nämndens strävanden att åstadkomma
ett tillfredsställande resultat av nämndens verksamhet och att en betydande
del av de vunna erfarenheterna vore samlad hos den tekniska personalen.

Av nämndens erhållna uppdrag återstode numera huvudsakligen dels fullbordandet
av arbetena för garnisonssjukhuset i Boden, byggnadsföretagets
avveckling, slutlikvidering av utgifterna för detsamma samt slutredovisning
av anvisade medel och dels tillsyn av de vid kasernbygget i Lund uppförda
byggnaderna och realisation av ännu återstående byggnadsförråd därstädes,

Lnligt den senaste arbetsplanen för berörda sjukhusbygge beräknades företaget
vara helt avvecklat och slutredovisat till den 1 nästkommande juli.

Med hänsyn till förhallandena pa arbetsmarknaden kunde emellertid omständigheter
inträffa, vilka medförde ett framflyttande av nämnda tidpunkt.
Beträffande kasernbygget i Lund borde, sedan nämndens verksamhet upphört,
arméförvaltningens fortifikationsdepartement erhålla uppdrag att övertaga
tillsynen av de därstädes uppförda byggnaderna och att förvalta härför
avsett anslag. Nämnden avsåge att söka slutföra realisationen av byggnadstörrådet
i Lund snarast möjligt.

Att nu fastslå, att nämnden under alla omständigheter skulle upphöra
den 1 juli 1925, syntes nämnden icke välbetänkt, då denna tidpunkt vore
!,e™eiI?de Pä huruvida arbetsplanen för bygget i Boden kunde obehindrat
fullföljas. Hen definitiva tidpunkten för avslutandet av nämndens verksamhet
borde fastställas senare av Kungl. Maj:t.

Pa grund av vad sålunda anförts hemställer nämnden, att nämndens
byggnadschef och personal i angiven omfattning måtte överflyttas till den
av sakkunniga föreslagna nya byggnadsbyrån inom byggnadsstyrelsen i samband
med kasernbyggnadsnämndens upplösning.

Av sakkunigas utredning torde framgå, att den beräkneliga omfattningen Departementsav
statens husbyggnadsverksamhet under den närmare tiden icke i och för chefen.
sig kan motivera ett bibehållande av kasernbyggnadsuämnden, sedan dess
ännu pågående verksamhet hunnit slutföras. Att vid sådant förhållande

28

Kungl. May.ts proposition nr 135.

nämnden icke bör bibehållas såsom självständig institution vid sidan av
byggnadsstyrelsen och övriga husbyggande myndigheter torde vara uppendart,
då en dylik åtgärd skulle vara ägnad att försvåra tillgodoseendet av
den enhetlighet och planmässighet vid statens byggnadsverksamhet, som i
möjligaste mån bör eftersträvas. Med hänsyn till arten av nämndens verk
samhet och med den uppfattning, jag tidigare uttalat i fråga om statens
behov av ett organ jämväl för framtiden, kompetent att utföra arbeten i egen
regi, skulle det däremot kunna ifrågasättas, att, såsom nämnden väl i sitt
utlåtande närmast avsett, dess för dylika arbeten bildade personalorganisation
såsom sådan bibehölles och i en eller annan form anknötes till annan
myndighet, då närmast byggnadsstyrelsen, för att där anlitas för arbeten a"\
angivet slag. En dylik åtgärd kan dock ej anses pakallad, da man för närvarande
saknar möjlighet att bedöma, i vad mån ifrågavarande arbetsform
kan komma att för framtiden tillämpas vid statens husbyggnadsverksamhet,
i följd varav omfattningen av den ifrågavarande organisationens blivande
arbetsuppgifter icke kan förutses. För egen del anser jag därför, att föreliggande
fråga bör lösas i enlighet med de riktlinjer, sakkunniga angivit, det
vill säga att sådana mindre omfattande organisatoriska ändringar vidtagas
beträffande byggnadsstyrelsen, att denna må kunna, i den mån så finnes lämpligt,
leda och organisera arbeten jämväl i egen regi.

Av nu anförda skäl anser jag mig böra tillstyrka, att kasernbyggnadsnämnden
upplöses, sedan dess ännu pågående byggnadsföretag hunnit avslutas.
Med hänsyn till de förhållanden, nämnden aberopat, torde det böra
ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma den närmare tidpunkten för nämndens
upplösning ävensom att vidtaga de åtgärder, som för avveckling av nämndens
verksamhet kunna påkallas.

Beträffande nämndens nuvarande personal sa lära, såsom nämnden jämväl
framhållit, de erfarenheter, som vunnits från nämndens verksamhet, till
betydande del finnas samlade särskilt hos de tekniska arbetskrafterna. Det
synes därför vara ett önskemål att kunna i möjligaste mån för statens räkning
utnyttja dessa arbetskrafter jämväl för framtiden. I likhet med sakkunniga
håller jag därför före, att i den mån en förstärkning eller annan
förändring av byggnadsstyrelsens arbetskrafter finnes erforderlig, man därvid
i första hand bör söka använda sig av ifrågavarande personal.

Frågan om De sakkunniga hava härefter till behandling upptagit spörsmålet, huruutvidgning
vp|a den ordning, som utvecklat sig i fråga om utförandet av större byggaVstyreiTensS’
nadsföretag för statens räkning genom andra myndigheters försorg, kan anses
byggnads- tillfredsställande. Sakkunniga finna eu prövning av detta spörsmål i samverksamhet.
b;iud med föreiiggande utredning närmast böra avse lämpligheten av eu
överflyttning till byggnadsstyrelsen i större eller mindre utsträckning av
sådan statlig byggnadsverksamhet, som enligt nu tillämpad praxis utövas av
andra myndigheter.

Sakkunnniga lämna i detta sammanhang till eu början eu redogörelse för
den prövning beträffande frågan om omfattningen av byggnadsstyrelsens
byggnadsverksamhet, som tidigare ägt rum, och anföra härom följande:

29

Knnc/l. Maj:tu -proposition nr

»Frågan om omfattningen av den byggnadsverksamhet, som bör ankomma
på byggnadsstyrelsen, bär i samband med 1917 års omorganisation vari!
föremål för eu ingående utredning. De civila ämbetsverk, vilka — förutom
överintendentsämbetet - för det dåvarande togo befattning med husbyggnadsföretag,
hänfördes av de sakkunniga för övorintendentsämbetets omorganisation
till vissa huvudgrupper.

En första grupp omfattade sådana ämbetsverk, vilkas verksamhet var av
teknisk natur och där utförandet av på verken ankommande husbyggnadsarbeten
i allmänhet måste ske i nära sammanhang med utförandet av andra
ämbetsverkets åligganden av teknisk art. .Dit hänfördes järnvägsstyrelsen,
vattenfallsstyrelsen, lotsstyrelsen samt i vissa avseenden domänstyrelsen

Till eu andra grupp hänfördes sådana verk, vilkas speciella verksamhet
var mer eller mindre bunden vid byggnader eller byggnadskomplexer av
vissa särskilda slag, men för vilka dock själva uppförandet av dessa byggnader
föll utanför deras huvuduppgift. Hit hänfördes fångvårdsstyrelsen
samt medicinalstyrelsen.

Eu tredje grupp omfattade byggande myndigheter, vilkas befattning med
byggnadsfrågor enligt nyssnämnda sakkunnigas mening kunde hänföras till
historiska grunder eller eljest till något särskilt lämplighetsskiil, exempelvis
generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen och generaltullstyrelsen.

Beträffande den av staten för militära ändamål utövade kontinuerliga
byggnadsverksamheten var denna förlagd till armé- respektive marinförvaltningarna
och dessa myndigheter underlydande organ.

Tanken på sammanförandet av all statens genom dessa myndigheter utövade
husbyggnadsverksamhet under en gemensam ledning upptogs av 1912
års statsrevisorer i samband med eu av dem gjord framställning om utredning
rörande statens husbyggnadsväsende.

Med anledning av vad statsrevisorerna yttrat i berörda ämne framhöll
överintendentsämbetet i ett den 14 januari 1913 avgivet yttrande, att möjlighet
knappast förelåg att centralisera afl statens byggnadsverksamhet. Enligt
ämbetets mening måste obestridligen större planmässighet vinnas, ju
mera ordnandet av statens byggnadsverksamhet samlades till ett ämbetsverk,
men åtminstone syntes icke då tillräckliga skäl föreligga att draga in under
en gemensam ledning den byggnadsverksamhet, vilken handhades av med
särskilda arkitektkontor utrustade ämbetsverk såsom fångvårdsstyrelsen, medicinalstyrelsen,
järnvägsstyrelsen samt armé och marinförvaltningarna.

De sakkunniga för överintendentsämbetets omorganisation intogo i denna
fråga principiellt samma ståndpunkt som överintendentsämbetet samt framhöllo
bland annat följande:

Därest all statens husbyggnadsverksamhet förlädes under en enda central
myndighets ledning, vilken myndighet väl då skulle bliva överintendentsämbetet
såsom den speciella fackmyndigheten på ifrågavarande område,
kunde man befara, att ämbetets åligganden i ett slag skulle erhålla en sådan
omfattning, att det säkerligen bleve förenat med mycket stora svårigheter
att vid fullgörandet därav förena erforderlig snabbhet med åsyftad effektiv
enhetlig ledning. Dessutom skulle genom eu sådan åtgärd ämbetets karaktär
undergå en ingalunda önskvärd förändring, i det ämbetsverket väl knappast
kunde undgå att förvandlas till ett statens byggnadskontor, ett förhållande,
som kunde befaras inverka menligt på ämbetets verksamhet i övrigt, såsom
med avseende på kulturhistorisk byggnadsvård, stadsplaneväsende m. m. De
byggnader, vilka övriga med byggnadsverksamhet i mer avsevärd omfattning
sysselsatta ämbetsverk hade att besörja, vore i allmänhet till sin utdaning
så intimt beroende av de speciella ämbetsverkens uppgifter, att ett skiljande
av dessa ämbetsverk från den omedelbara befattningen med byggnadernas

,‘50 Kuni/l. Mnj:ts proposition nr Ulf).

uppförande i hög grad skulle försvåra ämbetsverkens nödvändiga sakkunniga
inflytande på byggnadernas utformning. Dessa myndigheters byggnadsverksamhet
syntes för övrigt vara så kontinuerlig och omfattande samt,
med endast få undantag, så ändamålsenligt organiserad, att på det hela
taget någon vägande anmärkning mot denna verksamhet i och för sig ej
rättvisligen kunde framställas.

På nu anförda skäl funno ifrågavarande sakkunniga, att de ämbetsverk,
vilka dittills utövat eu mer kontinuerlig byggnadsverksamhet och ägde en
enligt de sakkunnigas åsikt härför ändamålsenlig organisation, fortfarande
borde få själva handhava dylik verksamhet. Härmed avsågos de myndigheter,
vilka hänförts till de båda förstnämnda två grupperna av byggande myndigheter.
De ämbetsverk åter, vilka oaktat deras byggnadsverksamhet varit
relativt kontinuerlig dock saknade dylik organisation, borde överlåta sin
byggnadsverksamhet på överintendentsämbetet. 1 enlighet härmed föreslogs,
att utförandet av nybyggnads- och ombyggnadsföretag för post- och telegrafverkens
samt riksbankens räkning ävensom större reparationer å dessa
institutioners byggnader skulle överlämnas till överintendentsämbetet.

Beträffande sådana statsmyndigheter, vilka utövade byggnadsverksamhet
mindre kontinuerligt och i ringare omfattning och vilka i regel befattade
sig med byggnadsföretag endast efter särskilt uppdrag av Kungl. Maj:t, ansågo
ifrågavarande sakkunniga, att frågan om vilken myndighet, som skulle
utföra nybyggnadsföretag och dit hänförliga arbeten för dessa verks räkning,
borde såsom dittills skett i varje särskilt fall avgöras av Kungl. Maj:t.

De myndigheter, vilka hördes över detta förslag, hade beträffande frågan
om total centralisation i huvudsak intet att erinra.

Fångvårdsstyrelsen framhöll, bland annat, att den specifika art av byggnader,
som fångvården behövde, ovillkorligen krävde särskilt skolad arkitekt
med byggnadskonst inom styrelsen samt speciell ledning och övervakning
av pågående byggnadsarbeten.

Medicinalstyrelsen betonade, att den byggnadsverksamhet, som styrelsen
dittills handhaft, allt fortfarande borde tillhöra styrelsens ämbetsåligganden.
Denna byggnadsverksamhet, som nästan uteslutande gällde uppförande av
nya hospital och reparationsarbeten vid redan befintliga, krävde nämligen
en ingående kännedom om behövliga anordningar inom sådana sjukhus.
Styrelsens skiljande från den omedelbara befattningen med byggnadernas
uppförande skulle i hög grad försvåra styrelsens nödiga sakkunniga inflytande
på byggnadernas utformning såväl under de förberedande åtgärderna
som under själva byggnadsarbetet.

Mot förslaget att till överintendentsämbetet överflytta den byggnadsverksamhet,
som då utövades av generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen och riksbanken,
inlade berörda myndigheter sin bestämda gensaga.

Därvid framhölls, att beskaffenheten av de byggnader, som erfordrades
för ifrågavarande myndigheters behov, i väsentlig grad vore beroende av
dessa myndigheters speciella verksamhet. Ifrågavarande myndigheter vore i
detta avseende likställda med den grupp av byggande myndigheter, som omfattade
järnvägsstyrelsen med flera verk, eller i varje fall med den grupp,
som omfattade fångvårdsstyrelsen och medicinalstyrelsen. De skid, som ansetts
tala mot ett överflyttande av sistnämnda myndigheters byggnadsverksamhet
till överintendentsämbetet, kunde jämväl åberopas mot en dylik åtgärd
för ifrågavarande tre myndigheters vidkommande. Vidare anfördes,
bland annat, att den dåvarande anordningen medgåve fritt val av arkitekt,
varigenom .den erforderliga speciella sakkunskapen kunde bättre tillgodoses
än om valet av arkitekt skulle ankomma på eu utomstående myndighet.

Kiimjl. Mdj:tn jirojioxition nr /.''i/i. ;j1

Do sålunda framförda invändningarna viunio emellertid oj beaktande.
Såsom av den föregående utredningen framgår, godkände statsmakterna
den ståndpunkt, som i föreliggande fråga intagits av sakkunniga, för överintendentsämbetets
omorganisation. Ett avgörande skäl härvid torde hava
varit, att ifrågavarande tre myndigheter för det dåvarande voro i avsaknad
av sakkunniga organ för husbyggnadsverksamhet.

De vid omorganisationen uppdragna riktlinjerna för byggnadsstyrelsens
verksamhet på ifrågavarande område hava emellertid icke kommit att tilllämpas
i full utsträckning. Såväl telegrafstyrelsen som riksbanken hava
fortfarande fatt ombesörja sin byggnadsverksamhet, varjämte även generalpoststyrelsen
utövat byggnadsverksamhet i rätt betydande omfattning. Vissa
andra myndigheter utan fast byggnadsorganisation, exempelvis pensionsstyrelsen,
hava i särskilda fall erhållit uppdrag att utföra ny byggnadsarbeten.»

För egen del anföra sakkunniga följande:

»Vid bedömande av föreliggande fråga hava sakkunniga icke funnit anledning
att frångå den ståndpunkt, som tidigare av statsmakterna intagits
beträffande husbyggnader för statens järnvägar samt (Övriga till den ovan
nämnda första gruppen hänförda verk. Utförandet av dessa husbyggnader
sammanhänger så nära med utövningen av verkens uppgifter i övrigt att ett
särskiljande härvidlag icke torde vara lämpligt.

Beträffande statens husbyggnadsverksamhet i övrigt kunna vissa allmänna
skäl anföras för en åtminstone i viss grad ökad koncentrering av7 nämnda
verksamhet till statens speciella byggnadsorgan, byggnadsstyrelsen, under
förutsättning att detta organ är så rustat, att en härigenom vidgad byggnadsverksamhet
kan på ett tillfredsställande sätt fullgöras.

I detta hänseende kan framhållas följande.

Den planmässighet och sparsamhet vid statens husbyggnadsverksamhet,
som bör eftersträvas, torde i huvudsak innebära, dels att omfattningen av
statens vid varje tid pågående byggnadsverksamhet i möjligaste mån avpassas
med hänsyn till det statsfinansiella och samhällsekonomiska läget, dels att
den inbördes ordningen för de olika byggnadsföretagens utförande enhetligt
planlägges efter rationella och ekonomiska synpunkter, dels ock att vid de
enskilda byggnadsföretagens planläggning och utförande nödig sparsamhet
och ekonomisering iakttages.

Vid ett ökat sammanförande till (it centralt byggnadsorgan av den statliga
husbyggnadsverksamheten torde det byggande organet erhålla klarare överblick
över denna verksamhet och alltså vinna ökade möjligheter att, i enlighet
med ovan berörda synpunkter, planlägga densamma.

Sålunda kan framhållas, bland annat, att eu enhetlig ledning av de olika
pa skilda myndigheter nu splittrade byggnadsföretagen skapar större förutsättningar
för en affärsmässigt ordnad materialupphandling, materialens
ekonomiska utnyttjande, ett rationellt ordnande av för olika företag gemensamma
transportfrågor och dylikt, allt åtgärder, som kunna verka till förbilligande
av de särskilda företagen.

I den mån centraliseringen genomföres, kunna vidare enhetliga bestämmelser
rörande tekniska och juridiska frågor i full utsträckning komma till
tillämpning vid statens husbyggnadsverksamhet. De byggande myndigheternas
praxis i förevarande avseende — exempelvis i fråga om fordringar på inredning
och detaljarbete, kontroll m. in. — är för närvarande i viss mån
''olika. Visserligen hava strävanden till enhetlighet härutinnan kommit till
synes, men ett genomförande av full enhetlighet torde alltid komma att
möta svårigheter så länge olika myndigheter skola bära ansvaret för bvgg -

Byggnadsstyrelses
akkunniga.

32

Kungl. Maj:U proposition nr 135.

nadsföretagen. En centralisering kan därför underlätta genomförandet av
standardisering och övriga liknande åtgärder för åstadkommande av enhetlig
sparsamhet vid byggnadsföretagens utförande.

Genom en till viss gräns genomförd centralisering kan även besparing
vinnas i administrationskostnaderna för de särskilda företagen.

En utvidgning av byggnadsstyrelsens verksamhetsområde bör jämväl vara
ägnad att hos detta verk samla mera omfattande och ingående fackkunskaper
på husbyggnadsverksamhetens skilda områden och alltså öka verkets kompetens
för sin uppgift. Det torde därför kunna sägas ligga i sakens, natur, att,
därest staten i byggnadsstyrelsen äger tillgång till ett för ifrågavarande
byggnadsverksamhet särskilt avsett och fullt rustat organ, detta organ jämväl
i regel bör omhänderhava nämnda verksamhet och att alltså andra myndigheter,
vilkas arbetsuppgifter falla på för byggnadsverksamheten främmande
områden, endast där särskilda omständigheter föreligga, själva böra ombestyra
byggnader för verkens behov.

Å andra sidan har såsom skäl mot åtgärder i antydd riktning anförts, att
sammanförandet av byggnadsverksamhet i allt för stor omfattning till en
myndighet skulle kunna befaras medföra eu tyngande oi''ganisation, sa att
den för arbetenas ändamålsenliga bedrivande erforderliga snabbheten och
enhetliga ledningen äventyrades. Vidare har framhållits, bland annat, att
uppförandet genom en utomstående myndighet av byggnader, vilkas beskaffenhet
vore särskilt beroende av det speciella ändamål de hade att tjäna,
skulle förhindra de för byggnadernas utnyttjande ansvariga myndigheterna
att vid de förberedande åtgärderna och under byggnadstiden göra sin sakkunskap
gällande i erforderlig grad.

Under utredningen i föreliggande ämne hava sakkunniga samratt med
vederbörande inom fångvårdsstyrelsen, arméförvaltningens fortifikationsdejmrtement
och medicinalstyrelsen.

Beträffande byggnader för fångvårdens behov har från fångvårdsstyrelsens
sida framhållits, att vissa byggnadsarbeten lämpligen kunde utföras med
anlitande av fångar såsom arbetskrafter och att jämväl i åtskilliga andra fall
arbeten vid redan i bruk tagna anstalter måste anordnas med särskild hänsyn
tagen till fångvårdstjänsten. I nu berörda fall borde enligt vederbörandes
mening byggnadsarbetenas utförande ankomma på fångvårdsmyndigheterna.
Beträffande åter fristående nybyggnadsföretag mötte från fångvårdsstyrelsens
sida ej väsentliga hinder, att dessa utfördes genom byggnadsstyrelsen, därvid
dock förutsattes att erforderligt samarbete mellan vederbörande myndigheter
komme till stånd.

Däremot motsatte sig vederbörande inom såväl arméförvaltningens fortifikationsdepartement
som medicinalstyrelsen bestämt en överflyttning till
utomstående myndighet av den byggnadsverksamhet, som hittills ankommit
på dessa verk, och åberopades därvid i huvudsak de skäl, som tidigare i
sådant hänseende anförts.

De sakkunniga hava verkställt utredning rörande omfattningen av statens
byggnadsverksamhet genom de myndigheter, som här närmast äro i
fråga, nämligen byggnadsstyrelsen, fångvårdsstyrelsen, arméförvaltningens
fortifikationsdepartement, medicinalstyrelsen, pensionsstyrelsen, generalpoststyrelsen
och telegrafstyrelsen. Denna utredning torde i viss män kunna
tjäna till ledning för bedömande av frågan, huruvida en utvidgning av byggnadsstyrelsens
verksamhetsområde skulle kunna befaras medföra en överbelastning
av verket med därav följande olägenheter.

Kostnaderna för av berörda myndigheter utförda byggnadsföretag hava
i avrundade tal genomsnittligt per år utgjort under åren 1913—1917 3,850,000
kronor och under åren 1918—1923 9,960,000 kronor. Av sistnämnda belopp

llnngl. Afajtts proposition nr Ulf).

;s:-i

mnt tal 4,700,000 kronor eller

faller på byggnadsstyrelsens verksamhet
alltså cirka 50 %.

, ™ i,“njorolsR mil erinras, att den årliga genomsnittskostnaden för kasern ““P™"''18"

">''*-««* «w*«» till i

Den arliga genomsnittskostnaden för de företag, som planerats att genom
ifrågavarande verk komma till utförande under åren 1924—1928 bär approxi
lnativt uppskattats till ‘*,300,000 kronor, därav a byggnadsstyrelsens veiksamliet
beiaknats belöpa cirka o,000,000 kronor. Sannolikt måste emellertid de
sålunda beraknade kostnaderna anses vara för höga. Utgår man från att allenast
V’ ^ av de pfanerade företagen komma till utförande — en siffra som liven
t en sannolikt ar för hög — skulle under tidsperioden 1924—19^8 den årliga
gS’Tär^‘eten för ifrågavaramle verk uppgå till i medeltal omkring
0000,000 kionor. I sistnämnda belopp ingå även på sagda tid belöpande

undeTallaftirhlo a 7 7 s^lklf .myndigheterna redan påbörjade företag?vilka
* q\ , 1 foi hallan den torde hora slutföras av respektive myndigheter

Sakkunniga hava for sm del kommit till den uppfattningen, atUlen beräk sin^torlT^fociffö/I-^f"118

1ffråga^.1''allde byggnadsverksamhet icke genom
sm stenek i och for sig bor utgöra hinder for åtgärder i syfte att hos Immnadsstyrelsen
koncentrera denna verksamhet. '' • ’r''n

, Av be4derf för ifrågavarande spörsmål är jämväl det ekonomiska resultat/
ll Jk 01? 1 djgb eternas byggna ds verksamhet; och hava sakkunniga

sokt samla material för en jämförelse i detta hänseende genom sammanstallning
av volymkostnaderna vid byggnadsföretag av relativt likartad beskaffenhet;
Det maste emellertid framhållas, att enbart en dylik sammanställning
icke kan laggas till grund för ett tillförlitligt bedömande av de olika
ynchgheteiuas satt att handhava sina byggnadsföretag. Oavsett de allmänna
prisfluktuationerna aro byggnadskostnaderna beroende av eu mångfald fak&r/llka
d? 7gf 7e “ledigheten icke råder, exempelvisgrundförmfbdU
“SP-°rf"Vaflgheiteii’, ° !k orters prisförhållanden och dylikt. För
fullt rättvis jämförelse skulle darfor erfordras att äga ingående ‘kännedom

möjHgtSarSkllda hy^nadsforetagen, vilket givetvis icke för8sakkunniga varit

Av de i sammanställningen ingående byggnadsföretagen utvisa i stort sett
geneialpoststyrelsens bostadsbyggen samt kasernbyggnadsnämndens arbeten
de lagsta och jamnaste volymkostnaderna. Motsvarande siffror från Övriga
hogadlgheteiS verksamhet aro väsentligt växlande och i vissa fall påfallande

Oavsett nu berörda förhållande torde det emellertid kunna sättas i fråga
huruvida bjggnadsorganisationen hos vissa av ifrågavarande myndigheter kan
anses fullt tillfredsställande med hänsyn till omfattningen av inyndSieternas

s’im!7dlSVeikSa-n 16t'' An,?aend.e byggnadsstyrelsen vilja sakkunniga i annat
sammanhang närmare yttra sig. Beträffande övriga myndigheter är spörsmålet
närmast aktuellt i fråga om medicinalstyrelsen, vars byggnadsverksamliet
under den narmaste tiden kan näst byggnadsstyrelsens beräknas blivi
den ojamforligt största. Kostnaden för medicinalstyrelsens byggnadsarbeten
Tats 4l 1 i medjdtal Per :°11'' under tidsperioden 1918—1923 cirka
1,600,000 kronor och under femårsperioden 1924—1928 i runt tal 3 400 000
kronor. Sistnämnda belopp torde möjligen komma atfvLentligt mWas

en nä“m7eTamt°id i kVai att byggnadsverksamheten under

n i i • hamtld icke kommer att understiga den nuvarande. Den ekonomiska
ledningen av ifrågavarande verksamhet utövas av medicinalstyrelsen med
allenast ett byggnads tekniskt sakkunnigt biträde, den hos styrelsen an sSde
Bihang Ull riksdagens protokoll 1925. 1 sand. 113 haft. (iXr 135.) :m 25 ;{

Fångvårds styrelsen -

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 13o.

arkitekten, vilken jämväl i regel utarbetar erforderliga förslag och ritningar
samt dessutom förutsattes kunna utöva enskild praktik.

Den ovan nämnda organisationen synes — aven om inedicmalstjielsen
liar tillgång till en så erkänt skicklig arkitekt som den nuvarande dock
vara svagt utbyggd i förhållande till byggnadsverksamhetens omfattning.
Skall medicinalstyrelsen fortfarande bibehållas vid denna verksamhet, t o
därför eu förstärkning av styrelsens byggnadsorgamsation komma till stanch
Sakkunniga vilja emellertid icke förorda en dylik utväg. I det följande
kommer förslag att framläggas om vissa organisatoriska forandnngar beträffande
byggnadstyrelsen, avseende en förstärkning av byggnadsplan
Vinner detta förslag beaktande av statsmakterna, torde overvagande s a
tala för att byggnadsstyrelsen får övertaga utförandet av byggnadsfoietag
för medicinalstyrelsens räkning. De invändningar, som av styrelsen framställts
mot eu dylik anordning, kunna av sakkunniga icke tillmätas avgörande
betydelse. Med den ordning, som byggnadsstyrelsen för närvarande tillampai
och jämväl fortfarande i regel torde komma att tillämpa vid uppgörande av .
förslag och ritningar till byggnadsföretag, synes ett samarbete mellan ved
börande verk kunna utan allt för stora svårigheter ordnas sa, att vederbörande
fackmyndighet får erforderligt inflytande pa utformningen a? bygg Ua

förutsättning att eu förstärkning av byggnadsbyrån kommer till
stånd, torde jämväl de riktlinjer för byggnadsstyrelsens verksamhet i förevarande
avseende, som av statsmakterna godkändes i samband med 191
års omorganisation, böra i full utsträckning tillämpas, och synes aven lämpligt,
att fångvårdsstyrelsens nybyggnadsverksamhet överflyttas tillbyggnads

&t?Vad nu är sagt gäller emellertid endast nybyggnader samt större om- och
tillbyggnader, under det beträffande mindre arbeten och löpande reparationsarbeten
anledning till förändring i nu gällande ordning ej föreligger.

Även för större företag kunna emellertid i vissa fall hinder mot en o\eiflyttning
möta på grund av arten av myndigheternas speciella verksamhet.
Så kan exempelvis vara fallet beträffande telegrafverkets radiostationer.

Fråaan i råd män en centralisering på antytt sätt till byggnadsstyrelsen boi
sire sunes därför böra bliva beroende på Kungl. Maj ds prövning, sedan civil
ifrågasätta förändringen av byggnadsstyrelsens organisation blivit genomjord. De
byggnadsföretag, varom bär är fråga, utföras så gott som undantagslöst allenast
efter särskild befallning av Kungl Maj:t, som sålunda bär tillfälle att i valp
siirskilt fall avgöra, åt vilken myndighet byggnadsuppdraget bor bannas.

Beträffande byggnadsföretag för riksdagens verks rakning torde motsvarande
förfarande kunna tillämpas. , , ,

Vid prövning rörande vederbörande myndigheters byggnadskompetens,
torde de av sakkunniga nu framförda synpunkterna böra vinna vederbörligt
beaktande.»

Beträffande frågan om överflyttande till byggnadsstyrelsen av vissa byggnadsföretag
för fångvårdens behov anför fångvårdsstyrelsen bland annat

följande: .

Det övervägande flertalet av byggnadsföretagen för fångvårdens belirny
liksom de löpande underhålls- och ändringsarbetena, torde allt fortfarande
böra ankomma på fångvårdsstyrelsen, och erfordrades darfor under alla toihållanden,
att styrelsen hade till sitt förfogande ett vid styrelsen knutet
byggnadssakkunnigt biträde med uppgift, bland annat, att uppgöra forsla,,
till dylika arbeten samt övervaka och leda desamma.

Knnyl. Maj.ts proposition liv /*/>]

på, såsom sakkunniga antytt, vissa vid fångvård,m förokommnnde byggnadsarbeten
- aven sådana som voro att hänföra till nybyggnader - lämpbgen
kunde, som ock hittills i avsevard utsträckning ägt ruin, helt heller
delvis utföras med anlitande av fångar som arbetskrafter, varigenom icke
obetydliga kostnadsbesparingar kunde vinnas, samt då arbeten inom redan
tågna fangelsebyggnader sa gott som alltid måste på grund av de
särskilda torhallandena inom fångvården utföras genom fångvårdsstyrelsens
egen försorg kunde endast i ett fatal fall byggnadsföretag komma'' i fråga,
vilka utan större olägenhet skulle kunna överlämnas till utomstående myndigliet.
Detta skulle da huvudsakligen gälla uppförandet av antingen helt nya
fångvåi etsa n stål ter med tillhörande bostadshus eller sådana byggnader vid
befintliga fängelser sola förlädes utom det inre fängelseområdet. Även i
''rynka tall — särskilt då fråga vore om sådana byggnadsföretag, för vilkas
planerande och övervakande måste krävas särskild''sakkunskap på fångvårdsomradet
kunde det emellertid befaras, att eu viss omgång bleve följden
- flätande av byggnadsföretaget på annan myndighet än fångvårds Därest

det emellertid av särskilda anledningar befunnes önskvärt, att
byggnadsstyrelsen skulle taga befattning med byggnadsarbeten för fångvårdens
rakning, ville fångvårdsstyrelsen icke motsätta sig en dylik anordning,
men dock allenast under förutsättning dels, att innan beslut fattades
om ett arbetes utförande genom byggnadsstyrelsen, fångvårdsstyrelsen lämnades
tillfälle att yttra sig angående lämpligheten i det speciellå fallet av en

tt£T(1 °C ; ieh atÄ da,arHaet skulle utföras genom byggnadsstyrelsen,
ett intimt samarbete mellan de bada styrelserna anordnades och detta under
så enkla förmer

som

möjligt.

Medicinalstyrelsen, som vidhållit sin tidigare uttalade uppfattning i föreliggande
fråga, anför i huvudsak följande:

Uppförandet av ett sjukhus för sinnessjukas vård krävde eu ingående
kännedom och erfarenhet om behövliga anordningar, enär de sjukas vård
yoie darmed intimt förenad. Ett hospitals goda utformning vore sålunda
i nog grad agnad att underlätta sjukvården och framför allt att nedbrinna
driftkostnaderna, vilket under ett hospitals framtida användning vore av
stol sta betydelse. Under de senaste decennierna hade sinnessjukvården
vant föremål för eu sa gott som fullständig omvälvning, vilken nödvändiggjort
störa och genomgripande förändringar i hospitalens byggnadsanläggnmgai.
Ett hospitals anordningar vore ännu icke fastslagna utan befunne
sig alltjamt pa utredningsstadiet. Utformningen av ett hospital måste därför
nua en produkt av ett intimt samarbete mellan medicinska sakkunniga,
by ggnadsforetagets arkitekt, respektive tekniska experter samt entreprenörerna
icke blott under ritningarnas utarbetande utan under hela den tid byggnadsarbetet
paginge.

de sakkunnigas uppfattning skulle byggnadsstyrelsen kunna vinna
tillräcklig medicinsk sakkunskap för utförande av hospital genom ett samarbete
mellan vederbörande verk. Ett dylikt samarbete skulle emellertid
enligt medicinalstyrelsens mening bliva synnerligen omständligt och tidsödande.
Därjämte skulle flen smidighet, som vore nödvändig förutsättning
iet/ iJy^idsarbctots lampliga organisation, gå förlorad. Vidare kunde
med fullt skal befaras, att den medicinska parten, såsom endast tillkallad,
i otdlrackhgt inflytande på sjukhusbyggets anordningar i alla detaljei.
Såsom _ bevis på vikten av att den medicinska sakkunskapen finge
ett avgörande inflytande pa utformningen av sjukhus villo styrelsen meddela

Medicinal styrelsen.

30 Kungl. Maj.ts proposition nr 135.

att klagomål över bristande anordningar vid nya lasarett, som uppforts
av därtill utsedda byggnadskommitterade utan tillräcklig medicinsk sa -kunskap vid sin sida, under det sista årtiondet vant allt för vanliga feku e
medicinalstyrelsens hospitalsverksamhet överflyttas till byggnadsstyrelsen,
konirne säkerligen framdeles många förändringar, dragande avsevarda kos -nader, att bliva erforderliga, sedan byggnaderna överlämnats till medicinalstyrelsen
och skulle tagas i bruk för sinnessjukvården.

‘ Ett överförande av medicinalstyrelsens byggnadsverksamhet till annan
myndighet skulle även medföra eu ytterligare olägenhet, nämligen de ständigt
uppkommande ombytena av byggnadens förvaltningsmyndigheter. Program
och skissritningar skulle fortfarande uppgöras av medicinalstyrelsen
med tilhjälp av dess experter. Med byggnadsarbetets överlåtande till annan
myndighet med dess experter skulle alla ritningar och beskrivningar komma
att utföras av andra fackmän än de, som uppgjort prim är for slagen, en dualism,
som kunde verka synnerligen ogynnsam. . , , ,, ,

Även enligt sakkunnigas förslag skulle medicinalstyrelsen fortfarande u
föra mindre arbeten vid hospitalen, till vilka anslag beviljades av riksdagen.
Därtill komme, att alla reparations- och smärre ombyggnad sarbeten till vilkas
utförande medicinalstyrelsen ägde att bevilja anslag och för vdka arbeten kostnaderna
uppginge till betydande belopp för ar 1923 till omkring 78o,000
kronor, alltjämt skulle tillhöra styrelsen. För alla dessa arbeten maste styrelsen
vara rustad, och det förefölle styrelsen vara eu olämplig anordning
att vid nybyggnader, vid vilkas uppförande nya erfarenheter inom sjukhusverksamheten
och nya anordningar för de sinnessjukas vard borde i framstå
rummet vinna tillämpning, medicinalstyrelsen skulle bliva satt åt sidam D<>
såsom förut antytts, den lämpligaste typen för anordningar inom ett hospital
alltjämt befunne sig på ett försöksstadium, vore det angelaget, att den
myndighet, som både sinnessjukvården om hand, alltjamt hade ett avgörande
inflytande vid de nya hospitalens uppföranae. . .

Då sakkunniga särskilt betonat den ekonomiska fordelen med byggnadsarbetenas
utförande under egen regi, villo styrelsen omnämna, att styrelsen
i vissa fall vid uppförande av enklare byggnader eller byggnadsföretag utfört
arbeten i egen regi genom den organisation som funnes vid varje större
hospital. Därtill komme, att innan arbetena med uppförandet av ett hospital
fullt avslutats, hade i regel dess snickeri- och maskmverkstador tagits i
bruk, varjämte beläggningen med patienter kunde hava påbörjats och transpor
material anskaffats. Därigenom bleve anstalten val rustad för att under
egen regi och med anlitande av hospitalets egna hantverkare liksom eu del
yrkeskunniga, arbetsföra patienter handhava koinpletteringsarbeten, uppförandet
av smärre byggnader, väg- och planeringsarbeten m. m vilket torde
hava visat sig ekonomiskt fördelaktigt. Dessa arbeten för anstaltens uppförande
måste utföras i intimt samband med anstaltsdriften, och utnyttjande
av anstaltens resurser i nämnda avseende kunde bäst ske, om medicinalstvrelsen
hade uppförandet av anstalten om hand. Därigenom kunde jämväl
ordningen för uppförandet av ett nytt hospital bestämmas så att hospitalet
snarast kunde tagas i bruk utan att det i alla dess detaljer vore
färdigt

Medicinalstyrelsen, som alltså vidhölle kravet på att styrelsen skulle liava
det bestämmande inflytandet vid hospitalens uppförande, funne emellertid
hinder icke möta för att, därest sakkunnigas förslag i ovngt vunne statsmakternas
godkännande, byggnadsstyrelsen kunde erhålla uppdrag att uttala
byggnadsarbetena men med medicinalstyrelsen, med tillhjälp av sina byggnac sexperter,
som ansvarig myndighet både för byggandet och anslaget, en an -

37

Kungl. Maj-.ts proposition nr Ji/ö.

ordning, Horn vunnit tillämpning vid vissa genom kasernbyggnadsnämnden
utförda arbeten vid hospitalen i Hälsingborg och Västervik.

Beträffande styrelsens egen organisation för byggnadsverksamhet delade
styrelsen emellertid de sakkunnigas uppfattning om behovet av eu utökningav
arbetskrafterna. Något förslag härutinnan vore styrelsen dock icke beredd
att nu framlägga.

Under åberopande av vad sålunda anförts har styrelsen, som ansett, att
den byggnadsverksamhet, som hittills tillkommit styrelsen, även framdeles
borde handhavas av styrelsen, hemställt, att, därest ett överflyttande av
nämnda byggnadsverksamhet till byggnadsstyrelsen skulle anses utgöra en
förutsättning för genomförande av sakkunnigas förslag, detta förslag icke
måtte vinna bifall.

Byggnadsstyrelsen, som funnit den föreslagna utvidgningen av styrelsens
byggnadsverksamhet för statsverket ekonomiskt fördelaktig, anför i samband
därmed bland annat, att de av vissa myndigheter anförda olägenheterna av
den ifrågasatta centraliseringen av statens husbyggnadsverksamhet i varje
fall torde bliva av ringa betydelse, om, såsom styrelsen för sin del förutsatte,
vederbörande i en nybyggnad intresserade institutioner bereddes tillfälle
att på lämpligt sätt samråda med byggnadsstyrelsen angående byggnadsverkets
utformning och genomförande.

Jämväl kasernbyggnadsnämnden har uttalat sig för en centralisation av
statens husbyggnadsverksamhet i av sakkunniga angiven omfattning samt
framhåller, att därest en överflyttning av nämndens organisation till byggnadsstyrelsen
i enlighet med nämndens förslag komme till stånd, borde eu
dylik utvidgning av styrelsens verksamhet ske samtidigt med överflyttandet,
så att den ifrågavarande organisationens kapacitet skulle kunna fullt utnyttjas.

De organisatoriska förändringar, som vore avsedda att vidtagas beträffande
byggnadsstyrelsen, äro i allt väsentligt påkallade, även om någon utvidgning
till nya områden av styrelsens byggande verksamhet ej skulle äga
rum. Dessa förändringar skulle emellertid göra styrelsen rustad och särskilt
lämpad även för eu vidgad byggnadsverksamhet. Under sådana
förhållanden torde starka skäl tala för att i viss omfattning till byggnadsstyrelsen
överflytta utförandet av större byggnadsföretag, vilka nu ombesörjas
genom andra myndigheter, som ej i lika grad äro rustade för byggnadsarbetens
planläggning och utförande och vilkas huvudsakliga verksamhet
ligger på helt andra områden. Uppenbarligen skulle genom eu dylik utvidgning
av styrelsens verksamhet den eftersträvade enhetligheten och planmässigheten
av statens byggnadsverksamhet kunna befrämjas.

I nu förevarande hänseende synes främst böra ifrågakomma att i enlighet
med de riktlinjer för styrelsens verksamhetsområde, som vid 1917 års omorganisation
av statsmakterna godkändes men härutinnan ännu ej vunnit tillämpning,
till styrelsen överflytta såväl i full utsträckning postverkets större
byggnadsarbeten som ock dylika arbeten för telegrafverkets och riksbankens
räkning samt vidare att till styrelsen överföra även vissa bygg -

Byggnads styrelsen.

Kasern byggnads nämnden.

Departements

chefen.

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

naclsarbeten för fångvårdens och medicinalstyrelsens behov. De invändningar,
som från medicinalstyrelsens sida framställts mot förslaget i denna
del och som jämväl i viss grad kunna göras gällande för telegrafverkets och
fångvårdens vidkommande, avse i främsta rummet, att om den myndighet,
för vilkens räkning arbetena verkställdes, skildes från den omedelbara befattningen
med byggnadernas utförande, man härmed skulle väsentligt försvåra
denna myndighets nödiga sakkunniga inflytande på byggnadernas utformning
såväl under de förberedande åtgärderna som under själva byggnadsarbetet.
Det lärer heller icke kunna förnekas, att särskilt beträffande hospitalen
deras användande är i högre grad än vad som är fallet beträffande
offentliga anstalter i allmänhet beroende på byggnadernas anordningar. Men
å andra sidan synas alltför stora hinder icke möta att åvägabringa sådant
samarbete emellan den byggande och övriga vederbörande myndigheter, att
medicinska eller andra fackmässiga synpunkter komma till sin fulla rätt.
Ett sådant nära samarbete utan tyngande former framstår i själva verket
som eu oundgänglig förutsättning för ett lyckosamt resultat av en ökad
koncentration till byggnadsstyrelsen av arbeten utav ifrågavarande art. Styrelsen
torde därvid jämväl, likaväl som sådant nu sker inom medicinalstyrelsen,
vid uppförande av t. ex. liospitalsbyggnader kunna tillkalla någon överläkare
med praktisk erfarenhet inom den moderna sinnessjukvården. Medicinalstyrelsen
har invänt, att, därest byggnadsarbetenas utförande uppdroges
åt annan myndighet, komme, sedan arbetena igångsatts, alla erforderliga
ritningar och beskrivningar att utföras av andra fackmän än de, som uppgjort
primärförslagen. En dylik anordning vore utan tvivel i regel synnerligen
olämplig, men torde ej hava varit av de sakkunniga avsedd. Hinder
lärer icke möta, att, därest program och förslag till liospitalsanläggningar
utarbetas inom medicinalstyrelsen eller till andra byggnader inom övriga
nu ifrågavarande styrelser med tillhjälp av deras experter, de sålunda anlitade
experterna, eventuellt vederbörande myndigheters egen arkitekt, där
sådan finnes, tagas i anspråk vid byggnadsarbetenas utförande. De praktiska
svårigheter beträffande byggnadsföretagens rationella utförande, som
medicinalstyrelsen i övrigt framhållit, synas ej heller vara oöverkomliga.

Därest medicinalstyrelsen fortfarande skall handhava all den byggnadsverksamhet,
som hittills ankommit på styrelsen, lärer i övrigt en förstärkning
av dess byggnadsorganisation bliva nödvändig. Att vidtaga eu dylik förstärkning
samtidigt som byggnadsstyrelsen tillföres ökad kompetens å ifrågavarande
område bör emellertid om möjligt undvikas, och synes en dylik åtgärd
i varje fall icke böra vidtagas, innan erfarenhet vunnits, huruvida den
nu ifrågasatta vägen kan vara framkomlig.

Om jag sålunda i princip ansluter mig till det föreliggande förslaget om
en utvidgning av byggnadsstyrelsens verksamhetsområde, torde det dock i
vissa fall av praktiska skäl eller med hänsyn till arten av vederbörande
myndigheters speciella verksamhet vara ändamålsenligt, att dessa fortfarande
få ombesörja byggnadsföretag, vilka eljest bort ankomma på byggnadsstyrelsen.
Frågan angående vilken myndighet, som skall ombesörja byggnads -

Kuntjl. Afnj:ts proposition nr I39

arbetenas utförande, synes därför böra, }''å sätt sakkunniga föreslagit, i värjo
särskilt fall prövas med hänsyn till föreliggande förhållanden, och torde
denna prövning böra ankomma på Kungl. Maj:t efter inhämtande av vederbörande
myndigheters yttranden eller i motsvarande ordning ske, då fråga
är om byggnadsföretag för riksdagens verk.

Beträffande frågan om organisatoriska förändringar inom byggnadsstyrelsen
anföra de sakkunniga till eu början följande:

»I sakkunnigas betänkande har eu närmare redogörelse lämnats för de
uppgifter beträffande statens liusbyggnadsväsende, som åligga byggnadsstyrelsen;
och hava sakkunniga jämväl sökt utreda, huru dessa uppgifter av
styrelsen fullgjorts. Av denna utredning lärer framgå, att styrelsens verksamhet
i åtskilliga avseenden icke kommit att få den omfattning, som vid
1917 års omorganisation ansågs önskvärd och som jämväl i instruktionen
förutsattes. Särskilt gäller detta i fråga om styrelsens ställning såsom den
centrala myndigheten på husbyggnaclsområdet.

Eu bidragande orsak till berörda förhållande ligger utan tvivel däri, att
styrelsen icke till sitt förfogande haft medel för anställande av erforderliga
biträdande arbetskrafter å byggnadsbyrån. Den främsta orsaken torde dock
vara att söka i sistnämnda byrås i förhållande till dess organisation allt för
omfattande uppgifter.

De ärenden rörande husbyggnadsverksamhet, som ankomma på byggnadsbyrån,
kunna i stort sett uppdelas i två huvudgrupper. _ Den ena avser utredning
av byggnadsfrågor och granskning av förslag till byggnadsföretag,
den andra avser utförande av byggnadsföretag för''statens räkning. Sakkunniga
hava med stöd av den verkställda utredningen kommit till den
uppfattningen, att dessa två huvuduppgifter, vilka föranlett byråns uppdelning
i två avdelningar, utredningsavdelningen och byggnadsavdelningen, sinsemellan
iiro allt för olikartade och jämväl var för sig för omfattande för
att byråns chef skulle kunna taga erforderlig del i och leda båda avdelningarnas
arbete.

Beträffande byggnadsavdelningens verksamhet framträder olägenheten av
den nuvarande splittringen av byråchefens arbetsuppgifter främst däri, att
den centrala ekonomiska ledningen av styrelsens byggnadsföretag icke erhåller
den fasthet och styrka, som torde böra förefinnas. Behovet av en
stark central byggnadsledning kommer helt naturligt att gorå sig mera gällande
än för närvarande, därest, såsom sakkunniga under angivna förutsättningar
velat förorda, området för styrelsens byggnadsverksamhet utvidgas
och dess arbetssätt i viss omfattning omliigges till egen regi. Enligt sakkunnigas
mening kräver därför arten och omfattningen av styrelsens byggnadsverksamhet,
att styrelsens byggande avdelning organiseras såsom särskild
byrå och ställes under en egen chef, vilken alltså odelat kan agna sig
åt denna gren av styrelsens arbetsuppgifter. Därest en förstärkning i nu
.antydd riktning av styrelsens byggnadsorganisation kommer till stånd, bör
styrelsen jämväl bliva i tillfälle att i större utsträckning än hittills fullfölja
sina uppgifter i fråga om samlandet av kunskapsmaterial och utövande av
upplysningsverksamhet beträffande husbyggnadsväsendet samt över huvud
såsom ledande myndighet på detta område.

Vidkommande utredningsavdelningen må till eu början återgivas följande
av styrelsen lämnade uppgifter rörande antalet diarieförda ärenden, vilka
under åren 1920—1923 varit föremål för utredningsavdelningens handläggning.

Frågan om
organisatoriska
förändringar

Inom byggnadsstyrelsen.

Uppdelning
av nuvarande
b y g gnadsbyrån.

Byggnads styrelsesak kunniga.

40

Kungi. Maj:ts proposition nr 135.

Granskning av förslag till:

1920.

1921.

1922.

1923.

nybyggnader .............................................

44

71

56

73

om-, till- eller påbyggnader ..................

55

45

62

33

Utredningar angående:
nybyggnader ............................................

10

12

8

5

om-, till- eller påbyTggnader.....................

4

8

9

4

anskaffande av lokaler..............................

7

9

6

9

inköp eller försäljning av fastigheter......

3

1

Utlåtanden.............................................

29

31

22

30

Summa 152 176 163 155

Dessa siffror äro emellertid icke fullt belysande för avdelningens arbetsbörda,
då ett granskningsärende icke sällan avser ett flertal byggnadsföretag,
exempelvis samtliga epidemisjukhus för ett landstingsområde. Även utredningsärendena
äro ofta av synnerligen omfattande och tidsödande natur
samt kunna, särskilt då fråga är om anskaffande av lokaler för statens behov,
föranleda ingående förhandlingar med vederbörande myndigheter samt upprättandet
av ett flertal skissförslag.

Av den verkställda utredningen framgår, att avdelningens utredande och
granskande verksamhet omfattar icke blott statens husbyggnader utan också
i stor utsträckning byggnadsföretag för menigheters räkning. Avdelningen
har sålunda ett vidsträckt arbetsfält och följaktligen stora möjligheter att
verka till förenkling och sparsamhet samt jämväl i övrigt till gagn inom
det offentliga byggnadsväsende^ Det ligger uppenbarligen stor vikt på,
att avdelningens arbete i sådant syfte bedrives på ett energiskt och målmedvetet
sätt. Enligt hittills tillämpad praxis har styrelsen i regel icke
ansett sig böra mera ingående pröva, huruvida de av vederbörande fackmyndigheter
uppgjorda byggnadsprogrammen äro vidlyftigare än som för
tillgodoseende av det föreliggande behovet krävts. I detta hänseende synes
emellertid en principiell ändring böra ske. Ordalagen i styrelsens instruktion
torde ej heller lägga hinder häremot. Under senare år hava vid flera
tillfällen inom riksdagen framförts klagomål över att såväl statens som kommuners
och menigheters byggnadsföretag fördyrats på grund av allt för stora
krav på utrymmen och hög standard i övrigt. Huruvida dessa klagomål
varit berättigade kan ej i detta sammanhang bedömas. Av naturliga skäl
måste _ emellertid från de myndigheters eller institutioners sida, vilka skola
utnyttja planerade byggnadsföretag, en viss tendens göra sig gällande att
framställa väl långt gående anspråk på utrymmen. För att få en motvikt
mot dylika strävanden och även med hänsyn till byggnadsstyrelsens allmänna
uppgifter torde det böra åligga styrelsen att vid utredning av byggnadsfrågor
och granskning av förslag till husbyggnadsföretag ingå i en noggrann
prövning rörande utrymmesbehovet och byggnadens standard i övrigt.

Den nu ifrågasatta fördjupningen av styrelsens arbete torde komma att
ställa icke oväsentligt ökade krav på utredningsavdelningens arbetskrafter,
icke minst på dess chef. På dennes kompetens och auktoritet torde det i
många fall komma att bero, särskilt då det gäller att vid förhandlingar med
likställda myndigheter vei’ka för sparsamhet i fråga om utrymme och dylikt,
huruvida styrelsens strävanden skola kunna genomföras. "Med hänsyn till
nu berörda förhållande och till betydelsen av avdelningens arbetsuppgifter
torde det vara fullt motiverat, att densamma erhåller eu starkare organisation
än hittills och liksom b vggn a d s av delning e n ställes under en egen chef.»

41

Kun yl. Maj:ta proposition nr 13Ö.

P
byggnadsbyrån uppdelas så, att dess båda avdelningar var för sig
komma att bilda eu ny byrå under egen chef. De nya byråerna skulle enligt
förslaget benämnas utredningsbyrån och byggnadsbyrån.

I detta sammanhang hava sakkunniga jämväl framhållit angelägenheten
av att den nya utredningsbyrån sattes i tillfälle att fullfölja arbetet med
den s. k. byggnadsstatistiken. Det borde emellertid beaktas, anföra de sakkunniga,
att detta arbete, sådant det i instruktionen angåves och jämväl i
tillämpningen utförts, icke vore statistik i egentlig mening. Vad som liär
avsåges vore styrelsens åliggande att införskaffa och ordna sådana uppgifter
rörande statens tomter, byggnader och lokalbehov, som vore av grundläggande
betydelse för att styrelsen skulle få erforderligt underlag för
sin planläggande och utredande verksamhet samt nödig överblick över statens
liusbyggnadsväsende.

De föreslagna nya byråerna skulle enligt sakkunnigas förslag övertaga do
uPlJgifter, som ankomma pa motsvarande avdelningar inom nuvarande byggnadsbyrån.
I enlighet härmed skulle de ärenden, som tillhöra sistnämnda
byrå, fördelas mellan de nya byråerna sålunda:

Den nya utredningsbyrån:

1) utredningar om plan och ordningsföljd, varefter nybyggnader av hus
för statens räkning böra företagas;

2) # utredningar m. m. rörande anskaffande av lokaler för statsverkets
räkning;

3) upprättandet av förslag och ritningar samt därmed sammanhängande
utredningar rörande byggnadsföretag, vilka skola utföras genom styrelsens
försorg;

4) tillhandagående i vissa fall åt offentliga myndigheter och menigheter
med förslagsritningar;

5) granskning, eventuellt omarbetning av sådana ritnings- och kostnadsförslag,
som icke utarbetats inom styrelsen, men, enligt meddelade bestämmelser,
skola av styrelsen granskas;

6) upprättande av normaltyper för särskilda slag av husbyggnader;

0 införskaffande och ordnande av de för styrelsens planläggande och utredande
verksamhet erforderliga uppgifter rörande statens tomter, byggnader
och lokalbehov;

8) utlåtanden i frågor, berörande byråns verksamhet.

Den nya byggnadsbyrån:

1) utförande av byggnadsföretag för statens räkning;

2) verkställande av utredningar rörande grundläggningsförhållanden, byggnadskonstruktioner,
ledningar och kostnadsberäkningar;

3) upprättande av förslag till allmänna bestämmelser i fråga om organisering
av statens husbyggnadsföretag samt rörande avtal, arbetsbeskrivningar m. m.
vid sådana företag;

4) undersökningar och provningar av byggnadsmaterialier, ordnande av
typsamling av förekommande sådana matenalier samt insamlande och bearbetande
av kunskapsmaterial i övrigt på husbyggnadsväsendets område
ävensom utarbetandet av de publikationer, som därav kunna föranledas;

5) viss tillsyn i fråga om byggnadsföretag för statens räkning, utförda
genom andra myndigheters försorg;

6) utlåtanden i frågor, berörande byråns verksamhet.

42

Byggnads styrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

Deri ovan föreslagna fördelningen av arbetsuppgifter mellan de ifrågasatta
nya byråerna avse ärenden, vilkas handläggning hittills ankommit
på bvggnadsbyrän. Härutöver förorda sakkunniga emellertid, att ärenden
rörande förhyrningar av lokaler för statens behov, vilka nu handläggas a
intendentsbyrån, överflyttas till den nya utredningsbyrån. Då sistnämnda
byrå har att verkställa utredningar om statens lokalbehov och avgiva förslag
om dess tillgodoseende, finna sakkunniga det ligga närmast till hands, att
även ifrågavarande hyresärenden där handläggas.

Med anledning av sakkunnigas förslag i denna del anför byggnadsstyrelsen,
att styrelsen redan tidigare insett, att eu omorganisation av byggnadsbyrån
vore av nöden, och hade styrelsen jämväl, såsom av betänkandet framginge,
i sådant syfte företagit vissa förberedande undersökningar. Även om resultatet
därav icke hunnit taga fastare form eller i alla händelser icke hunnit
bliva mera genomarbetat, så hade man dock inom styrelsen varit fullt pa
det klara med, att eu uppdelning av byrån vore nödvändig. De uppgifter,
som vid överiutendentsämbetets omorganisation föreslagits beträffande denna
byrå, hade nämligen mycket snart visat sig vara alltför omfattande och olikartade,
för att de skulle kunna behärskas av eu och samme chef. Styrelsen
hade emellertid tvekat att så snart efter det ämbetsverket trätt i verksamhet
framkomma med krav på förändringar i den sålunda helt nya organisationen,
allra helst det varit styrelsen nödvändigt att år efter år framställa fordringar på
ökning i anslaget till styrelsens verksamhet för sådana behov av arbetskrafter å
de olika byråerna, vilkas tillgodoseende icke kunnat uppskjutas. Sedan särskilda
sakkunniga tillkallats för eu utredning i nämnda syfte, hade styrelsen givetvis
lämnat sitt eget utredningsarbete å sido. Den av ifrågavarande sakkunniga
föreslagna uppdelningen av den nuvarande byggnadsbyrån i två byråer
med var och en sin chef funne styrelsen riktig och, såsom av det ovanstående
framginge, överensstämmande i princip med den mening, som sedan
några år tillbaka varit rådande inom styrelsen och vars realiserande styrelsen
funnit vara ett villkor för ett rationellt liandhavande av dithörande uppgifter.

Byggnadsstyrelsen har vidare, i anslutning till sakkunnigas uttalande därom,
framhållit önskvärdheten av att det fortlöpande arbetet med styrelsens
byggnadsstatistik snarast möjligt kunde återupptagas.

^ Beträffande den av sakkunniga föreslagna fördelningen mellan de ifrågasatta
nya byråerna av sådana ärenden, som nu handläggas på byggnadsbyrån,
har styrelsen icke framställt någon erinran. Däremot har styrelsen pa anförda
skål avstyrkt sakkunnigas förslag, i vad det avser en överflyttning från intendentsbyrån
till den nya utredningsbyrån av ärenden rörande förhyrningar
av lokaler för statens behov. De syftemål, som de sakkunniga velat nå, har
styrelsen ansett kunna vinnas därigenom, att den enligt sakkunnigas förslag
återupptagna och med utredningsbyrån förenade byggnadsstatistiken från intendentsbyrån
erliölle alla de uppgifter, som belyste ifrågavarande arbetsfält
och varigenom detsamma kunde överblickas. Den minskning i den nya utredningsbyråns
arbetsuppgifter, som bleve följden av ett bifall till styrelsens
förslag, anser styrelsen väl behövlig med hänsyn till de stora arbetsuppgifter,
som i övrigt komme att tilldelas denna byrå.

43

Kungl. Maj:t& proposition nr 1

Genom den av sakkunniga verkställda utredningen torde fä anses styrkt, Departementsatt
byggnadsbyräns nuvarande organisation icke är tillfredsställande med
liiinsyn till arten ocb omfattningen av byrån åliggande uppgifter. Olägenheterna
av denna brist hava jämväl visat sig, i det nämnda arbetsuppgifter
icke kunnat fullföljas i den utsträckning, som varit avsedd. I vissa avseenden
måste nu ökade krav ställas på byråns arbetskrafter, och gäller detta såväl
utredningsavdelningen som byggnadsavdelningen. Vad den förra avdelningen
beträffar, ansluter jag mig till sakkunnigas uppfattning, att eu principiell
ändring bör ske i fråga om hittills tillämpad praxis vid prövning av program
och planer för byggnadsföretag, med vilka styrelsen har att taga, befattning.

Det bör sålunda åligga styrelsen att vid utredningar av byggnadsfrågor eller
granskning av förslag till husbyggnadsföretag ingå i eu noggrann prövning
rörande utrymmesbehovet och byggnadens standard i övrigt. Eu ändring i
nu angiven riktning synes kunna bliva av betydelse för det offentliga liusbyggnadsväsendet,
men kommer säkerligen att i många fall väsentligt förtynga
arbetet inom styrelsen. För byggnadsavdelningen skulle eu omläggning
av sättet för utförande av styrelsens byggnadsarbeten till egen regi medföra
i viss mån nya arbetsuppgifter. Även om berörda arbetsform icke skulle
komma att i någon större utsträckning tillämpas, bör dock, såsom jag tidigare
anfört, byggnadsstyrelsen i viss utsträckning vara rustad för densamma.

På grund av nu berörda förhållanden finner jag eu förstärkning av byggnadsstyrelsens
organisation för ifrågavande arbetsuppgifter vara av behovet
påkallad, och synes denna förstärkning böra, på sätt sakkunniga föreslagit,
ske genom en uppdelning av nuvarande byggnadsbyrån så, att dess båda
avdelningar var för sig komma att bilda en byrå under egen chef. Eu dylik
åtgärd utgöi jämväl en förutsättning för den utvidgning av området för byggnadsstyrelsens
byggnadsverksamhet, som jag ansett böra ifrågasättas.

Mot de nya byråernas föreslagna benämningar har jag ingen erinran att
framställa.

Genom det ovan anförda äro de nya byråernas arbetsuppgifter i stort sett
angivna, då vardera byrån skulle övertaga den verksamhet, som hittills ankommit
pa motsvarande avdelning inom den nuvarande byggnadsbyrån.

Beträffande förslaget att till den nya utredningsbyrån från intendentsbyrån
överföra ärenden rörande förhyrningar av lokaler för statsverkets behov kan
framhållas, att en dylik överflyttning icke, såsom av det följande framgår,
inverkar på behovet av arbetskrafter för styrelsen i dess helhet. Då denna
fråga ej heller i nämnvärd grad kan sägas inverka på spörsmålet om organisatoriska
förändringar inom byggnadsbyrån, torde ett ståndpunkttagande i
denna del för närvarande icke vara påkallat utan lämpligen kunna ske i
samband med de ändringar i styrelsens instruktion, som kunna föranledas
av förslaget i övrigt.

Beträffande den nya utredniugsbyråns organisation och personalbehov Den nya
anföra de sakkunniga: utrednings byrån.

44

Byggnads styrelse sakkunniga.

Byråns chef.

Övrig personal.

Kung/. Maj:ts proposition nr 133.

De uppgifter, som äro avsedda för den föreslagna nya utredningsbyrån,
komma att på dess chef ställa höga anspråk i olika avseenden. Han bör
således, jämte gott konstnärligt omdöme, äga utpräglat sinne för praktiska
och ekonomiska frågor samt mångsidig erfarenhet på liusbyggnadsområdet.
Av vikt är jämväl, att han äger förmåga att leda utredningar samt föra
erforderliga förhandlingar med andra myndigheter och institutioner, vilka
förhandlingar, särskilt då det gäller förslag i fråga om tillgodoseende av
statens lokalbehov, kunna ställa stora krav på chefens auktoritet.

Det formella kompetenskravet för denne byråchef torde böra vara detsamma
som för de nuvarande byggnadsråden.

I avlöningshänseende bör utredningsbyråns chef likställas med styrelsens
ordinarie Byråchefer. Hans tjänstetitel torde lämpligen böra bliva byggnadsrad.

Beträffande för byrån behövlig personal i övrigt kan erinras, att å utredningsavdelningen
nu äro placerade dels en ordinarie intendent dels ock
en biträdande arkitekt samt ett extra ordinarie kvinnligt kanslibiträde. Denna
personal är jämväl behövlig för den nya utredningsbyrån. Därjämte törne
en förstärkning av dess arbetskrafter vara nödvändig, därest, såsom byråns
uppgifter kräva, densamma skall kunna återupptaga och fullfölja arbetet med
införskaffande och ordnande av erforderliga uppgifter rörande statens fastigheter
och lokalbehov (den s. k. byggnadsstatistiken). bore den 1 juli 1924
voro å utredningsavdelningen för ifrågavarande arbetsuppgift anställda dels
en arkitekt (statistikern), vilken i avlöningshänseende var likställd med
assistenterna å byggnadsavdelningen, dels en biträdande ingenjör, dels ock
ett extra kvinnligt biträde. Sistnämnda biträde anlitades dock även för
andra å avdelningen förekommande göromål. Då intendenten och den biträdande
arkitekten kunna beräknas bliva fullt upptagna av sina hittillsvarande
uppgifter, torde utredningsbyråns nyssnämnda personal av ifrågavarande
anledning böra förstärkas med dels en befattningshavare, motsvarande
den förutvarande statistikern, och dels en biträdande ingenjör.

I byggnadsstyrelsens instruktion föreskrives, att statistikern, för vilken
ett särskilt arvode fanns upptaget i styrelsens stat för åren 1918—1921, skall
hava vana vid handhavanuet och bearbetandet av statistiskt material samt
kännedom om byggnadsförhållanden. Det arbete, . varom nu _ är fråga, är
emellertid, såsom sakkunniga tidigare framhållit, icke statistik i egentlig
mening, varför det formella kravet på statistisk utbildning icke torde behöva
vidhållas för den befattningshavare, som skall motsvara den förutvarande
statistikern. Med hänsyn till arbetets art och omfattning lärer emellertid
någon lägre löneställning för honom icke kunna ifrågasättas, utan torde han
böra likställas med assistenterna. Med hänsyn härtill och då benämningen
statistiker är i viss mån missvisande, synes jämväl ifrågavarande befattningshavare
kunna benämnas assistent. ,

Sakkunniga hava uttalat sig för eu överflyttning till utredningsbyrån
av ärenden rörande förhyrningar för statens behov. För handläggning av
dylika ärenden samt ärenden rörande statens centrala möbelförråd, vilka
nu ankomma på intendentsbvrån, finnas där placerade en befattningshavare
med löneställning motsvarande biträdande ingenjör samt ett biträde åt denne
med ett årligt arvode av 3,200 kronor. Därest sakkunnigas förslag i denna
del vinner beaktande, torde en överflyttning av personal från intendentsbyrån
till utredningsbyrån bliva nödvändig. Av denna anledning kan det
jämväl vara lämpligt, att sistnämnda byrå övertager ärenden rörande statens

centrala möbelförråd. _ _ . 1

Då den nu ifrågasatta personalöverflyttningen icke inverkar pa byggnadsstyrelsens
anslag i dess helhet, har hänsyn till densamma icke tagits i den
följande kostnadsberäkningen.

45

lut»gl. Maj:ts proposition nr 135.

I detta sammanhang vilja sakkunniga omnämna, att fångvårdsstyrelsen
under hand framhållit de fördelar för statsverket, som stode att vinna,
därest anskaffningar och reparationer för möbelförrådets räkning finge ombesörjas
av styrelsen med anlitande av fångar som arbetskrafter. Sakkunniga,
som finna ett samarbete i detta hänseende mellan de båda verken kunna bliva
till gagn, förutsätta att byggnadsstyrelsen upptager denna fråga till närmare
övervägande.

I enlighet med vad sålunda föreslagits skulle personaluppsättningen på utredningsbyrån
— frånsett de befattningshavare, som kunna behöva överföras
från intendentsbyrån för handläggning av hyresärenden och frågor rörande
statens centrala möbel förråd — bliva följande:

ordinarie befattningar :

1 hyggnadsråd,

1 intendent,

ickc-ordinarie befattningar:

1 assistent,

1 biträdande arkitekt,

1 » ingenjör,

1 kvinnligt kanslibiträde.

Kostnaden för avlöningar till å utredningsavdelningen nu anställd ickeordinarie
personal uppgår för innevarande budgetår — dyrtidstillägg oberäknade
— till 8,208 kronor. En utökning av denna personal på sätt sakkunniga
föreslagit med eu assistent och en biträdande ingenjör föranleder en
årlig kostnadsökning av i runt tal 10,600 kronor, därest man räknar med de
för vederbörande befattningar fastställda begynnelselönerna.»

Byggnadsstyrelsen bär med anledning av den föreslagna placeringen i
avlöningshänseende av utredningsbyråns chef framhållit, att i betraktande
av de uppställda fordringarna på hög kompetens hos denne befattningshavare
en högre löneställning än den föreslagna borde beredas honom, så
att han konimo att bliva likställd med chefen för den nya byggnadsbyrån,
för vilken de sakkunniga föreslagit en viss särställning, vartill jag i det
följande återkommer. Vidare har byggnadsstyrelsen i anslutning till sin
uppfattning angående handläggningen aAr frågor om lokalförhyrningar för
statens behov i förevarande sammanhang avstyrkt det ifrågasatta överflyttandet
till utredningsbyrån av ärenden rörande statens centrala möbelförråd.

Fångvårdsstyrelsen, som velat understryka det av sakkunniga uttalade
önskemålet om ett samarbete mellan byggnadsstyrelsen och fångvårdsstyrelsen
vid anskaffningar och reparationer för det centrala möbelförrådet,
har i sammanhang därmed berört ett annat spörsmål rörande detta förråd,
nämligen beträffande redovisningen av möbler, skriv- och räknemaskiner m. m.,
som för stadigvarande bruk utlämnas från förrådet till permanenta statsinstitutioner.
Styrelsen framhåller därvid, att för närvarande varje utlämnande
av dylika föremål betraktades allenast såsom lån, varför föremålen
av vederbörande låntagare årligen skulle redovisas till byggnadsstyrelsen.
Enligt fångvårdsstyrelsens mening skulle det ur alla synpunkter vara lämp -

Byggnads styrelsen.

Fångvårds styrelsen.

46

Kungl. Majits proposition nr 135.

Allmänna

civilförvalt ningens löncnämnd.

Departements chefen.

ligare, därest de föremål, som utlämnades på antytt sätt, definitivt avfördes
från byggnadsstyrelsens räkenskaper och uppdebiterades i det låntagande
verkets inventarieredovisning.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd, som yttrat sig allenast angående
avlöningsförhållandena för den föreslagna personalen å de nya byråerna,
har beträffande utredningsbyrån icke funnit anledning till annan erinran,
än att nämnden velat ifrågasätta, huruvida icke genom en förenkling i sättet
för redovisningen av de möbler och andra inventarier, som från det centrala
möbelförrådet utlämnades till vederbörande ämbetsverk, det skulle bliva
möjligt att indraga den biträdesbefattning å intendentsbyrån, som vid bifall
till sakkunnigas förslag skulle överflyttas till utredningsbyrån.

De uppgifter, som äro avsedda för utredningsbyrån, göra det angeläget
att till chefsbefattningen å denna byrå förvärva eu arbetskraft med höga
kvalifikationer. De nämnda uppgifterna synas emellertid icke vara av
sådan organisatorisk natur, att desamma för ifrågavarande befattning kunna
motivera en anställningsform, som av sakkunniga föreslagits för den nya
byggnadsbyråns chef, nämligen förordnande på visst antal år, ett system
som huvudsakligen tillämpats beträffande vissa högre befattningar vid de
affärsdrivande verken. Det torde därför icke finnas tillräckliga skäl att i
detta fall gå utöver sakkunnigas förslag, enligt vilket utredningsbyråns chef
skulle beträffande såväl avlöningsställning som kompetensfordringar likställas
med de nuvarande byggnadsråden.

I likhet med sakkunniga håller jag före, att det fortlöpande arbetet med
insamlande och ordnande av för styrelsens verksamhet erforderliga uppgifter
rörande statens liusbyggnadsväsende nu bör återupptagas och att för sådant
ändamål eu förstärkning av de nuvarande arbetskrafterna erfordras. Sättet
för bestridande av den ökade kostnad, som därav kan föranledas, kommer
jag att i det följande närmare beröra.

Beträffande frågan om överflyttandet av vissa ärenden från intendentsbyrån
och i samband därmed jämväl den biträdande personal, som där
handlägger dessa ärenden, torde, av skäl jag förut framhållit, ett avgörande
i förevarande sammanhang icke vara påkallat. Ett uppskov härutinnan synes
jämväl lämpligt av den anledning, att de uppkomna spörsmålen rörande
statens centrala möbelförråd kräva ytterligare utredning, och har för sådant
ändamål ärendet i denna del remitterats till byggnadsstyrelsen. Med anledning
av vad lönen äm Liden anfört rörande möjligheten att efter en förenkling
i sättet för redovisningen av vissa från förrådet utlämnade inventarier
indraga eu av de befattningshavare, vilka nu syssla med dessa ärenden, vill
jag emellertid framhålla, att eu dylik förenkling'' i relativt liten grad torde
komma att minska den ifrågavarande personalens arbetsbörda. De arbetsuppgifter,
som till största delen upptaga denna personals tid, avse — förutom
ärenden rörande förhyrningar av lokaler för statens behov — uthyrningar,
som ankomma på byggnadsstyrelsen, i flertalet fall avseende uthyrningar
av lokaler i de under byggnadsstyrelsens vård stående fastigheter.

47

futnijl. MujUs pt ii/iosition nr

Särskilt sistnämnda uppgift har on betydande omfattning, i vilket hänseende
kan nämnas, att hyresuppbörden för närvarande utgör omkring 475,000 kronor
ärligen. I varje fall torde man vid bestämmandet av anslagen till byggnadsstyrelsen
för nästkommande budgetär icke böra räkna med, att den ifrågasatta
åtgärden skall kunna föranleda minskning av styrelsens personalbehov.

Yad sakkunniga i (övrigt föreslagit beträffande utredningsbyråns personal
har icke givit mig anledning till erinran.

Beträffande den nya byggnadsbyrån anföra de sakkunniga:

»Vid behandlingen av frågan om sättet för utförandet av byggnadsstyrelsens
byggnadsarbeten har framhållits, att byggnadsbyrån bör vara så rustad,
att den kan sakkunnigt bedöma, vilken form för byggnadsföretagens utförande,
som i värjo särskilt fall är ur ekonomisk synpunkt mest fördelaktig,
samt att den bär möjlighet att organisera och leda arbeten jämväl i egen
regi. Vidare bär ock betonats behovet av en till styrelsen förlagd stark central
ekonomisk ledning av byggnadsföretagen. I vad mån dessa och Övriga
krav, som måste ställas på byggnadsbyrån, komma att bliva tillgodosedda,
torde i främsta rummet bliva beroende på lämpligheten och dugligheten hos
byråns chef. Han bör därför vara en praktiskt skolad arbetsledare med ingående
teknisk och ekonomisk erfarenhet av husbyggnadsverksamhet samt
kompetent att leda byggnadsföretag såväl med tillämpning av entreprenadsystem
som ock i egen regi. Han bör äga förmåga att med öppen blick för
ekonomiska realiteter planlägga entreprenader samt underhandla med entreprenörer
och leverantörer, bedöma förmånligaste sättet för materialanskaffning,
underhandla med arbetareorganisationer, ordna transportfrågor, välja
arbetsledning vid arbetsplatserna och dylikt.

Fordringarna på formell kompetens för byggnadsbyråns chef böra uppställas
så, att tillräcklig frihet vinnes att välja den för befattningen bäst
lämpade. I detta hänseende torde böra föreskrivas, att byggnadsbyråus chef
skall hava förvärvat grundliga insikter samt framstående praktisk skicklighet
i utövande och ledande av husbyggnadsverksamhet.

Beträffande» löneställningen för byråns chef må erinras, att vid 1921 års
riksdag, i samband med då föreliggande förslag till lönereglering för bland
annat byggnadsstyrelsen, motionsvis yrkande framkommit om eu annan tjänsteställning
för chefen för nuvarande byggnadsbyrån iin för övriga byggnadsråd.
I de inledningsvis omnämnda, av herr Lindman m. fl. vid sagda riksdag
väckta motionerna framhölls sålunda, att eu ändring vore av nöden i
den utav Kung!. Maj:t då föreslagna placeringen av samtliga byggnadsråd i
20:de lönegraden. Utan att vilja underskatta de övriga byggnadsrådens var
för sig viktiga uppgifter funno motionärna dock en jämförelse giva vid handen,
att en särskilt maktpåliggande arbetsbörda påvilade byggnadsbyråns chef.
Det förelåge enligt motionärernas mening starka skäl att för en "befattningav
så krävande teknisk-ekonomisk och organisatorisk natur tillämpa den i
likartade fall alltmer vanliga utvägen med förordnande på viss tid. Som
skäligt arvode föreslogo motionärerna det för distriktschef vid statens järnvägar
då nyligen bestämda eller 16,000 kronor per år.

Motionärernas yrkande vann ej riksdagens bifall. Behovet av den ifrågasatta
åtgärden blev emellertid ej föremål för närmare prövning, då det ansågs
att en sådan borde ske i samband med eu eventuell utredning rörande
behovet av organisatoriska förändringar inom byggnadsstyrelsen.

Med stöd av den numera i berörda hänseende verkställda utredningen hava
sakkunniga för egen del kommit till den uppfattningen, att de skäl, som
föranlett att vissa högre befattningar vid de affärsdrivande verken tillsättas

l)cn nya
byggnadsbyrån.

Byggnadsstyrelsesakkunniga.

Byråns chef.

Övrig

personal.

48 Kung!. Maj:ts proposition nr 136.

med förordnande på viss tid, jämväl i stort sett kunna åberopas för att tilllämpa
detta system på ifrågavarande befattning. En sådan anordning synes
jämväl motiverad av omfattningen av den byggnadsverksamhet, för vilken
byggnadsbyråns chef har att ansvara. Sakkunniga vilja därför förorda berörda
anställningsform för byggnadsbyråns chef, därvid tiden för förordnandet torde
böra bestämmas till högst sex år.

Beträffande storleken av det årliga arvodet hava sakkunniga, efter en jämförelse
med arvodesbeloppen för befattningshavare i motsvarande ställningvid
de affärsdrivande verken, ansett sig böra stanna vid ett belopp av 15,000
kronor. Därvid förutsättes, att byggnadsbyråns chef blir pensionsberättigad
i samma utsträckning, som i allmänhet gäller beträffande befattningar,
tillsatta genom förordnande på viss tid. Med hänsyn till det föreslagna
arvodesbeloppets storlek skulle pensionsunderlaget för befattningen bliva
7,000 kronor.

Byggnadsbyråns chef torde lämpligen erhålla benämningen byggnadschef.
I förhållande till generaldirektören synes han böra givas enahanda ställning,
som enligt instruktionen tillkommer övriga byråchefer.

Behovet av biträdande arbetskrafter på byggnadsbvrån kan komma att
bliva rätt växlande under olika tider, beroende dels på en ökning eller minskning
av byggnadsverksamheten, dels ock i viss mån på det arbetssätt, som
tillämpas vid de olika företagen. Byrån bör därför givas sådan organisation,
att dess personal kan smidigt anpassas efter föreliggande behov, vadan möjlighet
till viss rörlighet och omsättning bland personalen är önskvärd. Det
synes därför i regel icke lämpligt att binda ifrågavarande personal genom
ordinarie anställning. De två ordinarie befattningar, som finnas å nuvarande
byggnadsavdelningen, en intendent och ett kvinnligt kontorsbiträde, böra
emellertid överföras till den nya byrån och bibehållas tills vidare, i varje fall
så länge de nuvarande befattningshavarna kvarstå i samma tjänster å bvggnadsbyrån.

För vinnande av ökad möjlighet att avpassa personalstyrkan efter det
föreliggande behovet vilja sakkunniga därjämte föreslå, att kostnaden för avlöningar
till byråns icke-ordinarie personal direkt påföres byggnad sanslagen
i stället för att såsom nu är fallet bestridas från byggnadsstyrelsens anslag.
Fn eventuellt behövlig förstärkning av dessa arbetskrafter kan då snabbt
genomföras utan eu motsvarande ökning av nyssnämnda anslag, vilket i varje
särskilt fall skulle nödvändiggöra en framställning till riksdagen. Det torde
emellertid böra ankomma på Kung!. Maj:t att årligen fastställa stat för ifrågavarande
personal ävensom bestämma, i vad mån de olika företagen skola
bidraga till kostnaden för densamma.

Ur principiell synpunkt vore det måhända riktigast att låta byggnadsföretagen
bära hela kostnaden för den centrala byggnadsorganisationen. Sakkunniga
hava emellertid funnit det lämpligt att begränsa förslaget på angivet
sätt och förutsätta alltså, att avlöningarna till nyssnämnda ordinarie befattningshavare
liksom till byggnadschefen skola utgå från byggnadsstyrelsens
ordinarie löneanslag. Även byråns expen sutgifter torde i regel av lämplighetsskäl
böra bestridas på sätt sker beträffande dylika utgifter för styrelsen
i övrigt. Fn sådan begränsning kan jämväl vara berättigad av den anledning,
att byggnadsbvrån torde komma att få utföra åtskilliga utredningar
för andra byråers räkning och jämväl arbete i övrigt, som ej direkt är att
hänföra till byggnadsföretagen.

Nu berörda förslag förutsätter, att byggnadsanslagen beräknas att bära på
respektive företag belöpande andel av kostnaden för byggnadsbyråns ickeordinarie
personal. Då så hittills ej varit fallet, kan förslaget icke omedel -

Kanyl. Maj:ts proposition nr 135. 4''.)

bart genomföras, utan erfordras eu övergångsanordning, som i det följande
kommer att beröras.

På byggnadsavdelningen finnas nu — förutom nyssnämnda ordinarie befattningar
— två assistenter, två biträdande ingenjörer, ett manligt kontorsbiträde,
en bokhållare samt ett kvinnligt kontorsbiträde.

Därest styrelsen byggnadsverksamhet blir av den art och får den omfattning,
sakkunniga tänkt sig, synes en förstärkning av nyssnämnda personal
böra ske; och vilja sakkunniga därom framhålla följande:

För att biträda byggnadschefen med mera kvalificerade uppgifter torde
erfordras två befattningshavare med högre teknisk utbildning, arkitekter eller
ingenjörer. Av dessa bör den ene närmast chefen svara för byråns arbete
samt i hans frånvaro fungera såsom ställföreträdare. Den andre erfordras
för granskning och beräkning av byggnadskonstruktioner och bör alltså vara
speciellt sakkunnig på detta område. Då för närvarande å byggnadsavdelningen
allenast finnes eu befattningshavare med högre teknisk utbildning,
clen ordinarie intendenten, skulle alltså ytterligare en befattningshavare med
dylik utbildning behöva anställas. För att kunna förvärva en för ifrågavarande
uppgift tillit kvalificerad arbetskraft, lärer man därvid nödgas räkna
med samma lönebelopp som för ordinarie intendent.

Byggnadsstyrelsen har hittills, såsom av utredningen framgår, städse anlitat
enskilt praktiserande specialister för utredningar och förslag rörande
värme- och sanitärtekniska samt elektriska anläggningar ävensom för granskning
av dylika förslag och kontroll å anläggningarnas utförande. Dylika anläggningar
ingå emellertid numera normalt i varje husbyggnad och utgöra
en så viktig detalj av byggnadsföretagen, att även sakkunskapen på detta
område synes böra vara representerad inom styrelsen. Å byggnadsbyrån
böra därför finnas anställda specialister, vilka kunna biträda vid utredningar
och granskningar samt kontroll å utförande av anläggningar av ifrågavarande
slag. Dessa befattningshavare kunna utnyttjas icke blott för byggnadsbyrån
utan jämväl för andra byråers behov. De främsta fördelarna med denna
anordning äro, att förutsättningar vinnas för enhetlighet vid såväl granskning
och utredning som kontroll.

Sakkunniga hava icke förutsatt, att styrelsen beträffande utarbetandet av
förslag till nya anläggningar av berörda art i regel skulle frångå det hittills
tillämpade systemet att anlita utomstående experter. I den män så lämpligen
kan ske, höra dock de ifrågasatta nya befattningshavarna anlitas även
för dylika uppgifter.

Det torde kunna antagas, att den föreslagna specialisten för värme- och
sanitärtekniska anläggningar får full sysselsättning inom styrelsen, under det
man för elektrikern synes kunna räkna med endast halv tjänstgöringstid. I
den följande kostnadsberäkningen har det årliga arvodet till specialisten för
värme- och sanitäi-tekniska anläggningar upptagits med 9,000 kronor samt
för elektrikern med hälften av detta belopp eller 4,500 kronor. Inom byggnadsstyrelsen
verkställda utredningar giva vid handen, att anställandet av
dessa specialister icke skulle medföra någon total kostnadsökning för statsverket,
då de föreslagna arvodena i varje fall icke överstiga nu till utomstående
experter utgående ersättningar för sådana arbeten, som hädanefter
skulle utföras inom styrelsen. Snarare synes man kunna beräkna viss besparing.

Utöver de nya icke-ordinare befattningar, som sålunda föreslagits, torde
den nya byggnadsbyrån få behov av icke-ordinarie personal i ungefärligen
samma utsträckning som den nuvarande byggnadsavdelningen. Dock torde,
därest berörda förstärkning kommer till stånd, någon minskning av de nu Bihang

till riksdagens protokoll1925. 1 sand. 113 haft. (Nr 135.) 874 25 4

Byggnads styrelsen.

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 13».

varande befattningarnas antal kunna ske. I det följande liar i detta hänseende
räknats med en manlig kontorsskrivarebefattning.

Av den utredning, som av de sakkunniga verkställts rörande kostnaden vid
olika verk för utredningar, förslag och ritningsarbete för egentliga byggnadsarbeten,
framgår, att arkitekt arvodena vid institutioner utan eget ritkontor
ställa sig procentuellt högre än kostnaden för ritkontor vid institutioner, som
är o försedda med sådana, nämligen arméförvaltningens fortifikationsdepartement
och kasernbyggnadsnämnden. Det kunde med hänsyn härtill ifrågasättas,
att man jämväl för byggnadsstyrelsens del borde övergå till sistnämnda system.
Sakkunniga hava emellertid funnit betydande olägenheter förbundna
med eu dylik anordning, när det gäller eu så skiftande verksamhet som byggnadsstyrelsens,
och hava därför i varje fall icke ansett sig kunna förorda
upprättandet av ett permanent ritkontor hos styrelsen. Därest det emellertid
för visst fall skulle finnas lämpligt att styrelsen direkt anställer personal
för utförande av förslag och ritningar för byggnadsföretag, torde hinder däremot
icke möta, under förutsättning att härav föranledda kostnader kunna
direkt påföras vederbörande byggnadsanslag.

Avlöningarna till den icke-ordinarie personalen på byggnadsavdelningen
uppgå för innevarande budgetår till sammanlagt 34,542 kronor. Ett genomförande
av sakkunnigas förslag skulle vad den nya byggnadsbyrån beträffar
medföra en ökad kostnad för icke-ordinarie personal av i runt tal 19,200
kronor.»

Byggnadsstyrelsen, som förordat den föreslagna löneställniugen för den
nya byggnadsbyråns chef, anför beträffande kompetensfordringarna för denna
befattning samt den föreslagna benämningen bland annat följande:

Av betänkandet framginge, att de sakkunniga tänkt sig, att Kungl. Maj:t
vid tjänstens besättande skulle hava frihet att gå utom arkitektyrkets utövare!
Att de sakkunniga för förutvarande överintendentsämbetets omorganisation
i sitt förslag i ämnet utgått ifrån att samtliga byggnadsråden borde
vara arkitekter, vore otvivelaktigt. Att så borde vara fallet beträffande byggnadsbyråns
chef hade särskilt kraftigt betonats, icke minst av chefen för
finansdepartementet i dennes yttrande till det vid propositionen angående
överintendentsämbetets omorganisation m. m. fogade statsrådsprotokollet.
Då styrelsen vore av samma uppfattning, som sålunda tidigare
hävdats av statsmakterna, ansåge sig styrelsen böra uttala betänkligheter
mot den faktiska sänkning av de formella kompetensfordringarna för bvggnadsbyråns
chef i jämförelse med de övriga byggnadsråden, som läge i de
sakkunnigas formulering av desamma. Styrelsen ansåge sig för den skull
böra föreslå, att de kompetensfordringar, som enligt styrelsens instruktion
gällde för de tekniska byråcheferna, byggnadsråden, nämligen att de skulle
hava »förvärvat grundliga insikter samt framstående praktisk skicklighet i
husbyggnadskonsten i allmänhet och en var av byggnadsråden särskilt beträffande
de områden därav, han inom styrelsen skulle representera»
även lämpligen borde läggas på den nya chefen för byggnadsbyrån. Med
hänsyn till det av de sakkunniga uttalade önskemålet, att den formella
kompetensen borde så uppställas, att tillräcklig frihet vunnes att välja den
för befattningen mest lämpade, kunde i detta syfte föreskrivas, att i särskilt
hög grad förvärvade grundliga insikter samt framstående praktisk skicklighet
i utövande och ledande av husbyggnadsverksamhet skulle kunna uppväga
eventuellt bristande formell kompetens.

Den föreslagna benämningen »byggnadschef» för ifrågavarande befattningshavare
funne styrelsen icke lämplig, då arkitekten för en husbyggnad

Kungl. Majds proposition nr 135. 51

i regel borde fungera såsom byggnadschef. Den person, som ledde byggnadens
utförande, brukade däremot benämnas arbetschef, vilken benämning
alltså i detta fall vore den riktiga. Då emellertid denna någon gång, såsom
vid kasernbyggnadsnämndens byggnadsarbeten, kommit till användning för
den å byggnadsplats^] befintliga arbetsledare^ borde måhända icke heller
denna benämning användas. Skulle Kungl. Makt ej anse, att chefen för
byggnadsbyrån borde benämnas »byggnadsråd», vilket med hänsyn till dennes
ställning såsom eu av styrelsens tekniska byråchefer syntes vara det naturligaste,
villo styrelsen föreslå en försvenskning av den motsvarande tyska
benämningen »Baudirektor» till »byggnadsdirektör», vilken benämning syntes
kunna vara lämplig i betraktande av den användning direktörs ti teln erhållit
inom förvaltningen: trafikdirektör, telegrafdirektör, bandirektör, byrådirektör
o. s. v.

Beträffande sakkunnigas förslag, att kostnaden för avlöningar till den nya
byggnadsbyråns icke-ordinarie personal skulle direkt påföras byggnadsanslagen,
bär styrelsen anfört, att i förslaget ej närmare angivits, huru administrationskostnaderna
skulle beräknas för de olika byggnadsanslagen. Emellertid
kunde svårigheter mången gång komma att uppstå vid verkställandet
av fördelningen å de olika anslagen. Att före budgetårets ingång bestämt
angiva, med vilka belopp de olika byggnadsanslagen borde gälda personalens
löner, läte näppeligen sig göra. För att undvika därav föranledda omföringar
i räkenskaperna samt för att förenkla och bringa reda i de månatliga utanordningarna
av lönerna, ville styrelsen föreslå, att för varje budgetår
anvisades ett anslag, varav lönerna förskottsvis utanordnades. Yad som
sålunda under ett visst budgetår av detta anslag förskjutits, skulle sedan
fördelas på byggnadsanslagen och återbäras därifrån till förskottsanslaget.

Vidare har styrelsen, som i övrigt ej haft något att erinra mot genomförandet
av den föreslagna principen för kostnadernas bestridande, uttalat
en förhoppning om att de båda assistenttjänsterna på byggnadsbyrån snarast
möjligt bleve förändrade till ordinarie befattningar utan hinder därav,
att tjänsterna i fråga till en början komme att belasta byggnadsanslagen.

Sakkunnigas förslag, att å byrån skulle finnas två befattningshavare med
högre teknisk utbildning, har styrelsen funnit välbetänkt. Styrelsen har i
samband härmed anfört, att den ena av dessa tjänster, den nuvarande intendentstjänsten,
alltid borde besättas med en arkitekt samt att, då denne tjänsteman,
arkitekten, tydligen vore avsedd att fungera såsom chefens närmaste man
och ställföreträdare, det kunde ifrågasättas, huruvida han icke borde beredas
en något högre löneställning än den av sakkunniga avsedda. I övrigt har
styrelsen i stort sett ej något att erinra mot det av sakkunniga angivna
personalbehovet å byggnadsbyrån. Styrelsen har emellertid hållit före, att
den manliga kontorsskrivarebefattning, som sakkunniga under vissa förutsättningar
ansett kunna undvaras, alltjämt skall visa sig behövlig.

Kasernbyggnadsnämnden har på anförda skäl förordat, att för befattningen
såsom byggnadschefens ställföreträdare borde reserveras en avlöningmotsvarande
den för byrådirektör.

Kasern byggnads nämnden.

52

Allmänna
civilförvaltningens
lönenttmnd.

Departements chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd liar för sin del icke funnit anledning
till erinran beträffande den för chefen för byggnadsbyrån föreslagna
löneställningen, under förutsättning att byggnadsstyrelsens verksamhet funnes
böra utvidgas i den omfattning de sakkunniga föreslagit. Lönenämnden,
som vidare förordat, att personalen å byggnadsbyrån i regel icke skulle
bindas vid verket genom ordinarie anställning utan i stället antagas och
entledigas under friare former med hänsyn till det skiftande behovet av
arbetskrafter, bär i övrigt uttalat sig allenast beträffande avlöningen till den
föreslagne ytterligare befattningshavaren med högre teknisk utbildning och
därvid ifrågasatt, huruvida anledning funnes att tilldela denne befattningshavare
högre ersättning än den, som avsetts för den föreslagne specialisten
för värme- och sanitärtekniska anläggningar.

Beträffande de fordringar, som böra ställas på chefen för den nya byggnadsbyrån,
tillåter jag mig åberopa vad de sakkunniga därom anfört. Vid
tillsättandet av denna befattning lärer med hänsyn till de angivna kraven i
främsta rummet hänsyn böra tagas till genom praktisk verksamhet vunnen
erfarenhet samt därvid ådagalagd duglighet och lämplighet för ifrågavarande
uppgifter. Med denna uppfattning har jag icke ansett det vara av avgörande
betydelse, huruvida innehavaren av befattningen i fråga erhållit teoretisk
utbildning som arkitekt eller som ingenjör.

De av sakkunniga föreslagna fordringarna på formell kompetens torde
angiva de kvalifikationer, som i främsta rummet erfordras för byggnadsbyråns
chef. Då samtidigt frihet lämnats att välja den för befattningen
bäst lämpade, synes tillräcklig anledning att frångå sakkunnigas förslag icke
föreligga.

Den av sakkunniga föreslagna anställningsformen för byggnadsbyråns
chef, eller förordnande på visst antal år, finner jag mig kunna tillstyrka.
Jämväl det ifrågasatta arvodet, 15,000 kronor per år, torde vara motiverat
med hänsyn till den beräkneliga omfattningen av byggnadsstyrelsens byggnadsverksamhet.
I likhet med sakkunniga har jag därvid utgått från, att
byggnadsbyråns chef skall bliva pensionsberättigad i samma utsträckning,
som i allmänhet gäller beträffande befattningshavare i motsvarande ställning.

Vid bifall till berörda förslag bör ifrågavarande befattning upptagas i
5 § av avlöningsreglementet den 22 juni 1921, varjämte vissa ändringar
erfordras i gällande bestämmelser angående rätt till pension för tjänstemän
vid statsdepartement och andra till den civila statsförvaltningen hörande
verk. I sistnämnda hänseende kommer förslag att i annat sammanhang framläggas
av chefen för finansdepartementet.

Betiräffande benämningen å ifrågavarande befattning hava olika meningar
framkommit, i det sakkunniga i sådant hänseende föreslagit byggnadschef
samt byggnadsstyrelsen byggnadsdirektör. Då för befattning med motsvarande
uppgifter benämningen byggnadsdirektör hittills icke kommit till användning,
under det byggnadschef såväl i det enskilda som inom statsförvaltningen i
viss mån vunnit hävd, finner jag den senare benämningen vara att föredraga.

53

Kanyl. Maj:ts proposition nr 135.

För att möjliggöra ett smidigt avpassande av den nya byggnadsbyråns arbetskrafter
efter det vid varje tidpunkt föreliggande behovet hava sakkunniga föreslagit,
dels att denna personal i regel icke borde bindas genom ordinarie anställning,
dock att de ordinarie befattningar, som finnas å nuvarande byggnadsavdelningen,
borde tills vidare bibehållas, dels ock att kostnaden för avlöningar
till byråns icke-ordinarie personal skulle direkt påföras byggnadsanslagen.
Däremot skulle avlöningarna till byggnadschefen samt övriga ordinarie
befattningshavare ävensom byråns expensutgifter bestridas på sätt hittills
skett. Yad sålunda föreslagits anser jag mig kunna biträda.

Det synes icke erforderligt att nu närmare fastslå de grunder, enligt vilka
ifrågavarande administrationskostnader skola påföras byggnadsanslagen, då det
bör ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av byggnadsstyrelsen meddela
bestämmelser härom, liksom det ock bör ankomma på Kung]. Maj:t att
fastställa stat för ifrågavarande personal.

Med anledning av vad byggnadsstyrelsen anfört angående lämpligheten
att för varje budgetår anvisa ett särskilt förskottsanslag för bestridandet av
lönerna till den icke-ordinarie personalen må framhållas, att vad budgetåret
1925—1926 beträffar detta önskemål blivit i viss mån tillgodosett genom den
övergångsanordning, som jag i det följande kommer att förorda. Huruvida
den av byggnadsstyrelsen ifrågasatta anordningen för tiden därefter kan bliva
behövlig, torde kunna bedömas först sedan erfarenhet vunnits rörande det
nya systemets tillämpning. En liknande anordning har emellertid, såsom av
utredningen framgår, tillämpats beträffande kasernbyggnadsnämndens administrationskostnader,
i det dessa kostnader i första hand utgått från anslaget
till de i nämndens ursprungliga uppdrag ingående femton kasernetablissemangen,
till vilket anslag sedermera från anslagen för de övriga byggnadsföretag,
som nämnden fått utföra, enligt Kungl. Maj:ts bestämmelser återförts
på dem belöpande andelar i sagda kostnader.

Yad sakkunniga anfört rörande behovet av arbetskrafter å den nya byggnadsbyrån
har i huvudsak icke givit mig anledning till erinran. Beträffande
de två befattningshavare med högre teknisk utbildning, vilka skulle erfordras
såsom biträde åt byggnadschefen, har byggnadsstyrelsen betonat, att en av
dem alltid borde vara arkitekt. Att fastslå en dylik princip torde emellertid
icke vara lämpligt, och vill jag i detta hänseende åberopa vad jag tidigare
anfört beträffande kompetensen för byggnadschefen. Därjämte må framhållas,
att frågan i vad mån den föreslagna förstärkningen bör komma till
stånd måste bliva beroende på byggnadsverksamhetens omfattning.

Beträffande avlöningarna för byråns icke-ordinarie befattningshavare lärer
det böra ankomma på Kungl. Maj:t att meddela bestämmelser, och är det
därför icke nödvändigt att nu närmare ingå på denna fråga.

Sakkunniga förutsätta, att de av sakkunniga föreslagna förändringarna av
styrelsens organisation skola genomföras från och med ingången av nästa
budgetår.

Kostnaden för den nuvarande byggnadsbyråns personal för innevarande
budgetår uppgår — om man räknar med en byråchefslön enligt näst högsta
löneklassen — till i runt tal 76,200 kronor. Personalkostnaden för de före -

Kostnado n
för genomförande
av
f ö r e 1 i ggan
do
förslag.

Byggnads styrelse sakkunniga.

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 13f).

slagna nya byråerna bär av sakkunniga med angiven personaluppsättning
beräknats till sammanlagt omkring 121,000 kronor, därvid dock hänsyn icke
tagits till eventuella ålderstillägg samt de löneförhöjningar, som kunna föranledas
av den numera beslutade löneregleringen för kvinnliga befattningshavare.

Denna ökning, 44,800 kronor, redovisas sålunda:

avlöning till eu byggnadschef ...............................................

förstärkning av icke-ordinarie personal å utredningsbyrån
förstärkning av icke-ordinarie personal å byggnadsbyrån...

kronor

15,000: —

»

10,600: —

»

19,200: --

kronor

44,800: —

Beträffande sättet för bestridandet av ifrågavarande kostnader anföra de
sakkunniga följande:

»Förslaget förutsätter alltså en ökning av anslaget till avlöningar åt ordinarie
tjänstemän med 15,000 kronor. Däremot skulle eu minskning av anslagen
''till icke-ordinarie personal kunna ske, därest man redan från och med
ingången av. nästa budgetår kunde, på sätt sakkunniga ifrågasatt, påföra
byggnadsanslagen avlöningskostnaden för den icke-ordinarie personalen å den
nya byggnadsbyrån. Denna minskning skulle motsvara skillnaden mellan å
ena sidan nuvarande avlöningar till icke-ordinarie personal å byggnadsavdelningen,
34,542 kronor, samt å andra sidan den beräknade ökningen av
utredningsavdelningens personal, 10,600 kronor, eller alltså i runt tal 24,000
kronor.

Emellertid torde sakkunnigas förslag i denna del icke i full utsträckning
kunna genomföras redan från och med den 1 juli 1925. Från byggnadsstyrelsen
i december 1924 infordrade uppgifter utvisa, att anslagen för pågående
byggnadsföretag icke kunna täcka de ökade kostnader, som skulle
uppkomma, därest företagen belastades med på dem fallande andelar av
kostnaderna för byggnadsbyråns icke-ordinarie personal. Någon förändring
i förevarande avseende beträffande dessa företag kan därför lämpligen icke
ske, utan torde den ifrågasatta anordningen böra genomföras först beträffande
nya byggnadsföretag. Man torde ock kunna antaga, att redan inom den närmaste
tiden nybyggnader komma att igångsättas i sådan utsträckning, att åtminstone
någon del av ifrågavarande personalkostnader kan dem påföras. Sålunda
kan erinras, att Kungl. Maj:t den 31 december 1924 uppdragit åt byggnadsstyrelsen
att gå i författning om utförande av nybyggnad för dubbelseminariet
i Linköping.

Då sakkunniga emellertid icke äro i tillfälle att med säkerhet bedöma
storleken av de medel, som under budgetåret 1925—1926 på nu angivet sätt
kunna komma att stå till förfogande, och för att under alla omständigheter
säkerställa den nya byggnadsbyråns personalbehov, vilja sakkunniga föreslå,
att vid bestämmandet av anslagen till byggnadsstyrelsen för sagda budgetår
för sistnämnda byrås icke ordinarie personal beräknas ett belopp, motsvarande
kostnaden för den nuvarande icke-ordinarie personalen å byggnadsavdelningen
eller alltså i runt tal 35,000 kronor. I den mån detta belopp
icke behöver tagas i anspråk för den nya byggnadsbyråns räkning, bör detsamma
få användas för tillgodoseende av utredningsbyråns ökade personalbehov.
Allenast under denna förutsättning hava sakkunniga ansett sig kunna
underlåta att föreslå någon särskild anslagsökning med hänsyn till den av
sakkunniga ifrågasatta förstärkningen av sistnämnda byrås personal, motsvarande
en kostnad av i runt tal 10,600 kronor.»

Kanyl, Maj:ts proposition nr 135. 55

Genomförandet av de ovan föreslagna förändringarna beträffande bygg- Departementsnadsstyrelsens
organisation torde lämpligen kunna ske från och med in- chefen.
gången av nästkommande budgetår.

De av omorganisationen föranledda merkostnaderna hava av sakkunnig,i
beräknats till 44,800 kronor för år. A andra sidan skulle genom kasernbyggnadsnämndens
upplösning en viss besparing vinnas för statsverket.

Nämndens stat för första halvåret 1925 slutar nämligen på ett belopp av
30,760 kronor, motsvarande eu årskostnad av 61,520 kronor. Vidare må
framhålla», att den beräknade förstärkningen av icke-ordinarie personal å
den nya byggnadsbyrån bör och kan genomföras allenast i den mån byggnadsverksamheten
sådant kräver samt byggnadsanslag bliva för ändamålet
tillgängliga.

Yad sakkunniga anfört i fråga om sättet för bestridandet av ifrågavarande
kostnader under budgetåret 1925 — 1926 har icke givit anledning till erinran
från min sida. Jag anser mig därför böra tillstyrka, att vid bestämmandet
av det extra anslaget till upprätthållande av byggnadsstyrelsens verksamhet
för sagda år för den nya byggnadsbyråns icke-ordinarie personal beräknas
ett belopp, motsvarande avlöningarna till de nuvarande icke-ordinarie befattningshavarna
å byggnadsavdelningen eller i runt tal 35,000 kronor. I den mån
detta belopp icke skulle behöva tagas i anspråk för sagda ändamål, torde
det i första hand böra få disponeras för genomförande av den föreslagna
personalökningen å utredningsbyrån. Återstoden av beloppet torde böra
besparas.

Beträffande anslagen till byggnadsstyrelsen återkommer jag i det följande.

Uppflyttning i lönegrad av eu kanslibiträdesbefattning.

Enligt den för byggnadsstyrelsen från och med år 1922 gällande personalstaten
finnas hos styrelsen anställda två ordinarie kvinnliga kanslibiträden,
av vilka det ena ombestyr registratorsgöromålen för ämbetsverket i dess
helhet. Byggnadsstyrelsen har nu hemställt, att Kungi. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva, att den kanslibiträdesbefattning, varmed nyssnämnda
göromål äro förenade, finge förändras till kontorsskrivarbefattning.

Redan i skrivelse den 12 oktober 1922 gjorde byggnadsstyrelsen fram- Bygynadsställning
i ovan angivet syfte. Styrelsen erinrade därvid, att registratorsgöromålen
hos åtskilliga andra centrala ämbetsverk ombesörjdes av kvinnliga
befattningshavare och att samtliga dessa befattningshavare vore placerade
i kontorsskrivargraden eller i motsvarande löneställning hos verk, vilka
icke'' erhållit lönereglering. Styrelsen erinrade vidare, att anledningen till
den jämförelsevis låga placering i löneliänseende, som den kvinnliga registratorn
hos byggnadsstyrelsen erhållit, vore att man vid överintendentsämbetets
omorganisation utgått från att registratorsgöromålen inom den
nya byggnadsstyrelsen skulle bliva vida mindre betungande än motsvarande
göromål hos de centrala ämbetsverken i allmänhet. Enligt styrelsens förmenande
hade detta antagande icke visat sig riktigt. Efter eu redogörelse

Allmänna
civil förvalt''
ningens lönenämnd.

Chefen för
kommunikationsdepartementet

den 8/i 1923.

Förnyade
framställningar
av
byggnadsstyrelsen.

Byggnads styrelse sakkunniga.

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

för omfattningen av registratorsgöromålen hos byggnadsstyrelsen samt en
jämförelse med motsvarande göromål lios vissa andra centrala verk med
kvinnliga registratorer framhöll styrelsen slutligen, att fog numera saknades
för den lägre avlöningen till styrelsens registrator och att därför en uppflyttning
av denna befattning till samma lönegrad som övriga kvinnliga registratorer
borde ske.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd, som den 7 november 1922 yttrat
sig i anledning av byggnadsstyrelsens framställning, förklarade sig därvid
icke hava funnit anledning till erinran, mot den föreslagna förändringen av
ifrågavarande kanslibiträdesbefattning.

Nu berörda framställning omnämndes av chefen för kommunikationsdepartementet
i 1923 års statsverksproposition i samband med frågan om anslagen
till byggnadsstyrelsen för budgetåret 1923—1924. Departementschefen
anförde därvid, att beskaffenheten och omfattningen av de göromål, som
åvilade ifrågavarande befattningshavare, i viss mån talade för den begärda
uppflyttningen. Departementschefen ansåg sig emellertid under dåvarande
förhållanden icke kunna framlägga förslag därom, särskilt som det enligt
hans mening icke vore uteslutet, att registratorsgöromålen kunde komma
att åtminstone tillsvidare minskas i anledning av den samtidigt ifrågasatta
inskränkningen i byggnadsstyrelsens arbetsuppgifter, avsedd att åstadkomma
eu minskning i kostnaderna för styrelsens extra personal.

Eu inskränkning i antydd riktning bär sedermera jämväl kommit till
stånd, i det, på sätt förut omnämnts, det fortlöpande arbetet inom styrelsen
med insamlandet och ordnandet av uppgifter rörande statens husbyggnadsväsende
från och med den 1 juli 1923 tills vidare undanskjuta, varjämte
Kungl. Maj:t genom kungörelse den 4 maj 1923 tills vidare befriat styrelsen
från handläggning av ärenden rörande anläggning, utvidgning eller annan
förändring av kyrkogård eller begravningsplats.

I särskilda skrivelser den 4 september 1923 och den 29 augusti 1924
har byggnadsstyrelsen förnyat sin tidigare framställning om åtgärder för
förändring av ifrågavarande kauslibiträdestjänst till kontorsskrivarbefattning.
Utöver vad förut till stöd för framställningen anförts, har styrelsen nu
åberopat, att någon minskning i registratorsgöromålen icke hittills inträffat
pri grund av den från och med den 1 juli 1923 vidtagna inskränkningen av
styrelsens arbetsuppgifter. Antalet till styrelsen inkomna ärenden hade sålunda
utgjort 6,867 år 1921, 7,711 år 1922, 8,016 år 1923 samt 3,938 under
första halvåret 1924.

Därjämte har styrelsen meddelat, att den ifrågavarande befattningens nuvarande
innehavare, som räknade tjänsteår från 1904, vore född den 28
augusti 1864 och alltså samma dag år 1924 blivit pensionsberättigad, men av
styrelsen medgivits rätt att kvarstå i tjänst tillsvidare till den 28 augusti 1925.

Till följd av remiss hava byggnadsstyrelsesakkunniga avgivit utlåtande i
ärendet den 18 november 1924. Sakkunniga, vilka inhämtat närmare upplysningar
rörande omfattningen av registratorsgöromålen i byggnadsstyrelsen,

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

hava för sill del tillstyrkt den av styrelsen föreslagna upp flyttningen av
ifrågavarande kanslibiträdesbefattning. Tillika hava sakkunniga framhållit,
att den ifrågasatta omorganisationen av byggnadsstyrelsens byggnadsbyrå i
\aije
gifter.

Med stöd av den sålunda verkställda utredningen anser jag mig böra Departemen/sförorda,
att den kanslibiträdestjänst, varmed registratorsgöromålen hos bygg- chefen.
nadsstyrelseu äro förenade, förändras så att den i lönehänseende blir likställd
med nuvarande kvinnliga registrator^ hos övriga centrala verk. Denna
förändring torde böra genomföras från och med ingången av nästa budgetår.

Enligt av riksdagen numera beslutade ändringar i avlöningsreglementet
den 22 juni 1921 skulle befattningen, vid bifall till mitt förslag, komma att
hänföras till lönegraden Bil samt erhålla benämningen kansliskrivare.

Anslag för budgetåret 1925—1926.

Det ordinarie förslagsanslaget till byggnadsstyrelsen är i riksstaten för
budgetåret 1924—1925 uppfört med 238,000 kronor. Därutöver har riksdagen till
upprätthållande av byggnadsstyrelsens verksamhet för samma budgetår anvisat
ett extra anslag av 85,000 kronor. Sistnämnda anslag är avsett till avlöningar,
i den mån det ordinarie anslaget ej förslår, till icke-ordinarie befattningshavare
och tillfälliga arbetsbiträden. Då den å styrelsens stat uppförda
anslagsposten till avlöningar åt icke-ordinarie befattningshavare m. m. uppgår
till 65,500 kronor, har byggnadsstyrelsen alltså för berörda ändamål
under innevarande budgetår till sitt förfogande sammanlagt 150,500 kronor.

I skrivelse den 29 augusti 1924 har byggnadsstyrelsen gjort framställning Byggnadsom
anslag till styrelsens verksamhet för budgetåret 1925—1926. styrelsen

Styrelsen meddelar i nämnda skrivelse till eu början, att avlöningarna till den 19U''
styrelsens nuvarande icke-ordinarie befattningshavare under ifrågavarande
budgetår komma att, löneförhöjningar inberäknade, uppgå till omkring 130,600
kionor, därvid styrelsen dock icke tagit hänsyn till den kostnadsökning, som
kunde föranledas av den nu beslutade löneregleringen för kvinnliga befattningshavare.
Da, enligt vad styrelsen vidare anför, till den tekniske inspektören •
för de kungl. teatrarna alltjämt erfordras ett årligt arvode av 2,000 kronor,
skulle alltså, under förutsättning att det extra anslaget bibehölles vid sitt
nuvarande belopp, 8o,000 kronor, till gratifikationer åt tjänstgörande arkitekter
utom stat, experter och tillfälliga biträden m. m. återstå ett belojjp
av inemot 18,000 kronor, vilket belopp styrelsen funnit med iakttagande av
största möjliga sparsamhet kunna förslå. Med hänsyn härtill skulle alltså
medel utöver nu utgående anslag icke erfordras, för så vitt styrelsen icke
funnit ett oundgängligt behov av ökade arbetskrafter inom ämbetsverket
föreligga. En dylik personalökning anser styrelsen i första hand erforderlig
för intendentsbyråns del.

Beträffande intendentsbyrån må erinras, att densamma är uppdelad i två
avdelningar, en för byggnader i Stockholm och en för byggnader i landsorten.
Vardera avdelningen förestås av en ordinarie intendent.

58

Kungl. Maj;ts proposition Nr 135.

Å förstnämnda avdelning finnas fast anställda — förutom intendenten —
följande icke-ordinarie befattningshavare, nämligen eu assistent, två byggnadskontrollanter,
en kontrollmätare, en tjänsteman för enklare byrågöromål
samt en ritare, vilken sistnämnde befattningshavare jämväl anlitas för byråns
verksamhet i övrigt.

Den fasta personalen å avdelningen för byggnader i landsorten utgöres
av intendenten samt eu biträdande ingenjör.

Utöver nu nämnd personal finnas å intendentsbyrån anställda dels, såsom
i det föregående omnämnts, två befattningshavare för handläggning av hyresoch
möbelärenden, dels ock ett kvinnligt extra ordinarie kontorsbiträde för
skrivgöromål.

Yad beträffar avdelningen för byggnader i Stockholm har byggnadsstyrelsen
i sin föreliggande skrivelse lämnat eu närmare redogörelse för arten och
omfattningen av avdelningens arbetsuppgifter. Av denna redogörelse framgår
bland annat, att det under avdelningens förvaltning stående fastighetsbeståndet
varit statt i eu år för år fortgående tillväxt. Till belysande härav
må nämnas, att antalet byggnader samt det uppskattade värdet av byggnaderna
vid slutet av nedannämnda år utgjort:

1917 ...................................

Antal byggnader

................. 60

Uppskattat värde

58,290,000

1918 ................................

66

65,945,000

1919 .................................

70

72,125,000

1920 ................................

74

74,317,000

1921—1922.........................

76

75,609,000

1923 ................................

78

80,819,000

första halvåret 1924 ........

81

83,469,000

Antalet ärenden, som

under de

senare åren

handlagts av

Stockholmsav-

delningen, har utgjort:

1918 1920

1921

1922

1923

l:a halvåret
1924

257 365

611

709

644

385

I ovan angivna siffror ingår det årligen återkommande arbetet med upprättandet
av generalplan för underhålls- och ändringsarbeten m. m. jämte
samtliga för densamma behövliga besiktningar endast såsom ett ärende.

I anslutning till den verkställda utredningen anför byggnadsstyrelsen
huvudsakligen följande:

Arbetet å Stockholmsavdelningen hade under senare år högst väsentligt
ökats. Detta förhållande hade sin främsta förklaring däri, att antalet fastigheter
och byggnader, som lagts under styrelsens vård, hastigt ökats, men
även däri, att ändringar av en del av de gamla fastigheterna måst företagas
för deras mera ändamålsenliga utnyttjande. Det vore jämväl att förvänta,
att arbetet på avdelningen komme att ytterligare växa inom den närmaste
tiden icke blott genom tillkomsten av än flera egendomar, exempelvis den
under uppförande varande ämbetsbyggnaden i kvarteret Murmästaren, utan
även på den grund, att under krisåren eftersatta reparationsarbeten under
de närmaste åren komme att framtvingas till utförande, varjämte vore att
märka, att icke så få av de gamla fastigheterna maste iståndsättas för nya

Katigt. Maj;ts proposition nr 135. 59

behov i samband med de omflyttningar, som bleve eu följd av vissa .ämbetsverks
förflyttning till de nya ämbetsbyggnaderna i kvarteren Murmästiiien
och Kandidaten. Slutligen kunde styrelsen motse inom den närmaste
tulen behovet av moderniseringar och förbättringar i åtskilliga äldre fastig"et;er;
För fullgörandet av de uppgifter i fråga om skötseln av statens fastiglietsbestand
i Stockholm, soni sålunda åvilade styrelsen, vore den liuvarande
personalen å Stockholmsavdelningen otillräcklig, varför eu förstärknmg
av densamma måste anses ofrånkomlig. I sådant hänseende ansåge
styrelsen erforderligt, dels att antalet kontrollanter ökades från två till tre,
varigenom eu behövlig förbättring av arbetsledningen och kontrollen på
arbetsplatserna skulle kunna vinnas, dels och att ytterligare en tjänsteman
anställdes för det inre byråarbetet, huvudsakligen för räkenskapsföring, biträde
vid ekonomiska utredningar, upprättande av ekonomiska månadsrappoi
ter m. m. Avlöningarna till ifrågavarande två befattningshavare beräknade
styrelsen för nästa budgetår till sammanlagt 10,152 kronor.

Beträffande avdelningen för byggnader i landsorten har byggnadsstyrelsen
anfört, att jämväl å denna avdelning arbetsbördan ökats på grund av fastighetsbeståndets
alltjämt fortgående tillväxt. Dä styrelsen därjämte under
den närmaste tiden torde komma att till förvaltning få mottaga de under
uppförande varande nybyggnaderna för ett dubbelseminarium och ett lantmäterikontor
i Umeå samt ett småskoleseminarium i Lycksele, funne styrelsen
ett oavvisligt behov numera föreligga av ständig tillgång å avdelningen
av ett skrivbiträde; och beräknade styrelsen avlöningen till ett
dylikt biträde under nästa budgetår till 1,920 kronor.

De ytterligare arbetskrafter, som styrelsen funnit erforderliga för intendentsbyran,
skulle alltså enligt styrelsens förslag under nästkommande
budgetår tillhopa betinga i avrundat tal 12,000 kronor.

I föreliggande skrivelse har styrelsen slutligen framhållit, att jämväl å
kulturhistoriska byrån och stadsplanebyrån behov av ytterligare biträden
förelåge; men hade styrelsen med hänsyn till nödvändigheten av den största
sparsamhet med statsmedlen ansett sig för närvarande icke böra framställa
krav om anslag för sådant ändamål.

Under åberopande av vad sålunda anförts, har byggnadsstyrelsen hemställt,
att det extra anslaget till byggnadsstyrelsens verksamhet måtte för
budgetåret 1925—1926 bestämmas till 97,000 kronor.

Av den föreliggande utredningen lärer framgå, att det fastighetsbestånd, Departements
som intendentsbyrån har att förvalta, under senare år väsentligt ökats. Där- chefen
emot synes en motsvarande ökning av de för byrån tillgängliga arbetskrafterna
icke hava skett. I förhållande till fastigheternas antal och värde samt
med hänsyn till byråns mångskiftande och krävande uppgifter torde den
nuvarande personalen vara otillräcklig, och finner jag därför i likhet med
^*3 ggnadsstyrelsen, att medel för en erforderlig förstärkning av denna personal
bör ställas till styrelsens förfogande. Mot det av styrelsen i sådant
hänseende föreslagna beloppet har jag ej funnit anledning till erinran.

I detta sammanhang kan nämnas, att byggnadsstyrelsen i sitt utlåtande
over byggnadsstyrelsesakkunnigas betänkande framhållit, hurusom det enligt
styrelsens mening varit önskvärt, om i de sakkunnigas uppdrag även

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

ingått att utreda, huruvida icke åt generaldirektörens ställföreträdare borde,
i likhet med vad fallet vore inom vissa andra ämbetsverk, utgå visst i styrelsens
stat bestämt arvode, allra helst den föreslagna utvidgningen av byggnadsbyråns
uppgifter i viss mån måste komma att medföra ökat arbete för
ställföreträdaren. Oberoende härav funne styrelsen emellertid ett dylikt
arvode vara fullt berättigat. Även i vissa andra av sakkunniga ej behandlade
avseenden förefunnes inom styrelsen önskemål beträffande ämbetsverkets
organisation; exempelvis i fråga om överflyttning av vissa icke-ordinarie
befattningar, vilka under årens lopp visat sig vara av fullt stadigvarande
karaktär, till ordinarie stat.

Vad styrelsen sålunda framhållit, har emellertid ej föranlett särskilt yrkande
från styrelsens sida, och har jag ej funnit anledning att nu upptaga
berörda spörsmål till vidare behandling.

Beträffande byggnadsstyrelsens ordinarie anslag medför genomförandet
av det ovan framlagda förslaget till omorganisation av styrelsens byggnadsbyra
en höjning med 15,000 kronor, motsvarande avlöningen till byggnadschefen.
En ytterligare höjning påkallas av den föreslagna förändringen av eu kvinnlig
kanslibiträdesbefattning till kansliskrivarbefattning samt den nu beslutade
löneregleringen för kvinnliga befattningshavare. Av berörda anledningar
torde, vid bifall till nyssnämnda förslag, de i byggnadsstyrelsens
stat ingående anslagsposterna för avlöningar till ordinarie tjänstemän samt
för avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. böra sammanlagt
höjas med respektive 16,800 kronor och 1,500 kronor, i följd varav statens
slutsumma skulle komma att ökas med 18,300 kronor eller från 238,000
kronor till 256,300 kronor.

Vad det extra anslaget till upprätthållande av byggnadsstyrelsens verksamhet
angår, torde detsamma med hänsyn till det beräknade behovet av
ytterligare arbetskrafter å intendentsbyrån böra för nästkommande budgetår
bestämmas till 97,000 kronor, motsvarande eu höjning av nu utgående belopp
med 12,000 kronor. Jag har därvid av skäl, som tidigare anförts, för
avlöningar åt icke-ordinarie befattningshavare å den föreslagna nya byggnadsbyrån
beräknat ett belopp, motsvarande avlöningarna till den icke-ordinarie
personalen å nuvarande byggnadsbyråns byggnadsavdelning, eller i
runt tal 35,000 kronor. I den män detta belopp på grund av den föreslagna
omläggningen i fråga om sättet för avlöningarnas bestridande icke skulle
behöva tagas i anspråk för den nya byggnadsbyråns personal, skulle detsamma,
enligt vad jag förordat, i första hand få användas för tillgodoseende
av den nya utredningsbyråns ökade personalbehov, motsvarande en kostnad
av 10,600 kronor. Återstoden skulle däremot besparas. Vid ett fullt genomförande
av det nya systemet skulle denna besparing i anslaget kunna
beräknas till i runt tal 24,000 kronor för år räknat.

Departementschefens hemställan.

Under åberopande av vad jag nu i olika hänseenden anfört, får jag hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

Kungl. Maj:ta proposition nr 135. Öl

dels besluta, att arméns kasernbyggnadsnämnd skall upplösas,
sedan dess ännu pågående byggnadsverksamhet hunnit
avslutas, ävensom i samband därmed bemyndiga Kungl. Maj:t
att vidtaga de åtgärder, som för avveckling av nämndens verksamhet
kunna finnas påkallade;

dels med tillämpning från och med den 1 juli 1925 besluta,
att i 5 § mom. 1 av avlöningsreglementet den 22 juni 1921
(nr 451) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa
andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, skall bland
befattningar, vilka tillsättas genom förordnande på viss tid,
upptagas byggnadschef hos byggnadsstyrelsen med ett arvode av
15,000 kronor för år räknat, ävensom att i den vid berörda avlöningsreglemente
fogade tjänsteförteckning skola länder rubriken
»byggnadsstyrelsen» upptagas såväl sistnämnda befattning
som ock befattningen kansliskrivare;

dels bestämma antalet ordinarie befattningar i byggnadsstyrelsen
på följande sätt:

1 generaldirektör, arvode enligt 5 § i reglementet........... —

1 byggnadschef, arvode enligt 5 § i reglementet............... —

4 byggnadsråd .................................................................... B 30

1 byråchef .......................................................................... B 30

6 intendenter.......................................................................... B 26

1 kamrerare............................................................................ B 24

1 sekreterare .................................................................... B 24

1 kansliskrivare ................................................................... Bil

1 förste expeditionsvakt......................................................... B 7

1 kanslibiträde..................................................................... B 7

1 expeditionsvakt ............................................................... B 5

2 kontorsbiträden .................................................................. B 4

dels godkänna följande stat för byggnadsstyrelsen att tilllämpas
från och med budgetåret 1925—1926:

Stat. Kronor

Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsanslag...... 184,800

Yikariatsersättningar, förslagsanslag................................. 4,500

Avlöningar till icke-ordinarie befattningshavare m. m. 67,000

Summa 256,300

dels i riksstaten uppföra det ordinarie förslagsanslaget till

byggnadsstyrelsen med ...................................... kronor 256,300;

dels till upprätthållande av byggnadsstyrelsens verksamhet
för budgetåret 1925—1926 anvisa ett extra
anslag av

kronor 97,000;

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 135.

dels ock medgiva, att kostnaden för avlöningar till ickeordinarie
befattningshavare å byggnadsstyrelsens byggnadsbyrå
må enligt grunder, som av Kungl. Maj:t fastställas, påföras
anslagen för byggnadsföretag, som genom styrelsen utföras.

Yad departementschefen sålunda hemställt, däruti
statsrådets övriga ledamöter instämma, behagar Hans
Maj:t Konungen bifalla samt förordnar, att proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. C. F. v. Krusenstierna.

Kung! .\faj:tn proposition nr 13b. (J3

Innehållsförteckning.

I- Inledning....................................•......................................... Sldj

II- Omorganisation av byggnadsstyrelsens byggnadsbyrå och vissa därmed

sammanhängande spörsmål.................................................... 3

Överintendentsämbetets omorganisation till byggnadsstyrelsen 3

Orsakerna till Igångsättandet av den föreliggande utredningen .................. (j

Direktiv för byggnadsstyrelsesakkunnigas utredningsarbete 9

Byggnadsstyrelsesakkunnigas utredningar ........................... 10

Byggnadsstyrelsen ............................................................. jq

Arméns kasernbyggnadsnämnd........................................ Ig

Utredningen i övrigt........................................ Ig

Frågan om sättet för utförande av statens husbyggnadsarbeten 19

Frågan om kasernbyggnadsnämndens bibehållande........................................... 25

Frågan om utvidgning av byggnadsstyrelsens byggnadsverksamhet 28

Frågan om organisatoriska förändringar Inom byggnadsstyrelsen 39

Uppdelning av nuvarande byggnadsbyrån........................................... 39

Den nya utredningsbyrån.......................................... 43

Den nya byggnadsbyrån .......................................................................... 47

Kostnaden för genomförande av föreliggande förslag .................... 53

III. Uppflyttning i lönegrad av en kanslibiträdesbefattning ............................. 55

IV- Anslag för budgetåret 1925—1926 ............................................................ 57

V. Departementschefens hemställan ................................................................ 60