Riksdagen håller en särskild debatt om Sveriges stöd till Gaza. Debatten har begärts av Miljöpartiet. Från regeringen deltar bistånds- och utrikeshandelsminister Johan Forssell (M). Den särskilda debatten går att se direkt och i efterhand via webb-tv.

Video

Fru talman! Vi i Miljöpartiet begärde den här särskilda debatten den 6 mars. Då hade regeringen sedan länge pausat utvecklingsbiståndet till Gaza och stoppat stödet till UNRWA. Sedan dess har mycket hänt samtidigt som alldeles för lite har hänt.Hamas terrordåd var ett förfärligt attentat, ett uppenbart krigsbrott och en oerhörd tragedi som Israel har legitim rätt att försvara sig mot. Men ett krigsbrott kan inte legitimera ett annat. Israels högernationalistiska regering hindrar högst medvetet mat och förnödenheter att komma in i Gaza och rädda liv.Under hela den här tiden har världen sett på. Sveriges regerings agerande sedan oktober förra året har varit under all kritik. Under Palestinas svåraste tid valde man att dra tillbaka stödet. Nu måste vi göra mer för att hjälpen ska nå fram. Det hoppas jag att den här debatten kommer att handla om.I detta anförande instämde Jacob Risberg (MP).

Fru talman! Uppgifterna i natt om angrepp från Israel mot Iran är mycket allvarliga. Regeringen följer situationen väldigt noga, och det står naturligtvis klart att deeskalering här är nödvändigt.Rapporterna från Gaza berör oss alla. Den humanitära krisen är förödande, och behoven är akuta och enorma. Tiotusentals människor, däribland många barn, har dödats, och långt fler har skadats. Spridningen av smittsamma sjukdomar fortsätter att öka samtidigt som sjukvårdssystemet är hårt pressat. Tillgången till vård är otillräcklig. Inte minst är det djupt oroande att risken för hungersnöd är akut i norra Gaza och att hela befolkningen lever under alarmerande nivåer av otrygg livsmedelsförsörjning.I onsdags inkom FN med en nödappell om ytterligare stöd till Gaza. Regeringen ser för närvarande över Sveriges möjligheter att svara upp mot detta.Fru talman! Hamas terrordåd den 7 oktober är fortsatt ett trauma för Israel, för dess befolkning och för judar över hela världen, även i Sverige. Terroristorganisationen Hamas startade det här kriget och bär genom sitt agerande ett tungt ansvar för situationen i Gaza. Kvarvarande gisslan bedöms hållas under fasansfulla förhållanden. Det råder helt enkelt inga tvivel om att detta är en katastrofal situation som måste förändras.Regeringen vill se en omedelbar humanitär vapenvila i Gaza. Det är nödvändigt för att öka leveransen av humanitärt stöd, som behövs nu mer än någonsin. En humanitär vapenvila skulle också facilitera början på en politisk process och möjliggöra att gisslan släpps. Säkerhetsresolution 2728 är tydlig i sina krav på vapenvila, frigivande av gisslan, skydd av civila och ökning av humanitärt tillträde. Resolutionen måste genomföras.Fru talman! Avgörande är det humanitära tillträdet. Livräddande stöd behöver nå ut över hela Gaza. Regeringen har därför prioriterat och aktivt varit drivande för att detta ska ske ända sedan oktober. På svenskt initiativ gjorde Sverige tillsammans med ett 30-tal EU-länder en uppvaktning för att uppmana Israel att öka det humanitära tillträdet till Gaza och möjliggöra bättre och säkrare och tillräckligt omfattande humanitära leveranser. Sedan dess har regeringen fortsatt att med skärpa förmedla till Israel, både bilateralt och tillsammans med andra givare, att mer måste göras. Så sent som i fredags gjorde jag och mina nordiska ministerkollegor ett gemensamt uttalande om just detta.Jag välkomnar att Israel har meddelat sin avsikt att öppna fler gränsövergångar för humanitärt stöd och öka leveranserna. Men detta måste också verkställas, upprätthållas och följas av fler åtgärder.Fru talman! Sverige har sedan oktober 2023 ökat det humanitära stödet till Gaza med drygt 400 miljoner kronor som tillskott till det omfattande kärnstöd som Sverige ger till flera organisationer på plats, som bidragit till deras livräddande arbete under det senaste halvåret. Enligt den senaste sammanställningen från EU, gjord tidigare den här veckan, placerar detta Sverige bland de fem största givarna inom hela Europeiska unionen av humanitärt stöd till Gaza sedan den 7 oktober i fjol. Den 9 mars genomförde vi dessutom en utbetalning till UNRWA på 200 miljoner kronor villkorad på skriftliga försäkringar från UNRWA direkt till Sverige om ökad transparens och skärpta rutiner. Flera andra givare, till exempel Danmark och Finland, har följt vårt exempel.Vi kommer noggrant att följa upp att UNRWA genomför det som har utlovats. Ytterligare utbetalningar från Sverige kommer att baseras på att framsteg har gjorts med de åtgärder som UNRWA åtagit sig att genomföra för att stärka intern tillsyn, granskning och kontroll. Det handlar om att försäkra oss om att svenska biståndsmedel alltid hamnar i rätt händer hos den hårt drabbade civilbefolkningen för att minska lidande och rädda liv i Gaza.Det är tragiskt och oacceptabelt att över 200 hjälparbetare har dödats i Gaza. Det är det högsta antalet som någonsin uppmätts. Humanitär personal från många länder gör just nu otroligt viktiga insatser. Jag vill tacka dem för deras arbete. Regeringen arbetar intensivt för att deras förutsättningar på marken ska förbättras.

Fru talman! Först ett ord om dagens nyhet om det som förmodligen är en israelisk motattack mot Iran. Låt oss hoppas att det är det sista vi ser av den här typen av direktkonfrontationer mellan Israel och Iran och att alla parter nu tar sitt ansvar för att snarare deeskalera situationen! Det sista vi behöver just nu är ett storkrig. Vi, omvärlden, måste kunna koncentrera oss på att försöka lösa den fruktansvärda situation som råder i Gaza och kriget mellan Israel och Hamas.Fru talman! Den här särskilda debatten begärdes ju för några veckor sedan när regeringen fortfarande hade fryst utbetalningen av stödet till UNRWA. Vi menar från oppositionens sida att det var ett helt oacceptabelt agerande, och vi var starkt kritiska till det. Det ledde också sedan till att Johan Forssell till slut backade och fick återuppta stödet till UNRWA. Gott så. Men det är ju inte klokt att barn ska behöva svälta ihjäl innan regeringen ändrar inställning. Det var faktiskt precis så det var.Förstörelsen av Gaza är enorm. Över 30 000 människor är döda och antalet skadade minst dubbelt så stort, för att inte tala om de psykologiska effekterna. Vi ser en hel generation barn - kanske 1 miljon barn - som håller på att förlora själva lusten att leva. Unicef bedömde för tre veckor sedan att över 80 000 barn i norra Gaza nu svälter. Sannolikt kan det komma att bli ännu fler framåt sommaren.Mycket av Gaza ligger redan i ruiner. Det kommer att bli ännu värre om Israel trotsar en så gott som enig omvärld och går in i Rafah. Men även om kriget skulle ta slut i morgon kommer effekterna av detta fruktansvärda krig att eka i decennier. Vi hörde på ett forskarseminarium i utrikesutskottet i går att det nu görs bedömningar att Gazas ekonomi inte kan hämta sig förrän 2092. Så omfattande är alltså förstörelsen av Gaza just nu. Det är rent kartagiska proportioner.I det här läget beslutar den svenska regeringen att prioritera ned biståndet till Palestina. Nu ska det inte längre finnas en särskild Palestinastrategi när det gäller biståndet, utan nu ska det bakas in i den allmänna Mellanösternstrategin. Vi anser att det är helt fel väg att gå. Att prioritera ned biståndet till Palestina i en sådan här katastrofal situation är helt fel. Det sänder en väldigt olycklig signal till omvärlden att Sverige vänder ryggen till palestinierna när de behöver det här stödet som bäst. Min fråga till statsrådet i den här debatten är om regeringen avser att ompröva beslutet och återigen prioritera upp biståndet till Palestina.

Fru talman! På morgonen den 7 oktober mördades över 1 400 civila israeler i en hänsynslös och fullkomligt vidrig attack utförd av den palestinska terrorgruppen Hamas, som också kidnappade ett stort antal människor. Ett antal hålls än i dag under fruktansvärda förhållanden.Den här attacken, som präglades av en sällan skådad brutalitet och därtill är den blodigaste enskilda attack mot civila israeler sedan Förintelsen, är också skälet till varför vi ser den misär och de stridigheter som vi ser i Gaza i dag. Det är viktigt att komma ihåg detta, för det glöms ofta bort i den pågående debatten. Hamas terrordåd är själva grunden till det lidande som Gazaborna nu tvingas genomleva och grunden till att stora delar av Gaza sorgligt nog ligger i spillror. Det är terroristernas hänsynslösa och obeskrivliga grymhet som berövar såväl liv som hälsa och mycket därtill hos hundratusentals människor som inget annat vill än att leva normala liv i fred.Fru talman! Det främsta vi kan göra ur ett långsiktigt perspektiv är att verka för att palestinierna befrias från terroristerna. De ska befrias från dem som är så onda att de använder civila kvinnor och barn som mänskliga sköldar i sin fanatiska kamp mot judar och mot Israel, från dem som gärna offrar en skola eller två, ett sjukhus eller två eller människoliv för att få fler att hata som just de gör.Som vi åtskilliga gånger tidigare har adresserat måste befrielsen ske i enlighet med internationell rätt, och Israels legitima respons måste ske i enlighet med folkrätten. Med detta sagt ser vi också ett enormt direkt akut behov av att stärka den humanitära situationen samt skicka förnödenheter till dessa civila palestinier. Det finns behov av att verka för att i samråd med Israel garantera ett omedelbart tillträde för humanitärt bistånd och säkerställa öppnandet av fler gränsövergångar.Detta har vi från Sverigedemokraterna varit tydliga med, samtidigt som vi har försvarat Israels fundamentala och självklara rätt att försvara sitt land och sitt folk.

Fru talman! Situationen i Gaza är katastrofal. Inte sedan andra världskriget har så många barn, journalister, medicinsk personal eller FN-anställda dödats i en konflikt som under den halvårslånga konflikten i Gaza. 70 procent av alla byggnader i Gaza är skadade eller förstörda, och det finns inga säkra platser för den som söker skydd.Israels angrepp var ett svar på Hamas blodiga angrepp på civila israeler den 7 oktober, ett angrepp som jag självklart fördömer med kraft. Men det rättfärdigar inte att Israel nu straffar hela den palestinska befolkningen så oerhört brutalt. Vi får heller inte glömma att historien inte började den 7 oktober. Den började långt innan dess.Sedan sexdagarskriget 1967 har Israel ockuperat Gazaremsan, Västbanken och östra Jerusalem i strid med folkrätten. Allt fler illegala bosättningar har upprättats, och apartheidmuren har byggts. I skuggan av Gazakriget fortsätter de illegala bosättarna att angripa, fördriva och döda palestinier på Västbanken medan israelisk militär tittar på.Det är uppenbart att Israel har gjort sig skyldigt till flera allvarliga krigsbrott. Fler än 33 000 döda, varav 14 000 barn, visar tydligt att Israel inte skyddar civila som man är skyldig att göra enligt krigets lagar. Det är tydligt att Israel underminerar de principer som världssamfundet kom överens om efter andra världskriget. I januari 2023 beordrade Internationella domstolen, ICJ, Israel att bland annat säkerställa tillhandahållandet av humanitär hjälp till civila i Gaza, men hjälpen uteblir och barn dödas i detta nu av svält.Trots att rapporter strömmar in om hur Israel bryter mot krigets lagar har den svenska regeringen inte tydligt fördömt Israel. I stället frös regeringen biståndet till Palestina i ett läge där det behövdes som allra mest. Att frysa stödet till UNRWA, som är den enda hjälporganisation som är stor nog och har tillräckligt med personal på marken för att göra skillnad, var djupt oansvarigt och riskerade människoliv. Att frysa utvecklingsbiståndet till organisationer som jobbar för demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet var naturligtvis också felaktigt och katastrofalt.Nu har biståndet delvis återupprättats, men fortfarande kvarstår många frågetecken om hur det kommer att utformas. Det som står klart är att biståndet kommer att sänkas när det i stället skulle behöva öka massivt både till Gaza och Palestina. I regeringens vårändringsbudget gör man en justering av biståndet. Det handlar om cirka 1,5 miljarder.Vänsterpartiet menar att detta är pengar som borde ha kunnat gå direkt till Gaza som ett svar på det nödanrop som har skickats ut. Den svenska regeringen har varit för undfallande trots den akuta situationen. Jag förväntar mig att regeringen öppet stöder Internationella domstolens arbete med att utreda om Israel har gjort sig skyldigt till folkmord. Jag förväntar mig att regeringen agerar för att få stopp på kriget, kräver ett permanent eldupphör samt tydligt fördömer Israels brott mot krigets lagar.

Fru talman! Denna debatt fokuserar på den humanitära situationen för människorna i Gaza - det lilla landområde som rymmer över 2 miljoner på en yta motsvarande cirka 25 procent av Öland.70 procent av byggnaderna har skadats eller förstörts. Nära 1,7 miljoner är internflyktingar och ständigt på flykt. EU:s utrikeschef beskriver Gaza i dag som världens största begravningsplats. Vi hör barn som önskar att de dött, som saknar inte bara sin familj utan också allt hopp, beredda att växa upp med målet att kunna utkräva hämnd. Som man sår får man skörda. Det gäller både för Israel och Palestina.46 procent av barnen upp till fem år väntas lida av akut undernäring inom några månader. Vi hör rapporter om svältdöd. Barn och kvinnor drabbas hårdast. De och vi hör alltjämt om en nära förestående attack mot Rafah, en katastrof en del försöker fly från, återigen norrut, men de möts av budskapet att det är en krigszon.Gaza är i ruiner, och hoppet är i ruiner. De som kommer att kunna vittna om det som hänt blir viktiga för att klargöra brott mot mänskligheten och krigsbrott. Det gäller handlingar som begåtts både från Hamas med flera terrororganisationer och från IDF.Fru talman! Hamas terrorattack mot Israel den 7 oktober fördöms tveklöst, liksom gisslantagandet. De borde ha släppts fria, även om inget säger att den israeliska ledningen då skulle ha avslutat kriget mot Hamas. Försvarskriget tenderar nu att utvecklas till ett krig mot en framtida palestinsk stat.Centerpartiet kräver ett långvarigt humanitärt eldupphör för att säkerställa att tillräckligt humanitärt stöd når in till hjälparbetarna som ska kunna verka i hela Gaza.När det gäller UNRWA har regeringen tagit ett halvt steg framåt. Bilden lever dock inom regeringsunderlaget att UNRWA ska svältas ut och upphöra för att ersättas av andra. Men, fru talman, UNRWA skapades och har sitt mandat från FN:s generalförsamling 1949 - ett utflöde av Folke Bernadottes humanitära insatser och hans försök att formulera en fredsplan. UNRWA verkar inte bara i Gaza utan på Västbanken, i Jordanien, i Libanon och i Syrien. Det finns inte något annat FN-organ som vill eller kan ta över uppdraget. Tanken var att organisationen skulle säkra flyktingarnas situation i avvaktan på en uppgörelse för fred, inkluderande en lösning för flyktingarna, kompensation eller rätt att återvända.Alla som vill se en hållbar lösning och talar om en tvåstatslösning måste inse att frågan om flyktingarnas rättigheter också ingår. Krafter i Israel vill se UNRWA försvinna, och det drivs en aktiv kampanj mot UNRWA. Om den lyckas skulle ännu ett ljus släckas, ett litet hopp om framtiden slockna, hos alla som ändå ser UNRWA som ett internationellt stöd för palestinska flyktingar. Alternativet bör förstås bli att Israel som ockupationsmakt enligt internationell rätt får bära de kostnaderna fullt ut, även kostnaderna för återuppbyggnad.

Fru talman! Den 7 oktober förra året utsattes oskyldiga människor i södra Israel för en obeskrivligt grym terrorattack av Hamas och andra islamistiska grupper. Utan återhållsamhet attackerades civila israeler i en pogrom där 1 200 människor miste sina liv, vilket är fler än som mördades under självaste kristallnatten.Mardrömmen är långt ifrån över för många israeler, då drygt 130 personer fortfarande hålls som gisslan i Gaza. Hamas har fulländat sin förmåga att beblanda sig med civila och visar därmed en uppenbar likgiltighet för palestinska liv då de används som mänskliga sköldar.En vapenvila blir en realitet så fort Hamas släpper gisslan - en permanent sådan så fort Hamas också lägger ned sina vapen. Med Hamas vid makten i Gaza blir det ingen tvåstatslösning. Vi noterar även att Hamas så sent som för bara några dagar sedan återigen tackade nej till vapenvila.Israel har en absolut rätt att försvara sig i överensstämmelse med internationell rätt och folkrättens principer, men det är inte detsamma som att vi oreserverat stöder precis allt som Israel gör.Lidandet i Gaza är stort. Nöden är stor. Israel behöver göra allt för att undvika oskyldiga människors död. Detta är en fullständig humanitär tragedi, och det är av yttersta vikt att skyndsamt, säkert, fullt och obehindrat humanitärt tillträde säkerställs och att humanitärt stöd når människor i behov.

Fru talman! Som många här har sagt är behovet av humanitärt stöd i Gaza enormt. Vart tredje barn under två år i norra Gaza är akut undernärd, och dagligen dör barn av hunger och uttorkning. Vi ser detta på nyheterna och i våra telefoner. Stödet till livräddande insatser som mat, rent vatten och sjukvård måste helt enkelt komma fram. Om biståndet ska rädda liv måste det nå fram.I dag hindrar Israel aktivt och systematiskt humanitärt bistånd från att komma in i Gaza. De har beskjutit flera humanitära konvojer och hungriga och svältande människor som desperat försöker ta emot mat. Detta är ett uppenbart brott mot folkrätten, och omvärlden måste sätta betydligt hårdare press på Israel för att hjälpen ska komma fram och liv kunna räddas.Regeringen valde att pausa biståndet till UNRWA, den organisation som internationella bedömare har pekat ut som den enda som har infrastruktur för att nå fram till civilbefolkningen med katastrofhjälp som kan rädda liv, mitt under konflikten i Gaza.Att UNRWA var den bäst lämpade organisationen för uppdraget var till och med något som utrikesministern konstaterade i den utrikespolitiska debatten tidigare i vår här i riksdagen, men ändå valde regeringen att pausa biståndet just dit.Nu har kärnstödet tack och lov återupptagits, och Sida har återupprättat delar av utvecklingsbiståndet till Palestina. Det är bra, men tvetydigheten i regeringens politik fortsätter. Man säger sig verka för en långsiktig fred och en tvåstatslösning, men med de nedprioriteringar och omorganiseringar man har gjort försämrar man förutsättningarna för både israeliska och palestinska människorättsorganisationer att bidra till utveckling och fred. Detta säger också israeliska freds- och människorättsorganisationer.Om biståndet ska kunna ge långsiktigt resultat måste kriget och ockupationen upphöra. Och för att kriget ska upphöra måste omvärlden sätta betydligt större press på Israel. Här finns mycket att göra.Vi vill att Sveriges regering själv eller tillsammans med EU kräver ett omedelbart vapenembargo, att handeln med Israel stoppas, att den svenska regeringen riktar sanktioner mot bosättarna och att regeringen verkar för importrestriktioner. Det finns mycket som kan sättas till.Samtidigt som Gaza förvandlas till helvetet på jorden ökar våldet och spänningarna på Västbanken. Bosättarpolitiken skördar liv och sänker också tron på tvåstatslösningen. Det är helt oacceptabelt.Jag hoppas att den svenska regeringen efter en alltför lång passivitet nu kan hitta modet att säga ifrån på riktigt och låta den humanitära hjälpen komma in.(Applåder)I detta anförande instämde Jacob Risberg (MP).

Fru talman! När Hamas startade kriget den 7 oktober med sin pogrom brydde man sig inte om de civila palestinierna. När Hamas använder sjukhus, skolor och bostadshus som mänskliga sköldar bryr man sig inte om de civila palestinierna. När Hamas kvarhåller, våldtar och systematiskt misshandlar gisslan och därigenom väljer att fortsätta kriget bryr man sig inte om de civila palestinierna.Fru talman! Det mest avgörande stöd som Palestina och de civila palestinierna skulle kunna få är ett tillintetgörande av och en kapitulation av Hamas. Det är Hamas som ockuperar Gaza och håller kvar palestinierna i skräck.Fru talman! Situationen i Gaza är fruktansvärd, och den humanitära situationen måste skyndsamt bli mycket bättre. Varje civilt dödsoffer är en tragedi. Det är därför vi från Liberalerna och hela regeringssidan kräver obehindrat humanitärt tillträde. Det är därför vi har ökat det humanitära biståndet. Det är därför vi vågar tala öppet om de stora problem som UNRWA har och har haft under lång tid. Det är också därför vi, vilket hela regeringen gör, vågar tala om att UNRWA långsiktigt måste göras om och reformeras. Deras uppdrag måste införlivas i andra FN-organ, för den nuvarande konstruktionen fungerar inte om vi vill hjälpa den civila befolkningen i Palestina.Fru talman! Det här är ett krig med oerhört svåra konsekvenser för civilbefolkningen, och jag hoppas att vi får till en förhandlad fred. Jag hoppas att vi får se att gisslan släpps, att Hamas kapitulerar och att den humanitära situationen förbättras dramatiskt och snart.

Fru talman! Sverige och EU har sedan Hamas terroristattacker den 7 oktober stått bakom Israels legitima rätt att försvara sig. Vi har också varit distinkt tydliga med att denna rätt måste utövas i enlighet med folkrätten, inklusive den humanitära rätten.Civila måste alltid skyddas. Varje oskyldigt liv som spills i kriget är en tragedi. Kraven på respekt för den internationella humanitära rätten har varit och fortsätter att vara ett av regeringens nyckelbudskap, som vi framhåller i våra kontakter med Israel.Givet de akuta och enorma behoven i Gaza är det mycket bra att nya vägar för införsel av humanitärt stöd utforskas. Arbetet med att etablera en maritim korridor från Cypern fortsätter. Sverige deltar aktivt i diskussionerna om detta både genom vår ambassad på Cypern och från Stockholm.Samtidigt råder det ingen tvekan om att bättre tillträde genom etablerade gränsövergångar är det som kommer att göra störst skillnad för människor i stor nöd. Detta är också något som World Food Programmes chef Cindy McCain särskilt underströk när hon besökte Stockholm i slutet av mars. Det var också detta som låg bakom det gemensamma arbete som jag själv tog initiativ till i syfte att sätta hårdare tryck på Israel i denna fråga.Regeringen har sedan dess fortsatt dialogen med Israel om humanitärt tillträde, bilateralt och tillsammans med andra givare. Som stor givare tar Sverige ett stort ansvar för att säkra att biståndsmedel används på rätt sätt. Detta är grunden till att regeringen, i likhet med många andra stora givare, tog initiativ till en översyn av biståndet till Palestina. På basis av denna översyn har vi antagit en ny strategi för utvecklingsbiståndet som förutsätter att Sida åtgärdar de brister som upptäckts.När det kommer till UNRWA-stödet var det viktigt för oss att se till att våra biståndsmedel alltid går till rätt saker. UNRWA behövde vidta åtgärder för att skärpa sina kontrollmekanismer innan vi fattade ett beslut; detta stod klart efter de mycket allvarliga anklagelser som riktades mot några av organisationens anställda och som fortfarande utreds av FN.Den 1 mars nådde EU-kommissionen en överenskommelse med UNRWA om en stärkt tillsyn, granskning och kontroll. Sverige tog då initiativ till en egen överenskommelse och fick åtaganden bilateralt bekräftade av UNRWA. Vi kommer nu att få samma information som EU-kommissionen rörande de framsteg som vi hoppas att UNRWA ska göra avseende kontroll, oberoende revision, stärkt tillsyn och extern granskning av personal. Därtill har UNRWA bekräftat att svensk finansiering ska skyddas på samma sätt som EU:s finansiering inom granskning av personal gentemot EU:s sanktionslistor. Jag hade själv ett samtal med UNRWA:s högste chef Philippe Lazzarini om detta, och jag är glad att vi som första givare efter EU-kommissionen kunde nå en sådan överenskommelse. Vårt humanitära stöd går till de allra mest utsatta grupperna, med fokus på kvinnors och barns situation och behov. Det bidrar till bland annat akut sjukvård och socialt skydd, liksom tillgång till mat, hälsovård, psykosocialt stöd, mödravård, vatten och sanitet. Sverige är också en av världens största givare till FN:s livsmedelsprogram, som under mars månad bland annat delade ut 12 miljoner varma måltider i Gaza. Vi är även en av de största givarna till FN:s barnfond, som under två veckor i mars till exempel bidrog till att bygga 500 toaletter i de trångbodda flyktinglägren i Gaza. Detta är viktiga insatser i arbetet för att göra skillnad för en civilbefolkning som har det väldigt svårt.

Fru talman! I mitt inlägg ställde jag frågan till Johan Forssell varför man nu prioriterar ned biståndet till Palestina, och jag tycker inte att jag fick något svar på det. Det är dock ett faktum: Tidigare fanns det en särskild Palestinastrategi inom biståndet, och nu ska detta bakas in i strategin för Nordafrika och Mellanöstern. Dessutom sänks den totala summan. Nu talar vi inte primärt om det humanitära biståndet, utan nu talar vi om utvecklingsbiståndet. Alla förstår ju att det kommer att finnas enorma behov i framtiden, både när det gäller att bygga upp Gaza igen - vilket det kommer att ta decennier att göra - och när det gäller att stärka den palestinska myndigheten och det palestinska självstyret på Västbanken. I det läget väljer alltså regeringen att prioritera ned det långsiktiga stödet till Palestina, och min enkla fråga är: Varför gör regeringen på det sättet?

Fru talman! Ja, tänk om det var så enkelt att vi kunde mäta framgångar i hur många strategier vi har eller hur många organisationer vi samarbetar med! Men det fungerar inte så i verkligheten utan bara på papperet. I verkligheten är det i stället resultaten som räknas. Vi har nu antagit en helt ny strategi för vårt bistånd, och den kommer att lägga ett mycket större fokus än tidigare på till exempel privatsektormobilisering, entreprenörskap, företagande och handel - men också på någonting som är akuta bristvaror i regionen, nämligen demokrati och mänskliga fri- och rättigheter. Omfattningen av landsfönstret ligger på samma nivå som det gjorde i fjol, så det är ingen förändring i den delen. Jag ser framför mig att Sverige både humanitärt och i vårt utvecklingsbistånd kommer att göra mycket viktiga insatser för att främja en långsiktigt positiv utveckling för Palestina. Behoven är enorma på en lång rad områden, och där kommer Sverige att fortsätta arbeta väldigt aktivt.

Fru talman! Jag tycker inte att man ska raljera på det sätt som Johan Forssell precis gjorde. Jag sökte inte svar på vilka strategier man har och hur många, utan det handlar om hur man koncentrerar sin uppmärksamhet. Har man en fokuserad strategi för Palestina visar man ju att man tar det här på stort allvar. Om man däremot bakar in det i övriga behov som finns i regionen visar man att man tänker prioritera ned det. Dessutom sänker man ju totalsumman; det kan Johan Forssell inte komma undan. Jag skulle vilja säga att det är ytterligare ett misstag som har gjorts på biståndsområdet. Det började med att man drog in stödet till utvecklingsbiståndet totalt sett. Sedan drog man in stödet till UNRWA, och nu har man dessutom sagt upp alla avtal med civilsamhället och därmed hamnat på kollisionskurs med hela civilsamhället, som ju bedriver biståndsarbete i bland annat Palestina. Sedan talar Johan Forssell om att man måste utveckla entreprenörskap och handel, men det är bara en dimridå. Som situationen ser ut just nu ligger Gaza i ruiner, fru talman, och legitimiteten för styret i Västbanken undergrävs. Här vänder den svenska regeringen tyvärr palestinierna ryggen.

Fru talman! Jag vidhåller att vi inte kan mäta framgång i antalet strategier utan att vi måste titta på innehållet och resultaten. Det är precis det perspektivet som tyvärr har varit frånvarande i svensk biståndspolitik så länge, det vill säga resultaten.Landsfönstret kommer att vara detsamma som i fjol. Det är en minskning jämfört med året innan, vilket i sin tur var en minskning efter den kapning av biståndet till Palestina som den tidigare regeringen gjorde. Vi kommer att fortsätta arbeta i en ny bilateral strategi, och vi kommer att investera stora medel i detta. Vi arbetar också med någonting annat som är helt avgörande för oss, nämligen att säkerställa att resurserna alltid hamnar i rätt händer och aldrig hamnar i fel händer. Det kanske är synen på just detta som är den stora vattendelaren i den här debatten: Vi ser till att vi har kontrollmekanismer. Det hade naturligtvis varit bättre om de hade varit på plats tidigare, och jag beklagar att de inte var det. Men nu tar regeringen det ansvaret och säkerställer att mekanismerna och insynen kommer på plats.

Fru talman! Mer än 33 000 personer har dödats, varav 14 000 är barn. Varje dag måste tio barn amputera ett eller båda benen. Tusentals barn är traumatiserade. Samtidigt tvingas gravida kvinnor genomgå kejsarsnitt utan bedövning, och barn dör i detta nu av svält. Man beräknar att 1,1 miljoner människor ligger på katastrofala nivåer av undernäring i Gaza. Behovet av stöd är enormt. Varför misskrediterade ni UNRWA och frös biståndet i den situation där det behövdes som allra mest, Johan Forssell? Är regeringen beredd att skjuta till extra biståndsmedel till Gaza i den svåra situation som nu råder? Och varför passar ni inte på att använda de medel - 1,5 miljarder - som ni justerade upp i vårändringsbudgeten? Dem hade ni kunnat skicka till Gaza. Det hade varit en bra början.

Fru talman! Jag vill påpeka för Lotta Johnsson Fornarve att det humanitära stödet till Gaza sedan Hamas inledde kriget den 7 oktober alltså har uppgått till 400 miljoner kronor utöver kärnstöden. Det är en otrolig kraftsamling som har gjorts, och Sverige är i dag den femte största givaren av humanitärt stöd till Gaza i hela EU. Det handlar dock inte bara om hur mycket pengar vi lägger på någonting, utan vi måste även säkerställa att pengarna når fram - att de inte hamnar i fel händer. Vi tar som regering väldigt allvarligt på de mycket allvarliga uppgifter som har framkommit gällande UNRWA, och vi är långt ifrån ensamma om att göra det. Egentligen alla andra stora givare har reagerat på samma sätt. Det gäller USA, Frankrike, Tyskland, Japan, Finland och många andra. Nu ser vi till att få de här kontrollmekanismerna på plats. Vi kommer också att noggrant läsa den FN-rapport som vi väntar ska komma i morgon, och därefter är vi redo att fatta mer långsiktiga beslut.

Fru talman! Sanningen är den att det inte fanns några tydliga bevis för att UNRWA:s medarbetare hade deltagit i Hamas attack. Och även om några få personer hade gjort det var det helt oansvarigt att straffa ut hela organisationen. Att frysa biståndet - för det var faktiskt det ni gjorde, Johan Forssell - till den enda organisation som har personal och tillräckliga resurser på marken för att nå ut var oerhört oansvarigt, och det riskerade människoliv i den fruktansvärda situation som Gaza befann sig i. I den här akuta situationen, där FN-experter varnar för att det pågår ett folkmord och där hjälporganisationer saknar ord för att beskriva läget på marken, är regeringen alltför undfallande. Återigen: I regeringens vårändringsbudget görs en justering av biståndet med 1,5 miljarder. De pengarna hade ni kunnat använda för att minska katastrofen i Gaza. Om vi hade haft något inflytande hade vi gjort det. Varför tog ni inte den chansen? Kommer biståndet till Gaza och Palestina att öka i framtiden?

Fru talman! Låt mig ännu en gång upprepa att Sverige är den femte största givaren av humanitärt bistånd i hela EU-kretsen sedan den 7 oktober i fjol. Det är klart att detta betyder någonting. Vi har också varit instrumentella i att samla ihop EU-kretsen med krav på att Israel ska öka det humanitära tillträdet. Jag skulle egentligen säga att det är detta som är den allra största utmaningen just nu. Mycket av inte bara vårt bistånd utan även biståndet från många andra länder kommer inte in i området. Det är därför det är så viktigt att kunna använda minst en ytterligare gränsövergång, företrädesvis i de norra delarna av landet, så att hjälpen kommer in.Det är också viktigt, vilket jag har varit inne på flera gånger, att vi ser till att biståndet hamnar rätt och inte hamnar i fel händer. Jag vill påpeka att FN:s utredning fortfarande pågår; man kanske ska vara lite försiktig med att dra alltför långtgående slutsatser innan vi har fått den.Vänsterpartiet har ju också en egen historia av att uppvisa den typ av problem med biståndet - och svenskt bistånd som har kanaliserats via Vänsterpartiet - som visar hur illa det kan gå. Detta måste vi dra lärdom av.

Fru talman! Det ministern säger är helt rätt: Man måste se vad som kommer fram av FN:s utredning när det gäller UNRWA. Det är solklart att om personer var delaktiga i den pogrom som ägde rum den 7 oktober måste de straffas. Det är också naturligt att någon får bära ansvar för detta, men det ska inte vara hela den palestinska befolkningen. UNRWA svarar i dag för ungefär 5,6 miljoner människor inte bara i Gaza utan även på Västbanken och i Syrien, Jordanien och Libanon. Här är det många som får bära bördan av det beslut som eventuellt togs.Jag undrar hur regeringen ser på alternativet till UNRWA. Hur tänker man sig att ersätta UNRWA med någon annan?

Fru talman! Sverige beslutade liksom en lång rad andra länder att avvakta med ytterligare utbetalningar till UNRWA. Frankrike, Tyskland, USA, Japan, Nederländerna, Australien, Finland och flera andra valde att fatta likartade beslut mot bakgrund av att anklagelserna var allvarliga och utredningar pågick. Det är ju ganska unikt att FN självt inleder den här typen av utredning. Vi förväntar oss en rapport från Colonna i morgon.Diskussionen om den mer långsiktiga verksamheten i området förs nu bland EU:s biståndsministrar. Man kan tänka sig olika alternativ i detta. Jag tror att väldigt mycket av svaret beror på hur UNRWA själva väljer att hantera kritiken och att införa och genomföra den typ av kontrollmekanismer, revision och insyn som de har förbundit sig till.Vi kommer att avvakta den typen av insyn och se hur UNRWA väljer att agera. Sedan kommer vi från den svenska regeringens sida att ge besked om hur vi ser på fortsättningen.

Fru talman! I grunden för UNRWA ligger rätten att återvända. Det är en olöst fråga efter bildandet av staten Israel, då den palestinska sidan valde att tacka nej till sin stat. Sedan har det gått 75 år, och frågan har inte lösts.UNRWA kom ju till som ett resultat av Folke Bernadottes arbete för att hitta en fredlig lösning på det som utspelade sig 1948. I grunden ligger ett löfte från det internationella samfundet om rätt till återvändande eller kompensation. Vi har alla hävdat att det är en del av en förhandlingslösning. För en regering som i sin Mellanösternstrategi har ett krav på stärkta förutsättningar för återvändande vore det rimligt att säkerställa och betona vikten av att detta är en del av den samlade lösningen för området. Regeringen säger sig ju vilja ha en tvåstatslösning.

Fru talman! Jag har egentligen inget att invända mot den historiebeskrivning som har getts här. Man kan väl bara konstatera att det börjar bli ganska länge sedan - det är 76 år sedan mandatet kom. Vi måste alltid ställa oss frågan hur organisationer levererar och presterar i dag. Uppnår man de mål man har ställt upp? Finns den typ av kontrollmekanismer, granskning och insyn som behövs? UNRWA har ju inte någon speciallösning här, utan samma regler gäller överallt.Det hade förstås varit en fördel om den här typen av insyn hade funnits tidigare. Jag är stolt över att vi nu, som första bilaterala givare, har fått dessa försäkringar från UNRWA, men vi kommer att väldigt noggrant följa upp att de faktiskt levererar vad som har lovats oss.Kopplat till den mer långsiktiga frågan finns det olika förslag, bland annat om att UNHCR skulle kunna ta ett större ansvar. Man kan notera att det är väldigt många organisationer som i dag verkar i området, både med humanitärt stöd och i utvecklingsdelen. Vi kommer att få anledning att återkomma till detta.

Fru talman! Den vattendelare som ministern hävdar finns, angående om man tycker att det är viktigt att säkerställa att biståndet går till det som det ska gå till eller inte, skulle jag säga inte finns. Detta är en del av regeringens pågående - jag vet inte hur man ska uttrycka det - smutskastning av biståndet i stort.Svenskt bistånd har alltid varit både effektivt och transparent i det stora hela. Det är bra att regeringen fortsätter detta arbete. Det är naturligtvis en viktig princip.I inledningen av den upptrappade konflikten och kriget i Gaza valde regeringen att dra in stödet till Palestina och till UNRWA. Jag vill hävda att detta har gjort att Sveriges röst inte hörs lika tydligt längre.Det är ju bra med en humanitär vapenvila, och ministern har varit mycket tydlig med att man försöker att kräva det. Men varför kräver man inte en permanent vapenvila, så att hjälpen kan komma in, så att freden kan förhandlas och så att den tvåstatslösning som regeringen säger sig stå bakom verkligen kan komma till?

Fru talman! Till Janine Alm Ericson vill jag säga att vi har arbetat oförtrutet de senaste månaderna, inte minst med frågan om humanitärt tillträde. Jag förutsätter att man från Miljöpartiets sida håller sig någorlunda uppdaterad om arbetet - det går till exempel att få information på regeringens hemsida - men tar gärna tillfället i akt att understryka och upprepa att det var på Sveriges initiativ som hela EU-kretsen uppvaktade Israel med krav på att öka de humanitära införselvägarna.Miljöpartiet beskriver det som att vi har varit inaktiva, men det var ju tack vare Sverige som hela EU gjorde detta. Ser inte Miljöpartiet det? Blundar man för det, eller är man bara intresserad av att upprepa sina kärnbudskap?Vi arbetar mycket engagerat med detta. Vi arbetar för att få fram humanitär hjälp och öka införselvägarna. Vi arbetar också med något som det alldeles för sällan har talats om tidigare, nämligen att säkerställa att hjälpen når fram och aldrig någonsin ens kommer i närheten av terrorism eller terrorister.

Fru talman! Jag inledde ju replikskiftet med att säga att det är bra att detta säkerställs; där är Johan Forssell och jag helt överens.Jag har hört vad ministern har sagt om det humanitära tillträdet, både här i kammaren i dag och tidigare, och om vad regeringen gör. Det är ju inte detta vi kritiserar. Just i detta replikskifte frågade jag varför regeringen bara vill ha en humanitär vapenvila och inte en permanent vapenvila, så att man kan jobba vidare med freden, återuppbyggnaden och det långsiktiga stödet till det palestinska civilsamhället - det vi vet måste komma sedan.Framför allt: Varför ställer man inte mer och bredare krav på Israel för att få till stånd det humanitära tillträde som man säger att man vill ha?I detta anförande instämde Jacob Risberg (MP).

Fru talman! Vi har ju arbetat väldigt aktivt för att kvalitetssäkra det svenska biståndet mot bakgrund av de allvarliga anklagelser som har inkommit. När den typen av information kommer gör man utredningar, pausar biståndet och avvaktar med utbetalningar under tiden. Detta följer Sidas normala rutiner; det är inget särskilt för just Gaza. Jag förstår inte varför man skulle agera annorlunda just i det här fallet. Denna typ av rutiner har förmodligen funnits även under miljöpartistiska biståndsministrar.Vi förespråkar en omedelbar humanitär vapenvila. Vi hoppas naturligtvis att den ska leda fram till en förhandlingslösning och ett slut på kriget. Vi hoppas att terroristorganisationen Hamas omedelbart friger den israeliska gisslan och att det blir ett slut på stridigheterna. Vi hoppas också att det svenska utvecklingsbiståndet och den nya strategin, som är bredare än tidigare och har fokus på demokrati, mänskliga rättigheter, privatsektorsmobilisering och entreprenörskap, ska bli framgångsrik.

Fru talman! Först av allt vill jag säga några ord om diskussionen om UNRWA. Vi ska komma ihåg att det rörde sig om anklagelser från Israels sida mot UNRWA, som än så länge är obekräftade.Även om de anklagelserna skulle vara riktiga, att en handfull individer från UNRWA på något sätt skulle vara inblandade i terrorattacken, är det de individerna som man ska straffa. Man kan inte straffa hela organisationen.Man kan framför allt inte helt lamslå en organisation som är helt avgörande för att få ut förnödenheter till en svältande befolkning. Man kan inte låta det gå så långt som att svälta ut barn i väntan på att man ska utreda anklagelser. Det är helt fel väg att gå. Så kan man inte behandla en stor och lidande befolkning.Det var här som regeringen gick fel. Det är märkligt att det skulle behöva gå så långt att barn skulle börja svälta ihjäl. Så var det faktiskt. Rädda Barnen larmade samma vecka som regeringen till slut backade. Barn skulle börja svälta ihjäl innan regeringen backade. Men det gjorde man till slut. Det är gott så.Nu går man vidare. Det vi ser är att regeringen sänker ambitionerna ytterligare när det gäller bistånd och stöd till Palestina. Jag har pekat på att den har lagt ned den särskilda utvecklingsstrategin för Palestina i ett läge när man behöver mer stöd och hjälp än någonsin, och man kommer att behöva det i decennier framåt.Det kommer att ta många år att bygga upp Gaza igen. Än så länge finns det ingen plan för det. Men sedan måste man också stärka självstyret på Västbanken, om man över huvud taget ska tala om en tvåstatslösning.Jag har ställt frågan till statsrådet i dag om varför man sänker prioriteringen för det långsiktiga biståndet. Jag upplever att jag inte har fått något som helst svar. Det är mycket olyckligt.

Fru talman! Som jag nämnde i mitt första anförande måste det humanitära tillträdet till Gazas invånare säkras, och det krävs betydligt fler vägar in.Samtidigt är inte UNRWA någon lösning, i synnerhet inte långsiktigt. Det har vi från Sverigedemokraterna hela tiden varit tydliga med. Vi står fast vid att beslutet att frysa biståndet till UNRWA var korrekt. Vi vet att en lång rad Hamasmedlemmar har betydelsefulla positioner inom UNRWA, inte minst inom dess utbildningssystem. Detta fenomen är på intet sätt en ny företeelse.Vi har från Sverigedemokraternas sida i många år varnat för detta. Vi har lyft upp exempel på exempel och betonat det absurda med att svenska skattepengar, pengar som ska gå till utsatta, i stället har pumpats in i denna organisation som uppenbarligen har terrorkopplingar.År efter år har organisationen bidragit till spridningen av antisemitiskt läromaterial eller anställt skolmedarbetare och ibland till och med rektorer med Hamaskopplingar. UNRWA-faciliteter med tillhörande infrastruktur har använts av Hamas, vilket vi tydligt ser nu.Fru talman! En högt uppsatt IDF-officer kunde nyligen vittna om hur det inte fanns en enda UNRWA-plats - ingen skola, ingen moské eller förskola - där man inte funnit vapen.Det säger en del. Det har självfallet inte skett utan UNRWA:s vetskap. De lever i detta. Självklart är de medvetna om det. Det måste man gå till botten med.Att bidra till denna organisation är därför inte bara moraliskt felaktigt utan direkt kontraproduktivt om syftet är att rädda liv och hälsa.

Fru talman! Nu fick vi ännu ett exempel på de svepande och ogrundade anklagelserna när det gäller UNRWA.Låt mig säga så här: Även om det skulle vara så att någon individ har varit inblandad i detta, för det är vad vi talar om, tycker Markus Wiechel verkligen att det är rätt och rimligt att lamslå en hel organisation med 30 000 anställda som är de enda som kan få ut förnödenheter till en svältande befolkning?Är det så man ska bemöta det? Så hanterar inte rättsstater några andra anklagelser. Det är inte så att man straffar helt oskyldiga människor genom att svälta ut dem bara för att det riktas anklagelser mot andra.Min fråga till Markus Wiechel är: Hur långt är han beredd att gå? Är han verkligen beredd att låta tusentals barn svälta ihjäl i sin iver att lamslå UNRWA?

Fru talman! Det finns väldigt många organisationer som verkar i området. Om det är så att man på riktigt vill nå fram till de barn som svälter, vilket jag och samtliga här inne vill, är det bättre att använda sig av andra organisationer som verkar i området och som Israel också har respekt för.Det handlar inte bara om en handfull personer inom Hamas. Vi har sett tydliga kopplingar, och det länge, på hur organisationen göder antisemitism på olika sätt och hur de strömningarna finns.Jag förstår att det för Socialdemokraterna är svårt att ta till sig detta. Socialdemokraterna har en historia av att ha haft kontakter med PLO redan för 50 år sedan när PLO var terrorstämplade. Den historien visar att det inte är förvånande att Socialdemokraterna struntar i de allvarliga anklagelser som nu utreds av FN.

Fru talman! Vi har haft samarbete med PLO. PLO och Fatah är inte Hamas. Det är tvärtom. Det är så att Hamas dödar Fatahanhängare. Hamas dödar socialdemokrater i dessa områden. Hamas viktigaste motståndare är just det parti, Fatah, som vi har samarbetat med under många år. Det borde Markus Wiechel kunna känna till, och han borde också kunna skilja på de olika palestinska partier vi talar om.Markus Wiechel säger: Det finns väl andra organisationer. Nej, det finns inte det. Det finns inga andra organisationer med den kapaciteten som kan nå ut med förnödenheter i det här läget. Det är inte bara jag som säger det. Det sa utrikesministern så sent som för bara några veckor sedan: Det är UNRWA som är den enda som kan nå ut med förnödenheter.Jag kan bara konstatera att Markus Wiechel inte har några som helt samvetsbetänkligheter när det gäller att lamslå en organisation som nu är mer nödvändig än någonsin. Han tycks inte ha några betänkligheter mot att låta tusentals människor svälta ihjäl i sin iver att sätta åt UNRWA. Det är djupt beklagligt.

Fru talman! Jag likställer inte Hamas med PLO. Jag vill bara vara tydlig med det. Det jag sa var att när Socialdemokraterna inledde sin kontakt med PLO var de terrorstämplade, precis som Hamas är terrorstämplade i dag.Den tidigare socialdemokratiska utrikesministern Ann Linde kallade terrorlöner för en form av socialbidrag. Vi har en tidigare S-ledamot som poserade med en karta där Israel var utraderat och så vidare.Det finns flera kopplingar som visar på Socialdemokraternas likgiltighet gentemot de krafter vi ser. Det är vad som oroar mig.Återigen: Det viktiga är att man säkerställer tillträde till Gaza. Den rätta vägen att gå då är inte att gå genom UNRWA, som Israel av förklarliga skäl inte har någon respekt för.

Fru talman! Ledamoten Markus Wiechel står här i riksdagens talarstol och far med osanningar. Det finns inga tydliga bevis för att UNRWA har deltagit i Hamas fruktansvärda attack. Är det så att ett fåtal personer som har jobbat för UNRWA har gjort det ska de naturligtvis ställas till svars. Man kan inte anklaga hela organisationen.Det är bara UNRWA som har de resurser, den personal och den infrastruktur som behövs för att nå ut på marken. Det vittnar inte bara jag - och flera andra som vi hörde här tidigare - om, utan flera stora hjälporganisationer vittnar också om detta. Det är ett faktum; ska man nå ut till människorna i Gaza är det UNRWA som är den organisation som har kapaciteten.Jag har en fråga som jag inte hinner med nu, utan jag tar den i nästa replik.

Fru talman! Återigen: I dag är inte tillträdet tillräckligt för någon organisation. Om man nu vill få med sig Israel på banan i det här läget och försöka få Israel att hjälpa till med att öka tillträdet till de människor som behöver hjälp kanske man ska satsa på de organisationer som faktiskt verkar i området och som Israel gärna skulle släppa in. Det gäller till exempel World Food Programme, UNHCR eller vilka det nu må vara.Det finns en rad olika organisationer som jag är övertygad om skulle göra sitt yttersta för att se till att hjälpsändningar kommer in. Men då måste vi ta de organisationer som vi vet kan nå in utan att ha de här kopplingarna, som i dag utreds av FN. Det är viktigt att tänka på det.

Fru talman! Kopplingarna utreds, men det finns inga tydliga bevis.Det jag ville fråga ledamoten om är det tydliga ställningstagandet mot Hamas, som jag såklart delar. Det var ett fruktansvärt angrepp. Men varför fördömer inte ledamoten Israels tydliga krigsbrott? Siffran 33 000 döda civila, varav 14 000 barn, visar tydligt att Israel inte har skyddat civila på det sätt som man är skyldig att göra enligt krigets lagar. Blockaden, att man inte släpper in mat och andra förnödenheter till barn som svälter, är också ett krigsbrott.Varför kan ni inte fördöma även Israels krigsbrott och inte bara Hamas? Då skulle ni bli mer trovärdiga, för det skulle innebära att ni står upp för folkrätten fullt ut.

Fru talman! Självklart fördömer jag eventuella krigsbrott, oavsett vilken part som har begått dem. Och jag är övertygad om att även Israel står för vissa av de krigsbrott som har begåtts; det borde inte råda något tvivel om detta.Jag tycker att jag har varit ganska tydlig i mina båda anföranden med att Israel, även om landet har en fundamental rätt att försvara sig och även om det är legitimt att man slår tillbaka mot terroristerna, måste följa folkrätten. Israel måste säkerställa att så få civila som möjligt drabbas. Det är en självklarhet.

Fru talman! Den humanitära situationen i Gaza är ofattbar. Sedan Hamas fruktansvärda angrepp den 7 oktober förra året har över 33 000 personer i Gaza dödats av Israel. Nästan hela befolkningen har drivits på flykt. Majoriteten av alla sjukhus har förstörts, journalister och hjälparbetare har dödats och hjälpsändningar hindras. Israels blockad orsakar ett enormt lidande.I regeringens vårändringsbudget görs en justering av biståndet. Det handlar om cirka 1,5 miljarder kronor. Vänsterpartiet menar att det är pengar som borde ha gått direkt till nödhjälp i situationen i Gaza. Men det räcker naturligtvis inte, utan mer stöd och hjälp behövs.Jag förväntar mig att den svenska regeringen fördömer Israels brott mot krigets lagar och de mänskliga rättigheterna och inte nöjer sig med att fördöma Hamas. Det handlar helt enkelt om att på ett trovärdigt sätt stå upp för folkrätten. När Israel inte lyssnar måste det få konsekvenser. Sverige bör motsätta sig att EU fördjupar sitt samarbete med Israel på något område och suspendera associeringsavtalet.Vänsterpartiet kan tänka sig att använda alla former av påtryckningar och sanktioner för att få stopp på kriget och för att förmå Israel att införa ett permanent eldupphör. Jag förväntar mig att den svenska regeringen agerar för att få stopp på kriget och kräver ett permanent eldupphör. En sådan vapenvila skulle också sänka den regionala spännings- och våldsnivån, lägga grunden för ett hållbart och varaktigt slut på stridigheterna och utgöra ett steg mot att kunna återstarta en process mot en framförhandlad tvåstatslösning.Jag förväntar mig också att Sveriges regering aktivt stöder den internationella domstolen ICJ:s arbete för att utreda om Israel gjort sig skyldigt till folkmord, och jag förväntar mig att biståndet och stödet till Palestina ökar i framtiden.

Fru talman! Vänsterpartiets biståndsorganisation Vänsterns internationella forum har haft ett samarbete med DFLP och kanaliserat svenskt bistånd till en organisation som var med i terrorattacken mot Israel.Min fråga till ledamoten - som jag naturligtvis förstår tar avstånd från detta - är vad Vänsterpartiet drar för lärdomar av det här. Och hur kommer det sig att man i det här fallet valde att pausa sitt bistånd till en grupp som var aktiv i terrorattacken men fortfarande är kritisk till frysningen av det bistånd som har gått till UNRWA?

Fru talman! Det stämmer att Vänsterns internationella forum hade ett biståndssamarbete tillsammans med den danska organisationen Enhetslistan för ett antal år sedan. Biståndet gick till att stödja flera olika ungdomsorganisationer i en plattform för att palestinska ungdomsorganisationer skulle få en möjlighet att träffas och diskutera olika viktiga frågor som har med demokrati, jämställdhet och sådana saker att göra. Detta projekt är avslutat sedan flera år tillbaka.Det framkom nu att organisationen DFLP:s ungdomsorganisation, som var en av dem som var med i projektet, stöder Hamas. Det här tar vi naturligtvis allvarligt på, och vi utredde frågan. Sida utredde frågan och kom fram till att inga av de biståndsmedel som tidigare användes har gått till något annat än det de var avsedda för.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för svaret på frågan och konstaterar att det naturligtvis är glädjande att biståndsmedlen inte användes i attacken.Frågan kvarstår ändå: Vilka lärdomar drar Vänsterpartiet av händelsen?

Fru talman! Nu var det ju inte Vänsterpartiet utan Vänsterns internationella forum - den biståndsorganisation som i och för sig ligger nära Vänsterpartiet - som hade samarbetet.Vi ser naturligtvis att man måste bli mycket mer noggrann i framtiden när det gäller att se över vilka organisationer man har ett samarbete med. Projektet är som sagt avslutat, och vi har mycket noggrant utrett frågan. Jag utgår från att det inte kommer att kunna hända något liknande i framtiden.

Fru talman! Nu blev den fråga jag hade tänkt ställa redan ställd, men jag har en annan.Vi vet att situationen i Israel och Gaza också engagerar många människor i vårt land. Vi har sett många fredliga demonstrationer med olika syften, men vi har tyvärr också sett exempel på annat.När Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch deltog i en afterwork med medborgare i min hemstad Göteborg för ett par veckor sedan stördes denna av en icke tillståndsgiven demonstration utanför. Det var också människor som bankade på rutorna och talkörer inomhus som försökte stoppa mötet - inte för att delta i en dialog.Jag har pratat med många som upplevde situationen som hotfull. Jag menar att detta riskerar att leda till att det blir färre mötesplatser mellan förtroendevalda och medborgare.Min fråga till ledamoten Johnsson Fornarve blir därför om hon tycker att det är rimligt att vänsterpartister på ledande positioner stör andra partiers event även om de är mycket engagerade i en fråga, som Sveriges stöd till Gaza.

Fru talman! Jag tackar för frågan.Jag känner inte till den incident som ledamoten hänvisar till. Självklart är det viktigt att alla former av möten får hållas och att alla åsikter får komma fram. Jag värnar naturligtvis också demonstrationsfriheten. Jag tycker inte att det låter som något bra att man har försökt störa ett möte, om det nu stämmer.Jag kan inte kommentera detta så mycket. Jag har dålig kunskap om vad som egentligen hände i Göteborg.(ANDRE VICE TALMANNEN: Jag vill påminna om att ämnet för debatten är Sveriges stöd till Gaza.)

Fru talman! Då vill jag bara tacka för svaret.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Fornarve för hennes inlägg.I ett tidigare inlägg frågade ledamoten Fornarve om man inte ska stödja den internationella domstolen i dess arbete med att granska och bedöma det som just nu händer i Gaza. Jag menar att ledamoten har rätt i att man ska stödja domstolen i detta. Samtidigt tycker jag att det är problematiskt när Vänsterpartiet ganska ofta - gång på gång, skulle man kunna säga - föregriper domstolens beslut och uttalar sig som om domstolen redan hade dömt. Jag menar att det är motsatsen till att stödja domstolen. Om man är politiker måste man låta domstolar ha sina egna, fria processer och inte tro sig veta vad domstolar ska komma fram till innan de har kommit fram till det.Min fråga till ledamoten är om Vänsterpartiet anser att man stöder domstolar genom att föregripa deras beslut.

Fru talman! Tack, ledamoten Forssell, för frågan!Ja, vi tycker att det är otroligt viktigt att regeringen aktivt stöder domstolen och uttalar det. Jag tycker inte att man på ett tydligt sätt har uttalat sitt stöd för den internationella domstolen, som nu håller på att utreda om Israel har begått folkmord eller inte. Självklart måste processen ha sin gång, men vi kan ändå tydligt och klart se att Israel har begått ett stort antal krigsbrott. Här har inte heller regeringen varit tydlig med att fördöma Israel. Man har fördömt Hamas, men man har inte tydligt fördömt Israels krigsbrott. Detta menar vi är nödvändigt om man ska bli trovärdig när det gäller att stå upp för folkrätten.

Fru talman! Jag menar fortfarande att man inte ska föregripa domstolens process utan att man måste vänta på utslaget från domstolen.En annan sak som ledamoten Fornarve tog upp i ett tidigare inlägg var när kriget startade. Jag vill mena att det krig vi är inne i just nu startade när Hamas utförde pogromen den 7 oktober. Vill man dra linjen ännu lite längre tillbaka i historien har ju kriget rötter i en antisemitism och ett hat mot judar som har funnits i många hundra eller tusen år.Ledamoten Fornarve drog dock den historiska linjen vid sexdagarskriget 1967. Då vill jag fråga om Vänsterpartiet anser att Hamas islamistiska och antisemitiska ideologi har månghundraåriga rötter och att detta är en fortsättning på den långa, historiska linjen av attacker mot judar, eller om Vänsterpartiet tror att detta har en kortare historia än så.

Fru talman! Tack för ytterligare frågor, Joar Forssell!Jag ville påminna om att konflikten mellan Israel och Palestina inte började den 7 oktober. Det kan vara lätt att tro det, men konflikten mellan Israel och Palestina började egentligen före sexdagarskriget. Den började långt dessförinnan, om man ska dra historien riktigt långt tillbaka. Redan när staten Israel bildades fördrevs ju tusentals palestinier.Det går dock inte att komma ifrån att den israeliska ockupationen av Västbanken, Gaza och östra Jerusalem, byggandet av muren och förtrycket och fängslandet av palestinier har bidragit till att trappa upp situationen. Det får vi inte blunda för.

Fru talman! Mörkret rymmer också ljuset. Det är viktigt att ha i åminne även under en sådan här debatt.Låt oss se nattens händelse, som tidigare har berörts, som ändå en möjlig signal om att man inte vill gå upptrappningens väg. Det gäller både Irans signaler så här långt och Israels agerande.Låt oss se omröstningen i säkerhetsrådet i går som ändå en intressant signal. Frågan om erkännande av Palestina har levt som en fråga sedan erkännandet av Israel i generalförsamlingen. I gårdagens säkerhetsrådsomröstning röstade Frankrike, Japan och Sydkorea ja till erkännande. Storbritannien och Schweiz lade ned sina röster. Det är ändå en signal att notera.Vi måste också i en sådan här debatt försöka föra fram hoppet om en bättre morgondag, ett alternativ till våldet för barnet som nu somnar med rädslan som huvudkudde och vaknar till bomber, död och flykt. Det krävs en humanitär vapenvila och öppna övergångar så att humanitärt stöd kan nå in, men det krävs också hopp om en bättre morgondag och att straffrihet inte får råda.Här är ett bekymmer, vilket utrikesutskottet hörde senast i går, svårigheten att få oberoende granskning av det som händer i Gaza. Här får vi röster från Israel och från Hamas, men vi behöver oberoende granskning. Vi behöver säkra att vi får in det här, precis som i Ukraina.

Fru talman! Att Israel aviserat ett ökande humanitärt tillträde till Gaza, vilket vi också kunnat följa de senaste veckorna, är en positiv utveckling. Då behoven är akuta och det krävs betydande ökningar av leveranser in till och inom hela Gaza för att förhindra ytterligare katastrofer är det avgörande att detta genomförs fullt ut och utan dröjsmål.Att utforska alla möjligheter till ökad införsel är viktigt, inklusive den maritima korridoren från Cypern, även om den inte kan ersätta storskaliga leveranser via land och befintliga hamnar.För att humanitära organisationer ska kunna utföra sitt arbete i den omfattning som den akuta situationen kräver är en omedelbar humanitär vapenvila avgörande. Den tragiska attack som resulterade i döden för sju medarbetare från World Central Kitchen understryker behovet av förbättrad säkerhet för alla humanitära organisationer och deras personal. Händelsen kräver en rättslig undersökning så att ansvar kan utkrävas och så att liknande tillbud aldrig ska ske igen.I ljuset av de aktuella omständigheterna måste Israel avstå från en markoffensiv mot Rafah. Vikten av att följa bindande åtgärder från den internationella domstolen kan inte nog betonas. Det behövs slutligen också en återstart av processen mot en framförhandlad tvåstatslösning.

Fru talman! Jag är lite intresserad av att lyssna. En framförhandlad tvåstatslösning nämndes i ledamotens avslutning. I en sådan ligger också hanteringen av flyktingarnas situation. 5,6 miljoner palestinier svarar i dag UNRWA för. UNRWA är ett resultat av delningsplanen, och fortsättningen har inte lösts under hela denna tid.Jag undrar om Kristdemokraterna också tillhör den krets som anser att UNRWA ska ersättas av någon annan utan att en framförhandlad lösning finns på plats. I så fall har man sagt till palestinierna att det som utlovades också där, rätten att antingen kompenseras eller återvända, som en del av en total lösning ges upp.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan. Givetvis måste flyktingsituationen finnas med i den framförhandlade tvåstatslösning som vi hoppas på. Den ligger inte nära i tiden, men processen måste återstartas.I dag är det 5,6 miljoner flyktingar vi pratar om. När UNRWA startades 1949 var det betydligt färre. Ett av problemen med UNRWA:s struktur är att man ärver flyktingstatusen. Fokuset blir bakåt i stället för framåt. Vi måste hitta en lösning för att man ska kunna leva tillsammans i framtiden.Jag menar att UNRWA konserverar en situation som gör det svårt att tänka framåt. Detta måste definitivt finnas med i en framtida framförhandlad tvåstatslösning.

Fru talman! Det var inte riktigt svar på frågan. UNRWA är den aktör som av FN har fått uppdraget att säkerställa. Avsikten var inte att det skulle ta så lång tid. Tanken var att man skulle ha kommit fram tidigare. Det är många länder som bär ansvar för att vi inte har lyckats.Men om de människor som inte fått se en lösning utan alltjämt lever som flyktingar skulle berövas den organisation som är deras skydd utan att få något annat i stället, annat än en del av en allmän flyktingstruktur, har det internationella samfundet ännu en gång sagt: Det här är en fråga som inte engagerar oss. Det inbegriper en förhandlingsfråga som måste komma mellan Israel och Palestina.Det vore bra att få ett besked om ni ser UNRWA som upplöst eller kvarstående.

Fru talman! I en långsiktigt framförhandlad tvåstatslösning i framtiden ser jag absolut att UNRWA är upplöst. Men vi är långt därifrån. Det är många steg som behöver tas. Till och med flera FN-resolutioner kommer att behöva justeras fram till den dagen vi har en långsiktig fred som gör att människor ska kunna leva tillsammans i området.Jag vill bara påpeka för ledamoten att vad gäller UNRWA:s arbete i dag är det många människor som sedan flera generationer tillbaka befinner sig i andra länder, såsom i Jordanien, Syrien och Libanon. Det är klart att man inte bara kan säga att de inte ska få något annat. Det är jätteviktigt att FN-strukturen hittar andra lösningar för stöd också framöver. Det handlar alltså inte om att lämna några personer utan att tänka på en framtid för alla i området.

Fru talman! Jag hade egentligen förberett en annan fråga. Vi får se om jag kommer till den, för nu blev det lite intressant här när det gäller flyktingstatus, UNRWA:s arbete och det faktum att vi måste hitta en väg till fred och en tvåstatslösning som fungerar. Palestinier och israeler måste kunna leva fredligt sida vid sida.Ledamöterna var nyss inne mycket på den palestinska delen och vad fördrivna palestinier ska göra. Men vi vet att det finns en annan stor problematik här: Israels aggressiva bosättarpolitik. Man pushar för att omöjliggöra för freden, för att fler israeler ska bo på palestinska områden.Hur ser Kristdemokraterna på den aggressiva bosättarpolitiken? Och vad vill man göra för att stoppa det, för att komma fram till att människor faktiskt ska kunna leva fredligt tillsammans?I detta anförande instämde Jacob Risberg (MP).

Fru talman! Jag tackar för den väldigt viktiga frågan.Jag vill vara tydlig med att bosättningarna på Västbanken är ett hinder för fred i hela regionen. Det måste lösas i de kommande fredsförhandlingarna, annars kommer vi inte att nå en tvåstatslösning. Och det är något som Kristdemokraterna står bakom. Det råder ingen tvekan om det. Det är också det som är regeringens politik.

Fru talman! Då hoppas jag att vi kommer att se mer av det i regeringens kommunikation och reella politik.Jag ska passa på att ställa en fråga till. När det gäller biståndet till Palestina har man nu tagit bort en strategi; det blir mindre pengar. Samtidigt som vi ser just det när det gäller det palestinska biståndet och samarbetet med Palestina ser vi att många svenska biståndsorganisationer har fått sina avtal uppsagda. Det gäller också de som jobbar i den här regionen och som verkligen skulle behöva ha fokus på sitt arbete och på att hjälpa folk på marken.Hur tänker Kristdemokraterna egentligen om biståndet när man drar undan mattan i stort men också när man nu på ett tydligt sätt minskar ambitionerna och insatserna när det gäller det som måste vara långsiktigt och det som kommer efter att kriget ändå har tagit slut.

Fru talman! Det som ledamoten Alm Ericson hänvisar till är den justering av civilsamhällesstrategin för biståndet som kommer att göras. Jag tror att Sida i all välmening har kommunicerat till alla aktörer att när den nuvarande strategin tar slut kommer man att se till att avtalen också avslutas. Det är något som myndigheten själv har fattat beslut om.För oss kristdemokrater har det alltid varit viktigt att civilsamhällesaktörerna ska ha en större andel av det totala biståndet i framtiden. Det var en tydlig del i Bana för biståndet, och det finns med i reformagendan för biståndet. Vi står fast vid det.

Fru talman! Efter att ha hört samtliga partier här i talarstolen blir det ändå tydligt att ingen vill se barn dö, vare sig av terroristattacker, bomber eller svält. Ingen vill se samhällen jämnas med marken eller mammor begrava sina familjer. Ingen vill se sjukhus och infrastruktur bombas.Ingen vill se krig. Men ändå gör vi det. Vi ser krig, vi ser folkrättsbrott och vi ser en omvärld som står handfallen, som inte klarar av att rädda liv. Orden i den här kammaren räddar inte heller några liv, och de bygger inte upp några samhällen. Men det gör svenskt bistånd och utvecklingssamarbete. Vi vill påpeka att regeringen måste göra mer. Efter att i början av den här upptrappade konflikten ha minst sagt släpat fötterna efter sig, pausat bistånd och inte röstat för vapenvila i FN får det väl ses som ett framsteg att regeringen nu ändå agerar i rätt riktning.Men det måste göras mer. FN bönar om mer pengar men också om att alla parter och stater ska se till att det humanitära stödet når fram och in till de behövande i Gaza. Här måste Sverige vara tydligare i pressen på Israels regering.I stället för att minska och prioritera ned det långsiktiga biståndet borde regeringen öka det så att det finns stöd för de organisationer som verkar för att mildra effekterna av konflikten och att återuppbygga Palestina efteråt. Människorätts- och fredsorganisationer i både Israel och Palestina har en viktig roll i detta, och fria medier och organisationer som arbetar med utbildning, sjukvård och annat är förstås centrala aktörer.Jag uppmanar regeringen att tänka om och prioritera upp det humanitära och långsiktiga biståndet till Palestina, också med en egen strategi.Jag avslutar med att tacka för debatten. Jag hoppas att regeringen tar intryck av den och är villig att göra mer, inte mindre, för Palestina.(Applåder)I detta anförande instämde Jacob Risberg (MP).

Fru talman! Det är lite speciellt att vara sist i en sådan här debatt. Mycket är sagt, men jag ska försöka stryka under några av de viktigaste delarna.För att börja någonstans är det ju hela regeringens politik att det humanitära tillträdet måste garanteras. Vi har ökat det humanitära biståndet till Palestina, och det kommer att behövas mer stöd. Det är otroligt viktigt att biståndet och stödet till den civila befolkningen släpps fram i hela Gaza och att Israel inte går in i Rafah på det sätt som det har förvarnats om. Fru talman! Utöver detta vill jag verkligen understryka vikten av att palestinierna får uppleva demokrati, frihet och en värld där deras rättigheter respekteras. Då krävs det att den islamistiska terrorsekten Hamas tillintetgörs, att kriget tar slut och att gisslan släpps. Vid återuppbyggandet av Gaza och uppbyggandet av ett framtida, blomstrande Palestina kommer det att krävas handel, kapitalism och marknadsekonomi - alla de saker som lyfter människor ur fattigdom och gör dem rika och som skapar förutsättningar för ett framtida liv i fred och frihet.Det kommer givetvis också att krävas en del stöd, som jag tänker att denna regering och kommande regeringar i Sverige kommer att återkomma till.

Fru talman! Som vi har varit inne på i denna debatt är situationen i Gaza fruktansvärd utifrån inte minst ett humanitärt perspektiv. Regeringen har arbetat och fortsätter att arbeta utifrån tre linjer.För det första handlar det om att allokera mer medel. Sverige är alltså den femte största givaren av humanitärt bistånd sedan terrororganisationen Hamas inledde detta krig.För det andra arbetar vi för att öka det humanitära tillträdet. Jag är stolt över att Sverige lyckades samla ihop i princip hela EU-kretsen för att uppvakta Israel med krav på ett ökat humanitärt tillträde, och häromdagen gjorde också de nordiska biståndsministrarna ett gemensamt uttalande.För det tredje arbetar vi också för att kvalitetssäkra det svenska biståndet och öka transparens, insyn och effektivitet. Svenska skattebetalare och människor i Gaza ska veta att svenska biståndsmedel aldrig ens kommer i närheten av terrorism.Vi fattar nu beslut om ett långsiktigt utvecklingssamarbete med Gaza. Nivån är oförändrad mot i fjol, och fokus kommer att ligga på till exempel privatsektorsmobilisering.Jag tackar alla som har deltagit i denna debatt, och jag vill framför allt tacka alla biståndsarbetare, som gör otroligt viktiga insatser på marken just nu.Den särskilda debatten var härmed avslutad.

Särskild debatt om Sveriges stöd till Gaza