<h2>Interpellation 2017/18:430 Djurskyddslag med rättssäkerhet</h2>
av Staffan Danielsson (C)
till Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)
 
Sverige har en stark djurskyddslag för att säkerställa att djuren har det bra, vare sig de finns i stall och lagårdar eller som husdjur i hemmen. Detta är bra och nödvändigt. Men lagar måste respektera även äganderätten, och lagar måste tillämpas med proportionerliga sanktioner och straff.Självfallet måste ansvariga myndigheter, länsstyrelserna, kunna agera snabbt och kraftfullt när djurbesättningar i lantbruket (och till exempel hundar och katter) akut far illa och vanvårdas. Då finns inte tid att i domstol till exempel pröva frågan om att tvångsomhänderta 25 eller 50 eller 150 kor.Om däremot tillsynsdialogen med en lantbrukare, en kobonde, har pågått i månader, år eller flera år så har ju djuren det uppenbarligen någorlunda bra, men enligt länsstyrelsen måste det bli bättre.Länsstyrelsens kontrollant och bonden kan då råka i delo med varandra. Bonden kan säkert ibland ha sin del i detta, men även statliga tjänstemän, om de till exempel är ovana i sin roll och ovana vid praktiskt lantbruk, kan ibland bli för nitiska och millimeterinriktade.Maktförhållandet mellan kontrollant och bonde är att kontrollanten/myndigheten (inklusive veterinär) besitter nästan all makt medan bonden inte har någon makt utan måste rätta sig efter vad myndigheten beslutar.Myndigheten kan ha synpunkter på det allra mesta, oftast säkert med rätta men ibland även på detaljer där det inte behövts, och den kan ibland även ha fel. Lantbrukaren/djurägaren sätts ofta under stor press när myndigheten, annonserat eller oannonserat, kommer på besök, särskilt om det finns en del brister på gården. Man vet att det kan vara svårt att tillfredsställa inspektörens alla krav, och man vet att kontrollerna ofta återkommer år efter år. Man vet också att praxis under lång tid har varit att om länsstyrelsen tre gånger har förelagt bonden att vidta åtgärder men anser att tillräckligt mycket inte har gjorts så har länsstyrelsen rätten att plötsligt utan förvarning tvångsomhänderta alla djuren.Detta är dramatiska och fullständigt omvälvande ingrepp för lantbruksföretagaren; hela grunden för hans verksamhet och försörjning rycks undan och därtill drabbas han, eller hon, oftast av väldigt stora kostnader för transporter och inställning med mera av djuren under många månader samt också ofta av låga försäljningspriser när ovana aktörer ska sälja många djur samtidigt på marknaden.Detta innebär att lantbrukaren dels fråntas sina djur och all möjlighet att bedriva djurproduktion samtidigt som kostnaderna för tvångsomhändertagande med mera blir så stora att han, eller hon, måste sälja gården och till och med kan drivas i personlig konkurs. Tragedier har inträffat när lantbrukare hamnat i denna situation.Naturligtvis ska, anser jag, länsstyrelsen i första hand i god dialog samarbeta med lantbrukaren så att de brister som finns i byggnader och djurhållning kan rättas till. Och visst ska länsstyrelsen när så är nödvändigt kunna förelägga åtgärder att vidta och till exempel utdöma straff/sanktioner av ekonomisk karaktär.Däremot är det faktiskt inte rimligt, som det är och har varit, att staten/länsstyrelsen har haft makten att efter tre förelägganden tvångsomhänderta en hel djurbesättning.En jurist som arbetar med djurskyddslagen har formulerat länsstyrelsens enorma makt så här: ”Det man ska komma ihåg är att länsstyrelsen enligt lag ska utfärda djurförbud efter flera förelägganden, även om det kan tyckas vara för bagatellartade förseelser, och även om djurägaren åtgärdat bristerna.”Hur detta regelverk har kunnat gälla så länge som det gjort är svårbegripligt. Regeringen ska under våren lägga fram en proposition till riksdagen om ny djurskyddslag, och enligt lagrådsremissen kommer vissa skevheter att rättas till, till exempel den orimligt hårda och fyrkantiga regeln att länsstyrelsen efter tre förelägganden kan, eller ska, tvångsomhänderta hela besättningen och, oftast, utfärda djurförbud tas bort och ersättas av en helhetsbedömning. Det är bra och i rätt riktning.Mitt syfte med denna interpellation är att, i grevens tid, söka påverka regeringen och ansvariga statsråd på två centrala punkter. En utredning ska tillsättas om straffen för brott mot djur, och kanske kan punkterna läggas med där. Punkt nummer 1. Jag anser att det inte är rimligt att länsstyrelsen kan tvångsomhänderta en hel djurbesättning utan lantbrukarens vetskap (förrän det sker) när det uppenbart inte handlar om ett akut djurskyddsläge utan ”enbart” om en längre tid med diskussioner och förelägganden mellan myndighet och djurägare.Lantbrukarens möjligheter att i efterhand, när lagården är tom och djuren borta och försålda, få rätt genom att överklaga till förvaltningsdomstol är i praktiken nästan obefintliga. Domstolen prövar främst om beslutet gått rätt till enligt bland annat praxis om tre förelägganden, inte om länsstyrelsens bedömning var riktigt eller om konsekvenserna för lantbrukaren var rimliga i förhållande till de brister som funnits i verksamheten.  Min uppfattning är att ett statligt myndighetsbeslutande om att utan förvarning tvångsomhänderta en hel djurbesättning är fullständigt omvälvande för lantbrukaren/djurägaren/människan. Straffet, eller konsekvenserna, är dramatiska med att verksamheten omedelbart upphör samtidigt som man drabbas av kostnader och värdeförluster på många hundra tusen eller miljontals kronor, när besättningen är större.Jag anser att ett rättssamhälle, med rättssäkerhet, rimligen måste låta ett tvångsomhändertagande av alla djur som länsstyrelsen vill genomföra, i de situationer som jag redovisat, hänskjutas till domstol för avgörande om lantbrukaren motsätter sig länsstyrelsens beslut. Då kan djurhållningen bedömas på plats och då kan domstolen avgöra vilka åtgärder eller vilka straff/kostnader/tvångsomhändertaganden som är rimliga i förhållande till de brister som finns.Punkt nummer 2. När en myndighet/länsstyrelse anser att en djurhållning med alltför stora brister måste upphöra, och när beslutet fastställts även i domstol (när så eventuellt är gällande ordning) så borde lantbrukaren, om inte bristerna är akuta med hänseende till djuren, få en viss tid på sig att själv försälja djuren. Under den tiden bör någon vid behov kunna uppdras att ha tillsynsansvar för att djuren har det tillräckligt bra, minst på den nivå som gällt under de månader eller år som föregått länsstyrelsens beslut. Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Sven-Erik Bucht: Är statsrådet beredd att i kommande proposition till riksdagen arbeta in de två frågor som jag föreslår, nämligen rätt till domstolsprövning respektive att en djurägare själv när så är rimligt kan få sälja sina djur?

Interpellation 2017/18:430 av Staffan Danielsson (C)

Video

Fru talman! Staffan Danielsson har frågat mig om jag är beredd att i kommande proposition till riksdagen arbeta in en rätt till domstolsprövning respektive en möjlighet för djurägare att själva få sälja sina djur om inte bristerna är akuta med hänseende till djuren.Regeringen har nyligen beslutat om en proposition med ett förslag till en helt ny, uppdaterad och moderniserad djurskyddslag. Beslutet fattades vid regeringssammanträdet den 8 mars i år. Propositionen har överlämnats till riksdagen, och riksdagen har aviserat att förslaget kommer att debatteras i kammaren den 14 juni.Rättssäkerheten för djurhållare är en mycket viktig fråga, och jag är därför glad att få chansen att debattera detta ämne här i dag.När det gäller den första frågan uppfattar jag att Danielsson vill att kontrollmyndigheterna i vissa fall ska hänskjuta ett beslut att omhänderta djur till domstol. Så bör, om jag förstår Danielsson rätt, ske i de fall en djurhållare motsätter sig ett beslut om ett omedelbart omhändertagande samtidigt som det finns vissa andra omständigheter som är för handen. Men jag har lite svårt att förstå exakt vilka andra omständigheter som ska föreligga och vad Danielsson till exempel lägger i begreppet "akut djurskyddsläge".I den nu gällande djurskyddslagen regleras vilka omständigheter som ska föreligga för att ett djur ska omhändertas av kontrollmyndigheterna. Det regleras också i vilka situationer ett djur kan bli föremål för ett omedelbart omhändertagande. Ett omedelbart omhändertagande kan bli aktuellt i situationer då ett djur är utsatt för lidande.Enligt gällande rätt kan en kontrollmyndighets beslut om omhändertagande av ett djur överklagas. Domstolen prövar överklagandet i sak, det vill säga att den prövar om myndigheten har landat i ett riktigt beslut eller om det finns ett behov av att ändra beslutet.En person som är missnöjd med en kontrollmyndighets beslut kan också begära inhibition. Det innebär att den domstol som ska pröva överklagandet också får besluta att kontrollmyndighetens beslut att omhänderta djur inte ska gälla tills vidare.Det finns alltså möjlighet för en djurhållare att få ett beslut om omhändertagande av djur överprövat. Det finns också en möjlighet att förhindra att ett sådant beslut genomförs omedelbart.När det gäller frågan om möjlighet för en djurägare att själv få sälja sina djur innehåller regeringens förslag till den nya djurskyddslagen faktiskt en viss sådan möjlighet.Regeringens förslag innebär att en person som har fått ett djurförbud kan få avveckla sin djurhållning själv i vissa fall. Han eller hon kan till exempel själv få sälja sina djur. Enligt lagförslaget ska kontrollmyndigheten i samband med att ett beslut om djurförbud fattas också besluta om djuren ska omhändertas eller om djurhållaren ska få avveckla sin djurhållning själv. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDet är av stor vikt att samhället kan ingripa när det är nödvändigt för att skydda djur som far illa. Kontrollmyndigheternas möjlighet att besluta om omhändertagande av djur och djurförbud innebär dock betydande inskränkningar i enskildas fri- och rättigheter. Regeringen har därför gjort en mycket noggrann avvägning mellan dessa intressen. Jag bedömer att vi med detta förslag har åstadkommit en bra balans mellan dem.

Fru talman och herr statsråd! Den debatt vi nu för är viktig, men den är svår och väldigt känslig. Vem vill väl stå upp för den som behandlar djur illa och som är en djurplågare? Därför är alltid statens myndigheter och djurskyddsinspektörer försedda med starka befogenheter, och de är i ett väldigt överläge gentemot den lantbrukare som, ibland efter anonyma anmälningar, misstänks för brister i sin djurhållning.Vi är helt överens om att när det gäller husdjur som far allvarligt illa måste ansvariga statstjänstemän akut kunna gripa in och till exempel utan förvarning tvångsomhänderta hundar, hästar eller nötkreatur. Då finns det inte tid för en domstolsprövning.I dessa situationer kan en lantbrukare i efterhand, när ladugården är tom och djuren är slaktade eller uppstallade till stora löpande kostnader, överklaga myndighetens beslut till förvaltningsdomstol. Han eller hon får nästan aldrig rätt. Myndigheten har fotodokumentation och veterinärintyg, och domstolen prövar främst i form, inte i sak. Det är alltså inte en tingsrätt utan en förvaltningsdomstol.Det jag lyfter fram är inte detta - när omhändertagande är berättigat - utan alla andra situationer, och de är många. Det handlar om att det i månader eller år har förts en dialog mellan djurskyddsinspektör och lantbrukare om huruvida djurhållningen är tillräckligt bra eller inte. Det har funnits en orimlig praxis som ministern och regeringen har tagit bort, vilket jag verkligen välkomnar. Denna praxis har dock gällt i decennier: Om länsstyrelsen för tredje gången har förelagt lantbrukaren att vidta åtgärder, oavsett om de är stora eller små, har myndigheten och staten rätt att utan förvarning slå till med dråpslaget att tvångsomhänderta alla djur.Detta har också skett ibland. Man har jagat myggor med maskingevär; proportionerna har inte varit rimliga. Staten kommer plötsligt till gården med flera inspektörer, veterinärer, polis, massmedier och djurtransporter. Djuren transporteras bort till något jourstall där de kan stå uppstallade i många månader innan de slaktas eller säljs.Detta innebär väldigt höga kostnader, som lantbrukaren får betala. Han eller hon får inte bara sitt rykte förstört, utan ofta raseras också ekonomin. Det finns många som har gått i konkurs. Så nog finns det straff om man har brister i sin djurhållning. Djuren säljs dessutom ofta till mycket låga priser.Detta har nu regeringen rättat till, och det ger jag lantbruksministern kredd för. Lantbrukaren ska i större utsträckning själv kunna sälja sina djur när det inte är akut fara utan när man ska sluta.Straffet för lantbrukarna är i de här fallen som sagt mycket hårt. Om man har behandlat djuren alldeles för illa ska det vara hårda straff. Men ibland gäller det människor som har kämpat och slitit och gjort vad de har kunnat, och det har blivit en bedömningssport att avgöra om det har varit tillräckligt eller inte. Då kan straffet vara väldigt hårt. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDjurskyddsinspektörerna är ibland unga och ambitiösa med hårt tryck på sig att gripa in. De har ofta synpunkter även på detaljnivå. Myndighetens makt är stor. Djurägaren är i ett väldigt underläge, och inte ens LRF kan eller vill alltid göra så mycket. För vem vill försvara en djurplågare? Lantbrukarna upplever sig med all rätt vara i ett väldigt underläge, och en del knäcks psykiskt och ekonomiskt. Det har förekommit självmord och annat.Min poäng med interpellationen är att ärendena borde föras till tingsrätt när det är allvarliga frågor på gång och tid finns.

Fru talman! Jag håller med Staffan Danielsson: Det här är en viktig fråga och i många stycken också en känslig fråga. Det kan vara svårt att föra en diskussion om de här frågorna.Det är dramatiskt och omvälvande att få sina djur omhändertagna. Jag förstår den situation som människor hamnar i när de tvingas att ställa om och till och med lägga ned sin verksamhet. Det är lätt att föreställa sig den sorg man måste känna när man hamnar i en sådan situation. Det kan också vara svårt att sätta sig in helt och hållet i den omstörtande situation och den saknad det måste innebära för exempelvis lantbrukare som råkar ut för detta.Jag är dock också övertygad om att det inte är med lätt hjärta som inspektörerna och länsstyrelserna fattar så här pass ingripande beslut. Det är i mycket allvarliga situationer man fattar dessa beslut, och här står också olika intressen mot varandra. Det handlar om intresset av att behandla människor med respekt och hänsyn och att inte ingripa i onödan eller alltför kraftfullt. Det är en del i det hela. Men det handlar också om ett intresse av att se till att djuren har det bra och inte lider. Det finns många olika delar att ta hänsyn till i detta.Jag känner att Staffan Danielsson och jag i många delar är överens. Vi är överens om att det är bra och nödvändigt att djur har det bra och att Sverige har en stark djurskyddslag. Jag känner också att vi är överens om att de regler vi har ska tillämpas på ett proportionerligt och rättssäkert sätt; den uppfattningen tror jag att vi delar.Det fanns ett behov av att förändra regelverket. Regeringen har i det nya lagförslaget använt en mer nyanserad och proportionerlig tillämpning av djurförbud och av omhändertagandet. De här nya bestämmelserna syftar bland annat till att komma ifrån den praxis som har rått tidigare om att tre förelägganden kan leda till ett djurförbud och ett omhändertagande. Det nya är väldigt tydligt på det sättet: Så ska vi inte ha det fortsättningsvis, utan det ska vara en allvarlig situation och att ett djur lider för att den åtgärden ska vidtas.Staffan Danielsson tar upp att det här regelverket har gällt länge, och jag kan inte annat än hålla med Staffan Danielsson om att det här borde ha rättats till för länge sedan. Den förra regeringen, alliansregeringen, gav ju ett uppdrag till Djurskyddsutredningen redan 2009 att se över det här. Man kom också med konkreta förslag redan 2011 rörande just den här frågan. Tyvärr hände ingenting under den mandatperioden, men därför har den här regeringen och jag tagit tag i frågan. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerI vårt förslag till den nya lagen ingår en bestämmelse om att djurhållaren kan få avveckla sina djur själv i vissa fall. Det är också nytt i förhållande till tidigare. En egentlig avveckling förutsätter dock att djuren inte är utsatta för lidande. Det är det primära i det här. I lagen förtydligas också att man kan ansöka om att få ett djurförbud omprövat. Det har man inte kunnat tidigare, men den möjligheten finns alltså också nu.Jag är glad att Staffan Danielsson tycker att regeringens förslag i den nya lagen är bra och går i rätt riktning, och jag tror att vi har åstadkommit en bättre balans mellan djurskyddsintresse och intresse av att inte inskränka enskildas fri- och rättigheter.

Fru talman! Tack för svaret, landsbygdsministern!Jag ger gärna landsbygdsministern kredd för att regeringen har tagit bort den här fullständigt orimliga regeln som har gällt i flera decennier att om vi som myndighet har utfärdat tre förelägganden, små eller stora, har vi, staten, rätt att komma om natten och tvångsomhänderta en hel besättning. Så har det varit, och det har utnyttjats ibland. Det har regeringen tagit bort - det ger jag kredd för - och det borde ha skett mycket tidigare.Vi är överens om mycket, men det vi inte är överens om är när fullständigt omvälvande beslut om tvångsomhändertagande av en besättning och beslut om djurförbud fattas efter att det har varit en dialog mellan djurägare och myndighet under månader eller år och det blir till en bedömningssport och länsstyrelsen kommer fram till att ett tvångsomhändertagande måste göras. Då tycker jag att länsstyrelsen ska gå till domstol, till tingsrätt, så att bägge parter kan föra fram sin uppfattning och tingsrätten bedöma.Nu är det myndighetsbeslut som fattas, och de är inte alltid baserade på djurskyddslagen utan på föreskrifter och förordningar som Jordbruksverket har utfärdat självt. Det är väldigt sällan som Jordbruksverket och länsstyrelserna hänför mål till domstol där brott mot djurskyddslagen har begåtts. En orsak till det kan vara att man inte klarar hem det för att det är de egna föreskrifterna som har blivit lag i stället för lagen.Miljö- och jordbruksutskottet har tillkännagivit det som jag säger, alltså att regeringen bör ändra så att tingsrätt, domstol, ska avgöra när det ska bli sådana här omfattande beslut. Jag hoppas att landsbygdsministern jobbar vidare i rätt riktning med det här.Sydsvenskan har en artikelserie om fall där det är uppenbart att länsstyrelserna har agerat fel och djurägare har drabbats. Det är sällan, för det är sällan som förvaltningsdomstol omprövar myndighetens beslut. Man skriver ibland till och med att man inte prövar myndighetens beslut för att man inte har den kompetensen. Därför borde sådana här ärenden gå till tingsrätt. Den artikelserien är läsvärd.Jag har fått starka reaktioner från många inför den här debatten när jag har diskuterat i sociala medier, på Facebook, i grupper och så vidare. I stort sett samtliga som jag har diskuterat med delar min bild av länsstyrelsens enorma makt: Beslut tas av en mycket liten krets, och möjligheterna att överklaga finns egentligen först i efterhand och inte före.Det finns en gravad hund i de här frågorna, för att citera Refaat El-Sayed. Jag vill tacka alla som har givit mig synpunkter inför den här debatten, och jag kommer att på min blogg - googla "Staffan Danielsson" så kommer ni till bloggen - lägga ut de utvecklade synpunkterna rörande varför det är en ko på isen eller en gravad hund i laxen, som man kan säga. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag hoppas att landsbygdsministern och regeringens expertis tar del av det som kommer att läggas ut på min blogg och att prövningen av tvångsomhändertagande av djur och djurförbud förhoppningsvis i fortsättningen främst kommer att ske i tingsrätt med ökad rättssäkerhet för både stat och djurägare som följd. Mitt budskap är inte bara till landsbygdsministern, som ändå har gjort en hel del, utan till hela riksdagen och alla partier som i all välmening har låtit lagstiftningen bli alltför sträng och fyrkantig i de här frågorna.

Fru talman! Jag vill upprepa att det är ganska stor skillnad mot tidigare lagstiftning, bland annat den praxis som Staffan Danielsson pekar på om det här med tre gånger och att man kunde omhänderta djur och utfärda djurförbud även om det kanske inte var så allvarliga brister. Så är det inte nu med den nya lagstiftningen, utan det måste handla om allvarliga saker och att djuren utsätts för lidande.Det är stora skillnader mellan det gamla lagförslaget och det förslag som finns nu. Är djuren inte utsatta för lidande, är det inte allvarligt, behöver det inte ens bli ett omhändertagande. Men jag tycker ändå att det är rimligt om det är allvarligt och djuren är utsätta för lidande att det blir ett omedelbart omhändertagande. Så tycker jag att det ska vara. Sedan kan jag inte göra bedömningar i enskilda fall. Det finns säkert många olika enskilda fall och många som har blivit upprörda när det gäller omhändertaganden och djurförbud.Jag upprepar att det nu finns en möjlighet att begära omprövning om det har utfärdats ett djurförbud. Det är också en ventil för de här djurägarna. Men jag hoppas ändå att Staffan Danielsson inte tycker att man inte, om det är allvarligt och djur lider, ska kunna göra ett omedelbart omhändertagande.

Fru talman! Vi är överens om att om djur far allvarligt illa ska myndigheten ha rätt att tvångsomhänderta omedelbart och utan förvarning.Den nya djurskyddslagen innebär väsentliga förbättringar på de punkter som vi har diskuterat, och det är obegripligt att det har kunnat vara som det har varit tidigare med en enorm makt hos länsstyrelsen och ett enormt underläge för djurägarna. Även djurägare som kämpar och inte lyckas riktigt bra med sin djurskötsel är människor, och det här är en bedömningssport.Vi är överens om att far djuren mycket illa ska de tas om hand. Det som återstår är fall som detta: Det har varit månader eller år av diskussioner och länsstyrelsen har kanske åsikter om detaljer, men det har ändå varit tillräckligt bra och inte alltför dåligt, och så säger länsstyrelsen att djuren måste tvångsomhändertas och djurägaren ges djurförbud. I det läget tycker jag, landsbygdsministern, och det har även miljö- och jordbruksutskottet sagt, att det rimliga är att länsstyrelsen får samla ihop sitt material och gå till tingsrätten. Sedan får domstol, brottsdomstol, avgöra om det är rimligt med tvångsomhändertagande och djurförbud eller om det går att lösa på ett sätt som jag också tror att vi är överens om, nämligen att myndigheterna i första hand ska stötta, hjälpa och leda dem rätt som är i gränslandet men kan bli bättre. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDet är den biten som jag vill föra fram. Det borde prövas av domstol i högre utsträckning när det inte är en stor ko på isen, om man säger så.Sedan är vi också överens om att det är ett steg i rätt riktning att det finns en möjlighet för djurägaren själv att få sälja djuren om man efter domstolsbeslut har kommit fram till att djurägaren inte kan fortsätta att ha djur. Går staten in kostar det skjortan.

Fru talman! I Sverige har vi en stark djurskyddslag för att också säkerställa god omvårdnad av djur och god djurhälsa.Gällande lag kom till för nästan 30 år sedan, så det fanns all anledning att se över den. Regeringen har tagit ett helhetsgrepp och lämnat förslag till en helt ny uppdaterad och modern lagstiftning. Det är viktigt att detta kommer, men det borde ha kommit för länge sedan, precis som ledamoten Danielsson har nämnt i debatten.Låt mig nämna att vi också har antagit en nationell livsmedelsstrategi för att öka Sveriges livsmedelsproduktion. Vi har satt igång ett fyrtiotal åtgärder och avsatt 1 miljard för att lyckas med det. I detta är djurskyddslagen en viktig del. Att vi har god djurhälsa och djuromsorg gör att många konsumenter väljer svenska produkter i första hand, men om vi slarvar med det kan dessa konsumenter vända sig åt andra håll. Så detta går ihop lite grann.Fru talman! Jag vill tacka för debatten och understryka att med den nya djurskyddslagen vill regeringen både säkerställa ett gott djurskydd och främja en god djurvälfärd men också värna om den enskildes integritet och rättssäkerhet.Överläggningen var härmed avslutad.