Den 18 februari är det utrikespolitisk debatt i riksdagen. Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) inleder debatten med att presentera regeringens utrikesdeklaration, det vill säga regeringens mål och prioriteringar för utrikespolitiken.
Den utrikespolitiska debatten äger rum en gång om året – i februari varje år. Då presenterar utrikesministern den utrikespolitiska deklarationen som anger vilken utrikespolitik regeringen vill driva. I samband med deklarationen debatterar riksdagspartierna sin syn på utrikespolitiken.
Debatten är uppdelad i två delar. I den första delen deltar en företrädare från varje riksdagsparti. I debattens andra del får de ledamöter som önskar få ordet tala.
Debattens första del tolkas till engelska och teckenspråk.
Den utrikespolitiska debatten är öppen för allmänhet och media. Den går att se både direkt och i efterhand via webb-tv.

Video

Innan vi inleder debatten vill jag välkomna representanterna för den diplomatiska kåren till den utrikespolitiska debatten här i Sveriges riksdag. Varmt välkomna!

Herr talman! Lana Tjornohorska var journalist, hbtq-aktivist, konstnär – och drönarpilot. Hon hade inte behövt strida, men som så många andra ukrainare kunde hon inte bara se på medan nära och kära drabbades av Rysslands anfallskrig. På nyårsdagen i år delade hon en mandarin med sin vän Ignatius. Han skämtade om att han skulle berätta för världen om den söta tjej han delat en mandarin med. Tio minuter senare dog Lana i hans armar, efter att ha träffats av en rysk drönare. Nu gör Ignatius det han sa att han skulle göra: Han berättar för världen om Lana. När jag träffade honom för några veckor sedan bad han mig att tänka på Lana när jag tänker på Ukraina och på alla dem som liksom Lana har gett sina liv för Ukraina och för ett fritt, demokratiskt Europa.Herr talman! Vi befinner oss i en brytningstid. Den säkerhetspolitiska arkitektur, de internationella spelregler och den fria handel som har gjort länder som Sverige trygga och rika utmanas. Vi ser allvarliga brott mot folkrätten. Regeringen möter den här utvecklingen med klarsyn och handlingskraft.I sin första regeringsförklaring talade statsministern om att utrikes- och säkerhetspolitiken behövde omorienteras för att möta de hot som Sverige och Europa står inför. Sverige skulle bli medlem i Nato, öka stödet till Ukraina, reformera biståndet och fördjupa samarbeten i vårt närområde. Regeringen har levererat på alla dessa punkter, eftersom vi har prioriterat dem. Utrikes- och säkerhetspolitik handlar om att vilja, men lika mycket om att välja. Vi har valt att värna Sveriges och svenskars säkerhet.Herr talman! Rysslands brutala anfallskrig mot Ukraina har snart pågått lika länge som första världskriget. Hur kriget slutar kommer att påverka säkerheten i Europa i minst en generation framåt. Stödet till Ukraina förblir därför regeringens främsta utrikespolitiska uppgift.Vi stöder Ukrainas ansträngningar i de förhandlingar som nu pågår tillsammans med europeiska och amerikanska partner. Vi är redo att ta ansvar om en överenskommelse kan nås. Utöver omfattande stöd står Sverige då berett att bidra till en multinationell återförsäkringsstyrka.Så länge den ryska aggressionen pågår står Sverige dock fast vid vår tvåpunktsplan: mer stöd till Ukraina och ökad press på Ryssland. Stödet till Ukraina är en moralisk plikt och en investering i Europas säkerhet, självständighet och framtid.Förra året var Sverige enligt Kielinstitutet tillsammans med Norge och Danmark de länder i världen som gav störst militärt stöd till Ukraina i förhållande till bnp. Det samlade svenska stödet – det militära stödet och biståndet – räddar liv och stärker Ukrainas motståndskraft.Jag vill tacka för den breda uppslutning som finns i den här kammaren för Ukrainas sak. Det är ett svenskt styrkebesked, som sänder en tydlig signal till omvärlden att Sverige stöder Ukraina så länge som det krävs.(Applåder) Herr talman! Vi vet att Rysslands målsättningar sträcker sig bortom Ukraina. Sverige och Europa behöver ställa in sig på en långvarig, långtgående konfrontation med Ryssland. Tillsammans med våra allierade och partner ska vi motverka Ryssland från en styrkeposition.Natos avskräckning och kollektiva försvar är bärande pelare i motverkanspolitiken. Sveriges medlemskap i Nato gör vårt land säkrare. Vi står inte ensamma i en orolig tid. Vårt överordnade intresse som allierad är att upprätthålla den politiska och militära trovärdigheten i Natos artikel 5.Nu står Nato inför ett skifte där Europa kommer att ta ett betydligt större ansvar för sin egen säkerhet. Sverige är berett att ta sitt ansvar i det skiftet. Det har vi visat under vår första tid som allierad genom omfattande bidrag på marken, till sjöss och i luften kring Östersjön, i nordområdena och längs Natos östra flank. I maj står Sverige värd för Natos utrikesministermöte i Helsingborg, där man nästan dagligen kan se skuggflottefartyg passera på sin väg mot mindre nogräknade köpare som göder den ryska krigskassan.Sveriges militära närvaro i Lettland är av påtaglig betydelse. Nu har vi även axlat ansvaret som ramverksnation för Natos framskjutna närvaro i Finland, som visar på den ökade vikten av säkerhet i Arktis och nordområdena. Sverige kommer också att bidra med stridsflyg till Natooperationen Arctic Sentry. Arbetet med att ta fram en ny Arktisstrategi pågår.Herr talman! Sverige och USA förenas av släktband sedan generationer tillbaka. USA och Europa binds också samman av världens två mest integrerade ekonomier och av världens främsta försvarsallians. USA är avgörande för svensk och europeisk säkerhet och välstånd, men Europas relation med USA går nu in i en ny era.Det är uppenbart att USA alltmer agerar på ett sätt som är förtroendeskadligt och som strider mot Europas värderingar om globalt samarbete och internationell rätt. Låt mig därför betona det som är självklart: Sverige kommer inte att kompromissa om våra grannländers territoriella integritet. Det är bara Danmark och Grönland som bestämmer i frågor som rör Danmark och Grönland.Det bilaterala samarbetet med USA är fortsatt starkt. Vi har utvecklat samarbetet inom områden som försvar och rymd, och vi har öppnat generalkonsulat i San Francisco och Houston.Nu när den transatlantiska länken är stadd i förändring måste vi stärka Europa. Regeringen utvecklar därför närmare relationer med allierade och partner i Sveriges närområde. Vi är drivande i det nordiska och nordisk-baltiska samarbetet, som aldrig har varit djupare. Vi stärker det säkerhetspolitiska samarbetet mellan länderna kring Östersjön.Att Polen valde Sverige som partner för att bygga upp sin ubåtsförmåga skapar nya möjligheter för och mellan våra länder. Det visar att svensk försvarsindustri är en viktig tillgång också för allierade och partner. Vi har även stärkt våra strategiska partnerskap med Tyskland, Storbritannien, Frankrike och Kanada.Herr talman! I den här brytningstiden finns vissa konstanter. En är Europeiska unionen – en värdegemenskap och Sveriges viktigaste utrikespolitiska plattform. I kriser har EU gång på gång visat sin samlade styrka. EU är vår bästa chans att fortsätta verka för demokrati, frihet och internationell rätt.Sverige vill se ett mer geopolitiskt och handlingskraftigt EU. Den utrikes- och säkerhetspolitiska dimensionen behöver stärkas, och fler beslut behöver fattas med kvalificerad majoritet.Sverige välkomnar den framväxande försvarsdimensionen inom EU. Unionen spelar en allt viktigare roll för att stärka försvarsindustrin, den militära rörligheten och den civila beredskapen i Europa.EU är avgörande för ett kraftfullt och långsiktigt stöd till Ukraina och för motverkanspolitiken mot Ryssland. Sverige är drivande i EU för sanktioner mot den ryska skuggflottan, för att minska Rysslands energiintäkter och för att använda de frysta ryska tillgångarna till förmån för Ukraina.Sverige vill utöka sanktionerna mot Belarus till följd av den inhemska repressionen och landets stöd till den ryska aggressionen. Regeringen stöder det belarusiska folket på vägen mot ett fritt och demokratiskt Belarus.Många länder knackar nu på EU:s dörr. De vill bli en del av det frihetliga Europa och av världens största inre marknad. Det ligger i vårt intresse att hjälpa kandidatländerna att närma sig unionen.Regeringen driver på för ytterligare steg mot EU-medlemskap för Ukraina och Moldavien, som båda har gjort ett imponerande reformarbete. På västra Balkan gör Albanien och Montenegro stora framsteg.Sverige beklagar djupt utvecklingen i Georgien, samtidigt som vi är fast beslutna att fortsätta stödja de demokratiskt och europeiskt sinnade krafterna i landet.Regeringen fortsätter stödja demokratisk utveckling i Armenien och välkomnar Armeniens ansträngningar för närmare samarbete med EU.Herr talman! Utvecklingen i Mellanöstern ger skäl till både hopp och oro. Säkerhetsrådsresolutionen som godkände den amerikanska fredsplanen för Gaza bekräftar det stora internationella stödet för fred i regionen. Det är avgörande att civila skyddas, att humanitär hjälp släpps in obehindrat och att ett meningsfullt palestinskt deltagande i återuppbyggnaden av Gaza säkerställs. Hamas måste avväpnas och kan inte ha en plats i ett framtida styre av Gaza.Den allvarliga utvecklingen med ökning av bosättningar och bosättarvåld mot civila palestinier på Västbanken måste få ett slut. Sverige fortsätter att verka för ytterligare EU-sanktioner mot extremistiska bosättare, liksom mot extremistiska israeliska ministrar som driver på den illegala bosättningspolitiken.På sikt behövs en framförhandlad tvåstatslösning baserad på folkrätten. Det är den enda hållbara lösningen för att israeler och palestinier ska kunna leva i fred, frihet och demokrati, sida vid sida.Iran och dess ombud är försvagade, men Iran bär fortsatt ett stort ansvar för den negativa utvecklingen i regionen och för säkerhetsrisker i väst.Situationen i Iran är fruktansvärd. Regeringen fördömer det omfattande dödliga våldet mot fredliga demonstranter i Iran och de storskaliga, godtyckliga gripanden som har skett i de senaste protesternas spår. Vi står tydligt bakom de modiga iranska kvinnor och män som utövar sin yttrande- och mötesfrihet.Sverige välkomnar att EU har enats om att terroristlista Islamiska revolutionsgardet. Det är en fråga Sverige har drivit länge, med stöd av en enig riksdag.I Syrien har Assadregimens fall inneburit en möjlighet för den syriska befolkningen att äntligen forma sin framtid. Sverige är tydligt med förväntningarna på övergångsregeringen: att alla syrier behöver inkluderas i bygget av det nya Syrien. Kvinnors och etniska och religiösa gruppers deltagande måste säkerställas.Vi förväntar oss att rättigheterna för etniska och religiösa grupper – däribland kurder, kristna, alawiter och druser – respekteras. Sverige kommer fortsatt att lyfta vikten av ansvarsutkrävande för de brott som har begåtts både nu och tidigare i Syrien. Sverige och EU ökar sitt stöd när det nu trots det sköra läget finns bättre förutsättningar för en ljusare framtid för Syriens befolkning, inklusive möjlighet att efter hand återvända hem.Herr talman! Asien och Oceanien är den del av världen där den största ekonomiska tillväxten förväntas ske. Säkerheten i Asien och Europa blir alltmer sammanlänkad. Vi stärker samarbetet med Japan, Sydkorea, Australien och Nya Zeeland – alla viktiga partnerländer till Nato. Vi fördjupar dialogen med Aseanländerna, och vi utvecklar vårt partnerskap med Indien. Genom handelsavtalet och partnerskapet inom säkerhet och försvar mellan EU och Indien inleds en ny era av samarbete.Kina är världens näst största ekonomi och en ledarnation inom forskning och teknisk utveckling, samtidigt som landet har ett auktoritärt styre och växande geopolitiska ambitioner. Vi bejakar dialog och samarbete med Kina där det är möjligt och i linje med våra intressen och värderingar, till exempel för att främja handel på lika villkor och hantera klimatfrågan. Vi fortsätter att påtala överträdelser mot mänskliga rättigheter tillsammans med övriga EU. Sveriges relation till Kina är och ska fortsatt vara förankrad i en europeisk strategi.Kinas agerande mot Taiwan inger oro, och hot om militärt våld är oacceptabla. Kinas möjliggörande av Rysslands krig i Ukraina har en direkt negativ effekt på Sveriges och Europas säkerhet.Herr talman! Globala utmaningar kan inte lösas enbart med våra allierade eller närmast likasinnade. Tillsammans med likasinnade länder i Asien, Afrika och Latinamerika som bryr sig om och upprätthåller gemensamma institutioner och spelregler kan vi skapa en kraft som inte konkurrerar utan förenar.En reform av FN:s säkerhetsråd är angelägen. Sverige står bakom en mer rättvis representation från alla kontinenter i säkerhetsrådet och kommer att verka för fler permanenta och icke-permanenta medlemmar. Möjligheten till veto bör begränsas.Det har snart gått 65 år sedan FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjöld omkom. Sverige fortsätter att stödja FN:s utredning som syftar till att klarlägga omständigheterna kring hans död.Inom handelspolitiken verkar Sverige för att försvara den regelbaserade ordningen och upprätthålla EU-enighet. Överenskommelserna om frihandelsavtal mellan EU och Indien samt mellan EU och Mercosur är framgångar för frihandeln globalt. Att Mercosuravtalet skyndsamt kan träda i kraft är ett svenskt intresse som vårt regeringsunderlag står bakom. Jag kan bara beklaga att stora delar av oppositionen motarbetar avtalet i en tid då vi behöver knyta fler, inte färre, band med resten av världen.Ambitionsnivån för vårt främjande har höjts markant, med viktiga resultat inte minst vad gäller exporten av försvarsmateriel. Vi ser ett ökat behov av internationella samarbeten i skärningspunkten mellan teknik, innovation, handel och säkerhet. Det är viktigt att minska de sårbarheter som följer med ensidiga ekonomiska beroenden. Det är bara en växande ekonomi som gör det möjligt att rusta försvaret och ha beredskap i bistrare tider. En stark svensk ekonomi bygger säkerhet i en osäker tid.Herr talman! Biståndsstrategin för Ukraina är den enskilt största landstrategin någonsin. I år ökar regeringen biståndet till Ukraina till minst 10 miljarder kronor.Samtidigt fortsätter Sverige att vara en generös givare till världens mest utsatta. Det gäller inte minst Sveriges humanitära bistånd och stöd för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Från Gaza till Sudan och Ukraina fortsätter Sverige att göra skillnad där de humanitära behoven är som störst.Sverige har ett av världens mest generösa klimatbistånd. Genom Sveriges ordförandeskap i den gröna klimatfonden 2026 fortsätter vi att stötta det internationella klimatarbetet. Det är enbart genom globalt samarbete som klimatförändringarna kan bekämpas.Herr talman! Jämställdhet är ett kärnvärde i svensk utrikespolitik. Det är en fråga om mänskliga rättigheter och ett prioriterat område för Sverige i FN och för vårt bistånd. Under Sveriges ordförandeskap förra året stärktes UN Womens strategiska riktning. Sveriges arbete är viktigt för att stärka kvinnors och flickors rättigheter och egenmakt. Svenskt bistånd ska bidra till ökad tillgång till vård för gravida och mödrar, allsidig sexualundervisning och åtgärder mot alla former av sexuellt och könsrelaterat våld. Det är en viktig del av vårt breda engagemang för global hälsa.Herr talman! Den här mandatperioden har Johan Floderus, Saeed Azizi, Joakim Medin och Galina Krasnianskaja frigivits och fått återvända till Sverige. Dawit Isaak, Gui Minhai och Ahmadreza Djalali måste också återförenas med sina familjer.Jag har som första svenska utrikesminister rest till Eritrea, vilket ska ses som en ny ansats till dialog om Dawit Isaaks fall och andra viktiga frågor för och mellan våra länder.Jag har som första svenska utrikesminister på elva år besökt Kina, där jag lyfte Gui Minhais fall.Vi har även en direkt dialog med Iran om de frihetsberövade svenskar som fortfarande väntar på att få återse sina familjer.För oss är det inte ett alternativ att inte tala med andra när det handlar om svenska intressen och svenska medborgares säkerhet. Vi kommer inte att ge upp våra ansträngningar.(Applåder)Herr talman! Folkrätten, inklusive FN-stadgan, är en hörnsten i Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik. En värld där den starkes rätt går före folkrätten och där stormakter gör som de vill är inte den världsordning vi vill se.Sverige står bakom internationella domstolars oberoende och integritet. Vi välkomnar inrättandet av en särskild tribunal för ansvarsutkrävande för Rysslands aggressionsbrott mot Ukraina.Mänskliga fri- och rättigheter måste försvaras. Varje individs lika värde oavsett kön, ålder, sexuell läggning och religion är en frihetsfråga. Kränkningar av religionsfriheten är ett växande globalt problem. Religions- och övertygelsefrihet är därför en integrerad del av Sveriges arbete för mänskliga rättigheter världen över.Herr talman! Vi vet inte vad som väntar efter den här brytningstiden, men vi vet att vi behöver förhålla oss till en mer brutal värld. Vi behöver stå stadigt i våra värderingar men också navigera pragmatiskt utifrån vad som är bäst för Sverige. Säkerhet och lag och ordning i omvärlden, särskilt i vårt närområde, är nödvändigt för att svenskar ska kunna känna framtidstro och trygghet.Hotet i öster och signalerna från väster är av helt olika natur, men svaret är detsamma: vi behöver nyttja styrkan i svensk ekonomi, rusta vårt försvar och arbeta ännu närmare tillsammans med våra allierade och partner. Vi behöver bygga globala partnerskap som gör oss både säkrare och ekonomiskt starkare. Vi behöver fortsätta stödja Ukraina och aldrig glömma Lana och alla dem som slåss för både sin egen och vår framtid.Ytterst handlar det om att värna Sveriges fred, frihet och säkerhet. Det finns ingen viktigare uppgift.(Applåder)I detta anförande instämde Fredrik Ahlstedt, Helena Bouveng, Jan Ericson, Gustaf Göthberg och Marie-Louise Hänel Sandström (alla M), Erik Hellsborn (SD), Gudrun Brunegård (KD) samt Fredrik Malm (L).

Herr talman! Tack, utrikesministern, för utrikesdeklarationen! Jag ska återkomma till den i mitt anförande. Jag tänkte i denna replik koncentrera mig på Israel–Palestina-konflikten. I förra veckan beslutade den israeliska regeringen att i praktiken förklara hela den ockuperade Västbanken som israelisk egendom. Det är ett stort steg i riktning mot en de facto-annektering av Västbanken och ytterligare ett flagrant brott mot internationell rätt, FN-resolutionerna och Osloavtalet. I höstas var vi på plats med en delegation från riksdagen på Västbanken, bestående av fem av de åtta partierna. Vi kunde då konstatera att de israeliska bosättarnas våld mot civila palestinier, både muslimer och kristna, har ökat kraftigt de senaste åren. De israeliska bosättarna, som enligt min uppfattning är att betrakta som terrororganisationer, kan misshandla och döda palestinska bönder utan att riskera några som helst straff. Vi får rapporter om detta varenda dag från dem vi träffar, inte minst från israeliska mänskliga rättighetsorganisationer. Med det här beslutet kommer förtrycket att öka ytterligare. Vi har sett reaktioner från FN och EU där man fördömde Israels beslut, och det var bra. Jag såg att också utrikesministern fördömde beslutet, men av någon anledning vågade hon inte ta det öga mot öga med israeliska företrädare här i Sverige. I stället smög hon ut det på X – märkligt, kan jag tycka. Men det är egentligen inte detta som jag tänkte fråga om, utan jag tänkte fråga om konkreta åtgärder. En sådan konkret åtgärd gäller krigsmaterielexporten. Israels regering misstänks av Internationella brottmålsdomstolen för mycket allvarliga krigsbrott och brott mot mänskligheten i samband med kriget i Gaza. Ändå fortsätter Sverige att exportera krigsmateriel till Israel. Det är en export som faktiskt har fyrdubblats de senaste åren. Min fråga till utrikesministern är: Är det verkligen rimligt att ett land som misstänks för allvarliga krigsbrott och brott mot mänskligheten kan få fortsätta köpa krigsmateriel från Sverige? Tänker utrikesministern göra någonting åt detta?

Herr talman! Tack, Morgan Johansson, för frågan! Regeringen ser extremt allvarligt på utvecklingen på Västbanken, vilket jag också tog upp i mitt anförande. Det handlar också om den fortsatta expansionen av israeliska bosättningar och om bosättarvåldet. Även jag har tagit del av uppgifter om att det blir allt svårare för kristna på Västbanken. Detta är något som jag själv tog upp med Israels utrikesminister när jag träffade honom på plats i Israel. Sverige fördömer Israels senaste beslut, som syftar till att öka Israels kontroll över Västbanken. Beslutet undergräver tvåstatslösningen, strider mot folkrätten och försvårar de pågående fredsansträngningarna. Regeringen har tillsammans med flera andra länder fördömt de israeliska planerna på att godkänna omfattande utbyggnader av bosättningar på Västbanken, inklusive i det så kallade E1-området. Vi uppmanar Israel att upphäva E1-bosättningsplanen. Regeringen har varit och kommer att förbli tydlig med att bosättningarna och bosättningspolitiken strider mot folkrätten, undergräver tvåstatslösningen och bidrar till en förhöjd konfliktnivå. Och i min värld innebär det inte att man smyger ut saker när man lägger ut dem på X, för det har en tendens att nå ganska många människor. Avslutningsvis vill jag nämna detta med export av krigsmateriel. Jag tror att Morgan Johansson är väl medveten om att inget nytt tillstånd har utfärdats efter den 10 oktober 2023. Det är ISP som hanterar tillståndsgivningen. Vi har av tradition en mycket stram syn på export av krigsmateriel till Israel. Den export det handlar om gäller i praktiken följdleveranser av sådan materiel som inte klassades som krigsmateriel vid den tidpunkt då avtal ingicks. Låt mig ställa en motfråga till Morgan Johansson. Från vänstersidan hör jag mycket om Israels ansvar, men jag hör väldigt lite om vad man vill göra åt Hamas. Det skulle jag gärna vilja höra mer om. (Applåder)

Herr talman! Hamas kan naturligtvis inte ha någon roll i det framtida styret av Gaza. Men det är inte Gaza vi talar om här. Vi pratar om Västbanken och om det ökade våldet på Västbanken mot vanliga civila palestinier, som pågår dag efter dag. Jag lyssnade noga till utrikesministern. Inga konkreta åtgärder redovisar hon. Det räcker inte bara med ord och fördömanden, utan man måste också vara beredd att göra någonting konkret. Från vårt håll har vi föreslagit att man ska driva på för att pausa associeringsavtalet mellan Israel och EU. Vi har drivit på för att man ska stoppa bosättarvaror från att komma in på svensk marknad. Nu säger vi att vi också borde stoppa krigsmaterielexporten till Israel. Det räcker inte att bara prata om detta, utrikesministern, utan man måste också vara beredd att gå till konkret handling. Annars kommer signalen att gå ut i omvärlden att vi tillämpar dubbla måttstockar – vissa länder kan bete sig precis hur som helst, men andra länder går vi hårt åt. Då undergräver man respekten för folkrätten och internationell lag, och den har Sverige ansvar att försöka upprätthålla.

Herr talman! Förlåt, men jag förutsatte förstås att Morgan Johansson lyssnade på mitt anförande här tidigare. Där var jag väldigt tydlig med att vi vill införa ytterligare sanktioner mot extremistiska bosättare och också mot israeliska ministrar som driver på för bosättningarna. Detta är ytterst konkret, och vi kommer att fortsätta arbeta för att samla det stöd som krävs i EU. Kriget i Gaza är en av de utrikespolitiska frågor som har rört upp mest känslor här i Sverige. Jag tror inte att man kan se det isolerat från vad som händer på Västbanken. Det är inte konstigt att det rör upp känslor – det handlar om alltifrån Hamas massmord, som krävde över 1 200 människors liv, till den fruktansvärda situation vi har sett och fortfarande ser i Gaza. Kriget har inneburit ett enormt mänskligt lidande. Jag förstår att vänstersidan har ett intresse av att använda den här konflikten som ett inrikespolitiskt slagträ, men jag kommer inte att gå den vägen. Jag tänker behålla mitt fokus där det hör hemma: på att minska lidandet och på att sätta press på såväl Israel som Hamas att efterleva fredsplanen. (Applåder)

Herr talman! När utrikesminister Maria Malmer Stenergard läste upp den utrikespolitiska deklarationen förra året sa hon: ”Sveriges och USA:s bilaterala relationer är mycket goda.” Då hörde vi en deklaration som i praktiken nämnde det mesta utom just USA:s president Donald Trump. Nu, ett år senare, är läget mer solklart. Donald Trump är en farlig president. Han är en farlig president för att han bryter mot folkrätten. Han är en farlig president för att han hotar andra länder och för att han underminerar FN och försöker skapa sitt eget organ, där han alltid har sista ordet. Till detta kommer ett handelskrig med allt och alla, vars resultat bara blir högre kostnader och priser. I utrikesministerns deklaration hör vi att förra årets inaktuella talepunkter om USA nu är utbytta. Men frågan är om det finns någon analys av det nya USA och framför allt om det finns någon strategi. I flera år har vi pumpats med budskapet om en stark transatlantisk länk. Men nu visar sig länken vara svag, ja, till och med bruten. I USA:s nya nationella säkerhetsstrategi pekas i stället Europa ut som ett hot. Trumps hot och attacker mot Grönland och Danmark är mer än bara signaler från väst. De visar på något helt annat än en fungerande länk. Jag undrar nu vad utrikesministern är beredd att göra.

Herr talman! Till skillnad från vänsterpartierna handlar mitt fokus som utrikesminister om att värna Sveriges och svenskars säkerhet. Att folkrätten respekteras ligger i Sveriges säkerhetspolitiska intresse, och det har jag varit väldigt tydlig med. Jag har av det skälet också varit tydlig när det har stått klart att USA:s agerande har stridit mot folkrätten, som i Venezuela, eller när den amerikanska administrationen varit hotfull i sin retorik mot Danmark och Grönland. Vi kan konstatera att vi ser en amerikansk administration som agerar oberäkneligt och att dess stundtals splittrande retorik undergräver tilliten mellan Europa och USA, precis som jag sa här tidigare.Jag kommer att fortsätta vara tydlig när den amerikanska administrationens agerande skadar Sveriges eller för den delen våra gemensamma intressen. Men jag tänker inte uttrycka mig i affekt bara för att Håkan Svenneling vill det. Hur jag uttrycker mig kommer alltid att ha utgångspunkten i vad som är bäst för Sverige. Det är min absoluta skyldighet, framför allt.Relationen till USA kommer att fortsätta vara viktig oavsett administration – relationen är god till exempel mellan företag. Det var därför regeringen, till skillnad från Socialdemokraterna, inte valde sida i fråga om det amerikanska presidentvalet. USA är avgörande för svensk och europeisk säkerhet, och USA är Sveriges näst största exportmarknad. Därför fortsätter vi att värna den transatlantiska länken och den bredd av kontaktytor som finns mellan Sverige och USA – detta är mycket större än bara administrationen.Framöver behöver vi helt klart ett starkare Europa där vi tar ett större ansvar för vår egen säkerhet, konkurrenskraft och framtid. Det ser Sverige, och vi agerar därefter. Men vägen dit går inte genom att skapa splittring utan genom att samla inte minst de länder kring Östersjön som vänstersidan totalt negligerade när de satt i regering.Men jag kan passa på att fråga Håkan Svenneling varför han inte vill knyta närmare band med Mercosurländerna.(Applåder)

Herr talman! Jag tänkte göra något ganska ovanligt i riksdagen, och det är att ge utrikesministern en present. Det är en bok, inte av någon vänstersnubbe som jag själv utan av den amerikanska forskaren Daniel Immerwahr. Den heter How to Hide an Empire, och den handlar om USA:s imperialistiska politik för att utöka sitt territorium. Boken är skriven för några år sedan, men den visar hur imperialistisk expansion har löpt som en röd tråd genom USA:s 250-åriga historia samtidigt som många åtgärder vidtagits för att dölja och inte synliggöra detta faktum.Det har betydelse i dag. När Donald Trump rasar över att rapparen Bad Bunny sjunger i den amerikanska fotbollens halvtidsshow handlar det också om att Bad Bunnys Puerto Rico klassas som ett territorium, inte en delstat. När Donald Trump gör referenser tillbaka till Monroedoktrinen i sin nationella säkerhetsstrategi är det ett sätt att vrida tillbaka klockan såväl till förra som till förrförra sekelskiftet i amerikansk imperialistisk politik.(Applåder)

Herr talman! Jag tackar så mycket för gåvan.Regeringen har gjort det man sa att man skulle göra. Vi har tagit Sverige in i Nato. Vi har ökat stödet till Ukraina, och vi har stärkt de säkerhetspolitiska samarbetena i vårt närområde. Allt det handlar om att vårt fokus är svenskars och Sveriges säkerhet. Här står vi i mycket tydlig kontrast till Vänsterpartiet och stora delar av Socialdemokraternas regeringsunderlag. Vänsterpartiet vill ju inte ens vara med i Nato. Vänsterpartiet vill att vi ska lämna DCA-avtalet. Och när världen verkligen behöver mer samarbete mellan likasinnade vill Vänsterpartiet klippa banden till viktiga länder i Sydamerika. Så arbetar inte den här regeringen. Det är noterbart att jag inte fick något svar i den delen.(Applåder)

Herr talman! Tack, utrikesministern, för en utrikesdeklaration som vi naturligtvis kan instämma i på många punkter. Det gäller till exempel stödet för Ukraina. Vi ser gärna mer av det än vad regeringen gör, men vi pressar. Det gäller också trycket mot Ryssland. Mer finns att göra. Det handlar självklart om stödet för Danmark och Grönland och svensk hållning där.Att Dawit Isaak, Ahmadreza Djalali och Gui Minhai måste släppas är en väldigt uttalad åsikt från riksdagen och från Centerpartiet. Jag skulle önska att också den demokratikämpe som alldeles nyligen dömdes i Hongkong, Jimmy Lai, hade uppmärksammats. Det är en av de personer som står upp mot kommunistpartiets regelverk i Kina. Journalister och politiska fångar finns i många länder, inte minst i Kina.Utrikespolitik handlar om att välja – helt rätt. Vi beklagar att regeringen har valt att se globala syd som relativt ointressant. Det handlar om att man kliver tillbaka till närområdet och lämnar till exempel det viktiga Afrika, som kommer att avgöra hur vi klarar att forma en ny ordning.Herr talman! Sedan gäller det klimatet. Detta med Arktis och säkerhet är väldigt tydligt. Regeringen ser det mer som en hanteringsfråga i relation till Kina. Det känns inte som den mest naturliga samarbetsparten när man ska resonera kring detta.Jag undrar: Hur ser regeringen på klimatfrågorna och säkerhet?

Herr talman! Det var lite av en exposé. Det var inte helt lätt att veta var ledamoten skulle landa detta.Vi kan börja med Jimmy Lai. Jag nämnde ett antal svenska medborgare. Men naturligtvis är situationen för rättigheter i Kina väldigt allvarlig, vilket jag också lyfte med min kinesiska motpart under min resa till Peking i höstas. I samband med att straffet för Jimmy Lai och hans före detta kollegor fastställdes har regeringen genom EU, och likt en rad likasinnade länder, gjort uttalanden som fördömer den här domen. Sverige har också uttalat sig om fallet inom ramen för mediefrihetskoalitionen samt tillsammans med andra EU-länder närvarat vid rättegången.Det globala syd – det är inte alltid ett så populärt uttryckssätt men ett väldigt viktigt område – är verkligen prioriterat av den här regeringen. Vi ser en enorm utveckling i Afrika, och Sverige har engagerat sig på många olika sätt när det gäller att knyta närmare band med afrikanska länder. Jag var själv ganska nyligen tillsammans med de nordiska ministrarna i Zimbabwe för ett möte mellan Norden och Afrikanska unionen. Det är inte så många som har den typen av möten, och det är extremt uppskattat när det gäller att knyta närmare band. Jag har också rest till Sydamerika och träffat många av mina sydamerikanska kollegor, för det är ytterligare ett område som vi behöver knyta närmare band med.Det är tråkigt att det regeringsunderlag som vi ser på vänstersidan inte vill knyta de närmare banden. Mer frihandel och mer samarbete är nämligen precis det vi behöver.När det gäller Kina sa jag mycket tydligt att det finns områden där vi kan samarbeta och andra områden där vi är väldigt försiktiga. Men det var inte klimatet jag framför allt pratade om, utan jag nämnde det som hastigast. Däremot sa jag att vi är en av de största givarna av klimatbistånd. Vi vet att klimatfrågan är global. Därför måste vi arbeta med andra länder, även i globala syd, för att minska klimatutsläppen. Och det är en mycket viktig prioritering för regeringen.(Applåder)

Herr talman! Jag håller med om att utrikesministern nämnde klimatet som hastigast. Det är naturligtvis inte ett tecken på just en viktig prioritering.Det är väl uppenbart att klimatet är en säkerhetspolitiskt oerhört viktig fråga. Om man jobbar med svensk säkerhet och med säkerhet globalt är klimatfrågorna en central fråga som borde prioriteras. Det är bra med stöd till Gröna fonden, men det räcker inte. Regeringen måste sätta en tydlig klimatpolitisk agenda – den har man inte redovisat.Herr talman! Jag måste få ge en kommentar om Mercosuravtalet. Centerpartiet står tydligt upp för frihandel. Det är en jätteviktig del, och det är bra att vi har nått det avtalet. Blanda inte ihop äpplen och päron här, kära utrikesministern, utan håll ordning själv på detta!

Herr talman! Vi har en mycket tydlig klimatagenda, och vi ser det som många tyvärr inte ser, det vill säga att frågan är global. Om man verkligen tror att klimathotet är på riktigt måste det viktigaste vara att få ned utsläppen så mycket man bara kan för varje satsad krona. Det är också därför som Sverige är en av världens mest generösa givare när det gäller internationell klimatfinansiering. Och det är därför som det inte är vår viktigaste budgetförhandlingsfråga att få igenom en elcykelpremie, som det var för Centerpartiet under den tidigare regeringen.Jag tror Centerpartiet när de säger att de är för frihandel; det vet jag att de är. Men problemet är ju att man riskerar att gå in i väggen eftersom man förväntas samarbeta med Vänsterpartiet om man på vänstersidan skulle vinna valet.(Applåder)

Herr talman! Regeringens utrikesdeklaration följer ett väldigt tydligt mönster. Man beskriver ett omvärldsläge som i princip rakt av motsvarar den omvärldsbevakning som vi dagligen får i medierna. Avsaknaden av analyser är stor, vilket innebär att det blir omöjligt att försöka förstå vad Sverige vill uppnå med sin utrikespolitik och varför. Pusselbitarna finns dock i utrikesdeklarationen utan att utrikesministern lyckas bygga ihop dem till en sammanhängande bild. Utrikesministern säger att en värld där den starkes rätt går före folkrätten och där stormakter gör som de vill inte är den världsordning vi vill se. Hon nämner bland annat Kina och dess möjliggörande av Rysslands krig i Ukraina. Trots den totala bristen på ordet diplomati i sitt anförande kommer hon ändå fram till slutsatsen att vi tillsammans med likasinnade länder i bland annat Afrika som bryr sig om och upprätthåller gemensamma institutioner och spelregler kan skapa en kraft som förenar – och mycket gott så.Sverige har långa och goda relationer till det lilla västafrikanska landet Liberia, där svenska företag på 60- och 70-talen bröt järn i världens största järngruva. Liberia är ett av världens absolut fattigaste länder och har trots blodiga inbördeskrig under 90-talet lyckats välja Afrikas första kvinnliga statsöverhuvud och därefter fredligt och demokratiskt bytt regering tre gånger.Det är ett land som tydligare än något annat afrikanskt land tar ställning för Ukraina och ett land som sedan den 1 januari sitter i FN:s säkerhetsråd. Liberia är helt enkelt det likasinnade landet i Afrika som vi kan alliera oss med och som vi även ur svensk säkerhetssynpunkt borde nyttja våra goda relationer med för att kunna sätta press på Ryssland.Som medlem i säkerhetsrådet har Liberia allt det som statsrådet efterlyser. Men vad gör regeringen? Man väljer att avsluta det bilaterala stödet till Liberia, man lägger ned Folke Bernadotteakademins otroligt viktiga fredsarbete och man lägger ned Sveriges ambassad i landet. Jag får inte ihop logiken i detta och hoppas att utrikesministern kan klargöra hur man har tänkt – om man över huvud taget har tänkt.

Herr talman! Flera afrikanska länder hör i dag till världens snabbast växande ekonomier samtidigt som många aktörer också tävlar om inflytande i Afrika. Detta har naturligtvis stora konsekvenser för både Sverige och Europa. Vi har ett gemensamt intresse av att tillsammans med afrikanska stater underlätta handel, främja fred och säkerhet och inte minst upprätthålla internationell rätt. Därför har regeringen både värnat och utvecklat relationerna med afrikanska länder under de senaste åren.Vi har fördjupat samarbetet med Nigeria, som är Afrikas folkrikaste land och en av kontinentens största ekonomier. Förra året öppnade Business Sweden kontor i Nigerias största stad Lagos. Vi har öppnat ny ambassad i Dakar, vilket stärker vår närvaro i franskspråkiga Västafrika och blir en knutpunkt för Sveriges engagemang i Sahelregionen. Vi har dessutom ett omfattande bilateralt och regionalt engagemang på Afrikas horn: i Sudan, Etiopien, Kenya och Somalia.Sverige har ett starkt varumärke i Afrika och en god grund att också bygga relationer på. Det märks när vi nu i allt högre grad går från relationer med afrikanska länder baserade på bistånd till relationer baserade på handel. Det är en utveckling som den här regeringen verkligen välkomnar. Vi har en bred ambassadnärvaro och som sagt ett brett samarbete med afrikanska länder.Det syns att vi i år leder arbetet i den internationella kontaktgruppen för Storasjöregionen, för att nämna någonting, och vi lägger som sagt större vikt vid samarbete kring handel än vid bistånd.I omläggningen av biståndet har vi varit tvungna att prioritera, och då har vi prioriterat Ukraina eftersom det är vår främsta utrikespolitiska prioritering. Vi har då också behövt prioritera om resurser, men precis som jag sa till min utrikesministerkollega från Liberia när vi nyligen pratades vid är våra relationer med Liberia viktigare än någonsin.

Herr talman! Jag hade tänkt skifta fokus och börja prata om ett annat ord som inte finns i utrikesdeklarationen, nämligen ordet ockupation. Med tanke på det svar jag fick av utrikesministern väljer jag dock att stanna kvar vid den här frågan.Statsrådet sa i slutet att vi har starkare relationer än någonsin med Liberia, men ändå väljer ni att lägga ned ambassaden. Jag får inte ihop logiken. Sedan den 1 januari sitter Liberia i FN:s säkerhetsråd. Vi har historiskt sett jättegoda relationer med Liberia, inte bara när det gäller bistånd. Vi har handlat med detta land, och vi har till och med tömt det på resurser. Sverige har berikat sig på det här landet.Nu sitter Liberia i FN:s säkerhetsråd. De röstade för första gången på väldigt länge emot USA i generalförsamlingen förra året när det handlade om en resolution mot Ryssland, för Ukraina. Man röstade tillsammans med EU-länderna. Det är en stark allierad även om det är ett ekonomiskt väldigt svagt land.Man väljer att lägga ned ambassaden. Jag får inte ihop logiken.

Herr talman! Tack, Jacob Risberg, för att du nämnde just FN:s säkerhetsråd, där Sverige har valt att sekondera en person för att stötta Liberia i just detta. Det var också någonting vi diskuterade i mitt samtal med utrikesministern.Jacob Risberg har här droppat några ord som han säger sig sakna i utrikesdeklarationen. Ett exempel är ordet diplomati. Jag tycker att det här blir talande på något vis. Jag talade ju till exempel om alla de svenska medborgare som har suttit fängslade runt om i världen och som vi har lyckats få hem. Det arbetet har naturligtvis genomförts genom diplomati.Vi behöver dock inte alltid skrika om ord, eftersom vi visar så tydliga resultat. Det är ju samma sak som tjafset med en feministisk utrikespolitik. Vi har lett UN Women och verkligen förändrat agendan. Vi gör skillnad för kvinnor och flickor runt om i världen.(Applåder)

Herr talman! Jag vill återigen tacka utrikesministern för den utrikespolitiska deklarationen.Vi lever i en mycket dramatisk tid med tvära kast och snabba förändringar. Det är av yttersta vikt att ett land som vårt kan läsa tiden på rätt och dra rätt slutsatser.I många delar är vi överens med regeringen. Det gäller till exempel synen på Ryssland som det största säkerhetspolitiska hotet under överskådlig tid. Det gäller hur vi ska verka inom Nato för att stärka våra försvarsförmågor i vårt närområde, och det gäller det fortsatta stödet till Ukraina.När det gäller bedömningen av utvecklingen i USA och hur den ska bemötas är det dock uppenbart att vi under året har gjort en annan bedömning än regeringen. Regeringen har enligt min uppfattning uppträtt villrådigt och inte riktigt kunnat orientera sig i den nya miljö vi i och med USA:s politik har fått.Detta framkom redan för ett år sedan, när Trump hotade Danmark och Grönland för första gången. Då sa vi från socialdemokratisk sida att det var oacceptabelt och att Europa måste ge ett skarpt svar. Då kommenterade utrikesministern det och kritiserade inte Trump för hans hot utan oss för att vi markerat mot honom. Utrikesministern sa att det var extremt oansvarigt av Socialdemokraterna.Om det är något detta år har visat är det att man inte kan bemöta Trump med smicker och undfallenhet. Det leder ingenvart; det blir bara värre. Trump och hans regering måste bemötas med tydlighet, med enighet och med kraft. Det var så Danmark och Europa gjorde när Trump hotade med tullar. Mette Frederiksen och Lars Løkke Rasmussen satte med Europa bakom sig ned foten med tydlighet och styrka. Om man gör så tvingas han backa. Det är den viktigaste lärdomen vi kan dra av det här året.Nu skärper regeringen skrivningarna om USA i utrikesdeklarationen. Det välkomnar vi; det är på tiden. Det är visserligen sant att tonen i Marco Rubios tal på årets Münchenkonferens inte var lika aggressiv som i JD Vances tal förra året, men innehållet var detsamma också i år: Europa är dåligt och svagt. Europa har förstört sig självt genom satsningar på välfärd och frihandel. Klimatkrisen är ett påhitt, och USA tänker inte följa några internationella lagar eller respektera folkrätten. Den regelbaserade världsordningen har spelat ut sin roll – det var budskapet också i år.I kulisserna pressar USA alltså Ukraina för att få dem att avstå territorium till Ryssland och anordna val mitt i kriget. USA:s anspråk på Grönland ligger också kvar, men det är inte bara det – hela det västra halvklotet ska vara USA:s intressesfär, oavsett vad folken i dessa länder tycker. Efter sitt tal åkte Rubio dessutom direkt till Budapest för att träffa Viktor Orbán, den mest auktoritära ledaren i Europa och en stödjepunkt för Putin i EU. Inledningsvis togs Rubios tal emot med stående ovationer från en del. Utrikesministern sa efter talet att många kände lättnad, men sanningen är att Rubio uttryckte precis samma budskap som Vance, bara inte lika aggressivt. Jag tror alltså inte att man ska gå på den här good cop, bad cop-strategin, herr talman. Det finns ingen anledning att känna lättnad. Europas reaktion kan inte vara stående ovationer. Den europeiska reaktionen måste vara att fortsatt slå vakt om den transatlantiska länken och samarbetet med USA men samtidigt förstå att vi måste kraftigt minska våra strategiska beroenden av USA. Det gäller militärt, det gäller tekniskt och det gäller ekonomiskt. Vi måste i stället utöka våra samarbeten med andra länder och regioner. Kanadas premiärminister Mark Carney har tagit initiativ till nya breda globala allianser för de små och medelstora staterna, och det måste Sverige haka på. Det gäller Kanada, Japan, Sydkorea, Nya Zeeland och Australien men också Latinamerika, Afrika, Indien och övriga globala syd. Vi socialdemokrater tog upp detta redan för ett år sedan; det var därför vi begärde att Försvarsberedningen skulle återsamlas för att göra en uppdaterad säkerhetspolitisk analys. Det avfärdades först av regeringen, men till slut blev vi hörsammade. Nu finns det sedan ett par veckor tillbaka en ny försvarsberedning på plats, och det tackar vi för även om man som sagt förlorade ett år. Detta är helt nödvändigt, och vi ser fram emot konstruktiva diskussioner där man förhoppningsvis till slut kan hitta en samsyn kring hur världsläget just nu ska tolkas och mötas. Herr talman! Sverige ska vara en stark röst för folkrätt, internationell lag och mänskliga rättigheter. Vi ska vara en stark röst för palestiniernas rätt till en egen stat och för det iranska folkets självklara rätt till befrielse från mullornas brutala förtryck och att själva bestämma sin framtid. Vi ska vara en stark röst för Västsaharas rätt till oberoende och självbestämmande – ja, var än dessa värden hotas ska Sveriges röst vara tydlig och klar. Sverige ska också vara en tydlig röst för kärnvapenkontroll, särskilt nu när centrala avtal på kärnvapenområdet har löpt ut. Här måste nya initiativ tas för att till varje pris förebygga ett för mänskligheten förödande kärnvapenkrig. Men tyvärr är den vanligaste kommentaren som man numera får om Sverige i internationella sammanhang: Var är Sverige? Vart har Sverige tagit vägen? Det förstår man ju, för bilden är att Sverige har dragit sig undan mer och mer från den internationella scenen. Vi deltar inte längre på ministernivå på viktiga möten, som klimattoppmötet i höstas eller mötet i somras om utvecklingsfinansiering för de fattigaste länderna. Utrikesministern är frånvarande från vart tredje utrikesministermöte. Sverige lägger också ned ambassaderna i Bolivia, Liberia och Zimbabwe och fasar ut allt bistånd till dessa länder. Biståndet avslutas även i Tanzania och Moçambique, liksom i Mali, Sydsudan, Burkina Faso, Kambodja, Irak och Afghanistan. När Sverige och andra västländer drar sig ur fylls tomrummet i stället av andra aktörer, såsom Ryssland och Kina. Sverige har skurit ned på så gott som alla FN-organisationer vi tidigare har stöttat: UN World Food Programme, UNFPA, UNDP, UN Women och UNRWA. Sverige bidrar därmed till att ytterligare försämra situationen för FN. Vi utövar inte heller något ledarskap längre – inte ens genom att utgöra ett exempel. Sverige brukade vara ett land med låg arbetslöshet, hög tillväxt och låg andel fattiga. I dag har vi 500 000 arbetslösa, en tillväxt i EU:s bottenskikt och 700 000 under fattigdomsstrecket, en fördubbling på tre år. Sverige brukade vara ett land som ledde klimatomställningen. I dag ökar utsläppen, och Sverige missar alla klimatmål. Vi kastar in våra sopor till grannen. Sverige brukade vara ett land som stod upp för kvinnors och flickors rättigheter. I dag har den feministiska utrikespolitiken övergetts, och biståndsneddragningarna drabbar kvinnor och flickor stenhårt i exempelvis Afrika och Afghanistan. Sverige brukade avsätta 1 procent av nationalinkomsten till bistånd; i dag är vi snabbt på väg ned under skammens gräns på 0,7. Herr talman! Avslutningsvis: Vår vision är att Sverige ska vara en god medborgare i det internationella samfundet. En god sådan medborgare utgör ett exempel för andra, tar ansvar för både sig själv och det gemensamma samt är aktiv och global, inte passiv och provinsiell. En god sådan medborgare vågar visa ledarskap och ibland också gå före, väl medveten om att det ofta slutar med att man blir sist om man aldrig vågar gå först. Sverige ska vara en god medborgare i det internationella samfundet, men det kräver en omläggning av utrikespolitiken. (Applåder)

Herr talman! Socialdemokraterna är ju förknippade med två saker. Den första att sträcka upp fingret och känna vartåt vindarna blåser för att anamma den uppfattning som är populär och därmed kan ge de rödgröna makten tillbaka – även om man varit av rakt motsatt mening kort tidigare. Den andra är att agera reaktivt – att svänga under galgen när man står inför fullbordat faktum att kartan måste anpassas efter terrängen. Vi har sett detta i ompositioneringen gällande Nato och nu i bristen på politik för vad Sverige bör göra inom Nato. Vi ser det i bristen på besked i fråga om antipersonella minor och den framskjutna närvaron i Finland. Vi ser det i bristen på säkerhetspolitisk samsyn på vänsterflanken nära inpå valet. Hur ska Morgan Johansson och Socialdemokraterna få den rödgröna besättningen att ro åt samma håll när alla håller i var sin åra och var sin kompass, varav en säger nej och en annan säger ja till DCA-avtalet – och i grunden Natomedlemskap? Det enda som verkar förena er, Morgan Johansson, är samsynen att ni inte vill samarbeta med varandra.Min korta och viktiga fråga är därför: Vilken linje får vi med en rödgrön regering om man mot förmodan skulle vinna valet i höst?

Herr talman! Den linjen har jag ju precis skissat upp. Sverige ska vara en god medborgare i det internationella samfundet, det vill säga ett land som tar ansvar både för sig självt och för andra. Då duger det inte att exempelvis ha en klimatpolitik som innebär att vi bidrar till problemet snarare än försöker lösa det. Det duger inte heller att dra ned på viktiga utvecklingsbiståndsinsatser i just de länder som behöver stödet mer än någonsin. När det gäller försvarspolitiken är våra partier helt överens om hur vi vill utveckla den. Vi har kommit överens, i en bred uppgörelse där även Sverigedemokraterna är med, om att öka försvarsutgifterna. Vi lägger dessutom till hur viktigt det är att vi får med oss nya försvarsförmågor och så att säga binder ihop vår del av världen, det vill säga binder ihop försvarsorganisationerna i de nordiska länderna, de baltiska länderna samt Tyskland och Polen i ett gemensamt försvar. Detta var bara några exempel där vi på vår sida är helt överens. Men hur är det egentligen med Sverigedemokraterna och den andra sidan? Jag såg hur Jimmie Åkesson satt i tv och tiggde om stöd från Trump. Han vill att Trump ska gå in och backa upp Sverigedemokraterna i den kommande valrörelsen. Om högersidan skulle vinna valet och Sverigedemokraterna hamnar i regeringen kan Jimmie Åkesson bli utrikesminister, och då är ju frågan: Vilken linje kommer den regeringen att stå för i Ukrainafrågan och i Grönlandsfrågan om man ber om stöd från Trump och Magarörelsen? Tror Sverigedemokraterna att stödet är gratis ifall man skulle få det?Man kan alltså försöka peka på en del meningsskiljaktigheter på vår sida, men den fråga jag tycker att Aron Emilsson ska ställa sig är vilken politik SD och Jimmie Åkesson egentligen kommer att driva i regeringsställning.(Applåder)

Herr talman! Jag noterar att Morgan Johansson undviker de två väldigt avgörande säkerhetspolitiska frågor där det råder oenighet på vänsterkanten och i stället talar om alla andra frågor. Det är där vi behöver svar. Vilken linje får vi med en eventuell rödgrön regering? Jag får inga svar på det.Det som kännetecknar Socialdemokraterna i dag är att man vill vara något slags orkesterledare för en tonsäker symfoniorkester men saknar en dirigent, en andrafiol, ett gemensamt notblad och en repertoar.Morgan Johansson nämnde att den feministiska utrikespolitiken har övergivits. Vad vill då Socialdemokraterna fylla en feministisk utrikespolitik med? Den här regeringen har i samarbete med Sverigedemokraterna lagt om kursen till ett resultatorienterat och effektivt jämställdhetsarbete världen över. Vill Socialdemokraterna tillbaka till en politik där man arrangerar skrivarstugor för att skriva Wikipediaartiklar, räknar män respektive kvinnor på tavlor i utrikesrepresentationen och ska ha 50–50 inbjudna vid olika mottagningar? Vad är det man vill fylla den feministiska utrikespolitiken med?(Applåder)

Herr talman! Jag får säga att Aron Emilsson har en väldigt arrogant ton när det gäller kvinnors och flickor rättigheter, på samma sätt som utrikesministern hade nyss när hon sa att feministisk utrikespolitik bara var tjafs.Det är faktiskt inte det. Feministisk utrikespolitik har handlat om att lyfta fram kvinnors och flickors rättigheter, representation och resurser i alla sammanhang. Jag skulle säga att detta är viktigare än någonsin i en situation där kvinnor och flickor i Iran och Afghanistan kämpar för att bli av med förtrycket. Även i västländerna kämpar man för rättigheter som tidigare har tagits för givna, till exempel rätten till abort. Då är det viktigare än någonsin att Sverige orkar stå upp för det.Prata inte bara om skrivarstugor eller någonting sådant! Titta i stället på de utvärderingar som har gjorts, bland annat av Expertgruppen för biståndsanalys. Man har klart och tydligt sagt att den feministiska utrikespolitiken fick bestående och viktiga effekter, framför allt på biståndssidan. Det kommer vi att återupprätta.(Applåder)

Herr talman! Det är sannerligen valrörelse nu; det märker man.Det var väldigt mycket i Morgan Johanssons anförande om vad han inte tycker om med regeringens politik. Precis som min kollega hörde jag dock inte mycket om vad Socialdemokraterna själva vill. Det är kanske inte så konstigt.Vi får väl ändå betrakta Morgan Johansson som Socialdemokraternas utrikesministerkandidat. Det är sannerligen ingen lätt uppgift att samla vänstersidan när det gäller utrikes- och säkerhetspolitik. Vänsterpartiet och Miljöpartiet sätter käppar i hjulen för EU:s handelsavtal med Mercosurländerna i Sydamerika. Halva Morgan Johanssons så kallade regeringsunderlag sa nej till att Sverige skulle gå med i Nato. Vänsterpartiet vill säga upp DCA-avtalet med USA, vilket jag vet att Morgan Johansson inte vill.Sverige behöver en utrikes- och säkerhetspolitik som stärker samarbetet med grannländer och inte negligerar dem. Vi behöver en utrikes- och säkerhetspolitik som stärker Sveriges och Europas ekonomi och försvar i stället för att bakbinda oss och göra oss svagare.Detta är vi överens om på vår sida av politiken. Sverige har inte råd med en vänstersväng i utrikespolitiken som blockerar handelsavtal och samarbeten för att göra Sverige säkrare.Jag har tre frågor till Morgan Johansson.För det första: Hur ska han få ihop ett lag som vill göra Sverige osäkrare och fattigare?För det andra: Har Morgan Johansson ens talat med Mette Frederiksen? De har visat enorm tacksamhet för det stöd som vi har visat dem. Vi har kalibrerat tonläget exakt efter vad de vill.För det tredje: Vilka skatter tänker Morgan Johansson egentligen att han ska höja för vanliga, hårt arbetande människor för att finansiera den mycket expansiva givarpolitik som han precis gav uttryck för?

Herr talman! Jag kan konstatera att vi är överens när det gäller försvarspolitiken. Det gäller inte bara Maria Malmer Stenergard och mig, utan alla åtta partier är överens inom ramen för den uppgörelse som gjordes i Försvarsberedningen förra året. Jag förstår inte riktigt vad Maria Malmer Stenergard syftar på när hon pratar om att vi skulle göra Sverige mer osäkert.Alla partier, från vänster till höger, är överens om de ökningar av försvarsutgifterna som vi ska gå fram med. Vi är överens om en strategi för att binda ihop länderna i Sveriges närområde och fördjupa de försvarspolitiska samarbetena så att det blir så gott som sömlöst mellan de nordiska länderna, de baltiska länderna, Polen och Tyskland i syfte att kunna försvara denna del av världen.Det som det inte råder enighet om är finansieringen av den här delen. Vi har sagt att vi vill ha en beredskapsskatt som delvis kan finansiera de stora utgifterna på försvarssidan. Varför säger vi då det? Jo, vi säger det därför att vi inte vill skjuta över hela notan på kommande generationer. Vi vill inte att våra barn och barnbarn ska behöva betala det här. Vi vill inte heller att detta helt och hållet ska tränga undan viktiga satsningar på hälso- och sjukvård och skola. Det har dock Moderaterna sagt nej till.Försvaret är inte så viktigt för Moderaterna att man kan tänka sig att de allra rikaste ska vara beredda att släppa till ytterligare någon hundralapp eller tusenlapp, utan det är någon annan som ska betala för detta någon gång i framtiden.Vi går till val på en höjning av skatten för dem med de allra högsta inkomsterna för att på det sättet få tillbaka en del av de pengar som regeringen redan har spenderat. Statsrådet och hennes kollegor har ju själva fått 6 000 kronor i månaden i skattesänkning under den här mandatperioden. Detta har man gjort i stället för att satsa pengarna på viktiga välfärdsområden eller låta dem gå in som en delfinansiering av försvarskostnaderna.(Applåder)

Herr talman! Jag vill tacka Morgan Johansson för att han är så tydlig med att det kommer att bli väldigt dyrt för hårt arbetande svenskar om Socialdemokraterna tar över. Den här regeringen gör i stället prioriteringar – det är en viktig uppgift.Från den här regeringens sida har vi gjort det som vi sa att vi skulle göra. Vi har tagit Sverige in i Nato. Vi har ökat stödet till Ukraina. Vi har stärkt samarbetena i Sveriges närområde och för Sveriges säkerhet. Ingenting är viktigare för den här regeringen än Sveriges och svenskarnas säkerhet.Så var det faktiskt inte med den förra regeringen. Den Sledda regeringen åkte knappt till Baltikum. När först Stefan Löfven och sedan Magdalena Andersson var statsminister gjorde de bara bilaterala besök i de baltiska länderna en gång under åren 2014–2018 och inte en enda gång mellan 2018 och 2022. Att samla röster till den egna FN-kampanjen var viktigare än att samla närområdet för stärkt säkerhet. Tahiti var viktigare än Tallinn.Det är inte att vara en stark röst i världen, Morgan Johansson. Är du beredd att prioritera om och prioritera det som är viktigt på riktigt?

Herr talman! Jag tror kanske inte att utrikesministern ska läxa upp andra om närvaro på möten med tanke på att hon själv är frånvarande vid en tredjedel av alla utrikesministermöten, trots att hon sa i utrikesdeklarationen att EU är vår viktigaste utrikespolitiska plattform. Jag tror att hon ska tona ned den kritiken något.När det gäller pengar och fördelning har vi sett att den här regeringen har struntat i att ens tänka över finansieringen av bland annat försvarsutgifterna. Man har valt att skjuta hela notan på framtiden. Samtidigt har Sverige haft en väldigt låg tillväxt. Vi har legat i EU:s bottenträsk när det gäller tillväxt. Då får man inte mer pengar.Vi har nu sett att Elisabeth Svantesson har gått ut och sagt att hon har tömt ladorna. Det gäller inte bara den här mandatperioden, utan hon har även tecknat in hela nästa mandatperiods reformutrymme. Det finns inga pengar kvar.Om vi ska vända situationen måste vi vara beredda att se till att de som har de allra högsta inkomsterna är med och bidrar lite mer. Jag tror faktiskt att det finns ett stort stöd bland svenska folket för detta.(Applåder)

Herr talman! Tack, Morgan Johansson, för inlägget!Jag hörde ingenting om klimatet som säkerhetsfråga i Morgan Johanssons inlägg. För Centerpartiets del är det oerhört tydligt att klimatet är en säkerhetsutmaning som inte löses med militära medel i förstone men som kan kräva detta härnäst. Vi vet nämligen att klimatfrågorna leder till konflikter i framtiden. Jag skulle vilja höra hur Socialdemokraterna betraktar klimatet som en säkerhetsrisk som måste hanteras.Jag undrar också om Kinapolitiken, för jag hörde inget om Kina. Jag är nyfiken på om Socialdemokraterna ser att tiden för hållningen ett land, två system är över med tanke på utvecklingen i Kina och att även Hongkong, som var en del av det andra systemet, blir alltmer en blåkopia av partiet i Peking.Slutligen: Orbáns Ungern har tagit EU som gisslan i alltför många frågor. Det har gått trögt, och EU har fastnat när det gäller exempelvis sanktioner mot Ryssland. Skulle Morgan Johansson och Socialdemokraterna vara beredda att införa sanktionsmöjligheter på svensk nivå så att vi kan ta oss ur Orbáns klor?

Herr talman! Den sista frågan tolkar jag som att den inte handlar om sanktioner mot Ungern utan mot Israel eller andra länder. Jag vill gärna se över denna möjlighet, och jag vet att det finns andra länder som gör detta. Men redan i dag finns det åtgärder vi som nation kan vidta, till exempel stoppa bosättarnas varor från att komma in på svensk marknad. EU-kommissionen har konstaterat att bosättarnas varor inte omfattas av handelsavtalet, och därmed har vi en möjlighet att nationellt stifta lag för att stoppa dessa varor. Det är en typ av nationell sanktion som vi redan nu kan gå vidare med.Jag nämnde klimatet och sa att Sverige brukade gå före när det gäller klimatomställningen. Det gör vi inte längre. Vi missar alla klimatmål och ökar våra utsläpp. Jag uttryckte det som att vi kastar in soporna till grannen. Vi låter någon annan ta hand om våra utsläpp. I stället för att gå före och visa att man kan lösa dessa problem överlåter vi det till någon annan och till framtida generationer.Givetvis är klimatet en viktig säkerhetsfråga. När klimatet förändras och det leder till naturkatastrofer i form av översvämningar, extrema stormar med mera och därmed till en ökad fattigdom ökar också konflikterna mellan människor.När det gäller Kina vill jag hålla fast vid den politik vi har haft, men i likhet med hur EU-kommissionen har uttryckt det gäller de-risking, not decoupling. Vi ska se på Kina som en viktig handelspartner men också vara medvetna om att det finns varor och tjänster som vi kanske inte ska handla från Kina. Det måste finnas en försiktighet här. Så ser Socialdemokraterna på detta.

Herr talman! När det gäller Kina är det viktigt att vi är tydliga med att den tvåsystemsmodell som infördes när Storbritannien lämnade över Hongkong till Kina inte längre fungerar. Det finns bara ett Kina, och Kinapolitiken handlar om att möta kommunistpartiets Kina och det starka grepp man har på hela sitt område. Det är också viktigt att stötta Taiwan eftersom tvåsystemsmodellen inte längre finns.

Herr talman! För att fortsätta med Kina är det en självklarhet att vi i alla sammanhang måste påpeka kränkningar av mänskliga rättigheter. Vi måste också i alla sammanhang kritisera utvecklingen där stormakter försöker skapa intressesfärer och dominans i sin del av världen. Exempelvis är det amerikanska beteendet när det gäller västra halvklotet allvarligt eftersom det sänder signaler till andra stormakter att man kan bete sig på detta sätt. Vi måste slå vakt om alla folks frihet och möjlighet till självbestämmande, och det gäller överallt i världen.

Herr talman! Under den socialdemokratiska regeringen talades det ofta om dialogspår och diplomatiska öppningar gentemot Iran. Samtidigt ser vi hur den iranska regimen fortsätter att finansiera Hizbollah, Hamas och andra. Man slår även brutalt ned sin egen befolkning och planerar och understöder säkerhetshot i Europa. I dag vet vi mer. Vi vet att Iran inte bara destabiliserar Mellanöstern utan också aktivt försöker påverka och hota europeiska samhällen. Den senaste tiden har vi dessutom sett iranska regimtrogna flaggor i Palestinademonstrationer, vilket väcker frågor om hur regimen försöker normalisera sitt inflytande även här i Sverige.Min fråga till Morgan Johansson är därför: Anser ledamoten att Socialdemokraternas tidigare linje var tillräckligt skarp? Är Socialdemokraterna beredda att verka för betydligt hårdare och mer konsekventa sanktioner mot Iran med anledning av Irans stöd till terrorstämplade proxygrupper? Är Socialdemokraterna också beredda att tydligare erkänna kopplingen mellan Irans agerande i regionen och den konkreta hotbild vi ser mot säkerheten i Europa?

Herr talman! Precis som jag sa i mitt anförande har mullornas regim i Iran under årtionden varit ett enormt problem. Människorna i Iran har levt under ett brutalt förtryck, och de sista månaderna har vi sett dess värsta avart med tusentals, kanske tiotusentals dödade människor.Jag välkomnar varje utveckling i demokratisk riktning och för ökade mänskliga rättigheter i Iran, och omvärlden måste göra allt den kan för att verka för detta och öka påtryckningarna. Det var därför vi för några år sedan bland annat kom överens om att vi skulle driva på hårt för att terrorstämpla Islamiska revolutionsgardet, vilket vi var eniga om från vänster till höger. Några år senare är det en realitet, och det är en stor framgång eftersom det minskar möjligheten att rekrytera till Islamiska revolutionsgardet och gör det svårare för dem att verka i Europa.Vi socialdemokrater tänker göra allt för att öka pressen på den iranska regimen för att få till stånd en annan utveckling och en gång för alla bli av med det fruktansvärda förtryck som kvävt människor i Iran under årtionden.

Herr talman! Jag tackar ledamoten Johansson för att han utvecklade sin hållning i sitt svar. I hans huvudanförande var det väldigt mycket fokus på USA och väldigt lite fokus på Iran, så jag tyckte att min fråga var relevant.Vi är ju många som har sett bilder från Socialdemokraternas tid vid makten när svenska företrädare och ministrar i slöja mötte den iranska regimen med närmast underdånig vänlighet samtidigt som människor i Iran fängslades, torterades och avrättades.Därför frågar jag Morgan Johansson: Vad är det som gör att vi ska tro på att Socialdemokraterna i dag står för en tydligare linje mot Iran än den ni stod för tidigare? Vad konkret har förändrats i er analys, politik och beredskap när det gäller att sätta press på regimen?

Herr talman! Jag vet att det valsar runt bilder från vårt regeringsbesök i Iran. Vid detta tillfälle gjordes bedömningen att besöket skulle kunna medverka till att befria ett antal politiska fångar, vilket faktiskt också skedde. I olika sammanhang måste man försöka använda de kanaler som finns för att försöka driva fram förändring, som frigivande av politiska fångar. Det är mot denna bakgrund besöket ska ses. Jag tycker inte att man ska dra ned debatten till den nivån. När vi har diplomatiska kontakter som syftar till det jag nämnde ska man inte försöka vända det till något som det faktiskt inte handlar om.Som jag har klargjort här i talarstolen är vår linje klar: Vi vill öka pressen på Iran för att få till stånd en demokratisk utveckling.

Herr talman! Jag läste i medierna att Socialdemokraterna går till val på att återinföra den så kallade feministiska utrikespolitiken, och detta framkom också här under några replikskiften.Jag kallar mig själv feminist, mitt parti likaså, men det vi såg av den socialdemokratiska så kallade feministiska utrikespolitiken senast det begav sig var en fullständig katastrof. Det var ord, ord, ord men väldigt lite handling.Men en tydlig handling gjorde man ju, och den blev viral globalt. Det var 2017 när socialdemokratiska ministrar åkte till Teheran i Iran och kvinnliga Stoppar visade sin vördnad för de reaktionära och kvinnohatande mullorna. Man gick i parad framför dem, iklädda hijab och med krökta ryggar i en scen av underkastelse.Därefter, herr talman, slöt regeringen fem samarbetsavtal med ayatollorna. Ett av dessa gällde jämställdhet. Statsminister Stefan Löfven fick en fråga om detta av Aftonbladet: Hur kommer detta avtal att hjälpa kvinnor i Iran? Stefan Löfven svarade: Det ska Iran självt utveckla. Hur då, kan man undra. Varför ska Sverige ge legitimitet i avtal och ge fria händer åt en kvinnohatande regim att själv definiera vad den anser är jämställdhet?Är det mer av detta, Morgan Johansson, som vi kommer att få se om Socialdemokraterna åter flyttar in på Utrikesdepartementet i höst? Det skulle jag säga vore förödande för förtryckta kvinnor i världen.

Herr talman! Precis som jag förklarade i replikskiftet med Magnus Berntsson står vi inte bara bakom sanktionerna mot Iran, utan vi har också drivit på i utrikesutskottet för att utöka dem.Det var bland annat vi som för några år sedan tog initiativ till att driva fram en terrorstämpling av Islamiska revolutionsgardet. Vi fick tillsammans med andra partier enighet om det tillkännagivande som riksdagen sedan riktade till regeringen. Och nu är vi där – Islamiska revolutionsgardet är terrorstämplat.Fredrik Malm är en vän av stora ord. Han sa att den feministiska utrikespolitiken var en katastrof. Har han läst Expertgruppen för biståndsanalys utvärdering av den feministiska utrikespolitiken och dess betydelse för biståndet? Det handlar om att i varje sammanhang lyfta fram kvinnors rätt till representation och resurser och att i varje sammanhang lyfta upp kvinnors och flickors rättigheter. Han har uppenbarligen inte gjort det, för då hade han inte uttryckt sig på det sättet.Det som vi däremot har sett nu, med Fredrik Malm vid rodret, är en dramatisk neddragning av stödet till flickor och kvinnor runt om i världen. Ta bara Afghanistan, där man avvecklar allt bistånd, vilket bland annat går ut över Rädda Barnen som nu får bryta redan ingångna avtal med lokala aktörer och lämna flickor och kvinnor i Afghanistan i sticket. Det är vad Fredrik Malm står för. Eller ta Afrika, där vi också drar oss undan i stor utsträckning, i en situation där människor lider. Vi talar om den kanske största humanitära katastrofen på jorden just nu, och då drar Sverige sig undan.Det är klart att Fredrik Malm kan stå här och dra fram en bild från 2017 och göra något slags retorisk poäng, men i praktiken är det han som har nedmonterat stödet till kvinnor och flickor världen över. Detta, herr talman, tänker vi vända på.(Applåder)

Herr talman! ”Fredrik Malm är en vän av stora ord”, sa Morgan Johansson, men de som svänger sig med stora ord är ju Morgan Johansson och Socialdemokraterna, som nu ska gå till val på en feministisk utrikespolitik. Jag är som sagt feminist. Jag tror dock inte att en utrikespolitik blir feministisk bara för att man säger att den är det, utan det handlar om vad man gör.Det som den här regeringen har gjort är att ge 90 miljarder svenska kronor i militärt stöd till Ukraina. Det innebär att ukrainska kvinnor inte behöver bli våldtagna och ockuperade av en rysk fascistoid statsmakt som säger sig stå för så kallade traditionella värderingar. Det är feministisk utrikespolitik.Den här regeringen står för att ge maximalt stöd till Moldavien och dess kvinnliga president Maia Sandu. Det är feministisk utrikespolitik.Vi skapar möjligheter för att stärka kvinnors rättigheter genom handlingar, inte ord.(Applåder)

Herr talman! Vi har varit överens om stödet till Ukraina – vartenda nytt stödpaket. Sanningen är att det var den socialdemokratiska regeringen som inledde stödet till Ukraina. Jag var själv ansvarig för en del av det första paketet, som vi beslutade om redan fyra dagar efter den ryska invasionen av Ukraina.Vi har alltså varit överens om det. Det är inte det konflikten handlar om, utan den handlar om att Fredrik Malms regering systematiskt har nedmonterat stöd till bland annat kvinnor och flickor i världen. Jag nämnde Afghanistan och alla de länder, inte minst i Afrika, där vi drar oss ur och minskar vårt bistånd.Tala med de civilsamhällesorganisationer som har jobbat med detta lokalt, Fredrik Malm, och låt dem beskriva för dig vad de nu får göra! De får dra sig ur och lämna sina lokala aktörer därför att de inte längre får något stöd från den svenska regeringen.En del av den feministiska utrikespolitik som vi vill återinföra handlar om att Sverige återigen ska kunna hjälpa till i de avseendena och i de områden som har lämnats.

Herr talman! Vi lever i den nya oredans tid. Vår kontinent skakas av storkrig och terror. Gamla vänner blir nya ovänner. Röda linjer byts ut till röda mattor. Gamla sanningar och gemensamma regler förkastas. Styrka går före rätt, och utan detsamma står man sig slätt.Vi lever i en tid då dimman tätnar över Europa, en tid då det som nyss var självklart inte längre kan tas för givet och en tid då säkerhet inte är ett abstrakt ord i ett policydokument utan en fråga om samhällets omställning och faktiska överlevnad.Vi lever i en säkerhetspolitisk miljö som inte bara är allvarlig utan också volatil. Under det gångna året har det blivit tydligt att den värld vi vant oss vid sedan andra världskrigets slut har ömsat skinn. Regelbaserad ordning har allt tydligare fått slagsida mot regelbrottsbaserad oordning. Internationell rätt kantrar mot internationell orätt.Herr talman! USA är en viktig partner, men nordiskt territorium är ingen fastighetsmarknad. Med nuvarande administration i Washington och dess agerande i förhållande till vårt grannland har en obekväm insikt vuxit fram: Vi kan inte längre utgå från att USA alltid är den stabila allierade det har varit. När anspråk riktas mot Grönland – ett nordiskt territorium – ser vi ett paradigmskifte. Paradigmskiften ignoreras inte. De möts med tydliga svar och verkningsfulla åtgärder i syfte att freda Norden och framtiden för den transatlantiska länken.Allierade behandlar inte varandra som potentiella byten. Grönland är inte ett strategiskt tomrum. Det är ett land med ett folk och en historia och med rätt till självbestämmande inom det danska kungariket. Att förstå ön som ett schackbräde mellan stormakter är exakt den rotlösa globalism som vi konservativa bekämpar, oavsett var den kommer ifrån – signalpolitiskt från Washington eller realpolitiskt från Moskva eller Peking.Men skarp retorik räcker inte. Ord måste följas av handling. Europa och i synnerhet de nordiska länderna bör tillsammans med Danmark etablera ökad närvaro kring Grönland, defensivt men tydligt, för att höja tröskeln symboliskt och praktiskt mot varje tanke på intervention eller en påtvingad så kallad lösning, oavsett avsändare. Det är mycket riktigt, som USA också påpekar, att även Kina och Ryssland behöver mötas av ett slagkraftigt och robust Norden och Nato i Arktis. Det har Sverigedemokraterna påpekat länge i den här kammaren.Det här kan och bör ske genom exempelvis stärkt övervakning och sjöfartssäkerhet, återkommande gemensamma nordeuropeiska övningar, utökad civil och militär infrastruktur, tydlig suveränitetsmarkering, ökad nordisk närvaro och gemensamma investeringar.En sådan närvaro bygger på nordisk sammanhållning och är inte antiamerikansk. Den är proeuropeisk. Den är pronationell. Den säger: Här gäller lag framför makt. Här respekteras gränser. Här rustar väst gemensamt mot axelmakterna Kina och Ryssland i öst.Herr talman! Samtidigt rasar kriget i Ukraina vidare. Frontlinjerna ligger till stora delar still, men stillastående är inte detsamma som stabilt. För såväl soldaterna vid fronten som de civila är krigets fasor en konstant, iskall, piskande snålblåst. De ryska attackerna mot civil energiinfrastruktur fortsätter och lamslår människor. En låst front kan när som helst brytas av ett överraskande angrepp från marken, från havet eller från luften. De ryska luftangreppen har intensifierats, och hotet stannar inte vid Ukrainas gränser.Herr talman! Ryssland rustar inte bara militärt utan också på samhällets djup- och systemnivå. Man bygger ut baser i vårt närområde, ställer om sin industri och mobiliserar sin befolkning. Skolbarn indoktrineras. Kriminella rekryteras. Ett helt samhälle formas för krig. Det är inte en tillfällighet. Det är en strategi – den ryska björnens imperialistiska marsch.Sveriges svar är och måste vara ihållande, envist och omfattande stöd till Ukraina, militärt, humanitärt och politiskt. Så sent som för ett par veckor sedan presenterade vi från Sverigedemokraternas och regeringens sida ett nytt stödpaket till Ukraina på 1 miljard kronor till stöd för landets energisektor.Elledningar slås ut. Värmeverk bombas. Miljontals människor lämnas i kyla och mörker. Energi är mer än elektricitet. Det är värme för ett barn som ska sova. Det är ljus för en läkare som utför sitt arbete och hopp för familjer som vägrar ge upp trots att attackerna haglar. Då stöder vi Ukraina och dess tappra folk med elverk, värmefläktar och reservdelar som möjliggör reparation av skadad infrastruktur.Inräknat det nya stödpaketet uppgår Sveriges samlade stöd till Ukraina sedan Rysslands fullskaliga invasion till sammanlagt cirka 114 miljarder kronor. De blågula banden är historiska, men de tvinnas nu också starka för en framtid då två fria nationer framåt vårkanten ska kunna utbrista: ”Vad bry vi oss om tsaren? Se staren, se staren!”Iran och Nordkorea stöttar Moskva. I Iran har modiga människor gått ut på gatorna och krävt frihet. De har mötts av kulor, tortyr och massarresteringar, och tusentals och åter tusentals har dödats. Omvärldens press på regimen måste öka, och den islamistiska diktaturen måste falla. I Nordkorea fortsätter kärnvapenprogrammet i skuggan av världens oro. Förtryck inåt och aggression utåt är mönstret.Samtidigt växer Kina fram som en global makt med förmåga att projicera styrka långt bortom sitt närområde, även i vårt. Man rustar massivt. Man bygger en oceangående flotta och expanderar sina strategiska kärnvapenarsenaler. Man stöder Ryssland och tillåts fortsätta så i rask takt mot en ny världsordning.Som om detta inte vore nog står världen för första gången sedan 1972 utan ett avtal som begränsar strategiska kärnvapen. Det nya START-avtalet har löpt ut.I det här läget krävs allt annat än naivitet och önsketänkande. Det krävs nordisk kyla och ett proaktivt och ansvarstagande angreppssätt.Sverigedemokraterna ser behovet av att agera kraftfullt i det nuvarande försämrade säkerhetsläget och ett stort behov av att stärka kärnvapenavskräckningen. Nato är underlägset Ryssland vad gäller taktiska kärnvapen, både kvantitativt och kvalitativt. Det är den kategori kärnvapen som utgör det största hotet mot Sverige. Därför lade vi sverigedemokrater redan under 2024 fram förslag om att Nato ska stärka just den här avskräckningen. Tyvärr bifölls inte det förslaget i kammaren. Tvärtom har vi sett hur kärnvapenhotet inte har tagits på tillräckligt stort allvar över tid. Socialdemokraterna föreslog så sent som 2022 att Sverige skulle deklarera begränsningar i sitt Natomedlemskap gällande kärnvapen och inte fungera fullt ut i den nya försvarsalliansen.Tvärtemot det här passiva förhållningssättet bör Sverige aktivt söka stärka kärnvapenavskräckningen i Europa med våra Natoallierade. Vi bör inte utesluta att även i den gråzonstid som råder mellan totalt krig och fred kunna basera kärnvapen på svenskt territorium om så skulle anses fördelaktigt för svenska säkerhetspolitiska intressen.Avslutningsvis, herr talman: Vi behöver fördjupa samarbetet med andra demokratier som lever under existentiella hot. Taiwan lever under konstant tryck från Kina. Att sörja för Taiwan är moraliskt rätt, men det är också strategiskt klokt. Där finns högteknologi, innovation och kompetens som kan bidra till ömsesidig utveckling och försvarsförmåga.För att summera: Den nya oredans tid är ingen tid för tvekan, ingen tid för senfärdighet och ingen tid för symbolpolitik. När framtidens generationer ser tillbaka på vår tid ska de kunna säga: De tog sitt ansvar så att friheten kunde leva vidare och så att Sverige stod starkt också när stormen drog in över Europa.(Applåder)

Herr talman! Jag tänkte följa upp den replikväxling vi hade tidigare om SD och Trump.Vi har fått se ganska många exempel genom åren på hur Sverigedemokraterna först gick Rysslands ärenden. Er tidigare partiledare Mikael Jansson, som satt i försvarsutskottet, spred ryska narrativ. Er förre försvarspolitiske talesperson Roger Richthoff är också kopplad till ryska intressen. I förra veckan visade det sig att ert toppnamn i Jimmie Åkessons hemkommun Sölvesborg, Emilie Pilthammar, har precis samma sympatier. Att läsa hennes blogginlägg är som att dyka rakt ned i det ryska kaninhålet.På senare år har det här blandats med inte sällan ganska devota hyllningar av Donald Trump. SD är ju Trumps parti i Sverige. Ni odlar kontakter med Magarörelsen och skickar riksdagsledamöter till Trumpmöten som de sedan entusiastiskt rapporterar hem från. Tobias Andersson har varit där, och Josef Fransson har varit där.SD är också ett parti som har nominerat Donald Trump till Nobels fredspris, inte en gång utan två gånger. Vid det ena tillfället var det Mattias Karlsson som gjorde det. Han uttryckte sig så här när han nominerade Trump: ”Ingen ärlig bedömare kan förneka den enorma insats som han har gjort för en fredligare värld.” Det är alltså en president som har döpt om sitt försvarsdepartement till krigsdepartementet.Det finns något som är lite konstigt här. Först odlar ni kontakter med ryssarna. Så invaderar Ryssland Ukraina, och då förstår ni att det inte var så bra. Sedan odlar ni kontakter med Trump och med Magarörelsen. Så hotar Trump Danmark och Grönland, och då förstår ni att det inte heller ser så bra ut och försöker komma ur det.Jag har egentligen bara en fråga. Jag såg hur Jimmie Åkesson satt i tv häromveckan och sa att han gärna ville få stöd av Trump i den kommande valrörelsen, och det var efter det att Trump hade hotat Grönland och Danmark. Då är min fråga hur man ska tolka det här. Har ni brutit med Magarörelsen nu, eller har ni inte gjort det?

Herr talman! Ibland är det lite häpnadsväckande att höra Morgan Johansson orera både här i kammaren och i medierna om olika påstådda kopplingar till både Trump och Magarörelsen och till och med till Ryssland när man å andra sidan i det här huset, i rikets högsta beslutande organ, vet precis vad Sverigedemokraterna står för och vilket facit och vilket track record vi har.När det gäller stödet till Ukraina och motarbetandet av den ryska aggressionen stod vi här ett decennium före den fullskaliga ryska invasionen mot Ukraina och varnade för den ryska aggressionen. Vi stred mot den typ av avrustnings- och nedrustningspolitik som Morgan Johansson och den socialdemokratiska regeringen var ansvariga för.Jag tycker att detta är häpnadsväckande. Man måste ändå förhålla sig till historien och vad vi faktiskt har gjort i relation till det ryska hotet. Historiskt brände de och levde rövare i den bygd jag själv kommer från, och de gör nu samma sak i Ukraina. Därför har vi en enighet och en styrka i beskedet att vi står vid Ukrainas sida mot den ryska aggressionen.Jag har också varit väldigt tydlig under mina år som utrikespolitisk talesperson och ordförande i utrikesutskottet: Vi har sett ett skifte i USA. De har i dag, som jag nämnde i mitt anförande nyss, en administration som är oberäknelig och oförutsägbar och som med retoriska hot har angripit vårt västra grannland. Då måste det mötas med åtgärder och tydliga markeringar. Jag nämnde flera exempel; jag hörde inte Morgan Johansson nämna några faktiska exempel på hur man ska möta detta. Återigen var det bara ord och symbolpolitik. Det ger ingen avskräckande eller realpolitisk effekt när vi har en allvarlig signalpolitik från USA och ett än värre militärt hot från Ryssland och Kina.(Applåder)

Herr talman! Jag får inte riktigt detta att gå ihop. Aron Emilsson säger att Trump och USA är oberäkneliga och oförutsägbara och konstaterar hur de har betett sig mot Ukraina, Danmark och Grönland. I nästa andetag tigger ni i Sverigedemokraterna om stöd från Trump. Jimmie Åkesson säger att han skulle välkomna om Trump backade upp Sverigedemokraterna i valrörelsen.Då ska man veta att detta är på allvar. Det är inte något slags fantasi, utan det är precis som JD Vance och andra företrädare för den amerikanska administrationen har sagt: De är beredda att backa upp högerextrema partier i Europa inför olika val. Det är därför de backar upp olika partier i bland annat Frankrike, Tyskland, Ungern och Storbritannien.Om ni skulle få det stödet av Trump skulle det inte vara gratis. Därför var min fråga tidigare: Om Jimmie Åkesson skulle bli utrikesminister i nästa regering, vilken linje kommer han då att driva? Är det den linje Aron Emilsson nu pratar om när det gäller Ukraina och Grönland, eller är det Trumps linje han kommer att driva?

Herr talman! Till att börja med måste Morgan Johansson ha missat det uttalande som Jimmie Åkesson, undertecknad och Mattias Karlsson gjorde när Grönlandskrisen var som svårast. Vi listade där exempel på åtgärder som Danmark, Norden och Europa nu behöver vidta för att höja tröskeln och markera symboliskt mot alla typer av intervention mot Grönland, med udden tydligt riktad mot nuvarande administration i Washington. Det är ett faktum, och det hände efter det senaste Grönlandshaveriet.För övrigt har jag också sett det klipp som Morgan Johansson hänvisar till. Jag har sett det flera gånger, och det är helt uppenbart att Jimmie Åkesson vid flera tillfällen beskriver att det inte är önskvärt med någon form av utländsk valpåverkan i det svenska valet. Det sägs uttryckligen. Om någon sedan hypotetiskt tycker att det är bra om det går bra för ett parti är det en helt annan sak, men det är inte önskvärt med någon utländsk valpåverkan i det svenska valet. Detta har upprepats av mig och av flera representanter för partiledningen.Det är väl det Morgan Johansson borde ta fasta på. Det svenska valet är för svenska folket.(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att hälsa Aron Emilsson tillbaka till riksdagen efter föräldraledigheten.Jag undrar över en omröstning som skedde i Europaparlamentet under Emilssons föräldraledighet, den 13 november förra året. Då uppmanade Europaparlamentet EU att ta itu med auktoritära regimers åtgärder för att betvinga, kontrollera och tysta politiska motståndare och andra kritiska röster utomlands. Detta är ett stort problem som vi sett många exempel på här i Sverige från olika regimer, som den iranska regimens förföljelse av svensk-iranier eller den tjetjenska aktivisten och bloggaren som blev överfallen i sitt hem i Gävle för några år sedan. Två personer dömdes sedan för mordförsök på honom.Ett annat välkänt exempel är den svenska bokförläggaren Gui Minhai som kidnappades från Thailand, fördes till Kina och fortfarande sitter fängslad sedan 2015 – ett kinesiskt agerande som vi fördömt många gånger i Sveriges riksdag.Enligt Freedom House rör det sig om 1 219 direkta fysiska incidenter i 103 länder sedan 2014. 80 procent av fallen av gränsöverskridande förföljelser kommer från tio länder: Kina, Ryssland, Belarus, Iran, Turkiet, Tadzjikistan, Egypten, Kambodja, Turkmenistan och Uzbekistan.Men av någon anledning röstade sverigedemokraterna Dick Erixon, Beatrice Timgren och Charlie Weimers emot resolutionen om att göra allt vi kan för att stoppa denna förföljelse – Weimers som annars mest verkar ägna sin tid åt att bråka med svenska myndigheter om att han utöver sin höga lön på 120 000 kronor i månaden också ska ha rätt till barnbidrag, trots att han och hans familj bor i Belgien.Jag får inte ihop detta. Varför röstade Sverigedemokraterna emot resolutionen om att stoppa förföljelse av människorättsförsvarare?(Applåder)

Herr talman! Jag tackar Håkan Svenneling för frågan.Det är bra och viktigt att vi riksdagsledamöter, även utskottsordförande, kan visa att vi är människor. Just då hade jag fullt upp med att inte minst ta hand om vår nyfödda dotter och är därför inte insatt i vad som skedde i detta ärende i Europaparlamentet.Vi vet dock båda två, liksom alla här i kammaren, att en omröstning många gånger är en del av ett större omröstningspaket. Vi vet att den föregås av olika utskottsbehandlingar och att det finns processer bakom. Dessa har jag inte insyn i här och nu, delvis på grund av det jag nämnde men också på grund av att vi har haft ganska mycket annat att tänka på givet det utrikes- och säkerhetspolitiska läget.Jag har tyvärr inget bra svar att ge på denna fråga i dag med tanke på att jag inte känner till ärendet i detalj, tråkigt nog.

Herr talman! Nu gick ju denna resolution igenom i Europaparlamentet med stor majoritet. Utvecklingen, att Sverigedemokraterna röstar emot, är ändå ett tecken i tiden. Vi ser hur Sverigedemokraterna driver på för ett krympande demokratiskt utrymme både i Sverige och globalt.Enligt organisationen Civil Rights Defenders har Tidögänget med Sverigedemokraterna i spetsen dragit in stöd till organisationer som är kritiska mot deras politik, gett högre lön till tjänstemän som driver Tidöpolitik och politiserat flera utnämningar. Man har gång på gång attackerat medierna, särskilt public service, och misstänkliggjort hela grupper som kriminella.Ett tydligt exempel i utrikespolitiken är att vissa personer inte ansetts ha rätt till konsulär hjälp utifrån sina åsikter eller på grund av att de haft dubbelt medborgarskap.När vi röstar bort Sverigedemokraterna från makten kommer vi också att få stopp på krympandet av det demokratiska utrymmet både i Sverige och globalt.

Herr talman! Nu har ju inte Sverigedemokraterna fullt inflytande över utrikespolitiken i dag. Jag tycker däremot att otroligt mycket har gått i rätt riktning den senaste mandatperioden. Håkan Svenneling vet också att Sverigedemokraterna har varit föregångare i många av de stora och viktiga frågor som rör dels försvaret av mänskliga rättigheter, dels demokratins resning i länder som levt under förtryck och diktatur.Många talar i dag om Iran. Vi har varit drivande i riksdagen för att terrorlista det iranska revolutionsgardet. Både i Europaparlamentet och här i kammaren har vi verkat för fler inreseförbud för regimanhängare och deras anhöriga, fler sanktionslistningar, fler MR-sanktionslistningar och så vidare. Flera av oss har varit närvarande vid många av de största folkresningarna mot den iranska regimen för att sätta press från omvärlden på att regimen ska falla.Detsamma gäller i frågan om Kina. Detsamma gäller i frågan om utsatta kristna världen över, som lider i ett stort antal länder. Där har vi i Sverigedemokraterna varit tydliga i vårt försvar för dessa grupper.(Applåder)

Herr talman! Jag tackar Aron Emilsson för inlägget.Jag hade inte tänkt lyfta just detta, men med tanke på tidigare repliker måste jag ändå ställa frågan: Kommer Sverigedemokraterna att tacka nej till Magastöd till sin tankesmedja? Det är ju vad som har utlovats från USA:s sida. Det vore bra med ett tydligt besked och inte bara ett allmänt uttalande.Herr talman! När jag lyssnade på inlägget hörde jag inte ett ord om EU – möjligen lyssnade jag dåligt. Det går inte att komma ifrån att EU måste inta en tydligare position. EU är Sveriges viktigaste säkerhetspolitiska arena, och därför undrar jag naturligtvis hur Sverigedemokraterna ser på EU. I ert principprogram framgår det att det inte ska vara fler majoritetsbeslut i EU. Är det fortfarande Sverigedemokraternas åsikt? Inte heller säkerhet ska vara en fråga för EU, men de flesta anser att EU måste inta en mycket tydligare position och ta ett tydligare ansvar för att bygga säkerhet och försvar i Europa. Gäller principprogrammet vid en folkomröstning, om det skulle bli en sådan? Är det ett folkomröstningskrav som kommer att läggas fram från Sverigedemokraterna i den kommande valrörelsen?Slutligen var det frågan om Kina. Det har gått fyra år, och ännu har vi inte sett att regeringen intagit en position om att stärka relationerna till Taiwan. Frågan om ett House of Sweden har vi drivit länge. Riksdagen har röstat för, men ännu har ingenting hänt – inte heller nu. Kommer Sverigedemokraterna att driva på?

Herr talman! Det var många frågor att svara på. Jag sätter igång direkt, och sedan får vi se om jag hinner med.Först och främst har Henrik Vinge från partiledningen och jag uttryckt att vi ska ställa oss kritiska till om det kommer propåer om något slags utländskt stöd i svensk valrörelse. Det är elementärt, grundläggande och rimligt med tanke på att det handlar om svenska folkets öde.Vad gäller det specifika stödet till tankesmedjan har jag inte någon närmare bild av vad det handlar om. Det får jag i så fall undersöka och återkomma till.Jag brukar i olika sammanhang säga att vi behöver EU både mer än någonsin och mindre än någonsin samtidigt. Det är den komplexa bilden, och det är viktigt att hålla två tankar i huvudet samtidigt. EU har blivit en otroligt viktig och helt central säkerhets- och försvarspolitisk arena i det här säkerhetsläget. Vi tjänar på att göra gemensamma stora upphandlingar kring försvarsindustrin. Vi tjänar på att skala upp gemensamma system, gemensamt stödja Ukraina militärt och stärka vår egen upprustning och förmåga, vilket har varit välbehövligt länge.Vi tjänar på att samordna oss i handelskrig, för gemensam handelspolitik och i det ekonomiska samarbetet – särskilt i dag. Däremot är jag fortfarande, och har alltid varit, av den uppfattningen att EU ska göra mindre när det kommer till inrikespolitiska angelägenheter. Där ser vi fortfarande olika övertramp i beslutskompetensen som över huvud taget inte hör hemma i Bryssel men som hör hemma i denna kammare, det vill säga svenska folkets högsta beslutande organ. Det finns fortfarande – det är både och.Om det skulle ske betydande nya överföringar av beslutskompetens till EU, särskilt av sådant slag som gäller inrikespolitiska angelägenheter, har vi varit tydliga med att det finns ett folkomröstningslås. Vi kan inte bara ge EU nya befogenheter, egen beskattningsrätt eller beslutskompetens på nya områden utan närmare diskussion.Sedan var det frågan om Kina. Jag önskar verkligen att vi kan göra allt vi kan för att mota den kinesiska regimen, bland annat dess stöd till Ryssland. Jag nämnde därför också explicit vikten av att stå upp för Taiwan i mitt anförande.

Herr talman! Jag har tre frågor som kan besvaras med ja eller nej. Är Sverigedemokraterna beredda att säga nej till stöd till sin tankesmedja från Magarörelsen? Om man är kritisk borde man kunna uttala ett ja eller nej.Ja eller nej till majoritetsbeslut inom utrikes- och säkerhetspolitiska området för EU?Ja eller nej till House of Sweden på Taiwan?

Herr talman! Jag kan bara upprepa att den specifika frågan om stöd till en tankesmedja är jag inte uppsjungen i. Jag kan inte uttala mig om ett specifikt stöd till en tankesmedja. Vi brukar uttala oss om frågor om partistöd eller riksdagens angelägenheter i kammaren, men jag får återkomma till frågan om tankesmedjan.Jag har varit tydlig med att vi som parti inte ska ta emot stöd från Magarörelsen eller från någon annan politisk rörelse, stat eller land i det svenska valet. Det är en fråga för svenska folket, och det är svenska folkets öde.Sverigedemokraterna anser även fortsättningsvis att utrikesområdet inte ska vara föremål för kvalificerad majoritet, utan där ska krävas enhällighet. Sedan var det frågan om House of Sweden. Kerstin Lundgren vet, och jag är glad att vi är överens, att vi båda tillhör partier som har drivit på för ett House of Sweden med större befogenheter och större möjligheter att utvecklas på plats. Jag hoppas definitivt att vi kan komma längre i den frågan. Där är vi helt överens.

Herr talman! Min replik anknyter till den förra repliken, nämligen om Europasamarbetet.Aron Emilssons partikollega Mattias Karlsson var ordförande i utrikesutskottet under hösten när Aron Emilsson var föräldraledig. Mattias Karlsson intervjuades i Svenska Dagbladet. Där argumenterade han för att Sverige ska agera för en nordisk union som ett alternativ till EU och Nato. Han vill inte gå ur EU, men han vill ha en nordisk union.Eftersom jag själv är en varm Europavän, herr talman, anser jag att detta är lite bekymmersamt. De står inte i motsats till varandra. Vi i Sverige har sedan årtionden ett mycket nära samarbete med våra nordiska grannländer i Nordiska rådet, i Europeiska unionen och i en bredare EU-kontext, eftersom inte alla nordiska länder är medlemmar i EU, samt nu i Nato.Problemet med dessa resonemang är att man från Sverigedemokraternas sida ställer samarbetet i Norden mot samarbetet i Europeiska unionen. Men det vi behöver göra är snarare att stärka den nordisk-baltiska, nordeuropeiska och Östersjöregionala dimensionen inom Europasamarbetet, inte att sluta oss mer inåt, vända Europasamarbetet ryggen och ställa upp på att fördjupa det när det behövs.Och om vi ska vara uppriktiga, herr talman, ser övriga Norden inte heller på Sverige enbart med beundran och bultande hjärta. Tilltron till att Sverige alltid finns där för övriga Norden är av historiska skäl inte lika stark bland våra nordiska grannar. Vi börjar nu bygga upp förtroendet igen genom inte minst Natomedlemskapet och upprustningen av vårt försvar. Var det här, Aron Emilsson, ett solospel från en partikollega? Han var ändå ordförande i utskottet vid den tidpunkten. Hur ser Aron Emilsson på detta?

Herr talman! Norden och NB8-kretsen, även Polen, Storbritannien med flera, är vår främsta och viktigaste utrikespolitiska prioritering från Sverigedemokraternas sida. Den prioriteringen delar vi i hög utsträckning med regeringen, vilket utrikesministern framförde i utrikesdeklarationen. Därför ser jag, precis som Fredrik Malm, inte något motsatsförhållande. Mattias Karlsson var också tydlig i intervjun i Svenska Dagbladet att det inte handlar om att lämna EU eller Nato utan att det handlar om att stärka den nordiska pelaren. Jag ser det som att det finns oerhört mycket mer att göra i det nordiska samarbetet. Vi är inte klara. De största bedrifterna gjordes under åren före och efter Nordiska rådets bildande 1952. Det var passfrihet, rivande av gränshinder och ökad intern rörlighet inom Norden. Det finns oerhört mycket mer att göra på försvars- och säkerhetsområdet när det kommer till det militära ramverket eller fördjupningen av Nordefco – även inom Nato. Det har vi hört många tala om. Vi har hört Jan-Erik Enestam och Claes Westberg. Det finns mer att göra enligt Stoltenbergrapporten. Det finns mängder av åtgärder vi skulle kunna vidta för att stärka den nordiska dimensionen även inom Nato som försvarsallians. Jag ser inget motsatsförhållande i detta – precis tvärtom – nu när Sverige ska ta ansvar för den framskjutna närvaron i Finland inom Natosamarbetet, med trupper i Lettland och så vidare.Det finns mer att göra, och det finns också ett antal exempel inom Nato på goda regionala samarbeten. Nato har inget förbud mot detta, och det finns inga juridiska hinder mot att stärka regionala samarbeten inom försvarsalliansen. Tvärtom! I många fall finns det till och med önskemål om det. Man har i Nato uttryckt att när ett samlat Norden nu är en del av Nato ska mer göras tillsammans för att stärka förmågan i Nordkalotten och i Östersjöområdet. Det vore oerhört positivt om vi kunde fördjupa och förstärka det nordiska försvars- och säkerhetssamarbetet.

Herr talman! Sverigedemokraterna vill mycket riktigt inte lämna Europasamarbetet. Den modereringen från Sverigedemokraterna välkomnar jag verkligen.Men, herr talman, vad är det då man vill? Alla de processer och det fördjupade samarbete på det försvars- och säkerhetspolitiska området som Aron Emilsson nämner är pågående processer. Men samtidigt fördjupas också Europasamarbetet. Det är också en pågående process. Efter migrationskrisen fick vi ett asylpaket. Klimatkrisen har lett till olika klimatpaket. Och den finansiella krisen ledde till att vi fick en stabilitetspakt i Europa, en bankunion och mycket annat. Varje kris leder till att Europasamarbetet fördjupas.Är det så att Sverigedemokraterna bara vill döpa om Nordiska rådet? Är det det som är den nordiska unionen? Vi hade en gång en union med Norge, men de ville inte vara med där. Innan dess hade vi Kalmarunionen, som ledde till blodbad. Vi tog oss ur det, och det är därför Sverige finns som nationalstat i dag. Det kan vara bra att klargöra vad Sverigedemokraterna menar med detta.

Herr talman! Norden är en av världens mest integrerade regioner. Vi delar språk, vi delar samhällssystem, vi delar kultur och vi delar historia. Vi är integrerade på enormt många punkter och har de lägsta tröskeleffekterna, skulle jag ändå vilja säga, för att integrera oss mer på de områden där vi inte är det i dag.Det finns mängder av saker vi skulle kunna göra. De nordiska länderna som också är EU-medlemmar skulle till exempel kunna bli mycket bättre på att koordinera implementeringen av EU-direktiv. Det finns en rad exempel på att vi inte har koordinerat oss utan har implementerat EU-direktiv helt olika. Då har vi inte stärkt den nordiska pelaren utan snarare talat olika språk inom EU. Det tycker jag är negativt.Vi skulle behöva riva betydligt fler gränshinder, dela mer gemensam underrättelse, stärka den gemensamma operativa planeringen och skapa mer av faktisk interoperabilitet mellan våra nordiska länder på de områden, inte minst försvars- och säkerhetsmässigt, där vi inte har det i dag. Men det är säkert en egen debatt.

Herr talman! Mycket har hänt, med Donald Trump som USA:s president, sedan vi hade denna debatt för ett år sedan. Och det är lång tid kvar på hans mandatperiod. Tre år till ska vi genomleva.Jag brukar kalla denna tid som vi nu lever i för imperialisternas återkomst. Det låter lite som hämtat ur Star Wars. Carl Bildt, och även Aron Emilsson, har kallat denna tid för den stora oredans tid. Men då tycker jag att man missar intentionerna hos ledarna för flera stater. Vad de faktiskt vill är att utöka sina respektive territorium genom imperialism, genom hot om våld och genom faktiskt våld – oavsett om vi pratar om Ukraina, Taiwan eller Grönland.Det är dock inte bara de tre stormakterna som står för en imperialistisk ideologi. Ledare i länder som Israel, Syrien och Turkiet visar samma sorts maktambitioner.Är Donald Trump imperialist? Definitivt. Hans mål att ta Grönland ligger fast. Det är tydligt att han vill skriva in sig i historieböckerna som en av USA:s presidenter som har utökat USA:s territorium.Är Donald Trump fascist? Absolut. Det statligt sanktionerade våldet från ICE i Minneapolis är ett tydligt exempel på det. Två människors liv togs utan något som helst ansvarsutkrävande. I stället har höga statstjänstemän ägnat sig åt smutskastning av de mördade, Renee Good och Alex Jeffrey Pretti.Är Donald Trump miljardärernas man? Helt klart. Med hans presidentskap har den ekonomiska eliten i världen fått en enkel ingång till makt och inflytande. Så länge du håller dig på god fot med presidenten är dina ekonomiska intressen säkrade.Sverige har tidigare lagt om sin säkerhetspolitiska linje i fråga om Kina. Från att glatt ha trott att ökad handel med Kina också skulle innebära demokrati och respekt för mänskliga rättigheter har Kina de senaste åren snarare setts utifrån vilket säkerhetspolitiskt hot de utgör, särskilt mot sina grannländer.Samma sak har skett när det gäller Ryssland. Även om det länge har funnits en svensk misstänksamhet mot ryssen har 90-talets optimism om att ekonomiska reformer skulle leda till demokrati grusats. Putins starka grepp om makten i Kreml är tydlig.Efter den fullskaliga attacken på Ukraina för fyra år sedan samlade regeringen ihop riksdagens partier och kom överens om en ny säkerhetspolitisk analys, framför allt om Ryssland. Nu behöver vi göra samma sak när det gäller USA. Sannolikheten är stor att nästa ledare i Peking kommer från kommunistpartiet och att nästa ledare i Moskva är hämtad ur Putins högernationalistiska krets. På samma sätt är sannolikheten stor att nästa republikanska presidentkandidat har Maga intatuerat på sitt bröst.Det finns ett vägval nu. Antingen fortsätter vi med låt-gå-mentaliteten, där vi hoppas att allt ska bli bättre igen – då pratar regeringen vidare om en transatlantisk länk och att det går att lita på USA – eller så tar vi ord från gamla högermän som Bildt och Hökmark på allvar och definierar faktiskt om Sveriges relation till USA.Detta handlar inte om vänster eller höger. Det handlar om hur vi läser och analyserar det faktiska nuläget. Det är därför bra att regeringen har gett Försvarsberedningen i uppdrag att uppdatera den tidigare säkerhetspolitiska redogörelsen från 2024. Den behöver fokusera på USA.Herr talman! Ett tydligt första sådant steg som Sverige kan ta är att säga upp DCA-avtalet med USA. Vi kan inte ha amerikanska soldater på 17 platser över Sverige samtidigt som USA hotar vårt grannland Danmark och Grönland. När Donald Trump nu bryter så tydligt mot internationell rätt utgör han också ett hot mot vår säkerhet.Herr talman! Vi ser nu historiskt höga nivåer av konflikter globalt. Antalet konflikter har fördubblats sedan 2010. I en skakig omvärld behövs verktyg för fred. När antalet konflikter ökar behöver Sverige vara en röst och en aktiv aktör för att verka för fred.Sedan 1990-talet har Norge varit involverat i freds- och konfliktdiplomati i över 40 olika länder, genom att både leda och delta i olika fredsprocesser. Insikten om engagemangets värde och behovet av att systematisera och professionalisera medlingsarbetet resulterade i att det norska utrikesdepartementet år 2003 inrättade en särskild sektion för fred och försoning. Efter det, 2008, inrättades även en särskild fristående stiftelse, Noref, för att kunna bidra till och understödja arbetet för fredsdiplomati.Vad kostar då fred? Med tanke på vilka resurser som läggs på militär upprustning skulle man kunna tro att de ekonomiska kostnaderna för att skapa fred skulle vara enorma. Men med enbart 0,68 procent av norska UD:s budget lyckas den särskilda sektionen för fred och försoning jobba på.Och den norska medlingen har nått goda resultat. Arbetet har lett till fred i Nepal, där fredsavtal slöts för 20 år sedan, och det har till stora delar följts och implementerats. Det har lett till fred i Colombia. För tio år sedan fick den långvariga konflikten till slut ett slut. Det har lett till fred i Filippinerna genom inrättandet av det självstyrande området Mindanao. År 2025 beräknas 26 000 av totalt 40 000 tidigare kombattanter ha demobiliserats.Sverige skulle, likt Norge, kunna vara en aktör för fred. I en tid när konflikterna och krigen ökar måste vi, tillsammans med andra stater, utgöra en motkraft för fred. Men då måste vi kämpa för att uppnå FN:s mål om ingen hunger, om ingen fattigdom, om jämställdhet och om att bekämpa klimatförändringen. Då kan vi inte glömma bort krig och konflikter, till exempel på den afrikanska kontinenten. Vi kan för den delen inte skapa en tilltro till massförstörelsevapnet kärnvapen, som alltid drabbar civila offer.I den här deklarationen nämns inte diplomati. Vi måste sätta fred, säkerhet och nedrustning i främsta rummet för vår utrikespolitik. Vi kan inte låta det bli imperialisternas återkomst. Det ska bli fredens återkomst.Samtidigt ser vi runt om i världen att människor gör motstånd mot imperialisternas ambitioner. I Iran har folket ännu en gång rest sig i protest mot mullornas regim. En fruktansvärd massaker blev svaret från regimen. Men tecknen är tydliga; en dag kommer regimen i Iran att falla.I Syrien visar kurderna och andra folkgrupper, den tydliga mosaik av folkgrupper som Syrien består av, motstånd. I Turkiet har den kurdiska frågan äntligen kommit högst upp på dagordningen, och den parlamentariska kommitténs arbete ger hopp om försoning, frisläppande och framtid.I Palestina fortsätter det palestinska folkets kamp mot århundranden av imperialism med många beslut som fattats över deras huvuden. Samtidigt har det senaste året varit viktigt, då stat efter stat nu erkänner Palestina som stat.I Europa ser vi hur folken i Belarus och Georgien gör motstånd mot sina makthavare när de sätter sig i Putins knä. Den ryska desinformationen flödar in i Moldavien, men en folklig majoritet väljer tydligt Europa. Den ukrainska motståndskraften fortsätter att imponera. Rysslands invasion har totalt misslyckats, och ukrainarna fortsätter varje dag att kämpa för sin frihet.Samtidigt som vi ser dessa motståndskämpar är vi många som frågar oss varför Sverige inte ställer upp för dem som söker sig hit för skydd undan dessa imperialisters våld och förtryck. Att denna riksdag ägnar sig åt att utvisa tonåringar är för mig inte något annat än en skam som vi omedelbart måste upphöra med.(Applåder)

Herr talman! Jag lyssnade på Håkan Svenneling för att höra hur han ser på lösningar när det gäller vår säkerhet och de utmaningar som vi står inför. På hemsidan kan man läsa mycket om både kapitalet och allt möjligt annat. Det är den vanliga retoriken, som man vill ta fajt med. Min fråga gäller EU. EU-fördrag ska bekämpas och så vidare, sägs det, men EU behövs. EU är just nu tillsammans med Nato den viktigaste utrikes- och säkerhetspolitiska arenan. Hur Vänsterpartiet ser på EU och dess roll i att bygga ett europeiskt ben i Nato när det gäller försvar och säkerhet var en helt frånvarande fråga i Håkan Svennelings inlägg. Jag skulle vilja höra, herr talman, hur Håkan Svenneling ser på EU.

Herr talman! För det första tycker jag att Kerstin Lundgren missar den viktigaste säkerhetspolitiska arena vi har för att skapa global säkerhet, nämligen FN. Det stora problemet med den här regeringens politik är att man har flyttat bort sig så tydligt från FN och dess ansvarsutkrävande. I stället fokuserar man på andra.För det andra tycker jag att Kerstin Lundgren går en farlig väg när hon blandar ihop EU och Nato. Visst är det så att båda institutionerna har sitt säte i Bryssel en liten bit ifrån varandra och att det finns tjänster som delas. Men EU är EU och Nato är Nato. Klarar vi inte av att hålla isär de två i den svenska debatten tror jag att det är väldigt farligt.Mycket av det som jag varnade för inför det svenska Natomedlemskapet har skett, och många av de förändringar av ståndpunkterna som har gjorts från och med förra året är sådana som jag har pekat på och efterfrågat. Vi kan inte förlita oss på USA. Vi måste ha ett starkt eget försvar. Vi måste samarbeta med andra likasinnade demokratier i vårt närområde. Vi måste vara för en regionalisering av Nato, så att vi själva får bestämma över vårt närområde tillsammans med våra grannländer; vi vill inte ha andra länder som är där och styr och bestämmer.Jag tror absolut att EU kan fylla en roll för vår säkerhet vid sidan av Nato. Vi har också från Vänsterpartiets sida varit för ett antal av de kompletterande initiativen från EU:s sida. Men EU saknar helt generaler och militära strukturer. Jag tror att det är väldigt farligt att tro att vi inom EU kan bygga en europeisk armé som sedan ska täcka upp för USA. Jag tror på ett stärkt svenskt försvar, där alla försvarsdelar finns i Sverige och vi inte litar på någon annan. Jag tycker inte att vi ska förlita oss på ett kärnvapenparaply, oavsett om det är amerikanskt, franskt eller brittiskt.

Herr talman! Det var spännande att höra det sista i Håkan Svennelings replik. Är det så att Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna nu kommer att gå fram med ett gemensamt krav på svenska kärnvapen? Man förlitar sig ju inte på det amerikanska kärnvapenparaplyet och inte heller på den diskussion som förs från Frankrikes sida och som också Storbritannien och andra är intresserade av att delta i.Herr talman! Jag hörde Håkan Svenneling säga att man egentligen inte ska lita på någon. Men säkerhet bygger vi ju tillsammans med likasinnade, och i EU har vi likasinnade. Vi har också strukturer, och det är viktigt. Vi kunde i går, tror jag, se att Kanada anslutit sig till Safe, som är en del av en resurs som ska bygga starkare militär förmåga. Det handlar inte om en EU-armé. Det handlar om att bygga förmåga.

Herr talman! Jag börjar faktiskt förstå varför Centerpartiet är så totalt vilset i svensk politik. Man tror alltså att Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet ska lägga fram förslag tillsammans. Det här är verkligen det stora hot som man måste lyfta fram på varje partimöte.Vi är från Vänsterpartiets sida väldigt tydliga med att vi är emot kärnvapen oavsett vilken nationalitet de har och att man måste jobba för kärnvapennedrustning. Det är också därför vi lägger fram ett förslag om att Sverige ska jobba med fredsdiplomati mycket tydligare än vad den här regeringen gör.Man ska komma ihåg att Kanada inte är med i EU. Det är jättebra att Kanada får vara med i Safe-instrumentet, men geografiskt ligger landet i Nordamerika. I EU finns däremot en trojansk häst som heter Ungern. Ungern står otroligt nära Vladimir Putin. Man besöker Moskva när man har ordförandeskapet i EU och motarbetar konsekvent alla typer av försök att få Ukraina närmare EU. Det gör att jag inte tycker att vi i det här läget ska förlita oss på EU i den utsträckning som Kerstin Lundgren gör.

Herr talman! Ledamoten Håkan Svenneling, som talade mycket om fred i sitt inlägg, har varit med och föreslagit Francesca Albanese till Nobels fredspris. Men de senaste dagarna har flera länder, däribland Frankrike, Tyskland och Italien, offentligt krävt hennes avgång som särskild rapportör för mänskliga rättigheter i de palestinska områdena med hänsyn till hennes senaste uttalande vid ett al-Jazira-forum i Doha.Kritiken bottnar i att hon sa: Vi som inte kontrollerar stora mängder kapital, algoritmer och vapen ser nu att vi som mänsklighet har en gemensam fiende. Hon fortsatte med: Västvärldens stöd till Israel bidrar till en sådan situation. Hon tillskrev med andra ord Israel en roll som mänsklighetens ”common enemy”.En särskild FN-rapportör förväntas vara saklig, opartisk och korrekt i sina formuleringar. När man uppfattas som partisk påverkar det faktiskt förtroendet för hela FN.Min fråga till Håkan Svenneling är därför: Står du kvar vid din nominering av Francesca Albanese till Nobels fredspris, trots hennes senaste uttalande med antydningar om att Israel är världens gemensamma fiende?

Herr talman! Rent formellt tror jag faktiskt att jag missade att skicka in nomineringen före den 31 januari, men det är helt riktigt att jag har uttalat att jag tycker att hon borde få Nobels fredspris. Det tycker jag är rimligt. Francesca Albanese har nämligen stått upp för folkrätten i en tid då brotten mot folkrätten varit fler och större än på mycket länge.Vi har bevittnat ett folkmord i Gaza som omvärlden har gjort alldeles för lite för att stoppa. Jag menar att just det stöd som omvärlden gav till Israel efter den fruktansvärda attacken av Hamas den 7 oktober ledde till att Israel fick grönt ljus att genomföra de attacker som har lett fram till det folkmordet.Francesca Albanese har släppt flera viktiga rapporter om de konstaterade brott som Israel nu står åtalat för i Internationella domstolen. Hon har också till exempel rapporterat om andra staters stöd till Israel och företags olika typer av stöd. Volvo och Alfa Laval är företag som omnämns. Man kan se att produkter från de här svenska företagen använts både vid ockupationen av Västbanken och i Gaza för att till exempel riva byggnader.Det här är någonting som vi måste ta på allvar, och det tycker jag inte att vi har gjort i tillräcklig utsträckning. Däremot är det definitivt så att jag inte håller med om svartmålandet när man talar om en gemensam fiende mot världen. Jag kan inte stå bakom alla hennes uttalanden.Det är också väldigt viktigt att man klarar av att hålla en rågång så att man inte glider över i antisemitiska uttalanden och menar på att det på något sätt är det judiska folkets fel.Jag är ofta väldigt noggrann med att påtala att det är den israeliska regeringen, som just nu är en högernationalistisk regering under Netanyahus ledning, som vi behöver vara kritiska mot.Netanyahu själv och flera av hans ministrar och tidigare ministrar är efterlysta av ICC, Internationella brottmålsdomstolen, för dessa folkrättsbrott.

Herr talman! Jag uppfattar det som att ledamoten tycker att man kan säga saker som att Israel är världens gemensamma fiende och ändå bli nominerad till Nobels fredspris, om man kommer ihåg att lämna in förslaget.Låt mig påminna om att kritiken mot Albanese inte började nu. Den fanns långt innan ledamoten föreslog att nominera henne till Nobels fredspris. Hon har gjort uttalanden som verkligen har väckt avsmak. Hon har talat om att USA skulle vara underordnat den judiska lobbyn. Det är ett uttryck som ligger obehagligt nära klassiska antisemitiska konspirationsteorier. Hon har ifrågasatt motiven bakom angreppen den 7 oktober.Därför kvarstår min fråga. Anser Håkan Svenneling att dessa uttalanden är förenliga med den moraliska auktoritet och det omdöme som bör prägla en mottagare av Nobels fredspris? Är det detta som menas med det som ledamoten definierade som ”fredens återkomst”?

Herr talman! Jag tycker att det är upp till Nobelkommittén att bestämma vem som ska få Nobels fredspris. Det går lite sisådär för dem en del år.Det senaste året valde man en venezuelansk oppositionspolitiker, som jag absolut ser ett förtryck mot. Men hon själv tar väldigt lite ansvar för det venezuelanska folket och har snarare stöttat de folkrättsbrott som Trump har begått i Venezuela.Nobelkommittén får väl ta sig en funderare på vem de ska utse. Jag har tidigare föreslagit att Greta Thunberg är en person som borde få Nobels fredspris.Jag tycker absolut att man kan rikta kritik mot uttalandena. Albanese måste verkligen vara tydlig i rågången så att man inte hamnar i antisemitiska troper.Samtidigt tror jag att man ska ha klart för sig att alla som har haft det jobb som Albanese har alltid har fått otroligt mycket kritik riktad mot sig. Jag träffade en föregångare till henne när han nyligen fick Palmepriset här i Stockholm.Det visar på att det är väldigt svårt att tala klarspråk om Israel utan att mötas av ett massivt motstånd och kritik från den israeliska sidan.

Herr talman! Håkan Svenneling, många andra och faktiskt även jag själv argumenterar för att vi i Europa inte får vara för beroende av länder som USA, Kina och annat. Då är det ju kanon att Europeiska unionen efter 26 år av förhandlande nu för bara några veckor sedan kunde klubba frihandelsavtalet med Mercosur.Det skulle innebära att vi öppnar en marknad med 700 miljoner konsumenter och skapar världens största frihandelszon. Det kommer samtidigt som Trump gör anspråk på Grönland, samtidigt som Ukrainakriget rasar och samtidigt som vi ser Kinas destruktiva agerande.Vad händer då? Jo, då kommer Håkan Svennelings vänsterpartister och miljöpartister från Sverige tillsammans med lantbrukslobbyintressen i Frankrike och Polen, tillsammans med högerextremister och vänsterextremister, Putinlojalister och lite allsköns skrot och korn i Europaparlamentet och lägger krokben för alltihop. Man skickar det vidare till EU-domstolen i två år. Man tycker att det är friskt och framåt, men det är rakt in i väggen.Det innebär att EU och europeiska företag nu kommer att gå miste om ungefär 4 ½ miljard euro varje månad enbart i potentiellt uteblivna tullkostnader i och med att vi får tullfri export. Det är ett jätteproblem för Brasilien, Argentina, Paraguay, Uruguay och Sydamerika som går miste om jobb och tillväxt. Dessutom spelar man nu bort möjligheten att skapa ett mer oberoende Europa gentemot de andra stormakterna som agerar för en annan världsordning.Jag måste fråga: Hur tänkte Vänsterpartiet här?

Herr talman! Tack för frågan, Fredrik Malm! Jag är glad över att jag får den i och med att också utrikesministern undrade samma sak, men jag hade ingen direkt tid att svara då. Nu får vi den tiden.EU:s beroende av USA måste verkligen minska. Det gäller inte minst i ljuset av Donald Trumps mycket skadliga handelspolitik med tullar. Man behöver skapa nya handelsmönster globalt. Handelsavtalet med Mercosur har både brister och risker som vi måste se.Det finns risk för ökad avskogning och bristande arbetsrätt till följd av avtalet. Det finns en oro som inte är helt obefogad. Det behövs skrivningar om livsmedelssäkerhet och djurskydd, som avtalet inkluderar, inklusive Parisavtalet.Vi menar att givet det ökade oberoende från USA väger fördelarna tyngre att ingå avtalet. Vi är alltså för Mercosuravtalet. Vi har tidigare varit kritiska mot avtal som innehållit en investeringsklausul som innebär att företag kan överpröva demokratiska beslut. Men avtalet innehåller inte en sådan överprövningsmöjlighet. Det är ett av skälen till att vi är för avtalet.Fredrik Malm syftar på den omröstning som hölls i Europaparlamentet den 21 januari i år. Vänsterpartiet röstade då för att processen ska gå rätt till. EU ska inte runda Europaparlamentet, och man ska respektera EU:s miljöregler när det gäller avtalet för att det ska kunna träda i kraft. Det är viktiga delar för att avtalet ska bli så bra som möjligt. När det blir en omröstning om själva Mercosuravtalet kommer vi att rösta ja till det.Det är också viktigt att komma ihåg att det fanns ledamöter från alla partigrupper som röstade för den rättsliga prövningen. I en tid när världen skakar lite extra mycket och människor inte följer de regler som man har satt upp tror jag faktiskt att det är extra viktigt att just EU står stabilt och följer de regler som vi har satt upp.

Herr talman! Vänsterpartiet är för Mercosuravtalet, säger Håkan Svenneling. Men när man röstade om det för några veckor sedan röstade ni emot. Ni har skickat det till EU-domstolen, vilket kommer att förlänga ikraftträdandet med upp till två år. Vi röstar för när det kommer tillbaka, säger Håkan Svenneling.Herr talman! Vänsterpartiet anser alltså att frihandelsavtalet verkar vara för stort och komma för tidigt för Vänsterpartiet. Det räcker inte med att man har tröskat det mellan europeiska medlemsstater, EU-kommissionen, parlament, förhandlare och de sydamerikanska länderna i 26 års tid. Det räcker inte för Vänsterpartiet. Man måste verkligen sabotera processen och skicka ärendet till EU-domstolen i ytterligare två år.Frågan till Håkan Svenneling kvarstår. Varför är det argentinska entreprenörer och djuruppfödare i Uruguay som ska betala för Vänsterpartiets antifrihandelslinje i EU? Det är hål i huvudet. Detta kommer att kosta Europa tiotals miljarder euro.

Herr talman! Europaparlamentet röstade i en procedurfråga om hur avtalet ska behandlas inom ramen för Europaparlamentet, inte om själva avtalet. Man valde att gå den rättsligt korrekta vägen via EU-domstolen. Det är vad som nu kommer att ske.Jag tror att högern är lite förvirrad i vad Vänsterpartiet tycker här. Eftersom vi helt plötsligt är för ett frihandelsavtal har ni tappat bort er. Då drar man till med att vi skulle vara antifrihandel för att vi i en procedurfråga tillsammans med liberala ledamöter och högerledamöter från en massa länder röstar för att EU ska följa sina rättsliga regler.Vi ska inte underminera de miljöregler som vi har satt upp i EU genom att man bakvägen försämrar dem genom avtalet. Här är det viktigt att vi håller på skyddet för svenska konsumenter och svenska producenter och inte spelar bort det genom att trycka igenom saker för snabbt.Vi ser hur det går i migrationsfrågan när ni trycker igenom saker för snabbt utan att titta och lyssna på myndigheterna. Här har vi samma grej. Låt oss ta den tid vi behöver, men låt oss få Mercosuravtalet på plats en dag.

Herr talman! Rysslands brutala aggressionskrig mot Ukraina går in på sitt femte år men startades för tolv år sedan i Krim, Donetsk och Luhansk. Idén bakom detta är den neoimperialism Putin har utvecklat efter sitt återtagande av presidentmakten 2011. Kreml anser sig ha historisk rätt att ta länder man ser som sina, oberoende av erkända territoriella gränser.Det är inte första gången detta händer i historien. Men utifrån lärdomarna av andra världskriget enades länder då om en annan ordning, kodifierad i FN-stadgan, som har tjänat oss och världen väl sedan dess. Den multilaterala ordning som har format efterkrigstiden är stadd i förändring. På vilket sätt det sker avgörs av Sveriges vilja och förmåga att samverka och utnyttja sin röst, men även av de stora kärnvapenmakternas vilja att forma sin ordning utifrån sina olika och ibland samverkande intressen.Ryssland vill se en multipolär ordning där landet intar sin plats. Angreppskriget på Ukraina är en rysk satsning för att uppnå detta. Ryssland vill återskapa sig som stormakt, och ukrainarna får nu betala det yttersta priset. De offrar sig för sitt lands överlevnad, för sin frihet, för sin rätt att välja framtid och för oss. Vi måste inse att Sverige och våra partner kan stå näst i tur.Den oordning som råder kräver att vi skyndsamt rustar oss ekonomiskt, militärt och mänskligt. Sveriges militära förmåga måste snabbt stärkas och femprocentsmålet uppnås så fort som möjligt. Styrkan i våra samlade förmågor och vår uthållighet avgör om dessa medlemskap är tillräckligt starka för att skapa nödvändig avskräckning och skydd för våra värden och för vår självständighet och frihet.Denna mandatperiod har Sverige fokuserat på att stödja Ukraina, och det har varit nödvändigt om än senfärdigt, räddhågset och för lite. Sverige måste fortsatt och snabbt säkra ett hållbart stöd till Ukraina. Det gäller socialt, ekonomiskt och militärt och det gäller EU-medlemskap.Centerpartiet har krävt och kräver att Sverige ger 1 procent av bni till Ukraina och att vi skapar en Ukrainafond utanför budgeten. Så ger vi långsiktighet och trovärdighet för stödet. Långsiktighet och förutsägbarhet ska vara ett kännetecken för vårt Sverige. Ukraina ska inte, av någon makt, tvingas till ohållbara uppgörelser. Priset för sådana kommer vi i slutändan alla att få betala.Vi lever i orostider. Vi måste vara redo att ompröva gamla sanningar, men inte våra värden. Vi ska aktivt välja de liberala värden som har format vårt land: demokrati, en välfärd som fungerar i hela landet och som ger framtidstro, vår yttrande- och pressfrihet, vår öppenhet och medmänsklighet och ett väl fungerande och oberoende rättsväsen. Sveriges väg ska inte vara autokraternas. Vi ska varken försöka härma dessa ledares politiska retorik eller deras agenda.Centerpartiet väljer samverkan med likasinnade länder i Norden, Baltikum och EU för att tillsammans med till exempel Kanada strategiskt och proaktivt hävda och stärka tilltron till de värden som nu hotas här hemma och globalt.Vi måste inse att den gamla världsordningen är borta och söka samla starkt stöd för att hävda de grundläggande principerna och reformera institutionerna. Vi måste säkra att makt inte går före rätt vare sig i Ukraina, på Grönland, i Arktis eller någon annanstans. För att klara utmaningarna krävs ett starkare europeiskt samarbete.Sveriges röst ska vara tydlig och respektfull och ska gå att lita på. Sverige ska vara ett land som inte tystnar när människors rättigheter och frihet förtrycks, oavsett om det sker i Kina, Iran, Belarus, Ryssland, Georgien eller Turkiet. Oberoende av land ska Sverige stödja människor som kämpar för sin och sitt lands frihet eller mot terrorism – oavsett om det gäller Ukrainas krig för sin frihet, iraniernas kamp för frihet från mullornas brutala övergrepp, demokratikämpar i Hongkong eller palestiniernas rättigheter och självständighet. Sverige ska stödja den internationella rätten, stödja ansvarsutkrävande samt följa domstolarnas beslut.Att regeringen nu sätter återvandring och egenintresse som svenskt intresse devalverar den mjuka makt Sverige har haft i många länder och i det multilaterala systemet som ett exempel för andra. Sverige liknar alltmer andra länder med en egen agenda. Sverige blir ännu en röst med villkorat bistånd – ett transaktionellt land. I stället för att investera i utveckling och globala mål gäller återvandring och humanitär nödhjälp.Anna Lasses kommer senare att fördjupa Centerpartiets syn på utvecklingsbiståndet, där vi väljer att hävda ett bistånd som ska upp till 1 procent av bni utan att minska biståndet till Ukraina, som vi säkrar i den Ukrainafond vi föreslår.Herr talman! EU är vår viktigaste utrikespolitiska arena, som för att stärkas behöver övergå till majoritetsbeslut i fler frågor och öka konkurrenskraften och förmågan att försvara EU och Europa inom europeiska Nato.Den transatlantiska länken är alltjämt viktig men försvagad till följd av den nuvarande USA-administrationens ageranden. Det handlar även om värderingar som torgförs globalt och gentemot EU och om landanspråk riktade mot Natoallierade. Med den tydliga intressesfärspolitik USA nu uttalat hotar man både Danmark och Grönland. USA blir i dag en stark röst för alla autokrater som vill se en ordning med stormakters intressesfärer och en multipolär värld där självständiga länder ska underordna sig.Här är det återigen viktigt att Sverige kliver fram och tillsammans med likasinnade bygger allianser för att stärka rösterna för en ordning byggd på multilaterala regler, på självständighet och på valfrihet. Att värna den grund som EU formats på är ett tydligt svenskt intresse när det gäller att värna Sverige, vår demokrati och vår frihet.I den tid av oordning som råder måste Sverige stå upp för viktiga normer och överenskommelser. Vi måste stå upp för ett reformerat FN, för grundläggande konventioner men även för till exempel NPT och Parisöverenskommelsen.Klimatet är en överlevnadsfråga för mänskligheten, och vi får inte blunda eller skjuta över vårt ansvar till våra barn och barnbarn. De kommer att få bära stora kostnader för att vi alltför länge har blundat för fakta. Världen har för första gången upplevt en treårsperiod där medeltemperaturen i genomsnitt överskridit 1,5 grader över förindustriell nivå. Koldioxidhalterna nådde nya rekordnivåer år 2025.Vi ser hur extremväder slår hårt mot oss alla. Översvämningar, stormar och brutala värmeböljor slår mot både människor och livsmedelsförsörjning och mot ekonomin nationellt och globalt.En framtidsinriktad klimatagenda för Sverige, EU och världen är ett centralt svenskt intresse. Utsläppen måste ned, och Sveriges och EU:s tillväxt måste gå upp. Den gröna omställningen är en injektion till ny hållbar teknik, fler jobb, stärkt ekonomi och strategisk autonomi och, herr talman, till stärkt säkerhet.(Applåder)

Herr talman! Tack, Kerstin Lundgren, för anförandet!Jag lyssnade med intresse eftersom både Kerstin Lundgren nu och Morgan Johansson i ett tidigare anförande nämnde Kina. Ni gör båda anspråk på att samarbeta vid ett eventuellt regeringsskifte efter valet, men jag hör väldigt olika tongångar i frågan om Kina och Kinas stöd till Ryssland.Jag hörde Socialdemokraterna lovorda handelsrelationen med Kina och nämna att vi kanske inte ska handla med vissa varor och tjänster och att samma policy som tidigare i stort sett ska gälla – detta trots Kinas stöd till den ryska krigsekonomin och trots att våra säkerhetsmyndigheter pekar ut Kina som ett av våra stora konstaterade säkerhetshot.Mina frågor är därför: Är Centerpartiet överens med Socialdemokraterna om något slags låt-gå-politik à la 90-talet, eller vill man något annorlunda? Och vad är i så fall det?Kerstin Lundgren talade tidigare om stödet för Taiwan när det gäller det kinesiska hotet. Är man beredd att verka för västlig påtryckning och sanktioner mot de kinesiska sektorer som göder den ryska krigsekonomin? Och är man i så fall överens med Socialdemokraterna om att någonting behöver göras annorlunda i förhållande till i dag?Vi får väldigt olika besked i relation till vad som just nu är det dimensionerande säkerhetshotet mot den globala maktordningen, det vill säga Kina.

Herr talman! Jag skulle kunna ta upp en spegel och fråga Aron Emilsson om han är överens med regeringen om sin Kinapolitik. Är det någonting vi har sett är det att regeringen betonar handelspolitiken som viktig. Utrikesministern besökte ju Kina men har under fyra år inte gjort någonting när det gäller Taiwanfrågan. Vi har varit överens om den här i kammaren och haft en majoritet för att stärka den svenska närvaron och uppgradera relationen med Taiwan. Det är viktigt i det här läget.Vi vet att Taiwan upplever ett hot. Det händer kanske redan i år, men 2027 har annars pekats ut som det år Kina förbereder sig på att angripa och ta över Taiwan. Där måste vi i tid agera och reagera tillsammans med likasinnade, stärka stödet och stoppa alla sådana planer från Kina.Sedan är det naturligtvis så att Kina är ett stort land, och vi kommer oavsett regering att ha handel med Kina. Men det är centralt att inte gå vidare och göra så som vi har gjort tidigare, utan att vi ser säkerhetsriskerna. Vi har varit tydliga när det gäller kinesiska investeringar i Sverige på strategiska områden. Det är oerhört viktigt att se detta. Det handlar till exempel om export av produkter med dubbla användningsområden. Det gäller att säkra att det inte skapas en lucka för ryska behov där man skickar igenom produkter från svensk sida som sedan återfinns i vapen utvecklade i Ryssland.Det finns många sätt att försöka agera, men vi diskuterar inte det med Socialdemokraterna. Vi går till val som självständigt parti, men det gör möjligen inte Sverigedemokraterna.

Herr talman! Ja, är det något vi gör är det väl att gå till val som självständigt parti. Jag kan bara notera att jag inte håller med Kerstin Lundgren när hon beskriver vad regeringen har gjort.Det är mycket riktigt så att Sverigedemokraterna gärna hade velat gå längre i det strategiska skyddet, vår motståndskraft och vår resiliens gentemot Kina och framför allt också gå efter ökad västlig samling för att sanktionera och utöva påtryckningar kring de sektorer som allra värst göder den ryska krigsekonomin. Det handlar om bank- och finanssektorn. Det handlar även om andra sektorer. Man har faktiskt översköljt Ryssland med komponenter med dubbla användningsområden och liknande som kan användas i krigföringen mot Ukraina. Vi anser att man borde gå längre. Men det handlar också om att samla stöd för det.Jag tyckte att utrikesministern var tydlig med att det sker en ompositionering i förhållande till Kina. Man samarbetar där det gynnar svenska intressen, där vi behöver det, men distanserar sig också från de områden som är uppenbara säkerhetshot från Kina.Det jag hör är att Centerpartiet och Socialdemokraterna inte alls verkar överens om synen på Kina, dess mjuka makt och dess hårda säkerhetsmakt och säkerhetshotet vi ser från svensk sida.

Herr talman! Jag företräder Centerpartiet i den här talarstolen, och vi företräder vår egen politik, inte någon förhandlad politik. Det är möjligt att Aron Emilsson företräder en med regeringen förhandlad politik och går till val på den. Men det gör inte Centerpartiet.Jag noterar att det inte har hänt någonting när det gäller rättshjälpsavtalet, som kammaren har beslutat om. När det gäller Hongkong skulle det sägas upp. Det är ju en kvarvarande rest från en politik som handlar om ett Kina, två system. Den gäller inte i dag. Jag frågade tidigare om ett-Kina-politiken, men fick inget tydligt svar. Jag tror att det finns en hemläxa att göra för Sverigedemokraterna att förhandla med regeringen om den politik de vill driva gemensamt inför valet när det gäller Kina.

Herr talman! Vi lever i en tid där auktoritära krafter flyttar fram sina positioner och där människor runt om i världen betalar ett högt pris för att stå upp för sina rättigheter. I en sådan tid måste utrikespolitiken vara tydlig. Den måste vara förankrad i värderingar men också i ansvar.Herr talman! I helgen samlades hundratusentals människor i München för att uttrycka stöd för ett fritt Iran. De bar på bilder på dem som dödats. De ropade namn som regimen gjort allt i sin makt för att tysta. De krävde frihet, värdighet och ett slut på förtrycket. Jag fick själv möjlighet att tala vid manifestationen och uttrycka mitt partis och vårt lands stöd för alla modiga iranier som i detta nu kämpar. Jag fick också möjlighet att träffa kronprins Reza Pahlavi, som vuxit fram som de facto-ledare för den rörelse som kräver ett alternativ till den islamistiska republiken. Han talade om ett Iran som en dag kan bli fritt, sekulärt och demokratiskt – ett Iran där makten ytterst tillhör folket och där rättsstaten ersätter rädslan.Den iranska regimen har svarat på protesterna med brutal repression. Människor har skjutits på öppen gata, och kvinnor har misshandlats för att de har vägrat underkasta sig tvång. Studenter, journalister och minoriteter har förföljts. Regimen har gjort våldsamma nedslag mot protesterna. Många människor har frihetsberövats.Det är inte en serie isolerade övergrepp eller ett system som inte fungerar som det är tänkt; det är ett system som fungerar precis så som det är uppbyggt, ett system vars makt är beroende av tillämpning av våld och rädsla. Det islamistiska revolutionsgardets uppgift är att se till att till varje pris skydda regimen liksom att sprida revolutionen utanför landets gränser, vilket gjort Irans regim till den enskilt största bidragande faktorn till regional instabilitet och terrorism i Mellanöstern.EU:s beslut att terrorlista Islamiska revolutionsgardet var ett viktigt och efterlängtat beslut och något som vi kristdemokrater och Sverige länge drivit. Sanktionerna behöver dock skärpas ytterligare. De som genom sina ekonomiska nätverk och familjestrukturer upprätthåller förtrycket, liksom ryska oligarkers släktingar, ska inte kunna avnjuta semestrar i Europa. Så länge landet bedriver ett anfallskrig ska den iranska regimens släktingar inte heller kunna göra det. Man behöver därutöver stärka stödet till civilsamhället med de åtgärder som krävs för att bidra till att säkra tillgången till internet och fri information.Herr talman! Iran är inte en isolerad fråga. I vårt närområde är den mest avgörande konflikten i vår tid Rysslands brutala anfallskrig mot Ukraina. Hur detta krig slutar kommer att forma Europas säkerhet i generationer. Därför är stödet till Ukraina såväl en moralisk solidaritetshandling som en investering i vår säkerhet. Sverige står på Ukrainas sida, politiskt, militärt och ekonomiskt så länge som det krävs. Det är inte bara ord, vilket Sverige har visat. Vi visar, och vi ska fortsätta att visa, handling.Vi ska fortsätta att öka pressen på Ryssland genom sanktioner. Vi ska verka för att frysta ryska tillgångar används till Ukrainas återuppbyggnad. Vi ska stödja arbetet med att inrätta en särskild tribunal för att utkräva ansvar för de brott som Ryssland begått mot Ukrainas folk.Sveriges medlemskap i Nato var ett historiskt steg. Vi står inte längre ensamma. Vi bidrar till alliansens avskräckning och kollektiva försvar. Vi stärker säkerheten i Östersjöområdet, på Nordkalotten och i Arktis. Europa behöver ta större ansvar för sin egen säkerhet, och Sverige ska vara en aktiv och trovärdig del av det arbetet.EU är vår viktigaste utrikespolitiska plattform. I en värld präglad av konflikt och konkurrens behöver Europa vara starkt, enat och handlingskraftigt. EU:s stöd till Ukraina är avgörande. EU:s försvarsdimension växer i betydelse, och EU:s utvidgning till Ukraina, Moldavien och länder på västra Balkan är en långsiktig och strategisk investering i fred och stabilitet.Säkerhet handlar också om ekonomi, handel och motståndskraft. Vi behöver fördjupa samarbetet med likasinnade i Asien, Afrika och Latinamerika. Vi behöver försvara den regelbaserade handeln och minska farliga ensidiga beroenden. En stark svensk ekonomi bygger säkerhet i en osäker tid. Vi måste också vara tydliga i vår syn på Kina. Kina är världens näst största ekonomi och spelar en central roll i den globala handeln och den teknologiska utvecklingen. Men landet har samtidigt ett auktoritärt styre som systematiskt undergräver internationella normer och friheter, vilket vi senast såg i domen gällande Jimmy Lay. Målet måste därför vara att Kinasäkra svensk och europeisk ekonomi genom att minska vårt beroende och inte lägga alla ägg i samma korg. Ett alltför stort beroende av en aktör som använder ekonomiska investeringar som verktyg för politisk kontroll och påtryckningar medför i sig stora säkerhetsrisker. Det såg vi inte minst i Europas tidigare beroende av rysk energi. Vi behöver stärka de europeiska och transatlantiska värdekedjorna, diversifiera våra partnerskap och samtidigt försvara våra demokratiska principer från påtryckningar från Peking. Samtidigt bejakar vi förstås dialog och samarbete i linje med våra intressen och värderingar. Herr talman! Sverige ska fortsätta att vara en stark biståndsgivare. I en svår ekonomisk tid med krig i vårt närområde har biståndsminskningarna i reella pengar stannat på några få procent. Sverige är 2026 den fjärde eller femte största biståndsgivaren i världen per capita. Den svenska biståndsstrategin för Ukraina är den största strategin någonsin. Samtidigt fortsätter vi att bidra humanitärt där behoven är som störst, från Ukraina till Sudan och andra krisområden. Svenskt bistånd till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter och till jämställdhet och global hälsa är en central del av vår utrikespolitik. Det handlar om stabilitet. Det handlar om att förebygga konflikter innan de växer sig större. Kristdemokraterna fortsätter att driva på för att utvecklingsstödet i större andel ska kanaliseras via civilsamhällets aktörer. Herr talman! Från Kiev till Teheran ser vi människor som riskerar allt för frihet och framtidstro. Vår uppgift är inte att ersätta deras kamp. Vår uppgift är att aldrig svika dem. Vår uppgift är också att stå upp för frihet, för mänskliga rättigheter och för internationellt ansvarstagande. Ytterst handlar det om att värna vår fred, frihet och säkerhet. (Applåder)

Herr talman! Grogrunden för dagens konflikt härrör från fördrivningen av hundratusentals palestinier 1948 i det så kallade al-Nakba. Sedan följde sexdagarskriget 1967, där Israel i strid med folkrätten ockuperade Gaza, Västbanken och östra Jerusalem. Med Osloavtalet 1993 indelades Västbanken i områden som definierats som A-, B- och C-områden med olika former av styren och regler. Sedan Osloavtalet har antalet israeliska bosättare på Västbanken ökat fyra till fem gånger. Nu, mer än 30 år senare, har det också lett till att kartan över Västbanken ser ut som en schweizerost, med separerad infrastruktur för palestinier respektive bosättare. Men för palestinier är ändå, trots denna separering, mötena med våldsamma bosättare vardag. Under 2025 registrerades 1 800 attacker, och över 1 000 palestinier har dödats på Västbanken. Nu tar Israels högerextrema regering än fler steg för att utöka ockupationen och annekteringen av Västbanken. I praktiken försöker man få till en delning av Västbanken i en sydlig och nordlig del, avskurna från varandra med hjälp av israeliska bosättare mellan områdena. Det handlar om det så kallade E1-området. Så sent som i söndags, den 8 februari, fattades ett nytt beslut om att stärka den israeliska militärens kontroll över Västbanken och samtidigt göra det svårare för palestinierna att bevisa sin rätt till sin mark och göra det lättare för bosättare att köpa mark och utöka sina bosättningar. Så sent som i måndags omdefinierades 60 procent av Västbanken av Israel till statlig israelisk mark. Det handlar om mark som i dag bebos av 300 000 palestinier men också av 325 000 bosättare, vilket i grunden är den högerextrema regeringens väljarunderlag. Nu är till och med Donald Trump upprörd över de israeliska besluten, men de starka fördömandena har ändå lyst med sin frånvaro. Vad tycker Kristdemokraterna om den högerextrema israeliska regeringens beslut?

Herr talman! Kristdemokraterna har alltid varit tydliga med att bosättarpolitiken är ett hinder för att man ska kunna nå fred. Den är inte förenlig med de beslut som har fattats i FN. Vi har tydligt, både från kristdemokratisk sida och från regeringens sida, kritiserat planerna på det så kallade E1-området. Det är ett större problem än bara en vanlig bosättning, för det är också ett sätt att skära av hela Västbanken och därmed göra det ännu svårare att hitta en väg till fred. Det är i detta läge vi befinner oss just nu, när vi ska börja diskutera fredsavtal i Mellanöstern.Detta är en del i att vi nu har kommit vidare till del 2 i den så kallade fredsplanen. Där har vi inte sett några konkreta steg än så länge, men detta behöver komma till för att vi verkligen ska kunna få se en långsiktig stabilitet i området, så att människor kan leva sida vid sida och se att de har mycket att vinna genom att samarbeta. Trumps så kallade fredsråd kan, trots alla problem som vi ser med det, vara första tillfället sedan Osloavtalet som det finns möjlighet att få igång en ny fredsdiskussion, vilket vore eftersträvansvärt.

Herr talman! Tack, Magnus Berntsson, för tydligheten kring bland annat E1. Jag tror att det är otroligt viktigt att Sverige är tydligt i all kritik gentemot Israel. De högerextrema ministrarna och flera i den israeliska regeringen har ju tydligt uttalat att målet är att utradera möjligheterna till en palestinsk stat genom att dela upp den – inte bara i två delar, Gaza och Västbanken, utan också i en nordlig och en sydlig del. Jag tycker dock att den svenska regeringen än så länge har varit alldeles för otydlig. Man har slängt ut 280 tecken på den Elon Musk-kontrollerade plattformen X. Det duger inte för mig. Jag tycker att man gömmer sig för mycket bakom EU. Man framför gärna hårda krav på EU-nivå. Det är bra. Men vi ser samtidigt hur Ungern och likasinnade länder alltid blockerar den typen av initiativ. Nu måste vi öka pressen på att det verkligen ska bli fred och en tvåstatslösning. Då kan man inte komma undan med att bryta mot fredsplaner eller för den delen mot det tidigare ingångna Osloavtalet.

Herr talman! En framförhandlad tvåstatslösning är den enda väg framåt som vi från kristdemokratiskt håll ser som möjlig. Det är inte enkelt. De senaste åren har ju inte gjort att parterna har förts närmare varandra. Men det har samtidigt hänt en del som faktiskt talar för att det nu finns bättre möjligheter. Framför allt har Gulfstaternas engagemang ökat. Länder i närområdet har också ett starkt intresse av normaliseringsprocesser med Israel, vilket dessa länder också använder för att sätta tryck på den israeliska regeringen att gå vidare med en framförhandlad tvåstatslösning. Det finns ju med som en del i den så kallade fredsplanen.

Herr talman! Det var en sak i det förra replikskiftet som gjorde att jag hajade till lite grann. Ledamoten Berntsson sa att Kristdemokraterna alltid har varit tydliga med att bosättarpolitiken är felaktig och ett hinder för fred – eller jag kommer inte ihåg slutpoängen i meningen, men ledamoten sa i alla fall att Kristdemokraterna alltid har varit tydliga.I augusti 2023 – det här har vi pratat om tidigare – gjorde bland annat ledamoten Berntsson en resa till Israel med KKL, en bosättarorganisation. Man har fortsatt göra den typen av resor, bland annat tillsammans med Israel Allies Foundation. Kristdemokraterna har bjudit in bland annat Yehuda Glick, som är en israelisk aktivist och bosättare, och Ohad Tal, som sitter i Knesset för partiet Religiös sionism. Man har bjudit in dem till den svenska riksdagen. Partiet Religiös sionism leds av Bezalel Smotrich, som sitter i den Netanyahuledda regeringen och är en av de extremistiska ministrar som vi pratar om att införa sanktioner mot, som en del länder redan har gjort. De har uppmanat till etnisk rensning och uppmanat till att använda svält som vapen.I maj förra året bjöd KD in den israeliska bosättarlobbyisten Eugene Kontorovich till Sveriges riksdag.Det kan vara någon form av naivitet och blåögdhet – att man inte vet vilka man har att göra med. En enkel googling kan tala om precis vad det är för organisationer och vad det är för personer som man bjuder in. Antingen är det naivitet och blåögdhet eller så är det helt enkelt så att det man säger inte stämmer. Kristdemokraterna har inte alltid stått upp för att bosättarpolitiken är felaktig och bör avslutas.Jag skulle vilja veta vad det är som egentligen gäller.

Herr talman! Det känns som att vi kommer tillbaka till replikskiften som jag och ledamoten har haft i tidigare års utrikespolitiska debatter. Vi skiljer oss verkligen åt i synen på KKL. Jag stämmer inte in i den syn som ledamoten Risberg har. KKL Sverige är, som jag uppfattar det, en mycket seriös organisation.När det gäller de övriga inbjudna som ledamoten nämner vet jag att några av dem inte alls har bjudits in i Kristdemokraternas namn. Exempelvis var det en samling där ledamöter från alla partier i Knesset var på plats. Så är det ibland när delegationer kommer till Sverige. Vi har bland annat tagit emot delegationer från Tyskland där även AFD har varit med. Vad ska man göra i det läget? Ska man säga att alla inte får vara med?Jag säger: Det viktigaste man kan göra i de sammanhangen är att vara tydlig med vad man tycker om frågorna. Det försöker jag alltid vara i de sammanhangen.Är det ordet ”alltid” som går att ifrågasätta i vad jag sa? Stryk ordet ”alltid” om det går att hitta något exempel. Men Kristdemokraterna är tydliga med att den israeliska bosättarpolitiken är ett hinder mot tvåstatslösningen. Och vi vill se en framförhandlad tvåstatslösning.

Herr talman! Tack, ledamoten Berntsson, för svaret!Ja, vi kanske har olika syn på vad KKL är för typ av organisation. Vad är KKL för organisation? Jo, det är en del av den judiska nationalfonden, som bildades 1901 med ett syfte att köpa upp och rekvirera så mycket mark som möjligt i dåvarande Palestina. I Judiska nationalfondens stadgar står det att enbart judar får bygga bostäder på den mark som Judiska nationalfonden äger. I dag äger man runt 17 procent av marken i Israel. På 17 procent av marken får alltså inte ens israeliska palestinier bygga bostäder.Sedan har man planterat träd och byggt parker i tidigare utraderade palestinska byar. Det lämnas alltså inte ett enda spår av de palestinska byarna. Och de senaste åren har vi sett hur de har investerat miljoner i att köpa upp landområden även på Västbanken.Det är en bosättarorganisation, ledamoten Berntsson.

Herr talman! Jag uppfattar, som sagt, inte att jag och ledamoten Risberg har samma bild av vad KKL Sverige står för. Det var med KKL Sverige som ett antal kristdemokrater åkte på en resa för att se det arbete man har gjort med att plantera inte minst skog i obebodda områden.Men det som är viktigt just nu är att fredsprocessen går vidare. Där har vi faktiskt en möjlighet nu som vi inte får missa från världens sida. Vi måste se till att vi kommer till en framförhandlad tvåstatslösning, där parterna i området är engagerade och där Europa hjälper till. Det är det som kan förändra saken i grunden för att man ska få en situation där man kan leva gemensamt i området.

Herr talman! I en fängelsecell i Hongkong sitter journalisten Jimmy Lai, 78 år gammal. Förra veckan dömdes han till 20 års fängelse under Hongkongs nationella säkerhetslag. Hans tidning Apple Daily är nedlagd. Redaktionen är tystad, och budskapet till andra journalister är glasklart: Granska makten, och du riskerar att försvinna.Det här är inte ett isolerat fall, herr talman. Det är en metod, ett sätt att steg för steg montera ned demokratin genom att börja med dem som avslöjar maktens missbruk.Herr talman! Vi lever i en tid där demokratin går bakåt. Det syns i fyllda fängelseceller, i nedstängda redaktioner och i demonstrationer som slås ned med våld. Och det syns i siffror. Över 300 journalister satt fängslade i slutet av 2025, och Kina, Myanmar och Israel är de länder som fängslar flest.När journalister fängslas handlar det inte bara om att deras frihet tas ifrån dem. Det är samhällets syre som stryps. När pressfriheten kvävs blir korruptionen grövre, våldet värre och maktmissbruket mer riskfritt. Det är därför försvaret av journalister och det fria ordet måste vara en kärna i svensk utrikespolitik – inte en fotnot, inte en bisats, inte något man bara nämner när det är behändigt.Det är här frågan blir obekväm men nödvändig. Om regeringen menar allvar med att försvara demokratin, folkrätten och en regelbaserad världsordning: Vad gör Sverige då i praktiken när världen blir mörkare?Just i en tid när journalister tystas, när människorättsförsvarare jagas och folkrätten prövas borde Sveriges röst vara tydlig, konsekvent och närvarande – inte bara i högtidstal utan också i prioriteringar, i biståndsbeslut och i diplomatiskt ledarskap.Herr talman! Utrikesministern pratade både om demokrati och om vikten av att upprätthålla gemensamma institutioner och spelregler. Men samtidigt ser vi hur regeringen drar ned på det som faktiskt bygger demokratisk motståndskraft i världen.Regeringen står tyst trots att flyganfallen över Gaza intensifierats igen. Man försvarar vapenhandeln med Förenade Arabemiraten trots att landet förvärrar konflikten i Sudan. Och man skär i de långsiktiga verktygen. Bara i år kapar man stödet till FN-organet UNDP med 92 procent och halverar stödet till demokratiinstitutet Idea.Det är inga små tekniska justeringar, herr talman. Det är politiska signaler. Signalen som sänds är att Sverige backar från rollen som en tydlig röst för demokrati och internationell rätt, just när den rollen behövs som mest.Herr talman! Under Tidöregeringen har Sveriges röst blivit försiktig. Man hänvisar till EU och står själv tyst, trots det omfattande lidande som vi ser.Missförstå mig rätt, herr talman! EU:s utrikespolitiska samarbete är viktigt, men EU kan aldrig bli en ursäkt för att Sverige abdikerar från sin egen röst. Bakom formuleringen ”vi lutar oss mot EU” gömmer sig nämligen ofta något annat, som att man inte vill ta strid, inte vill riskera friktion eller inte vill göra sig obekväm. När regeringen väger orden som om de vore farligare än övergreppen tappar Sverige riktning. Riktning behövs. Riktning är att våga vara tydlig när civila drabbas. Riktning är att oavsett vem som gör något kunna säga: Det här är fel. Riktning är att hålla fast vid samma principer i alla konflikter, inte bara i de konflikter där det är politiskt bekvämt. Det gäller även rätten till självbestämmande för grönlänningar och ukrainare, men också för västsaharier och palestinier. Internationell rätt är inget man bara kan välja när det passar. Antingen står man upp för den eller så gör man det inte – och då blir världen snabbt en plats där den starkes rätt tar över. Herr talman! Miljöpartiet vill se en ny utrikespolitik som ökar säkerheten genom global solidaritet, folkrätt och en rättvis klimatomställning. Vi vill se en utrikespolitik som inte hukar utan håller linjen. Konkret betyder detta flera saker.För det första: Stärk Sveriges närvaro i världen – inte bara militärt eller ekonomiskt utan även diplomatiskt och politiskt. Bygg relationer med länder, rörelser och lokala förändringsaktörer som kämpar för demokrati och mänskliga rättigheter. Stärk och försvara FN:s nyckelroll i att upprätthålla internationell rätt i både handling och resurser, och fördöm folkrättsbrott oavsett var de begås eller vem som begår dem. Främja också medling och fredsbyggande insatser, för det är alltid billigare, mänskligare och klokare att förebygga än att reparera. Herr talman! För det andra: Få in klimatet i säkerhetspolitiken, där det hör hemma. Klimatkrisen och naturkrisen driver konflikter, instabilitet och migrationsströmmar. Klimatanpassning, utsläppsminskning och skydd av biologisk mångfald är nödvändigt för att öka säkerheten globalt och här hemma. Detta kräver klimatfinansiering, globala mål och långsiktiga spelregler för industrin. För det tredje: Återupprätta en feministisk utrikespolitik. Sverige ska försvara kvinnors och flickors rättigheter och sexuella och reproduktiva hälsa även när de attackeras av vår allierade i Vita huset. Det innebär en bred syn på säkerhet som sätter människors säkerhet i fokus. Den garanterar kvinnor plats vid borden när fred ska förhandlas och säkerställer att svenska vapen aldrig hamnar i händerna på diktatorer. Det innebär också att handelspolitiken måste vara rättvis och hållbar. Frågor om företags ansvar för mänskliga rättigheter och miljö måste få en central roll för att säkra att handel bidrar till utveckling i hela värdekedjan och inte bara i slutet. Herr talman! Det är många människor som känner oro över utvecklingen i världen. Då behövs en regering som agerar kraftfullt och som signalerar hopp. Hopp är inte naivitet. Hopp är att bygga institutioner som håller. Hopp är att stå upp för dem som riskerar allt för att skriva sanningen, att våga tala klarspråk när folkrätten bryts och att förstå att global solidaritet är säkerhetspolitik. Miljöpartiet vill att Sverige ska vara ett land som gör skillnad igen och som har en tydlig röst för rättvisa, handlingskraft som stärker demokrati och en klimatomställning som är rättvis.Herr talman! Så bygger vi trygghet och frihet i Sverige, i Europa och i världen.

Herr talman! I sitt anförande kom Jacob Risberg på slutet in på att vi behöver hopp och handel, som han säger. Vad gör då Miljöpartiet i de frågorna?EU kom fram med ett framförhandlat handelsavtal med Singapore. Miljöpartiet sa nej. EU kom fram med ett frihandelsavtal med Japan. Miljöpartiet sa nej. EU kom fram med ett frihandelsavtal med Vietnam, ett med Kanada, ett med Guatemala och ett med Sydkorea – men Miljöpartiet sa nej. Miljöpartiet har mig veterligen sagt ja till ett enda frihandelsavtal i EU. Det är det med Nya Zeeland.Det här handlar om att Miljöpartiet inte tycker att det är särskilt viktigt att människor i exempelvis Sydamerika eller Centralamerika eller i andra länder, oavsett om de är rika eller fattiga, ska kunna ges ökat tillträde till europeiska marknader. Därför går Miljöpartiet för att stoppa de här frihandelsavtalen in i en allians med olika grupperingar som ligger väldigt långt till vänster och väldigt långt till höger och som har mycket starka lantbrukslobbyintressen.Man har ett europeiskt snävt intresse för detta. Man talar om att man är globalist, och man talar om att man står för miljö och klimat. I praktiken förvägrar man dock fattiga länder möjligheten att få ökat välstånd genom handel. Miljarder människor har lyfts ur fattigdom tack vare den fria handeln, men Miljöpartiet har inte tagit någon som helst notis om detta. Miljöpartiet har nu bidragit till att Mercosuravtalet ska skickas till EU-domstolen. Det innebär att europeiska företag varje månad kommer att gå miste om 4,5 miljarder euro i uteblivna potentiella minskade tullavgifter till följd av just tullfriheten.Varför driver ni den här linjen, Jacob Risberg? Det finns ingen logik i det.

Herr talman! Jag tror att vi bör skilja på sak och process här. En sak är själva Mercosuravtalet och dess innehåll, och en annan sak är hur detta har förhandlats fram och hur det har kommit dit där det är i dagsläget. Det har än så länge rundat nationella parlament och även till stor del rundat Europaparlamentet.I avtalet inrättas en möjlighet för företag att stämma EU om EU helt plötsligt ökar sina ambitioner vad gäller till exempel klimat, mänskliga rättigheter eller miljöfrågor. Vi vill veta ifall det stämmer, för det är ingen som har kunnat klargöra det än så länge. Vi vill veta huruvida det stämmer att det räcker med att Ursula von der Leyen bestämmer sig för att skriva under det här för att det ska vara lagligt. Det finns många frågetecken i hur den här processen har tagits fram. Det är det vi vill ta reda på: Ska det gå till så här när vi stiftar nya lagar i EU?När det sedan gäller själva innehållet saknas ganska många ambitioner som vi tar för givna här i Europa vad gäller utsläppsminskningar, miljöfrågor och mänskliga rättigheter. Allt detta nämns, men bara som bör-krav i själva avtalet. Det är inte ska-krav. Det här, kopplat till huruvida vi kan säkerställa att de här reglerna kommer att åtföljas, utgör ett väldigt stort frågetecken.När det gäller det märkliga med att man utestängs från marknaden är det inte så att man utestängs från marknaden. EU är redan i dag en av de största handelspartnerna med Mercosurländerna. Detta avtal kommer inte att underlätta för småföretagare eller småjordbrukare, för lagtexten och de villkor man ska uppfylla är på tusentals sidor som det till och med kommer att ta ett och ett halvt år att översätta till våra lokala språk.Det är bara stora företag som kommer att ha advokater som kommer att kunna sätta sig in i vad det är som krävs för att vi ska kunna få handla tullfritt. Det finns inga småföretag som kommer att klara av det över huvud taget. Då kommer de att stängas ute från den tullfria marknaden.Det finns så mycket frågetecken kring det här, så jag skulle gärna vilja bolla tillbaka till Fredrik Malm: Stämmer det här?

Herr talman! Jacob Risberg säger att man måste skilja på sak och process, men det gör ju inte Miljöpartiet. Miljöpartiet är emot det här avtalet, och tillsammans med majoriteten av dem som i Europaparlamentet röstade för att skicka det här till EU-domstolen använder man procedurhinder för att blockera det här avtalet för att man är emot det. Det är krafter som inte vill ha utländsk konkurrens.Det här är precis som tullstriden i Sverige på 1870-talet. Om Jacob Risberg hade levt då hade han stått där och sagt att vi skulle ha fortsatta tullar till Sverige. Om man inte vill ha konkurrens från andra innebär det ju att man är rädd för Uruguay, Argentina, Guatemala, Singapore och Sydkorea.Jag är liberal. Jag är inte rädd för de här länderna. Vi ser ju att handel leder till ökat välstånd. Miljöpartiet ser dock inte detta, utan man går glatt i armkrok med dessa särintressen för att stoppa möjligheten för fattiga länder att kunna få ökat tillträde till europeiska marknader. Jag tycker faktiskt att det är mycket skamligt.

Herr talman! Pratet om att gå i armkrok betackar jag mig för, för det här är faktiskt inget som har framförhandlats mellan De gröna och ytterhögern inom EU.Jag vill rätta ett par saker. Det är inte så att processen skjuts upp för all framtid. Det är nämligen så – och det borde Fredrik Malm veta – att ett provisoriskt avtal börjar gälla så fort Argentina ratificerar avtalet. Då kan de börja handla tullfritt. Så fort Uruguay ratificerar avtalet kan de börja handla tullfritt med EU. Processen försenas alltså inte, utan det är bara själva undertecknandet av det stora avtalet som försenas. Det finns all möjlighet i världen att redan i dag börja handla tullfritt så fort man har ratificerat avtalet; det är så det är byggt. När det gäller hur viktigt det är med frihandel vill jag säga att vi för ett och ett halvt år sedan stod här i kammaren och diskuterade frihandelsavtalet med Chile. Jag var här, men Fredrik Malm var inte här. Ingen från Liberalerna var här. Ingen från Moderaterna var här, ingen från Kristdemokraterna var här och ingen från Sverigedemokraterna var här och diskuterade det avtalet. Helt plötsligt är det alltså viktigt att förhandla frihandelsavtal, men när det skulle debatteras förra gången visade sig inte en enda av er här, Fredrik Malm.

Herr talman! På tisdag är det fyra år sedan Ryssland anföll Ukraina. När den fullskaliga invasionen inleddes drogs slutsatser om att Ukraina skulle vara besegrat inom några veckor, och Volodymyr Zelenskyj erbjöds att gå i exil. Men Ukraina har heroiskt stått med ryggen rak och försvarat sitt land. Det är ett existentiellt försvarskrig Ukraina bedriver, herr talman. Vladimir Putin och hans medbrottslingar gör inte bara anspråk på Donbass, Zaporizjzja och Cherson; nej, Rysslands mål är att Ukraina ska upphöra som självständig stat – att Ukraina ska bli en parentes i historien. Ryssland förnekar ukrainarnas rätt att själva definiera sitt land. Man förnekar Ukrainas historia och den ukrainska identiteten. När kriget nu går in på det femte året sker det i en allt osäkrare värld. Den världsordning vi så mödosamt byggde upp efter att Hitler och Stalin brände ned vår kontinent utmanas inte bara, utan den monteras ned steg för steg. Den nuvarande amerikanska administrationen ser Rysslands invasion, hybridkrigföring och destruktiva agerande som i huvudsak Europas huvudvärk och angelägenhet. Vi kan tycka vad vi vill om detta, men det är ett faktum. Precis som utrikesministern konstaterade och som nämns i deklarationen agerar USA i dag förtroendeskadligt. Vad som krävs är ett fortsatt uthålligt och mer omfattande stöd från Europa till Ukraina. Samtidigt ser vi enorma framsteg vad gäller innovation på den ukrainska sidan, inte minst när det gäller drönarteknik, taktisk krigföring, försvar mot rysk infiltration, attacker mot understödslinjer och depåer djupt in i den ryska federationen. Ukraina kommer att bidra oerhört mycket till andra länders försvarsförmåga genom den teknik man, som en konsekvens av den ryska invasionen, utvecklar. Herr talman! Varje måndag klockan tolv sedan den fullskaliga invasionen inleddes har jag och Gunnar Hökmark stått på Norrmalmstorg i Stockholm och hållit stödmöten för Ukraina. Det är fler än 200 måndagar nu, och Måndagsrörelsen samlar mellan 300 och 500 personer varje gång. Vid de här mötena varje måndag finns ett tiotal volontärorganisationer på plats på torget. Det är helt otroligt att se hur många svenskar som ställer upp helt ideellt för Ukraina, herr talman. Genom donationer ser de till att man kan leverera ambulanser, brandbilar och andra fordon, liksom drönare, elverk, kamouflagenät, kläder, läkemedel, störningsutrustning för att bekämpa ryska drönare och mycket, mycket annat. Den här mobiliseringen måste vara den största svenska civila insatsen för ett annat land sedan Stalin anföll Finland i vinterkriget 1939. Genom regering och riksdag har Sverige hittills gett 90 miljarder kronor i militärt stöd till Ukraina, och därtill har vi gett cirka 25 miljarder kronor i civilt stöd. Men vi, precis som många andra, kommer att behöva göra mer. Det handlar inte minst om frågor som rör frysta tillgångar, skuggflottan, Belarus roll, tredjeländer som hjälper Ryssland med import av komponenter för vapenproduktion och länder som på olika sätt kringgår sanktioner. Herr talman! Den enorma brutalitet som regimen i Iran har riktat mot demonstranter den senaste månaden måste sättas i rätt sammanhang. På några dagar dödade man urskillningslöst tiotusentals obeväpnade civila. Man släcker också ned internet så att det inte går att kommunicera. Jag tror att vi måste se vad det här dödandet motsvarar för att förstå vidden av brutaliteten. Jag tror att det bara finns två massakrer i Europa under 1900-talet som har varit av den här storleksordningen och skett under lika kort tid. Den ena är massakern vid Babij Jar, där Kievs judar dödades under andra världskriget, och den andra är Katynmassakern, då sovjetiska Röda armén likviderade polska officerare – också det under andra världskriget, på 1940-talet. Vi kan ju fundera på vad den iranska regimen, som nu alltså begår dessa brott, skulle kunna göra om den också förfogade över världens värsta vapen, det vill säga kärnvapen. Vi kan bara föreställa oss vad den iranska regimen skulle kunna vara beredd att göra mot sin egen befolkning om den också förfogade över dessa vapen, eftersom den då vore mer immun mot andra länders möjliga interventioner. Ingenting skulle vara bättre för Mellanöstern än om den iranska regimen föll, herr talman. Det skulle ge den iranska befolkningen – som består av nästan 100 miljoner människor, varav många är välutbildade – möjligheten att bygga ett demokratiskt samhälle. De skulle kunna bygga ett sekulärt Iran där alla befolkningsgrupper respekteras – perser, kurder, azerier, balucher, armenier, araber med flera. Iran skulle kunna bli ett land som bidrar till demokrati och stabilitet i stället för att som i dag, under nuvarande ayatollaregim, vilja montera ned allt sådant. Avslutningsvis, herr talman: Jag tycker att utrikesministern både i sitt anförande och i replikskiften uttryckte sig mycket tydligt när det gäller Grönland. Sveriges position är mycket tydlig: Vi följer helt och hållet den danska linjen. Det är givetvis det enda rimliga. Till detta bör tilläggas att Sverige nu också kontinuerligt fördjupar sitt engagemang i Arktis. I det perspektivet kan jag nämna forskningsisbrytare, som är någonting som jag och även mitt parti har jobbat för i riksdagen. Jag hoppas verkligen att regering och därefter riksdag så snart som möjligt kan fatta beslut om att införskaffa en ny forskningsisbrytare till Sverige för att höja ambitionerna på polarforskningsområdet. Inte minst i den geopolitiska och säkerhetspolitiska ordning vi nu har behövs den här investeringen. Den forskningsisbrytare Sverige har i dag, Oden, ligger största delen av tiden i Luleå hamn. Den bryter en del is i Kvarken, särskilt nu när det är en så kall vinter, och under sommar, höst och senvår kan Oden befinna sig på expeditioner inte minst i Arktisområdet. Oden når dock sin tekniska livslängd om några år, så det är hög tid att Sverige fattar beslut om en ny forskningsisbrytare. (Applåder)

Herr talman! Välkommen tillbaka till utrikesutskottet efter din sejour på några år i framför allt utbildningsutskottet, Fredrik Malm! Jag vet inte hur många år under din väldigt långa riksdagskarriär som du har suttit i utrikesutskottet, men det är härligt att ha dig tillbaka. Du är en kunnig person som jag vet kan mycket om Mellanöstern och Syrien, vilket är det jag tänkte fråga dig om. I Syrien har utvecklingen efter 14 års inbördeskrig gått väldigt snabbt, med regimskifte och ett nytt styre i form av HTS, som tidigare hade kopplingar till al-Qaida men sedan blev mer fristående. Till slut lyckades man ta makten från al-Assad i Damaskus.Nu har HTS-styret visat sig vara ganska brutalt mot olika etniska grupper. Alawiter, druser och kurder har alla på olika sätt blivit utsatta för våld från HTS-styrets militära trupper eller militära grupper med kopplingar dit.I september beslutade den svenska regeringen att ändra det stöd som man ger till Syrien så att det också är möjligt att ge till offentliga institutioner. Detta är relativt ovanligt. Tidigare har framför allt Liberalerna, upplever jag, varit ganska noga med att man inte ska stötta stater utan snarare ska stötta andra typer av projekt för att uppnå sina biståndsmål. I ett svar som jag fick förra veckan av biståndsminister Dousa var han dock väldigt tydlig med att detta handlar om migration; det ska underlätta återvändande för syrier. Det gäller regionen i stort och specifikt Sverige.Jag funderar på varför vi inte får mer information om vart dessa pengar till Syrien går. Är det på samma sätt här som när det gäller Somalia och det så kallade Somaliagate? Man har gett pengar till personer som står nära Somalias president, som har visat sig vara Hamasförespråkare.Jag skulle vilja höra Malms kommentar till detta.

Herr talman! Jag lider verkligen med alla syrier. Syrien är ett land som har plågats under mycket lång tid, från det att Hafez al-Assad tog makten för länge sedan. Han var far till Bashar al-Assad, som sedan tog över. Vi har sett årtionden av förtryck och förföljelser i landet. Som en följd av den arabiska våren, som tog fart i Tunisien och flera andra länder, rasade inbördeskriget i Syrien i 15 års tid, precis som Håkan Svenneling sa.Sedan gick det väldigt fort. Det blev någon sorts – mycket fragil – stabilitet, med ett kurdkontrollerat område öster om Eufrat och jihadistiska rebeller närmare den turkiska gränsen i nordväst. Regimen kontrollerade huvudstaden och några andra städer. Sedan tog det bara tre fyra veckor innan HTS, som egentligen är en förlängning av det som i början av kriget hette Jabhat al-Nusra, med olika kopplingar till al-Qaida, tog över i Damaskus.Detta är några ingångsvärden som jag tycker är rätt centrala här, herr talman.Väldigt många syrier har flytt under det här kriget. Jag tycker inte att man ska motsätta sig att de som vill återvända gör det eller att de ges vettiga möjligheter till detta.Utrikesministern nämnde i sitt anförande att hon besökt Eritrea. I den värld vi har just nu måste Sverige kunna ha kontaktytor även till ett land som Syrien, med tanke på en rad olika aspekter och frågor. Jag tycker att man måste försöka få regimen i Syrien att bli mindre vulgär och mindre extrem och på olika sätt verka för att skapa stabilitet i regionen. Om vi kan bidra till detta är det bra.

Herr talman! Mot slutet var Malm inne på den syriska regimens inriktning. Det är ju ändå lite oroväckande att man har gått hårt åt tre olika folkgrupper med våld. Det sägs också att man inte har kunnat kontrollera visst våld.Samtidigt har man öppnat för att stödja offentliga institutioner. Det blir i praktiken så att man stöder de tidigare jihadistkopplade grupperna när de nu har makten.Detta blir extra utmanande om Sverige har ett starkt egenintresse. Liberalerna är med och styr Sverige tillsammans med Sverigedemokraterna, som har migration som sin huvudfråga. Vi har också en biståndsminister som väldigt tydligt har lyft in migrationen i biståndspolitiken.Jag undrar hur man ser på den här avvägningen. Jag tror att vi alla hoppas att Syrien ska kunna återuppbyggas, att det ska bli säkrare och att det ska finnas någon form av frihet. Med den väg som regeringen går pekar man dock ganska tydligt ut egenintresset att styra migrationen tillbaka till Syrien som målet. Man ger också pengar direkt till den syriska staten.

Herr talman! Jag skulle vilja säga att det är viktigt att sätta det här i kontext. Det är inte så att vi i Sverige på något sätt avviker från vad länder i vår omgivning, andra europeiska länder eller USA gör. Detta är en trend. Man vill på olika sätt hitta former för att lösa frågor om återuppbyggnad av Syrien. Tidigare riktade man sanktioner mot Syrien och sa: Vi pratar inte mer, utan vi riktar sanktioner mot er.Nu är det en ny regim, som säger att man är beredd att bygga upp Syrien. Det viktiga för Håkan, mig och alla andra är att vi är väldigt tydliga och ställer oerhört hårda krav på det nya styret. Om vi på något sätt ska ha relationer som innebär att man kommer att få större möjligheter att skapa stabilitet i Syrien krävs det rätt omfattande motprestationer. Vi har sett hur man har agerat i Sheikh Maksoud i Aleppo. Vi har sett det man har gjort mot druser och attacker mot kristna. Det är det nya syriska styrets ansvar att se till att stoppa sådana attacker och övergrepp.

Herr talman! Även jag vill passa på att välkomna Fredrik Malm tillbaka till utrikesutskottet, även om vi inte har suttit i utskottet tillsammans tidigare. Vi har ändå haft en del debatter, och jag har uppskattat dem. Jag håller med föregående talare om att Fredrik Malm är en mycket påläst och intressant person att debattera mot.I början av 90-talet skrev den dåvarande folkpartisten Maria Leissner en motion som handlade om att inrätta ett demokratiinstitut. Det tog några år, men sedan var Sverige tillsammans med en rad andra länder med och inrättade Idea. Det har varit just ett demokratiinstitut som har bevakat demokratiska processer runt om i hela världen. Sverige har varit den viktigaste finansiären. Idea har sitt säte precis över vattnet sett från riksdagen.Sedan 2022 har stödet till Idea minskat med 75 procent. Budskapet från biståndsministern har varit att biståndet efter omläggningen primärt ska gå till svenska intressen.Man gjorde en omläggning av biståndet från mitten av 90-talet och framåt. I stället för att skicka pengar till korrupta ledare som tog emot svenska skattekronor utan att man visste vad pengarna gick till ville man satsa på att bygga upp demokrati runt om i världen. Det var mycket lovvärt, tycker jag. Folkpartiet var såklart med och drev igenom detta. Transparens och demokrati var viktiga ledord.Nu slaktar vi i princip stödet till Idea samtidigt som vi skickar 100 miljoner kronor till en korrupt och antisemitisk president i Somalia med ganska tvivelaktiga syften. Jag skulle vilja fråga Fredrik Malm vad han som liberal egentligen tycker om det här.

Herr talman! Tack så mycket, Jacob Risberg, för de vänliga orden! Även jag har uppskattat de replikskiften vi har haft. Jag tycker också att det har varit givande både att lyssna på och att delta i denna debatt.Det är mycket riktigt att Idea ligger några hundra meter härifrån, på Strömsborg. Jag har dock suttit i riksdagen i 20 år utan att se någonting av dem. Jag har aldrig fått en publikation från dem. Jag har aldrig under mina tio år i utrikesutskottet blivit kontaktad av dem. Jag har väldigt svårt att göra en bedömning av vad Idea har åstadkommit. Den frågan ska nog snarare ställas till biståndsministern vid något tillfälle när han är här i kammaren. Jag tror att han bättre kan redogöra för just den resursallokeringen eller varför man har minskat det anslaget.Det görs ju alltid förändringar av biståndsramarna; det görs hela tiden. Med tanke på det stora stöd som vi även fortsättningsvis behöver ge till Ukraina ser jag framför mig att man kommer att behöva fortsätta göra en del djärva prioriteringar i biståndet.Herr talman! När det gäller Somalia tycker jag att man bör fråga sig detta: Är det verkligen orimligt att Sverige i sina relationer med länder som kontinuerligt – år efter år – är mottagare av stora summor av svenska skattebetalares pengar ställer vad som förefaller vara rimliga krav, dessutom helt i enlighet med folkrätten, på att dessa länder är beredda att ta emot sina egna medborgare om de inte ska vara kvar i Sverige? Jag har förstått att för Miljöpartiet är detta någon sorts röd linje. För oss är det inte det, utan det är en fullt rimlig del av en utrikespolitik som ska tjäna svenska intressen att länder är beredda att ta emot sina egna medborgare om de har begått grova brott i till exempel Sverige. Jag tycker inte att det är särskilt konstigt alls.

Herr talman! Jag tackar ledamoten Malm för svaret. Jag har bara suttit i utrikesutskottet i tre och ett halvt år, men jag blev inbjuden att besöka Idea för ett par år sedan. Det var jätteintressant att höra om allt man gör. Man är bland annat valobservatör och jobbar för att stärka demokratin i olika delar av världen och för att stärka parlament och parlamentariker.Men det är svårt för denna typ av institut som får svenska skattemedel att informera oss om vad som sker, för just informationsdelen i de bidrag Sverige ger har regeringen skurit ned på väldigt kraftigt. Tanken är alltså inte att de som tar emot biståndspengar ska kunna informera oss ledamöter om det fantastiska de gör.Vad gäller pengarna till Somalia ska Somalia ta emot de personer som återvänder oavsett om vi ger dem pengar eller inte. Det är de folkrättsligt bundna vid. De ska ta emot dem oavsett om vi ger dem 100 miljoner eller inte. Det finns ingen anledning att skicka 100 miljoner till en korrupt ledare när Somalia enligt folkrätten är tvingade att ta emot dem.

Herr talman! Jag är som sagt inte uppsjungen på de exakta detaljerna rörande ett specifikt anslag till en specifik mottagare, som Idea är.Dock noterar jag att Miljöpartiet innehade biståndsministerposten från 2014–2022. Under åtta år ansvarade alltså Miljöpartiet för biståndet. Efter debatten, Jacob Risberg, kan vi väl gå in på openaid.se och titta på hur mycket bistånd ni gav till Somalia under de åtta åren. Jag tror att det översteg 100 miljoner. Jag tror att det till och med översteg 100 miljoner per halvår.Det är lätt att säga att regeringen har gett 100 miljoner till Somalia. Men Miljöpartiet plöjde ju in miljarder i exakt samma styre i Somalia, dessutom under åtta års tid. Det vore klädsamt att tillstå det om man ska ta den debatten.(Applåder)

Herr talman! I Sudan lider 25 miljoner människor av extrem hunger. I snart tre år har inbördeskriget rasat i Sudan, och det som redan före det nuvarande kriget var en allvarlig humanitär kris har utvecklats till världens största humanitära kris. Omkring 12 miljoner människor är på flykt, och utöver att nära hälften av landets befolkning lider av extrem hunger har svält konstaterats på flera platser. Områden där det tidigare odlades har förvandlats till rena slagfält. Den humanitära krisen förvärras av klimatförändringar, som har lett till extremväder som torka och översvämningar. Att humanitära kriser förvärras av klimatförändringar är något vi ser på flera platser i världen. I Etiopien har klimatförändringarna lett till svår torka och brist på såväl vatten som föda. Samtidigt har det senaste decenniets omfattande våldsamheter i flera regioner drabbat befolkningen hårt. I Afghanistan lider befolkningen inte bara av den brutala talibanregimen utan även av klimatförändringarnas konsekvenser. Afghanistan är ett av de länder i världen som är värst drabbat av klimatförändringar och samtidigt minst utrustat att hantera dem.Trots ökade behov väljer Tidöregeringen att dra sig ur de länder där behoven är som störst. Samtidigt som 1 miljon sudaneser har flytt till Sydsudan, där befolkningen under lång tid har lidit av svår fattigdom, avskaffar regeringen det bilaterala biståndet till just Sydsudan.Trots att flera svenska organisationer är tydliga med att de kan göra skillnad i Afghanistan avskaffar regeringen det bilaterala biståndet och tvingar organisationer som Rädda Barnen att i förtid avsluta sin verksamhet i Afghanistan. Nu är det fel tid att backa. Nu är det fel tid att kliva tillbaka. Tvärtom är det nu Sverige måste kliva fram. Vi är ett land med en stolt tradition av att vara en stark och pådrivande röst i utrikespolitiken. Med en världsordning i gungning, en växande klimatkris och flera krig och humanitära konflikter och när USA:s sittande president lanserar ett världsråd med sig själv som evig ordförande behövs demokratiska länder som tar ansvar.När världen blir mer brutal, mer ojämlik och mer fragmenterad behövs starkare gemensamma institutioner. Då behövs ett starkt FN, och nu finns en unik möjlighet för Sverige att påverka FN:s framtid. FN är i en reformprocess under parollen UN80. Det ger både möjlighet och ansvar att agera. Men regeringen gör tvärtom och minskar stöden kraftigt till FN-organ som UNDP.När FN:s fjärde toppmöte om utvecklingsfinansiering ägde rum i somras var inte en enda svensk minister på plats. När våra grannländer skickade sina regeringschefer till generalförsamlingens 80-årsjubileum i höstas prioriterade Sveriges statsminister i stället ett pingisevenemang i Eskilstuna. När FN anordnade sitt 30:e klimattoppmöte i Brasilien fanns inte en enda svensk minister på plats under själva förhandlingarna. Regeringen pratar gärna om vår säkerhet, men vad handlar klimatförändringarna om om inte just vår säkerhet? Hur skapar vi gemensam säkerhet om inte just genom att prioritera våra gemensamma institutioner? Stora landområden kan bli omöjliga att leva på och av i framtiden. Klimatförändringarna hotar vår existens, de hotar våra livsmedelssystem och de hotar vår säkerhet. Vi ser det även här i vårt absoluta närområde. I Arktis smälter isen i skrämmande takt, vilket får stora konsekvenser för ekosystemet. Samtidigt öppnar det upp nya handelsvägar och möjligheter att utvinna naturresurser, vilket har lett till ett växande stormaktsintresse, något som knappast undgått någon vi det här laget.Att tala om fred och säkerhet utan att tala om klimatförändringarna är att blunda for verkligheten. Herr talman! I Iran har den modiga befolkningen ännu en gång demonstrerat mot den illegitima regimen och för sin frihet, och ännu en gång har vi fått se regimen möta protesterna med besinningslöst våld. Genom att släcka ned landet kunde regimen under total kontroll misshandla, fängsla och mörda sin egen befolkning. I går kväll fylldes Skeppsholmskyrkan för att hedra dem som brutalt förlorat sina liv.Vi vet ännu inte med säkerhet hur många som har dödats, men det vi vet är att det enda den iranska regimen har är sitt våldskapital – ett våldskapital man inte räds att använda mot vare sig sin egen befolkning eller omvärlden. Regimen utgör ett hot mot Irans befolkning, ett hot mot Europa och ett hot mot Sverige. Att de europeiska medlemsländerna nu äntligen kunde enas om att terrorlista Islamiska revolutionsgardet var viktigt. Men det är skamligt att det skulle krävas tusentals döda för att nå den enigheten. De iranska folken har visat ett oerhört mod, och det är vårt ansvar att vara modiga tillbaka och stötta dem i deras frihetskamp. Den illegitima regimens tid måste nå sitt slut, och folken måste få bestämma över sin egen framtid. Det är ett val som måste vara deras, ingen annans.(Applåder)

Fru talman! Tack, Alexandra Völker, för det fina anförandet gällande klimatet. Men jag har en helt annan fråga.Socialdemokraterna har presenterat en ny biståndsagenda, men där finns inget förslag om hur pengarna till Ukraina kan finansieras på ett bra sätt. Vi från Centerpartiet har föreslagit att biståndet till Ukraina ska lyftas ut till en Ukrainafond tillsammans med allt annat stöd. Är detta något som Socialdemokraterna funderat på? Hur kan man få ett mer långsiktigt stöd till Ukraina utan att det går ut över resten av biståndet?

Fru talman! Tack, Anna Lasses, för frågan! Biståndet är en fråga där jag tror att vi väldigt mycket har samma syn. Vi är överens om att Sverige måste tillbaka till enprocentsmålet.Biståndet måste verkligen prioriteras, och stödet får inte ges på bekostnad av övriga världen. Men det är ju det vi ser nu. Precis som jag lyfte upp i mitt anförande ser vi hur Sverige backar undan från länder där vi verkligen behöver finnas, som Afghanistan och Sydsudan. Det finns oändligt många exempel på länder där Sverige backar undan. Det är oerhört problematiskt.I det biståndsprogram vi nu har lanserat är det tydligt: Sverige måste fortsätta att ta ett stort ansvar i världen. Hur vi ska göra detta tror jag att vi behöva diskutera framöver. Vi behöver nog titta på alla möjliga varianter, men vi socialdemokrater är väldigt noga med den principen.

Utrikespolitisk debatt