Tisdagen den 6 maj håller riksdagen en särskild debatt om priserna i dagligvaruhandeln. Debatten hålls med anledning av ett initiativ från Vänsterpartiet. Från regeringen deltar finansminister Elisabeth Svantesson (M).
Den särskilda debatten går att se direkt och i efterhand via webb-tv.

Video

Herr talman! Politiken har misslyckats med att fördela bördorna under krisen. En alltför stor andel av konsekvenserna har hamnat i knät på vanliga barnfamiljer och pensionärer. Löntagarna har tagit sitt ansvar. Makthavarna har låtit den prisdrivna inflationen skena. Därför är hushållen skörare än på väldigt länge.Jag är glad över att vi i dag ska diskutera det politiska ansvaret för de skyhöga matpriserna och det systemfel med de illa fungerande marknaderna som vi har i Sverige. Regeringen och Sverigedemokraterna måste nu ge besked om hur de tänker agera för att sörja för medborgarna.Vänsterpartiet har förslagen för sänkta matpriser och ökad konkurrens. Jag kommer att återkomma till dessa under debatten.Bakom statistiken finns den lilla människan. Den ensamstående mamman Carolin hoppar över att äta själv för att kunna ge sina barn mat. Jag vill påminna om att det är hennes situation vi pratar om i dag – och det är många med henne som är i den situationen.

Herr talman! Tack, både Ida Gabrielsson och Vänsterpartiet, för att ni har lyft den här viktiga frågan till debatt i dag!Den inflation som Sverige hade när regeringen tog över efter de rödgröna var på omkring 10 procent. Det var minst sagt plågsamt för väldigt många svenskar att se att lönen inte alls räckte till den matkasse de tidigare hade köpt. Plånboken urgröptes.Dessutom har många upplevt en klump – eller kanske till och med ett knytnävsslag – i magen när de betalat sina bolån. De snabbt höjda räntorna har gjort – och gör – ekonomin tajtare för väldigt många svenska hushåll.Herr talman! Hög inflation är skadligt på alla sätt för den svenska ekonomin. Det var därför högsta prioritet för Tidöpartierna att komma till rätta med den när vi tillträdde. Vi tog ansvar. Vi ärvde en hög inflation, men vi tog ansvar. Vi lade fram en och sedan två återhållsamma budgetar. Här i riksdagen var det många som då ropade på en mer expansiv politik. Det hade alltså drivit upp inflationen och fortsatt göra matpriser och annat dyrare och dyrare, och räntorna hade inte kunnat sänkas på samma sätt.Matpriserna är fortfarande höga, herr talman, och det är viktigt att komma ihåg. Det är därför jag tycker att den här debatten är så viktig. FN:s matprisindex visar att detta är en utmaning för många av världens länder, särskilt när det kommer till de varor där utbud och efterfrågan kanske känns allra starkast, till exempel kaffe eller kakao.Med det sagt: Det är möjligt att både påverka och underlätta hushållens situation. Låt mig ge tre exempel på där jag, regeringen och Sverigedemokraterna varit aktiva.För det första: Har ni tankat i veckan eller i helgen vet ni att drivmedel kostar 10 kronor – eller lite mer – mindre än vad det gjorde i oktober 2022. 10 kronor per liter gör ungefär 500 kronor på en tank. Det gör skillnad. Utan att blinka höjde de rödgröna drivmedelspriserna dramatiskt för svenska hushåll – med en ganska aktivistisk politik. Vi sänkte dem genom att förändra reduktionsplikten. Det var det första.För det andra har vi faktiskt sänkt skatten för alla som arbetar och alla som har pension. En sjuksköterska och en polis har bara det här året 9 000 kronor mer att leva på. Det är ändå några matkassar.För det tredje vill jag här och nu lyfta att jag har haft samtal med matjättarna. I mars 2023 var det väldigt tydligt att det var matpriserna som var det enskilt största bidraget till en höjd inflation. Men från april samma år förändrades det. Nu har vi återigen sett en uppgång – inte lika bred men ändå en uppgång – när det gäller matpriser. Men under mars verkade det som att den prisuppgången började stanna av. Tendensen håller i sig, enligt Matpriskollen. Det är statistik som kom i går.Herr talman! I svåra tider – i dyrtider – är det viktigt att veta att den här regeringen har varje hushålls situation framför sina ögon. Det ser väldigt olika ut runt om i Sverige. Det finns de som har det väldigt, väldigt tufft just nu. Och för dem som inte har det är det fortfarande så att situationen påverkas. Men man ska veta att vi har hushållen framför våra ögon, och vi kommer att fortsätta att stärka hushållen och göra vad vi kan för att matpriserna inte ska fortsätta stiga.(Applåder)

Herr talman! Matpriserna fortsätter att öka. En vanlig familj kan i dag betala 30 000 kronor mer för sin mat varje år, jämfört med före kostnadskrisen. Priserna på vardagsvaror fortsätter uppåt. Ett paket kaffe kostar snart 100 kronor. Folk tvingas prioritera bort frukostjuice, ost eller kött.I Sverige tvingas många vanliga familjer tömma sina sparkonton och låna pengar för att klara sin vardag. Faktum är att var tredje småbarnsfamilj redan har tvingats låna för att få ekonomin att gå ihop. Ensamstående mammor är värst drabbade. Varannan ensamstående mamma uppger att hon inte klarar oförutsedda utgifter – i Sverige i dag.Samtidigt står regeringen passiv. Det verkar som att regeringen och finansministern inte riktigt vet hur vardagen och verkligheten ser ut för vanliga familjer runt om i Sverige. De har nämligen sagt nej till att stärka barnbidraget, trots att Sverige är det enda land i Norden som inte har höjt barnbidraget under kostnadskrisen.Senast i söndagens partiledardebatt var det tydligt vad Sverigedemokraterna tycker. Man erkänner att man vägrar att höja barnbidraget. Samtidigt går regeringen fram med nedskärningar på bostadstillägget för de barnfamiljer som har det absolut tuffast. Det kan innebära mer än 2 000 kronor mindre i månaden för en ensamstående mamma och förälder från och med den 1 juli.Den här fördelningsprofilen blir provocerande när man också vägrar att ta tag i roten till de höga matpriserna. Regeringens egna myndigheter har ju sagt att det finns ett konkurrensproblem som man måste åtgärda.Vi socialdemokrater har lagt fram flera förslag för att öka konkurrensen på livsmedelsmarknaden och pressa priserna för vanligt folk. Vi vill stärka konkurrensen. Det ska vara lättare att starta lokala matbutiker. Vi vill ha bättre prisjämförelser i butik. Vi vill ha en tydlig märkning mot krympflation. Vi vill inrätta en matpriskommission som granskar matjättarnas prishöjningar och agerar för att skydda svenska konsumenter. I vår senaste vårbudget föreslog vi extra pengar till Konkurrensverket för att de ska kunna vara en watchdog mot höjda matpriser.Allt det här säger regeringen nej till. I stället har regeringen valt att ta en fika med matjättarna, och det har bevisligen inte gett tillräckliga resultat. Jag menar att Svantesson och regeringen måste agera. Jag tror att det är många svenskar som tycker: Det räcker nu. Så här kan vi inte ha det.De är trötta på ständiga prisökningar och för dålig konkurrens, och de ställer den fullt rimliga frågan: Varför gör regeringen ingenting? Vet ni vad? Det undrar jag också.(Applåder)

Herr talman! När Tidöpartierna tog över ärvde vi en tvåsiffrig inflation i Sverige. Därför gjorde vi också kampen mot inflationen till den enskilt tyngsta prioriteringen i den ekonomiska politiken. Den kampen var framgångsrik. I dag är inflationen närmare 2 procent, det vill säga nära målnivån. Under den här höginflationsperioden minskade hushållens köpkraft i reala termer. Nu är den situationen vänd. Hushållens köpkraft ökar igen. Löneökningen är alltså större än prisökningarna.Vad gäller just livsmedelsinflationen kan vi konstatera att den är lägre i Sverige än i större EU-länder som exempelvis Polen, Tyskland och Spanien. Vi kan också konstatera att konsumentpriserna, det vill säga det vi betalar när vi handlar i butiken, inte har ökat i samma omfattning som producentpriserna. Den observante har säkert noterat hur priserna på vissa varor – kaffe var det någon som nämnde här; kakao är ett annat exempel – har ökat påtagligt mycket. Det beror huvudsakligen på dåliga skördar i andra delar av världen.Vi kan konstatera att Ukraina, åtminstone tidigare Europas största livsmedelsexportör, befinner sig i ett fullskaligt försvarskrig sedan drygt tre år tillbaka. Att den ukrainska livsmedelsexporten har blivit lidande som ett resultat av Rysslands folkrättsvidriga invasion är rätt uppenbart, och att det har orsakat en efterföljande utbudsproblematik är lika uppenbart.Det är klart att man kan börja bojkotta Ica, men när var och varannan åker i Ukraina är besudlad av både truppminor och artillerigranater lär det inte lösa särskilt många problem. Jag lägger ingen jättestark värdering i den här typen av bojkotter, men aningen juvenilt får man väl ändå kalla det.Herr talman! Jag kan konstatera att Tidöpartierna har sänkt skatten på så kallad jordbruksdiesel till EU:s absoluta miniminivå. Det sänker producentpriserna och i förlängningen även konsumentpriserna. Jag hoppas och tror att vi kommer att bli framgångsrika när det gäller att få bort mycket av regelkrånglet. Ju fler regelbördor vi ålägger dagligvaruhandeln, desto mer tvingas ju handlarna höja priserna.El är givetvis även det en insatsvara i livsmedelsproduktionen. Hade vi haft kvar tillförlitlig baskraft, det vill säga kärnkraften och de låga och stabila elpriser som den medför, hade vi också haft lägre matpriser. Tyvärr ville det andra gänget annorlunda när de satt i majoritet förra mandatperioden och drev igenom en förtida nedläggning av fullt fungerande kärnkraftsreaktorer.Framför allt, herr talman, har EU:s samlade så kallade klimatpolitik resulterat i oerhörda fördyringar för kontinentens bönder. 37 procent av gårdarna i EU har stängts ned på grund av det ena eller det andra klimatdirektivet. Vissa partier här inne kanske borde prata med sina respektive kollegor i Europaparlamentet om hur de har röstat i dessa frågor.(Applåder)

Herr talman! Här pratar vi om allt annat än regeringens och Sverigedemokraternas ansvar!Alla ska kunna ställa mat på bordet i ett välfärdsland. Det är vår uppgift som politiker att sörja för medborgarna och göra allt vi kan för att människor ska klara sig i kristider.Jag funderade, herr talman, på hur jag på tre minuter ska kunna sammanfatta det extrema läge som svenska hushåll lämnats i under åren av prischock och kris. Vi har marknader som fungerar som oligopol. Sund konkurrens uteblir, och vilka priser som helst kan sättas till oss kunder. Medborgarna har drabbats av de största reallönesänkningarna på decennier men ser hur matjättarna skamlöst fortsätter att gå med miljardvinster. Småbutiker pressas av grossistledet och får betala höga priser. Lantbrukare får knappt betalt för den mat som de producerar. Samma koncerner äger i dag både butikerna och grossistleden – det är så det fungerar.I kristider ska bördorna fördelas mellan stat, medborgare och företag. Nu har medborgarna i stället fått ta hela smällen, medan regeringen och Sverigedemokraterna låter matjättarna hållas. Man har tagit på sig silkesvantarna och bjudit på wienerbröd när man borde ha tagit i med hårdhandskarna och förklarat att nu är det dags för andra bullar. Men det blev en fika och sedan business as usual för matjättarna.Varför agerar inte regeringen för att sänka priserna för svenskarna? I dag lägger vi i Vänsterpartiet fram flera nya förslag som skulle kunna sänka priserna och skapa en sundare marknad. Nu behöver regeringen vakna och agera! Regeringen får sluta att skylla ifrån sig och i stället föreslå konkreta åtgärder och berätta vad man ska göra.Herr talman! Jag skäms över Sverige när jag möter alla de människor som får ta smällen när regeringen och SD inte agerar. Det är ensamstående föräldrar, ofta mammor, som kämpar för sina barn. De vill kunna ställa mat på bordet och kunna bjuda sina barn på en glass på stranden under sommarlovet. De vill att barnen ska få vara barn. De vill ge dem minnen och en bekymmerslös barndom.Allt det här berövas de eftersom makthavarna i Sverige inte gör sin del av jobbet. Egentligen har jag bara en sak att säga: Att ni inte skäms!(Applåder)

Herr talman! Har du det bättre än för två år sedan? Jag tror att många ställer sig den frågan och funderar på om de har det bättre.Å ena sidan har matpriserna stigit igen och igen. Maten kostar minst en tusenlapp mer i månaden, och falukorvsringen som Ebba Busch svingade närmar sig 80 kronor. Å andra sidan växer inte ekonomin. Folks löner växer inte utan är tillbaka där de var för tio år sedan. Plånboken gapar tom, om man alls har någon lön. En halv miljon svenskar är ju arbetslösa och har ingen lön. Vi har ett av västvärldens högsta arbetslöshetstal. Det spelas ett slags Svälta räv med svenska hushåll, som får allt färre kort på hand och allt mindre frihet.Då kan jag verkligen förstå att folk känner sig frustrerade när det enda som regeringen lyfter fram, till och med här, är att man ska fika med livsmedelsjättarna.Det synes mig som att det finns två konkreta saker man kan göra; jag märker att finansministern efterlyser någonting här. Det snabbaste och enklaste vore att sänka kostnaderna för att anställa, inte att höja dem. Det är klart att om den här regeringen har lagt 10 procents skatt på alla unga som står i kassan, som är på lagret, som kör lastbilen, som jobbar på gården, är det då så konstigt att maten blir 5 procent dyrare? Om man lägger en miljard i ökade kostnader och skatter på alla dem som ska leverera maten, är det då så konstigt att kunderna får betala den miljarden sedan?Detta gäller i synnerhet våra svenska bönder. Det låter här på SD som om vi på något sätt ska importera all mat utifrån, och där ska den vara billig. Men vi måste ha en stark produktionsbas i Sverige, och då måste vi hålla nere kostnaderna. Vi måste få igång ekonomin och jobben samtidigt.Det andra är naturligtvis konkurrensen. Då kan man inte som Nooshi Dadgostar ge sig på den lilla Icahandlaren i Brålanda eller Hemköp i Leksand. Det är aldrig fel med fler butiker och konkurrens. Det är absolut nödvändigt, och det ska vi uppmuntra. Men det största konkurrensproblemet är grossisterna. Det drabbar både de små dagligvaruhandlarna och bönderna.Detta har Konkurrensverket kartlagt, och vi har nu jättemycket data. De bör få ett permanent uppdrag, precis som i andra länder, att bevaka, agera och göra saker. Det gör man i Finland. Där har man ett helt annat tryck nu. Man sitter inte bara och fikar, utan man agerar.Sedan måste vi självklart också få igång tillväxten, utvecklingen och reallönerna i det här landet genom sänkt skatt på företag och jobb. Det är inte bara bra för matpriserna, utan det är bra för allas ekonomiska villkor och ytterst också för resurserna till välfärden.Nu är det dags att inte bara pressa ned matpriserna med konkreta åtgärder utan också sluta spela Svälta räv med svenska hushåll genom att inte göra någonting!

Herr talman! Även jag vill börja med att tacka Vänsterpartiet och Ida Gabrielsson för att den här viktiga debatten äger rum. Den kan vara viktig av flera skäl. Det mest uppenbara är att höga levnadsomkostnader under inflationsåren med stigande matpriser pressar de ekonomiskt svaga grupperna, inte minst barnfamiljer men också pensionärer. Den här debatten ger oss också en bra möjlighet att borra lite grann i frågan varför matpriserna ökar. Det är bra om vi ska förmå vidta rätt åtgärder i stället för att bara skapa tidningsrubriker. Vi behöver också en gång för alla få slut på beskrivningen att stigande matpriser är avhängiga rika handlare som gör övervinster på konsumenternas bekostnad. Det stämmer ju inte.Den här regeringen har bekämpat inflationen under en rad år. Det har en väldigt stor betydelse om man vill dämpa matpriserna. Man har fört en återhållsam finanspolitik för att detta ska ske så snabbt som möjligt. Samtidigt har vi sänkt skatten för alla. Alla de som tjänar över cirka 16 000 kronor får sänkt skatt. För en polis och en sjuksköterska innebär det, precis som finansministern noterade, 9 000 kronor mer under innevarande år. Pensionärerna får också motsvarande skattesänkning.Herr talman! I Sverige jobbar just nu nästan 400 000 människor i den här viktiga näringen. Den bidrar inte enbart till sysselsättning och bnp utan är också givetvis central ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv. I dag har vi dock en situation där varannan mattugga är importerad. Vi måste göra oss mindre sårbara. Vi kristdemokrater ser att den dämpning av matpriserna som alla vill ha kräver bättre konkurrens och ett regelverk som medverkar till detta. Vi välkomnar diskussionen om en sänkt matmoms. Den är relevant, och den förs även inom vårt parti.(Applåder)

Herr talman! Det är inte enkelt att komma in så här lite sent i debatten och ha något nytt att säga. Problembilden har ju formulerats väldigt väl av tidigare talare, och vi vet alla vad det handlar om: skenande matpriser som utarmar familjers ekonomi och en regering som står handfallen.Elisabeth Svantesson sa före valet att det är dyrt att vara svensk och att det beror på politiska prioriteringar. Underförstått lovades bättring om vi bara fick en ny regering i Sverige. Ebba Busch och hennes falukorv syntes titt som tätt i tv. Det hela lovade gott – om bara Moderaterna och Kristdemokraterna kom till makten. Många röstade nog på dem för det också.Nu är de där, med ansvar för matpriser och svensk ekonomi. Men vad hände när de kom till makten? Jo, matpriserna fortsatte uppåt. Partierna som nu sitter i regering visade sig inte ha någon plan. Man sa en sak före valet och en annan efter, som Johan Pehrson sa. Matpriserna sänktes inte utan fortsätter att gräva djupa hål i plånboken för många. Många klarar inte ens av att sätta näringsriktig mat på bordet till sina barn eller har inte råd att äta själva. Många måste också ta lån för att klara sina vanliga månatliga utgifter, trots att de arbetar och verkar vara precis de som den här regeringen säger sig bry sig om.Den här situationen är inte värdig ett land som Sverige, där vi är vana att ta hand om varandra. Nu är det dags för regeringen att agera och gå från att fika med matjättarna till att göra något som faktiskt märks i människors plånbok. Först måste man veta hur det ser ut. Varför ser det ut så här? Kan det vara så som flera expertmyndigheter säger, att det beror på bristande konkurrens? Varför vill man inte ta reda på det? Vi i Miljöpartiet tycker att det är viktigt att veta hur det ser ut för att kunna vidta rätt åtgärder. Därför vill vi se en matpriskommission som ser över hela livsmedelskedjan och ger oss svar på varför det ser ut som det gör i Sverige.Det andra regeringen skulle kunna göra direkt är att stötta hushållen. Det är en politisk prioritering att det inte sker. Vi i Miljöpartiet har föreslagit höjda barnbidrag, bibehållet bostadstillägg och bibehållet högkostnadsskydd. Det skulle ge lättnad direkt. Det här är bara några exempel på saker som skulle göra vardagen lite lättare för många av de familjer som nu kämpar.I valrörelsen verkade Tidöpartierna bry sig om matpriserna och ekonomin för vanligt folk. Tyvärr svalnade det intresset snabbt när man väl kom till makten. Men nu är det dags att leverera. Svenska folket förtjänar det.

Herr talman! De senaste åren har priserna på livsmedel ökat markant, precis som flera har sagt innan. Rysslands invasion av Ukraina, eskalerande klimatförändringar, dålig konkurrens och en allt svagare krona är några av orsakerna till utvecklingen.För Liberalerna är det självklart att vi behöver mer samarbete, framför allt mer europeiskt samarbete. Det är genom EU-medlemskapet som Sverige har blivit rikare. Den inre marknaden och vår gemensamma frihandelspolitik är grundbultar i vårt välstånd.För att påverka matpriserna i Sverige måste vi se det här ur ett helhetsperspektiv. För det första är Sverige inte fullvärdig EU-medlem. Så länge Sverige står utanför euron kommer en svag krona att göra att vår importerade mat blir dyrare. Vi betalar mer, inte för högre kvalitet utan på grund av en svag växelkurs.För det andra går cirka 30 procent av EU:s totala budget till olika former av jordbrukssubventioner. Det är cirka 55 miljarder euro per år som används till att utestänga utomeuropeiska producenter från EU. Stödet är dyrt, ineffektivt och orättvist. Det är ett jordbruksstöd som inte är till för att främja innovation, produktivitet eller hållbarhet utan cementerar ett system där bönder hålls vid liv genom bidrag samtidigt som konsumenterna betalar notan. Det är det som är problemet, Oscar Sjöstedt, inte EU:s klimatmål.Vi måste våga höja blicken och säga att EU:s jordbrukspolitik inte är helig, att subventioner som inte leder till vare sig hållbarhet eller konkurrenskraft är slöseri, inte solidaritet, och att EU:s inre marknad måste vara till för både producenter och konsumenter. Nu betalar konsumenterna först genom EU-avgiften och sedan genom höga matpriser. Vi måste kliva in fullt ut i EU-samarbetet. Med euron stärker vi Sveriges konkurrenskraft. Vi minskar prisgapet, förenklar handeln och ger svenska hushåll bättre skydd mot valutakris och importinflation.Det är dags att ta konsumenterna i Sverige på allvar. Det är dags att göra upp med jordbrukspopulismen, och det är hög tid att Sverige går med i euron.

Herr talman! Jag tackar för diskussionen.Är det någonting som är viktigt för mig i det här ansvaret är det att just ta ansvar. Det har varit och är min ledstjärna från första dagen på jobbet. När vi tillträdde var inflationen uppåt 10 procent. Många plågades av detta. Vår prioritering var att dämpa inflationen. Gjorde det skillnad när vi, Riksbanken och parterna tog ansvar? Ja, det gjorde stor skillnad. Med politiken från vissa av partierna i riksdagen hade inflationen stigit och räntorna blivit högre.Men vi menar inte att det räckte att dämpa inflationen. Vi både ville och vill stärka hushållens köpkraft. Även om det kommer löneökningar framöver ser vi att många löntagare som inte har fått kompensation för den höga inflationen nu får skattesänkningar två år i rad. Vi sänker skatten för pensionärer två år i rad. Vi sänker skatten på sparande i år och nästa år. Vi sänker skatten på drivmedel. Vi sänker också skatten på jordbruksdiesel, vilket såklart påverkar svenska lantbrukare.Allt det här, herr talman, menar jag är att ta ansvar. Man kan välja olika vägar i det ansvaret. Men vi har tagit ansvar, och vi kommer att fortsätta. Som jag sa inledningsvis finns hushållen alltid framför oss i det arbete vi gör. Och hushållen ska veta och lita på att de kommer att fortsätta göra det så länge jag är finansminister.(Applåder)

Herr talman! Finansministern låter väldigt nöjd med den förda politiken, men jag ska inte gå in på det just nu. Jag tänkte vara lite mer seriös. Tre aktörer dominerar den svenska dagligvarumarknaden. Regeringens egen myndighet har konstaterat att den bristande konkurrensen leder till högre priser. Vi socialdemokrater har lagt fram en rad förslag om att försöka förbättra konkurrensen för att kunna pressa priserna. Det gäller allt från att få fram fler lokala matbutiker som kan pressa priser till bättre prisjämförelser, märkning mot krympflation och hårdare tag mot grossistledet, för att öka konkurrensen där. Bristen på konkurrens i det ledet drabbar många lokala handlare runt om i Sverige. När vi nu har en debatt om matpriser undrar jag: Vilken är finansministerns reformagenda för att pressa matpriserna genom ökad konkurrens? Varför har finansministern inte gjort någonting? Tiden går.

Herr talman! Tack, Mikael Damberg, för en mycket bra fråga! En viktig sak, förutom det jag redan har nämnt för hushållens del, handlar om det som Mikael Damberg var inne på, nämligen att förbättra konkurrensen. Konkurrensverket har gjort en översyn, efter att ha fått det i uppdrag av oss, och nu jobbar vi med en ny konkurrenslagstiftning. Den kommer att bli viktig. Vi förändrar lagstiftningen men ger också utökade befogenheter till Konkurrensverket. Mikael Damberg är inne på en viktig sak. Jag kan lova att vi levererar här och jobbar med frågan. En annan viktig konkurrensfråga är att landets alla 290 kommuner behöver vara öppna för fler alternativ. Många svenskar bor i kommuner där alternativen är väldigt få. Då ska inte politiker vara de som stoppar bygglov eller andra tillstånd som behövs för att fler ska kunna etablera sig. Annars jobbar man, vare sig man är socialdemokrat, vänsterpartist eller moderat, mot konsumenternas bästa. Vi fortsätter att stärka hushållen, och vi fortsätter arbetet med att förbättra konkurrensen.

Herr talman! Väldigt lite har gjorts för att öka konkurrensen. När regeringens egen myndighet säger att det här är ett problem borde man göra något åt det. Den andra delen av myntet är fördelningsprofilen i regeringens politik. Om man inte kan rå på marknaden helt och hållet – matpriserna ökar ju – finns det ändå grupper som har det extra svårt. Varför har regeringen, som den enda regering i Norden, valt att inte höja barnbidraget under kostnadskrisen? Alla våra nordiska grannländer har gjort det. Varför går ni fram med en försämring från den 1 juli och tar bort det tillägg till bostadstillägget som har funnits för de mest utsatta barnfamiljerna? Det kan drabba dem med 2 000 kronor i månaden, och det sker i ett läge när vi vet att ensamstående föräldrar har det absolut tuffast. Varför gör ni inte mer för de fattigaste pensionärerna och stöttar dem? De har väldigt små marginaler. I stället hade ni råd att göra en riktad skattesänkning till dem som tjänar mer än 66 000 kronor i månaden. Känns det bra i magen, finansministern?

Herr talman! Jag ska besvara Mikael Dambergs fråga, om han verkligen menar allvar. I grund och botten vet alla här att vi varje dag jobbar för att sänka skatter och underlätta för hushållen. Om Mikael Damberg eller någon annan åker och tankar en full tank i dag har det blivit en prisskillnad på ungefär 500 kronor per tank sedan vi tillträdde. Sänkningen av priserna vid pump beror till stor del på politiska beslut. Det har dämpat inflationen, vilket underlättar för hushållen. Den här regeringen gör det som den förra inte gjorde. Jag gillar inte särskilt mycket att prata om det, men Mikael Damberg var ändå ansvarig. Han satt i förarsätet och höjde reduktionsplikten år efter år, och det hade kunnat fortsätta rakt upp. Så kom inte och prata om hushållens ekonomi med mig! Sänkta skatter och förändrade drivmedelspriser är en väg. Mikael Damberg kan vara säker på att vi kommer att göra mer.(Applåder)

Herr talman! Även jag vill ställa en fråga till finansministern. Vilka förslag av alla dem som vi har lagt fram för att öka konkurrensen är regeringen beredd att genomföra? Är man beredd att se till att priserna för befolkningen pressas ned och att vi får sundare marknader framöver? Det duger inte att enbart ta åt sig hela äran av att prisbilden på drivmedel har ändrats. Den har ju ändrats över hela världen. Matkostnaderna är en stor del av varje hushålls utgifter.Vilka åtgärder som skulle främja konkurrensen och som också andra länder använder sig av är ni beredda att vidta för att medborgarna ska få lägre matpriser?

Herr talman! Det är ingen hemlighet att Vänsterpartiet vill ha pristak och helst också äga varenda matbutik i Sverige. Jag håller med om att alla nu måste ta ansvar. Det har jag sagt ända sedan jag fick det här jobbet. Vi tar ansvar från politikens sida. Parterna har tagit ansvar, och företagen måste också göra sitt. Man ska inte lägga all skuld på dem som driver butiker. De kan inte rå för att kakaoskördar har blivit dåliga, men det finns mycket annat som man inom branschen kan jobba med. Konkurrens är en viktig del. I mitt förra inlägg tog jag upp hur vi jobbar med den här frågan. Det gjorde aldrig Vänsterpartiet och Socialdemokraterna under sin tid. Konkurrenslagstiftningen är till exempel föråldrad. Vi sänker skatter. Vi förändrar konkurrensen. Och vi kommer att fortsätta göra det.

Herr talman! Jag kan berätta för finansministern att jag själv är dotter till en handlare. Vänsterpartiet behöver inte ha några matbutiker, utan det kan handlarna gott sköta själva. Småbutikerna blir oerhört pressade av sin grossist. De är pressade att handla av just den. De små butikerna får den sämsta dealen och de dyraste priserna. Det vi ser i Sverige har EU-kommissionen och andra anmärkt på; det är inte bara Vänsterpartiets uppfattning. Vi har ett extremt starkt oligopol, vilket drabbar småbutiker men också bönder och livsmedelsproducenter. Man drar nu undan mattan för folk: ingen barnbidragshöjning och sänkt bostadsbidrag. Samtidigt har man lyckats ordna en skattesänkning på 40 000–50 000 till dem som tjänar över 100 000. Vad vill finansministern säga till de barnfamiljer som går back med flera tusen varje månad?

Herr talman! Till dessa barnfamiljer vill jag säga att vi kommer att göra allt vi kan för att se till att svensk ekonomi växer men också att deras köpkraft stärks. Jag vet att Ida Gabrielsson och jag har olika svar på frågan. Hon vill gärna höja skatter och tror att det blir bra för hushållen. Jag vill gärna sänka skatterna. Jag tror att det är bra för hushållen. Det är två olika slutsatser man kan komma fram till. I vårt fall sänkte vi reduktionsplikten. Det gör stor skillnad för många ensamstående mammor som åker i en ny eller gammal bil på landet någonstans i norra Sverige och skjutsar sina barn till skolan eller aktiviteter. Allt det där gör skillnad. Herr talman! Men vet ni vad som skaver i mig? Det är att Vänsterpartiet och Socialdemokraterna, som ofta har det allra högsta tonläget, gladeligen höjer skatten för varenda person som bor i Stockholms kommun, och de har också gjort det i Region Stockholm. Man höjer skatter i dyrtider. Jag förstår att det blir hård attack, för det är ert bästa försvar. Men kanske borde ni fundera lite och tänka efter.(Applåder)

Herr talman! Jag inser att finansministern anser att Riksbanken inte har så mycket med inflationen att göra. På samma sätt har världsmarknadspriset på olja inte så mycket dieselpriserna att göra. Men jag tänkte prata om någonting annat, nämligen självförsörjningen av livsmedel, vilket är viktigt ur många synvinklar. Moderaterna talade före valet väldigt mycket om livsmedelsstrategin 2.0. Genom den skulle man lösa de höga livsmedelspriserna, stärka bönderna och minska beroendet av import från utlandet. Men när strategin presenterades för några veckor sedan blev det en ren besvikelse. Jag skulle kunna kalla den pannkaka; pannkaka kan man i och för sig laga med de ingredienser som vi fortfarande har självförsörjning på. I strategin fanns inga konkreta åtgärder och inga konkreta mål eller medel, utan det var bara fokusområden och myndighetsuppdrag. Nu undrar jag: Hur ska bönderna i Sverige kunna få någon lönsamhet så att vi får en bättre grund för vår självförsörjning och billigare mat på bordet? Varför kan ni inte ta våra förslag om att sänka deras kostnader och få riktiga åtgärder på gårdsnivå?

Herr talman! Jag utesluter inte att Centerpartiet har en hel del bra förslag i skrivbordslådan eller här i talarstolen som kan vara av värde att titta vidare på.Jag vill komma tillbaka till det som Martin Ådahl började med, herr talman. Nej, jag har aldrig sagt att det bara är finanspolitiken som har påverkat inflationen, men den har varit en viktig del. Som Anna Seim, som sitter i Riksbankens direktion, sa har det varit ett grupparbete där Riksbanken, penningpolitiken, finanspolitiken och parterna har tagit ansvar tillsammans. Det är så vi brukar jobba i Sverige. Vi klarar tuffa situationer tillsammans.Jag förstår att det känns besvärligt för Martin Ådahl att inte ha något som helst inflytande, även om oppositionen skulle gå samman så som vi gjorde förra gången, när Martin Ådahl och jag var med och sänkte priset på jordbruksdiesel. Det är bra om man ser det som vi gör och inte hittar på saker som vi inte gör.

Herr talman! Nu var det ju inte vi i Centerpartiet som inte hade tillräckligt många förslag, utan det var Moderaterna som före valet sa: Nu ska vi komma med den stora livsmedelsstrategin 2.0. Nu ska vi få ned matpriserna. Nu ska vi skapa konkurrenskraft för bönderna. Nu ska vi höja självförsörjningsgraden.Och sedan kom livsmedelsstrategin, men där fanns inte ens ett mål för självförsörjning. Alla som har analyserat den har pekat på att där inte finns något innehåll. Det är ju bara fortsatt prat. Det ska väl fikas med bönderna nu också, som man gjorde med dagligvaruhandeln, i stället för att komma med något konkret.Vi har lagt fram förslag på förslag för att sänka kostnaderna, öka konkurrenskraften, få in fler jobb både i den gröna näringen och på resten av landsbygden och dessutom få till en ökad självförsörjningsgrad.Det är jättebra att man ska hålla nere dieselpriserna. Det är vi är helt med på, och det har vi verkligen verkat för. Vi vill ha Tanka svenskt och självförsörjning också, men det räcker inte för att få en självförsörjning när det gäller livsmedel och en riktig livsmedelsstrategi.

Herr talman! Självfallet ska svensk självförsörjning stärkas. Nu är jag ju inte ansvarigt statsråd för just strategin, men jag har varit med och fattat beslut om den. Det är helt uppenbart att regeringen siktar mot mer självförsörjning. Det var en viktig fråga från första dagen. Därom råder ingen tvekan.Jag skulle nog ändå vilja rekommendera något. Det har raljerats ganska mycket över fika. Jag kan förstå det, men ibland är det bra att sätta sig ned med människor och höra vad som behövs inom deras område, inom deras bransch eller i deras situation, varje sig det är personer som har en funktionsnedsättning, ett företag som jobbar i motvind eller en lantbrukare. Jag träffar gärna människor och lyssnar, och sedan gör jag politik av det.Jag vet att det är svårt för Martin Ådahl att ge kredd för att jag träffade matjättarna, men det behöver han inte. Jag är glad över min enda kredd: Månaden efter, det vill säga i april 2023, var livsmedelspriserna inte den drivande faktorn bakom högre inflation.(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att säga att det nog inte var Elisabeth Svantessons politik som gjorde att inflationen bröts, utan det såg likadant ut över hela Europa vid den tiden.Det jag skulle vilja fråga är vad Tidöregeringen har gjort för dem som tjänar allra minst. Nu vill jag inte höra om de breda skattesänkningar som har gjorts för de rika, för dem får vi alltför ofta höra om. Det jag vill veta är vad regeringen gör för dem med allra sämst ekonomi – de familjer som verkligen känner de ökande matpriserna i sin plånbok och de som jobbar men ändå inte får ihop sin ekonomi.Vi vet att bensin- och dieselpriserna har sänkts, mycket på grund av att oljepriset har sänkts. Men till exempel har priserna i kollektivtrafiken ökat, och många i den här gruppen har inte ens råd att ha en bil. Vad har man gjort för de hushåll som har allra lägst inkomster?

Herr talman! Tack, Janine Alm Ericson, för frågan!När det gäller de som har allra lägst inkomster kan man läsa i fördelningsbilagan; vi är ju transparenta här i Sverige, vilket är bra. Där ser man att våra tre budgetar procentuellt sett ger mest till dem som tjänar minst.Sedan blir jag väldigt förvånad när så många i denna kammare inte verkar veta vilken politik som partierna driver runt om i landet. Det finns ju bara ett miljöparti, ett socialdemokratiskt parti och ett moderat parti. Det är alltså miljöpartister, om jag inte har uppfattat det fel, som lägger ned bussturer i Stockholm. Det är Miljöpartiet som har varit med och höjt skatten två år i rad. Jag kan ha fel, om de inte styr, men jag tror att de gör det.Politik spelar roll på nationell och lokal nivå. Jag och vi kommer att fortsätta att sänka skatter i olika budgetar. Exakt när, hur och var återkommer vi till. Jag vet att många här inne mycket hellre höjer skatterna och sedan pratar sig varma om det som de faktiskt inte gör för hushållen.

Herr talman! Jag tackar för svaret.Jag tänkte först säga något om nedlagda bussturer. Det kan absolut vara så att det är ökade priser i kollektivtrafiken. Men det är ju inte något som man går till val på eller önskar, utan det beror på att vi har en regering som inte levererar de statsstöd som behövs till kommuner och regioner för att de ska kunna upprätthålla till exempel bussturer.Kollektivtrafiken led mycket under pandemin, men vi som då satt i regering sköt till medel så att den kunde bibehållas. Nu ser vi en regering som inte täcker upp för det. Så ja, vi tvingas till det, för miljöpartister tar ansvar för ekonomin ute i regioner och kommuner över hela landet. Men det är inte något som vi gör med glädje, utan vi gör det på grund av att regeringen inte lever upp till sina åtaganden.Jag märkte också att Elisabeth Svantesson hellre pratade om detta än om vad de med lägst inkomster har fått. De som tjänar 16 000 kronor i månaden får en skattesänkning på 9 kronor. Jag vill därför höra igen: Har finansministern några förslag om vad man ska göra för de familjer som har allra lägst inkomster?

Herr talman! Det är många hushåll som är bekymrade nu. Precis som jag sagt tidigare är det en viktig del för oss att sänka skatter, men man ska komma ihåg att de som har allra lägst inkomster har en procentuellt sett ganska låg skatt. Det är bra. Detta har vi sett till genom många budgetar här i riksdagen.Det är fortfarande så att man skattar elva gånger mer om man tjänar 125 000 kronor än om man tjänar 25 000 kronor, även om man inte tjänar elva gånger mer. Men jag lämnar den diskussionen där.Varför är det viktigt att prata om Stockholm? Jo, därför att jag tycker man ska vara på riktigt. Man ska göra det man vill göra och sedan stå för det, inte lägga skulden på regeringen, som med stor prioritet såg till att både Stockholmsregionen och många andra fick mycket pengar när pensionskostnaderna ökade. Vi ser nu också att det inte ledde till massuppsägningar.Sanningen är den att har regionen här höjt skatten men ändå inte klarar av att ha ordning på ekonomin. Jag tror inte att det har så mycket med regeringen att göra i det här fallet. Det har helt enkelt att göra med hur man ser på skattebetalarnas pengar och om man kan ha ordning och reda i sin ekonomi.(Applåder)

Herr talman! När man lyssnar till den här debatten och finansministern tycker jag att det blir ganska tydligt att regeringen inte har det som krävs för att ta tag i frågan om de ökande matpriserna.Redan i mars 2023 krävde vi socialdemokrater att regeringen skulle införa en priskommission mot de höga matpriserna. Det har gått två år sedan dess. Ingenting har egentligen hänt för att öka konkurrensen eller pressa matpriserna. I stället blir det en diskussion om mer pengar i plånboken. Jag tar gärna den debatten med finansministern, för ärligt talat: Den personal som jobbar i matbutiken betalar inte sin mat med procent utan med kronor.När en handelsanställd kvinna, eller man, hör att finansministern av regeringen får över 3 000 kronor i skattesänkning varje månad blir hon lite provocerad därför att hon i dag har problem att betala tillräckligt med mat till sina barn. Fråga den ensamstående morsan om hon vet vad hon skulle använda sina pengar till, om hon fick mer pengar i plånboken! Hon skulle köpa bättre mat. Hon skulle fixa en vinterjacka till ungarna. Hon skulle se till att ungarna kan gå på aktiviteter.En bra fördelningsprofil, mer pengar i plånboken för vanligt folk genom en rättvis skattesänkning, höjda barnbidrag och permanentat stöd till de sämst ställda barnfamiljerna hade varit viktigare i det här läget än att sänka skatten för dem med inkomster på över 66 000 kronor i månaden. Man får heller inte glömma bort de sämst ställda pensionärerna.Om man inte förstår detta förstår man nog inte hur allvarliga de höga matpriserna är för väldigt många människor runt om i Sverige. Dem som detta går ut över är framför allt barnen, för det är de som drabbas när matpriserna sticker iväg och det förs en orättvis ekonomisk politik i Sverige.(Applåder)

Herr talman! Tack, Mikael Damberg, för anförandet! Vi i Sverige importerar ungefär hälften av den mat vi konsumerar. Samtidigt har vi en svag och instabil krona, vilket driver upp priserna för både hushåll och företag. Euron ger många av våra grannländer en mer stabil växelkurs, bättre förutsägbarhet för importörer av livsmedel och en tydligare koppling till den inre marknaden. Min fråga till Socialdemokraternas ledamot är därför: Varför anser ni att svenska hushåll ska fortsätta att bära kostnaden för en valutarisk som andra EU-länder har valt bort genom att gå med i euron? Är det inte dags att nu ansluta oss till euron – för svenskarnas skull och för stabilare och förhoppningsvis lägre matpriser?

Herr talman! Mycket kan man nog tänka sig, men att gå med i euron är inte en garant för lägre matpriser, särskilt inte när vi i Sverige har en oligopolmarknad där konkurrensen är bristfällig. Jag hade hoppats att också liberala politiker skulle vara oroade av situationer där marknaden inte fungerar bra och där konkurrensen inte är fullödig. Konsumenter och svaga grupper får ju betala för mycket för maten eller för bolånen om man har för dålig konkurrens där. Jag hoppas att Liberalerna inte bara ska fastna i sina ideologiska diskussioner om euron eller svenska kronan utan också kan se verkligheten hos många, inte minst barnfamiljer runt om i Sverige, som har det väldigt tufft just nu ekonomiskt. Det hade varit bra om vi hade kunnat vidta åtgärder i bred enighet för att öka konkurrensen i den här sektorn för att pressa priserna. Sedan tror jag att vi fortsatt kommer att ha en diskussion om den fördelningspolitik som bedrivs just nu, där man försämrar för de sämst ställda barnfamiljerna. Vi är det enda landet i hela Norden som inte höjer barnbidragen. Det är klart att det går ut över barnen.

Herr talman! Man kan ju anklaga mig för att ha skygglappar, men man skulle kunna anklaga ledamoten Damberg för att aldrig svara på mina frågor. Jag gör ett försök till. Liberalernas lösning när det gäller de höga matpriserna är att förbättra marknaden och konkurrensen men också att öppna oss och integrera oss med EU fullt ut genom att ansluta oss till euron. Jag vill ha lägre matpriser, och då behöver vi stärka vår ekonomi, låta företagen växa och införa euron i Sverige. Att inte ta hänsyn till valutan i den här frågan, när vi importerar mer än hälften av våra livsmedel, är som att blunda för halva problemet och sätta ett plåster på ett sår som behöver tryckförband. Återigen: Vad tycker ledamoten Damberg om den här problematiken – att vi importerar högre matpriser genom att vi står utanför eurosamarbetet? Kan Socialdemokraterna tänka sig att öppna en diskussion om att ansluta oss till euron?

Herr talman! Jag ska vara ärlig och säga att detta inte kommer att vara mitt huvudsakliga argument för att gå med euron. Jag, som en gång har röstat för att gå med euron, kommer inte att använda valutarisken och dess inverkan på livsmedelspriserna som det huvudsakliga argumentet för att gå med i eller stå utanför euron. Däremot vill jag ge Cecilia Rönn rätt i vad hon sa i sitt tidigare inlägg om att den europeiska jordbrukspolitiken behöver reformeras. Det finns väldigt mycket subventioner som inte är tillräckligt effektiva, inte driver ned priserna och inte ökar konkurrensen. Det tror jag att vi kan vara överens om. Men det finns starkare skäl både för och emot euron än just de svenska livsmedelspriserna. (Applåder)

Herr talman! Det finns en hel del som talar för att den här tillfälliga livsmedelsinflationen är just tillfällig. Vi kan redan nu se att råvarupriserna globalt faller tillbaka. Det ger inte effekt på matpriserna i svenska butiker i dag, såklart, men på någon eller ett par månaders sikt kommer det att märkas. Men framför allt – detta kanske man inte går runt och tänker på dagligen – har den svenska kronan apprecierats, alltså gått upp i värde. Det gäller mot euron likaväl som det gäller mot dollarn. Det gäller mot schweizerfrancen och mot den japanska yenen. Det gäller mot den norska kronan och mot den danska kronan. I en korg med de tio mest handlade valutorna har den svenska kronan gått starkast. Detta är inte bara goda nyheter för dem som planerar att åka utomlands på semester i sommar, utan det är goda nyheter för dem som stannar hemma i Sverige också. En högre värderad krona ger billigare import. Vi importerar tyvärr ganska mycket av vår mat, och den maten kommer att bli billigare ju starkare den svenska kronan är. Detta är givetvis positiva nyheter. Herr talman! Om nu detta är någonting annat än en tillfällig inflationshöjning – om det är någonting som kommer att förvärras eller förlängas – ska vi givetvis inte utesluta några som helst åtgärder för att underlätta för hushållen. Det gör vi i alla fall inte från Sverigedemokraternas sida. Trots att vi har påtagliga investeringar framför oss – jag tänker inte minst på Försvarsmakten – står svensk ekonomi stark. Vi har ekonomiska muskler i våra statsfinanser att agera. Med detta sagt, herr talman, vill jag säga att det för varje litet smörpaket, varje äggkartong och varje påse mjöl som man köper i affären är betydligt fler kronor som går i skatt till staten än som går i vinst till butiksägaren. Detta är ingen högmarginalbransch. (Applåder)

Herr talman! I valrörelsen lät det annorlunda på Sverigedemokraterna. Då skulle allting bli billigare och bättre, och man skulle stå upp för vanligt folk. Nu, när man samarbetar med Moderaterna, är det andra prioriteringar i den ekonomiska politiken. Tittar man på utfallet kan man se att det är väldigt många vanliga familjer med små marginaler som pressas hårt av de ökade matpriserna. Det är framför allt barnfamiljer. De ensamstående föräldrarna är absolut hårdast drabbade. Varför väljer då Sverigedemokraterna att prioritera att dra ned på de mest sårbara barnfamiljerna i den här budgeten? I söndagens partiledardebatt stod partiledaren för Sverigedemokraterna och förklarade att det var just Sverigedemokraterna som hade stoppat en höjning av barnbidragen. Då har jag en fundering. När till och med Moderaterna passade i frågan och fegade ur i diskussionen stod alltså Sverigedemokraterna och räckte upp handen och sa: Det är vi som är emot en höjning av barnbidraget. Kan Oscar Sjöstedt reda ut varför det är så viktigt för Sverigedemokraterna att inte höja barnbidragen?

Herr talman! Sverigedemokraterna fick alltså inte 51 procent i valet. Vi kan väl börja i den änden. När man ska samverka mellan olika partier får alla partier ge och ta lite grann. Jag tror inte att detta är en situation som är främmande ens för Mikael Damberg egentligen. Jag har inga problem att diskutera vad som är den optimala nivån på barnbidraget. Jag tar jättegärna en sådan diskussion. Den får dock gärna vara seriös och bygga på seriösa premisser. Jag tror för egen del att barnbidraget inte är en särskilt träffsäker åtgärd. Om det är fattigdomsbekämpning som vi ska ägna oss åt tror jag inte att barnbidraget är den mest träffsäkra åtgärden. Det är ett kort svar. Vi kan ha en seriös diskussion om detta vid vilket tillfälle som helst. Hela svaret på gåtan har vi ju i det jag var inne på. Det har att göra med pålagor på nationell nivå och framför allt på EU-nivå. Det är pålagor på bönderna, producenterna och handlarna. Det är det som trissar upp priserna. Har man röstat för höga priser får man höga priser.

Herr talman! Jag tror att Sverigedemokraterna har en egen definition av träffsäkra åtgärder för fattigdomsbekämpning. Smaka på det! Man går fram med en budget som riktar en skattesänkning bara till människor som tjänar mer än 66 000 kronor i månaden, men man har inte råd, menar man, att höja barnbidragen, som träffar alla de barnfamiljer som kämpar ekonomiskt. Man går dessutom fram med en försämring för de barnfamiljer som har det allra sämst ställt i vårt land. Var finns de träffsäkra åtgärderna för fattigdomsbekämpning? Kan inte Oscar Sjöstedt i sin sista replik förklara var de åtgärderna finns i den budget som nu är presenterad och som vi kan se resultatet av i Sverige 2025? (Applåder)

Herr talman! Min poäng med träffsäkerhet är att barnbidraget träffar även de barnfamiljer som inte kämpar med att betala räkningar, som inte kämpar med det här. Det är det som är min poäng med träffsäkerheten. Jag tycker nog att det är ganska relevant att ta upp det.Är poängen med en åtgärd att man ska rikta in sig på hushåll som har de allra tuffaste ekonomiska marginalerna är det inte uppenbart att barnbidraget är den mest träffsäkra, för den träffar även andra hushåll – bankdirektörer, riksdagsledamöter och till och med statsråd och kanske talmän; jag vet inte.Vad är mer träffsäkra åtgärder? Ja, vi har skruvat upp garantipensionen för de fattigaste äldre; det har vi gjort. Vi har skruvat upp sjukpenningen, sjukersättningen; det har vi gjort. Det är ju betydligt mer träffsäkra åtgärder än att bara ge en massa pengar till alla människor som råkar ha barn, alldeles oavsett om de är arbetslösa eller tjänar flera miljoner per år, om de har flera miljoner på banken eller är helt utblottade. Det är det jag menar med träffsäkerhet, herr talman. Jag tycker absolut att det är en relevant sak att invända.(Applåder)

Herr talman! Jag tänkte diskutera rörelsemarginaler och lite annat men måste börja i diskussionen om träffsäkerhet.Finns det en sak som är säker är det att reformen där man riktar in sig på dem med över 65 000 i månaden är oerhört träffsäker, och målgruppen är alla de väldigt rika som skulle råka få höjt barnbidrag om även de som har det illa ställt får det. Där har ni verkligen lyckats med träffsäkerheten.Men det är en stor andel av barnfamiljerna som har det så här illa. Det är inte bara några fattiga, så jag måste fråga dig, Oscar Sjöstedt: Är det rimligt att prioritera den här träffsäkra gruppen, som du själv ingår i, i stället för att höja barnbidraget och se till att bostadsbidrag och annat betalas ut till dem som har det allra tuffast? Det är en prioritering ni har gjort. Tycker du att den är rimlig?

Herr talman! Även om det inte var supertydligt misstänker jag att det Ida Gabrielsson är ute efter är den sänkta marginalskatten. Marginalskatten låg tidigare på runt 55 procent. Den sänktes till 52 procent. Låt mig säga två saker om den saken.Den ena är en principiell ingång, där man har en princip om hälften kvar. Det vill säga att man som enskild individ bör få behålla hälften av en lönehöjning. Nu har vi alltså en marginalskatt som ligger på 52 procent. Det är strax över hälften, så i ärlighetens namn är marginalskatten fortfarande lite för hög. Jag tycker att det är en angenäm princip att ha hälften kvar. Man ska inte behöva betala mer än hälften av en löneförhöjning.Den andra är mer av ett pragmatiskt argument. Det här är en reform som har en så kallad självfinansieringsgrad på 125 procent, herr talman. Det vill säga att när man sänker skatten i procent ökar skatteintäkterna i kronor därför att det leder till fler arbetade timmar och så vidare. Det vill säga att staten eller det offentliga får mer pengar att röra sig med efter den här reformen.

Herr talman! Nu får man ta den där om Rödluvan och vargen också, för till och med i regeringens tabeller är avtrappningen av jobbskatteavdraget finansierat.Det är också lustigt att just de delar som går till de absolut mest välbeställda alltid är självfinansierade, inte inflationsdrivande och något som man kan prioritera utan problem.Det som det snarare finns evidens för och som experter uttalar sig om är att det är de med små marginaler som skulle kunna sätta igång hjulen i den här lågkonjunkturen. De skulle kunna handla den där jackan och se till att barnet kommer ut på en utflykt. Då får barnen fina minnen samtidigt som vi får igång ekonomin. Att lägga pengar på hög är inte bra för vare sig Sveriges ekonomi eller de barnfamiljer som har hamnat i en svår situation på grund av regeringens politik.Vad vill du göra för barnfamiljerna och de fattiga pensionärerna?

Herr talman! Nu är det inte jag som har suttit på kammaren och kokat ihop de här 125 procenten. Just den siffran kommer från Riksrevisionens rapport. Riksrevisionen har analyserat det här. Man kan ju såga dem jäms med fotknölarna om man vill det; det har jag inga problem med. Men jag väljer att lita på den rapporten, och det är där man kommer med siffran om en självfinansieringsgrad på 125 procent.Det betyder inte att det står i motsatsförhållande till någonting annat. Det och de andra skattesänkningarna vi gått fram med – skattesänkningar för helt vanliga löntagare med lön på så lite som 16 000 kronor i månaden och uppåt, skattesänkningar för pensionärer, skattesänkningar på drivmedel och så vidare – står inte emot varandra på något sätt. Man kan sänka marginalskatterna, vilket kommer att träffa dem som har de högsta marginalskatterna. Det är av naturliga skäl de som har de högsta inkomsterna. Man har inte skyhöga marginalskatter på låga inkomster, lyckligtvis. Man kan också sänka skatterna för helt vanliga löntagare, pensionärer och barnfamiljer och framför allt göra det billigare att tanka och köra bil.(Applåder)

Herr talman! Jag hade tänkt ställa en annan fråga, men det är lite fascinerande att lyssna på Sverigedemokraterna. Allt är tydligen väldigt bra. Det är toppen! De jättehöga matpriserna och de svaga reallönerna är liksom något tillfälligt som kommer om och om igen. Jag vet inte om det går hem i stugorna.Lösningen på de höga matpriserna, om jag hörde rätt, är att importera billig mat från utlandet. Det var en ny sorts nationalism, måste jag säga. Man ska sänka den redan jättelåga självförsörjningsgraden i Sverige.Så till min egentliga fråga. Ni lovade före valet att ni skulle sänka kostnader för företagen. Det skulle bli billigare att anställa den som sitter i kassan, den som ställer in varorna i hyllan och den som kör lastbil mellan lagret och butiken. I stället har ni höjt kostnaden för att anställa med 13 miljarder kronor. Inte undra på att livsmedelspriserna går upp då. Kommer ni att fortsätta göra det, eller är ni beredda att göra som Centerpartiet och minska kostnaderna igen?

Herr talman! Även Martin Ådahl får hålla sig inom några slags rimlighetens ramar. Ingenstans här i dag, i något anförande, i någon intervju eller i något annat sammanhang har jag eller någon annan hög företrädare för mitt parti sagt att målsättningen är att vi ska importera mer mat. Ingenstans går det att hitta det, utan Martin Ådahl har hittat på det helt själv. Det måste faktiskt finnas några slags rimlighetens gränser även för Centerpartiets Martin Ådahl.Jag sa att det finns mycket som pekar på att den här inflationshöjningen, alltså livsmedelsinflationen, är tillfällig. Det finns mycket som pekar på det. Jag sa också i mitt anförande att om det visar sig att den inte är tillfällig och att alla signaler som pekar på att den är tillfällig är felaktiga, om det blir en förvärrad och förlängd situation, jamen då ska vi inte utesluta att vidta åtgärder.Jag tyckte att jag hintade ganska tydligt vilka åtgärder det kan vara. Det är alltså fler kronor på varje pryl man handlar på Ica som går i skatt till pappa staten än som går till pappa butiksägaren.

Herr talman! Det var många kommentarer om det som sades men inte särskilt många svar.Jag noterade ju att den främsta lösningen i första skedet handlar om att det är så dyr mat från utlandet. Det är att EU:s höga matpriser ska bli lägre som ska lösa allting.Om jag var lite patriotiskt lagd hade jag nog lagt fokus på att öka självförsörjningsgraden och sänka kostnaden för Sveriges egna livsmedelsproducenter. Det är nämligen så att de länder i Europa som har hög självförsörjningsgrad har drabbats mindre av prisuppgångarna än Sverige har. Det kan man se väldigt tydligt i statistiken.Jag hörde inte heller något svar på min andra fråga. Ni som lovade så mycket om att sänka kostnaderna för att anställa den som jobbar i kassan, den som sätter in varorna i hyllorna och den som kör varorna till butiken. Ni har höjt de här kostnaderna med 13 miljarder kronor. Förstår jag det rätt att ni ska ta tillbaka det nu? Nu ska ni sänka kostnaderna igen så att vi får fler jobb och fler unga i jobb, får lägre matpriser och får en bättre utveckling i stället för skyhög arbetslöshet, som vi har nu.

Herr talman! Sverige är väl för guds skull med i EU. Det som händer på EU-nivå påverkar våra bönder också.Det är bara att titta på hela utsläppshandelssystemet, Emissions Trading System eller ETS, och direktiv om utsläppshandeln som Centerpartiet har röstat igenom och Sverigedemokraterna har röstat emot. En revision av ETS för luftfarten, den gemensamma jordbrukspolitiken, genmodifierad majs, naturrestaureringsförordningen, förpackningar och förpackningsavfall, CBAM, LULUCF och ett antal andra åtgärder har Centerpartiet och Martin Ådahls kollegor – eller kollega kanske det bara är – i Europaparlamentet röstat igenom. Det är pålagor på europeiska, inklusive svenska, bönder som Sverigedemokraterna i Europaparlamentet har röstat emot. Det här kan vem som helst kolla upp.Det här är åtgärder som driver upp priserna för producenterna, det vill säga för bönderna, och de kommer obönhörligen att driva upp priserna också för konsumenterna. Producentpriser och konsumentpriser korrelerar nämligen med varandra – hör och häpna!(Applåder)

Herr talman! Jag noterar att Oscar Sjöstedt inte lyfter fram någonting specifikt han vill göra för att hjälpa hushållen. Han säger bara lite svepande att han är beredd att agera. Jag noterar också att det inte fanns någon aktion för att hjälpa hushållen i den vårändringsbudget som lades.Jag undrar varför man egentligen ska tro på det Oscar Sjöstedt säger. Inget har ju ännu gjorts. Eller, jo, i stället för att förbättra för de hushåll som går på knäna har man försämrat akassan, dragit ned det bostadstillägg vi lade till under krisen och försämrat högkostnadsskyddet. Allt detta är sådant som skulle kunna hjälpa folk som har svårt att sätta mat på bordet.Jag skulle vilja fråga Oscar Sjöstedt: Varför ska väljarna lita på att Sverigedemokraterna ska leverera nästa gång, när man inte har fått hjälp i den kostnadskris man står i här och nu?

Herr talman! Jag tycker att det är tydligt att vi har gjort ganska mycket för att hjälpa och stärka hushållen ekonomiskt. Vi har inte bara vid ett tillfälle utan vid två tillfällen sänkt inkomstskatten för hushållen. Detta började gälla i början av året. Vi har tillika sänkt skatten för pensionärer med motsvarande per krona på individnivå – inte lika många kronor, för pensionärerna är inte riktigt lika många. Vi har skruvat upp garantipensionen för de fattiga äldre, och vi har skruvat upp sjukersättningen och sjukpenningen.Framför allt har vi gjort det väldigt mycket billigare att tanka bilen. Det hörde vi i ett tidigare replikskifte här. Jag tror att det är 500 kronor per tank – eller nästan 600 kronor, men det beror väl på hur stor tank man har. Det är ganska tydligt att vi har gjort ganska många saker just för att stärka hushållen. Det blir lite märkligt på något sätt. Det är lite svårt att ta det här helt seriöst, faktiskt.

Herr talman! Jag tackar Oscar Sjöstedt för svaret.Det är ändå väldigt många familjer som har svårt att sätta mat på bordet i dag. De arbetar och försöker göra rätt för sig, och ändå räcker inte pengarna till. Vi hör detta från många organisationer som jobbar nära de här människorna. Uppenbarligen är det någonting som inte fungerar. Mer stöd behövs.När det gäller skattesänkningarna har de gått till dem som är rika. Du och jag har fått mer pengar i plånboken, men tjänar man 16 000 kronor i månaden har man fått en skattesänkning på 9 kronor. Det är mindre än vad falukorvspriset har gått upp.Det finns ju inget reellt riktat stöd. Man försämrar de stödsystem som finns. Jag undrar igen varför man som ekonomiskt utsatt hushåll ska rösta på Sverigedemokraterna när de inte lever upp till de löften de gav om att se till familjerna i Sverige.

Herr talman! Som jag sa i mitt andra anförande finns det ganska tydliga tecken på att den här livsmedelssituationen är just tillfällig. Vi har redan nu sett hur råvarupriserna börjat falla globalt. Det sipprar ju ned till oss och till butikerna så småningom. Jag vill återigen säga – och jag vill vara ödmjuk: Om detta visar sig vara fel och det blir en förlängd och förvärrad situation så finns det krut i maskineriet. Matmomsen kan vara ett exempel på det.Jag vill gå tillbaka till grunderna i detta. Jag har en hel lista här – en harang av åtgärder som Miljöpartiet har röstat igenom i Europaparlamentet med kostnadspålagor för bönderna på kontinenten och i Sverige. Återigen: Om man röstar för dyrare mat får man dyrare mat. Lägger man en massa bördor på producenterna ökar producentpriserna. Tro mig eller inte, men producentpriserna korrelerar starkt med konsumentpriserna.(Applåder)

Herr talman! Det är uppenbart att man kallar det här tillfälligt. Man vill inte göra något angående de priser som fortfarande ligger fast – även om de inte skulle öka – och som oavsett vad som händer framöver kommer att ta en hel barndom för barnfamiljer att komma i kapp med.I stället för att sörja för medborgarna i kristider känns det som att regeringen har checkat ut. I bästa fall dyker de upp och agerar livsstilscoacher och tipsar om att handla billigare. God dag yxskaft, säger jag. Ni vet mycket väl att vi i Sverige har en oligopolmarknad som ni inte har tagit nödvändiga beslut för att bryta upp. Jag skulle kunna gå igenom V-förslagen i detalj när det gäller hur matpriserna skulle kunna sänkas. Jag skulle kunna lyfta fram de grannländer som har gjort vad de har gjort, men där Sverigedemokraterna och regeringen inte har gjort samma sak. Men jag tänkte använda den minut jag har kvar till att rikta mig till alla er som kämpar på.Jag minns själv hur det var under min uppväxt att oroa sig för föräldrarnas ekonomi. Det är tufft för barnen, men också för föräldrarna. Jag riktar mig till den mamma som gråtande berättade för mig att hennes son inte kunde få något ordentligt barnkalas på sin sexårsdag och till det äldre par som beskrev hur förnedrande det känns att trots ett långt arbetsliv behöva ta emot ekonomisk hjälp av sina egna barn. Jag riktar mig till alla er som försöker få vardagen att gå ihop.Jag vill understryka att det inte är ni som har svårt att ställa mat på bordet och får räkningar från inkasso eller inte vet hur ni ska kunna betala barnens aktiviteter som ska skämmas. Ni är hjältar. Ni har gjort allt och mycket därtill. Ni har gjort rätt för er. Felet är inte ert. Det är makthavarna som har lämnat medborgarna ensamma med bördorna som har ansvaret. Det är regeringen och Sverigedemokraterna som ska skämmas, inte du.(Applåder)

Herr talman! Det är faktiskt ganska bekymmersamt hur lite Tidöpartierna verkar bry sig om att Sverige blir fattigare, att det inte växer och att lönerna och jobben inte växer. Jag tänkte dock prata lite om några som verkligen förtjänar att det pratas mer om i den här debatten, nämligen Sveriges bönder. Det är faktiskt de som producerar maten – eller snarare som producerar cirka hälften av maten i Sverige. Det är ett enormt problem när vi diskuterar matpriser.Sverige har alltså inte självförsörjning av mat. Vi producerar bara 50 procent av det vi äter. I Finland till exempel är den siffran 80 procent. Vi kan inte nå upp till Danmarks 150 procent, men ändå.När vi ser att priserna nu rusar på världsmarknaden är det länder med låg självförsörjning som sitter i klistret och får högre priser. Det är inte bra i den säkerhetssituation vi är i. Om vi skulle bli helt avspärrade skulle vi få äta morotskaka, för det är bara det vi är självförsörjande på – socker, ägg, mjöl och morötter.När det gäller matpriserna borde man framför allt se till att det finns möjlighet att fullt ut konkurrera. Då är det kostnaderna det handlar om.Om man sitter ned, som finansministern sa, och fikar med bönder och pratar med folk som håller på med detta på riktigt kommer de att svara att kostnaderna är för höga. De kommer att fråga: Varför gör ni ingenting? Detta gäller även som svar på Sverigedemokraternas påstående. Jag har absolut inte röstat för högre kostnader i EU. Nu har ledamoten försvunnit härifrån, men det är rent hittepå. Vi har röstat för lägre kostnader.Regeringen har däremot sagt nej till alla våra förslag om att sänka kostnaderna så att det går att sänka matpriserna. Man har också sagt nej till att svenska bönder skulle få del av EU-pengarna när kronan tidigare försvagades. Det sa regeringen länge nej till. Och nu finns en livsmedelsstrategi som varken har mål eller medel att öka självförsörjandet. Då säger vi till regeringen: Säg nu ja till konkreta åtgärder för ökad självförsörjning och konkreta sänkningar för svenska bönder. Säg nej till rusande matpriser, när de rusar på världsmarknaderna.

Herr talman! För bara några dagar sedan publicerade Matpriskollen en mer dämpad utveckling för matpriserna för april månad. Snittet var 0,4 procent. Om man tar bort den kraftiga ökningen på kaffe och nötkött var det enligt Matpriskollen ingen prisuppgång alls.Att nötköttet ökar i pris beror på att bönderna får bättre betalt för mjölk. Då är det färre kor som slaktas. Att kaffepriset ökar beror på att priset på kaffebönor på råvarubörsen har ökat, framför allt som en konsekvens av sämre skördar i Brasilien. I och med att varannan tugga som äts vid de svenska matborden är importerad är stärkningen av den svenska kronan en av förklaringarna till att matpriserna nu inte stiger. Alldeles oavsett är detta ett välkommet besked för alla dem som har en ansträngd hushållsekonomi.Att jag börjar mitt inlägg på det här viset beror på att jag vill peka på någonting som jag tycker har blivit väldigt snett i den här debatten. Det är nämligen inte så att livsmedelsbutikerna sätter sina priser godtyckligt. Priserna påverkas av en rad olika faktorer, och jag har nämnt några: råvarupriser, transportkostnader, kronans värde, produktionsstörningar etcetera.Förra året visade 184 Icabutiker röda siffror. Det är alltså 15 procent av alla Icabutiker i Sverige. Av dem som visade röda siffror var 80 procent så kallade Ica Nära-butiker. För 2023 gjorde Coop Syd en rörelseförlust på 273 miljoner kronor.Det är inte livsmedelsbutikerna som rånar svenska hushåll. Det är tramsigt och felaktigt att säga så. Prisökningarna i Sverige följer samma mönster som i övriga Europa. Vi vet också att rörelsemarginalen inom dagligvaruhandeln nu är den lägsta i näringslivet. Vi behöver politiskt möjliggöra ökad konkurrens, och vi behöver fortsätta att se över reglerna.

Herr talman! Rörelsemarginaler anges i procent. Om man tar 200 kronor för en ost och rörelsemarginalen är 3 procent får man mer tillbaka i antal kronor än om osten kostar 100 kronor, eller hur? Därför blir det ofta ett rätt missvisande mått. Det finns fler mått.Dagligvaruhandeln är inte en produktionstung bransch. Det är inte så mycket mer än distribution av varor som utförs. Lönekostnaderna – vilket är den största utgiften – har inte gått upp lika mycket som priserna, eller hur? Vi vet att de har hållits tillbaka. Hela förklaringen till de 25 miljarder i vinst som man gör nu är inte att man har haft det tuffare och tagit sitt ansvar, utan precis som Konkurrensverket säger innebär den dåliga konkurrensen en oligopolmarknad och därmed oligopolpriser. Är det inte din uppfattning, ledamoten?

Herr talman! Jag lyssnar på och läser med stort intresse vad exempelvis Konkurrensverket pekar på. De pekar bland annat på att vi måste se till att bryta kommunernas planmonopol. Här måste det ske en kraftig förändring så att vi får en enklare etablering av närbutiker. Det skulle kunna göra att konkurrensen ökar och att matpriserna därmed sjunker. Det finns alltså en rad olika förslag även om Ida Gabrielsson inte väljer att ta upp alla de förslag som Konkurrensverket pekar på.Som av en händelse googlade jag faktiskt lite snabbt, för jag tänkte att någon nog frågar om det här med rörelsemarginal. Det är helt klart så att en stor butik med en rörelsemarginal på 3 procent har en bättre marginal i kronor och ören än den butik som är liten. Men vad är en bra rörelsemarginal, enligt Ida Gabrielsson? Vad är rimligt att ha som rörelsemarginal? Det kan se olika ut i olika branscher, det vet jag. Men eftersom ledamoten lyfter dagligvaruhandeln, vad anser Vänsterpartiet är en rimlig rörelsemarginal där?

Herr talman! Vänsterpartiets och politikens uppgift är inte att ange en exakt rörelsemarginal. Men i kristider bör man fördela kostnaderna för krisen lika, och det är inte så att matjättarna har tagit den kostnaden.Det är oftast en intern affär när det gäller det ledamoten lyfter upp, det vill säga att Ica Nära går absolut sämst. Det beror på att Ica Nära får absolut sämst villkor av sin egen grossist. Det är därför Ica Nära har det svårt medan Ica Maxi på olika ställen kan expandera. Det är fortfarande så att man i kronor och ören gör mycket större vinster nu än tidigare, och det är ju kronor och ören vi handlar mat för – ja, inte ören längre, men kronor i alla fall.Med en rörelsemarginal på 3 procent gör man mer på 200 kronor än på 100 kronor. Man höjer priserna väldigt mycket och har kvar samma rörelsemarginal, eller en något sänkt. Det är därför du kan se en mycket högre vinst i den kolumnen. Det är så det ligger till. Tycker du att det är rimligt att matjättarna på grund av den bristande konkurrensen kan skinna hushållen på det här sättet, Hans Eklind, eller är du beredd att vidta åtgärder?

Herr talman! Jag tycker att finansministern har varit väldigt tydlig. Regeringen har koll på den här branschen. Man har koll och försöker se till att vi kan få bättre konkurrens. Vi ska absolut inte vältra över priserna på konsumenterna.Det är dock det som Konkurrensverket också konstaterar: Så är det inte. I varierande grad har man lyckats behålla rörelsemarginalen. Riksdagsledamoten vill inte precisera vad som är en rimlig rörelsemarginal, men det brukar sägas att sisådär 5 procent är rimligt att ha. Den här branschen har dock sett en sjunkande rörelsemarginal under en rad år. Det är alltså ganska rimligt att anta att den har tagit en del av de kostnader som framför allt kommer av inflationen. Det har debatten, med rätta, cirkulerat väldigt mycket kring.Jag tänker att vi kan vara eniga om en sak: Vi behöver en ökad konkurrens. Där kan Socialdemokraterna och Vänstern, som styr i en majoritet av landets kommuner, se till att vi får en plan- och bygglag som öppnar för fler små närbutiker som kan konkurrera. Det vore en lösning.

Herr talman! För att följa upp det tidigare replikskiftet: Det finns ett stort problem i grossistledet. Där handlar det inte om kommunerna, utan det är Konkurrensverket som bör kunna följa detta löpande – som man gör i andra länder – och föreslå verkliga förslag som får effekt.Jag vill gå tillbaka till det som Kristdemokraterna lade stor tonvikt vid i det förra valet, nämligen landsbygden och bönderna. De skulle vara högsta prioritet. De skulle få minskat regelkrångel, och det skulle bli bättre ekonomiska förutsättningar i hjärtlandet, som det hette.Nu har Kristdemokraterna hanterat de här frågorna i två år, och fortfarande kvävs bönder av byråkrati och höga kostnader. Det är höga skatter och snåriga regelverk som gör det svårt att producera billig och konkurrenskraftig svensk mat. En mjölkbonde får hantera 650 regler och 15 olika myndigheter. Det är orimliga bördor. Dessutom har ni höjt kostnaderna för Sveriges företagare med 16 miljarder, Hans Eklind, och varje bonde är en småföretagare.Kostnaderna för företag, och inte minst för bönder, måste sänkas.

Herr talman! Riksdagsledamoten har nu i ett flertal inlägg sagt att det inte finns några mätbara mål i Livsmedelsstrategin 2.0. Jag tror att riksdagsledamoten vet om att Jordbruksverket har fått i uppdrag att konkretisera målsättningarna.I den gamla livsmedelsstrategin fanns det rent generella målsättningar, som att vi skulle öka livsmedelsproduktionen. Vad betyder det? Här finns det ju förslag, exempelvis från köttbranschen själv, om att 80 procent ska produceras i Sverige. Vi vet exempelvis att konsumtionen av lammkött ökar medan produktionen minskar, och därför ser regeringen över regelförenklingar och hur man kan lösa detta.Jag skulle ändå vilja säga att det blir lite knepigt. Att det är ledamotens uppgift att svartmåla regeringen och så vidare förstår jag, men det blir ändå lite knepigt när man säger att ingenting har hänt på jordbrukssidan. Om man är centerpartist och verkligen bryr sig om jordbruket borde man inte stå och säga på det här viset, för ledamoten vet ju att det har hänt massor just kring jordbruket och för att förbättra böndernas förutsättningar att få bärighet i sin näringsverksamhet.

Herr talman! Nu är det ju inte jag som kritiserar och säger att det inte finns några konkreta mål och medel, utan det är LRF och alla andra som är inblandade i detta. Framför allt är det väldigt många bönder som har kommenterat och skrivit om detta.Visst, det finns en massa myndighetsuppdrag, framtidsplaner och sådant, men det var ju ni själva som i ert eget landsbygdspolitiska program efterlyste ett konkret mål i en livsmedelsstrategi, Hans Eklind. Det var ju punkt 1 i ert eget program. Till exempel skulle man öka beredskapsinlagringen. Det har ni över huvud taget inte agerat på, utan det är fortfarande bara en utredning som än så länge ligger och samlar damm och som ni inte har kommit någonvart med.Något har ni såklart gjort, men ni har inte gjort tillräckligt. Och nu står vi här med höga livsmedelspriser, låg självförsörjningsgrad och väldigt mycket regelkrångel. Framför allt är det höjda kostnader, från ert håll, för dem som ska producera de billiga svenska livsmedlen för att vi ska kunna hålla nere matpriserna och få en god självförsörjning i vårt land.

Herr talman! Att få till en ökad självförsörjning är en prioritet inte bara för Kristdemokraterna och jordbruksministern utan för hela den här regeringen. Det är naturligtvis viktigt ur en rad olika aspekter.Det har gjorts rätt mycket, och mer är på gång. Min partikollega Magnus Oscarsson är enmansutredare och ser nu över regelförenklingar inom hela livsmedelskedjan. Sänkningen av bränslepriserna har betytt massor. Jag träffar ju också jordbrukare; de finns i min närhet och i min vänskapskrets. De är väldigt nöjda med mycket av det regeringen gör, men de tycker att det borde gå snabbare. Då får jag förklara att det här med politik också innebär att man måste göra utredningar innan man kan iscensätta regelförändringar.Som en bjärt kontrast till Martin Ådahls bild kan jag meddela att förbundsordföranden för LRF säger att det är positivt att regeringen vill inta en mer aktiv roll i samarbetet med de övriga aktörerna i livsmedelskedjan. Det finns lite andra tonlägen än dem Martin Ådahl väljer att citera.

Herr talman! Vi vet ju hur det ser ut nu och att vi måste agera för att få ned priserna eller i alla fall behålla den prisnivå vi har. Vi måste stötta hushållen, men vi måste också agera långsiktigt.Vi måste stärka svenska bönders konkurrenskraft. Det ger ingen omedelbar prissänkning, men det ökar våra möjligheter att producera mer mat och höja självförsörjningsgraden framöver, vilket på sikt också ger möjlighet till sänkta priser.Vi måste dock även möta de klimatförändringar som obönhörligt kommer att påverka oss. Sverigedemokraterna har bestämt sig för att kulturkriga mot klimatpolitiken trots att vi vet vad som kommer att hända om vi inte får ned utsläppen snabbt. Det blir torka och översvämningar, och detta kommer att påverka matproduktionen alltmer. Allt vi tar för givet i dag kan komma att omkullkastas. Vi ser redan nu stor påverkan. Torkan i södra Europa har lett till betydligt mindre skördar och pressat upp priserna. Klimatförändringarna påverkar också kaffepriset. Vi ser klimateffekterna inte bara i form av vilt väder utan också i ekonomin.Sammanfattningsvis måste vi stärka konkurrensen här och nu och stoppa de stora prisökningarna på mat samtidigt som vi stärker de hushåll som har det tufft. Så skapar vi ett Sverige som håller ihop. Men vi måste också agera mot utsläppen och samtidigt stärka bönderna så att vi på sikt slipper skenande priser på grund av klimatförändringarna.Tyvärr gör den här regeringen inget av detta. För att få rimliga matpriser och stöd till hushållen framöver behöver vi uppenbarligen byta regering. Den här regeringen levererar inte – det visar dagens matpriser, och det har även denna debatt visat tydligt.(Applåder)

Herr talman! I den här debatten har vi hört att inget görs. Det är ju inte sant, men vi behöver göra mer.Borttagna arbetsgivaravgifter för unga och sänkt matmoms är tyvärr trubbiga verktyg som riskerar att inte träffa rätt. Risken är att prisökningarna i slutändan äter upp eventuella sänkningar av moms eller arbetsgivaravgifter. Matpriserna behöver – och kan – sänkas genom en sak: bättre konkurrens på en fungerande marknad, både i Sverige och i EU.I mitt inledande anförande lyfte jag fram euron och EU:s jordbrukssubventioner som viktiga faktorer för våra höga livsmedelspriser. Jag vill dock även belysa det vi gör på hemmaplan, som kan ha en positiv inverkan. När den här regeringen tillträdde låg inflationen på över 10 procent. Löntagarnas reallöner har minskat kraftigt. Vårt mål har varit att trycka tillbaka inflationen. Det har vi också lyckats med tillsammans med Riksbanken och löntagarna, som har tagit ett jättestort ansvar i detta.Regeringen har gett Boverket i uppdrag att se över hur man bättre kan stärka konkurrensen genom lättare etableringar av livsmedelsbutiker. I dag saknar 100 kommuner i Sverige en lågpriskedja. Dessutom har Konkurrensverket fått i uppdrag att analysera konkurrensen inom livsmedelsbranschen.Liberalerna är beredda att göra mer för att säkerställa att priserna pressas, men inte genom regleringar utan genom förutsättningar för bättre konkurrens och en fungerande marknad. Vi utesluter inte att man ställer högre krav på grossisterna att sälja till små aktörer på samma villkor som till grossisternas egna butiker. Det skulle kunna innebära att Konkurrensverket kan kartlägga grossistmarknaden och att regeringen kan komma med konkreta förslag för att förbättra marknaden och konkurrensen.Vi kan inte kontrollera och reglera oss till billigare mat, utan vi måste skapa förutsättningar för ökad konkurrens och innovation.

Herr talman! Jag vill inte förlänga debatten onödigt mycket, men här sa den eminenta ledamoten från Liberalerna faktiskt att sänkta arbetsgivaravgifter inte är bra utan att detta är ett trubbigt verktyg. Cecilia Rönns företrädares företrädare Mats Persson sa före valet att Liberalernas absolut högsta prioritet i ingången till valet var att sänka arbetsgivaravgifterna för att sänka kostnaderna.Nu är vi i ett krisläge när det gäller matpriserna och när det gäller svensk ekonomi. Arbetslösheten är en av de högsta i västvärlden. Då hör jag från Liberalernas ledamot att sänkta kostnader genom sänkta arbetsgivaravgifter inte är så viktigt och att det inte kommer att märkas på priserna om vi höjer kostnaderna för livsmedelskedjan med miljardbelopp genom höjda arbetsgivaravgifter. Jag vill bara vara säker på att jag hör rätt.

Herr talman! Tack, ledamoten, för att jag får en chans att förtydliga mig om jag var otydlig!Jag vill definitivt sänka arbetsgivaravgifterna och tror också att det vore bra att göra det. Det gäller framför allt den allmänna löneavgiften, som har ökat utan att över huvud taget leda till några förbättringar för Sveriges företagare. Nu pratar jag dock generellt.Att sänka arbetsgivaravgifterna specifikt för unga kan också vara bra ut olika hänseenden, till exempel om vi har en situation med många unga som är arbetslösa, om det nu är det som är problemet vad gäller företagens möjligheter att anställa. Men när det gäller en tydlig korrelation mellan sänkta arbetsgivaravgifter för unga och lägre matpriser tror jag att det är trubbigt.Jag upplever att företagens stora problem när det gäller att kunna anställa är kompetensbrist och inte i första hand arbetsgivaravgifterna. Arbetsgivaravgifterna behöver dock sänkas, och vi behöver förbättra företagens förutsättningar att anställa och växa.

Herr talman! Jag håller helt med om det. Vi måste verkligen – tyvärr på ett helt annat sätt än den här regeringen har gjort – förstärka kompetenstillgången. Vi behöver också göra flera andra saker, till exempel stärka konkurrensen. Vi behöver absolut sänka arbetsgivaravgifterna, också med lite större bredd – som Centerpartiet har föreslagit – så att det påverkar småföretag och dem som ska komma in på arbetsmarknaden med låga löner. Här är jag och ledamoten egentligen överens. Det vore bara kul om regeringen också gjorde detta i stället för att göra tvärtom.

Herr talman! Det är glädjande att Martin Ådahl och jag är överens.Visst gör vi saker i den här budgeten som en helhet, också för företagen. Växa-stöd och satsningar på yrkesutbildningar och skola är delar av det. Jag välkomnar att även Centerpartiet vill sänka arbetsgivaravgifterna och göra det bättre för företagen för att tillväxten ska bli bättre i Sverige, men jag skulle nog rekommendera Centerpartiet att ansluta sig till den här regeringen och dess partier. Jag tror att Centerpartiet har mycket bättre förutsättningar att få igenom en liberal och marknadsvänlig företagspolitik tillsammans med oss än med kompisarna på vänstersidan.(Applåder)

Herr talman! Jag tackar Ida Gabrielsson och Vänsterpartiet för debatten.Denna fråga engagerar alla partier, det vill säga att hushållen ska få en bättre situation. Vi värnar dem, och alla vill förbättra marginalerna. Därom råder ingen tvekan. Ibland har vi dock olika vägar att nå detta.Herr talman! Jag tror gott om alla i debatten, och jag vet att ni vill jobba för hushållen. Men jag måste avsluta med att säga att Martin Ådahl i vartenda inlägg väljer att misstolka, lägga ord i min mun och kanske till och med slira på sanningen, och det tycker jag är ovärdigt denna debatt. Jag vet att Martin Ådahl är en klok och vis person. Han får gärna läsa denna och vår förra budget, för då kommer han att se att vi prioriterar hushåll och företag. Och att ibland ta en kopp kaffe för att lära känna någon kan jag rekommendera, Martin Ådahl.(Applåder)Den särskilda debatten var härmed avslutad.

Särskild debatt angående priserna i dagligvaruhandeln