Avskaffande av allmän värnplikt

Motion 6 oktober 1997
  • Bädda in video

Motion till riksdagen 1997/98:Fö202 av Birger Schlaug m.fl. (mp)

Avskaffande av allmän värnplikt

Värnpliktsarméerna skrotas i snabb takt runt om i världen. Frankrike och Ryssland är bara två exempel på länder där värnplikten har förpassats till historien. I Sverige hävdar dock politiker från både höger och vänster att vi skall hålla fast vid den allmänna värnplikten som grundidé. På Socialdemokraternas partikongress hösten 1997 slogs t.ex. fast att värnplikten skall åter­upprättas1.

Ett skäl till att värnplikten måste bevaras sägs vara att folkförankringen måste bibehållas. Enligt Miljöpartiets uppfattning är detta en felaktig analys. Förbättrad utbildningskvalitet, motivationshöjande åtgärder och undanröjan­de av orättvisor är mycket mer förtroendeskapande och effektivare än att utbilda största möjliga antal ungdomar. Det viktigaste ur motivations- och effekti­vitetssynpunkt är dock att man utbildar för att möta hot som uppfattas som verkliga och relevanta för ungdomar. Sammanfattningsvis är det viktigare att fråga vad vi utbildar för och hur denna utbildning sker än att pressa igenom så många som möjligt genom ett pliktsystem.

I praktiken har vi ingen allmän plikt idag. Den är inte allmän eftersom den endast omfattar halva befolkningen. Kvinnorna mönstrar frivilligt. Män som vill göra värnplikt nekas ofta och placeras istället i utbildningsreserven. Just nu är det ungefär 40 % av männen i Sverige som genomför totalförsvarsplikt. Samtidigt kallar man tvångsmässigt in andra ungdomar som inte vill göra värnplikt. De som vägrar döms fortfarande till fängelsestraff, vilket i realiteten innebär att Sverige har samvetsfångar. Detta är oacceptabelt!

Regeringen meddelar i skrivelse 1997/98:4 Totalförsvar i förnyelse att man ämnar tillsätta en utredning med uppdrag att göra en översyn av tillämp­ningen av pliktsystemet och andra pliktfrågor m.m. Det är bra. Det är enligt Miljöpartiets uppfattning viktigt att denna översyn även skall omfatta ett avskaffande av plikttjänstgöringen samt alternativa utbildningar t.ex. i civilmotstånd och internationell fredstjänst. Utredningen måste också titta på de civilpliktigas folkrättsliga skydd och status.

Miljöpartiet konstaterar att det utan tvekan krävs ett nytt system som bygger på frivillighet kombinerat med motivation och meriter. Miljöpartiet vill inte ha en yrkesarmé; det är av yttersta vikt att inte militären blir en separat maktfaktor i samhället. Miljöpartiet förordar därför en frivillig värntjänst istället för den totalförsvarsplikt som vi har idag. Värntjänsten ska vara anpassad till den vidgade hotbild som riksdagen har beslutat om och den skall naturligtvis vara öppen för både kvinnor och män. Värntjänsten skall ge en relevant utbildning för att möta hot inom ramen för den vidgade hotbilden.

I grundutbildningens gemensamma del kan det bland annat ingå grund­läggande miljökunskap och ekologiskt samhällsbygge, etiska förhållnings­sätt, räddningstjänst, överlevnadskunskap och civilmotstånd. Såväl yrkes­befäl som värn­tjänstgörande ska ges utbildning i hur mobbning, rasism och främlingsfientlighet bekämpas. Truppförande befäl ska bl.a. ges gedigen utbildning i pedagogik, psykologi, grupp­dynamik och modernt ledarskap. Detta bl.a. för att medinflytande skall utvecklas till medbestämmande inom organisationen i så hög grad som möjligt.

Efter grundutbildningen ska man kunna välja vidare utbildningsväg inom olika områden, i enlighet med vad som i motionen anförs. Utbildningen ska kon­tinuerligt utvärderas och följas upp av befäl eller motsvarande, tillsam­mans med värntjänstgörande.

Genom volontärarbete i andra länder skulle värntjänsten kunna öka kun­skapen om och förståelsen för andra kulturer och därigenom bidra till en fredligare värld. Viktigt att understryka är att värntjänsten inte innebär grå arbetskraft inom miljövårdssektorn. Tvärtom ska utbildningen vara adekvat inför uppgiften och den ska kännas meningsfull, därför skall utbildningen ge en bred miljökunskap så att de värntjänstgörande kan se insatserna i ett större perspektiv.

Värntjänsten ska vara frivillig, då vi är emot tvång. Men att ha genomfört värntjänstutbildning ska vara en merit. Värntjänstgöring kan jämställas med arbete i fråga om tilläggspoäng till högskoleprovet. Man bör också ge direkta tilläggspoäng till högskole­provet för alla som genomför värntjänsten. De färdigheter och kunskaper som de värn­tjänstgörande inhämtar och som innebär civil kompetens ska ge civil dokumentation.

Ungdomar skall få en bred information om värntjänst och intresserade av värntjänst skall göra intresseanmälan och genomgå mönstring ungefär enligt den modell som sker idag. Mönstringen ska leda till att kvinnan eller mannen bedöms som lämplig eller olämplig. Personer med t.ex. våldstendenser ska naturligtvis bedömas olämpliga.

De som bedöms vara lämpliga får dra en lott vid mönstringen, som kan innebära att de inkallas till grundutbildning, beroende på utbildningsplatser.

Det är viktigt att kunna påverka inkallelsetidpunkt och utbildningsplats i så hög grad som möjligt. På det sättet får myndigheterna motiverade värntjänstgörande som inte får de stora problemen med inställelsetid som dagens värnpliktiga ofta står inför, med vägran som följd.

Civilplikt

Det är fortfarande många som tror att civilplikt enbart är något som hänger ihop med vapenvägran. Det behövs mer information om vad det innebär att vara civilpliktig. Vid mönstringen är det självklart att alla mönstrande har rätt till god information om vad de olika plikttjänstgöringarna innebär och om möjligheten att söka vapenfri status. Det är också viktigt att det ges en tydlig information om vad det är för skillnad mellan ”civilplikt” och ”civilplikt med vapenfri status”. Civilpliktsrådet har arbetat fram ett förslag om pliktpersonalassistenter som bör finnas på de större anläggningar som utbildar civil­pliktiga. Denna person skulle kunna fungera som en flexibel resurs som avlastar skolan och förbättrar situationen för de civilpliktiga. Pliktpersonalassistenten skulle kunna tillhandahålla information om utbildningsmöjligheter eller arbete efter muck samt bistå med att arrangera attraktiva fritidssysselsättningar för att motverka problem som t.ex. droger. En annan viktig uppgift är att stå för kontinuitet i medinflytandearbetet och ansvara för de lokala medinflytandeträffarna.

Det är viktigt att alla totalförsvarspliktiga har en god kunskap om de krav folkrätten ställer på dem. Enligt Genèvekonventionen och dess tilläggsproto­koll åligger det Sverige att se till att den civila personalen inom totalförsvaret uppfattas som civil och inte som kombattant. Dessa frågor måste den kommande pliktutredningen granska och klargöra. Miljöpartiet noterar att regeringen har tillsatt en utredning gällande polisens folkrättsliga status (Kommittédirektiv 1996:16).

Droger

Värnpliktsrörelsen har sedan 1980 drivit projektet Soldater Mot Droger. Nu samarbetar Civilpliktsrådet och Värnpliktsrådet i projektet Försvar Mot Droger (som samtidigt breddats till att omfatta alla totalförsvarspliktiga). Projektets målsättning är att förebygga missbruk av alkohol, narkotika och anabola steroider bland pliktiga. En undersökning som Civilpliktsrådet och Värnpliktsrådet har genomfört på totalförsvarspliktiga visar att 20 % av de pliktiga provat narkotika och att 4 % använder narkotika under sin plikttjänstgöring. Detta är ett stort och mycket hotfullt samhällsproblem, men i ett kortsiktigt perspektiv är det också farligt ur säkerhetssynpunkt för de pliktiga. Enligt Miljöpartiets mening bör den kommande pliktutredningen granska hur drogmissbruk bland landets totalförsvarspliktiga bör bekämpas.

Avgångar

Enligt regeringen skall den kommande pliktutredningen titta närmare på problemet med avgångarna. Det är ungefär 13 % av Sveriges värnpliktiga som avbryter sin grundutbildning. Ungefär 20 % uppges avbryta sin vapenfria tjänst. Ett krav som Miljöpartiet många gånger tidigare har fört fram är att man skall få civilt meritvärde på det man lär sig under utbildningstiden. Detta kan ske t.ex. genom att man kan tillgodoräkna sig god­kända poäng i motsvarande civila utbildningar. Därigenom blir det en merit att ha utfört sin totalförsvarsplikt. Andra viktiga faktorer är plikttjänstgöringens anpassning till studieterminer och att tiden mellan inskrivning och inryckning bör minska. Informationen före, under och efter in­skrivningen måste också förbättras. Mer kunskap för den totalförsvarspliktige innebär större möjligheter för henne eller honom att få en passande befattning efter intresse och önskemål. Med­bestämmande och disciplinstraff har också stor betydelse för hur den pliktige uppfattar sin situation.

Disciplinansvar och medinflytande

Miljöpartiet har i tidigare motioner krävt en översyn av lagen (1994:1811) om disciplin­ansvar inom totalförsvaret och medinflytandeförordningen. Utredningen om de total­försvarspliktigas ekonomiska och sociala situation (SOU 1996:18) har föreslagit att en översyn bör göras av disciplinlagstiftningen. Försvarsmakten har hittills inte ansett att detta är nödvändigt. Miljöpartiet anser att lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom total­försvaret och medinflytandeförordningen bör ses över tillsammans med företrädare för totalförsvarspliktiga. Översynen, som måste ske i samband med pliktutredningen, av disciplinansvaret bör ha inriktning mot att t.ex. straff som drabbar olika människor olika mycket beroende på ekonomisk status inte får dömas ut och att möjlig­heten att utdöma utegångsförbud tas bort.

Regeringen anger i propositionen att man förutsätter att Försvars­maktens och andra utbildningsanordnare aktivt arbetar för att, där det så behövs, för­bättra medinflytandet. Enligt Miljöpartiets uppfattning bör medinflytande utvecklas till medbestämmande i så hög grad som möjligt.

Matersättning

Enligt förordning (1995:239) om förmåner till totalförsvarspliktiga (4 kap. 2 §) har en totalförsvarspliktig rätt till fri förplägnad under tjänstgöringstiden. Om fri förplägnad inte ges under tjänstgöringen, har den totalförsvarspliktige rätt till måltidsersättning. Vid de tillfällen som mat inte serveras får de istället 95 kronor i matersättning. Under helger utgår dock endast helgersättning motsvarande 25 kronor per dag. Detta skall täcka kost­naderna för tre mål mat per dag. Vid de tillfällen då de totalförsvarspliktiga är tjänst­lediga eller då de på grund av sjukdom inte befinner sig på förläggningen eller tjänst­görings­stället utgår 35 kronor i matersättning. Naturligtvis är matkostnaderna och behovet av mat detsamma såväl under tjänst­göring som under ledighet. Vi föreslår därför att regeringen överväger att all matersättning som utgår skall vara 95 kronor per dag.

Rasism och främlingsfientlighet

I Värnpliktsrådets värnpliktsprogram för 1997/98 står det: ”Målet måste vara att försvaret skall vara en fristad, befriat från trångsynthet och fördomar. Som värnpliktig ska man alltid bemötas efter duglighet och personlighet, inte efter hudfärg, kön eller ursprung.”

Efter en motion från Miljöpartiet uttalade försvarsutskottet i samband med för­svarsbeslutets första etapp att ”rasism och andra former av främlings­fientlighet är en allvarlig företeelse och därför aktivt bör motarbetas med alla de medel som är förenliga med vår demokrati och vårt rättsväsende. Inom totalförsvaret gäller detta självfallet oavsett var det rasistiska beteendet före­kommer – hos anställda eller hos totalförsvarspliktiga. Den som med utgångspunkt i rasistiska eller främlingsfientliga handlingar eller beteenden visar sig uppenbart olämplig för sin tjänst bör självfallet med lagliga medel kunna skiljas från tjänsten.” Utskottet anförde vidare mot bakgrund av frågans allvar att ”regeringen bör informera riksdagen om problemets omfattning, om vilka åtgärder som initierats eller avses vidtas samt om det finns behov av ändrad lagreglering”. Detta ställde sig en enig riksdag bakom.

Efter detta beslut har man dock under åtskilliga tillfällen kunnat läsa i medierna om missförhållanden, t.ex. att MKV (Marinkommando Väst) försökt hemförlova en rekryt på grund av hans kriminella förflutna och hans nazistiska sympatier. Totalförsvarets överklagandenämnd ändrade MKV:s beslut p.g.a. att det ”inte fanns någon laglig grund för att hindra värnpliktiga som försvaret inte vill ha”.

En skriftlig fråga har tidigare ställts till försvarsministern om hur riks­dagens beslut skulle förverkligas med anledning av uppgifter i pressen om att per­soner med uttalade rasistiska åsikter trots detta hade tagits ut till inter­nationell tjänstgöring i Bosnien. Försvarsministern svarade att regeringen hade gett Försvarsmakten uppdraget att redovisa problemets omfattning och vilka åtgärder som initierats eller avser vidtas samt att ”lämna förslag till eventuella åtgärder för att underlätta myndighetens arbete i frågan men som ligger utanför myndighetens ansvarsområde”.

I propositionen inför försvarsbeslutet räknade regeringen upp de åtgärder som Försvarsmakten har vidtagit, bl.a. en faktaskrift ”Religion och kultur­mönster”. Regeringen beslutade 1996 att bevilja Försvarsmakten en miljon kronor att användas för fyra ungdomsprojekt mot rasism.

Rådet för insyn i Försvarsmakten har skrivit till regeringen att ”Rådet har också fått information om fall av rasistiska åsikter hos enstaka soldater under grundutbildning och inom internationell tjänstgöring”. Rådet konstaterar vidare att ”Förakt för oliktänkande, för andra etniska grupper eller för annat kön är lika oförenligt med personalens tjänsteutövning som obefogad användning av makt och våld”. Rådet för insyn i Försvarsmakten har funnit i sin granskning att ”gällande regelsystem inte fullt ut medger att olämplig anställd militär personal kan avstängas från sin verksamhetsutövning eller olämpliga värnpliktiga skiljas från sin utbildning”. Rådet för insyn i Försvarsmakten föreslår att ”regeringen initierar en översyn av bestämmel­serna inom detta område. Översynen bör leda till att möjligheten att ingripa mot olämpligt anställt befäl och olämpliga värnpliktiga ökar, dock utan att rimliga krav på rättssäkerhet eller anställningstrygghet åsidosätts.”

Uppenbarligen kan man konstatera att det finns behov av ändrad lag­reglering. Därför var det anmärkningsvärt att regeringen i propositionen inte lämnade några förslag på lagändringar som gör att Försvarsmakten genast kan stänga av totalförsvarspliktiga och befäl som ger uttryck för rasism och främlingsfientlighet. Försvarsmakten får aldrig vara en utbildningsanstalt för antidemokrater, rasister och kriminella.

I regeringens skrivelse (1997/98:4 Totalförsvar i förnyelse) som nu ligger på riksdagens bord tas överhuvudtaget inte denna fråga upp, trots riks­dags­beslutet! Regeringen måste snarast återkomma till riksdagen med förslag på hur riksdagens beslut skall följas upp i lag.

Totalförsvarspliktiga med invandrarbakgrund

Regeringen framhöll i försvarsbeslutspropositionen 1996 att ”det är viktigt att medborgare med invandrarbakgrund inte bara formellt utan också i realiteten har en plats i totalförsvaret som alla andra”. Totalförsvarets pliktverk har tillsammans med Försvarsmakten redovisat åtgärder som skall medföra att totalförsvarspliktiga med invandrarbakgrund på samma sätt som övriga totalförsvarspliktiga ges utbildning för uppgifter i det militära försvaret. Statistiska centralbyrån har tagit fram siffror som visar på klara missförhållanden. Av de 3 000 första generationens invandrare som mönstrar skrivs bara 43,7 % in för plikttjänstgöring. Ca 18 % av första generationens invandrare skrivs in i utbildningsreserven, jämfört med medelvärdet som är 9 %.

Regeringen drog slutsatsen att ”bristande motivation” är huvudan­led­ningen till skillnaden. Myndigheterna (Försvarsmakten och Totalförsvarets pliktverk) rekommenderar ökade samhällsinsatser, genom utbildning och information, för att komma till rätta med denna ”bristande motivation”. Detta ansåg också regeringen som framhöll att berörda myndigheter bör ”med olika metoder” försöka öka motivationen. Myndigheterna anser inte att positiv särbehandling skall tillämpas. Detta skriver heller inte regeringen någonting om i propositionen.

Enligt vår mening kan man informera i all oändlighet om ändå den ung­dom med invandrarbakgrund som mönstrar inte tas ut till plikttjänstgöring på grund av t.ex. språksvårigheter. Principen ”bäst lämpade skall rycka in” råder. En person med bristande språkkunskaper bör inte enligt vår mening betraktas som mindre lämplig vid mönstringen. Vi vänder oss mot rege­ringens och myndigheternas skrivningar om ”bristande motivation”. Vilken analys ligger bakom detta uttalande? Det kan finnas naturliga och sunda reaktioner bakom denna ”bristande motivation”. Man kanske t.ex. har krigserfarenheter som gör att man tar avstånd från militarism och vapenbruk. I så fall är det enligt vår mening inte ”bristande motivation” som denna företeelse skall beskrivas som, utan möjligen ”sund insikt”... Den kommande utredningen måste granska situationen för totalförsvarspliktiga med invand­rarbakgrund.

Vapenfria

Lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt säger (3 kap. 16 §) att alla totalförsvarspliktiga som kan antas ha en så allvarlig övertygelse rörande bruk av vapen mot annan att över­tygelsen är oförenlig med tjänstgöring som är förenad med vapen, skall efter ansökan få rätt att vara vapenfria. Enligt vår uppfattning är en ”övertygelse” ett mycket abstrakt fenomen, omöjligt för en annan person att avgöra. Det är alltid enbart den enskilda individen som kan avgöra vad övertygelsen egentligen innebär för denne.

Personer som mer än sex månader efter inskrivningen kommer fram till att de vill vara vapenfria tvingas dock svara på tre frågor av Pliktverket varför de har ändrat uppfattning. Detta enligt 3 kap. 19 §. Frågorna de tvingas svara på är:

1. När och hur har du kommit fram till din inställning rörande bruk av vapen mot annan?

2. Kan du tänka dig att använda väpnat våld i någon särskild situation eller för något särskilt ändamål eller finns det något annat våld som du kan tänka dig att använda?

3. Hur tror du att din inställning till att själv använda vapen i en krigssituation kommer att påverkas om andra i din omgivning försvarar sig med vapen?

1991 togs de extra psykologförhören för dem som ansökte om rätten att få vara vapenfri bort, och det var en förändring i rätt riktning. Nu är det därför hög tid att ta bort de fråge­formulär som enbart orsakar onödig administration och som inte fyller någon funktion. Det är enligt vår mening obegripligt varför en totalförsvarspliktig som tänkt efter och kommit fram till denna övertygelse skulle vara mindre trovärdig än den som eventuellt i ett stressigt klimat under mönstringen fattar detta beslut. Det är också enligt gällande lag möjligt att avslå ansökan om att få göra vapenfri tjänst om den inkommer senare än inom sex månader från beslut om inskrivning, dock inte utan att sökanden har fått tillfälle att muntligt lämna uppgifter i ärendet (3 kap. 20 §). Rätten att få slippa bära vapen är en rättighet som är grundläggande i ett demokratiskt samhälle, och därför skall enligt vår mening inte ansökan kunna avslås.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

  1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den kommande pliktutredningen skall omfatta ett avskaffande av plikttjänstgöringen,

  2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den kommande pliktutredningen skall omfatta Miljöpartiets förslag om en frivillig värntjänst,

  3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den kommande pliktutredningen skall omfatta de civilpliktigas folkrättsliga skydd och status,

  4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den kommande pliktutredningen skall granska hur drogmissbruk bland landets totalförsvarspliktiga bör bekämpas,

  5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den kommande pliktutredningen skall granska disciplinansvar inom total­försvaret och medinflytandeförordningen,

  6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ta bort de frågeformulär som personer måste besvara som efter sex månader efter mönstring ansöker om vapenfri tjänst,

  7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det ej skall vara möjligt att avslå ansökan om att få göra vapenfri tjänst,

  8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rasism och främlingsfientlighet,

  9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den kommande pliktutredningen skall granska situationen för totalförsvarspliktiga med invandrarbakgrund.

Stockholm den 26 september 1997

Birger Schlaug (mp)

Marianne Samuelsson (mp)

Annika Nordgren (mp)

Elisa Abascal Reyes (mp)

Kia Andreasson (mp)

Peter Eriksson (mp)

Bodil Francke Ohlsson (mp)

Eva Goës (mp)

Gunnar Goude (mp)

Barbro Johansson (mp)

Thomas Julin (mp)

Ronny Korsberg (mp)

Per Lager (mp)

Ewa Larsson (mp)

Gudrun Lindvall (mp)

Roy Ottosson (mp)

Ragnhild Pohanka (mp)

Yvonne Ruwaida (mp)

[1]

Värnpliktsnytt 15/97