Återinförande av statliga bosättningslån
17
Motion
1982/83: 1293
Tore Claeson m. fl.
Återinförande av statliga bosättningslån
En av de försämringar som den borgerliga mittenregeringen och en borgerlig
riksdagsmajoritet genomdrev under budgetåret 1981/82 var avskaffandet
av de statliga bosättningslånen fr.o.m. den 1 januari 1982. Vänsterpartiet
kommunisterna och socialdemokraterna yrkade i olika motioner avslag på
regeringsförslaget och röstade vid riksdagsbehandlingen den 9 december
1981 för ett bibehållande. Den socialdemokratiska utskottsordföranden förutskickade
under debatten i kammaren en omprövning av beslutet om socialdemokraterna
skulle vinna valet 1982.
Under allmänna motionstiden 1982 föreslog både vpk och socialdemokraterna
i partimotioner att bosättningslånen skulle återinföras och förbättras
jämfört med tidigare. Vpk föreslog då att lånen skulle anpassas till kostnadsutvecklingen
genom att högsta lånebelopp skulle höjas från 10 000 till 20 000
kr. Vid riksdagsbehandlingen den 6 maj 1982 avslog återigen en borgerlig
majoritet vpk—s-förslagen.
I den socialdemokratiska regeringens budgetproposition återfinns emellertid
inget förslag om ett återupptagande av den statliga bosättningslångivningen.
Bosättningslånen har alltsedan de infördes fått en allt större betydelse
för ekonomiskt svaga hushåll och således fått en mer social karaktär.
Motiven för bosättningslånen då de infördes, att hushåll med små ekonomiska
möjligheter skulle få lån till förmånlig ränta och bra amorteringsvillkor,
kvarstår även i dag. Behoven för resurssvaga konsumenter att få långfristiga
krediter på rimliga villkor vid bosättningen är förmodligen ännu
större i dag än tidigare. En fortgående reallöneförsämring, ständiga pris- och
hyreshöjningar och en stigande ungdomsarbetslöshet gör det nödvändigt att
öka samhällets insatser för dem som drabbas hårdast.
Avvecklingen av bosättningslånemöjligheten medförde f. ö. inga reella
besparingar, den verkliga besparingen bestod egentligen bara i att budgeten
inte behövde belastas med de mycket begränsade förluster som uppkommer i
samband med låneverksamheten. I själva verket var låneverksamheten ingen
dålig affär för staten. Tar man hänsyn till den sociala funktion lånen hade var
det närmast oförklarligt att de avvecklades.
Det är helt klart att de statliga bosättningslånen i deras tidigare, något
förbättrade, form är den bästa kreditform som kan erbjudas unga människor
som vill sätta bo. Unga människor och låginkomsttagare är speciellt utsatta
på lånemarknaden. De bedöms utifrån bankmässiga utgångspunkter ha lägre
kreditvärdighet och angelägenhetsgrad än etablerade bankkunder. Ekonomiskt
svaga grupper människor tvingas till kreditformer som avbetalnings
Mot. 1982/83:1293
18
köp och kontokort. Båda dessa former är oförmånliga, och kontokorten kan
locka till en skuldsättning som kan få ödesdigra följder, vilket f. ö. många
exempel visat på.
Frågan om bosättningslångivningens administration bör kunna lösas i samråd
med riksbanksfullmäktige och skötas av riksbanken. Villkoren för långivningen
bör i stort sett vara de samma som tidigare med beaktande av den
höjning av högsta lånebelopp som vi i motionen föreslår. En låneram om
60 milj. kr. bör anges för nästa budgetår, och ett belopp om 250000 kr. bör
tas upp som förslagsanslag att täcka faktiska kostnader för lånen under
budgetåret.
Med hänvisning till det anförda föreslås
1. att riksdagen uttalar att bosättningslångivningen bör återinföras
och att låneramen bör anges till 60 000 kr.,
2. att riksdagen beslutar att under sjunde huvudtiteln för Täckande av
förluster för bosättningslån anvisa ett förslagsanslag på 250 000 kr.
Stockholm 25 januari 1983
TORE CLAESON (vpk)
SVEN HENRICSSON (vpk) INGA LANTZ (vpk)
BERTIL MÅBRINK (vpk)