Villkor för kulturskapare

Interpellationsdebatt 30 april 2019

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 43 Kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP)

Fru talman! Lotta Finstorp har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att genomföra förslagen i betänkandet Konstnär - oavsett villkor? (SOU 2018:23) och förbättra konstnärernas ekonomiska trygghet.

Låt mig slå fast att de enskilda kulturskaparna är kulturlivets absoluta fundament. Det som konstnärerna producerar utgör kärnan både i det fria kulturlivet och i det utbud som visas på kulturinstitutioner över hela landet. Att skapa bättre villkor för konstnärer att kunna leva på och utveckla sitt konstnärskap är därför viktigt för kulturens tillgänglighet och återväxt. Dessutom handlar det om kulturskapares rätt att kunna arbeta under förhållanden som är rimliga.

Den konstnärspolitiska utredningen ger en uppdaterad nulägesbeskrivning av villkoren för professionellt verksamma konstnärer och hur yrket påverkas av omvärldsförändringar såsom digitalisering, urbanisering och förändrade villkor på arbetsmarknaden. Resultatet av utredningen lämnades till regeringen i mars förra året, och betänkandet har remitterats till totalt 204 remissinstanser. Det finns nu ett gediget underlag för mig att arbeta vidare med i dessa frågor.

Jag vill redan nu klargöra att en av mina främsta prioriteringar som kulturminister är att villkoren för konstnärer och kulturskapare ska stärkas. Det behövs en konstnärspolitik som mer ändamålsenligt än tidigare kan bidra till konstnärers möjligheter att verka professionellt.


Anf. 44 Lotta Finstorp (M)

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.

Hur skulle Sverige vara utan kulturen? Och vem stannar kvar i en kreativ näring om man inte kan leva på sin lön? KRO har räknat ut att medellönen för en konstnär är 13 000 kronor per månad och att många avstår från att bli föräldrar på grund av ekonomin och den låga föräldrapenningen. Detta är oerhört oroande.

Många konstnärer jag pratat med vittnar om de åtskilliga extrajobb som måste göras för att de ska kunna betala hyra och uppehälle. När man får ett uppdrag som så småningom kommer att generera en inkomst måste i allmänhet först konstverket skapas innan intäkterna finns på kontot. Vad jag förstått när jag träffat olika konstnärer med uppdrag för offentliga miljöer finns det inte någon större skillnad vad gäller möjligheten att få intäkter innan man har kommit med sitt färdiga verk. Man får avsluta sina extraarbeten och arbeta minst 40 timmar i veckan med det som man ska leverera. Man har ett leveransdatum. Under tiden har man väldigt små inkomster att leva på. Det här är ett problem.

När det gäller ett Sverige utan kultur kan jag skoja till det eller hårdra det lite grann. Alla har vi väl sjungit någon kärleksballad i duschen eller skrivit en kärleksdikt när vi som tonåringar var olyckligt kära. Men alla som säger att de inte är intresserade av kultur har ju någonstans hela tiden kulturen med sig i form av alla böcker och så vidare.

Självklart måste konstnärer ägna all tid åt att skapa. Då kan de naturligtvis inte arbeta och vaka på natten, eftersom de helt måste fokusera på det som de ska göra och som de har lovat att leverera.

Om konstnärer ska kunna försörja sig på sitt konstnärskap krävs det både att det finns en efterfrågan och att konstnärerna får en skälig ersättning för det arbete som de utför. Men jag tror att samhället i stort tar för givet att konst och kultur bara ska finnas.

Att jag har stort fokus på denna fråga beror på att vi inte kan ha det så här längre. När man tittar på den SOU som är gjord - jag anser att den är mycket grundligt utförd - visar den mycket tydligt att vi inte kan ha det på ett sådant sätt att en del av de yrkesverksamma i Sverige inte ingår i socialförsäkringssystemet på samma sätt som de som är anställda eller de som har ett företag. Det är svårt även om man har ett företag. Därför är socialförsäkringssystemet egentligen gjort för dem som är arbetstagare och arbetar 8 till 5 fem dagar i veckan, om jag ska hårdra det. Jag satt fyra och ett halvt år i Socialförsäkringsutredningen.

Här handlar det just om de fria yrkena, eller vad vi ska kalla dem, som faktiskt borde ha hanterats skyndsamt. Detta är nämligen den kategori yrkesutövare som har det jättesvårt i dag att kunna få till exempel sjukpenning, kunna visa sin SGI och så vidare.

Jag har till viss del fått svar när det handlar om den konstnärspolitiska utredningen. Men jag tycker att det tar för lång tid. Vi var färdiga med utredningen 2015, och redan då var utredningen uppvaktad av journalister, egenanställda, de som har F-skattsedel och så vidare och inte arbetar årsvis på samma sätt som den som är anställd. Jag förstår inte varför det tar så lång tid att få ett bra system på plats även för dessa grupper.


Anf. 45 Kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP)

Fru talman! Jag delar helt denna bild på konstnärers helt fundamentala roll i samhället i stort och i kulturlivet i synnerhet. Det handlar om möjligheten att ge barn och unga tillgång till kultur och inspireras till eget skapande och om att människor som berörs av konst och kultur upplever den på gator och torg, på föreställningar och när de öppnar en bok. Det handlar om de kreativa näringarna som Sverige har. I alla dessa verksamheter finns det en enskild konstnär, en enskild kulturskapare, i mitten. Det får vi aldrig glömma bort.

Denna SOU - Konstnär - oavsett villkor? - överlämnades den 28 mars förra året till regeringen. Sedan kom det en valrörelse, och det blev en övergångsregering. Men så fort jag tillträdde pekade jag ut att detta är en av mina viktigaste kulturpolitiska prioriteringar, och jag ska naturligtvis ta dessa frågor vidare. Denna utredning är under beredning, och jag kan inte föregripa beredningsprocessen i fråga om dessa förslag.

Men jag vill kommentera det som Lotta Finstorp nämner om just hur viktigt det är med en fungerande arbetslöshetsförsäkring, socialförsäkringar och att trygghetssystemen fungerar också för den ganska unika situation som konstnärer och kulturskapare befinner sig i. Det handlar om många tillfälliga anställningar, kanske säsongsanställningar, och de jobbar kanske under stipendier. Även som konstnär och kulturskapare ska man naturligtvis kunna skaffa barn, vara föräldraledig och kunna gå i pension och känna att man kan leva under sjysta och drägliga villkor.

Det är ändå positivt att det i direktiven till den pågående utredningen om arbetslöshetsförsäkringen framgår att den också ska ta hänsyn till den konstnärspolitiska utredningen. Detta bevakar jag såklart, och jag tycker att det är viktigt. Sedan kan jag inte föregripa den processen.

Jag kan också lägga till att förutom den statliga konstnärspolitiken och det som finns i denna utredning handlar det om, precis som lyfts fram i utredningen, att systemen ska funka och att det ska finnas goda möjligheter för tillträde till utbildningar för personer med olika slags bakgrund, det vill säga att vi måste bredda den konstnärliga rekryteringen. De statliga stipendierna och bidragen ser man också som mycket viktiga. Det finns ett intressant förslag om en bildkonstnärsfond, som finns i Norge, som man har tittat på. Man lyfter också fram värdet och vikten av den regionala kulturen, det vill säga de regionala kulturinstitutionerna som både kan anställa konstnärer och kulturskapare och som kan ha uppdrag som sprider den kulturella infrastrukturen i hela landet. Där är kultursamverkansmodellen naturligtvis den viktigaste grunden.

Som Lotta Finstorp också lyfter fram kommer vi då också in på vikten av att politiker överallt i hela landet bär detta ansvar, det vill säga att se till att när de upphandlar konst och gör olika typer av konstnärliga projekt inte låter konstnären vara den som sitter och jobbar gratis på ett möte utan faktiskt utformar processer på sjysta villkor. Där har Konstnärsnämnden nu ett uppdrag att jobba med att stötta kommuner och regioner med detta, och de har valt ut vissa pilotkommuner som får ansöka om att fördjupa sin kompetens. Det tycker jag är ett mycket viktigt arbete, och det ska vi fortsätta med.


Anf. 46 Lotta Finstorp (M)

Fru talman! Jag tackar ministern för detta. Vi är många som väntar på att de kreativa näringarna och de yrkeskunniga där ska få komma in i socialförsäkringssystemet. De betalar skatt precis som de flesta andra. Jag tror att man inte betalar skatt för de ett- och tvååriga arbetsstipendierna, men de är inte heller pensionsgrundande. Och det gäller inte bara inom konstnärssfären och inom de kreativa näringarna, utan ett- och tvååriga stipendier är inte pensionsgrundande.

Om man ska skapa utifrån att man har fått arbetsstipendier måste det säkras upp att de faktiskt gäller precis som vilken lön som helst för att det ska bli bra utifrån socialförsäkringssystemet.

När man tittar på utredningen Konstnär - oavsett villkor? slås man till exempel av att de kvinnliga konstnärernas lönenivåer ligger under de manliga. Jag tycker att denna utredning är mycket bra gjord. Framför allt för mig som är ny inom detta område innebar det att jag kunde skaffa mig mycket bra kunskap och bakgrund. Den är mycket bred i sitt slag. Det blir intressant att se vad remissinstanserna säger men också vad regeringen kommer fram till och hur den ska gå vidare.

Man måste titta på de kreativa näringarna för vad de är. När man tittar på tillväxten i fråga om bnp på detta område börjar det se mycket bra ut. Jag vet att till exempel Region Sörmland har talat med Sörmlandsturism AB och frågat hur Sörmlandsturism kan se till att kulturen kommer in mer i besöksnäringen och hur den kan lyftas fram. Man ser nämligen att det finns vinster att hämta.

Då måste också kulturskaparna ha rimliga villkor för att kunna finnas med i detta race, som man kan kalla det, alltså besöksnäringen. Detta har mätts mycket tydligt av Tillväxtverket. Kreametern är mycket bra att titta på.

Jag tror att vi också måste bli ännu bättre på att lyfta fram de kreativa näringarna. Man kan höra att kulturen är tärande. Men nu finns det svart på vitt att det faktiskt inte är så. Här kan man verkligen mäta det.

Man kan jämföra med den förra interpellationsdebatten som handlade om den fria kulturen och kittet mellan pelarna vård, skola och omsorg. Där är det kanske svårare att mäta det. Men när det handlar om besöksnäringen och de kreativa näringarna som en del i näringspolitiken och i näringslivet i Sverige blir det mycket tydligt hur man faktiskt kan mäta detta. Jag gillar det jättemycket.

När det gäller sektorns bidrag till bnp framgår det i utredningen hur kulturföretagandet växer och exporterar för miljarder. Det finns till exempel 128 000 verksamheter inom kulturella och kreativa näringar, och de växer för varje år.

Slutligen ska jag nämna, innan jag har mitt sista inlägg, att detta bidrog med minst 130 miljarder kronor - eller 3,1 procent - till bnp år 2015. Det har ju ökat sedan dess; det var den senaste siffran jag hittade.


Anf. 47 Kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP)

Fru talman! Det är jätteviktiga perspektiv Lotta Finstorp tar upp.

Det handlar väl i grunden om att inte se kultur, konst och kreativitet som ett särintresse utan som något som faktiskt genomsyrar hela vårt samhälle och hela vår samhällsutveckling. Konsten och kulturen har ett fundamentalt egenvärde - men även många goda, positiva effekter som vi värnar, älskar och vill ha mer av. Då kan man inte glömma den enskilda kulturskaparen. Även om det kanske finns en gammal syn att det är lidande som föder den bästa konsten tror jag att få kulturskapare i Sverige skulle hålla med om den saken.

Trygghetssystemen är en viktig del, och dem tittar utredningen på. Det gäller även olika möjligheter för unga kulturskapare att komma in på ett bra sätt, liksom alla delar som har att göra med olika typer av ekonomiska strukturer som naturligtvis också behövs. Jag hoppas verkligen att även Lotta Finstorp och alla vi som är kulturpolitiker - såväl nationellt, i det här fallet, som regionalt och kommunalt - ser att det ligger en ekonomi i detta. Man kan inte räkna med att konstnärer och kulturskapare jobbar gratis, utan vi ska se till att det finns goda förutsättningar. Det handlar om såväl den offentliga konsten och att kunna göra de upphandlingarna på ett bra sätt som att se vad vi kan göra för att stärka de insatser staten gör för att fler konstnärer ska kunna verka under sjysta och drägliga villkor.

För att visa på konstens och kulturens betydelse i vårt gemensamma samhällsbygge vill jag också passa på att lyfta fram den politik för gestaltad livsmiljö som togs fram under den förra mandatperioden, med målsättningar för detta. Där slår man fast vilken betydelse konst och kreativitet har när vi gestaltar olika miljöer och bygger vårt samhälle. Man pekar på till exempel enprocentsregeln, som ju många kommuner och regioner - och även vi som stat - har ett ansvar att uppfylla vid olika typer av investeringar.

Utredningen är som sagt spännande och ger en bra bild av konstnärers förutsättningar i dag. Det är en mycket högutbildad grupp som tyvärr har extremt låga inkomster i relation till de olika typer av värden som skapas av kulturen - och värdet av den fria kulturen, som absolut inte kan mätas i pengar. Här måste vi alltså fortsätta att stå upp och kämpa. Jag ser fram emot att kunna återkomma med hur vi tar den konstnärspolitiska utredningen vidare.


Anf. 48 Lotta Finstorp (M)

Fru talman! Jag ser fram emot att det kommer en proposition efter utredningen.

Eftersom ministern även är idrottsminister vill jag säga att idrott är världens bästa förebyggande åtgärd när det gäller social inkludering. Människor inkluderas i idrotten, och det gäller barn och unga. Därför måste vi kanske satsa mest på barn och unga, för att få en förebyggande funktion och den sociala inkluderingen.

Jag vill också göra ett medskick som är väldigt politiskt: Så fort det blir skattehöjningar för till exempel barnfamiljer och de får mindre pengar i plånboken är det inte sällan kulturupplevelser de drar in på.

Vi måste säkerställa att de som finns inom kreativa näringar inte bara kan få betalt för sina uppdrag utan även ingår i socialförsäkringssystemet på samma sätt som de allra flesta människor i Sverige gör.

Jag tror att det blir intressant att återkomma när regeringen har landat i hur man ska gå vidare med utredningens förslag. Det finns nämligen ett antal väldigt konkreta förslag på hur kreativa näringars kulturarbetare och företagare ska kunna verka på en sund arbetsmarknad och med sund ekonomi för att kunna göra gott för oss andra. Det är nämligen vad det handlar om.


Anf. 49 Kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP)

Fru talman! Jag konstaterar att jag och Lotta Finstorp verkar vara överens om att det är viktigt att kulturskapare och konstnärer kan arbeta under rimliga villkor, och vi verkar vara överens om konstnärers betydelse för ett vitalt kulturliv.

Lotta Finstorp tog upp skattehöjningar, och därför vill jag även ta upp frågan om skattesänkningar. Problemet och utmaningen med stora skattesänkningar är att de innebär färre möjligheter att förstärka exempelvis kultursamverkansmodellen och att färre investeringar i vårt kulturliv är möjliga att göra. Jag konstaterar tyvärr att vårändringsbudgeten från Moderaterna var förvånansvärt tom på kulturpolitiska förslag. Jag hoppas dock att vi kan fortsätta och att även Lotta Finstorp och Moderaterna ser att satsningar på kultur kan få gå före skattesänkningar i kommande budgetarbeten.

Det behövs en konstnärspolitik. Det har skett stora samhällsförändringar, och konstnärer lever i dag under på många sätt oacceptabla villkor. Det gäller såväl de ekonomiska förutsättningarna och trygghetssystem som inte är anpassade som att man utsätts för hat och hot, vilket innebär en risk gällande den konstnärliga friheten. Det har vi varit inne på i en tidigare interpellationsdebatt. Därför behöver vi ta oss an konstnärsfrågorna på ett samlat, tryggt och tydligt sätt.

Även om vi inte delar alla analyser och svar gläder det mig att frågan lyfts, och jag vill tacka Lotta Finstorp för interpellationsdebatten.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Interpellation 2018/19:190 Villkor för kulturskapare

av Lotta Finstorp (M)

till Kultur- och demokratiminister Amanda Lind (MP)

 

En majoritet av de professionella kulturabetarna i Sverige är egna företagare. Kulturskapare ska kunna leva på sin konst och fler ska kunna utveckla sin konst. Den administrativa bördan måste minska för egenföretagande, skatterna måste sänkas och fler kulturarbetare behöver utbildas i företagande.

Kulturen måste ses i en helhet tillsammans med andra politikområden. Om det blir tuffare att anställa, svårare och dyrare att driva småföretag eller om hushållens konsumtionsutrymme minskar, då är det konsten och kulturen som drabbas.

Det är inom besöksnäringen flest nya jobb skapas. Inte minst unga människor får inom denna sektor sitt viktiga första jobb. Kulturen är till stor del motorn i hela denna växande näring. En modern kulturpolitik handlar därför både om att bejaka kulturens egenvärde och om dess möjlighet att bidra till jobb och tillväxt. Därför är rimliga villkor på arbetsmarknaden av största vikt.

I betänkandet Konstnär – oavsett villkor? (SoU 2018:23) framkommer att konstnärer har svårt att ta del av socialförsäkringssystemet. Regelverket både upplevs och är inte sällan ”stelbent” utformat. Konstnärerna nyttjar därför överlag socialförsäkringssystemen i mindre grad än befolkningen i stort.

Med ovanstående som bakgrund blir min fråga till kulturminister Amanda Lind:

 

Vilka åtgärder vidtar ministern och regeringen för genomföra förslagen i betänkandet SOU 2018:23 och förbättra konstnärernas ekonomiska trygghet?