Vattenfalls avyttring

Herr talman! Niklas Wykman har frågat mig vad jag, med anledning av Vattenfalls brunkolsförsäljning, avser att göra för att återta kontrollen över Vattenfalls skenande nedskrivningar och förluster, hur jag ser på inköpen av de tillgångar som Vattenfall nu vill sälja och om det var bra affärer för det svenska folket. Niklas Wykman har vidare frågat finansministern hur beredningen av Vattenfalls ägarsamordning har hanterats på Finansdepartementet och hur det förväntas påverka offentliga finanser. Niklas Wykman har också frågat klimat- och miljöministern samt vice statsministern hur många ton koldioxid som totalt kommer att släppas ut från den verksamhet som Vattenfall nu avyttrar samt om statsrådet anser att det blir lättare eller svårare att uppnå målen i COP 21 med en försäljning av Vattenfalls tyska brunkolverksamhet.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som svarar på interpellationerna.

Energimarknaden genomgår ett paradigmskifte som påverkar alla konventionella energibolag på marknaden samtidigt som det är låga elpriser. Prisnivån baseras på att det finns ett överskott på el på marknaden, och det påverkar värdet av bolagens tillgångar negativt.

Nedskrivningarna i Vattenfall är alltså främst ett resultat av de låga energipriserna och uppgick under 2015 till knappt 37 miljarder kronor. Orsakerna är till största del beslut om förtida nedstängning av reaktor 1 och 2 i Ringhals (17 miljarder kronor), försämrade marginaler i den tyska brunkolsverksamheten (15 miljarder) och försämrade marginaler i det tyska stenkolskraftverket Moorburg (4 miljarder). De låga energipriserna är inte bara något som har påverkat Vattenfall. Under perioden 2012-2015 har EON gjort nedskrivningar om 18 miljarder euro, RWE 11 miljarder euro, Vattenfall 11 miljarder euro, och EDF 6 miljarder euro.

Den 18 april 2016 inkom en begäran om ägarsamordning till Regeringskansliet från Vattenfalls styrelse med anledning av bolagets försäljning av brunkolsverksamheten i Tyskland till EPH och PPF Investments. Inom Regeringskansliet pågår för närvarande ett arbete med att bereda Vattenfalls begäran om ägarsamordning för vilket Näringsdepartementet ansvarar. Hur arbetet med gemensam beredning och politisk samordning går till följer av fastslagna rutiner för arbetet inom Regeringskansliet.

Vattenfall har kommunicerat att försäljningen av brunkolsverksamheten till EPH och PPF Investments kommer att ha en negativ resultatpåverkan på 22-27 miljarder kronor då den bokförs i det andra kvartalet 2016. Vattenfalls bedömning är att den negativa resultatpåverkan skulle ha blivit än större om transaktionen inte ägde rum. Vidare har Vattenfall kommunicerat att investeringen i den tyska brunkolsverksamheten, som gjordes 2001, trots den negativa resultatpåverkan, har varit i linje med bolagets avkastningskrav.

Vi kommer nu att analysera den transaktion som Vattenfalls styrelse har föreslagit och återkommer när vi har tagit ställning.

När det gäller det finansiella sparandet är det utdelningar från bolaget som påverkar sparandet. Nedskrivningar av tillgångsvärden har ingen direkt påverkan på det finansiella sparandet. En nedskrivning påverkar dock resultatet, och i förlängningen kan det leda till en utebliven eller minskad utdelning. Enligt bolaget kommer den negativa resultatpåverkan att bli större om brunkolsverksamheten behålls.

Brunkolsverksamheten kommer även fortsättningsvis att falla under tyska miljöregler och omfattas av EU:s ETS-system. Tyskland har högt ställda klimatmål och en ambitiös miljöreglering av miljöfarliga verksamheter. Världens länder enades i Paris om att den globala medeltemperaturökningen ska hållas väl under två grader och att man ska sträva mot att begränsa den till 1,5 grader. Koleldade kraftverk är i princip utfasade i Sverige, och även i Tyskland pågår ett arbete med en omfattande utfasning av äldre kraftverk. Tyskland befinner sig således nu i en omfattande omställning av sitt energisystem till en högre andel förnybar produktion, vilket naturligtvis är mycket positivt. Omställningen öppnar möjligheter för Vattenfall och andra bolag att göra ytterligare investeringar i förnybar energi.

Som vi tidigare har sagt har regeringen tagit viktiga steg mot att realisera ambitionen att göra Vattenfall ledande i omställningen av energisystemet mot en högre andel förnybar energi. Vi kommer att styra Vattenfall mot ett mer förnybart energisystem inom ramen för det uppdrag som riksdagen 2010 beslutade för bolaget. Vattenfall ska affärsmässigt bedriva energiverksamhet så att bolaget är ett av de bolag som leder utvecklingen mot en miljömässigt hållbar energiproduktion. Ägaren har utsett två nya ledamöter till bolagets styrelse i syfte att ytterligare stärka styrelsen i den strategiska ompositionering som Vattenfall behöver göra för att möta utvecklingen på marknaden.

Herr talman! Tack så mycket för svaret, Mikael Damberg!

Herr talman! Det är givetvis inte möjligt att hålla en debatt på några minuter om alla de ämnen som interpellationerna tar upp. Men regeringen har valt att förfara på det sättet att Mikael Damberg ska svara på frågor ställda såväl till finansministern som till klimatministern och honom själv. Därmed riskerar debatten att bli lite rörig så här en tisdagskväll.

Mer än något annat belyser det att Mikael Damberg har flätat sig samman med ett statligt bolag som kanske ingen annan svensk minister tidigare har gjort när Mikael Damberg iklär sig detta mycket stora helhetsansvar för Vattenfall och dess förehavanden. Det gäller dess påverkan på offentliga finanser men också dess påverkan på klimatet såväl som dess interna bolagsangelägenheter.

Herr talman! Detta är givetvis en mycket stor och allvarlig fråga. Det är viktigt att den diskuteras på ett transparent sätt där svenska folket får möjlighet att ta ställning till på vilket sätt det tycker att deras tillgångar ska hanteras.

Herr talman! Det handlar till exempel om 1,2 miljarder, 1 200 miljoner, ton i utsläpp enligt riksdagens utredningstjänst om man förbrukar de brunkolstillgångar som finns i de anläggningar som Vattenfall nu ska sälja. Det är ensamt så mycket koldioxidutsläpp att det på allvar skulle synas i den internationella utsläppsstatistiken. Det är en mycket stor miljöpåverkan av att elda upp den brunkol som tidigare socialdemokratiska regeringar var med och förvärvade till Sverige. Dessutom är det en mycket stor förlustaffär på ungefär 25 miljarder kronor i resultatet för Vattenfall, som näringsministern redan har redogjort för.

Herr talman! Det är glädjande att näringsministern som ansvarig i frågan nu är här och kan svara på frågorna och ge tydliga besked till svenska folket om vad som gäller.

Det mest glädjande anser jag vara den deklaration som Mikael Damberg redan har gjort om statens ansvar i frågan. Då tänker jag särskilt på det ansvar som vilar på alla statsråd i regeringen, även de miljöpartistiska statsråden.

Mikael Damberg skriver: "Regeringen har ägaransvar för Vattenfall och statens övriga bolag. Regeringens ansvar är kollektivt. Precis som i en bolagsstyrelse är man gemensamt ansvariga för varje fattat beslut."

Mikael Damberg säger alltså mycket tydligt till de miljöpartistiska statsråden: Regeringen har ägaransvar för Vattenfall och statens övriga bolag. Regeringens ansvar är kollektivt. Precis som i en bolagsstyrelse är man gemensamt ansvarig för varje fattat beslut.

Det är glädjande att näringsministern är mycket tydlig på denna punkt, att näringsministern inte avser att gömma sig i kulisserna i denna fråga utan är tydlig med hur ansvaret hanteras för frågorna om 25 miljarder i förlust på 1,2 miljarder ton i ackumulerade koldioxidutsläppspotentialer. Det framgår tydligt att regeringen och varje enskilt statsråd är ansvarig för detta.

Herr talman! Jag vet inte om jag uppfattade någon fråga. Det var ju ett konstaterande av mitt svar. Men det är väl självklart att jag som ägarminister är ansvarig för Vattenfall. Det är ett bolag där jag har ansvar, ja. Regeringen fattar kollektiva beslut - det tror jag att hela Sveriges riksdag är medveten om.

Jag kan konstatera att Vattenfall har redovisat att det här innebär ett negativt finansiellt resultat för andra kvartalet på mellan 22 och 27 miljarder och att Vattenfall har konstaterat att om man skulle välja att behålla verksamheten skulle det finansiella resultatet bli sämre än vid en försäljning.

Vad gäller ordet förlustaffär: Det är klart att det här är en påfrestning för Vattenfall. Vattenfall har dock konstaterat att över tid har just brunkolsverksamheten varit en verksamhet som har nått de lönsamhetskrav och avkastningskrav som Vattenfall har haft, så på det sättet är den här affären inte på något sätt jämförbar med till exempel Nuonaffären. Nuon köptes för ett väldigt högt pris och skrevs ned med enorma summor, och man redoviserade egentligen aldrig något ekonomiskt positivt resultat. Det är alltså en enorm skillnad.

Jag vill bara tacka för berömmet för att vi nu har styrt upp sättet att bedriva ägarsamordning och för att vi säger att vid sådana här stora affärer ska styrelser inkomma till regeringen med en skriftlig begäran om ägarsamordning. En sådan har nu inkommit till regeringen, och då är det regeringens ansvar att behandla den och hantera den och därmed svara bolaget hur man ser på transaktionen. Det är exakt det vi kommer att göra före sommaren.

Herr talman! Jag vet inte om det är ett skämt eller en anekdot eller om det finns en smula sanning i det, men det sägs att det var en filosofitenta på ett universitet med en enda fråga: "Är detta en fråga?" Då var det en student som svarade: "Ja, om detta är ett svar." I denna mån ställde jag säkert flera frågor till Mikael Damberg i mitt tidigare inlägg.

Däremot tror jag inte att åhörarna hörde det beröm som Mikael Damberg hörde. Men det är glädjande att den här regeringen använder sig av de principer som den föregående alliansregeringen slog fast för ett ansvarsfullt ägande och ett ansvarsfullt sätt att förhålla sig till de statliga bolagen.

Dock uteblir svaren från näringsministern om näringsministern tycker att det är ansvarsfullt med förluster på 25 miljarder kronor eller att sälja brunkol som orsakar 1,2 miljarder ton i utsläpp.

Det är förvisso brunkol som en motsvarande socialdemokratisk regering en gång i tiden har varit med och köpt. Men sedan dess har ju mycket hänt med vår kunskap om bland annat klimatet, och därmed finns chansen att backa och tillmötesgå till exempel Miljöpartiets önskemål om hur den här frågan ska hanteras.

Herr talman! Något svar eller något resonemang om hur ministern resonerar i de här frågorna har jag inte hört.

Däremot har Mikael Damberg varit tydlig med regeringens - det vill säga ministerns eget - ansvar i de här frågorna. Han har bland annat skrivit: "Regeringen har ett otvetydigt ekonomiskt ansvar som ägare av Vattenfall för bolagets ekonomi." Det vill säga att regeringen har otvetydigt ansvar för de 25 miljarder kronorna i förväntad förlust och, som ägare av Vattenfall, för bolagets ekonomi. Hur tar regeringen det ansvaret?

Mikael Damberg har också varit tydlig med att granskning försvåras om man ger oklara besked i ansvarsfrågan. Vidare har Mikael Damberg konstaterat att politiskt ansvar måste kunna utkrävas i en demokrati. Det är precis vad som nu sker.

Mikael Damberg vill inte slå fast vilket ansvar han som minister eller regeringen kollektivt har för de affärer som nu sker. Det är höljt i dunkel. Vi får smulor av information.

Riksdagens utredningstjänst har räknat fram 1,2 miljarder ton i utsläpp från den brunkol som Socialdemokraterna köpt in till Sverige under Vattenfallstiden. Man har räknat på ungefär 25 miljarder kronor i förlust. Hur ser egentligen näringsministern på de här frågorna? Är det rimligt? Är det bra?

Vidare, herr talman, ställer jag fler frågor i de här interpellationerna som skulle kunna få ett svar.

När det gäller till exempel effekten på de offentliga finanserna konstaterar näringsministern mest att detta troligtvis inte har någon effekt på offentliga finanser.

Jag har ställt vidare frågor om detta gör det enklare eller svårare att nå upp till de miljömål som är satta. Blir det enklare eller svårare i och med den här affären? Svaret har ännu inte kommit.

Herr talman! Det finns mycket man kan kommentera i det här.

Det första är att vi inte bara följer reglerna från den borgerliga regeringens sätt att hantera de statliga bolagen. Vi har utvecklat reglerna - inte minst efter Nuonhaveriet, där vi än i dag inte vet vem som visste vad eller varför man fattade beslut eftersom det inte var ordning och reda på beredningsrutinerna - tycker jag - i Regeringskansliet på den tiden. Därför har vi utvecklat krav på skriftlig begäran om ägarsamordning och skriftligt svar om ägarsamordning.

För oss är det såklart viktigt att man hanterar statliga tillgångar på ett ansvarsfullt sätt. Nuonaffären, haveriet i den processen - att näringsministern valde att inte ens komma till konstitutionsutskottet och svara på frågor och att det fortfarande är oklart på vilka grunder man egentligen fattade beslutet - och den enorma resultatpåverkan det hade på Vattenfall går inte att jämföra med brunkolsverksamheten. Som jag tror att vi har diskuterat förut har den enligt Vattenfall över tid mött de avkastningskrav som Vattenfall har haft. Över tid har det alltså varit en god affär - ekonomiskt.

Jag tycker att det är högst relevant att ställa sig frågan om det är en miljömässigt klok affär som socialdemokratiska regeringar men också borgerliga regeringar har genomfört i Europa. Man har handlat upp ganska mycket fossil energikraft under åren, och det tycker jag definitivt att man kan ifrågasätta.

Det är just därför den här regeringen har tagit ett omtag om styrningen av Vattenfall. Vår ambition är att Sverige på sikt ska ha ett energisystem med 100 procent förnybar energi.

I Sverige har vi särskilt goda förutsättningar att bygga ett sådant energisystem med vår tillgång till vind, vatten och skog. Tyskland befinner sig också i en omställningsperiod, men jag kan konstatera att Tyskland saknar flera av de naturtillgångar som vi har och kan utnyttja, inte minst till storskalig vattenkraft.

När man funderar på resultatet av utsläpp tror jag att man ska vara medveten om - och det tror jag att Niklas Wykman känner till - att EU har ett utsläppshandelssystem som reglerar hur mycket den här sektorn får släppa ut. Där har EU kommit överens om att man ska minska utsläppen med 43 procent till 2030. Det betyder rent hypotetiskt att om man bara skulle stänga ned en verksamhet på det här området i EU skulle det dagen efter kunna släppas ut precis lika mycket eftersom någon annan använder det.

Syftet med EU:s utsläppshandelssystem är att skapa en marknad där de företag som de facto släpper ut betalar. Det finns också en press att minska de här utsläppen över tid, vilket jag och min regering tycker är väldigt bra eftersom det är en del av den omställning av hela Europas energisystem som vi tycker är en klok och riktig väg att gå.

Jag vet inte om jag tidigare har ställt frågan om Niklas Wykman representerar sig själv eller Moderaterna i de här diskussionerna. Jag representerar ju mitt parti men också min regering, och jag svarar på frågorna. Niklas Wykman ställer frågor som om Moderaterna inte har haft något ansvar alls för förvaltandet av de statliga bolagen eller för de investeringar i fossil energi som gjordes ute i Europa och som vi i opposition kritiserade - inte minst inköpet av nederländska Nuon, som har kostat skattebetalarna enormt mycket pengar och som i dag tynger bolaget enormt.

Vi kommer alltså fortsätta att ta ansvar för de statliga tillgångarna, och vi gör det på ett sätt som bygger värde över tid.

Just nu har vi att ta ställning till en ägarsamordning, där bolaget har redovisat sina ekonomiska bedömningar av den här affären och också sina ekonomiska bedömningar av följderna av att inte göra den. Detta har vi att pröva och ta ställning till i en ägarsamordning, och det kommer vi att göra enligt konstens alla regler.

Herr talman! Det är tydligt att näringsministern är tätt sammankopplad med Vattenfall. Det är givetvis på gott och ont, men det är i detta fall bra att näringsministern så engagerat är inne i Vattenfalls affärer och förehavanden. Det återstår för regeringen att redovisa de här frågorna.

Herr talman! Det är också ganska välkänt att socialdemokrater många gånger har lite svårt att skilja mellan partiet och staten. Mikael Damberg representerar Socialdemokraterna och regeringen. När vi hade ansvaret för makten representerade vi givetvis regeringen och Moderaterna. Man ska vara lite försiktig med vilken roll man är i och när.

Mikael Damberg är en mycket skicklig retoriker. Det verkar dock inte riktigt räcka för att få vare sig svenska folkets eller det egna partiets förtroende fullt ut.

När det kommer till de här frågorna är det obesvarat vad Mikael Damberg tycker. 25 miljarder kronor i förlust, är det bra eller dåligt? 1,2 miljarder ton i utsläpp från gruvorna, är det bra eller dåligt? Jag har full förståelse för att det är svårt att med Miljöpartiet i regeringen reda ut detta på ett rimligt sätt, men inte desto mindre har man ett ansvar gentemot svenska folket att reda ut detta på ett anständigt sätt som vi kan begripa. Mikael Damberg och ingen annan minister har ansvar för hur detta hanteras.

Det som har varit tydligt under debatten är Mikael Dambergs uppfattning att regeringen har ägaransvar för Vattenfall och för statens övriga bolag. Regeringens ansvar är kollektivt, upprepade Mikael Damberg själv. Precis som en bolagsstyrelse är man gemensamt ansvarig för varje fattat beslut. Därmed håller Mikael Damberg miljöministern och alla andra ministrar ansvariga för de beslut han har att fatta i Vattenfall. Det är bra att detta nu åtminstone är tydligt.

Herr talman! Jag har ju svarat på exakt dessa frågor under debattens gång. Jag tänker inte göra det en gång till. Jag konstaterar att Niklas Wykman verkar vara mer intresserad av att reflektera över mitt bristande ansvar, som han dock samtidigt berömmer, för jag säger att jag tar ansvar för de beslut vi fattar. Det är min uppfattning att en regering ska göra detta. Det var detta som totalt saknades under Nuonhaveriet, som i nedskrivningar har kostat skattebetalarna någonstans i storleksordningen 53 miljarder kronor och som fortfarande i dag tynger bolaget.

Man kan fråga sig: Vad var det vid den tidpunkten som motiverade att man skulle göra denna affär till detta väldigt höga pris? Det är en tillgång som inte är hållbar, och vi i oppositionen kritiserade detta, men den regering som leddes av Niklas Wykmans parti drev igenom affären eller lät Vattenfall genomföra den.

Vi har lärt oss mycket sedan Nuonhaveriet. Vi har lärt oss att vi ska ha ordning och reda på processerna. Man ska ta ansvar, och man ska fatta beslut vid sådana här stora tillfällen. Det är exakt så vi kommer att bedriva arbetet.

För oss i den här regeringen är de statliga tillgångarna väldigt viktiga. Då är det viktigt att vid varje tillfälle fatta rätt beslut och att värdera de beslut man fattar. Då måste man sätta sig in i frågorna och naturligtvis jobba nära bolaget. Man kan inte fly sitt ansvar, för i efterhand kommer det till en, precis som det gick med Nuonaffären, där den borgerliga regeringen fortfarande inte kan ta ansvar.

Jag ser fram emot att få fortsätta diskutera Vattenfall. Just nu är vi uppe i beredningen av den ägarsamordning som kommer att genomföras. När vi har fattat vårt beslut och gått igenom frågan ordentligt kommer vi att återrapportera till riksdagen och säkert också diskutera frågan ytterligare.

Överläggningen var härmed avslutad.