Vattenfalls ansökan till Strålsäkerhetsmyndigheten om att bygga nya kärnreaktorer

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

Interpellation 2014/15:217 Vattenfalls ansökan till Strålsäkerhetsmyndigheten om att bygga nya kärnreaktorer

av Birger Lahti (V)

till Närings- och innovationsminister Mikael Damberg (S)

 

År 2009 öppnade alliansregeringen ensidigt upp för att bygga ny kärnkraft i Sverige. 2011, två år senare, inträffade kärnkraftsolyckan i Fukushima. Den förödande olyckan ledde till att Japan stängde sin kärnkraft och att den tyska förbundsdagen beslutade att avveckla kärnkraften till 2022.

I Sverige hände det motsatta. Drygt ett år efter olyckan, i juli 2012, lämnade statliga Vattenfall in en formell ansökan till Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) om att bygga 1-2 nya kärnreaktorer vid Ringhals i Halland.

Sedan dess har Vattenfall bedrivit ett aktivt arbete för att köpa upp mark i Ringhals närområde. I januari i år tog man ytterligare ett steg då man inledde ett samråd, en så kallad kraftdialog, med länsstyrelsen och andra myndigheter, organisationer och boende i närområdet. På SSM har ett omfattande arbete påbörjats med att ta fram säkerhetsföreskrifter för ny kärnkraft. Hela processen innan man ens kommer fram till ett eventuellt investeringsbeslut kan komma att kosta miljarder enligt en intervju med Vattenfalls förra vd, Öystein Löseth, i Sveriges Radio 2013.

På senare tid har det emellertid framgått allt tydligare att ny kärnkraft inte är ett alternativ. Utöver de stora, uppenbara miljömässiga riskerna som är kopplade till kärnkraften så är de finansiella riskerna betydande. Få, om ens någon, ser därmed ny kärnkraft i Västeuropa som ett ekonomiskt hållbart alternativ.

Det finländska exemplet avskräcker. Finlands femte reaktor, nybygget Olkiluoto 3, har drabbats av kraftiga förseningar vilket har lett till att kostnaderna har skenat i väg. I dag beräknas Olkiluoto 3 kosta närmare 9 miljarder Euro, att jämföra med de drygt 3 miljarder som man antog att priset skulle bli när reaktorn beställdes. Nu återstår antingen massiva, statliga subventioner (som den brittiska regeringen vill ge till bygget av Hinkley Point C) eller att ryska, statliga Rosatom ställer sig bakom projektet. Inget av detta är ett alternativ i Sverige.

Därför var det ett mycket klokt beslut av regeringen att avbryta Vattenfalls planer på att förbereda ny kärnkraft vid Ringhals. Det är bra att regeringen styr företagets kompetens och resurser mot det förnybara eftersom det är där som de mest hållbara investeringarna finns, både ur ett ekonomiskt och ett miljömässigt perspektiv.

Vattenfall har nu meddelat att man, tillfälligt, lagt samrådsprocessen vid Ringhals på vänteläge. Däremot har man enligt vd Magnus Hall inga planer på att dra tillbaka den formella ansökan till Strålsäkerhetsmyndigheten. Därmed trotsar företaget uppenbarligen regeringens mycket tydliga beslut.

Jag vill därför fråga närings- och innovationsminister Mikael Damberg:

 

Vilka initiativ kommer ministern och regeringen att ta för att Vattenfall ska dra tillbaka sin ansökan hos Strålsäkerhetsmyndigheten om att bygga ny kärnkraft vid Ringhals?