Vattenfall AB

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

Interpellationsdebatt 20 februari 2004

Interpellation: Vattenfall AB

Interpellation 2003/04:264 av Eriksson, Peter (mp)

den 30 januari

Interpellation 2003/04:264

av Peter Eriksson (mp) till näringsminister Leif Pagrotsky om Vattenfall AB

I juni förra året beslöt kammaren efter behandling i konstitutionsutskottet att pricka förre näringsministern Björn Rosengren för bristande styrning av Vattenfall.

Bakgrunden var bland annat att Vattenfall inte gjort ett dugg för att leva upp till några av Sveriges miljömål, klimatmål eller energipolitiska mål. Det energipolitiska beslutet 1997 säger att "Vattenfall AB skall inom ramen för kravet på affärsmässighet avsätta resurser för utvecklingen av ny elproduktionsteknik och därmed bidra till en svensk elförsörjning som är ekologiskt och ekonomiskt uthållig."

Genom köp av företag i Tyskland och Polen har Vattenfall hundrafaldigat sina koldioxidutsläpp och ökat sitt innehav av kärnkraft. Däremot har Vattenfall investerat ytterst lite i förnybar energi och i energieffektivisering.

Detta var känt inför KU-behandlingen förra våren, men någon rättelse har inte skett, utan Vattenfalls syndaregistret har i stället blivit längre. Bolaget har utnyttjat sin position till oskäliga prishöjningar. Trots att produktionen från Vattenkraften minskat på grund av dålig tillrinning har vinsten ökat.

En konsekvens av Vattenfalls förvärv i framför allt Tyskland är att Vattenfall nu driver en helt annat klimatpolitik än den som formulerats i riksdagens klimatbeslut 2002. Vd Lars G. Josefsson ser ingen möjlighet att verkligen minska utsläppen av koldioxid, utan fäster i stället förhoppningarna till infångning och förvaring av koldioxid samt till möjligheten att EU:s nuvarande medlemsländer tillgodoräknar sig de utsläppsminskningar som redan skett i de före detta kommunistländer som nu inträder i EU.

Det finns oceaner av frågetecken kring rimligheten i denna strategi, men den är naturligtvis bekväm att hålla fram som ursäkt för fortsatta utsläpp.

Även i Sverige får denna bekymmerslösa filosofi konsekvenser. Vattenfall har aviserat planer att bygga om oljekraftverket i Stenungsund från topp- och reservkraftverk som används ytterst sällan till att bli baskraftverk. Enligt Vattenfalls uppskattning skulle detta leda till en ökning av koldioxidutsläppen med 2,5 miljoner ton per år, en ökning av de svenska koldioxidutsläppen med över 4 %.

Medan diskussionen pågår om hur vi ska minska växthusgasutsläppen med 4 % från 1990 till 2010 så planerar Vattenfall för att inom några år öka dem lika mycket från en enskild anläggning.

Jag vill också understryka att regeringen, Miljöpartiet och Vänsterpartiet i propositionen om handel med utsläppsrätter enats om att reservera ett utrymme för nya verksamheter som omfattar 2@4 miljoner ton. Vattenfall har alltså för avsikt att ta upp hela utrymmet och mer därtill om de slutliga förhandlingarna stannar vid den lägre siffran.

Utbyggnaden av Stenungsundskraftverket kommer givetvis att miljöprövas. Troligen kommer regeringen att ha möjlighet att stoppa Vattenfalls planer i Stenungsund även om de skulle gå igenom i miljödomstol. Om regeringen emellertid redan nu tillkännager att den motsätter sig utbyggnaden, så bör Vattenfall rätta sig därefter.

Men det finns en annan metod. Vattenfall är till 100 % ett statligt bolag, där Näringsdepartementet utövar ägarskapet.

Det finns två huvudsakliga metoder att utöva ägaransvar. Det ena är att utfärda ägardirektiv, där det finns utrymme för att precisera affärsidén, till exempel att Vattenfall ska öka sin produktion av förnybar energi och minska sina koldioxidutsläpp och sin kärnkraftproduktion i stället för tvärtom.

Den andra möjligheten ligger i utnämningen av styrelse. Styrelsens ska företräda ägarnas intressen och prioriteter gentemot direktionen. Givetvis ska styrelsen hålla direktionen i schack främst i den meningen att den ska förhindra vd från att slösa bort ägarnas pengar. Men den måste också klargöra för ledningen att Vattenfall har fler mål än så. Vattenfalls ledning tycks faktiskt tro att de lever i en värld där allt är tillåtet som i en vildavästernfilm. Men var, Leif Pagrotsky, är sheriffen?

1.Avser ministern att utfärda nya ägardirektiv där Vattenfalls roll i den svenska energiomställningen specificeras och där tydliga miljömål sätts upp?

2.Avser ministern att vidta andra åtgärder med anledning av riksdagens kritik efter KU-behandling av bristande styrning?

3.Avser ministern att ge Vattenfall ett förhandsbesked om att utbyggnaden i Stenungsund inte kommer att tillåtas?