Vargstammens framtida utveckling

Fru talman! Tina Ehn har ställt ett antal frågor till mig om vargstammens framtida utveckling och undrar bland annat hur jag ska gå till väga för att vargjakten ska inriktas mot individer som bär på defekta anlag, vilka vetenskapliga grunder som legat till grund för årets vargjakt, hur genetiskt värdefulla individer ska undantas från jakt, vilka åtgärder jag avser att vidta för att flytta naturligt invandrade individer och frågor om viltförvaltningsdelegationernas arbete när det gäller acceptans för rovdjuren och flytt av vargar. Vargjakten debatterades här i kammaren den 29 januari i år. Det var en mycket givande debatt, och delar av Tina Ehns frågeställningar togs upp redan i den förra debatten. Jag vill ha friska och levande vargar i de svenska skogarna, både nu och i framtiden. Forskarna har slagit larm om att läget för vargarna är, som de säger, "genetiskt akut". Jag har tagit initiativ till en rovdjurspolitik som för första gången bemöter detta, det verkliga hotet mot de svenska vargarna. Fakta ur forskarrapporterna som lämnats till Naturvårdsverket är att inaveln hotar fortplantningsförmågan på lång sikt. Kullarna har redan minskat kraftigt, i vissa fall halverats. Vargarna härstammar från tre individer och är i genomsnitt väsentligt mer besläktade med varandra än helsyskon. Några av vargarna uppvisar redan nu skador som är yttre tecken på långtgående inavel. Enligt forskarrapporterna har exempelvis flera fall av kryptorchism som kan leda till sterilitet och ryggkotsdefekter som kan leda till förlamning, hjärtfel och njurfel observerats. Som framgår står det klart att vargpolitiken bygger på god vetenskaplig grund. Därför krävs en aktiv politik som räddar vargstammen. Regeringen har sett till att åtgärder för första gången vidtas som minskar inaveln i vargstammen. Riksdagen har antagit ett nytt mål som innebär att de närmaste fem åren ska upp till 20 vargar införlivas med vargarna i landet. Först och främst ska naturlig invandring underlättas genom att invandrade vargar aktivt fredas inom renskötselområdet ned genom landet. I andra hand vidtas åtgärder för att varg som korsar svenska gränsen ska flyttas till mellersta Sverige. Skulle inte dessa åtgärder vara tillräckliga så är det tredje alternativet att flytta in vargar från ett annat land. Naturvårdsverket har redan i dag ett ansvar för och möjlighet att förflytta naturligt invandrade vargar. Naturvårdsverket och Statens jordbruksverk har redan inlett arbetet genom dialog och förankring med berörda och boende i de områden som kan bli aktuella för utplantering av vargar. Min uppfattning är att den förankringsprocessen varken ska drivas på eller hastas igenom. Internationella erfarenheter visar att det kan ta tid. Om en flytt ska lyckas krävs att alla berörda känner ansvar för dessa åtgärder. Jag har också bara för någon vecka sedan gett Statens jordbruksverk, Naturvårdsverket och Statens veterinärmedicinska anstalt i uppdrag att utarbeta vidare riktlinjer för aktiv införsel av vargar med östligt ursprung. Myndigheterna ska redovisa uppdraget den 31 oktober i år. Tidigare rovdjurspolitik har misslyckats med att sänka graden av inavel i vargstammen och har inte heller tillräckligt tagit hänsyn till de människor som lever nära vargar. En grupp forskare förtydligade i Dagens Nyheter den 2 februari i år: "Vetenskapliga undersökningar har visat att motståndet mot varg i varglänen har ökat de senaste fem åren, och att en majoritet där motsätter sig en ökning av vargstammen och vill begränsa den genom jakt." För att lyckas göra vargarna friska måste det finnas en acceptans för vargen i faunan. Annars riskerar arbetet för livskraftiga vargstammar att ödeläggas. Nu krävs i stället förståelse och närmande mellan motstående perspektiv och av till synes oförenliga åsikter. För att få lokal acceptans för inflyttning av friska vargar har regering och riksdag gått in för en kompromiss, där motprestationen består i att vargstammen under tre år tillfälligt begränsas till 210 djur. Licensjakten är till för att hålla vargstammen på den nivån. När det gäller frågan om hur årets jakt har utformats har Naturvårdsverket i olika sammanhang redogjort för vilka bedömningar som gjorts på basis av forskarnas rekommendationer. Forskarnas underlag visade att den svenska vargstammen är så inavlad över lag att det under årets licensjakt inte fanns skäl att reglera vargstammen på individnivå. I Naturvårdsverkets riktlinjer för jakten undantogs därför bara ett revir med en nyligen invandrad varg med östligt ursprung från jakten, liksom de avkommor som man kände till från detta vargpar. Naturvårdsverket genomför för närvarande en uppföljning av årets jakt. Erfarenheterna från denna kommer naturligtvis att ligga till grund för utformningen av villkoren för nästa års licensjakt. Då prövas också om jakten behöver riktas än mer. Genom inrättande av viltförvaltningsdelegationer har vi nu överfört ansvar för beslut och förvaltning av rovdjuren närmare de berörda människorna. Det är min uppfattning att förutsättningarna för en acceptans av rovdjuren därmed ökar. Om människor upplever att de har en reell möjlighet att ha inflytande över viktiga beslut kommer också fler att stå upp för dessa beslut. Inför kommande års arbete med beslut om jakt och andra förvaltningsfrågor kommer jag att bjuda in företrädare för delegationerna och arrangera ett nationellt avstamp inför de sista stegen i regionaliseringen av ansvaret för förvaltningen av rovdjuren. Här kommer vi självklart också att diskutera frågan om lämpliga områden att flytta invandrade eller införda vargar till. Licensjakten är en del av flera delar i regeringens rovdjurspolitik. De olika delarna förutsätter varandra. Jag är övertygad om att en begränsad licensjakt är förutsättningen för en acceptans för förstärkning av vargstammens genetik genom flyttning eller införsel av varg till den mellansvenska vargpopulationen. Nu ska jakten utvärderas när det gäller bland annat genomförandet och det genetiska utfallet. Resultaten får ligga till grund för kommande års jaktbeslut. Jag är övertygad om att vi kommer att ha en begränsad licensjakt även nästa år, under förutsättning att det blir tillräckligt många föryngringar inom vargstammen i år.

Fru talman! Tack för svaret! Nu fortsätter vi ändå denna diskussion lite grann. Jag ser att det i svaret finns en underliggande kritik mot den tidigare regeringen och, som vanligt, en självberömmelse att denna regering tagit tag i frågan och gjort något. Det kan man lugnt säga. Frågan är om man har gjort rätt saker, och jag, Miljöpartiet och en stor del av Sveriges befolkning håller nog inte riktigt med om det. Jag skulle vilja börja med att prata om att regeringens nya och kritiserade rovdjurspolitik ju är ett paket. Det är en paketlösning, och så har det också uttryckts även från miljöministerns sida. Vi och många har kritiserat innehållet i paketet. Vi anser att alltför stora och avgörande delar i detta förslag om vargens framtid och utveckling har vaga och många gånger mycket märkliga grunder. Det talas om acceptans, genetisk status och hur stort flock vi ska ha. Fokus från regeringen tycks landa i hur vi kan minimera den svenska vargstammen och hur vi kan få hit nya individer som bryter den dåliga genetiska situationen, som varit ett problem. Det är koncentrerat och kontrollerat, det är vapen och flytt. Man har helt ändrat rovdjurspolitiken, framför allt hur vi ska hantera den icke livskraftiga vargstammen som vi tidigare förvaltat fördelaktigt, skulle jag vilja påstå. Plötsligt ändras spelreglerna, och nu är det inte längre ett brett och långsiktigt arbete som gäller, nu är det en kontrollerad begränsning som är huvudnumret. Den olyckliga och hetsiga licensjakten är över för i år. Men man skjuter en del med skyddsjaktmotiv, och det kan även vi acceptera som annars säger oss värna den livskraftiga vargstammen. Vi kan förstå att det måste ske. Men den passerade jakten har inte ökat det man kallar acceptans. Snarare verkar det vara precis tvärtom, för nu är inte varg så skyddsvärd längre, nu kan man få jaga den. Vilka belägg har jag för det? Ja, sådana har jag fått genom att ha talat med folk som arbetar som viltvårdare till exempel och som varit ute och sett jakteffekterna. Med det här paketet om vargförvaltningen kommer steg två. Det verkar inte vara så populärt som själva jakten. Jag är inte förvånad - Miljöpartiet insåg det redan då regeringen lade fram sitt nya rovdjursförslag. Hela oppositionen har ifrågasatt den del som handlar om hur man vill förstärka den genetiska statusen. Vi delar regeringens uppfattning om att det bästa är att försöka få självinvandrade vargar och hitta de svenska vargarna och reviren. Men jag uppfattar att det inte finns så mycket till handlingsplan och att man har haft väldigt bråttom. Nu ska man göra någonting. Det är inte möjligt att endast skjuta en vargstam frisk. Det borde alla inse. Jag har läst att jägarorganisationerna tvekar lite grann i sina åtaganden, men jag är glad att miljöministern visar en klarhet här: Att man måste ta sitt ansvar är nästa steg i paketet. Det är inte endast jakten som ingick i paketet. Man kan inte hoppa av på halva vägen. Vi är ense om att den genetiska situationen är farlig. Det är en mycket kraftigt inavlad vargstam vi har, och det krävs politik och långsiktiga beslut. En inplantering eller en förflyttning ska ske. Jag är väldigt intresserad av och kommer att följa hur det kommer att gå till. Vi ska inte glömma att man först har börjat skjuta, har skjutit 28 stycken; vi har skyddsjakt som sker just nu; man kör över vargar, fyra dog förra veckan. Sedan har vi det andra steget som kommer långt efter det första steget. Det är ett trestegshandlingsalternativ. I USA tog det fem år från beslutet till verkställigheten. Hur kommer det att se ut?

Fru talman! Jag ägnade förra veckan ganska mycket tid åt att ta reda på mer om vargar och hur vargjakten egentligen slutade. Jag träffade representanter för Statens veterinärmedicinska anstalt. Det var en väldigt bra utvärdering, ett seminarium, på Skansen i fredags. Man kan säga att alla var där - jägarna, SVA, SNF och alla som är intresserade av vargar för att vilja ha dem eller att inte vilja ha dem. Det är väl riktigt att säga att utvärderingen visar att det inte sköts några vargar som inte skulle skjutas, det vill säga inga med några nya friska gener. Däremot finns det annat där det finns mycket övrigt att önska. Att det inte sköts fler sådana var mer tur än skicklighet även om Galvenreviret var undantaget. Någonting som alla var rörande överens om var att ställa sig frågan: Hur ska det gå till att få in nya vargar? Då tycker jag att det är väldigt märkligt att man först drar i gång licensjakten och skjuter av 28 vargar innan man utreder hur det andra steget ska gå till. Det är jättemärkligt att det är först nu som Jordbruksverket, Naturvårdsverket och Statens veterinärmedicinska anstalt ska utreda hur man egentligen ska göra. Det hade varit på sin plats om man hade tagit reda på hur det ska gå till innan, för acceptansens skull, som det heter. Jag tycker inte att det lät så väldigt mycket acceptans, måste jag säga, från Jägareförbundet apropå det jag hörde i fredags i samband med utvärderingen av årets licensjakt. Beträffande viltvårdsdelegationer är det, om jag har förstått saken rätt, 13 personer i de olika länen som ska sitta i viltvårdsdelegationerna, fem är politiker. Men som jag har sett är det bara en som man kan tro är intresserad av att vilja värna vargens status, och det är Naturskyddsföreningen. I övrigt är det jordägare, lantbrukare, andra som inte har visat något stort intresse för att bevara vargen. När det gäller naturlig invandring finns ett nytt problem, och det är att vargstammen i Finland inte utvecklar sig lika bra som tidigare - bra om man tycker att det ska få finnas vargar. Det är också ett bekymmer. Det största problemet, tycker jag, med licensjakten - som vi från Vänsterpartiet inte tycker var bra, däremot måste vi naturligtvis ha skyddsjakt - är att man inte har utrett alla de tre stegen. Det räcker inte att börja skjuta och sedan fundera över om man ska bli trovärdig när det gäller att vilja ha en livskraftig vargstam här i landet.

Fru talman! Det är väl ändå på sin plats att berätta för Tina Ehn, som är övertygad om att en stor del av folket är mot detta, att som tur är visar de undersökningar som har gjorts att en bred majoritet vill ha vargstam i Sverige, precis som jag, och att dubbelt så många förespråkar licensjakten av dem som är mot dem här i riksdagen enligt någon undersökning jag såg. Över fyra femtedelars majoritet står bakom beslutet om licensjakt. Så det är nog tvärtom, Tina. Du företräder en minoritet, värd att respektera. Jag företräder den breda majoritet som har visat sig finnas både hos folket och här i riksdagen. Du säger att ni har förvaltat vargstammen fördelaktigt. I samma andetag berättar du om hur farligt inavlad vargstammen är. Poängen är att om vi är ense om att läget för vargstammen är så allvarligt att vargstammens överlevnad på sikt till och med är hotad, för det är precis det som inaveln gör, måste vi ha ett verktyg för att göra något åt det. Vi ser att i de glesbygdslän och de landbygdsområden som framför allt är berörda av vargarna i Sverige har motståndet bara ökat. Människor har insett att de inte blivit lyssnade på, att de har blivit överkörda. Då måste vi hitta andra verktyg för att rädda vargstammen. Det är absolut inte någon felaktig ordning att först ha jakt och sedan ha införsel av varg. Den rätta vägen, om vi ska ha människor med oss, är att visa att vi respekterar människor som tidigare inte har blivit hörda. Vi tänker inte bara köra över människor runt om i landsbygdsområdena. Det är inte i Stockholm eller Bryssel som jakt- och rovdjursbesluten ska fattas utan i närheten av de människor som är berörda. Det är därför som vi säger att vi ska ha arbetet i viltförvaltningsdelegationerna. Där finns det som grund både riksdagsbeslut och den uppslutning som nu börjar växa fram kring att vi ska ha en fortsatt frisk vargstam i Sverige. När jag träffar miljörörelsen och jägarorganisationer får vi allt klarare besked om att de ställer upp och förankrar de beslut som riksdagen har fattat. Det är en självklarhet. Det beskedet ger också jägarorganisationerna. Till sist tycker jag att det är viktigt att säga, och Wiwi-Anne Johansson bekräftar det, att det inte sköts vargar som inte skulle skjutas. Det var inga med friska gener som blev skjutna. Det har ifrågasatts vecka efter vecka, månad efter månad. Nu är det klarlagt, och vi är överens om den bilden. Då kommer till sist frågan tillbaka. Vi är ense om hur allvarligt inavelsläget är för den svenska vargstammen. Vi är överens om att man vid den jakt som skedde i år för första gången inte sköt fel vargar. Vi vet också att vi ska ordna så att det blir en mer reglerad och tydligare vargjakt nästa gång. Vad är era verktyg för att se till att göra vargstammen frisk? Det är mycket tal om att ni vill rädda vargstammen, men det är väldigt lite praktiskt handlande. Vi gör det som är nödvändigt för att bevara vargstammen och samtidigt lyssna på människorna.

Herr talman! Jag uppfattade att det fanns en fråga tillika ett påstående från miljöministern om att man har tagit tag i inaveln från regeringens och miljöministerns sida genom att se problemet med genetiken, ett problem som vi alla instämmer i finns. Jag är dock ganska övertygad om att om jag hade haft miljöministerns roll hade jag inte börjat med att avskjuta en stam som är hotad. De som jobbar med genetikfrågorna säger att det är fel väg att gå. Därför kan man nog inte säga att det är ett sätt att sänka graden av inavel i vargstammen. Här håller inte ministerns argumentation. Man börjar med att skjuta av den hotade stammen som steg ett i sin politik utan att ha steg två klart för sig. Nu börjar steg två dock benas upp lite grann. Regeringen ger uppdrag till Naturvårdsverket. Man ska se på olika delar hur man ska gå vidare, men det är långt ifrån klart. Tidigare gjorde jag en jämförelse med vad som hänt i USA. Där tog det fem år innan man kom till verkställighet i detta. Det går alltså inte fort. Ministern säger också i sitt svar att steg två kommer att få ta tid. Det rimmar inte, och politiken hänger inte ihop vad man än säger. Jag tror att ministern har gått vilse i tolkningen av frågorna om acceptans och genetik, vilket visat sig här. Acceptansen kan man absolut öka genom att skapa mer kunskap om vad vargen är. Vargen är ett rovdjur som varken är farligare eller mindre farligt än andra rovdjur, men det krävs en del kunskap för att begripa sig på hur djuret rör sig och vad det har för behov. Jag har talat med personer som satsar på rovdjursturism i Sverige. De säger att detta var ett ödesdigert slag för den turism man börjat utveckla. Vargen är mycket intressant för många i Europa som vill komma hit. Det är också en viktig del när det gäller Sveriges landsbygd. En del av svaret handlar om att få acceptans för inflyttning av friska vargar. Det sägs i svaret att regering och riksdag har gått inför en kompromiss där motprestationen består i att vargstammen under tre år tillfälligt begränsas till 210 djur. Jag uppfattar det som ett ärligt svar, men samtidigt skrämmer det mig. Vem är det man har kompromissat med för att hålla nere vargstammen så mycket? Jag har också frågor angående viltförvaltningsdelegationerna som ska ta över ansvar för en del av dessa beslut så att acceptansen ska öka och besluten komma närmare människor. Hur kommer man att tillsätta dessa delegationer? Jag har inte följt det exakt. Är man intresserad av jaktfrågor får man kanske uppdrag att vara med i en sådan delegation. I så fall kan det bli en snedfördelning där jaktintresserade människor rekryteras. Då kan det bli ett slags jaktdelegation, och det är väl inte ambitionen från någons sida. Vad händer om viltförvaltningsdelegationerna går emot starka lokala företrädare som tycker något annat? Jag har flera frågor runt detta, för det finns många oklarheter.

Herr talman! Det här med att skjuta först och utreda sedan är det stora problemet. Som jag sade tidigare visade den genomgång som jag var på i fredags att man inte hade skjutit genetiskt fel djur. Det var dock mer tur än skicklighet, för det var slumpmässigt hur man sköt. Jakten kan inte sägas ha varit strikt kontrollerad, vilket miljöministern tidigare har sagt att den ska vara. Den var inte heller riktad mot särskilda problemindivider, vilket hade varit lämpligt. Jakten var kaotisk. Det var inte heller särskilt sjuka individer som sköts. Det fanns någon med kotledsfrakturer, men mer kunde inte Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, säga. Det var alltså på det sättet genetiskt friska djur, men det handlar ju om avkomman. Problemet är alltså att man skjuter först och utreder sedan. Viltförvaltningsdelegationerna är inte ens tillsatta ännu. Jag undrar också över den ojämna fördelning som Tina Ehn tog upp. Det är 13 personer som ska ingå i varje delegation. Fem av dem ska vara politiker. Sedan är det mest representanter för ägar- och jägarintressen och så någon från en naturvårdande miljöorganisation. Det känns som en kraftig snedfördelning. Jag frågade tidigare: Hur är det tänkt att representanterna ska utses? Vilka intressen ska representeras? Varför ska det inte vara fler än fem politiker? Det skulle jag gärna vilja veta. Jag såg en tidningsuppgift om att det inte blir någon licensjakt om man inte får ökad acceptans. Är det sant eller inte?

Herr talman! Först vill jag klart deklarera att vi från moderat håll och från Alliansens sida står upp både för de människor som lever med rovdjuren och för rovdjuren. Jag brukar inleda de här debatterna på detta sätt för att det inte ska råda någon som helst tvekan på denna punkt. Jag tycker att alliansregeringen på ett utomordentligt sätt har hittat en gyllene medelväg mellan de två oförenliga ståndpunkter som har präglat mycket av den diskussion som har varit. Som ni vet fattade vi beslut i riksdagen i oktober, och jakten genomfördes i januari. Jag vill påstå att i allt väsentligt var jakten väl genomförd. Den var kort, och viltstammarna, inklusive vargen, stördes ytterst lite. Dessutom visar erfarenheten att de mest genetiskt värdefulla vargarna sparades, precis i enlighet med våra ambitioner. Vi hörde för en stund sedan Wiwi-Anne Johansson vidimera att det gått rätt till, och allt jag nu hör i efterhand stärker min bild av att den politik som alliansregeringen för är lyckosam. Den fullständigt makabra mediebild som kablades ut i anslutning till jakten har falnat, och sans och förnuft börjar komma fram. Det välkomnar jag verkligen. Vi har också fått en ny situation sedan i lördags, såvitt jag kan förstå. Jag får gratulera Miljöpartiet och Vänstern till framgången i att ha fått Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin att välja samma linje som ni, nämligen att det inte ska ske någon jakt förrän i framtiden. Det framkom i lördagsintervjun i radio. Ni får alltså stå till svars för hela oppositionen när ni säger att det inte ska vara någon jakt eller omflyttning. Det är klockrent vad ni två partiföreträdare står för - och nu uppenbarligen även Mona Sahlin. Då är min fråga till er: Hur ska ni få accept hos dem som är berörda? Jag vet att det finns en accept i Sverige totalt sett för den förda rovdjurspolitiken, men nu handlar det om dem som är mest berörda. Det var min första fråga. Nästa fråga som är minst lika viktig är: Hur ska ni klara inavelsproblemet när ni säger nej till omflyttning av vargar? Ni har ju den fördelen att som oppositionsparti bara kunna klaga och inte redovisa speciellt mycket, men när ni nu helt plötsligt företräder en samlad opposition är det viktigt för dem som lyssnar på det här att få reda på vad ni har för svar på de frågorna och vilket ansvar ni tar. Hittills har ni inte redovisat en enda trovärdig linje där ni tar hänsyn både till människorna och till vargstammens fortsatta utveckling.

Herr talman! Tack, miljöministern, för ett informativt svar. I övrigt är det bara frågor som har kommit från interpellanternas sida, och det kanske ligger i sakens natur. En entydig forskarrapport säger att alla vargar som sköts i år var genetiskt defekta, och tekniken att freda särskilda revir var en verksam metod. Ni vet att ett särskilt revir undantogs. Viltförvaltningsdelegationer är utsedda i praktiskt taget alla län, vill jag upplysningsvis säga till kamraterna som är interpellanter. I morgon har man möte i Västerbottens län. Den 26 mars har man möte i Gävleborgs län. Där finns det bland annat fem politiker. Det finns även vänsterpartister med, så jag utgår från att de ska ha ett brett perspektiv på detta. Det är alltså inte alls så att den består av jägare, utan det är skogsbrukare och naturvårdare och så vidare. Miljöministern säger i sitt svar att man kommer att ha ett samråd med viltförvaltningsdelegationerna, och då är min fråga: Kommer det att ske vid en sådan tidpunkt att det finns ett underlag för den fortsatta förvaltningen nästa vintersäsong? Vi ser ju framåt till nästa vintersäsong. Låt mig först få konstatera att de två senaste åren har två invandrade vargar fått valpar. Sammanlagt finns det alltså just nu 20 vargar som har inavelsgraden 0 procent i stammen. Det har forskarna gett uppgift om alldeles nyligen. De utgör redan i dag mycket nära 10 procent av stammen. Långsiktigt krävs dock tillförsel av nya gener i motsvarande takt - en ny varg per år. Mot den bakgrunden tycker jag personligen inte att man ska hasta fram den andra delen av riksdagsbeslutet mot målet att införliva högst 20 nya vargar i stammen. Förankringsprocessen måste ta tid, och det är den internationella expertisen enig om. Slutligen vill jag säga till Tina Ehn och Wiwi-Anne Johansson att vi ju är eniga om att vi ska ha en livskraftig vargstam i Sverige. Vi är eniga om att vargstammen är inavlad, och vi är lika eniga om att det behövs nya gener. Det enda vi inte är överens om är att ta hänsyn till de människor som, till skillnad från många av oss som debatterar här, ska leva med vargarna i sin vardag. Den delen verkar ni inte alls ta upp till diskussion. Regeringen har stöd i EU:s nya riktlinjer för rovdjursförvaltning som ger utrymme för större social hänsyn och inte enbart utgår från biologi. Min fråga till Tina Ehn och Wiwi-Anne Johansson är då: Kan ni svara på var hänsynen till människorna som lever i de här bygderna och upplever den negativa sidan av vargförekomsten kommer in i Miljöpartiets och Vänsterpartiets rovdjurspolitik? Som Bengt-Anders Johansson också sade så står ju hela oppositionen för det här motståndet. Var kommer då hänsyn till de människor som bygger och bor in i rovdjurspolitiken i den rödgröna kartellen?

Herr talman! Låt det en gång för alla vara klart att det var inte så att man sköt först och utredde sedan. Det där är dumheter, och vi vet så väl att det utreddes först, både genom Rovdjursutredningen som var en tjock, diger utredning, men också genom uppdragen till Naturvårdsverket som gick igenom detta innan vi tog beslutet i maj förra året. Det är inte heller så att vi skjuter av vargstammen, utan den kommer att förvaltas även genom licensjakt. Den kommer att ha ett tillfälligt tak på 210 vargar. Stammen kommer inte att vara under 200 vargar. Dessutom är det så att Naturvårdsverkets och Jordbruksverkets arbete redan har startat, så inte heller där har det varit någon handfallenhet. Säg heller inte att man sköt slumpmässigt! Det var utbildade jägare som hade anmält sig för att man i förväg skulle veta. De hade skyldighet att ringa och stämma av med andra jaktlag varje timme. Dessutom skulle de själva inom senast en timme rapportera om de hade skjutit en varg. Då skedde också uppföljning med länsstyrelsen och expertis på plats i stort sett omedelbart. Det är sannerligen inte så att det bara har skjutits vilt ute i skogarna. Viltförvaltningsdelegationerna kommer att vara väldigt viktiga för att föra besluten närmare människor. De har en sammansättning som ska representera just de människor det gäller. Det gäller byalag - jag kan inte förstå var det är för fel på det. Det gäller jord- och skogsägare. Det gäller naturvårdare. Det gäller jägare. Det gäller också fritidsintressen. Politikerna sitter där för att representera ett allmänintresse, och precis som Åke Sandström sade ska de representera ett brett perspektiv. Vi kommer nu att samla viltförvaltningsdelegationerna till ett första avstamp nationellt för arbetet den 7 april. Det blir också med sikte på att förmedla kunskap och insikter och förbereda för den viktiga uppgift som blir nästa år. Det som blir konstigt i det här är att när jag talar om en kompromiss och att närma olika synsätt till varandra, då säger Tina Ehn att hon blir skrämd. Själva ordet "kompromiss" var skrämmande, och vem, frågar Tina, ska man kompromissa med? Jo, olika synsätt, där människor som bor ute i landsorten som just lever nära vargarna också ska veta att de är hörda på. Det som är deras verklighet och deras erfarenhet ska inte bara köras över. Då blir till sist också den viktiga frågan att om vi nu är överens om, vilket vi är, att vargstammen är hotad av dålig genetisk status är det ju inte licensjakten som på minsta sätt skulle hota vargstammen utan faktiskt den genetikförsämring som har pågått under lång tid. Om man samtidigt säger nej till kompromisser och är skrämd av tanken på en kompromiss mellan de olika berörda och säger nej till omflyttning och bara accepterar naturlig invandring, då är det bara att konstatera att det är att fortsätta på den väg - att köra över människor - som hittills faktiskt har lett till att steg för steg på allvar hota vargstammen. Det låter bra på möten, men i verkligheten är det riktigt hotfullt mot vargstammen, och frågan är: Vad har ni för verktyg när ni säger nej till omflyttning, inflyttning, licensjakt och kompromissen som arbetsmetod?

Herr talman! De som jobbar med genetikfrågor ger inget stöd till den avskjutning som har skett. Det var inte ett sätt att minska inavelsgraden, snarare tvärtom, eftersom urvalet blir förminskat och kontrollen av de vargar man sköt var bristfällig. Möjligtvis kan man anse att man tagit stor hänsyn till dem som lever nära vargen, men inte ens det verkar stämma i alla led. Jakten tog inte mer hänsyn än att man undantog ett revir där det fanns en invandrarvarg. Man har också skjutit på alfapar. Man har helt enkelt skjutit på de vargar som dykt upp. Det är så jakten har gått till. Man hade väldigt bråttom. Allt skulle gå väldigt snabbt. Man hann knappt med att besiktiga det som skulle ske. Det finns alltså olika versioner av hur jakten har gått till. Man ska ta hänsyn till de människor som lever med rovdjuren; det tycker jag absolut att man ska göra. Man ska satsa på det som skrämmer bort djuren. Man ska ha rovdjursstängsel, utveckla de hundar vi hört talas om som kan vakta, ge kunskap och information om hur vargar gör - till exempel hoppar inte vargar, de kryper under staket. Det finns mycket okunskap. När jag som boende i skogen, hästägare, rider där och jaktlaget kommer har jag inte längre någon rätt till skogen. Då får jag flytta på mig. Det finns olika rättigheter. Naturvårdsverket har fått en mängd uppdrag. Det ska bli intressant att följa hur det kommer att gå. Jag hoppas verkligen att det kommer att gå bättre än jag tror. Jag tycker inte om taket på 210 vargar, det är väldigt ovetenskapligt, och jag är orolig för viltförvaltningsdelegationerna, men naturligtvis ska vi ge detta en chans. När det gäller acceptans, folk på landsbygden och så vidare, är det en fråga som inte är slutdiskuterad anser jag. Jag tror att det finns mycket mer att säga om den saken. Miljöministern har i alla fall gett ett halvt löfte om att det inte ska bli någon jakt om man inte ser en föryngring, och det är bra. Det är också roligt att höra att vi alla tycker att vargen är viktig.

Herr talman! Det har talats mycket om forskare hit och dit och hänvisats till dem. Jag har talat med dem som kanske sitter närmast vargforskningen, de vid Skandulv. De stöder den av alliansregeringen förda politiken som miljöministern på ett förtjänstfullt sätt har beskrivit. Det enda svar Tina Ehn har beträffande vilken hänsyn man ska ta till de människor som har vargarna inpå sig är att skrämma bort vargarna och använda skyddshundar. Det är den enda metoden. Jag har inte varit där själv men jag vill minnas att det är Kruppa fäbod som har sådana anordningar. Det har för mig beskrivits att det påminner lite grann om ett tivoli med ljusblixtar, ljudeffekter etcetera. Ur ett fäbodperspektiv är det fullständigt främmande. Det blir en mycket märklig situation för dem som ska bo där. I andra sammanhang har Tina Ehn framhållit vargstängslen. Det kan väl fungera på sina håll, men det fungerar inte vid fäboddrift. Det vet Tina Ehn, och hon talar därför mot bättre vetande. Det fungerar inte med vargstängsel eftersom fäboddriften bygger på att djuren går fria ute i naturen. I så fall skulle det handla om hundratals hektar som behövde hägnas in. Jag tvingas konstatera, herr talman, att Miljöpartiet och Vänstern står helt nakna när det gäller att föra en trovärdig rovdjurspolitik. Det innebär i förlängningen att de sviker människorna och också den vargstam som åtminstone alliansregeringen genom en handlingskraftig politik står upp för.

Herr talman! När det gäller omdömet om jakten är det självklart så att den som levt nära verkligheten också kan ge en trovärdig bild av den. Länsstyrelserna i de fyra berörda länen har samfällt - och det hade jag inte väntat mig - haft en positiv bild av hur jakten har gått till. Den rapporteringen litar jag på. Viltförvaltningsdelegationerna kommer att ha stor betydelse. Därmed kommer vi in på frågan att människor ska ges möjlighet till påverkan. Det kan ske genom den person som sitter för ens parti i delegationen eller genom någon som sitter i en närstående organisation. Just det faktum att man ger människor möjlighet att påverka stärker deras självkänsla. Den delen tror jag inte att vi behöver vara oeniga om. Jag hoppas att delegationernas arbete nu får starta och ha sin gång. De är utsedda på fyra år, och jag tror mycket på dem. Att regionalisera inflytandet är ett viktigt inslag i regeringens rovdjurspolitik.

Herr talman! Regeringens politik består av olika delar som hänger ihop och förutsätter varandra. Därför är det klart att licensjakt i längden förutsätter att vargstammen blir friskare. Om vargstammen inte blir genetiskt friskare kan licensjakten inte fortsätta. Det är alldeles tydligt att grunden för det som nu har gjorts är dels forskarnas larm om hur allvarlig situationen för vargstammen är, dels deras bedömning att inaveln är så pass utspridd i landet att det inte har funnits skäl att göra ett mer selektivt urval än vad som gjorts i årets jakt. Det har också legat till grund för Naturvårdsverkets riktlinjer. Dessa riktlinjer följdes, och nu ska vi utvärdera det hela i detalj. Då får vi se vilka förändringar som ska göras nästa år. Det gör mig bedrövad att det är så enkelt att åka runt och försöka samla poäng och skrämma människor när det i grunden inte finns något svar till dem som är berörda. Beskedet i dag är bara att licensjakten ska bort, men det ges inget besked om vad som ska göras för att möta oron hos de människor det gäller. Nu får vi höra att till och med viltförvaltningsdelegationerna är hotade, för de har inget stöd hos oppositionen, och inte heller de människor som lokalt och regionalt ska fatta besluten finner nåd hos oppositionen. Den väg som enligt forskarna fört oss till en genetiskt akut situation för vargstammen ska vi bara vandra vidare på. Det är det besked som oppositionen ger. Den vägen tror inte vi på, och därför har vi tagit initiativ till en förändring som är riktig för vargstammen och viktig för den landsbygd som är berörd.