Vargjakten

Fru talman! Wiwi-Anne Johansson har ställt ett antal frågor till mig om vargjakten och undrar bland annat vilka åtgärder jag avser att vidta för att vargstammen ska vara livskraftig, framtida vargjakt ska vara "begränsad och strikt kontrollerad" och vargpolitiken ska baseras på vetenskaplig grund och om licensjakten ska omprövas. Jag vill ha friska och levande vargar i de svenska skogarna, både nu och i framtiden. Forskarna har slagit larm om att läget för vargarna är "genetiskt akut". Jag har tagit initiativ till en rovdjurspolitik som för första gången bemöter detta, det vill säga det verkliga hotet mot de svenska vargarna. Fakta ur forskarrapporterna som lämnats till Naturvårdsverket är att inaveln hotar fortplantningsförmågan på lång sikt. Kullarna har redan minskat kraftigt och i vissa fall halverats. Vargarna härstammar från tre individer och är i genomsnitt väsentligt mer besläktade med varandra än helsyskon. Några av vargarna uppvisar redan nu skador som är yttre tecken på mycket långtgående inavel. Enligt forskarrapporterna har exempelvis flera fall av kryptorchism, som kan leda till sterilitet, ryggkotsdefekter, som kan leda till förlamning, hjärtfel och njurfel observerats. Som framgår står det klart att vargpolitiken bygger på god vetenskaplig grund. Därför krävs en aktiv politik som räddar vargstammen. Regeringen har sett till att åtgärder för första gången vidtas som minskar inaveln i vargstammen. Riksdagen har antagit ett nytt mål som innebär att de närmaste fem åren ska upp till 20 vargar införlivas med vargarna i landet. Först och främst ska naturlig invandring underlättas genom att invandrade vargar aktivt fredas inom renskötselområdet och slussas ned genom landet. I andra hand vidtas åtgärder för att vargar som korsar svenska gränsen ska flyttas till mellersta Sverige. Skulle inte dessa åtgärder vara tillräckliga är det tredje alternativet att flytta in vargar från ett annat land. I syfte att ha en god förberedelse för att möjliggöra en sådan flytt om naturlig invandring uteblir ska Jordbruksverket inom kort ges i uppdrag att tillsammans med Naturvårdsverket förbereda aktiv flytt av med den skandinaviska vargstammen obesläktade vargar till Sverige. Tidigare rovdjurspolitik har misslyckats med att sänka graden av inavel i vargstammen och har inte heller tillräckligt tagit hänsyn till de människor som lever nära vargar. Många har upplevt att de politiska beslut som har fattats av riksdagen inte har varit tillräckligt förankrade i de regioner som har flest vargar. Genom att flytta beslut och ansvar närmare de berörda människorna har vi förbättrat möjligheterna för både vargar och människor. Vi vill att naturvårdare, jägare och landsbygdsbor ska medverka i beslut och ansvar för förvaltningen av rovdjuren och övrigt vilt. Vi inför nu viltförvaltningsdelegationer i varje län med representanter för jägare, naturvårdare, markägare, företrädare för näringarna och förtroendevalda politiker. Under de senaste fem åren har vargstammen vuxit med i genomsnitt 19 procent per år. Konflikter mellan människor och varg har ökat. I stället för okontrollerad tillväxt behövs förvaltning av vargstammen på en nivå som leder till att den långsiktigt accepteras för vargen i vår fauna. Etappmålet om 20 årliga föryngringar nåddes 2008. Naturvårdsverket gjorde under 2009 bedömningen att det fanns ett utrymme för begränsad och strikt kontrollerad jakt efter varg utöver skyddsjakt. I propositionen En ny rovdjursförvaltning som antogs av riksdagen i oktober 2009 öppnades möjligheten för licensjakt. Regeringens krav var att jakten skulle vara begränsad och strikt kontrollerad och konstaterade att Naturvårdsverket har uppgiften att meddela närmare villkor och föreskrifter för jakt. Inför vinterns jakt på varg utarbetade Naturvårdsverket villkor. Där ställs krav på registrering av jägare och jaktledare, på uppdatering minst en gång varje timme av antalet kvarvarande djur som får fällas, på rapportering av fälld varg och slutligen på en noggrann besiktning av skottplats samt obduktion av fällda djur. Den jakt som nu genomförts skedde under optimala jaktliga förhållanden med spårsnö inom hela jaktområdet en tid innan jaktens början samt under goda väderförhållanden. Intresset för jakten var stort. Ungefär 4 500 personer deltog. När jakten avblåstes hade 27 vargar skjutits, varav en överskjutning i Dalarnas län. Det är i det sammanhanget viktigt att känna till att Naturvårdsverket kalkylerat med en viss risk för överskjutning i sitt beslut om jakttilldelningen till länen. Dessutom hade Naturvårdsverket i sitt beslut lämnat utrymme för förvaltning av varg vid skyddsjaktssituationer som kunde uppstå efter licensjaktens avslut. Naturvårdsverket kommer under mars månad att redovisa en utvärdering av resultatet av jakten och jaktens genomförande. Besiktningarna under jakten och av vargarna som påskjutits visar att skotten i flera fall inte träffat rätt, det vill säga att det fanns en andel dåliga skott. Det är viktigt att ställa frågan om det kan behövas en riktad utbildning för de jägare som ska jaga varg. Det är också viktigt att utvärdera hur rapporteringssystemet fungerat. Det samlade resultatet av den pågående utvärderingen får visa om jakten skedde i enlighet med riksdagens beslut. Resultatet måste naturligtvis beaktas inför beslut om nästa års jakt. Min uppfattning är att vi kommer att fortsätta jaga varg. Jakten har en betydelse för acceptansen av varg i vargtäta områden och för de åtgärder som kommer att genomföras för att komma till rätta med inavelsproblemen. Regeringens politik innebär att Sverige ska ha en vargstam som överstiger 200 vargar. Det viktigaste för den närmaste tiden är att vargstammen ska bli livskraftig, och därför ska obesläktade vargar införlivas i den svenska vargpopulationen. Under tre år sätts ett tillfälligt tak på 210 vargar för antalet vargar i Sverige. Hur många vargar som långsiktigt behövs för att vargstammen ska vara frisk och livskraftig ska avgöras på grundval av noggranna forskarbedömningar.

Fru talman! Tack för svaret, som mer var en redogörelse för den process som ledde till att 4 500 jägare var ute för att fälla de 27 vargar som Naturvårdsverket hade gett tillstånd till! De fick fällas oavsett kön och ålder, oavsett genetisk status. För det hade man ingen aning om när man sköt dem. Det visade sig vid obduktionerna att de inte var riktigt så halta och lytta och sjuka som miljöministern vill säga. Jag vill säga att jag vet om att till exempel Galvenreviret var undantaget och också något annat. Men det har blivit ganska mycket debatt. Det har kommit mycket kritik även inifrån jägarled. Det är inte alla jägare som tycker att den här jakten gick till på bästa sätt. Därför är det ganska tråkigt att höra att miljöministern säger, redan innan utredningen har presenterats om hur jakten gick till och innan man vet hur många nya föryngringar som kommer att komma i år, att det kommer att bli licensjakt också nästa år. Det är ett led i regeringens rovdjurspolitik som jag har svårt att förstå. Det dröjde inte många månader. Jag stod här för nästan precis tre år sedan med jordbruksminister Eskil Erlandsson och debatterade förändringen i paragraf 28 i jaktförordningen. Det gällde då att gå opinionen mot varg till mötes. Det gällde att skapa acceptans för vargen, hette det då. Bara vi ändrar på den här paragrafen så att man får skjuta varg utanför inhägnat område kommer acceptansen att öka. Den illegala jakten kommer att minska eller förhoppningsvis helt försvinna. Det var argumenten då. Nu är det licensjakt på varg för första gången på 45 år. Förut var det också miljöministerns argument att man skulle öka acceptansen. Och den illegala jakten ska då försvinna eftersom man nu får gå ut och skjuta en gång om året. Man säger att det har ökat med 19 procent. Ja, procent kan man använda lite hur som helst. Men faktum är att det inte kryllar av vargar i Sverige. Sverige är ett ganska stort land. Man vet inte var vargarna bestämmer sig för att placera sig, så visst har vissa områden fler vargar än andra, och inavel är ett problem. Men inte ens miljöministern kan väl tro att det ska fungera att skjuta bort inavel. När det gäller acceptansen undrar jag: Hur kan det komma sig att det är tio länder i Europa som har fler vargar i förhållande till yta och antal människor än vad vi har? Det finns en undfallenhet från den här regeringens sida. Man går dessa människor till mötes för att stoppa den illegala jakten. Illegal jakt ska stoppas med polisiära metoder och inte genom att man går dem till mötes. Det blir en väldigt konstig rättsuppfattning om man ska göra på det här sättet. Dessutom hängde licensjakten i propositionen ihop med att man skulle underlätta för vargar att invandra. Fine, jättebra, men börja då där! Sedan skulle man aktivt flytta in varg från andra håll. Vad finns det för vetenskapliga fakta bakom det? Det har skett en enda gång i Sverige. Det var i mitten av 80-talet. Det var en varg som sövdes i Skåne, som flyttades till Bergslagen, som drog från Bergslagen till Halland och som senare sköts. Sverige är inte Yellowstone. I Yellowstone bor det inga människor. Det är en nationalpark. Jag tycker att det är väldigt egendomligt att man inte använder internationell forskning och annat. Det finns stamträd. Man har räknat ut hur de här är släkt med varandra. Varför använde man inte detta innan man fattade beslutet om att glatt gå ut och skjuta?

Fru talman! Regeringens nya rovdjurspolitik har med licensjakten i vinter fått sin första kontakt med verkligheten. Om man skjuter först och frågar sedan blir det galet och fel. Det är så beslutet om den nya rovdjurspolitiken kan bli ihågkommet. Jag har läst debattartiklar i bland annat min egen tidning Bohusläningen där miljöministern säger att man har tagit ett helhetsgrepp och är långsiktig och att den svenska vargstammen ska stärkas genom tillförsel av nya vargar och att den under tiden ska hållas på en nivå som skapar den acceptans som krävs för att vargen ska vara livskraftig och långsiktigt finnas i vår fauna. Även i svaret på dagens interpellation läser vi om det här och att den tidigare rovdjurspolitiken har varit misslyckad. Jag tycker att ministern blandar ihop flera saker och dessutom använder dem lite hur som helst. Det första är acceptansen. Det andra är jakten och så kallad förvaltning. Det tredje är genetiken. Om man nu betänker att rovdjurspolitiken ska anpassas till både människor och djur blir frågan: Hur ska det gå till? Är det så som vi nu har fått uppleva med genomförd licensjakt? Det var 27 individer som skulle skjutas, men det har blivit 29, vad vi har förstått. Människor runt om i landet har blivit ordentligt upprörda över och besvikna på det här krafttaget mot vargen. Men regeringen säger och tror att detta är lösningen när det gäller acceptansen. Jag kan inte undvika att vrida och vända på begreppet acceptans, som diskuteras. Jag och Miljöpartiet uppfattar att det är viktigt med acceptansen för rovdjuren. Nu pekar den senaste Fjäll-Mistra-undersökningen på att acceptansen är stor. Ändå vet vi att det finns grupper som inte vill acceptera varg. En del vill ha en ännu mindre stam än det delmål som regeringen tänkt hålla på 200 individer i tre år. Och det finns människor som är oroliga för sina husdjur. Det är absolut så. Men egentligen bottnar kanske den brist på acceptans som vi får höra om i något annat allvarligt. Det funderar jag på. Det kan handla om att inte bli lyssnad på och om att inte känna tillhörighet i den utveckling som rasar fram. Större städer växer och slukar folk. Kvar blir kampen för affären, skolan, posten och apoteket. Det finns inget bredband, och det är trygghetssystem som svajar. Och man får inte förståelse. Kanske får rovdjuren ta stryk för andra missnöjen. Är verkligen någon djupare analys gjord då man i regeringens politik satt ett sådant fokus på ett påstått motstånd mot rovdjuren? Om man verkligen har för avsikt att öka det som kallas acceptans behövs antagligen också en hel del andra insatser. Det behövs förståelse för att vargen är en del av vår natur, att vargen även gör nytta, att den fäller djur där rester lämnas kvar och blir mat till andra arter och att den är en del av ekosystemen. Kunskap kan många gånger överbrygga rädsla. Om man dessutom känner trygghet i att det finns ett intresse från samhället av att satsa på det som är bra när det gäller åtgärder som ger skydd mot rovdjur kan det vara ett steg mot acceptansen. Jag har inte så mycket talartid kvar, men jag vill i alla fall fråga om de olika stegen i regeringens rovdjurspolitik. Det första steget var tydligen den här licensjakten. Det andra steget är att vi ska få nya vargar i Sverige. Då vill jag passa på att fråga: Hur lång tid kommer det att ta att genomföra det här steget med införsel av nya vargar, som kan tänkas ske och som regeringen har som ett huvudnummer i sin politik? Ännu intressantare att veta är om det finns någon beredskap för att underlätta för en naturligt, på egna ben, invandrad varg att ta sig genom landet till ett vargområde.

Fru talman! Jag vill tacka interpellanten och miljöministern för debatten. Det handlar om en ny rovdjurspolitik som vi har beslutat om här i riksdagen. Runt 90 procent av riksdagens ledamöter står bakom den politik som nu förs. Det tycker jag säger något om acceptansen för den förda politiken som nu blir verklighet. En del av resultatet är jakt. Det har varit stort fokus på jakten, eftersom det är första gången på mycket lång tid som jakten sker på arten varg i Sverige. Det är bra att så sker. Vi ska därmed kunna höja statusen för ett vilt som i det här fallet är vargen. Vi jagar björn, och vi jagar lo. Vi ska naturligtvis även kunna jaga varg. Att inte göra det är att göra vargen en otjänst samt att göra våra medborgare en otjänst. Om jag inte haft någon aning om vad som står i propositionen som ligger bakom beslutet och bara hade läst tabloidpressen skulle nog även jag ha blivit tveksam till det som har hänt i våra skogar i början av januari. Det sätt på vilket man framställer jakten på varg är mycket vinklat. Men om man har bakgrundskunskapen förstår man att det är en genomtänkt politik. Vi har förankrat den i nästan 90 procent av partierna, delar av propositionen åtminstone. Även det största partiet står bakom delar av det här, bland annat jakten. Vi har lyssnat på de människor som är berörda. Det går an att sitta i en storstad, varmt och skönt, uppvärmt med hjälp av landsbygdens naturresurser, att sitta på en ledarredaktion och uttrycka åsikter om hur det är på landsbygden. Ibland framställs vi landsbygdsbor som dysfunktionella älgjägare allihop, även om vi inte jagar. Jag tycker att det är en hemsk syn på våra medborgare att man kan uttrycka sig på det sättet. Jag är glad att inte vår miljöminister har gjort det. Men det finns i debatten. Det finns till och med från en av de större miljöorganisationerna i Sverige. Man häpnar över att de inte kan resonera på en nivå som gör att vi kan komma framåt i frågan. Man tar fram exempel med tigrarna i Indien. Det är lika osakligt som att säga att vi bara ska ta hänsyn till utsläppen i Sverige eller bara i Indien när det handlar om klimatet. Jag önskar att nivån kunde höjas ett par tre snäpp. Jag är själv från Värmland. Vi har levt med vargen under längst tid. Vi hade en hätsk debatt för ett antal år sedan. Nu blossar den upp här. Jag märker att okunskapen genomgående är stor. Det beklagar jag. Men det är ändå något som är positivt med det. Det är att människor kan lära sig mer. Det finns hopp. Detta är ett led i att vi ska kunna öka kunskapen. Det totala rovdjurstrycket är för högt. Då får vargen i det här fallet klä skott, om uttrycket ursäktas. Det är ett hårt tryck av rovdjur, lo, varg och även björn, i vissa områden. Det är inte över hela Sverige. Hade det varit 200 vargar i hela Sverige hade vi inte haft den här interpellationen, har jag en känsla av. Det är en liten begränsad yta av Sverige som det handlar om. Att få acceptans bland de människor som berörs är väl det absolut viktigaste. Annars kommer vi ingenstans. I vissa områden är det ett högt rovdjurstryck. Det tror jag inte oppositionen riktigt har förstått eller vill inte förstå. Det tycker jag är tragiskt. Om jakten är laglig är en fråga som har ställts i debatten. Naturligtvis är den laglig. Den följer svensk lag alldeles tydligt och uppfyller de normer som vi ställer upp i Sverige. Den uppfyller dessutom art- och habitatdirektivet som EU med de 27 länderna tillsammans utformar. De så kallade guidelines har vi följt när vi har tagit fram propositionen. Det tycker jag är viktigt att säga. 90 procent av riksdagen står bakom jakt på varg, och vi har uppfyllt art- och habitatdirektivet. Alltså har vi en möjlighet att göra något åt frågan i positiv riktning. Det är inte något som görs över en januarimånad. Det är ett långsiktigt arbete.

Fru talman! Jag tackar för att interpellationen har kommit till stånd och miljöministern för ett utomordentligt arbete i den här svåra frågan. Det har varit en högljudd debatt. Det har påståtts att det har varit ett odemokratiskt beslut, att människor känner sig överkörda, etcetera. Jag förstår det mot bakgrund av bland annat de tv-debatter som har varit. De har haft en medielogisk utgångspunkt att det gäller att skapa konflikt. Man har tagit den ytterlighet som absolut inte vill ha några vargar och den andra ytterligheten som säger att vi ska ha en fullständigt ohämmad tillväxt. Undra på att människor blir konfunderade! Bakgrunden är att riksdagen fattade ett beslut 1990 om att vi skulle värna de fem stora rovdjuren och se till att de hade en möjlighet att leva i vårt land. Hela riksdagen stod bakom detta. De har haft en utomordentligt bra tillväxt, vågar jag påstå. Problemet är att de har lokaliserat sig på ungefär en tredjedel av landets yta. Det är det som är ett problem. Den samlade rovdjurstätheten har blivit för stor på sina ställen. Det är både björn, lo, varg och järv som i viss mån är på samma områden. Då gäller det att lyssna. Det är det vi har gjort. Problemet var att den förra regeringen med Socialdemokraterna stödda av Vänstern och Miljöpartiet var tondöv. De hade ingen som helst känsla för detta. Det var genom kraftiga allianskrav under den förra mandatperioden som rovdjursutredningen kom till stånd. Den är på 700 sidor. Den som säger att det inte finns ett underlag till detta beslut ljuger. Dessutom har det gjorts ett antal kompletterande utredningar för att få det här till stånd. Härifrån riksdagen har vi fört en aktiv dialog med regeringen i den här frågan. Jag råkar vara ordförande i jakt- och fiskeklubben, vilket börjar bli bekant nu. Vi hade en hearing i våras med Naturvårdsverket, LRF, Rovdjursföreningen, Världsnaturfonden, Svenska Jägareförbundet och forskare från Skandulv närvarande. Jag är inte säker på att Tina Ehn och Wiwi-Anne Johansson var med. Jo, förlåt, Tina Ehn var närvarande. Riksdagens ledamöter fick en möjlighet att få en allsidig belysning av detta. Det tycker jag var bra. Nu är det sju partier som står upp för de fem stora rovdjuren. Det är viktigt att säga. Sju partier står upp för de fem stora rovdjuren. Det är 88 eller 90 procent av riksdagens ledamöter här inne som står upp för att vi ska jaga dem. Det är dessutom en majoritet av svenska folket som står upp för jakt på vargen. När det gäller jakten jämför jag med den svenska brunbjörnen. Vi hade precis samma diskussion när jakten på björnen började. Vad har hänt? Vi har fått den största björnstammen någonsin i svensk historia. Vi har över 3 000 björnar i landet. Det tycker jag är ett mycket bra exempel på hur detta kan hanteras. Jakten gick fort. Det kan bero på att det var bra förhållanden eller på att vi har mer varg än vad vi tror i det här landet. Jag väntar med spänning på utvärderingen. Det talas om skadskjutningar. Låt mig säga att en skadskjutning är en skadskjutning för mycket. Det måste man naturligtvis försöka nedbringa. Vi i Moderaterna står upp för de fem stora rovdjuren, men det ska finnas en balans. Vi lyssnar på båda sidor i den här debatten. Jag har en fråga till båda interpellanterna mot bakgrund av att Socialdemokraterna har gått ut och sagt att de står upp för fortsatt jakt. Hur är det? Kommer Vänsterpartiet och Miljöpartiet att som tidigare hålla tillbaka Socialdemokraterna så att det inte blir någon jakt? Snälla, ge oss ett besked hur det blir! Vi står upp för fortsatt viltförvaltning även på vargen.

Fru talman! Det intressanta och viktiga är att den här diskussionen visar att det stora hotet mot den svenska vargstammen inte är vargjakten utan inaveln. Det är ingen som kan säga emot det påståendet. Det intressanta är då också vad man är beredd att göra åt det. Vi har från regeringens sida sett jakten som ett sätt att förbereda för att få in friska nya vargar i Sverige. Det är ett faktum att många människor inte har varit hörda. De har varit bortglömda. Deras bekymmer och deras möjligheter att leva i sina bygder har bara viftats bort. Nu är de människorna inte glömda längre. Samtidigt ska vi se till att det blir möjligt att leva människa och rovdjur sida vid sida. Det gäller också tamdjur. Det finns självklart en skyldighet för oss att se till att vi har alla de fem stora rovdjuren i Sverige. Men vi har också en skyldighet att se till att människor kan skydda sina egna tamdjur. Det är sorgligt att gå ut och ta hand om 10, 15 eller 20 rivna får och lamm. Wiwi-Anne Johansson är emot flytt av varg, visar det här inlägget. Hon viftar bort det som en omöjlighet. Det har skett en gång på 80-talet. Det visade sig att det inte gick. Då blir den intressanta frågan: Är lösningen ur Wiwi-Anne Johanssons synpunkt att bara låta en inavlad vargstam fortsätta växa okontrollerat? Det är ju det alternativ som framställs här. Då blir också frågan: Hur många vargar måste du ha i Sverige för att nå målet om gynnsam bevarandestatus? Är i själva verket även din linje att ha ett par tusen vargar i Sverige, som SNF-ordförandens? Och vad är Miljöpartiets linje? Är det också ett par tusen vargar? Ni säger nej till vargjakt. Ni vill ha en vargstam med gynnsam bevarandestatus. Kräver detta i den inavlade vargstam ni kommer att ha med er politik upp till ett par tusen vargar? Vad är svaret? Precis som Bengt-Anders Johansson sade är det stora partiet bland de rödgröna för licensjakten. Ni är emot den och gör till en stenhård fråga att ni inte kan acceptera licensjakten. Hur blir det om det skulle bli ett majoritetsskifte? Jag vill också klart säga att vargjakten ska riktas mot områden där vi vet att många inavlade vargar finns. De villkor som Naturvårdsverket nu har ställt bygger på forskarnas bedömningar. Det är just den vetenskapliga grunden. Wiwi-Anne Johansson säger att man inte hade en aning om hur man sköt. Det är helt enkelt inte sant. Det är tråkigt, tycker Wiwi-Anne Johansson, att vi ska föregripa utvärderingen. Men vi ska inte alls föregripa utvärderingen. Det är den som avgör vilken utformning jakten ska ha i fortsättningen, och det kommer också att vara en mycket noggrann uppföljning av vargstammens utveckling. Det har varit klart och tydligt sagt från vår sida och bekräftas av Naturvårdsverket. Och upprepa inte det felaktiga påståendet att jag skulle ha sagt att jakten kan åtgärda själva inaveln! Jag ser det där uttalandet cirkulera i medierna, men ingen citerar. Det finns nämligen inget sådant citat. Om Wiwi-Anne Johansson har ett sådant citat ber jag henne ta fram det eller annars ta tillbaka det, för jag har inte sagt så och självklart inte heller menat så. Vi vet av den samhällsvetenskapliga forskningen att människor verkligen har känt sig ställda åt sidan. Det stora huvudproblemet för att kunna se till att vi får en livskraftig vargstam är acceptansen, och där talar den samhällsvetenskapliga forskningen sitt tydliga språk, och det är den ändringen vi nu har åstadkommit.

Fru talman! Låt mig först säga att varken Vänsterpartiet eller jag personligen är emot jakt. Vi är inte ens emot att man skjuter varg, även om ni kan få det att framstå på det sättet. Man måste naturligtvis ta bort individer som är speciellt defekta och har ett onaturligt beteende och går på tamboskap upprepade gånger. Det är ju ofta samma individer som gör det. På frågan om hur många vargar vi kan acceptera, kanske 2 000, är det faktiskt ingen som kan svara exakt på hur många vargar vi ska ha. Vi vill förstås inte att det ska vara inavlade vargar; det är ett befängt påstående. Vi säger: Skydda tamdjuren. Ge mer pengar till rovdjursstängsel. Ge ordentligt betalt till renägare och andra som får sin tamboskap riven av varg. Se till att skogsbolagen tar sitt ansvar och inte låter skogarna skjutas ut för att man inte vill ha betande djur. Då finns det mer naturlig föda för vargen att äta. Detta är några vägar man kan gå, och naturligtvis tycker vi att det är bra att man underlättar för varg att invandra. Det är även ett av våra förslag att underlätta för varg att invandra till Sverige norr- och österifrån. Det tycker vi självklart är bra. När det däremot gäller att aktivt flytta varg finns det egentligen ingen forskning alls som säger att det har varit lyckat, i alla fall inte som Naturvårdsverket känner till. Det har Naturvårdsverket sagt i mina samtal med dem. Möjligen i Yellowstone, men Yellowstone är väldigt speciellt. Där bor ju ingen, som jag sade tidigare. Det är ett helt annat landskap. Här har vi andra förhållanden. Det finns alltså andra saker att göra, och jag hävdar att regeringen med miljöministern i spetsen börjar i fel ände för att öka acceptansen. Självklart ska vi ha en dialog med dem som lever där vargarna finns som tätast. Det är givet, men det är inte givet att den dialogen ska resultera i att man effektuerar de beställningar som man kan önska där ute. Med detta är det inte sagt att ni har gjort precis det, men påtryckningarna har varit starka. Den lobbyn blev oerhört stark med en gång det blev maktskifte. En annan sak som jag är orolig för är att man flyttar ned besluten till Viltvårdsdelegationen på länsstyrelsenivå. Det låter ju alltid så väldigt bra att man ska flytta besluten nära dem som berörs av besluten. Jag funderar bara på att det den här gången faktiskt var Naturvårdsverket som bestämde till slut. Man bestämde först hur många vargar som skulle skjutas och i vilka län. Länsstyrelserna fick komma in med sina önskemål, och Naturvårdsverket sade nej till att skjuta av sex vargar på Kroppefjäll i Dalsland i Västra Götalands län. Hur hade det blivit om beslutet hade legat på länsstyrelsenivå, även om Naturvårdsverket även i fortsättningen fick bestämma antalet? Den utredning som miljöministern talar om ska visa hur jakten har gått till, men man säger att man ska fortsätta med licensjakt innan man vet om den här jakten var så vidare bra. Man sköt urskillningslöst där man fick skjuta, bland annat ett vargpar så att det nu finns valpar som man inte vet om de kommer att överleva. Det var ingen selektiv jakt - om man inte menar att skjuta utanför revir i sig är selektiv jakt.

Fru talman! Jag fick en fråga om vad Miljöpartiets linje är och hur många djur vi vill ha. Är det tusentals djur? Jag skulle vilja svara så här: Vi vill ha en långsiktigt hållbar vargstam i Sverige. Vi vill att man ska vara överens om hur den ser ut. Att säga ett antal är inget jag kan göra, utan det överlåter jag till dem som har den kunskapen. Men att börja med att skjuta vargen utan att det finns en gemensam bedömning av vad som är långsiktigt hållbart skulle vi inte göra om vi fick bestämma. När det gäller det här med demokrati och beslut tycker jag att det är jätteviktigt att vi har tagit ett demokratiskt fattat beslut i den här kammaren - absolut. Så är det. Sedan måste man naturligtvis kunna ifrågasätta argumentation och fakta som finns bakom hur beslutet har kommit fram. Jag som representerar dem som faktiskt har en lite annan syn på det här tycker att det är väldigt viktigt att man kan ha en debatt och dialog om hur det har gått till. Jag tror att det ibland också skapar lite mer kunskap kring frågorna. I propositionen stod det: "En planerad licensjakt på vetenskapliga grunder bör genomföras så att de individer som visar tecken på inavelsdepression, hög inavelskoefficient eller som bär på defekta anlag avlägsnas från populationen i syfte att reducera risken för fortsatt spridning av dåliga anlag." Om det nu visar sig att det inte gick att rikta jakten mot detta kan man inte säga att detta första steg i rovdjurspolitiken varit speciellt lyckat. Nu har vi alla fall redan gjort detta, och då har vi steg 2 som ska genomföras. Jag tycker att det skulle vara intressant att veta vad som skulle hända om vi nu har vargar som börjar vandra till Sverige. Hur ska regeringen hantera det? Det finns ju ingen beredskap, vad jag förstår, för hur man ska kunna låta dem promenera in själva.

Fru talman! Jag tror också att det är bra, precis som Tina Ehn säger, att de här två partierna får presentera sin politik så att det kommer fram för våra medborgare. Det finns ändå en del människor i Sverige som har de här åsikterna. Dock anser jag att dessa åsikter i stort sett är helt galna, för de utgår inte från medborgarnas behov och medborgarnas känsla av att klara sin vardag. Här får vi höra att det går att stängsla in fåren så att vargen inte kommer in. Alla med lite insyn i hur det fungerar vet att det inte är en säker metod. Det kan hålla vargen utanför, men det är inte en alldeles säker metod. Vi kunde till och med se att vargarna i en djurpark i Skåne tog sig ut. Där kan man tala om stängsel som är otroligt säkra i de flesta sammanhang. Man missbedömer alltså vargen som är ett oerhört intelligent djur. Den är en oerhört intelligent jägare. Det är ett fantastiskt djur som imponerar på många sätt. Man missbedömer det fullständigt. Vi människor har i alla tider, så länge som vi har hållit djur, fått kämpa för att hålla dessa rovdjur ifrån oss. Det är intelligenta djur. Nästan samtliga vargar dör av svält på grund av att tänderna har slitits ut eller att de har blivit blinda. De kan bli ihjälsparkade av en älg. Några blir ihjälkörda av bilar. Men människan har också hanterat vargen som en form av motståndare. Om vi tänker oss en fårbonde som får sina får tagna gång efter annan. Några får bli kvar. Lammen slaktas och körs till Stockholm för att säljas på en restaurang på Södermalm. Fårbonden kör upp på Hornsgatan men får inte köra där med sin bil för att den har dubbdäck. Ett behov i Stockholm kan vara viktigt - i detta fall luften i närmiljön - och man fattar lokala beslut om det. Ett annat behov kan vara att se till att man kan utföra sina dagliga gärningar - det man lever av. Vi har lyssnat. Det handlar inte om en lobby, som Vänsterpartiet uttrycker det. Vi har lyssnat på landsbygdens folk. Centerpartiet har lyssnat. Nu ser vi fram mot utvärderingen. Titta gärna på hur det fungerade i Värmland under denna jakt. Det fungerade mycket bra.

Fru talman! Det blir tydligt i denna interpellationsdebatt att Miljöpartiet och Vänstern representerar den ytterlighet när det gäller denna fråga som är helt oresonlig för att hitta en balans när det uppstår en konflikt. Det är de som gör sig till tolk för dem som över huvud taget inte vill lyssna på hur människor har det. De gör sig också till tolk för dem som inte bryr sig om hur den genetiska situationen ser ut för vargstammen. Det gör mig ytterligt bekymrad eftersom jag i andra sammanhang inte har haft anledning att se dem som fullständiga ytterlighetspartier. Men i denna fråga är de det. Alliansen står upp för en balans i rovdjursfrågan generellt och även när det gäller vargen. Då handlar det om balans mellan de mänskliga krav som finns där man lever sida vid sida. Det handlar om måttfullhet i ansatser, och det handlar framför allt om att lyssna in hur människor har det. Låt oss ändå slå fast att när man kommer till ett vägskäl där det inte är förenligt med två olika intressen måste de mänskliga intressena alltid ha företräde. Har vi inte den grundläggande värderingen i vårt politiska värv kan vi hamna precis hur snett som helst. Vi står alltså upp för det regionala inflytande som jag tror är oerhört viktigt, precis som miljöministern har anfört. Vi står upp för de genetiska förbättringar som vi nu ska genomföra. Nu väntar vi på en utvärdering 2012 för att se vad som händer i framtiden. Efter att ha lyssnat på ytterlighetspartierna här konstaterar jag: Det blir ingen förvaltning av vargen, det blir ingen genetisk förbättring och det blir ingen jakt. Det är vad vi ser framför oss om olyckan skulle vara framme och det blir en rödgrön majoritet.

Fru talman! Jag håller med både Tina Ehn och Erik A Eriksson om att det är bra med en diskussion och att den också kan öka kunskaperna. Jag hoppas att den diskussionen på många håll i Sverige, i många hem och på många arbetsplatser, ska föra perspektiven framåt och närmare varandra. Det ska självklart vara kontroll när jakt utförs. Jägarna ska registrera sig. Det har varit ett krav. De måste varje timme uppdatera sig om läget i jakten. De måste också omedelbart rapportera om en varg fälls - senast inom en timme. Det blir en besiktning av skottplatsen. Efteråt sker obduktion, och nu ska också dna-analys göras. Så tala inte om att det har varit okontrollerat. Däremot menar jag att vargjakten ska riktas just mot områden med vargar som uppvisar dessa inavelsdefekter. Utvärderingen får visa om avgränsningen har varit tillräcklig. Naturvårdsverkets bedömning har byggt på forskarnas bedömningar, och forskarnas bedömningar har varit att det är bara Galvenreviret som innehåller vargar som är så opåverkade av inavel att det finns skäl att skydda dem. I övriga delar menar man att inavelsgraden är så hög, så allvarlig och så hotande att det inte finns skäl att göra en större selektering. Men låt oss bedöma det nu när vi går igenom utvärderingen. Jag tänker vara noggrann. Jag tänker inte heller lägga fingrarna emellan om det visar sig att jägare inte har följt kontrollkraven, om de har slarvat och om detta inte har skett som det ska. Låt mig också rätta till ett missförstånd som ofta finns. Det är var tionde till tjugofemte varg som visar ryggskador, hjärtfel, njurfel eller inavelsdepression, som det kallas. Det betyder inte att det inte är många fler vargar som bär på dessa anlag. Vi vet därför ännu inte vilka anlag de vargar som har fällts har. Det är det som nu ska visa sig vid dna-test. Alldeles för många har alldeles för snabbt varit ute med alldeles för dåliga kunskaper och påstått att detta visade att vargarna var friska. Det är inte sant. Det är anlagen som det handlar om eftersom vi pratar om genetik och att inte låta inaveln gå så långt att den också leder till akuta och uppenbara fel på vargarna. Som tur är har det ännu inte blivit riktigt så utspritt. Men vi är överens på en viktig punkt, och det är att vi ska ha en långsiktigt hållbar vargstam i Sverige. Då blir frågan: Hur uppnår vi det? Regeringen har valt en väg där vi förbereder för att nya och friska vargar ska komma in i Sverige genom att inleda med jakt. Ni säger: Det är helt fel! Lyssna inte på människorna! Kör på! Låt en inavlad vargstam växa okontrollerat! Det är ert recept och ert alternativ. Nu hör jag visserligen att så fort ni börjar pressas börjar ändå nyanserna komma fram. Wiwi-Anne Johansson säger att ni inte är helt emot jakt. Jag tycker att det är en bra nyansering. Men fortfarande värjer ni er helt för att säga hur många vargar det ska finnas i Sverige. Sanningen är ju att om ni låter en inavlad vargstam växa okontrollerat behöver vi långt fler vargar i Sverige, uppemot fem tio gånger fler vargar, än om det är en frisk vargstam. Det är poängen med att göra vargstammen friskare. Då har vi en långsiktigt hållbar vargstam som vi är överens om att ha utan att den behöver vara lika stor. Konflikterna med människor ute i landsorten behöver inte bli lika många. Ni är fortfarande svaret skyldiga. Vad är alternativet om Vänstern skulle få majoritet i höstens val? Det finns inte en antydan till svar på den frågan.

Fru talman! Jag sade inte att vi är helt mot jakt. Vi är inte mot jakt, men vi är mot licensjakt på varg under nuvarande omständigheter när vargarna inte är livskraftiga. Det var precis det som jag sade. Det vet, återigen, miljöministern väl. Ingen, vare sig jag, miljöministern eller forskare, kan med säkerhet säga exakt hur många vargar som ska finnas för att vargstammen ska vara livskraftig. Det märker man under tid. Nej, det är inte så att vi tycker att stammen ska växa okontrollerat med inavlade vargar. Det sade jag inte heller tidigare, utan jag sade att vi vill börja så att säga från den andra vägen. Man måste också se selektivt på detta. Vilka vargar är det som ska skjutas? Man kan inte bara skjuta blint oavsett om de är defekta eller inte. Man måste ha en förvaltningsplan. Enligt Naturvårdsverket ska en förvaltningsplan snart påbörjas. Man irrar alltså runt i skogen och försöker skjuta från höften. Man säger: Nu har vi en högljudd opinion här som inte är tillgodosedd, och då startar vi med licensjakten först. Det tycker jag är olyckligt. En sak som jag har hört som är bra - om regeringen, bevare mig väl, får fortsatt förtroende och om det ska vara licensjakt nästa år också - är att man i alla fall funderar på att utbilda särskilda jägare. Det hade varit bra mycket bättre om man redan i förväg hade gjort det. Det som är så tråkigt, inte bara när det gäller miljöpolitik och rovdjurspolitik, är följande: Man skyndar sig att ändra, och sedan får man utreda och sopa bort det som blir fel efteråt. Vi vet alla att det behövs dialog - visst, det vet vi också. Men dialogen börjar inte med att man skjuter bort vargen. Detta stöds inte av några andra forskare. Det är bara Grimsö man har lyssnat till. Det finns såväl internationell forskning som forskning vid Stockholms universitet som visar på andra sätt att skapa en livskraftig vargstam.

Fru talman! Låt mig bara rätta till några saker. Nu skjuter vi bort vargarna, påstods det. Nej. De vargar vi skjuter motsvarar inte ens tillväxten av vargstammen. Vi är inte ute och skjuter "blint", som det sades. Jag har precis beskrivit hur kontrollen går till. Det är inte så att man "irrar runt", som det också sades, och ser var man ska skjuta varg. En mycket noggrann planering har genomförts. Det är självklart att vi nu när Sverige genomför licensjakt för första gången på många år - något som är vanligt i våra grannländer, vilket många har lätt att glömma bort - också ska ta vara på erfarenheterna och dra lärdomar. Jag har inget att skämmas för men är inte heller ett dugg orolig för att på allvar utvärdera, dra slutsatser och se hur man kan göra det bättre nästa gång. Det är inte att städa upp i efterhand; det är att se till att ta självklara steg framåt. Vi har också en mycket hög beredskap för att myndigheterna ska kunna hjälpa varg ned genom renbetesområden och senare även flytta varg om det behövs. Naturvårdsverket är redan i gång med det arbetet; Jordbruksverket får nu också ytterligare uppdrag. Den senaste tidens vargjakt har visat att vi har perspektiv som står mycket långt ifrån varandra. Det är avgörande viktigt att flytta dem närmare varandra. Det är därför jag riktar en mycket bestämd uppmaning till debattörer i bägge ytterligheterna: Det är viktigare att samlas kring långsiktiga lösningar som ligger i linje med den breda majoriteten av svenska folket än att bara ta kortsiktiga mediepoäng. Regeringen är beredd att ta ansvar och skapa samling. Det är inte ytterligheterna som kommer att få rätt, varken de som säger att vi inte ska ha någon varg alls i Sverige eller de som säger att vi ska ha tusentals vargar. Vi kommer med gemensamma tag att se till att vi har levande och friska vargar i svenska skogar också i fortsättningen.