Valfrihet inom barnomsorgen

Just nu talar: {{ VideoModel.activelivespeaker.text }}
{{ videometadata.debatetypename }} {{ videometadata.debatedate }}

Interpellationsdebatt 12 juni 2006

Interpellation: Valfrihet inom barnomsorgen

Interpellation 2005/06:432 av Larsson, Maria (kd)

den 19 maj

Interpellation 2005/06:432 av Maria Larsson (kd) till statsrådet Lena Hallengren (s)

Valfrihet inom barnomsorgen

I dag finns flera frivilligorganisationer vars ambition och huvudsyfte är att skapa mer tid tillsammans för föräldrar och barn. Hemmaföräldrar, HARO, Barnens Rätt Till Föräldrars Tid, är bara några av de organiserade röster som höjts. Nu sprids även Föräldraupproret i landets kommuner; föräldrar gör namninsamlingar, marscherar på första maj, deltar i aktioner och försöker på många platser väcka opinion i en för dem livsviktig fråga, nämligen den som handlar om deras barns välbefinnande.

I flera kommuner finner vi exempel på föräldrar och kommunpolitiker som försöker kringgå den lagstiftning vilken kraftigt begränsar valfriheten inom barnomsorgen. Den så kallade Nackamodellen är kanske det allra mest kända exemplet, men liknande försök finns på fler platser, som exempelvis Uppsala och Knivsta. Enligt en nyligen genomförd Sifoundersökning finns dock anledning att tro att än fler föräldrar skulle välja att vara hemma längre om ekonomisk möjlighet förelåg. Undersökningen som genomfördes under perioden 18@20 april, påvisar att 64 % anser att samhället ska göra det ekonomiskt möjligt för föräldrar att vara hemma med sina barn tills de är fyra år. Än mer positiva än genomsnittet, är Hallengrens egna väljare, där 65 % stöder förslaget. Bland LO-medlemmarna tyckte hela 76 % att så skulle ske.

Många frivilligorganisationer har fångat upp dessa, stundtals politiskt och medialt marginaliserade grupper, och försöker gentemot beslutsfattarna föra deras talan. Som ett led i ambitionen att föra dialog med politikerna har nätverket Hemmaföräldrar skickat ett brev med nio frågor till förskoleminister Lena Hallengren. I sitt brev har man bland annat frågat varför förskoleminister Hallengren påstår att de som vill ha mer flexibla barnomsorgslösningar inte är speciellt många, detta när Föräldraupproret samlat in över 50 000 namnunderskrifter. Man vill också få förklarat varför enbart de med höga inkomster ska ha möjlighet att välja när, och vid vilken ålder barnen ska placeras i förskoleverksamhet. De vill också veta varför Hallengren, som opinionsbildare och samhällsdebattör, förutsätter att en hemmavarande förälder oftast är en kvinna och så vidare

När Hemmaföräldrar fick sitt svar från Lena Hallengrens pressekreterare, ignorerades samtliga nio frågor. I stället löd svaret: Lena Hallengren hade gärna svarat på dina frågor om de hade varit formulerade på ett seriöst och professionellt sätt. Nu är de i vissa fall helt felaktiga och i andra fall insinuanta och Lena Hallengren gör därför bedömningen att hon inte har möjlighet att medverka. 

Detta är alltså det svar som ges medborgare vilka med befintliga demokratiska redskap försöker väcka opinion och söker få sina frågor besvarade: att de inte är seriösa och professionella. 

Som politiker är vår uppgift att se till våra medborgares intressen. Att bland annat lyssna och besvara frågor, inte minst när de rör så omistliga områden som våra barn och deras välbefinnande. Med hänvisning till ovanstående vill jag fråga statsrådet:

Vad avser statsrådet att göra för de tusentals föräldrar vilka efterfrågar ekonomiskt stöd att stanna hemma längre med sina små barn?

Vad avser statsrådet att göra för att de föräldrar, vilka på olika sätt påtalar och efterfrågar mer flexibla barnomsorgsformer, ska erbjudas ett större och mer anpassningsbart omsorgsutbud?

Vad avser statsrådet att göra för att de medborgare vilka söker svar från sina folkvalda representanter och företrädare ska bli respektfullt bemötta och få korrekta svar?